Senaste kommentarerna i forumet

Usch vilken tråkig situation. Att sluta dricka själv är nog så svårt, att sluta med någon annan som inte vill lägga av är ännu värre. Vad säger din pappa om det hela? Det finns hjälp att få om han vill. Vill han bo med sin bror? Som du skriver så ger de varandra möjlighet och tillfällen att dricka legitimt. Det vore bättre om han bodde själv.
Vad händer om du hotar med att bryta? Du mår ju för dåligt av hela situationen så det kanske är enda utvägen om du inte kan se på. Har Han ett jobb kanske du kan kontakta arbetsgivaren eller hota med det i alla fall. Det finns också anhörigstöd och de kanske har bättre tips.
Hoppas det ordnar sig.

Fina Odette - och andra som skrivit fina kommentarer, ja, jag kände att jag inte orkade med något ett tag. Alltså inklusive att skriva här. (Och är dessvärre fortfarande där.)

Och med det menar jag att jag inte orkar med livet eller ett forum som detta. Alltså forumet är jättefint, bara att jag inte riktigt orkar att kommunicera. Men vill börja försöka igen. Då jag vet att det hjälpte sist jag var ”här”.

Jag ber om ursäkt för att jag inte svarat när det uppenbarligen finns så fina människor som ni som bryr er.

Jag mår dessvärre för dåligt psykiskt för att riktigt ens orka skriva, men ska börja försöka igen. Det gav som sagt så mycket tidigare.

Men jag har ju har givit upp i.o.m detta med mina barn. Och vet inte hur jag ska klara detta. Och som jag sagt förut, jag borde nog inte vara här utan snarare i forum för psykisk ohälsa.

Tack för all er kärlek!

AmandaL; det är inspirerande läsa om andras liv, hur de valt bort/väljer om nivån de vill umgås med A. Formen med ett forum på nätet har - ännu så länge - varit räddningen för mig, tröskeln var tillräckligt låg för jag skulle hitta hit, innan det gått riktigt åt skogen. Jag är inte säker att jag skulle börjat pimpla mer, djupare, men är säker att ett antal år till av mitt liv skulle gått åt i drömvärlden.

Appropå drömmar... det går alldeles utmärkt vakna av störda mardrömmar även utan alk i kroppen. Som i natt. Tur de bleknar, och inte behöver analyseras speciellt mycket.

Ja det blir verkligen inte helt mörkt på sommaren, allra helst där vi befinner oss nu...
I det djupa norrländska skogarna, det blir lite grådaskigt ljus, men aldrig helt mörkt.
Man kan behöva tända lamporna inomhus och det elektriska ljuset känns helt gult till färgen, mest kanske för att all träpanel reflekterar sin färg tillbaka.
Huset vi bor i är ett gammalt hemman från mitten av 1850-talet och våra vänner är nu den åttonde generationen som bor här.
Timmerhus med tjocka knarrande golvplankor och skåp som gungar när man går förbi, allt är gammalt och bär på sin historia, man vill inte förändra för mycket, det vore som att klippa bort banden med det förflutna.
Att få åldras med värdighet är en dygd så här ute i ödebygden, förändringen sker långsamt, man kastar sällan det gamla utan det får stå på logen, och jag lovar, det är som ett levandes museum.
Man tog det som fungerade, satte ihop det till något annat, slipstenen inne i lagården är driven av en gammal elmotor med remdrift ifrån taket slipstenens axel är en gammal bakaxel ifrån en bil.
Inne på logen står en fin svart släde som är täckt med lager av grått damm, så fin att den troligen bara användes en gång per år förr i tiden, då man tog hästen till julottan tidigt på morgonen.
Fram på vagnen sitter små fyrkantiga lyktor i mässing med plats för ett stearinljus, så vacker!
I en hörna ligger ett dåligt rengjort älghorn med stukade taggar och tre rostiga spikar genom dess kranie.
Den har troligen suttit ovanför en ladugårdsdörr men spikarna har rostat av och hornet fallit ner och skadats, så inte bara hornets taggar som blivit stukade utan även jägaren som inte velat sätta upp det igen.

Allt känns så lugnt och fridfullt här uppe i Norrland, vi satt länge i den vedeldade bastun ute på udden med immiga fönster utan vare sig elektriskt eller levandes ljus.
Älven låg spegelblank och långt in i viken såg man hur ringarna efter fisken som plockade myggor vid vattenytan.
Vassen spretade upp och i vattenspegeln visste man knappt vad som var upp eller ner, molntussarna lyste guldfärgade ifrån sidan, på håll kunde man höra sångsvanarnas rop i det annars så tysta landskapet.
Långt ifrån trafikljus, hetsiga bilköer och stadens myller av liv, här finner man lätt den svenskaste av alla själar, lugnet.

Vi mötte upp sonen i Sundsvall efter att han tillbringat några dagar i Åre med arton andra kompisar.
Deras agenda hade varit knökfull av downhill, paintball, fjällvandring och hårt festande.
Han var helt slutkörd och behövde nog ett lugn att få komma ner varv, på två veckor har han åstadkommit mer än vad vi har gjort på två ja kanske tre års semestrar, han sover gott nu i den lite hårda kökssoffan, så sovplatsens komfort är inte så viktig, han behöver återhämtningen.
Vi är tio personer, en bäbis och tre hundar som ska dela omvårdnaden om varandra, vi ska sällskapas och hitta på lite äventyr, men mest umgås och trivas ihop under några dagar.
Det är när man umgås under en längre intensiv tid i vått och torrt man kommer varandra riktigt nära, när ytskiktet skalas av och man når varandras inre, det är då banden knyts ihop mycket starkare.
Jag behöver inte så många vänner, men de jag umgås med ska vara sådana som jag kan lita på, riktiga vänner som ställer upp alltid.

Ja det förkommer en del alkohol i våra gemäng, men sällan till en överdrift, folk dricker och blir glada precis som man önskar att alkoholen ska för sorts inverkan.

Men jag vet också, att den gäller inte för alla, några av oss klarar inte av att hantera den och därför kan vi bara stå och se på när den har sin påverkan.
Jag önskar att jag kunde få glädjas med alkoholen i sommarnattens ljus jag med.
Men med min erfarenhet har jag också lärt mig, att den finns för andra, men inte för mig.
Jag får snällt sitta i vagnen bredvid och glädjas åt att andra kan ha glädjen av den, och ha det så trevligt som jag bara kan utan alkoholen, det är min lott och jag får vänja mig med den, det finns ingen annan lösning.
Inte alltid lika roligt, men absolut helt nödvändigt, en acceptans jag måste lära mig att leva med.

Jag har semester och jag måste se till att den fortlöper bra, det kan jag bara göra helt nykter.

Berra

Alldeles ljummet här, blev en ganska sen kväll i trädgården inklusive middag och mycket prat med stora fina barn. Däremellan, dvs efter mat och innan prat tog jag ett ”pass” i trädgården, märker så tydligt hur jag fortfarande har svårt att sitta ner i timmar. Ligga och titta på tv går bra. Sitta med människor och högst modest vindrickande- nej inte än. Undrar hur det blir i höst och vinter och hur det kommer påverka min lust till umgänge. Det bekymrar mig lite grann. Men jag tar det då. En dag i taget, räcker så.
I vilket fall var det mycket fint att prata länge med barnen, helt nykter. Jag har inte så många stringenta minnen av såna kvällar även om jag vet att de har varit många. Jag tror att jag också dragit mig tillbaka i mig själv vissa tillfällen. Inte alltid just för att då dricka. Mer att jag gjort mig lite ”utanför”. Jag är ju inte det och vet att barnen gillar dessa samtal. Men som att alkoholen isolerat mig. Även när jag inte druckit speciellt mycket.
Är det någon som känner igen sig i det?
Annars har jag haft en dag med full fart som för det mesta nuförtiden. Orkar mycket. Kroppen är starkare. Jag planerar på rätt sätt, inte som förr när jag kunde detaljstyra allt och ändå vara allmänt orolig.
Ett sent godnatt till alla kämpar. Att bli nykter är att inte behöva kämpa så mycket mer. ???

Tycker jag. En del vet man redan, men bra att få fundera över vad som triggar en att dricka. Du verkar ha tuffa beslut framför dig.. Kanske funkar det att du slutar dricka själv om du håller dig undan fester och liknande ett tag? Du verkar på många sätt så medveten och ser så klart på din situation, jag önskar verkligen att du hittar hjälp och kraft att ta dig ur drickandet. Ta hand om dig och hoppas mötet på soc ger något positivt.

Innan jag säger godnatt jord ville jag bara titta in och höra hur din kväll har varit. Skriv imorrn om du orkar så vi vet att du är okej. ?

Hej!

Jag säger hejdå till min livskamrat. Vi har varit tillsammans i 26 år. De 16 sista åren har han druckit dagligen. Han dricker 2 flaskor vin om dagen, den första flaskan sveper han på en timme. Kommer hem kl 16 från jobb, häller upp första glaset och sätter sig framför teven. Dricker, ser på teve och sover en stund, dag in och dag ut.

Tillsammans har vi två äldre barn, 19 och 16 år som inte har påverkats så jätte mycket av pappas drickande eftersom jag har slitit för två, jag har alltid varit närvarande. Det som de har märkt av är att jag blir tröttare och tröttare, vilket barnen själv sagt.

Det stämmer jag är trött. Jag blir tröttare för varje dag som gått. Jag kom till en punkt där jag fick nog. Han vilar mycket och jag sliter dagligen. Jag jobbar hundra procent, gör nästa allt i hemmet och har alltid tagit hand om barnen.

I julas fick han ultimatumet, jag tröttnade på att ta hand om hem och familj själva. Han fick ultimatumet, mig och barnen ELLER vinet. Jag gillar inte ultimatum men eftersom jag provat allt annat genom åren kände jag att detta var sista försöket. Han svar var enkelt, han behövde ingen betänketid. Han svarade att han valde vinet. Dessa ord skar rakt in i hjärtat. Vet inte riktigt varför men jag ställde samma fråga 5 dagar i rad och fick samma svar. Tillsist fanns det inte mer att göra än att inse att detta var hans beslut.

Jag vill tillägga att vi har jätte roligt tillsammans, vi är jätte fina vänner.
Nu är vi juridiskt skilda dock bor vi under samma tak. Jag håller på att leta boende men eftersom yngsta sonen har svårigheter måste jag välja ett boende som passar även hans behov.

Det är svårt att bo tillsammans och mina tankar hoppar fram och tillbaks. I stället för att vara arg och besviken på att han valt "någon annan" så jagar jag hans uppmärksamhet. Det är jätte konstigt reagerat av mig och jag kan inte förklara det som händer. I en hel vecka har jag inte tänkt något annat än, är det mitt fel att han började dricka...? Var jag kanske för hård eller krävde jag för mycket i början av vår relation. Som jag har rannsakat mig. Varje gång kommer jag fram till att nej det är inte mitt fel, men varför känns det som det är mitt fel då...?

Jag vill säga att det är jag som sitter med dessa tankar, det är jag som har ont i magen och känner mig helt tom i själen. Mannen mår jätte bra, säger han. Han är nöjd.

Här står jag med känslor som jag inte kan få ur mig eller lägga bakom mig. Jag är så van vid att ta hand om alla att jag nu inte vet hur jag ska hjälpa mig själv. Är inte detta konstigt?

Förlåt för osammanhängande inlägg.

Tack för att ni lyssnade:)

Jag blir rörd och så glad när jag läser ditt inlägg, det ÄR stort det du gör, ett så livsviktigt beslut, och sedan klara att prata om det med viktiga personer i ditt liv. Det jag själv har märkt ju längre tiden går är att det nyktra livet ger en nya tankar och mycket utveckling på ett sätt jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Det blir inte tråkigt, så som man skrämmer upp sig själv och tankar som också håller en från att ta tag i sitt liv. De lång-nyktra lyssnar man på med ett halvt öra och fattar inte vad de menar, och det där gäller inte för mig.
Är stolt och glad på något storasyster-aktigt vis över din resa och din glädje. Kram och godnatt! ???

Flowechild, så fint att du har hittat hit och sätter ord på dina tankar och känslor, det är ett väldigt bra sätt att bearbeta stress och ångest på, att känna efter vad det är som har skapat känslorna från början. Jag hoppas att du får en jättefin semester tillsammans med din väns familj och jag hoppas att du kan finna det stöd du behöver för dig själv här och för att kunna finnas till för dig lillebror när han behöver det. Jag tycker att du är modig och stark som finns här ???

Flowechild, så fint att du har hittat hit och sätter ord på dina tankar och känslor, det är ett väldigt bra sätt att bearbeta stress och ångest på, att känna efter vad det är som har skapat känslorna från början. Jag hoppas att du får en jättefin semester tillsammans med din väns familj och jag hoppas att du kan finna det stöd du behöver för dig själv här och för att kunna finnas till för dig lillebror när han behöver det. Jag tycker att du är modig och stark som finns här ???

Ja, det händer mycket med energin, och inte minst den där smarta planeringen som gör att man ligger lite före och därav slipper stressa så mycket.
Jag var på Systembolaget härom dagen och köpte lite a-fria drycker, pratade med personal där som sa att det är det segmentet som ökar mest nu. Alltid något och bra för oss om efterfrågan ökar. Och bra för Sveriges befolkning...
Jag älskar också att lägga mig i min säng, och att vakna och ligga kvar och dricka kaffe. Det är istället för barliv ?
Heja oss som kämpar och gör det så bra!

Hej!

Jag äter melatonin, en stark dos, det funkar fint och är det skonsammaste jag provat utav att supa mig redlös, benzo och andra sömntabletter.
Tycker kvaliten har blivit mkt bättre, även om jag konstant snittar på Max 3-4 timmars sömn om natten så är kvaliten mkt bättre. Man blir inte bakis heller.
Helst av allt skulle jag inte ta nått alls, men jag har inget val, har haft sömnstörning hela mitt liv och jag jobbar skift och kastar om dygnet varje vecka..

Mod och styrka,
Dee

Vad kul, tack för tipset soffpotatis, den ska jag också börja lyssna på ???

Grattis till 23e nyktra dagar! Mycket bra kämpat, visst börjar det känns skönt att bara få vara med sig själv nykter nu? Jag gillar det iaf skarpt! ???

Jugge jag känner mig lite orolig för dig när du skriver, tror du att du kan söka hjälp hos någon annan? Du säger att du tycker det är bra att ha någon att samtal med, kan du försöka att få en kontakt du kan ha nu när det verkar vara så här besvärligt för dig? Det känns jobbigt att läsa när du flera gånger syftar till att du inte tror du överlever annars. Jag önskar att du lyckas bli nykter och tror du behöver ta hjälp av någon fysiskt ?

Sömnen blir mycket bättre av sig själv ju längre du håller dig nykter. Jag har haft svåra sömnsvårigheter och också ätit sömntabletter för att kunna sova dom dagarna jag inte var full, nu har jag lämnat fyllor och tabletter bakom mig i 45 dagar och så här bra som jag sover nu har jag inte sovit på år. Ge det bara tid, ju längre tid du klarar kämpa emot att påverka din kropp med olika substanser desto bättre ”riktigare” och djupare sömn kommer du att få. Heja dig, hoppas du kommer dit där du får uppleva en riktig god natts sömn ????

Laddade ner ”skål ta mig fan” idag, har lyssnat till där uppläsaren säger att: nu ska du inte lyssna mer idag. (Det är stort för mig som alltid vill göra allt på en gång).

Är hittills, enligt mig, en riktigt bra bok. Mycket träffande!

Hoppas iallafall att spärrarna släpper snart, hade varit väldigt befriande att gråta ut lite, över allt och inget.

Tror att det kommer komma en dag då jag tar hjälp. Har ju en del små problem med allmän ångest, stress och tvångstankar/handlingar också tyvärr som jag haft i flera år. Inte så att det tar över mitt liv eller så men det är ständigt närvarande. Kommer komma en dag när jag tar tag i det också,

Har faktiskt tänkt ta en tur till skogen igen snart, tror jag kan ta det efter jobbet senare i veckan. Saknar det rätt mycket faktiskt.
Fullt upp har jag verkligen. Fick frågan av en vän (samma som frågade hur jag mådde när jag sa att det inte spelar någon roll) om jag ville följa med henne, hennes föräldrar och deras hundar på husbilssemester i tre dagar. Fanns andra ställen jag kanske skulle behövt vara på (typ nåt av mina 2 jobb), men jag kände att jag ville följa med dem så jag tackade ja. Äntligen gjorde jag något för att jag faktiskt bara vill det. Hon vet dessutom om hela karusellen både med mina föräldrar och min lillebror. Har en känsla av att åtminstone hennes pappa kanske oxå vet, dock är det ju delvis mitt fel för jag avslöjade lite när pappa inte kunde köra. Dessutom gillar jag verkligen hennes föräldrar. Det blir då alltså min första husbilssemester. Något säger mig att detta lär bli en betydligt lugnare semester än dem jag är van vid. Jag tror dessutom detta kan vara ganska bra för att få ännu mer perspektiv på saker. Det var ju när jag började hänga mer hos hennes som jag började ifrågasätta hur det var hemma ännu mer. Så jag hann inte mer än att komma hem från helgens segling innan jag imorgon drar igen. Det gör dock inget. Igår kunde jag inte sova för att mina föräldrar höll på och fyllebråka, och min lillebror sa att de gjort samma dagen innan... Men han ser fortfarande inte problemet. Antar att det kommer en dag för honom att inse det också.

Hoppas du mår bra också och njuter av sommaren!

Nu dags att sova, det är i alla fall mörkare nu... men ohyggligt varmt. ? jag klagar absolut inte, älskar när det är varmt förmodligen född i fel land. ? Nu dags att sova i min säng, själv! Älskar att krypa ner i min säng, så skön och mysig. Lite extra skön efter att ha sovit på en luftmadrass med massa kids runt mig. ?

Nu ska jag sova och sen jobba en vecka till innan semester. ?

Ännu en dag där jag valt att vara nykter ??❤️

Stort tack igen, alla ni som skrivit och peppat ?
I fredags drack jag två glas vin, det var mitt lilla snedsteg. Fast jag ser det knappt som ett snedsteg eftersom det bara var två glas.
Märkligt, efter första glaset började jag känna av det och vet ni vad - för första gången i mitt liv gillade jag inte känslan!
Glas nr två dracks mycket långsamt och sedan ville jag inte ha mer ?

Sug har jag haft såklart, under dessa 10 dagar, men inte svårhanterligt på något sätt.
Det enda problemet nu är sömnen. Jag kan inte somna, ligger vaken till 2-3 på nätterna. Har testat sömnmedicin men blir helt seg av dem dagen efter.. tycker att det där med seg har jag fått nog av, det är man ju när man är bakis också.
Någon som har erfarenhet av melatonin?

Kram på er alla ❤️

Tck för kommentar, du har rätt, min inneboende sa att det ordnar sig om du dricker minimalt, börjar äta.Min inneboende har hj,ser tvlpt mig så kroppen börjar fungera normalt.Han lagar mat vi hjälps åt, sett film osv haft lite dricka o nyktra dagar, gjorde blodprov fredags,får svar i veckan, gömt mig innan men kände dags veta sanningen,sån lättnad veta kroppen börjar fungera normalt igen.Min inneboende har nog räddat mitt liv, hans råd har hjälpt mig så oerhört, tyvärr har han hamnat i mental ohälsa och försvann kl 01 00 inatt kjulle ta promenad och kl 11 skrev han i morse att han inte mådde bra och har inte kunnat nå honom, han hjälper en gravt alkoholiserad vän som dör snart, dricker 1,5 liter vodka per dag, men han borde fokusera på sig själv och mig, de som dricker så mycket har alltid hjälp på något sätt,haft 2 nyktra dagar och väldigt lite alkohol mot förr.Jag behöver mitt bollplank och mentor, vi hjälper varandra.Var på pub nyss lokalt det är många smarta som förlorat allt, röda tråden är ju alkoholen.Jag började just må bra, dragit ner rejält men som du säger helt nyktert är lösningen.För min del är det liv eller död nu,ser bra ut men inombords kaos,han tog sig ur men nu skiter sig väl allt, sitta med någon som man kan ventilera med är bra se på tv,film, hoppas han kommer tillbaka.Äter b-vitamin tabletter för att få igång hunger och fungerat så kroppen börjar bli bättre,Så skönt den funkar som vanligt.köpt bikarbonat citron som hjälper njurar,lindra symtom på mitt besvär, jag ger inte upp vatten på morgon, promenera men lättare om man är två men bytte nummer med en lokal kändis på pizzeria som vill sluta lika mkt så ska ta promenad,se om det går lösa.Tack för din historia,inget kört än, inga gula ögon, o annat funkat men är på sista chansen nu.Kram

Jag kan själv känna en slags frustration när jag läser hur det går för din man. Jag ringde mitt ex idag och sa att jag behöver en tid utan att prata med honom, då jag förstår att jag dansar djävulsdansen utan att ha läst just djävulsdansen. Jag har följt en process som ingen annan vet hur illa det är. Jag har stått bredvid och hört allt under lång tid. Kände att jag borde vara ett stöd, eftersom ingen annan kan vara det. Så slog det mig att det finns en massa vårdgivare som kan ta över, om han vill. Mitt uppenbarliga fortsatta medberoende påverkade min nattsömn under en tid och därför så sa jag till honom, att "nu behöver jag skärma av dig en stund. Jag vet inte hur länge. Men jag börjar nu. Jag vill inte blockera dig längre, eftersom du är en viktig person i mitt liv. Men jag vill inte ha kontakt nu och jag vet inte hur länge det ska vara så. Jag är glad att vi har pratat igen pga corona men nu behöver jag gå vidare och ta hand om mig själv bättre."

Jag har mött en man som är sund och fin. Han har väckt min nyfikenhet och jag sa till mitt ex, att "du får inte störa mig när jag behöver ta reda på vad detta är och vad det ska bli. Eftersom både han och jag är noga med corona så slarvar vi inte. Det kommer att ta tid för oss att lära känna varandra och det är som det är. Ingen vet hur det ska bli, när det är ok att umgås nära varandra. Vi håller avstånd, utomhus"

Mitt ex respekterade min vilja. Han har inget val. Jag behövde säga det rätt ut och ju mer jag övar ju bättre blir jag.

För min del blir det "nya tag" igen! Jag vill inte dansa djävulsdansen mer.

Jag tänker och tycker att du ska sätta dig själv i första rummet och sedan dina barn.

Precis som jag säger till mig själv att sätta mig själv i första rummet.

Det är lätt att gå i fällan igen. Upptäckte jag nyligen. Genom detta forum. Bryter mönstret igen. Övar igen. Övar varje dag.

En kram till dig

h

Tack andrahalvlek ??
Vad vi ständigt lär oss nya saker, i början är man så upptagen av alla fysiska effekter man märker att man till slut inte tror att man gör ett stort jobb när man kommit längre in i nykterheten då man inte får samma ”kick” av att man lyckats somna nykter en dag till. Men jag är så glad, så tacksam för att jag fortsatte även när jag trodde jag var klar, insett att jag aldrig blir klar. Nykterheten är min enda väg, jag är tacksam för varje dag jag får vara med om den styrkan ???