Senaste kommentarerna i forumet

Ja, skönt att gå på ett första möte med bara kvinnor i alla fall. Är ju så skör nu så syrebrist är inte så bra ☺️

Ringde och frågade, är bara att dyka upp även på slutet möte. Slutna möten är till för de som vill förändra sitt drickande. Öppna möten är till för även andra som är mer nyfikna på vad AA är.

Ska dit i morgon kväll, så avger rapport på mina upplevelser sedan ❤️

Jag har aldrig varit på AA-möte så det ska bli spännande att höra om dina upplevelser.

Jag tror att de har ”öppna möten” dit alla får gå. Det brukar framgå av möteslistan. När du väl presenterat dig och blivit en del av gemenskapen har de även mer interna möten.

Extra bra med en grupp bara för kvinnor. Män har en tendens att ta sådan plats att det knappt blir något syre kvar i rummet ?

Kram ?

Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. Har försökt släppa kontrollen och tänka att det är hans egna ansvar. Men nu är jag på riktigt livrädd att han kommer att supa ihjäl sig.

Det handlar om min äldre bror. Han har så länge jag kan minnas haft problem med att dricka "lagom". Det fanns dock en tid när vi kunde festa tillsammans och ha så himla kul. Den tiden är förbi och kommer aldrig igen.

Han har tidigare haft problem med droger-/alkohol, gått på möten och varit ren i några år. Den medvetenhet han hade då är nu som bortblåst. Det är så svårt att förstå att han gör samma misstag igen.

Han dricker nu alkohol varje dag. Att han inte längre arbetar pga pandemin gör att han kan dricka betydligt mycket mer. Det köps öl för dyra pengar, pengar han inte längre har. Vi har ett gemensamt intresse för hantverksöl och jag önskar så att vi kunde dela det på ett vuxet och ansvarstagande sätt. Men jag vet ju att det aldrig kommer gå.

Drickandet eskalerar. Jag har försökt så många gånger att på ett fint och kärleksfullt sätt ta upp problemet, men han skrattar oftast bort det. Att bli arg/ledsen fungerar inte heller. Jag känner mig så maktlös.

Den skarpa, roliga killen med glimten i ögat är nu en trög, sluddrande, upprepande och jobbig person. Jag minns inte när senast jag träffade honom nykter. Det är som att det person jag älskar inte längre finns kvar. Alkoholen tar över helt.

Han dricker nu så mycket att han ramlar och slår sig illa. Jag skäms när han är ute på stan och jag är så orolig att han ska dö pga sitt drickande. Hade nästan föredragit om han valt cannabis istället, den han blir då är åtminstone inte lika risktagande. Men bristen på sådant gör att det nu bara är alkohol som gäller för honom.

Finns det något jag kan göra för att få honom att söka hjälp igen? Jag är för rädd för att bara låta det fortgå såhär... Jag vill inte förlora honom!

Sovit hyfsat trots våningssäng. Stugan har visst inget pentry eller kyl. Så mitt medhavda kaffepulver hjälpte föga ? Det fick bli snabb dusch och knäckefrukost och sen iväg.

Nu sitter jag på ett kafé och hinkar i mig några koppar kaffe. Minst fyra koppar innan kl 12 behöver jag för att bli människa.

Vädret är sådär idag. 16 grader och molnigt. Inget regn än. Hoppas slippa det för jag har varken packat varma kläder eller regnkläder - jag lever på hoppet.

Det ska enligt appen i mobilen bli lite bättre väder imorgon så Norrvikens trädgårdar får vänta tills dess. Idag blir det köra runt och utforska området med spontanbesök här och där.

Jag gillar verkligen att bara köra runt på måfå och uppleva det jag upplever liksom. Varje stopp berikar mig på något sätt.

Jag och äldsta dottern upptäckte Gdynia i Polen på det viset en heldag förra sommaren. Lite strand, lite natur, lite fik, lite museum, lite shopping. Från tidig morgon till sen kväll. Allt spontant, det ena gav det andra. ”Kolla, där finns...” Lovely ❤️

Men alla gillar inte sådant. Minns för två somrar sedan då jag semestrade med alkoholiserade ex-sambon (just då motvilligt nykter). Vi bodde på vandrarhem och ”upptäckte” norra Skåne, som delvis var hans hemtrakter. Jag tror att han hatade varje minut. Han förstod inte alls vitsen med någonting.

Och jag kunde förstås inte heller njuta ett enda dugg. Det var som om jag tog på mig ansvaret för att även han skulle ha behållning av vår resa. Vilket han inte hade alls, så det var en hemsk resa på alla sätt.

Med yngsta dottern hade en sådan här resa också varit en mardröm.
- Vad ska vi göra sen?
- Öh, jag vet inte.

Hade aldrig funkat. Det är kanske just därför jag tycker om det så mycket. För att jag behöver mer spontant i mitt liv.

Just därför ska jag göra sådana här resor oftare. Två bokade övernattningar, möjligen något planerat - och resten tar jag på studs.

Det är verkligen konstigt att det heter Laholmsbukten medan staden Laholm ligger två mil in i landet. Om det ens är en stad? Måste googla.

Kram ?

Jag känner verkligen igen mig i en del av det du skriver. Hur lätt det är att trilla dit igen, vilket jag har gjort i helgen. Skrivit lite om det i min tråd.
Vi måste hitta bra strategier när suget sätter in och hitta våra triggers som Andrahalvlek skrev.
Upp på hästen igen och fortsätt kämpa Kml??
Jag tar denna dagen och funderar över mina egna strategier.
?

Nu far vi på semester, ska försöka hålla i att läsa o skriva här inne. Fina är ni alla medresenärer. Kram

Hittade på Storytel ”Börja springa med Stefan Silvferberg”. Ett femveckorsprogram med PT i öronen ? Det ska jag börja med imorgon när jag kommer hem från min resa.

Bra springlåtar vill jag verkligen ha tips om. En springlåt som jag gillar är ”Vem kan man lita på” med Lena Ph. Så länge sedan var det jag sprang med regelbundenhet senast ?

Kram ?

Jag har efter att ha lyssnat på boken (skål ta mig fan) bestämt mig för att gå på AA-möte. De har kvinnomöten på orten där jag bor, vilket känns väldigt skönt.

Hur gör man? Är det bara att gå dit?

Era svar kom som en kalldusch, skulle man kunna säga. Jag tappade andan men så rätt!
Sanningen svider, det är sant.

" Han väljer alkoholen rakt av utan att blinka och med ett leende på läpparna. TROTS allt du satt in i relationen, trots allt ditt engagemang och trots allt ansvar du tagit ÅT honom. " Detta är såå sant. Jag gör allt här hemma, jag gör allt för våra barn, jag gör allt för honom - öppnar hans post, lägger in räkningar i hans namn (för annars påverkar det barnen i slutändan) och håller koll på det viktigaste som berör honom - påminner osv.

Jag behåller inte huset för det skulle bli för stor kostnad för mig samt att jag och barnen vill se annat men även besöka andra delar av världen. Det är dags att röra sig vidare. Tyvärr tar jag bort en stor trygg punkt för den minsta men eftersom jag äger allt i hemmet, pga äktenskapsförord, så kommer innehållet i den nya hemmet nästan vara detsamma.

Nu när jag skriver på detta svar sitter jag och skrattar åt mig själv. Eftersom jag vet att hans ekonomi kommer gå i botten och han inte kan leva efter budget och tänka ekonomiskt försöker jag in i det sista hjälpa honom. Genom att tex lämnar över recept på billig och bra middagar, slänga in ett par goda råd och tips på vägen osv...
Jag bara ger och ger av min energi till honom men vad får jag tillbaka. Jo, ett leende och orden att han är nöjd med livet samtidigt som han går och fyller på sitt glas. Usch...
Kvar sitter jag med känslan över att jag nog är elak och borde göra mer. Jag har inte gjort tillräckligt, är känslan.

Tilläggas skall också att för att få ordning på sömnen gäller inte att tänka att medikament löser allt - jag gick i sömnskola hos en psykolog Som givit mig hyfsat bra knep för att hantera min nattliga ångest, innan jag landade i melatoninet.

Jag kan också varmt varmt rekommendera något som hjälper mig mer än medicin, och det är podden somna med Henrik som finns där poddar finns. Man kan behöva ge den typ 2-3 avsnitt innan man lär sig uppskatta den ibland, själv har jag älskat den från första stund. Du kommer fatta varför när du väl börjar använda den :)
Try it out :)

Har levt ihop med min sambo i 27 år och har 1 gemensam son. Dom senaste åren har problemet med alkoholen blivit värre och värre. Han jobbar, men på helgen tar alkoholen över, dricker minst 10 öl varje dag + sprit. Vi kan aldrig ha något hemma till gäster för det dricks upp, han gömmer öl och sprit i garaget, i ladugården m.m. han tror inte att jag vet och när jag frågar varför så säger han att det blir sånt tjat annars. Han säger att han inte har några problem utan att alla dricker som han. Nu orkar jag inte längre och har berättat för andra, det känns skönt nu är jag inte ensam längre. Vi får se vem han väljer, mig eller alkoholen.

Kml det är en bra lärdom, det är precis därför jag inte tar ett glas någon gång, inte för att jag inte klarar av att dricka ett glas någon gång, för det gör jag, jag klarar av att dricka ett glas 10 gånger, men den 11e gången blir det katastrof. Det är inte värt det för mig, det är som att spela rysk roulette med mig själv som insatts, ska det gå den här gången? Jippi det gick, men kaos gången kommer bara närmare efter varje gång där jag "överlevde"
Det är en viktig lärdom, insikterna är viktiga för att man ska inse vad det är som krävs av en för att man ska må så bra som man bara kan. För mig är det total avhållsamhet för att slippa vara med i "the hunger games"

Tack ❤️

Jag känner igen mig katsingen, i det du skriver. Jag har också både pratat lugnt, gråtit, skrikit och förklarat. Försökt så mycket. Men inget har fungerat.

Tack för tipset andrahalvlek. Jag inser att jag kanske måste börja jobba med mig själv en del. Tack och lov har själva isärflyttandet gjort jättemycket nytta även om jag har lång väg kvar.

Tack Adde. Jag ska försöka så gott jag kan att släppa. Men herregud vad det är svårt ? Så sjukt svårt.

Vi är i alla fall sams och har bestämt att vi ska vara vänner. Och jag ska försöka att inte försöka tolka vad han egentligen menar med allt och ingenting.

Inatt hade mina barn nattgäster. Och imorse kände jag ett sting av irritation över en dålig natts sömn och över att de kom i säng så sent osv. Men så satte jag mig i soffan med en kopp kaffe nu och kom på hur det var förut. Då kunde barn knappt sova över här för jag var så rädd att mannen skulle dricka och komma hem full mitt i natten. Jag längtade så otroligt mycket till att kunna säga ja till sånt när som helst. Jag kände mig också väldigt stressad kring det för då för ett år sedan visste jag ju inte att vi skulle skiljas än. Jag såg flera år framför mig av risker. Risk för att barnens kompisar skulle möta deras pappa full på natten. Risk för att barnens kompisar skulle känna sig otrygga i vårt hem. Risk för att barnen skulle börja må dåligt osv. Risk för att mina barn aldrig skulle kunna leva normalt och öppet.

Men nu har jag blivit så van vid att slippa det där att jag till och med kan unna mig att vara lite irriterad över röran med nattgäster istället.

Jag har insett också att det inte spelar sån stor roll om mannen erkänner sitt missbruk eller inte. Jag upplever att jag har levt i många år med en aktiv alkoholist och hans drickande har förstört för hela familjen. Han ser det inte så men det behövs inte för min egen del. Det är så lätt att tro att man överdrivit allt, särskilt när den andra inte erkänner sitt problem. Men jag har bestämt att det inte ändrar på nåt. Jag vet exakt hur vi levde och hur oerhört dåligt vi mådde pga hans drickande. Såklart hoppas jag att han ska komma till insikt. Men om han inte gör det så betyder det inte att jag har tänkt och känt fel.

Kramar till er alla ❤️

dom där känslorna kommer sig av att du har satt in en enorm energi och ett enormt engagemang men i sista änden får du noll tillbaka. Han väljer alkoholen rakt av utan att blinka och med ett leende på läpparna. TROTS allt du satt in i relationen, trots allt ditt engagemang och trots allt ansvar du tagit ÅT honom. Du kanske helt enkelt känner dig snuvad på konfekten? Helt normalt att känna så som du gör faktiskt. Han bara sitter där och dricker, in i det sista är det du som får ta ansvar: det är du som nu får leta bostad och lösa allt praktiskt. Som ovan säger, han är en fullblodsegoist. Verkar komma med alkoholismen så att säga. Fokusera på ditt eget liv och din egen framtid med barnen nu och låt honom sitta där med sitt vin. Massor med kramar.

Underbart Per, vilka bra vänner du har. Fortsätt så här nu!

En semester med en vän som du tycker om och hennes familj där du kan få koppla av och uppleva något annat.

Jag blir så glad för din skull och när jag läser detta så blir jag berörd till ett par tårar "Äntligen gjorde jag något för att jag faktiskt bara vill det. "

Du kanske fäller någon tår eller gråter en hel del de dagarna med dem. Det är när vi kan koppla av och bli av med spänningar som vi lättare kan gråta.

Jag fick hjälp med en övning på yogan, att öppna upp mitt bröst i en brygga jag var skraj för att gå ner i. Jag var mest skraj att skada mig. När jag gjorde övningen så rann mina tårar utan snyftningar. De bara rann och rann och de slutade aldrig rinna. Mina tårar rann på bussen, på tunnelbanan, i mataffären, på gymmet och när som helst hur som helst.

Jag sörjde min vän som tog livet av sig. Jag sörjde min förlorade tid med sjukdom. Min förlorade tid med mediciner som gjorde mig trött och apatisk.

Men nu lever jag. Varje dag. Och jag skäms aldrig för att tårarna kommer. Jag välkomnar dem.

Jag minns ett avgörande tillfälle, då jag stod på medicinen Litium, som är ett grundsalt och försatte mig i en apatisk känsla i år.

Jag såg filmen Lilja Forever ensam på bio och jag grät och grät, för första gången på flera år kändes det som. Där började min process. Jag fick också en drivkraft. Jag tänkte, då den är baserad på en verkligen berättelse om en ung kvinna. Jag jämförde mitt liv med hennes och sa åt mig själv att "skärpa mig".

Idag tror jag inte på att jämföra något alls, men ibland kan en få en styrka av andras livsöden och att förlora min vän i suicid gjorde att jag började kämpa för något större än att se på mig själv.

En slags flykt förstod jag senare, men jag behövde flykten, för att jobba med sig själv krävs så mycket.

Tålamod, verktyg för acceptans, insikt, tid för reflektion, ett professionellt stöd i vården och mycket mer.

Och det tar tid. Att landa.

Ha roligt. Ta hand om dig. Njut!

Våra gäster är här och vi har det väldigt bra tillsammans. Skön energi och harmoni. Jag berättade ganska omgående om min kamp och resa framåt. Det lättade bördan för mig. Det väckte också många tankar och reflektioner från deras sida. Det dricks allt för mycket i deras nära omgivning också.
Tänk vad skönt och avkopplande det är att vara med vänner där man får och kan vara den man innerst inne är.
Snart väntar en härlig frukost tillsammans och sedan en långpromenad i den vackra skogen.
Sköt om er alla kära vänner.
Fri ännu en dag.
GP

Väldigt skönt att du mår lite bättre idag. Hoppas att du får kontakt med vc snart så de får kolla upp dig.

Kram ?

Ni bryr er så mycket, nu är bäst här på forumet :)

Kom hem i går men var jättetrött, tog mig en dusch till slut och vilade/sov på soffan hela dagen. Min mor kom in med mat till mig. Nu i morse vaknade jag ännu mer trött om det är möjligt. Har sovit 10-12 timmar de senaste dagarna så ska inte vara trött men kroppen är helt slut. Även om jag inte mår bra i huvudet så känner jag mig inte absolut botten, men man vet ju aldrig med mitt huvud. Mitt huvud har ju en god relation till min kropp och kan i tid och otid välja att förstöra den då jag inte mår bra. Jag blir så tydligt psykosomatiskt sjuk, men detta känns i ärlighetens namn lite mer. Med den låga pulsen, håglösheten, huvudvärken och tröttheten har jag valt att ringa vc för att se om de kan hjälpa. Om det är kroppsligt så kan det definitivt vara min struma (hypoterios) då detta är typiska tecken på det. De skulle ringa vid 09 så då får jag se vad dagen har att bringa.

Trist nog så hade en vän hört av sig i morse innan jag vaknade och undrade om jag inte ville gå ut och ta en lunch tillsammans. Det skulle jag gärna göra, tycker om henne och behöver umgås med människor men har ingen ork nu så det känns trist. Men jag får leva på känslan att jag blev tillfrågad :)

Absolut ingen önskan eller längtan eller sug efter A. En stor godispåse skulle jag nog kunna slänga i mig dock men det blir inget med det. För vad blir bättre för att jag slänger i mig en påse godis? Nada.

Nöjer mig med att ha gått ner lite över 6 kilo på knappt 4 veckor utan att ha mått dåligt över det alls, eller inte ätit god mat. Har i princip bara ändrat på att ätit frukost och inte äta godis, snacks. ja, och A såklart ;)

Väljer att inte dricka i dag, istället försöker jag få ordning på min kropp så jag återigen kan gå ut i spåret och njuta

Vaknade tidigt, kaffe, promenad i min trädgård och kast av liten vinbärssnäcka som äter min sallad.
Annars- fred med världen och mig själv. Imorgon semester några dagar så jag ska packa ner ett par klänningar och kanske fotbad, springdag är det också. Utprovar lista för inspo till Andra Halvlek som är inne i den mentala förberedelsefasen, den kan vara en längre tid vet jag av erfarenhet.
Även hunnit två koppar kaffe i min fluffiga säng.
Läsa här och förundras, små mirakel sker när en tar livet tillbaka till sig. Inte utlånat på obestämd tid till något som gör livet grått och darrigt, osäkert och skuldtyngt, ensamt och svårt att överblicka.
Så av de skälen och många fler är jag nykter idag, kring det finns ingen tvekan. Kram!

God morgon!
Jag går nästan av princip aldrig på systemet, eller vill snarare inte rekommendera. Däremot är min egen upplevelse nästan avsmak- och detta köande med den ena läskiga boxen efter den andra. Så det sätter mig inte i gungning men tycker att man ska vars försiktig de första månaderna iaf.
Jag blir så glad när jag läser! Jag brukar tänka att jag backade från stupet när jag slutade dricka. Nu går jag de flesta dagar i framtidstro, en himla massa nu- känsla och glädje. Det tar inte slut utan är som en brunn som fylls på och fylls på! Önskar dig en fin dag. ✊??

Helgen har minst sagt varit en av de sämre på väldigt länge. När bollen är i rullning så är det svårt att få stopp på den igen och jag föll dit en gång till.

Men jag lär mig även av detta och nu är det en ny vecka. Ska precis börja jobba och fokusera på det stora delar av dagen innan jag ska hem och umgås med barnen. Längtar redan efter dem ❤

Tack för ert stöd och hoppas ni får en bra vecka. Kram

På 10 dagar har jag nu gått ned 2kg. Känns bra. Träningen är igång, lite lat i helgen dock. Min fjärde vecka nykter nu. Jag börjar återfå mitt normala jag.

Kämpa på det är nu din kropp har gjort sig av med giftet. Det är nu fällorna kommer. Se upp för dom. Slappna inte av. Jobba och kämpa på. Du har gjort det otroligt bra.

Men va?! 24 dagar utan alkohol! Det är fantastiskt, nog för att jag trodde på mig själv den där lördagsmorgonen... men en liten del av mig misstrodde och tänkte att ? nog förför mig på nytt. Men nä! Visst visst än är inte faran över och kommer väl aldrig vara. Men just nu nästa jag säga starkt jobbat och jag har aldrig upplevt denna beslutsamhet som jag gör nu!?? Det absolut roligaste är att jag har en framtidstro och den växer i styrka, jag ser möjligheter där jag tidigare bara såg svårigheter. Det är sååååå skönt... jag har haft ordentliga dippar senaste åren när jag funderat på vad det är för mening med livet egentligen? Stått och vinglat på dödens kant, sen har jag sett mina barn framför mig och tänkt att de ska behöva växa upp som de barn vars mamma tog livet av sig. Om jag nånsin tvivlar och tänker att jag vill dricka igen, då är det detta jag ska tänka på framtidstro vs dödens kant. ?

Idag är det jobb som gäller, en vecka kvar och vädret svajar till ? Uppehåll och lite sol, det är allt jag önskar mig till min semester. Vårt hem ska ju vara ett tält ??

AmandaL - Tack! Jamen ja, jag är så mycket trevligare och roligare att hänga med nu när jag är nykter. ?

Se klart - wow vågat att gå in på systemet, men så är du ju ”äldre” och stabilare än mig. ? Det är en spännande utveckling, de alkoholfria dryckerna, helt klart!
Ja, sängen är bäst... och vakna nykter och ta en kopp kaffe på sängen. Lyx! ?

Nu njuta klart av kaffet, sen vovvis och skogen. Idag väljer jag att vara nykter! ??❤️