Senaste kommentarerna i forumet

Har precis lyssnat klart på boken ”På liv och död - sanningen om Micke Svullo Dubois”. Skriven av hans fru Gittan ihop med en journalist tror jag, men det är hennes ord och den är skriven i jagform.

Fy fan säger jag bara. Den här boken borde vara ett inlägg i debatten om vår urusla psykvård i Sverige ?

Mickes alkoholmissbruk nämns inte mer än att han festade mycket, men visst var hans drickande en stor orsak till hans depressioner och svåra ångest.

Och läkarna skrev ut zoloft, sobril, stilnoct, som förstås inte skulle kombineras med alkohol. Det sket väl han i. Han fick ingen samtalshjälp. Inlagd en gång men då kände han sig så ovälkommen att han skrev ut sig själv. Det är bedrövligt.

Han hängde sig i en snara i cykelgaraget i källaren. Satt på en stol och drack och tog tabletter tills han slocknade, och då hängde han sig själv.

Fyrabarnspappa, 46 år gammal. Hans pappa tog livet av sig vid 42 års ålder, och han var också en suput.

Kram ?

till ditt nya liv !
Som en present till dig själv så hoppas jag att du släpper exet och bara bryr dig om dig själv. Nu har du ett helt nytt spännande liv att börja med och där du kan skämma bort dig själv med bra grejer för din egen skull !

Ta vara på den chansen !

Stannade hemmavid på ostkusten och badade först, och nu kväll blev det ett dopp i Laholmsbukten. Betydligt varmare här, men så långgrunt ? Och sand överallt. Föredrar bryggor och badstegar faktiskt.

Det är en fin kväll och jag vet att den här semestertrippen blir toppen. Självklart hade det varit kul att dela upplevelserna med någon, men upplevelserna får jag ju ändå.

Och jag slipper ta hänsyn till någon annan, jag kan göra precis vad jag vill när jag vill. Jag gillar att köra runt och spana på allt möjligt och ta dagen som den kommer. Men några saker har jag inplanerade förstås.

Kram ?

Kära alla! Njuter ni precis som jag av kvällssolen? ☀️ Nyss hemkommen från ett söndagsspinningpass. När jag kom hem vill jag äta någonting riktigt syndigt gott, pizza ? till det kändes det mest naturligt att öppna en ginger Beer med smak av mango ? den var så god! Självklart alkoholfritt om det inte var sjävklart, är alla ginger beers alkoholfria kanske? Vet inte ??‍♀️ men mysigt hade jag det iaf! Idag har jag haft ett videomöte med andra där jag erkänt att jag är nykter alkoholist, först fick jag hjärtklappningar, nej vad sa jag?? Hur ska folk nu vända det här mot mig.. men efteråt var jag sprudlande av energi, stolthet och kunde klappa mig på axeln och känna, så bra att du själv säger nykter alkoholist tänkte jag sen, det är något att vara stolt över, att få vara nykter alkoholist istället för en full sådan som inte säger något till någon.. Ett forum som detta borde alla få vara medlemmar i, innan man tar första droppen alkohol ? någonsin! Nu ska jag läsa era inlägg, har längtat efter dom ???

har i flera års tid rest själv, långt som kort, och med tiden blir det rätt skönt att få rå sig själv och göra precis som jag vill. Förutom en längre resa i jan-feb utomlands så ha jag återigen betat av ett parti av vårt fina Norrland och nu senast en kortresa i förra veckan i kulturens tecken.
Men en sak gör jag aldrig : Badar i vatten kallare än 24 grader :-O Sådetså !!!
Men ok...när jag var yngre så var det ju nåt visst i att glida ner i en spegelblank insjö efter en kanottripp i bäckar, sjöar,åar när man väl kommer fram till vindskyddet framåt kvällen... Det är en oslagbar känsla !

Så öva på :-))

Sitter på stranden och ser solen gå ner över Laholmsbukten. Betydligt varmare än där jag bor, men så långgrunt ?

Imorgon ska jag besöka Norrvikens trädgårdar, njuta av varenda blomma så länge jag vill utan att någon rastlöst trampar.

Jag bor i en stuga några mil inåt landet och har dovhjortar som närmsta grannar. Halvvilda eftersom de bor i hägn.

Det blir mysiga dagar, jag gillar att köra runt och spana på allt möjligt och ta dagen som den kommer.

Kram ?

Glädjande att du också kommit fram till att det inte går att dricka socialt när man kommit dit vi kommit. Been there, done that.

Bra ide' att ge sig själv en lite må-brapresent hos frissan så här i början. Markerar en förändring och ökar motivationen? Hoppas!

Jag tror inte heller på att lägga om livsstil totalt, det blir för mycket.
Jag har problem med fragmenterad sömn och knappt 15 kilos övervikt. Känns det igen? Det som har hjälpt mig med de problemen under tidigare nyktra perioder är Propavan och dagliga promenader, 20 - 30 minuter.
Förutom att de, tillsammans med att du slutar dricka, bidrar till viktminskning så kommer din kondition sakta men säkert att förbättras.
Bättre kondition förbättrar åtminstoe min sömn. Värt att prova?

I all välmening
Onkel F

Ensamhet är ju en av det som drev mig in i självmedicineringen. En sådan här helg är det tydligt hur lite jag ibland är bland vänner och bekanta, har knappt messat med någon kompis, och inte alls umgåtts med någon sedan i fredags... hmm.. Jag *hade* kunnat göra det om jag hade velat, men känner jag faktiskt också måste kunna vara för mig själv, ha urtråkigt, småtråkigt, lite roligt, och bara vara.

Att inte behöva springa iväg på flykt in i ett beroende, utan kunna titta på livet, och känna, ja det är bra ändå.

Jag var ute på en lång uppfriskande promenad vid havet tidigare idag, det var härligt, först gick stigen genom skogen, och det var så lugnt och fint, omöjligt ta en bra bild av hur det kändes vara där, bara skönt. Så småningom kom jag fram till en udde där någon tydligen tältade, så jag gick ner till havet en bit ifrån, och satt där ett tag. Sedan vidare till en klipphäll där jag fikade, kaffe, kakor och en macka :-)

På klipporna satt jag och läste lite i en bok jag fick med mig 'När allting faller på plats' av Tommy Hellsten, han är troende, vilket jag också är sedan en lång tid, ibland känns det som skammen blivit större av att jag inte kunnat låta bli, "jag borde ju".

Det avsnitt jag läste idag handlade om hur han flytt från sig själv och livet genom olika droger - nikotin, porr, alkohol, och hur han hade gjort det för att han aldrig upplevt sig älskad, att alltid varit övergiven, att aldrig duga, försökt prestera fram en bra yta, berömmelse för sitt författarskap osv, hur han många gånger tänkt överge Gud för att han inte får svar och blir fri allt som krampar, men så småningom så inser han att det är han själv som övergivit sig själv, och de långa åren, stigarna har varit nödvändiga för att få honom att inse det, nu är han mycket tryggare i vem han är, och att han är älskad.

Det fina med boken är att han skriver att han aldrig tänker omvända någon *skönt - för det vill ju inte jag heller*, och på ett ställe skriver han att när han får frågan "Är du troende?", då brukar han ibland svara "Ja", och får han följdfrågan "sen när då?", "ja senast i morse". Ganska skön inställning till livet, det går inte äga, det går inte kontrollera, och framförallt går den där outgrundlige inte trycka ner i halsen på någon, eller förstå på riktigt. Att prata om tro och Gud har jag alltid upplevt som svårt för det kan vara en sak vad som sägs i en predikan, men i ens eget liv är det mer på allvar och borde ibland formuleras med andra ord känner jag.

För att knyta tillbaka till min egen skam - "jag borde ju kunnat låta bli" ; kanske. Men det som jag alltid försökt är ju att klara mig själv. Av egen styrka bli perfekt och omöjlig att såra eller skada. Eftersom jag har varit så sårad och skadad under alla år har jag inte kunnat låta bli, inte kunnat bli synlig för omgivningen som den jag är. Alkoholen har varit en av alla sköldar jag både medicinerat med, gömt mig bakom, glömt mig själv, och flytt till.

Att skriva här - och faktiskt sätta egna ord på en del av alla år av mitt liv har nog gjort lite underverk, i alla fall stor skillnad att få ett sammanhang där jag är lite som alla andra. Det är lite läskigt även om det är anonymt, jag känner er inte, men kan och vill inte fly från er. Genom att kliva fram lite ur mörkret så verkar livet ha återvänt.

Jag är nog fortfarande lika ensam som tidigare, men att jag inte umgås med missbruket gör ju att det faktiskt är lite lättare att hantera, nyanserna i livet träder fram och det är inte så fruktansvärt. Sedan har jag ju ett bra jobb där jag kan umgås om jag vill, mina föräldrar lever fortfarande, flera syskon, ett par tre fem kompisar på olika nivå som jag umgås med, men känslan finns där, den är inte så förlamande just nu.

Lite rörigt inlägg kanske, men nu lägger jag ut det :)

inte ska du be om ursäkt för att du delar vemod och oro. Du delar så mycket hopp och förtröstan också. Och med den sjukdom du har är det lätt att förstå att det du har mörka stunder.
Jag känner mig också vemodig idag och lite ’känslig’ och lätt irriterad. Allt på en gång. Det är bara att vara i det i tro på att det kommer ljusare dagar igen. Varm kram, hoppas du har en skapligt bra kväll?? / mt

Idag sa han.
Jag har druckit av fel orsak, men jag tänker inte bli absolutist!
Jaha sa jag, vilken orsak då?
DET tänker jag inte säga, jag är väl inte på nån behandling heller!! Svarade han.
Jag blev paff. Undrar varför han ens så nåt.
Han säger att han ska vara nykter i en vecka
Så, då vet jag det.
Jag saknar verkligen samtalet, om det som berör, det som känns viktigt. Allt blir bara på ytan.
Sen frågar han om JAG tjuvdricker? Inför vem skulle jag behöva tjuvdricka? Tänkte jag.
Han mår ganska dåligt av sin abstinens, men verkar inte ha kopplat ihop det förrän jag till slut sa varför han förmodligen mår som han gör.
Jag sa, att jag minns hur det kändes, hur dåligt man sov, hur konstigt febrig kroppen kändes...
Det lilla, var det djupaste samtalet på länge. Sen tappade han humöret ett tag.
Säkert flera som känner igen sej, vi människor är ganska lika ändå.
Istället för skam visar vi ilska. Stöter bort den som kommit lite för nära.
Jag känner ett lugn idag. Har tagit mej några timmar för mej själv, motionerat, samtalat med en vän, lyssnat på musik.
Det ger mej ro, för en stund ?‍♀️

Sovit heeela dagen efter 5 nattskift?? En natt kvar också.
Hade tänkt att gå på ACA möte ikväll, men orken finns inte.

Från stugan, så vilsam helg. Kan prata om mannen med mina föräldrar. Han är inte hemma, kanske AA. Han har inte gett djuren mat, brukar vara ett tecken på att han skiter i dom, har inte fått klart för mig än om det är mot mig eller mot sig själv. Och så den där klumpen som sitter i magen, jag vill inte ha den mer. Jag kan göra något åt det, vara trevlig, lirka lite men nu sa tom med min mamma stopp, sjuk kan man vara men dumheter behöver man inte ta. Japp, så jag balanserar ett tag till, inför barn resten behöver jag inte bry mig om

Hoppas det känns vilsamt idag också, är lika som du där med att vilja hjälpa min man. Har tipsat om alkispodden, alkoholhjälpen, fixade behandling, hittade rätt på gänget med samma intressen, ringt Hc, alkoholteraupet mm. Det är en balansgång, många gånger behövs hjälpen men rätt var det är backar jag lite. Jag behöver det själv, läst när anhöriga till beroende som tillfrisknar tappar sin funktion, tappar kontroll. Så jag brukar testa mig själv där, men som vanligt balansgång, vi är ju mammor/kvinnor och ganska vana att fixa, så det är inte att vara medberoende. Tror mer om att man vill hjälpa den man älskar ❤

Jag menar inte alls att fokus ska ligga på viktminskning, utan att det händer ändå. När man slutar med alkoholen. Som en bonus.
Du har redan fått mer energi! Men även sega dagar som slutar utan vin är bra dagar!
Att vakna utan en känsla..
Oj hur mycket drack jag? När kan jag köra bil?
Bara att se framåt nu!

Precis reggat mig, någon som gjort det? Vad tyckte ni?

Du är helt underbar! Hur du funderar dig fram. Älskar att du förmedlar dina insikter till oss andra.

"Att inte låta hjärnan gå igång på det spännande eller passionen" - är så bäst!
Jag försöker detta nu. Men det är svårt. Hjärnan försöker övertala mig med saker som "det är meningen" eller "att vi hör ihop". Jag kämpar emot. Försöker tänka på annat. Att jag har det bra ensam. Denna gången är riktigt svår då allt med honom känns rätt förutom den "lilla" detaljen att han är alkoholberoende.

Vill heller inte bli försörjd av en man. Isåfall hade jag gift mig för pengar för längesen. Jag är mycket hellre fri.

Jag vill prata och lyssna till precis samma saker som du. Jag tycker nästan allt är intressant.

Dina sista meningar är så bra: " Så en behöver inte ha så bråttom. Utan lära känna varandra i en sund takt. Och den andra ska gärna också välja en tillbaka. Så att man väljer varandra." Särskilt den sista meningen. Den är kanon och fick mig att le.

Det känns som att du kommer välja rätt nästa gång. Hoppas verkligen det!

Tack för dina ord. Dom betyder så mycket.

Massor av kramar!

Tack för tips! Jo visst är det ett maraton, det är det som oroar mig... För ett par år sedan körde jag också en hel livsstilsförändring med nykterhet, kostomläggning och träning. Gick ner nästan 10 kg. Lyckades normalisera mitt blodtryck som var lite högt och efter två månader vågade jag ta leverprover som var normala.

Och sedan... ja då tänkte jag att jag skulle börja dricka igen i sociala sammanhang ? Gissa hur bra det gick? Jo efter någon månad så var jag tillbaka i gamla hjulspår. Och då sket det sig även med kost och motion.

Har haft en bra dag med bad och cafébesök. Dagens bra sak är att jag kört en massa saker till återvinningen!
Är ensam ikväll och tänkte nu ta en långpromenad och lyssna på Fyllepodden. Ska verkligen försöka hjärntvätta mig själv så att jag inte börjar lyssna på den där rösten ur flaskan som bara vill förstöra för mig...

Önskar er alla en skön, nykter söndagskväll!

Alltså vilken skillnad det är i mitt liv, dagarna är så mycket längre och jag hinner så mycket med. Vi åkte hem från stället vi tältat på redan vid 11 och var hemma strax efter 12. Normalt sett hade jag varit skakig och orolig om jag ens kunde köra? Jag hade förmodligen vaknat tidigt och mått skit, med en hög puls. Nu planerade jag packningen så det gick super-smidigt, fixade en bra frukost och sen drog vi. Hemma packade jag ur allt, dammsög och torkade ur bilen. Uppdaterade alla saker så att de skulle vara i fas nästa gång vi ska åka samt tvättade en maskin. Sen har jag varit runt och letat fläkt åt stora dottern... helt omöjligt att hitta? och vi har varit och badat på ett ställe hemma. Wow, vilken energi jag fått numera! Det händer så mycket mer. ? Nu njuter jag av en (kanske blir två) alkoholfria öl! Känns som att de är poppis i sommar, var slut på restaurangen där vi var och nästan slut på Ica idag. Bra val, blir som cigarretter till slut, bara några få som fortsätter dricka/röka. ?

Var bara tvungen att skriva av mig lite. Just nu känns allt bra, även om jag kan blir obeskrivligt arg väldigt fort när barnen utmanar mig... min stubin är liksom noll för tillfället. ?

Nu ska jag prova en 0,0:a Staropramen i solen. ☀️

Ja det är lätt att bli otålig i början, och att starta som om det är ett 100- meterslopp som ska springas. Efter en tid upptäcker man att det är ett maraton. Skönt med det är att man inte behöver ha bråttom hela tiden, utan tvärtom, vissa dagar får man lunka fram med tålamod. Skönt är också att mycket händer under tiden, om man är uthållig.
Jag drog igång med diet samma dag jag slutade dricka, det gick bra några veckor, sen insåg jag att det var omöjligt att både vara hungrig och törstig, precis som Charlie skriver så tar det tid, och vikten blir enklare att klara av när nykterheten är stabil. Lycka till!

dag tre??

Bra kämpat! Och det blir bättre med sömnen. Jag sover som en stock nu efter två veckor.

Ha en skön kväll?

Kul att du läst min tråd.
Jodå, abstinensen är över sedan ett par dagar. Idag har faktiskt varit en riktigt, riktigt bra dag. Jag har egentligen inte åstadkommit så mycket, bara handlat lite mat och annat smått och gott.
I övrigt har jag bara sugit i mig av känslan av att det är så här jag vill ha det!
Att kunna göra vad man vill när man vill utan att vara bakfull.

4 dagar är starkt (mina första 2 var ganska hemska), hoppas du är över den värsta delen av början på din nykterhet. Har noterat att du har en egen tråd, får läsa igenom och se vad du har för planer.

Kämpa på

Onkel F

när barnen kommer på besök för några dagar, men underbart när de åker igen?

Nu gör jag precis som jag vill igen?Men har haft härliga dagar med min dotter! Shoppat, pratat, promenerat, pratat, plockat blåbär, pratat. Ja, ungefär så.

Vi har pratat en del om detta med alkohol också och dottern tycker att det är skönt att jag inte dricker. Hon har egentligen aldrig gillat att vi dricker. Det gör väl kanske aldrig barn, men vi som föräldrar lyssnar ju inte på barnen. Om man skulle fråga en gäng ungar så tror jag inte att någon skulle säga att det är ok att föräldrarna dricker.

Sen har jag slutat med Omeprazol också?Som jag ätit säkert i 10 år. Också väldigt skönt!

Andrahalvlek, det blir en text som betyder en hel del för mig. Och den skall sitta på insidan av handleden så att jag alltid kan se den och bli påmind om livets förgänglighet?

Nu skall jag bara försöka sluta äta godis också?Och DET kommer inte att bli lätt! Men en sak i taget??

Ha en härlig söndagskväll därute?

Ingen bra dag idag. Stod i badrummet när det gungade till i huvudet. Gick genast och la mig i sängen och där har jag blivit kvar. Vågade inte åka iväg på friluftsgudstjänsten som jag sett fram mot. ?

Jag blir även trött i högerarmen. Ju mer trött i huvudet, ju mer trött i armen. Det följs åt. Sen blir jag nedstämd, orolig och ledsen. Orkar varken läsa eller se på TV. Men det brukar lätta efter ett tag. Det är ovanligt att det hållet i sig hela dagen och jag kände mig ok innan jag stod där i badrummet.

Nåväl, jag ska inte överdriva nåt men jag blir liksom påmind om att det finns en anledning. Att jag inte ska skjuta upp viktiga saker för länge.

Men, jag tror jag sagt det förut. Jag är inte rädd för döden, bara för att bli sjuk som min pappa. Tyna bort sakta på ett vårdhem i rullstol och blöjor, inte kunna förmedla sig. Det skrämmer mig oerhört. Därav satte drickandet fart och det där självmordsförsöket som jag avbröt i tid när jag ångrade mig.

Jag är stolt över att ha ändrat mitt liv senaste året. Skulle jag inte hinna bli klar med stegarbetet så har jag ändå redan gjort det i mitt hjärta. Och jag förlitar mig på Guds vilja nu. Det känns bra!

Förlåt mitt sorgliga inlägg. Så skönt att få skriva av sig och dela med er. Jag litar på att ni orkar läsa. ?

Skönt att komma i väg själv och kunna göra precis som du vill. När din yngsta dotter är med blir det ju en massa annat att tänka på. Du har inte lust att ge en hint om var i landet du befinner dig? Något ställe med badmöjligheter antar jag.? Ha det riktigt gott nu och passa på att njut av semestern!?

Kram

Har själv nyss registrerat mig här och tycker att det finns väldigt mycket erfarenhet och bra tips och stöd.

Dricker precis som du, i min ensamhet utan att livet på något sätt är jäkligt längre.

Vi stöttar varandra ❤️