Senaste kommentarerna i forumet

Försöker göra programmet, men får inga svar av rådgivare. Det jag skriver in sparas inte. Teknikstrul är ännu en sak jag inte orkar hålla på med

för era svar. Jag fortsätter fundera mkt på hur jag ska göra mentalt.. får dagligen kritik för det jag missat. Ingen uppskattning alls för allt det jag faktiskt gjort. Fixar allt ensam.. tydligen inte tillräckligt ? vet ännu inget annat sätt att koppla av..

Eller jo, det som skulle hjälpa mig vore en medmänniska som är på min sida. Finns ingen.

Måste verkligen försöka klara detta ensam. Men hur? När kroppen aldrig kan slappna av utan A, och rastlösheten, känslan att inte räcka till, sömnbristen är konstant närvarande.. hur gör man då?
Kram alla ❤️

Du är så himla bra. Ville bara säga det. Tack för att du peppar och är allmänt klok. ?

Kram kram

Ja, du vet vad jag menar. ? Blev så glad när jag såg ditt nick i flödet. Härligt att du är på gång igen. Vi hjälps åt.

Let's be careful out there (om du minns...)

Kram

Så var det över - för den här gången. Ja, i förrgår var det stopp igen. Vaknade och bara visste det. Lika konstig som skön känsla. Har inget sug alls just nu. Helt avsugen... ?

Det känns som att jag har fått en liten del av alla dryckessätt som finns och som sedan fogats samman. Det är som att jag inte kan följa ett normalt mönster ens när jag dricker.

Dricker "helgnormalt" under en lång period --> tar några avslappnande glas även i veckorna --> börjar dricka mer intensivt under ett par veckor --> tvärslutar och är helvit under en längre tid.

Så här har det sett ut sedan kraschen i november 2018. Kanske tidigare också, men då var alla faser mycket mer intensiva, utom den helvita, som inte alls existerade.

I flera veckor, ibland månader, är jag utan något sug alls. Helt övertygad om att ett helvitt liv äntligen börjat. Tankar på A finns knappt.

Så anfaller plötsligt suget mig med full kraft. Oftast i samband med en panikattack, men inte alltid. All min vakna tid upptas av A-tankar. Visst, jag kan klara några svängar med vita knogar, har bokstavligt suttit på händerna några gånger. Men till slut trillar jag dit.

Dricker mycket sparsamt under lång tid. Tankarna fokuserar inte så mycket på alkohol under den här perioden.

Så smyger sig avkopplingsdrickandet på. Ett par dagar i veckan dricker jag ett par-tre glas i smyg, sällan mera. Även denna period kan pågå i flera veckor.

Så ka-boom... ...är varje dag-drickandet ett faktum. Den mesta tiden går åt till att längta hem till tetrorna i gömman. Under helgen klunkar jag i smyg under dagarna, redan från morgonen om tillfälle ges, och dricker "normalt" på kvällen. Denna period brukar oftast vara två-tre veckor.

Och sedan vaknar jag återigen upp en morgon och vet att det är över - för den här gången.

En ny helvit period väntar och jag är så tacksam, då jag inte behöver kämpa.

Som sagt, ett helskumt mönster.

Jag brukar ju säga att mitt drickande på något sätt ändå funkar. Tänker att det kan bero på att jag har längre perioder som är först helvita och sedan hyfsat ok. Kanske är det för att min kropp ändå får återhämtning mellan intensivgångerna.

Vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta. Varför jag skriver och beskriver.

Kanske för att någon med liknande dryckesmönster kan känna igen sig. Eller någon med ett annorlunda A-beteende ska förstå att det kan se väldigt olika ut.

Vill ju också att vi som ännu inte är i mål också ska få fortsätta att ta plats och skriva av oss vår frustration, vår besvikelse, men också vår rätt att känna att vi duger som vi är, som människor. Vi kan vara bra - nej, vi ÄR bra - trots att vi inte kommit ur vårt missbruk. Ännu.

Det där sista ordet, ännu, är viktigt. Livsviktigt. För det är så det är. Vi är kanske inte där - ännu.

Men en dag... Ja, en dag klarar vi det. Fullt ut. Antingen enbart tillsammans med alla fantastiska forumvänner. Eller så behöver vi hjälp. Professionell sådan. Kemisk, psykologisk, vård... Spelar ingen roll. Huvudsaken är att vi vågar ta det slutgiltiga steget. För egen del väntar en samtalskontakt i augusti.

Jag har tagit steget. Jag vill bli fri. På riktigt. Just nu funkar det. Men förmodligen inte i längden. Dessutom är det ju inte så jag vill ha det. Jag vill bli fri.

I dag är jag nykter!

-----

Tack ännu en gång för all respons. Ni är ju bara bäst. ? Skriver mer när jag orkar, det här inlägget tog mycket energi. Tänker dock på er alla. Följer och trycker små hjärtan här och där.

Kram kram

Har vi ju inte i juridisk mening..För mig har det aldrig funnits någon på Forumet på dessa år som jag trott mig känna IRL..På Forumet finns berättelser som hjälpt mig mycket att behålla min egna nykterhet..Jag har ju även använt någon forumväns idéer till någon närståendes nykterhet eller förståelse för beroendet..Jag har riktig tystnadsplikt på jobbet, Och är därför restriktiv med detaljer kring mina brukare, oavsett anonymt med nickname, för man vet aldrig..Så även i mitt privatliv kan jag inte berätta något som jag skulle kunna bli åtalad för..Men om någon vill använda något från mina trådar som gynnar nykterhet, så tycker jag det är jättebra..Kram från Miss Lyckad som har fint fiskeväder idag???

...till din långa nykterhet och till det fina liv du så uppenbart och tryggt har landat i.
Och jag instämmer med er alla i detta med att vara lite försiktig och anonymisera. Det är självklart för mig att inte lämna ut det jag läser här.

Det var många dagar sedan jag skrev i min tråd. Är på resa och har varit i obygden i ett par dygn och vandrat...långt från civilisation och nät. Det har varit fina dagar...nästan som meditation att vandra och slå upp tält och helt ägna sig åt överlevnad.
Jag har saknat mitt forum...och alla er som skriver här. Det har blivit en vana att läsa här varje dag och skriva ibland och jag har känt mig ensam i mina tankar kring alkohol och nykterhet ( man hinner tänka mkt när man vandrar). Min särbo vet ju att jag deltar här och att det betyder mkt för mig - och jag har varit öppen om mina problem - men inte så vidöppen och utförlig kring detaljer och skeenden som här.
Vi bestämde båda att lägga bort mobilerna under vandringen och nätet har som sagt varit uselt....men ikväll känns det tryggt att logga in här igen och läsa. Jag behöver det!
Längtan efter alkohol har dock varit nästan obefintlig under vandringen och jag är så tacksam över att kroppen håller.... trots allt den varit med om. Men jag klara att vandra ...med ryggsäck - många timmar. De första dagarna var jag ganska trött men det har lättat och ikväll känner jag mig stark.
Under vandringarna har jag tänkt en del på all den tid som jag druckit bort - att den inte kommer tillbaka...och att livet är kort.
Så är det bara - det kan jag inte ändra på. Vet inte varför sorgen över det under vissa stunder växte sig stark.... antagligen är det en sorg jag måste igenom och nu har den fått fritt utrymme.

Har återigen lyft mig själv ur askan och elden. Är så snabbt uppe på benen igen men hamnar dessvärre lika snabbt i framåtstupa sidoläge kvidande i mitt bisarra missbruk. Detta är i stort vad jag måste bryta och jag har en makalös förmåga att glömma allt det hemska runt och efter mina fyllor. Har gjort framsteg med terapi och det har inte varit gratis rent känslomässigt så att säga, men äntligen har jag fragment av förståelse och har små men skarpa verktyg att arbeta med. Förändring kommer inte över natten så att säga. Inte den personliga och mentala i alla fall. Jag har tidigare berättat om övergreppen och våldet jag växte upp i som liten parvel. Allt detta jagar mig fortfarande både medvetet och omedvetet. Dag som natt. Jag har i hela mitt liv flytt för mitt liv på ett eller annat vis. Allt för att överleva. Metoderna har inte fungerat eller varit de allra mest genomtänkta. Problemet är att det är först nu vid 56 års ålder och erfarenhet som jag börjar förstå varför och hur jag försökt lossa mina egna demoners grepp. Man är aldrig för gammal eller för sent att lära om, börja älska sig själv i stället för att slå på sig själv. Mitt liv har varit och är fortfarande väldigt prestationsbaserat, nedvärderande, självkritiskt, oförlåtligt och fullt av "skynda, skynda!"
Jag fick som liten aldrig trygghet eller ro utan var alltid jagad på ett eller annat vis. Det har gjort stora revor i min kropp och själ. Men på ett eller annat makalöst vis har jag faktiskt klarat av otroligt mycket bra saker här i livet ändå. Familjen är kvar, jobbet jag hatade har jag lämnat, jag bor precis där jag vill bo, jag har en aptit och nyfikenhet på människor, djur och natur. Älskar resor, träning och äventyr. I ärlighetens namn har jag inte mycket val om jag vill fortsätta livet. Alkoholen måste bort, de sista två åren har det eskalerat snabbt och mina nedturer har varit väldigt många och ofta. Nu tycker jag mig åter igen ha vaknat upp och poletten ramlat ner för 87 gången. Hissen har gått ända upp till övervåningen.
Dag 4 och jag känner mig lugn men samtidigt oroad, tankar och idéer runt alkohol och framtiden både skaver och gnager. Hur ska jag lyckas vara utan det som blivit en sådan extremt stor del av mitt liv?
En dag i taget, långsamt ska hjärnan och sinnet få sin ro, läka och utveckla nya mönster och tankar som inte inkluderar alkohol.
Tänk när jag kommit dit.
Mer berättelser kommer framöver.
Jag behöver er alla där ute.
Kram och kärlek till er.
GP

På den tredje semesterdagen klev hon upp ur sängen och gjorde lite nytta. För att hon hade lust att göra nytta.

Idag har jag dammtorkat, dammsugat, diskat, planterat om två blommor, städat badrum och rensat ut det allra värsta ur klädkammaren så att jag åtminstone kommer in.

Jag har också hjälpt min mamma att betala räkningar på internetbanken för första gången. Fram till nu har hon envisats med att fylla i privatgiroblanketter. Det tog ”bara” ett år att övertala henne.

Det tog mig fem år att övertala henne att flytta 30 mil, till min hemort. Det är 4 år sedan. Ett av de bästa beslut som hon har tagit i sitt liv med facit i hand. Hon har ju bara mig.

Allt jag har gjort idag har jag gjort för att jag har haft lust. Inget måste någonstans. Man måste ytterst lite faktiskt har jag kommit på. Och allt blir skönare om lusten är drivkraften.

Ja, det där med mamma hade jag ju lovat förstås. Hon är en sådan som vill ha en exakt tid med några dagars varsel. Redan i lördags bestämde vi att på onsdag kl 16 skulle jag hjälpa henne med räkningarna.

Och det gick bra. Över förväntan bra. Nästa gång vill hon prova själv, och det är klart att hon ska göra det. Tänker att det är bra för framtiden också. Om hon blir dement eller rejält krasslig på annat sätt, då kan jag fortfarande betala hennes räkningar medan hon tittar på. Jag är god man till min yngsta dotter, det räcker bra.

Skulle precis skriva att det varit en lugn dag, att det inte har hänt så mycket. Men det har det ju ? Även om jag gjort en hel del är den spontana känslan att jag inte har gjort så mycket.

Torsdag-fredag ska jag tjöta i några timmar med två fina vänner, och det ser jag verkligen fram emot. På fredag ska jag hämta yngsta dottern hos hennes pappa också.

På söndag har jag bokat in lunch med mamma på en restaurang på promenadavstånd. Semestern rullar på i maklig takt. Nyktert. Och det känns självklart.

Kram ?

Ikväll är det regn, jag är trött och less.
Uppgiven eftersom jag inte orkar hitta på nåt alternativ att göra eller uppleva.
Trötthet och lätt nedstämd ,det är nog en trigger för mej.
Jag vill helst sova, så fort som möjligt Zzzzzz

Detsamma Pilla, vilket bra jobb du gjort och gör! Och du med, Andra halvlek, väldigt skönt att ha er som hunnit lite längre som vägvisare! Ska kolla dokumentären, låter intressant. Och skönt med coola härförare som Hanna Hellquist och Rebecka Åhlund! Det vore kul att vara en early adapter för en gångs skull och vara tidig med att hänga på den nyktra revolutionen, är annars en typisk lagger (=person som sent och motvilligt tar till sig ny teknik)...

Tack Rosette! Det är bara att kidnappa min tråd hur mycket du vill, det är lugnt.? En stör i vilt tillstånd hade varit en drömfisk Andrahalvlek, men de är lite för ovanliga. Däremot går det att plantera in dem i småsjöar vilket är på gång i Sverige, då kan man fiska dem där. Känns lite tveksamt att räkna sådana fångster men jag och många fler skulle räkna det som en ny art. Gränsen går vid att fiska i en liten trädgårdsdamm eller i ett akvarium.
Du verkar inte ha mycket till övers för din chef. ? Var ju nära att du gav henne en snyting för ett par månader sedan.? @Se klart, topp tre hemskaste alkohol-minnen lämnar vi här ja.? Nu har det äntligen torkat upp såpass här så jag ska gå ut och klippa gräset och två st häckar tänkte jag.

Ha en fortsatt bra dag! Kram

Tack för kommentar i min tråd! Har just läst dina trådar, mycket inspirerande och självklar resa du gjort sen du bestämde dig på riktigt! Du skriver på ett par ställen om hur skönt det är att vara den man vill vara, håller med om det, den där fulla personen jag blev ibland passade inte alls med min självbild. Kunde tänka ibland på nåt jobbmöte att tänk om de andra visste..Nu finns inget att dölja, och jag känner mindre och mindre behov av att dölja att jag hade problem. Börjar snarare få lust att gnugga det i ansiktet på folk som pratar positivt om alkohol. Jag är sur på alkoholindustrin, så mycket elände för så många..

Ser fram emot att följa dig på den nyktra vägen framåt!

Tog en långpromenad med min mor och en av deras hundar och plötsligt så släppte den värsta ångesten. Nu är det okej ändå. Inte bra, inte jättedåligt. Det bara är, och det är helt okej.

Har tyvärr väldigt lite energi så orkar inte skriva så mycket just nu i andras trådar, men kommer tillbaka, det är viktigt för mig att göra det också, men det får inte kännas som ett måste nu när jag inte riktigt har orken.

Såg en dokumentär på youtube med det namnet. Unga helt vanliga människor som slutat dricka. Några av dem hävdade att non-alcoholic lär bli lika stort som non-smoking så småningom.

Jag är stolt över att vara en del av det fälttåget ? Med Rebecka Åhlund och Hanna Hellquist i täten. Snacka om att vara punkiga utan alkohol!

Kram ?

Visst har vi blivit lurade av alkoholen.Så många gånger jag kompenserat med bra mat och motion för att dölja hur jag egentligen var.Trodde jag,det märktes ju ändå att jag inte kunde hantera alkohol.Det är så skönt att vara mig själv nu och idag förstår jag att träffa folk och ha verkligen roligt är att göra det utan alkohol.Då var det bara alkoholen som betydde något.Bra jobb du gör för dig själv.Du är så bra!
Kram Pilla

Intressanta reflektioner om psykologiska kvarlämningar. Jag hoppas du fick jobbet gjort eller är på god väg nu! Jag mår inte så bra just nu men det handlar om andra saker än nykterhet/alkohol. Hoppas också det går över snart.. kram tack för att du finns!

Hur funkar det?

Kram ?

Utan stress och utan att behöva kompensera med något.Bara skrota här hemma och dricka the och vara nöjd!
Vilken härlig känsla.
Denna tacksamhet är oändlig och kan ej köpas för pengar.
Jag har inte heller kunnat läst mig till detta utan för mig är det så att jag måste "göra resan"själv och tillsammans med detta forum.Jag behöver känna själv vad jag behöver idag.Och tänk att jag kan det,och idag är det så skönt att ha stor tjocktröja och sockar och skrota här hemma.
Kram Pilla

Du behöver bara nå din botten. Känna inifrån och ut ”jag orkar inte mer”. Då kan resan upp mot ytan börja ? Klokt att köra ikväll!

Kram ?

Det lider jag fortfarande av, vaknar långsamt med mitt kaffe, men när dimman klarnar är det banne mig fri sikt! Och som du säger, pigg om dagarna, härligt! Lycka till nu och framåt, det blir BARA bättre!

Du har startat en tråd här och funderar över en provtagning. Gissningsvis är provet inte ditt utan någon anhörig till dig eftersom du skriver här. Oavsett hur det är brukar läkaren kunna ge lite information om hur en ligger till och vad som behövs för att nå värden som är bra. Tryggast svar får en alltid av den som udnersöker en. Om det är en närståendes prov och det oroar dig är det såklart tufft, inte konstigt att du söker information och kanske vill veta "hur illa är det". Samtidigt om personen tagit testet är det för personen är igång i en förändring, eller i alla fall har träffat någon, fått provresultatet information om det och kanske bearbetar vad det betyder.

Om du vill fortsätt gärna läsa och skriva här, ibland kan det vara hjälpsamt att skriva av sig lite som en dagbok, läsa andras inlägg eller såklart få stöd av andra här inne. Ibland tar det lite tid att få svar i sin tråd och då kan det vara bra att skriva flera gånger.

Hoppas något i mitt breda svar här ändå blev hjälpsamt för dig, ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen till detta forum!
Hoppas det är ok att jag skriver i din dagbok?
Starkt att du lät bar hyllan vara!
Det är så skönt att få riktig sömn numera och vakna med energi och bara vilja kliva upp och börja en ny dag.
Några rader från Pilla

Det är verkligen ett intressant ämne, finns mkt på engelska, om man söker på Self Compassion. Agneta Lagercrantz (psykolog/författare) har skrivit en bok om detta, med titeln Självmedkänsla- hur du kan stoppa självkritik mot dig själv och andra.
Tror den är bra! Hon har också intervjuats i ämnet vid flera tillfällen som ju går att hitta.
Tycker medkänsla egentligen är bättre än snäll, då det ju handlar om empati för självet på samma sätt som man är empatisk med andra. Vi är ofta ganska bra på det ju... oss själva behandlar vi som galärslavar, aldrig nöjd, alltid orka mer. Nyttigt att fundera på!