Senaste kommentarerna i forumet

Jag har haft det på samma sätt så lite på mig och mina ord, du kan komma ut ur din ångest, det handlar i första hand för mig om att jag helt lagt av med alkoholen. Jag har ätit ångestdämpande medicin tidigare och druckit samtidigt, en mycket ond cirkel. Idag är jag som sagt helt nykter och medicinfri, alkoholen har försvunnit ur mitt liv och tagit ångesten med sig när den gick. Du kan bli ångest fri, börja med att säga hejdå till det som orsakar din ångest, alkoholen, så ska du se att med tiden kommer du att känna lycka och glädje över dig själv, du blir stolt istället för ledsen! Jag ser fram emot att få följa dig när du upplever hur ångesten avtar! Jag vet att den kommer försvinna, håll bara ut och tillåt att det blir jobbigt nu i början för det blir bättre sen ?

Och tack så mycket för din kommentar. Den gav mig styrka, även om jag känner att jag inte förtjänar lindring. Samtidigt vet jag att det jag gör just nu är patetiskt, vältrar mig i olycka och skam för att få bekräftat att jag inte är värd mer. Samtidigt har jag faktiskt inte gjort ngt som inte går att reparera,ingen har dött pga mig men ångesten får mig att tänka att det inte finns någon värre än mig. Tack för ditt svar som ger hopp. Kram

Hej dagsattförändrasig och jätte välkommen hit! Här är vi många som bestämd oss för att ändra sina alkoholvanor. Jag är nykter i 46 dagar idag! Med tiden släpper ångesten, den blir lättare och lättare för varje dag som du håller dig nykter. Dina värsta pinsamheter bleknar med varje dag som du för uppleva hur det är att bara ta hand om dig själv i ditt nyktra liv, så har det iaf varit för mig och jag har haft dödsångest dagen efter. Idag ”endast” 46 dagar in i min nykterhet mår jag bra, är stolt över mig själv och ångest samt oro har lagt sig. Håll ut, det är riktigt jobbigt i början när man försöker förändra sig, ångesten blir stor och skammen väller över en, låt den komma för att sedan få uppleva ett liv utan ångest och alkohol! Jag tror på dig, fortsätt att vara här, skriv och inspireras av oss andra som gått några steg före dig, vi finns här som stöd och pepp! Igen välkommen hit ?

Spindelmannen, jag slungas tillbaka och ser mitt liv med mitt ex i revy. 12 år under en minut, som en snabbspolad film. Mitt ex valde alkoholen och för mig tog det flera år att förstå det och ta beslut om att gå vidare.

Jag behövde lära mig hur jag skulle leva utan honom. Han var mitt sömnpiller trots allt under flera år och jag behövde sova.

"Jag har inte gjort tillräckligt, är känslan." Nej, du har inte gjort tillräckligt för DIG själv. För honom har du gjort mer än vad som är rimligt.

Tänker jag.

Ta hand om dig. Sök gärna upp en professionell kontakt. Tror du skulle må bra av att processa en del.

Det är din tid nu. Din tid med dina barn.

Är själv bara inne på dag fem men har försökt sluta flera gånger tidigare.
Det jag har sagt då är att jag försöker gå ner i vikt och inte dricker pga det ?
Den här gången tänker jag inte säga något alls i början, det känns för nytt och skört. Å andra sidan är jag inte i så många sammanhang där man förväntar sig att jag dricker. Och skulle jag hamna i ett så skulle jag säga att jag inte vill dricka på ett tag pga sömnproblem/stress/oro. Vilket ju är sant! I ett senare skede hoppas jag kunna säga som det är, att jag har svårt att hantera alkohol och därför avstår.
Men var och en måste nog hitta de strategier som passar för dem.

Lycka till med nykterheten, det känns som att du verkligen bestämt dig!
Kram

Vi alla vet det bästa svaret här. Sen är det bara din kamp! Ge upp den och säg att du bestämmer och att du inte ska dricka. Låter kanske sjukt att ge råd när man själv är på botten. Men jag har prövat den och tusen andra metoder. Det funkar inte helt enkelt för en del. Just accept!

En gång i mitt liv har jag till 100% känt att jag inte vill dricka mer. Då klarade jag 20 månader. I våras kände jag att jag inte ville dricka till 90% - då klarade jag en månad.

Jag tror att alla som är här dessvärre bara har ett alternativ och det vet vi om. Sen varför det ska vara så jävla svårt att undvika alkoholen - det är en fråga utan svar!

Du kommer vara nöjd med dig själv om du avstår alkoholen. Du kommer dessvärre vara nöjd även om du dricker och gör det med måtta! Där är faran! Kör ett djävulskt träningspass istället är mitt "råd".

Hej. Helt ny här. Dricker inte ofta men när jag gör det dricker jag nästan alltid för mycket. Blir en person jag inte står ut med då dagen efter när alkoholen går ur. Ångesten är fruktansvärd. Har bestämt mig för att helt sluta dricka. Inte oroad över att jag inte ska klara det. Men hur kommer man över vad man gjort ? Hur kommer man över ångesten, kan man förlåta sig själv? Hamnar i sånt självförakt att jag skulle typ.. jag vet inte, gå ut offentligt och blotta mig helt så att alla får tala om hur värdelös jag är och så kanske jag på så vis kan sona. Jag vet inte. Kändes mest skönt att skriva lite...

För andra är så skönt, att stå upp för sig själv. Jag har också berättat, inte om allt vansinne men att problem finns med alkohol och då inte festen. Min man är som du, gömmer. Men är nykter och har en lång resa bakom och framför sig. Va rädd om dig

Vilken strategi har ni haft när ni slutat? Vad har ni sagt till bekanta och familj?!

Här kommer ett litet inlägg från en alkis! AA-möten för mig har i 95% av fallen varit positiva! Men det är nog upp till en själv hur man vill ha det. Jag har fallit så många gånger att jag undrar om det är fel på mig. Men det finns de som varit nyktra många år på AA-möten och som föll många gånger i början. Jag har som längst 20 månader.

Risken är väl att man blir besviken på sig och faller av den anledningen när man väl fallit första gången.

Jag vill dock säga att det är stor skillnad mellan olika grupper på AA. Men alla är väldigt fantastiska människor och det är skönt att vara i en miljö där folk förstår. De som inte är alkoholister förstår ju inte vad det är.

Ta hand om dig och kämpa på!

Hoppas du får en jätteskön semester.
Kram

Jo jag har precis samma problem. Gick jag ner tio kg skulle jag vara under BMI 25, så det är väl det viktigaste för hälsan. Jag tar sedan länge två propavan och det har brukat funka, vet inte vad som hänt nu. Har så mycket skumma drömmar som väcker mig. Kanske för att jag inte är bedövad i min sömn längre? Men jag vaknar iaf inte med ångest så det kan jag stå ut med ett tag.
Ja, promenera ska jag göra mer. Och jag är en sådan som gillar att gå på Friskispass. Tycker det är bra att vara där en bestämd tid, med en grupp och en ledare som säger vad man ska göra. Och musik! Men nu i coronatider blir passen fullbokade så snabbt. Imorgon lyckades jag dock boka in ett ?

Hade 18 vita dagar, innan jag helgen efter midsommar satte fart med fullt hissade segel in i alkoholens vågor igen.
För det mesta går det att kontrollera men när det spårar ur så är scenariot samma vareviga gång: ångest, minnesluckor.
Det står fullständigt klart för mig att detta inte går längre.
Semestern är slut, idag börjar jag jobba. Idag börjar även första steget mot ett bättre liv. Har bestämt mig för att vara helvit året ut. Det går inte längre.

När jag skriver detta så är jag lite påverkad av vinet. Tror jag ytterst få gånger skrivit här när jag inte varit nykter - förutom kanske på min utlandsvistelse. Eller kanske ännu fler gånger.

Va fan är de för fel i mitt huvud? Slutade ju dricka i början av maj, sen tog jag något återfall i slutet av maj eller när det var. Hade påbörjat en behandling. Sen var jag så jävla nöjd med mig men hamnade i en ny situation innan midsommar. Fick en öl utsträckt till mig på tåget. Visste inte vad jag skulle göra. Jag dricker ju inte längre, tänkte jag. Sen är nästa tankar "jaja, en öl är väl inte så farligt". Slutade i fullständig kaos.

Spydde ner rummet och de jag bor med var förstås sura över stanken. Jag skulle kunna skriva en bok om dessa dagar men hoppar direkt vidare. Slutade åter dricka på midsommarafton. Var skitfull när jag hälsade på syrran och mina systersöner. Ringde och bad om ursäkt för att jag visade upp mig i det skicket och den äldste sa "ta tag i detta nu" medan den yngre tyckte "jag var rätt skön ändå".

Sen kom hjärnan på att vi testar en metod som vi testat en miljon gånger (känns som det) innan. Köp bara hem det du ska dricka! Så blev det samma visa efter att jag varit duktig i tre dagar. Jag kom ut och promenerade och avslutade med lite löpning. Bra för min depression tänkte jag. På torsdagen förrförra veckan köpte jag så 1.375 liter vin. Funkade ypperligt och min panikångest försvann och jag trivdes lite. Sen fredag och lördag fungerade också bra. Slutade dricka och drack inte på fyra dagar.

Fan - nu blev det rörigt. Jag drack några dagar och det fungerade bra iaf. Var nog förra veckan som jag var ute och promenerade och sprang. Sen ville jag belöna mig om torsdagen förra veckan. Så var det. Fungerade bra men sen på fredagen hade mina då två liter vin nästan tagit slut. Ringer en tjejkompis. Drar dit, köper sex liter vin om kvällen. Allt är bra men sen är det jag rakt in i dimman igen. Vaknar med huvudvärk och mina tejkompis anklagar mig för att ha pissat på köksgolvet. Jag minns inget men kände inte igen mig i det beteendet. Vi blev osams och hon skickade med mig tre liter vin hem. Det försvann snabbt. Sen har jag något svagt minne om Systembolaget där innan stängningsdags klockan 15. Vaknar söndagsmorgon och har ångest deluxe. Minns inget från lördagen. Ligger och våndas hela dagen till jag beger mig ut vid 18-tiden. Måste till puben och köpa öl. Blev sex öl totalt. Jag slutade svettas till sist men tror jag gick ner två kilo i vatten :)

Sen tror jag att jag ska hålla mig nykter. Natten var ett helvete. Morbida drömmar och lite sömn. Sen var det systembolaget igen. FAN! Men jag måste skriker kroppen. Nu har jag druckit 2-3 deciliter vin. Vet inte hur jag tar mig ur detta. Hoppas jag kan dricka med "måtta" i dag så jag trappar ur på ett bra sätt. Men det är svårt med vin.

Ja, jag återvände väl hit för att säga att jag mår dåligt och inte förstår vad som sker. Bara en sån sak som att jag lämnade forumet för det var en bugg som uppdaterat massa inlägg och det var kaos bland trådarna. Noll jävla impulskontroll.

Men jag ger inte upp. Även fast jag känner för det många gånger. Intelligent och allt men den där jävla alkoholen är fan stark. Vet inte om jag ljuger för mig själv men jag tror att om jag bara haft Stesolid så hade jag 1. kunnat ta en sådan om jag är stressad, 2. om jag druckit ta en sådan på morgonen. Men jag får ju inte det utskrivet då jag är klassad som beroendeperson och det är jag väl. Men är det inte skillnad på alkohol och bensodiazepiner? Eller försöker jag lura mig själv?

Nu fick jag skriva av mig lite och om inte annat så hjälper det någon som får en reflektion att inte börja dricka igen. HJÄLP!

Just det - jag blev ju utkastad från min behandling då jag prioriterade fel men handlade ju om att hjälpa en kompis. Ännu en orsak att börja dricka. Självömkan och skit.

Tack för att ni andra som är här finns!

Ja jag känner att jag fått mer energi. Den där känslan av att allt ofta tar emot så väldigt mycket har jag inte på samma sätt nu. T ex:
Jag plockar undan direkt efter maten
Jag går upp och duschar på morgonen utan att sitta i soffan med kaffe jättelänge först
Sånt. Och jag har bokat in mig på ett träningspass imorgon. Det brukar också ta emot, ska bli intressant att se hur det känns imorgon ?

När jag skulle skicka in pappret om fullföljande av skilsmässa var jag så skakig att jag skrev "Tingrsätten" istället för Tingsrätten på kuvertet. Det är ett stort steg att ta. Jag ville inte heller. Men alternativet var ju inte att fortsätta ett lyckligt äktenskap, alternativet var att jag också skulle gå under. Och det hade jag möjligen kunnat ta, men barnen...där gick min gräns. Det är ungefär fem år sen min man flyttade ut och jag har inte ångrat mig en sekund. Inte en sekund. Och han har inte blivit frisk. Möjligen har han slutat supa, men de galna, arga, anklagande sms:en fortsätter dimpa in, så frisk är han ju inte.

Skicka in det där pappret nu. You can do it! Ditt liv kan faktiskt bara bli bättre nu. Det är en puckel du måste över, men sen så. Han är inte ditt ansvar. Jag förstår att det känns så, men han är inte det. Han är sitt eget ansvar. Och att soc släpper honom - jag förstår din frustration, men vad ska de göra? Det går inte att bota nån som inte vill. Bli din egen huvudperson nu. Stor, stor kram!

När jag skulle skicka in pappret om fullföljande av skilsmässa var jag så skakig att jag skrev "Tingrsätten" istället för Tingsrätten på kuvertet. Det är ett stort steg att ta. Jag ville inte heller. Men alternativet var ju inte att fortsätta ett lyckligt äktenskap, alternativet var att jag också skulle gå under. Och det hade jag möjligen kunnat ta, men barnen...där gick min gräns. Det är ungefär fem år sen min man flyttade ut och jag har inte ångrat mig en sekund. Inte en sekund. Och han har inte blivit frisk. Möjligen har han slutat supa, men de galna, arga, anklagande sms:en fortsätter dimpa in, så frisk är han ju inte.

Skicka in det där pappret nu. You can do it! Ditt liv kan faktiskt bara bli bättre nu. Det är en puckel du måste över, men sen så. Han är inte ditt ansvar. Jag förstår att det känns så, men han är inte det. Han är sitt eget ansvar. Och att soc släpper honom - jag förstår din frustration, men vad ska de göra? Det går inte att bota nån som inte vill. Bli din egen huvudperson nu. Stor, stor kram!

Jag blir så glad allic. Som jag sagt tidigare känner jag så mycket igen mig i dig, jag upplever att vi hade samma problematik i livet, alkoholen och tron på framtiden. Och att vi båda nu upplever samma fantastiska effekter av att ha blivit nyktra. Jag hoppas du kommer finnas kvar här på forumet i takt med att du blir stark i ditt nyktra beslut, det är motiverande och peppande att läsa om hur bra det går för dig, även om vad du tänker kring ditt gamla förhållande med alkoholen och vad du ska minnas om lilla djävulen dyker upp, det hjälper även mig att minnas ”aldrig första glaset” you go girl! Jag hejar vid din sida ???

Jag har varit på aa-möten, vet inte om det var slutet eller öppet, slutet tror jag, det var bara alkoholister där och inga anhöriga. Det passade mig bra då det kändes tryggare att prata om mig själv i den miljön med andra likasinnade. Det var många år sedan nu jag var där, kanske borde man gå nu igen! Berätta gärna hur det kändes efter morgondagen ???

Heja dig! Skönt att höra att du mår så bra ?? jag tuggar på med mina dagar med o det känns bättre o bättre ? snart två månader (med ett litet minus på en kväll) men det räknas knappt ☀️ Den lugnaste härligaste semestern här med! Inte ofta tankarna kommer men ibland - men för varje gång man ”haft en liten plan” men inte gett efter för den delen av hjärnan känns det bättre o bättre o planerna blir färre o färre ? det är bra!! Planer har man men man lägger dom på annat som vad man ska hitta på på semestern vad man ska äta o annat kul!! Livet blir så mycket enklare!! Ha en fortsatt härlig semester!! Kram kram ?? ☀️????⛱

Flera gånger den här sommaren har jag märkt att jag liksom hänger kvar i olika sammanhang, har inte så bråttom hem. Och dricka.

Jag dricker ju inte längre, så jag kan stanna en timme till just här för jag har inte bråttom någonstans.

Tidigare kändes det som om livet var en transportsträcka till nästa tillfälle att dricka. Jag valde medvetet dessa ställen och tillfällen. Den jakten är helt borta nu. Skönt.

Hu, sådana kommentarer från barnen gör så ont. Min äldsta dotter sa inför den senaste julen ”snälla mamma kan du låta bli att dricka den här julen?”

Jag kände mig som värsta a-lagaren ? Och visst var jag nykter! Men hennes kommentar brände i hjärtat hela julhelgen.

Kram ?

Jag kan förstå känslan av att man kanske inte gjort tillräckligt. Men finns det något mer man kan göra när han valt alkoholen? Jag tycker att 16 år låter ganska mycket och ni har dessutom barn tillsammans.

Tycker det låter sunt att du vill flytta någon annanstans med dom. Skapa ett bättre liv och en ny trygghet för barnen.

Den som är elak i det här är absolut inte du. Den känslan du har är inte sann.

Ser fram emot det!

Kram ?

Tänk att det betyder så mycket att verkligen bestämma sig! Du är verkligen ett svinbra exempel på det ❤️

Om man blir nykter eftersom man känner sig tvingad, av någon eller av omständigheterna, så blir det tufft som sjutton. Kanske inte ens hållbart i längden.

Om man istället gör som du - väljer det nyktra livet och ser möjligheter istället för svårigheter så blir den nyktra resan så mycket lättare. Och njutningsfylld!

Kram ?

Jag lägger in i din tråd i em. Jag väljer utifrån springkänsla, och låtar som gör mig glad!