Senaste kommentarerna i forumet

Är det tydligen idag.
Eller höneblund som vissa säger, kycklingpaus, gåsa-snark?
Iaf hann jag läsa om detta i någon tråd i em, och somnade omedelbart och sov två (!!) timmar. Nu en sömntablett för att slippa ligga vaken. stegräknaren meddelade 10 000 steg mellan/ i rabatterna, vad jag nu håller på med, lite oklart, men bra för mig, och det bestämmer takten just nu.
Hunnit läsa här idag, skriva några små svar, inte alltid lätt att veta vad som ”behövs”. Tänker på alla! Kram. Nykter som vanligt. ?

Lång historia kort. Alkoholmissbruket och psykisk ohälsa ledde till att jag förlorade kontakten med min son. Sist jag träffade honom var när han var ett år gammal. Det är snart nio år sedan.

Sedan ett år tillbaka är jag nykter. Jag har även fått behandling och medicinering mot psykisk ohälsa. Livet är helt enkelt på rätt väg.

Det har inte gått en dag utan att jag har tänkt på min son. Han är jättefin och jag vill lära känna honom. Men jag vet inte hur jag ska gå tillväga. Hans mamma är av naturliga och förståeliga inte positiv till mig. Jag förväntar mig inte att hon kommer vara samarbetsvillig. Finns det någon hjälporganisation för före detta missbrukare där man kan få hjälp? Eller finns det någon hjälp att få från sociala myndigheter?

Jag förstår att det har gått många år. Jag fattar att jag inte bara kan komma så här lång tid senare och tro att det ska gå smärtfritt och kräva kontakt hur som helst. Men det är ju mitt barn och jag tycker han borde få chansen att lära känna sin biologiska pappa. Samt på sikt även ha en relation till sina övriga släktningar.

Jag skulle gärna vilja ha praktiska tips. Är det någon annan här som har varit i min situation?

Tack till alla era kommentarer, finns så mycket att fundera på vad jag vill.

Frun kom hem i söndags från sin semestertripp, hela helgen hade jag ett lugn inom mig, hade några fantastiska dagar med mys och utflykter med ungarna, mådde så skönt av att slippa se vinglasen och en berusad hustru.

Sedan under söndagen kom ett gnagande inom mig hela dagen innan hon kom hem, ska hon dricka ikväll,?

Hon kommer hem och kliver in och jag blir väldigt glad av att se henne, jag älskar ju denna kvinna, men knappt en timme senare så har hon ett glas framme och olustkänslan är där direkt.
Likaså i måndags, började vid 3-4 tiden med ett glas igen.
På tisdag morgon upptäcker jag att två tetror vi haft i kylen med kanske totalt 3 flaskor vin kvar i när hon kom hem var redan slut.
Fattar inte hur det går till, de bara försvinner, dessa dagar var jag hemifrån lite på eftermiddagarna.
I tisdags så ville barnen på utflykt men frun tyckte det var bättre om hon stannade hemma och städade istället.
Såg när vi åkte att det låg två nya tetror i hennes bil och förstod att hon ville vara hemma och dricka istället.
Kommer hem ett par timmar senare och det syns direkt att hon druckit.

Igår var jag borta hela dagen och kommer hem kl halv 5, glaset är framme och vi ska till några kompisar på middag, runt kl 8 är hon märkbart påverkad hos kompisarna och historierna och pratade blir mer och mer osanna, det konstiga leendet är där och de långsamma ögonen.
Ser hur värdinnan börjar kika på annat i diskussionerna och jag vill bara att hon ska inse själv vad hon sysslar med men det kommer ju inte att ske.....
Som tur är rundas kvällen av tidigt, men knappt 5 minuter efter att vi kommit hem hittar jag ett nytt glas framme igen.

Ikväll blev hon oxå rejält berusad, när det är dags för natt ser dottern jätteledsen ut när hon förstår att mamma gått och lagt sig,
"men mamma sa ju att hon skulle natta mig och att vi skulle mysa".....

Frågade frun om detta men så hade hon inte sagt eller lovat...så jag gick och la mig hos dottern istället och en bit av mitt hjärtat som återigen brustit när jag tänker på hur vår dotter känner sig.

Har märkt de senaste gångerna hon varit onykter att hon inte har koll på vad hon sagt eller lovat.

Usch fy, har gått med en klump i magen hela veckan igen och vet inte hur jag ska orka/våga ta upp detta med henne.
Låser mig mer och mer, bli mer tystlåten igen, vill ju inte må så här och i nästa stund vill jag inget hellre än att vara intill, massera, klia henne på ryggen och bara ha en mysig stund.
Många gånger har vi det väldigt bra och mysigt men det känns inte som att jag längre kan ha det mysigt tillbaka på samma sätt när man bara väntar på att hon ska bli onykter igen....

Vet ju att tar jag upp detta så är hela sommaren förstörd med kommentarer och en sur och vresig fru...
Borde väl inte tänka så här heller men jag fyller 40 om två veckor och kommer vi i konfrontation innan detta så kommer ju det oxå bli åt helvete, barnen älskar att pyssla och greja inför en födelsedag och jag känner min fru såpass att stämningen kommer att vara så dålig så det känns inte värt att ta upp det än.

Jag vet... jag vet... jag borde göra det nu särskilt som att hon blir mer och mer lättpåverkad och jag är rädd att något verkligen börjar bli galet med hennes hälsa men man blir så feg, rädd, och jag som är så jävla konfrontationsrädd...

Just det ja, en tetra från i tisdags var nästan slut ikväll och då var vi ändå borta igårkväll några timmar...

Fan nu håller jag på och kontrollerar igen fast jag borde lägga energin på barnen istället...
Godnatt...

Ja @Kavrldun, när landar vi?
Jag gillar så mkt dina inlägg och tankar men en opponerar jag mig emot; och det är när du skriver att du är ganska gammal. Det skär mot bilden av dig som är både ung och nyfiken, eller långt ifrån klar - på det bästa sättet. Du kan såklart kalla dig så gammal du vill men för mig är du inte det! Jag funderar också - och har gjort massor under de senaste fem åren hur mitt jobb ska te sig framåt. Trygghet (läs lön och pension) kontra ev utveckling, men främst mer frihet. Å andra sidan ett väldigt roligt, utvecklande jobb med snälla villkor- inte något man lämnar som 55-åring för att bli konsult i en tuff bransch. Å ena och andra sidan. Precis som i pms-tider känns det olika, se detta med gott om tid och klarsyn tror jag mkt på.
Som ung har jag varit modig som bara den. Chansat och hoppat. Nu, omvägar runt läskiga passager.
Det ska bli spännande att få följas åt och se var vi landar, nyktra.
Ps! Jag är ju nu mycket för detta med andlighet och högre makter så det är roligt att läsa om, bra att kunna resa inåt i dessa tider.
Kram till dig och välkommen hem ?✍??

Man brukar säga att man ska ”spela filmen ända till slutet” när suget kommer. ”Okej, du är sugen, det här händer, och det här...”

Och sen ”spelar” man filmen ända till the bitter end - ända in i spyor och baksmälla. Då försvinner garanterat suget.

Har inte behövt praktisera det själv. Jag diskuterar inte ens med alkoholdjävulen. Jag svarar ”Nej, jag ska inte dricka” direkt. Ingen prutmån alls.

Använder samma ”tonfall” och övertygelse som när jag säger ”nej, ingen cola idag” till min colaberoende yngsta dotter ?

Det funkar, både på henne och alkoholdjävulen. Men det gäller att vara övertygad inifrån och ut - och att jag är konsekvent.

Min dotter märker direkt om jag har den minsta tveksamhet inombords, och då fortsätter hon att tjata. Precis likadant tror jag att alkoholdjävulen gör.

Det de har gemensamt är att de är synnerligen lyhörda för mina svaga punkter och att de är väldigt ihärdiga och envetna.

Inga jämförelser i övrigt mellan min dotter och alkoholdjävulen ?

Kram ?

Jag tror att alkoholen är ett symtom men att vi måste göra något åt grundorsakerna också för att läka ordentligt.

Anledningen till att man dricker är ju delvis för att slippa känna, att dämpa alla jobbiga känslor. När man är nykter kommer alla dessa känslor plötsligt ut i ljuset.

Det är det mest påtagliga med nykterheten för mig, att alla känslor är så mycket starkare och liksom mer genuina. Lite jobbigt, men samtidigt häftigt.

Det är först nu som jag har identifierat två grundorsaker till mitt drickande: 1) mitt jobb och den stress jag upplever pga det, 2) min upplevda ensamhet.

Utan alkoholstoppet hade jag nog fortsatt dämpa mina känslor istället för att göra något åt grundorsakerna.

Sen finns det ingen quick-fix förstås, men att bli medveten om problemen och vilja göra något åt dem är det första och viktigaste steget. Tror jag.

Kram ?

Hej! Jag hade inte några av dina symptom när jag blev nykter min mina ”biverkningar” satt i ungefär 14 dagar innan det vände och blev bättre ?

Varit nykter en dag efter att ha druckit dagligen alldeles för länge. Undrar över mående. Har huvudvärk, halsbränna, allmänt illamående. Hur länge kommer det sitta i?

Jag fick ett riktigt svidit sms idag där min kärlek förklarade att han träffat någon annan som han ska satsa på, och att vi inte kunde ses så mycket mer men att det inte hade med ”min sjukdom” att göra att han tar avstånd.
Senast igår ville han ses, senast igår gav han mig en fin komplimang.
Jag fattar ingenting.

Min spontana reaktion var att bli förbannad över att han drog upp ”min sjukdom” som jag tagit mod till mig att berätta för honom nyligen - var det nödvändigt att dra upp min alkoholism i detta, jag är ju nykter?!
Min andra reaktion var att jag började grina men tryckte undan känslan och stegade på i skogen. Jag blev förbannad över att jag inte var värd mer än ett sms.

Jag försöker ta ett steg utanför mig själv och se på mig själv ikväll från ett fågelperspektiv. Se helheten istället för det där smset och vad allt det nu innebär.
Jag är stolt över mig själv att jag försöker ta hand om mina tankar en stund som denna, och att jag är nykter. Trygg i nykterheten. Mitt gamla jag hade korkat upp och supit hela natten. Mitt nya jag berör inte ens den tanken, jag tänker att det liksom inte grejar nått i den här situationen. Kanske grejar att jag skulle börja grina, men ingen minns en grinolle, right?
Det jag kanske inte riktigt tycker är en superbra grej är hur snabb jag var på att förskjuta min känsla där jag satt på en stubbe i skogen och grinade med telefonen i handen. Jag känner inte riktigt igen mig själv men det är nog en överlevnadsinstinkt.

Trodde verkligen vi var på G igen. Att mitt mod hade belönat mig och att jag skulle få lite flax för det, men icket.

Jag har känt mig lite på svaj på senaste som sagt och dessutom har jag druckit mer de senaste 2-3 veckorna än vad jag gjorde i april, maj, och större halvan av juni. Det vill säga mina "regler" som jag raddade upp i början har jag tummat mer på, vilket jag också varit inställd på pga det blir sommar och semestrar och jag vill kunna ha några grundpelare som en ryggrad i min relation till alkohol men ändå leva avslappnat. Hursomhelst, två saker jag vill skriva ner:

- De här senaste knappt tre månaderna är den första perioden i mitt vuxna liv som jag inte antingen har ett urspårat förhållande till alkohol, eller ett urspårat förhållande till mat. Eller vuxna liv, första gången sen jag var kanske 14 år. Jag skulle påstå att jag istället för att växla mellan dessa två, så som det blivit när jag blivit helnykter (genast börjat med maten igen) eller när jag mest hanterar känslor genom att dricka och då kan slappna av med maten, just nu befinner mig i ett mellanläge. Jag har varken ett perfekt förhållande till alkohol eller mat. Men inget av dem styr heller mitt liv. Och jag vill TRO att det är på rätt håll mot balans, faktiskt! Jag jobbar på bägge och finjusterar och håller på, och har också vant mig vid denna nya livsstil. Och jag tycker om den. Gillar till och med att springa nu för tiden och gör det med viss lätthet. Det är stort för mig.

- Det är också första gången någonsin för mig som jag väljer att fortsätta försöka hålla ordning på drickande "fast" det är sommar. Det slog mig först nu ikväll. Vad jag än försökt med tidigare så har sommaren inneburit frispel. Och sen ett "jag börjar om till hösten" som aldrig infunnit sig. Men nu lunkar det på och jag har inga tankar alls på att släppa det, eftersom jag inte ser det som något tillfälligt utan en ny livsstil, även om jag som jag skrev ovan blir mer liberal än vanligt.

Over & out för mig idag, men detta kändes bra att påminnas om :)

Vilka intressanta senaste inlägg som jag missat. Jag fattar inte hur man följer folks trådar här, så jag hittar dem bara en andra eller tredje gång om jag glider in via något inlägg/tips...

tack dels för att du delar med dig av ditt mönster, för ja, det kan nog se totalt olika ut. Jag minns när jag (för måååånga år sen) fattade att en alkoholist inte behövde vara någon som drack varje dag, utan kanske bara ibland, men att det var själva "sättet" man drack på eller anledningen till det/konsekvenserna av det som avgjorde saken. Inte så bra återberättad, men nåt åt det hållet. Idag känns det ganska givet att man kan ha ett problematiskt drickande (bättre term än alkoholist, enligt mig) som varierar massor.

tack också för att du lyft, för några veckor sen nu, detta med att förändra sitt drickande kan vara något annat än att bara sluta, eller sluta direkt. Jag är en av dom och jag tycker alltid det känns lite jobbigt att skriva om min syn på det för jag förstår att det finns olika åsikter om det. Men jag prövar att bli normaldrickare som alternativ A, så får alternativ B vara helnykterist om jag inte klarar av det.

kram & tack!

Mrx slutade röka år 1993. Det var ett lätt beslut. Det gick super bra. Jag slutade bara att köpa cigg. Tog nån rök när jag träffade päron som rökte båda två. Nu är päronen döda men jag tar i alla fall en rök då och då. Har alltid ett paket cigg hemma. Förbrukningen är typ 2-3 cigg per månad. Jag mår bra av den förbrukningen. Jag snusar portions snus till vardags. Jag fick ett påpekande om att tandköttet är lite påverkat av tandläkare pga snus. Alkoholen och jag ska bli lika bra kompisar. Vill kunna unna mig ett eller två glas rött ibland. En bira är aldrig fel. Respekt för risker med dessa droger ska alltid finnas i min skalle. Jag skulle aldrig vilja röka ett paket om dagen igen. Det gjorde jag innan jag slutade år 1993

Tack goa för era svar❤️❤️

Tyvärr finns inte mediciner som hjälp för mig nu ?

Men!! Min dotter började spela fotboll när hon var ca fem år och slutade spela i nian...efter körtelfeber mm. Nu efter ca fem,sex år har hon börjat spela igen...Då har klubben tagit bilder på varje enskild spelare...som styrka har min dotter sagt att hon ger aldrig upp! Har precis fått bilden av henne. Det gör mig så oerhört glad, stolt och berörd ???❤️Hon borde kunna ha mig som förebild men just nu är hon min förebild .??❤️

Jag svarade dig i min tråd men ville även göra avtryck här eftersom jag gick in och läste! Ser att du nyligen gjort en omstart, heja heja! Jag väljer bort en del sociala sammanhang de dagar jag inte vill dricka (som du kanske fattat är jag inte nykter utan väljer att begränsa mitt drickande) för jag tycker det blir svårare då, i alla fall om det involverar uteträffar/middag osv. Det är trist och på lång sikt vill jag ju kunna hänga nyktert när som helst, men jag har tyckt det underlättat i början att ha min egen rutin. Även att bo borta tycker jag "stör", det funkar bäst när jag får sköt min kväll själv på något vis. kram!

Jobbet måste man ju själv göra :-) sen hjälper det att sätta ord på det inför andra människor, här, och i många andra fall irl. Jag led i min ungdom av social fobi, gick i samtal för delar av det, men största förändringen fick jag ju stå för själv, att faktiskt kämpa emot vad känslorna sa jag skulle göra (dvs stänga in mig i min lägenhet och i förlängningen låta någon komma och ställa en matkasse utanför dörren), och istället träffa folk, vara nervös, må skit, och ibland säga det. Men oftast gjorde jag jobbet själv. Idag kan det blinka till ibland, men ingen tror nästan på mig när jag berättar hur det var.

Vi är nog ganska starka här på forumet. Även när vi trillar dit och skramlar hem med en påse bedövningsmedel. Vi vill bli fria från det, och ta itu med våra liv och leva.

Vi kommer lyckas!

Kram

Jag har aldrig tagit hjälp för att sluta dricka, aldrig gått på AA eller pratat om det med någon. Nämnde för en läkare att jag brukade dricka fast att jag inte gör det mer (då jag inte gjorde det då). Jag har också gjort allt på egen hand, men tog hjälp inom vården med det där andra som kom upp till ytan efter jag slutade. Men det är en helt annan femma, det gjorde jag då jag har så mycket som jag märkte inte funkade - som jag hade döljt för mig själv i alkoholdimman. Men mest jobb har jag nog gjort själv ändå, att reflektera och fundera otaliga timmar kring mitt beteende, varför jag gör och inte gör saker, hur jag kan göra bättre, hur jag skiljer mig från andra. Det är skitjobbigt men det är där förändringen kommer för mig, inte att bara sluta dricka.

och du är precis lika stark som alla andra som slutar dricka, att vara stark behöver inte ens ha någon med att dricka eller inte att dricka att göra, det har att göra med det där som man ser mellan raderna. Det där andra. Bara att vara här är starkt - då har man insett och vill på ett eller annat sätt inte fortsätta som man gör/har gjort

Kram

Men hallå vad glad jag blev att det dök upp tre fina kloka kommentarer bara såhär på kvällkvisten! Nu kommer den där förhöjda tacksamheten och gör mig nästan bölig haha :')

Jag tar er en i taget!

Jasmine - vi är verkligen långt ifrån ensamma om det där inrotade/inlärda beteendet, att ha svårt att låta saker få vara i lugn och ro, lämna sig själv "i fred". Jag tycker din teori låter högst sannolik. Det är ju när vi är barn som vi lär oss emotionella strategier, och lär man sig då att hålla inne (t.ex. en förälder som vill att man "skärper sig" eller som inte har tid/intresse) sätter det nog djupa spår. Och blir lätt att man dyker in i saker som kan döva jobbiga känslor när de väl uppstår (för de gör de ju alltid, i livet) eftersom man saknar sunda strategier för känslor. Jag tycker till och med att det är jobbigt att bli för glad, till exempel när jag blir kär. Då blir jag också rädd, och orolig för det kommande "fallet". Till skillnad från dig var det ingen brist på omsorg i mitt hem, men absolut andra saker som lett till att jag läst på en del om anknytningsteori. Tycker det finns mycket inom just "ambivalent anknytningstyp" som stämmer in på mig och, av vad det låter, kanske lite på dig med...?

Ensam1984 - ja precis! Visst är det så himla viktigt med tacksamhet. Det blir ju som små små affirmationer. Bara att också registrera när man mår bra, och inte bara när man mår dåligt, är jätteviktigt men lika lätt att glömma. Jag skriver t.ex. oftare här när saker är neråt, och säger mer sällan till en vän att jag mår bra - hör snarare av mig när jag mår dåligt (gu va trist också för dom att mest få ta del av det). Tror man ska öva, öva, öva på det.

Se klart - tänk att du tänkte på mig under din dag, så omsorgsfullt av dig! Jag ska läsa Vinägers inlägg och se om också känner igen mig. När det kommer till hormoner är det absolut högst relevant - jag har bra koll på min cykel och har valt bort flera preventivmedel och så p.g.a. rädsla för hur det trixar med hjärnan (och kroppen). Men jag lyckas inte se några riktiga trender i mitt mående i förhållande till cykeln. Det hade nästan varit skönt om det pekade ditåt, men jag tror det här är mer diffusa processer i min hjärna/inre. Kanske kemiska, kanske inte... undrar om du blev klar med jobbet till sist? Jag hoppas det!

Kram på er!!

Först vill jag bara skriva tack till Charlie för ett väldigt fint inlägg som gäller oss alla som kämpar här, det är ju det vi gör.
Är glaset halvtomt eller halvfullt?
En alkis tycker mest att innehållet försvinner för snabbt för att hinna reflektera.
Du gör ju det, och du har svaret: Vad gör jag med mitt liv?
Vad jag vet så är det det enda liv som ges, och den insikten gör ingen nykter över en natt men däremot: vaken.
Vill jag dö av alkoholens biverkningar? Nej. Vad ska jag göra med min lilla stund på jorden? Vad har jag TID med. Det är något annat när man är 50+ än när man var 30. Jag hinner inte komma underfund med allt, jag tar stora KLIV över allt möjligt. Jag vill leva mitt liv, det spränger så hårt i mig att jag hoppas det kan smitta.
Jag säger också som Amanda. Ta hjälp, mediciner, stöd, ta exakt allt hjälp du skulle se till att få om du hade blivit allvarligt sjuk. Och bara gör det. Alla som skriver här gör det med sån värme. Ta med dig den på den här just ensamma färden som nykterheten är, men det är för att det är på liv och död, inte mindre än så faktiskt. Kram.

Ensam1984, jag har gjort någon liknande övning, jag hittade på ett eget rum, ett jätte stort rum, och rummet var fyllt av allt du kan tänka dig, mat, pizza, vin, glass, godis, choklad, cider, öl, drinkar etc.. i det här rummet är jag inlåst. Jag kommer inte ut och jag kan äta och dricka precis hur mycket jag vill, jag utmanar mig i huvudet att inte röra någonting, jag liksom tränar mig på att säga nej till allt. Men framförallt kunna känna att jag får, ät du, drick du, du har det här rummet för dig själv, inlåst, men vill du? Jag har några gånger lyckats släppa ut mig själv ur rummet efter några timmar utan att ha rört någonting, ibland har jag svullat, eller varit jättefull i rummet, men oftast har jag lyckats träna min mentala förmåga till att säga nej tack till allt ??? Och då känner jag faktiskt mig stolt, även om det bara sker i mitt inre, det känns som en vinst ???

Hej!
Nivå 2 lät ju riskabel tyckte jag när jag började läsa, sen tänkte jag på att man måste acceptera sina känslor, de går ju inte ta bort genom att säga "nej du finns inte"

Kanske är det vad du gör, du ser och lever igenom hela processen i huvudet, och landar i avsmak. Gott så, hoppas det inte leder till att du triggas att göra det på riktigt, utan att det är en form av, okay, här står jag nu, känner så, vill det, och tänker tankarna vidare, och inser hur lite du egentligen vill.

AmandaL...tycker absolut inte att ditt inlägg är dumt! Tusen tack för att du skriver,,,betyder mycket??

Men jag undrar bara ...vilken träff menar du?

Kram?

Precis ramlat in i lägenheten och fått tillgång till det underbara nätet...och läser alla inlägg här.
Se Klart - tack för ditt resonemang kring min fråga.
Jag tror också att vi håller på med ett projekt som är större än den rena nykterheten.
Att vara i verkligheten och inte fly rent kemiskt gör mig väldigt öppen för andlighet ( samtidigt som jag är allergisk mot så mkt som förknippas med andlighet )
Men jag har mediterat under min resa ( flera gånger om dagen) och upplevt det starkt och positivt- och just som ett sätt att lyfta mig upp/ur.
Inge märkvärdigt - använder mig av några gratis-appar.
Men att blunda och andas ....i 15 minuter lite då och då - det gör något med mig. Det hänger samman med nykterheten.
Det är en dörr (finns säkert fler ) till det som alkoholen gav ...en stunds befrielse och förhöjning. Och ngt ännu mkt större. Nykterheten kan inte bara vara en lång vandring i det faktiska...tänker jag.
Men semester gör även att jag hinner tänka ..kanske lite för mkt.
Var ska jag bo..hur vill jag leva?
Jag är ju ganska gammal och trodde att de där frågorna skulle ha tystnat lite vid detta laget...
Men denr besvärliga rastlösheten ( den har också varit bra...gjort att jag tagit mig vidare) gör att mitt liv - även vid 58 år - är ganska öppet.
Jag avundas ( fast på ett bra sätt....unnar dig verkligen?) din trädgård Se Klart. Och din man som du verkar gilla ( inte väljer du bort honom p g a tillfällig rastlöshet så länge du håller dig nykter:-)
Själv är jag inte riktigt klar över var jag ska landa.
Mer än i nykterheten och i relationen till mina barn ( som tack och lov är stark och fin) och förhoppningsvis i min särbo ( som bor i ett annat land ..som ligger nära men i dessa tider har ju gränserna blivit så höga).
Jag behöver fatta vissa beslut - nykterhet är en förutsättning för att kunna tänka klart. Men viktiga beslut behöver också tid ....lång nykter tid.

Ah så härligt! På min 80 årsdag vill jag gärna vara med och fira ? för nu tror jag att jag kan lyckas leva så länge, förut var jag faktiskt rädd för att jag skulle ta livet av mig själv, oavsiktligt råka bränna ner huset eller dö i sömnen. Men nu nykter har jag annan tro på livet och kommer när jag fyller 80 för att fira med er ????

:)

Många här är mycket starkare än jag, som vågat söka riktig hjälp, nu tror jag att jag kanske inte behöver det... *host* men funderar på att prata med lite folk i min omgivning, ringde upp min kompis som jag nämnde igår och sa vad som har utspelat sig för mig senaste veckorna. Eftersom kompisen visste om det redan så var det ju enkelt. Aldrig ett ord av fördömelse eller så. "Du är så bra på ta hand om de i din omgivning, vem tar hand om dig" fick jag frågan... "vi kanske behöver börja lyfta på topplocket o se vad som du behöver hantera"...

nästan så jag började lipa i bilen. nog finns det saker, och en del går ju bra hantera nu när jag "måste", sen tror jag nog att jag behöver prata igenom vissa saker med någon jag har förtroende för. Tror inte i första hand det behöver vara någon alkoholexpert, kanske räcker med en väldigt klok och livserfaren person.

alkoholen kanske går låta bli om jag fortsätter hålla linjen att inte dricka, utan istället hantera livet, och prata om det jag upplever, och mår illa av. oavsett vad det är.

jag är ju själv gammal amatörpsykolog så jag ser ju själv... men har ju alltid velat "vara stark" och "klara mig helt på egen hand".

att skriva här på forumet har väl fått mig förstå att, ensam inte är så stark.

Har förstått att jag inte är ensam om att svaja i nykterheten. Jag mår kanon bra efter nån bira och några glas rött. Jag går på gym och yogar. Jag vill helst vara nykter. Jag jobbar heltid har tre barn och två barnbarn. Vad jag förstår består många preparat inom medicin av torkad alkohol. Morsan jobbade på apotek och har berättat detta för mig.