Senaste kommentarerna i forumet

Läste idag att det har hittats en rysk stör i havet här utanför. 50 cm lång. Tänkte direkt på dig Torn ? Endast tre fynd i Sverige och den hade sannolikt simmat vilse.

Apropå anonymitet så är jag gräsligt transparent till min natur, men det här med drickandet ligger jag förstås lågt med. Eller förstås menar jag inte egentligen, jag börjar känna mig allt mer redo att berätta.

Jag ska träffa två kompisar på torsdag respektive fredag. Jag tror att det är läge att berätta för dem. Jag ska i alla fall förbereda mig på det. Repetera in de första två meningarna typ, som jag gjorde när jag skulle berätta för äldsta dottern för några månader sedan.

För övrigt tror jag inte att någon oinvigd skulle orka läsa hela min tråd ? Mest synd vore det dock om min chef gjorde det ? Men sånt har hon inte tid med, hon har fullt upp med att släcka bränder och skjuta iväg 17 bollar i taget.

Kram ?

Den är klurig och ibland så tråkig. Men att se verkligheten så som den är, sorg över att inte dricka mer (har nu gått över helt för mig) rädslan att inte klara det (får vi nog leva med) det tror jag är bra när nykterheten ska etableras. Vi drinkare har varit duktiga på svart, vitt, rött! Starka känslor och stora penseldrag. Nu är det lite mer tuschteckningar... inte så bombastiskt men fint när man går nära. Njut lite av dagen också!

Vill bara, eftersom jag drog upp detta, säga att jag inte upplever problem med att forumet är publikt, mer att jag automatiskt anonymiserar en person om jag skulle prata om hen i andra sammamhang, dvs inte lägga ihop information utan snarare dra ifrån.
Torn- jag håller med dig om att det inte gör mig ngt att människor vet om att jag slutat för att jag druckit för mycket. Men skulle kanske inte dela mina topp tre hemskaste alkohol-minnen med alla dem, som jag gör med er.
Att skriva här innebär förstås en ”risk” dock marginell jämfört med alkoholbruket.
Kram och over and out! ?

... Torns tråd idag vilken inte var meningen, det kom att handla om anonymitet här. Och hur man pratar om forum- medlemmar med andra (om man nu gör det). Jag gör inte det särskilt ofta men skulle av bara farten tänka att man ska behålla sin anonymitet. Det kan ju finnas andra och starkare skäl än att man skulle bry sig så mkt om vad grannen tycker om ens dryckesvanor, antagligen ingenting ?
Men det kan som sagt finnas andra skäl. Som att tex vara vd för Systembolaget (vilken jag inte tror att någon är, men vet ju inte)
Ja nog om det. Jag skriver ibland lite opersonligt av skäl som hänger ihop med att vara anonym. Lite tråkigt ibland men man vänjer sig.
Sovit som en stock men drömt massor, och obehagligt om djur (råtta, hund) Det är nog glappet mellan jobb och ledigt som bearbetas på något vis.
Idag fick jag en tanke som löd ”tänk om jag tröttnar på nykterheten”. Fanns inget som föranledde tanken och har knappast tröttnat på att må bättte än på många år.
Men ibland blir jag orolig av att läsa om återfall mm, som inte tycks gå att STYRA över. Så sorgligt. Gör mig också lite rädd som sagt.
Nu väntar projekt lunch som knappast är prioriterat i sommartid.
Sen en tur till bygghandel pga snickare som äntligen är här och jobbar! Jag är nykter idag utan att tveka. Kram.

Har börjat träna lite smått, kortare löprundor (inte för långt till en början för då kommer jag troligen tröttna), promenader och lite yoga. Man har så mycket tid, inte för att jag drack dagligen men om man dricker kanske 2 ggr på veckan så blir det 2 bakfyllor och dagen efter bakfyllan är man ju fortfarande ganska energilös och seg. Har börjat äta lunch, något som jag sällan hade tid eller lust med innan om jag inte var på jobbet. Regelbundna vanor är nog viktigt. Läser böcker och pysslar hemma, försöker att inte snöa in för mycket på bra saker heller så jag sen tröttnar eller att det blir för mycket liksom. Jag är lite allt eller inget, behöver träna på mig att vara lagom, ha lite tråkigt och inte Antingen hata eller älska saker. Det finns ju ett mittemellan. Har tackat nej till planer med mina vin-väninnor, skulle inte kunna träffa dem utan att dricka, skulle nog ärligt talat vilja dricka då. Skulle inte behöva övertalas.

Samtidigt tänker jag nog omedvetet att jag någon gång kommer tillåta mig själv att dricka, om tillfälle ges liksom. Nu vågar jag inte, vare sig för min egen eller andras skull. Kanske bra att jag är öppen för mig själv med den känslan, att jag inte ljuger för mig själv och tänker ”jag kommer aaaaldrig att dricka och det kommer aldrig komma en dag när jag vill det...” tänker egentligen bara att jag inte ska dricka idag. Ser alla trådar i forumet och känner igen mig i mångas lite dramatiska formuleringar om att hålla sig nyktra. Jag har själv utttyckt mig så och misslyckats (säger inte att dom ska misslyckas). Den här gången försöker jag vara mer realistisk och förutseende, hoppas på det bästa...

Du är verkligen målmedveten och går starkt framåt på din nya väg utan alkoholen och att skriva och läsa här är en av de saker som du är hjälpt av. Verkligen bra jobbat och jättestort grattis till alla dina dagar du klarat! Hoppas du känner mycket stolthet och glädje över det. Många är säkert minst sagt hjälpta av att läsa din tråd och blir inspirerade, så fint att du delar med dig även om det kanske inte är syftet med tråden från start.

I slutet av tråden här är det några som pratar om detta med anonymitet, så bra att det nämner. Hoppas det är okej att jag kidnappar lite yta och skriver några rader kring det, Torn.

När det kommer till hur ni pratar utan för forumet är det ju inget vi direkt pratat om här, bra att ni tar upp det. Vi tar det med till admin att diskutera om det är något vi kan göra för att hjälpa till där, påminna eller liknande. Det är ju svårt att säga att en inte får prata alls eller nämna forumet.

Kanske en klok idé att inte berätta hela trådar, allt kring en användare och liknande med respekt för den användaren. Dock är forumet publikt och vem som helst kan hitta hit när som helst. Därför är det jätteviktigt att påminnas om att inte lämna ut personuppgifter och sådant. Även om en skulle göra det går det inte med säkerhet veta, kan ju egentligen vara vem som helst som skriver någon annans uppgifter, men oavsett.

Nu låter det här kanske hårt, inte meningen, vill verkligen bara lyfta att det är bra att detta tas upp och vill påminna. Vi på admin tar bort uppgifter som kan "avslöja" något så fort vi ser det och ni får gärna klicka på "anmäl" för att uppmärksamma om ni ser något. Adresser, telefonnummer, mejl, facebook-konton och liknande.

Många är här och bara läser innan de startar ett konto, en del kanske aldrig gör det. Att få möjligheten att känna igen sig i historier, kanske inte känna sig ensam är ofta väldigt hjälpsamt och ofta även om det är detaljer finns det mycket som liknar och det går säkert att tänka att detta stämmer in på många en känner. Även om varje person såklart är unik och såklart den personens historia.

Ledsen torn att jag kidnappade lite plats här som sagt samtidigt kul att få titta in och säga hej & grattis till dig!
Hoppas något blev hjälpsamt i er lilla diskussion här om anonymitet. Ta hand om er alla!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Lider med dig verkligen, och känner igen mig! Upprepa händelserna för dig själv i huvudet, vad som faktiskt hände! Jag har gjort likande saker och sedan liksom förträngt det, det är så olikt mig liksom (i nyktert tillstånd) så jag har liksom många gånger omedvetet förnekat saker för mig själv, sanningen gör för ont. Till slut känns det nästan som en dröm, som att det inte hänt, det var någon annan... så sjukt egentligen. Man kompenserar på andra sätt så det som hänt liksom inte längre har hänt... skrämmande

Någon som haft liknande vanor??

Har inte funderat över det tidigare, men det är klart att vissa fakta vi nämner här skulle kunna göra det möjligt att identifiera oss. Så jag tar med mig att om jag någon gång skulle vilja citera något som sagts på forumet så anonymiserar jag det ytterligare "en bekant berättade" till exempel. Eller "jag har läst att många som har problem med alkohol upplever att" och så vidare. Bra att frågan kom upp!

Alkoholdjävulen, passade namn för övrigt, har ett hårt grepp om mig.
Idag sitter jag på jobbet, darrig, illamående, yr och trött.
Dum. I. Huvudet.
Idag ska vi ha sommaravslutning med jobbet, jag kör och kommer inte dricka ikväll.
Och det kommer vara en liten seger, men att få det att bli en långvarig vana att inte dricka känns omöjligt. Helvete.

Tack för svar! ?

Sov oroligt inatt. Vet sen tidigare gånger att just dag 3 brukar vara jobbig för mig. Lika bra då att jag jobbar sent så är det kväll nästan på en gång. Haft sug idag några gånger. Jag kör en ny metod att hantera det på. Istället för att tränga bort tanken så kör jag ”badbollen”. Hittade det när jag sökte på hur man ska minska återfall. Sitter på jobbet och har rast. Snart dags för pass två. Mer städning och sortering medan vi försöker roa de barn som är kvar...

Hade ett jobbigt ögonblick igår kväll och sneglade några gånger mot barhyllan. Bestämde mig dock relativt snabbt att avstå och kände mig genast mycket starkare.
Fortfarande lite svårt att somna men när jag väl somnar sover jag djupare och fler timmar på raken så det är positivt i alla fall ?
Idag ska jag gå på ACA möte för första gången på ca 10 månader. Lite nervöst, men jag ser fram emot att träffa "stammisarna" där. Det är fin gemenskap och det behöver jag verkligen nu.
Ha en fin dag alla?

Magnus..Jobbiga nätter har vi nog alla varit med om..Men du vet ju att sömnen blir bättre med tiden??..Bra jobbat både med träning och nykterhet..?✨

Tack till alla er som svarade på min fråga, det verkar vara skrämmande liknande beteende från "era" alkoholister som med "min" narcissist.

Börjar få lite insikt hur jag fungerar, ganska läslkigt faktist att man kan veta fast ändå inte agera på vad man vet. Som jag skrivit så mycket om så har jag ju en riktigt jobbig situation med min fru, jag är övertygad om att något är fel på henne, ibland tror jag att hon är narcissist och ibland att det kanske inte är så. När hon är eller har varit elak och jag helt enkelt fått nog och bestämt mig att nu får det fanimej vara nog, då börjar hjärnan gå på högvarv och se på hur vi ska kunna gå vidare, hur mitt liv framöver ska kunna se ut och så vidare. Jag ser positivt på min framtid när jag är i denna bubbla. Men så visar hon sin "offer" sida, det är synd om henne, hon älskar mig och ber om förlåtelse osv. Svag som jag är förtränger jag allt jag vet, t ex så vet jag att hon kommer göra likadan igen, att jag inte vill åka på ännu en semester som hon förstör pga att något trivialt hände, jag tänker kanske funkar det denna gången, jag kan inte bara lämna henne för hur ska hon klara sig? Jag lovade ju att vara med henne tills döden skiljer oss åt. När jag kommer in i detta tänkandet, om hur ska vi leva vidare, då faller jag även in i något slags hopplöshet och hela tiden faller tillbaka i tänkandet att bara gå tillbaka till som det var förut, gå tillbaka till att dricka igen och låtsas att allt är bra.

Jag kan inte gå tillbaks till hur det var. Utan henne är jag säker på att jag kan bygga upp ett nytt liv, ett gladare liv, ett liv utan minfält. Men jag känner att om jag lämnar henne så sviker jag henne. Fast stannar jag så sviker jag mig själv.

Nu är jag igång med träning och kontrollerad kost. Känns skönt. Min trötthet är nästan bort men jag sover illa har en del drömmar om mitt drickande. Jag mår dock mycket bättre nu.

?
Gud, vad jag känner mig låg. Ligger i sängen och scrollar på FB. Ute är det grått och regnigt. Behöver duscha så man vågar visa sig på mötet ikväll. Inte bra att känna såhär. Borde åtminstone dammsuga... Förutom dammråttorna som springer runt här så har Pelle en förkärlek till att släpa in kvistar och kottar som han leker med. Man kan tro att han är en liten hund när han kommer med en lång pinne i munnen! ? Men han är förstås förlåten. ? ? ?

Som jag nämnde tidigare är det viktig för mig att omdefiniera vem jag är när jag inte längre dricker. Jag har liksom gillat att vara en person med många ytterligheter, som är en skogsmulle som äter nyttigt och motionerar, men också kunnat stå och flamsa med festglada vänner med vin och cigg till sent på natten. Och det var mycket som var kul med det, men jag inser att priset för de där fria nätterna blev högre och högre, och att jag alltmer sällan fick den utlovade produkten, utan istället blev för full och vinglade runt tills det började snurra för mycket och jag gick och lade mig. Monica Z:as lingonris började vissna i coctailglaset.

Nu när jag varit nykter i tre månader börjar jag se en ny möjlighet, tänk att våga göra något så radikalt som att ha kul utan sprit? Hörde när Rebecka Åhlund intervjuades i Alkispodden, ett citat som fastnade var "Att sluta dricka är nog fan det punkigaste jag har gjort."

Den attityden i kombination med det jag lärt mig om vad alkohol gör med hjärnan, samt insikten om att det finns en gigantisk industri kring alkohol som tjänar stora pengar på att vi tror att vi behöver alkohol för att njuta och ha roligt, väcker nån sorts kamplust.

Jag känner mig också lurad, jag har ju helt naivt köpt illusionen om alkohol, jag som anser mig vara så klarsynt... Ja ser nu att det finns en stor berättelse om alkohol som vi alla hjälper till att berätta. Alla roliga anekdoter om vad som hänt på festerna, alla skålar vi utbringar, viner vi tipsar om, foton vi delar, öl-och whiskeyprovnigar vi går på, allt blir en del av den stora berättelsen om alkohol, som vi lär oss tro på och förmedlar till andra.

Jag har själv tänkt att folk som inte dricker är lite stela, inte vågar släppa loss... Och så fattar man att de haft rätt hela tiden, och att de dessutom är coola människor med integritet som vågar gå mot strömmen. Och kanske där, en identitet att närma sig, att vara en nykter livsnjutare mot strömmen.

Hej, även om vi inte vet mer än vad vi gör om varandra så vill jag säga att jag gärna är din vän.

Jag vet att det ibland kan vara stärkande att ha någon som lyssnar och som svarar ifall det är något. Genom att vi skriver som vi gör fick jag också en väldigt större förståelse för min relation till min vän som upplevde det som du har gjort/gör med dina föräldrar.

Min vän lyssnade på mig och hon förstod mycket tidigare än jag själv, att jag levde med en alkoholist.

Du skriver " Sedan frågade hon hur jag mådde. Svarade att jag inte vet och att det inte spelar någon roll iallafall. "

Det spelar stor roll hur du mår och du har inte tillåtit dig att känna efter, då du har tagit ett stort ansvar. För andra.

Därför så säger jag till dig, att börja känn. Lyssna inåt. Prova gärna yoga och/eller mindfulness. Det finns massor med appar som är gratis eller genom youtube. Om det skulle kännas jobbigt, som det kan göra, då är det bra att du har någon att prata med.

Jag är så glad för att du har vänner nu. Alla borde ha minst ett par vänner var. Det är tyvärr inte så. Men jag tänker finnas länge till och så länge detta forum existerar.

Mina föräldrar har inte druckit, men de arbetade mycket och jag hade en trygg uppväxt, men jag visste nog inte hur jag mådde, då jag tog på mig att jag skulle hjälpa alla andra.

Jag förstår idag att jag inte visste hur jag skulle vara för mig själv och ta hand om mig. Jag har ju förmodligen adhd så jag har varit väldigt rastlös, har inte studerat som jag borde.

Men jag studerar nu och det är aldrig försent med något.

Vill bara uppmärksamma dig om att att känna efter.

Fråga gärna dig själv lite då och då frågor som;

Hur mår jag idag?

Vad behöver jag just nu?

Vad kan jag göra för att jag ska må bra, just nu?

Vad vill jag?

Och känn efter vilka behov du har, när du är törstig, hungrig, trött, uttråkad, glad, ledsen och vad skulle du må bra av när du känner på ett visst sätt.

Jag har en jämnårig vän som inte vet vad hon vill. Hennes son som är tonåring frågade henne nyligen, "vad vill du själv?" när hon berättade om en sak hon skulle göra som skapade lite stress för henne.

Jag tar för givet att om en har passerat 40 år så vet en vad en vill, men det kanske är så att jag vet för jag har jobbat medvetet med själv i mer än 20 år.

Vi är alla olika. Det viktigaste är att du lyssnar på dig själv. Vad som passar dig. Jag kan bara ge dig tips, som jag önskar att jag hade fått när jag var yngre.

Ta hand om dig och ha en fin dag!

Jag är också ganska ensam, fast jag är gift. Jag har alltid odlat mina egna kontakter/intressen ändå men numera, i nykterheten, känner jag mig ännu mer ensam. Som du vet så är jag i min självsamhet nuförtiden i kyrkan eller går på möten. Då känns det bättre! Kram till dig! ?

Den känslan kommer med tiden. Men tålamod är inte alkisars bästa gren ? Men det är nyttigt att träna på sitt tålamod!

Alla sorgeprocesser är så där. Jag brukar likna det vid en grusväg med stora hål. I början ligger man i hålet och vältrar sig i gyttjan. Efter ett tag kravlar man sig upp, stapplar några steg och ramlar ner i ett nytt hål.

Med tiden blir man allt skickligare på att kravla upp snabbt ur hålen och stappla vidare. Efter ytterligare ett tag blir det glesare mellan hålen, och några hål lyckas man till och med runda.

Till slut blir det ytterst glest mellan hålen, och de är ofta mer gropar snarare. Utan gyttja.

Kram ?

Det där med med folk i min närmaste krets så vet ju alla om att jag har slutat pga för mycket drickande,men vill inte att dom ska läsa hela min tråd här med alla detaljer osv.

Vi alkisar har en tendens att stoppa huvudet i sanden. Om vi inte tänker på det, eller pratar om det, har det ju knappt hänt. Men det har det ju.

Upp med allt som skaver på bordet bara! Ingenting förvånar någon här. Vi har alla liknande berättelser i våra ryggsäckar. Men det är viktigt för DIG att fejsa sanningen.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter.

Mitt tips till dig. Sök på alkohol+hjärnan, återfallsprevention, alcohol+documentary på youtube. Titta på det ihop med din man. Ni båda måste förstå allvaret. Då kommer han att stötta dig till hundra procent.

Intervention är plågsamt att söka på också ? Rena skräckklippen.

Kram ?

Se klart, Jag säger inte till någon, att jag eller någon annan hänger här, inte ens min fru vet det ju. Jag är medveten att mitt skrivande om fiske här kan innebära att det blir känt bland andra. Men bryr mig inte så mycket om det numera, så länge det inte är personer i min närmaste krets. Och även om dom får reda på det i slutändan så fine. Vad kan hända liksom, skulle folk bli arga och skjuta mig för att jag har slutat att dricka?? Nä, jag är stolt för att jag har klarat av att sluta att dricka, det är många som aldrig kommer dit, utan super ihjäl sig.
Men jag har full respekt för att folk här vill vara anonyma, jag kommer aldrig avslöja någon. Det lovar jag.

Kram