Senaste kommentarerna i forumet

Och hoppas att du har det bra
☀️???️!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Grattis till fem månader.???

Jag var nog lite trött i morse trots allt, då jag glömde av att det var din femmånadersdag.?

Ha en underbar dag!

Kram!

Bag-in-boxat? Nä, förstås inte. Kasst verb, får inte plats på min nyordslista ?

Kram ?

Igår ACA möte och det var sååå skönt att vara tillbaka♥️
Känner mig piggare och har sovit ok ett par nätter.
Är inte särskilt aktiv hemma, men jag tänker unna mig att vila några dagar till och lyssna på både kroppen och psyket. Tänker ut lite strategier som jag kan använda om och när suget kommer. Vet inte hur det är med er andra, men för mig finns helt enkelt inte alternativet att kunna dricka måttligt, jag måste avstå helt. Så snart det första glaset är i kroppen så vaknar begäret och alla spärrar släpper. Det gör det egentligen enklare på ett sätt, just detta att det bara finns ett enda val - att inte dricka.

Inget kaos blir bättre för att man häller vin på det. Tvärtom.

Jag förstår att du inte tror mig, så du måste prova själv ?

Kram ?

Hej & välkommen hit!
Vi kämpar & stöttar varandra. Själv är jag på dag fyra :P

Ha en fin dag!

Tack alla ni (jag TS har bytt användarnamn)

Jag har plöjt väldigt mycket litteratur och film. Om ni orkar läsa/ lyssna på engelska rekommenderar jag verkligen:
”Guts”
”This naked mind”som verkligen går igenom allt kring kemin kring alkoholen, våra belöningssystem, negativa effekter av alkoholen osv.

Ingen alkohol idag heller!!!!! Dag fyra, inte mkt kanske men känns så bra ändå. Lördag åker vi till Linköping för att besöka vänner... vill inte dricka. Ska prata med min man.
Bokat rådgivning på beroendemott. Funderar på aa, någon som kan rekommendera något annat?

Kramar ❤️

Men kan vara bra på både kärlek och omsorg ändå.
Men för att behålla fokus, vilket är nödvändigt och svårt, så är det ditt hanterande av 3-åring och tonåring som är centralt här.
Har du erfarenhet av det som förälder så tycker jag det går att gräva fram ur dammet. Samma attityd av; jag hör vad du säger men nu blir det som jag har bestämt.
Någon annan väg än att inte dricka är inte framkomlig. Allt annat kommer efter det.
Att inte duga brottas vi med, jag börjar tro att det gör till människans DNA. Men vi ska igenom den skogen också. En dag i taget funkar bra för mig. Heja!

Så bra du gjort det. Tack för att du delar med dej. Här finns mycket styrka och klokskap.
Ha en fantastisk dag! ?

Tack för ditt instick, flaskan tänker jag inte ta till iallafall.

Jag har nog kört något slags självterapi senaste åren då jag faktist mår mycket bättre och kan slå ifrån mig på ett annat sätt nu jämfört med ett par år sedan. Förut kretsade allt runt att min fru skulle vara glad och varje gång hon var missnöjd med något så gjorde jag allt för att få henne på bättre humör. Hade vi ett bråk gjorde jag allt för att vi skulle försonas. Jag försökte vara ett steg före henne hela tiden för att röja undan eventuella problem, jag krattade manegen för att se till så inte det minsta lilla fel var där och kunde trigga henne att få ett utbrott. Jag har varit alldeles för hård mot mina barn då jag hela tiden försökt få dem att inte irritera min fru. Numera har jag släppt detta, jag orkar inte och faktist så bryr jag mig inte längre, på sätt och vis vill jag att hon ska tycka att jag är elak så hon lämnar mig. Just nu försöker vi lappa ihop vad vi har för att se om vi kan gå vidare ihop, tycker inte mig se att hon försöker ändra sig märkbart och jag vet faktist inte ens om jag älskar henne som en partner längre. Jag har lovat mig själv nu att jag ska ge henne en chans, men på sätt och vis vet jag inte riktigt varför då jag vet att hon kommer att tappa humöret någon gång och gå loss igen. Allt jag egentligen vill med mitt liv är att kunna gå upp på morgonen och i lugn och ro dricka mitt kaffe utan att oroa mig för om hon kommer explodera eller inte innan jag druckit upp koppen.

Mycket skrivande om icke alkohol, men som jag skrivit förut så är hon min trigger. Jag fortsätter hur som helst mitt nyktra spår, iallafall ett tag till.

Mycket ovanligt med en dag helt för mig själv. Igår var vi på besök i närliggande stad, och passade på att besöka en mkt härlig restaurang, något vi är minst sagt svältfödda på, men har inte saknat så mycket.
Bland dessa sällskap som alla njöt vin och drinkar ihop med maten. Kändes lite ovant. Slogs av ”varför kan inte jag”. Och ”kan verkligen inte jag”. Nej, jag kan ju inte. Och vill inte.
Vi pratade mycket och på något annat sätt ändå än när man sitter hemma vid sitt vanliga köksbord. Om modiga val man gör som yngre och hur mer eftertänksam (feg?) man blir som äldre, 50+ alltså inte äldre-äldre än... Vi pratade om att göra en lång resa när det är möjligt. Jag pratade om min rädsla att någon av oss ska träffa någon annan- jag själv mer i riskgrupp här vilket inte har med mått av kärlek att göra utan impulsivitet, spjärna emot livets lunk. Så barnsligt.
Idag har jag köpt jord så det räcker en vecka. Tänker på det och alla dessa historier om att bunkra alkohol.? Samma känsla. Puh!
Vad ska det bli av mig när trädgården stänger? Jag gissar på träning. Iaf rymmer vårt hem i stan inga större rum för hobbies som skulptur... Ska börja lyssna på Peter Englunds nya bok nu som jag tror är bra. Jag är nykter idag. Kan inte föreställa mig något värre än att redan vid den här tiden börja småplanera för ett glas rosé till lunch och vara kontrollerad men lite yvig lagom till att min man kommer hem och därför lite tyst och kanske inåtvänd. Usch och usch.
Övar vidare på ledigheten, inte så enkelt för mig att ”bara vara” tvärtom jättesvårt. Njut av dagen! ?☀️?

Tack alla! ❤ tyvärr klarade jag inte av att stå emot. Jag tilloch med bad min man åka och handla och eftersom han har samma behov som jag så var han snabbt iväg.
Drack fredag- lördag- söndag. Sen då, blev jag gladare lyckligare, eller fick jag ångest över mitt beteende?
Ingenting. Lite trött och uppgiven bara.
Sätta mål? Det spelar ingen roll för jag kan lätt bryta när jag tror att jag inte orkar mer, som nu, för att det bor det en trotsig 3-åring + en obstinat tonåring i mig som fullständigt skiter i regler och förmaningar. och gör som de vill ....
Jag blir så jävla trött på mig själv. Varför kan jag inte bara lyssna till det kloka och starka jag som finns därinne, som vill mig väl, talar om att jag visst är värd ett bättre liv än detta.
Att jag visst kan om jag vill.
Gamla känslor av att inte duga finns ju här, vara den som i min mammas ögon bara var till besvär, alltid i underläge jämfört med mina "duktiga" syskon. Aldrig lyssnad till. När jag som mest behövt henne fanns hon inte där, tog avstånd för att skydda sig själv mot känslor hon inte kunde hantera.
Jag var inte värd att tas om hand, få stöd och hjälp när livet rasade.
Blir man aldrig fri från sån där gammal skit. (60+)Jag har gått i terapi och jag har bearbetat detta med hjälp av medium och jag lyckades då släppa och förlåta. Trodde jag.
Nu ett äktenskap där det inte heller går att prata. En man som tiger ihjäl mig och känslan av att inte vara värd att lyssna på finns ju här igen. Han är snäll omtänksam generös men han kan inte prata.....

Du har startat en tråd här och namnet på den antyder att du är mycket oroad just nu, berätta gärna mer så kan vi här försöka ge dig stöd på det sätt vi kan via internet. Om du vill såklart!

Jag har ändrat ditt alias då det innehöll ett för och et efternamn, oavsett om det är ditt eller inte vill vi värna om anonymiteten här och tar alltid bort sådant, så inget personligt mot dig, hoppas det var ok, skriv till oss under "frågor" om du vill ha hjälp att ändra ditt alias till något annat.

Varmt välkommen hit, hoppas du hittar mycket här som blir hjälpsamt för dig!

Vänligen
Rosette

Alkoholhälpen & Anhörigstödet

Har följt dig länge här Azalea. Du är stark. Om jag kunde lämna, och överlevde, så kan du. Önskar dig verkligen ett liv där du kan sätta dig först, utan oro för en man som dricker för mycket.
En kram till dig?

Stort Grattis t dig☀️

Strongt gjort??

Kram?

When in doubt- in och läs hos Andrs halvlek ❤️
Svårt att fantisera om ett annat liv än det nyktra, då.
Grattis till dina fem månader, otroligt starkt jobbat. (Bibat på autocorrect, vad är detta?)
Njut av dagen, jag brukar säga ”på egen hand” istället för ensam när jag adresserar någon söm gör något för sig själv.
Kärt barn osv.. vi lever i en tid när det sociala livet manifesterar vilka vi är, kan vara minst lika ihåligt som det där glaset på terassen som slutar med att kräkas i kudden.
Hoppas du känner dig rättmätigt stolt idag. Och tänk vad mycket gemenskap du bygger här. Ingenjör! Kram ?

Precis så är det. Vi har skapat oss en massa vanor som är förknippade med alkohol. Vanor som måste brytas, och sen måste vi skapa nya nyktra vanor.

Första nyktra fredagen var svinjobbig mentalt. Vad gör man på fredagkväll om man inte dricker? Fjärde nyktra fredagen var en baggis.

Tiden jobbar på vår sida. Och du jobbar på jättebra! Kajakturen låter alldeles underbar.

Jag har också märkt att det går utmärkt att njuta av andras trädgårdar. Kräver minimal arbetsinsats ?

Kram ?

Lite som mikro-meditation. Jag brukar tänka ballonger. Låt tankarna komma som ballonger, ta emot dem och titta på dem neutralt, sätt på dem en etikett (sug, jobb, sorg, ilska etc), släpp sen taget och låt dem flyga iväg.

Kram ?

Ja, som sagt. Jag är het redo att sluta. Har druckit vin dagligen i två år nu.

Problemen är att när jag jobbat o ska gå gå hem triggas suget. Har sambo, barn, hund. Det är rörigt o stökigt hemma tycker jag. Kan bli förbannad bara det luktar ofräscht hemma. Då känner jag bara ”fuck it!! Nu dricker jag för att kunna skita i det bara” för att försöka koppla av liksom.

Ofta känner jag bara att snälla kan jag inte bara få vara själv några dagar o koppla av från allt. Då skulle jag te dricka. Alltid fullt hus här så jag har svårt att koppla av.

Intresserad av en kille som dricker några öl varje kväll. Tänkte att vi bara skulle leka lite och har lockat honom med alkohol flera gånger. Själv dricker jag helst inte. Jag drack väldigt mycket i tonåren, oftast redlös och tills jag vaknade på någon ny spännande plats. Men sedan kom cannabis in i bilden, så jag både drack jag o rökte några år. Då blev jag inte lika full längre. Efter ett tag tog rökningen över helt och jag gillade att tänka och klura på saker istället. Jag gillade att vara i verkligheten. På cannabis tyckte jag att jag var det, eftersom man minns allt man tänker. Utbildade mig så småningom. 

Varje gång jag träffar den här killen så känns det som att vi hör ihop. Jag kan berätta för honom om allt galet jag gjort utan att skämmas. Våra historier matchar ofta varandra. Till exempel har vi båda hamnat i fängelse i avlägsna länder. Nästan ingen jag känner nu för tiden känner mig på riktigt. Tror det kan vara en anledning varför han lockar mig så mycket. Att jag vågar vara mig själv.
 
Vi har liknande bakgrund från en annan del av Sverige, bryr oss om samma saker (djur o natur) och pratar om roliga saker vi vill göra.
Vanligtvis har jag aldrig haft problem att säga nej till både sex och killar. Har jag blivit ihop med någon brukar jag vara med dom något år och sen drar jag. Man kommer över det till slut, även om det gör ont. Så jag har nog varit missbrukare av kärlek också. Eller så har jag bara inte funnit rätt.
 
Jag skulle aldrig kunna ställa något ultimatum om det skulle bli vi. Tror inte heller det fungerar. Personen behöver komma till insikt och vilja sluta själv om han vill det. Därför har jag aldrig tagit upp hans alkohol-vanor och har ingen lust att göra det. Det är han som pratar om det ofta. Att kroppen kommer säga stopp till slut, att han kan skärpa sig, att han inte behöver dricka för att träffa mig osv. Jag säger ingenting tillbaka. 

Han säger att han är en brokig kille men har hjärtat på rätta stället.
 
Förstår att han är beroende. Men är det lättare för någon som dricker lite att sluta? Eller är det lika svårt? Eller kan man ha det bra ändå, fastän någon i förhållandet dricker, om det bara är lite? Vi är båda i 40-års åldern. Han är inte aggressiv eller något sådant. Tvärtom.

Jag skriver mest detta för att sätta ord på tankarna.

Det har jag önskat på min semester.?..Tycker det är skönt med bikini, och att slippa bylta på sig för mycket kläder..Idag ligger jag kvar i sängen en stund, här i Sörmland..Några timmar hemifrån..Dricker kaffe och filosoferar..Har ibland fått höra att ”du tänker för mycket,” Ja det är möjligt, men jag är sån..Det är min personlighet..Samtidigt är jag den som tar snabba beslut om det handlar om att åka på utflykt, eller resor..Är intresserad av det mesta faktiskt..Men det får inte bli för långtradigt..Det var ett tag sedan jag var på något museum eller annan aktivitet..Corona har ju gjort att man undviker sånt, om det skulle vara öppet..Vad kultur och sammankomster är viktigt egentligen..Inte konstigt att vissa diktaturer och andra slutna länder, blir underutvecklade, och människorna slutna..Vilken tur att vi bor i Sverige..Detta år 2020 kommer jag att minnas..Som året när många dog, blev sjuka, Mycket var stängt, vi blev isolerade, och rädda för att ta i varandra och komma för nära..Hoppas Pandemin är över till nästa år..Nu ska jag gå ut och sätta mig på verandan..Dricka mer kaffe, äta sommarfrukter, och må gott..Kram?????

Fem jävla månader som nykter! Firar med att gå in på bonprix och shoppa loss, äta lunch med en kompis och sen visa henne den finaste långrundan i skogen ett stenkast från där jag bor ?

Bättre sätt kan jag inte komma på att fira min femmånadersdag. Autocorrect vill skriva femmånadersvalp - det måste vara en hint från ödet ?

Jag känner mig för övrigt som en femmånadersvalp. Nyfiken, vetgirig, vill gosa med alla, tror alla om gott, vill njuta av varje enskild stund till fullo, vill upptäcka världen och går tillbaka och tankar trygghet ibland - här hos er ❤️ Tack för att ni finns kära forumvänner.

Kram ❤️

Hej Fallmalm, jag förstår. Känner igen. Du kan be han att vara ärlig med att han dricker. Till att börja med. Bara det är ett steg och nog för ett samtal. Jag levde med en alkoholist i 12 år och det tog mig 6 år från att jag hörde att jag var medberoende till att jag fick honom att flytta ut - självmant. Det hände under den tiden som jag gick till psykolog - som jag sökte av enbart den anledningen. Att bli fri från mitt medberoende och jag blev fri. Till slut. En resa. En process som tar tid.
Fråga dig själv. Vad vill du?
Skriv här, läs här. Ta professionell hjälp.
En dag i taget.
Ett steg i taget.

Det är helt ok att du skriver i min dagbok? jättekul att veta att någon läser den♥️?

Det är alltid svårare att förstå, något man inte själv har upplevt..När du beskriver ditt sug och dina dryckesvanor, påminner det litegrann om periodsupande? Vi har en annan vän på Forumet som beskrev ungefär liknande dilemma med sitt drickande..För att kunna göra en förändring är det jättebra att kunna beskriva sina känslor och sitt beteende, när det gäller alkoholinttag. Jag tror du har alla chanser, att få, och ta hjälp mot ett tillfrisknande, men bara om du vill..Du är smart, klok och kan prata känslor..Det är bra verktyg för din friska framtid..Stor varm kram❤️