Senaste kommentarerna i forumet

Ju fler som klarar sig bra här på Forumet, desto gladare blir jag..Har märkt vissa tider att många svajar, då läser jag inte så mycket här..(ingen kul läsning) Och svårt ibland att motivera oss beroende..Men denna sommar är det många som håller sig nyktra, en del av oss för alltid..??..Vi blir någonslags mentorer och förebilder för varandra..Jättehärligt??..Torn du verkar både smart och snäll, en fin kombo..Visst nappar det?..?

Jag satt uppe sent själv igår och drack glas efter glas. Helt medvetet och med en sån "fuck-it" attityd. Jag drack även i fredags, först ute med sällskap så som jag "vill ha det" men fortsatte när jag kom hem vilket är så jag INTE vill ha det. Lördags och söndags samma sak, och så igår. Fyra dagar på rad som jag nästan strategiskt över-druckit och druckit på just det sättet som jag ju bestämt mig för att, om inte helt sluta med, så dra ner rejält på. Att dricka ensam i min lägenhet för att jag har ångest eller är ledsen har jag gjort tillräckligt av för en livstid.

Det är inte för att jag gett upp, alls. Tvärtom känner jag mig verkligen säker på att jag inte vill ha det såhär, och nu blir det inga problem att avstå tills nästa "sociala/OK" tillfälle (troligtvis lördag). Och när jag säger detta så är det inte så att jag går runt och längtar efter att "få dricka", faktiskt börjar jag mer och mer att inte tycka om känslan av alkohol, nu när toleransen är nere och det blir så påtagligt. Den känslan som brukade vara lösningen på allt är inte längre så behaglig? Så när jag har tillfällen då jag dricker vill jag ha det rimligt och som ett inslag bland många andra i ett socialt sammanhang.

Vet inte exakt varför jag gör såhär just nu, om det inte handlar om någon slags skev självbestraffning. I söndags drack jag tills jag bara började gråta, och slutade inte då heller. Satt på sängkanten i min mammas hus, med mina syskon och lilla systerdotter sovandes på nedervåningen, efter en mysig dag och middag och alltihop, och bara grät för att jag kände mig så ensam och som att jag förstört mitt liv (det handlade främst om krashade relationer och tillhörande ångest).

Jag fattade ju och fattar att alkoholen förhöjer allt det där. Och jag vaknade med värre ångest, inledde ett "bråk" med min kille, ökade på och ökade på. Fick någon slags lättning när vi hade pratat klart men satte mig då på en bar och drack två öl för att liksom... öh. Fira? Belöna mig själv? Sen hem och drack vin tills jag somnade, verkligen exakt så som jag drack typ varje dag förut. På pricken samma beteende. Samma tankar som kommer, samma känsla dagen efter, samma uppvak vid 04, tickande puls, vinsmak i munnen.

Mkt bra påminnelse om hur jag inte vill ha det. Men jag vill få fatt på vad det är som driver på. Känner ofta att jag klarar liksom att må bra/ta hand om mig till en viss gräns eller under en viss period men sen så bara KLIAR det av självdestruktivitet och jag måste få trycka på någon röd knapp någonstans för att liksom "ladda ur". Sen orkar jag ta nya tag för ett varv till och sådär håller det på. Jag har ju ett spår med min psykolog runt bordeline och det är väl kanske det som ligger där under allt. Och en del självhat som jag ju känner att jag har, samtidigt som jag ibland känner mig rent narcissistisk och liksom självsäker.... får inte ihop det där.

Men för nu tar jag med den här lärdomen och går vidare, för det tjänar inget till att gå ner mig i att det blivit som det blivit dessa senaste dagar. Det är ändå ett undantag från hur det sett ut i övrigt senaste (snart) 3 månaderna och det är helt okej för mig att jag tabbar mig ibland. Jag vet att det hör till.

Du har redskap för dippar i livet..Du vet att det bara är att hålla i, och hålla ut..Tycker du verkar vara en sån härlig person med både humor och energi, så klart att själen måste få vila ibland..Nu vet du ju hur äkta vila är och känns..Dvs den vilan utan alkohol, alkoholen som efter lugnet, ger ett ångestpåslag nästa dag. Ofta med oro och skam som följeslagare...Varm kram till dig???..

Ja, det kan jag hålla med om. ACA är ju lite annorlunda då det är mer frågan om vuxna barn och medberoende. Men man delar upp sig på kvinnor och män där också på ett möte i veckan.
Jag känner i alla fall att jag tar alla tips jag kan få♥️ fakta är jätteviktigt så man kan banka in i huvudet alla negativa konsekvenser drickandet får. Sen är det skönt med gemenskap också ??
Kram, kram?

Ångestmoln, om du vet att du inte vill dricka men inte vill berätta varför. Gör en plan. Välj en orsak om du känner att "Nej jag dricker inte" inte räcker.

Bra osaker att inte dricka för gemene man:
Hälsoskäl - viktnedgång, dåliga värden efter besök hos VC
Ny medicin som inte ska/kan kombineras med A
Utmaning inom familjen/mellan kompisar
Omvärderat sitt liv - gillar inte smaken av A - så varför dricka?
Läste en studie.... av hälsoskäl
Vill testa hur det är att vara nykter för en gångs skull
Planer tidigt nästkommande dag
Ska köra bil

eller som jag sa till mina vänner.. jag har bara bestämt mig för att vara nykter nu framöver. Vad de tror eller tänker kan ju inte jag påverka. Det är inget som berör mig, inget som tynger mig. Jag litar på att de tror det bästa om mig såsom jag gör om dem. Annars skulle de inte få kallas mina vänner. Tidigare har jag sagt att det var pga. medicin, men jag gillar inte att ljuga. Att säga att man är nykter framöver är ju sanning. Frågar någon varför, då säger man bara - för jag vill det, för att jag vill ha roligt på riktigt och inte på fake.

Det finns massor, spelar inte så stor roll vad du säger. De flesta brukar sluta fråga när man sagt varför en gång - men VIKTIGT - förbered dig innan och ha en plan. Annars är det lätt att man faller dit.

Den har jag också sett, hualigen ? Dokumentären ”Att rädda ett barn” är också helt otroligt plågsam att se ?

Hmm, får klura på bokidén ? Jag har ju mina dagboksanteckningar här. Det behövs ju alternativ till AA, som alltid lyfts i alla sammanhang annars.

Det som jag kallar ”faktametoden” tror jag kallas ”spontant alkoholstopp” i mer vetenskapliga termer. Spontant passar med min personlighet ?

Såg en dokumentär om det också faktiskt som heter ”Wasted - addicted wisdom”. Mannen tog återfall på återfall trots inskrivning hos AA, men blev till slut hjälpt med naltrexon. Så det var nog snarare ”medicinskt alkoholstopp” det handlade om förresten.

När jag tänker på spontant alkoholstopp så tänker jag på Annie Graces pappa ”Jag förstod att jag inte mådde bra av alkohol så jag slutade”. Och såg sen aldrig tillbaka typ.

Kram ?

Till sex månader och lusten att fortsätta framåt nykter! Jag hittar mycket inspiration i din tråd!

I dag är det en bättre dag. Hämtade faktiskt hit min hund i går kväll då jag kände mig så ensam och det hjälpte. Det hjälpte jättemycket!

Gårdagen var annars känslosam, jag vet inte varför jag blir sån där ibland. Jag låter ALDRIG någon se det, ja förutom mina föräldrar möjligtvis. Det är annars bara ni som vet om just detta med mig, för det är ju inte klokt liksom.

Ofta när jag hade druckit, även om jag nu inte var någon som drack varje dag, så hade jag inte mycket (eller inga) sammanbrott, det lunkade på, känslorna var mer mellow, mer som man gick på antidepressiva för jämnan, utan att göra det. Känslorna stängs av med alkohol och känslan av kontroll detsamma. Självmedicinering!

Sen tror jag också det blir mycket nu i början, för allt jag har förtryckt i ett halvår genom att dricka A måste ut, alla känslor (goda, onda - alla) som byggts upp måste ut och då blir det väldigt osammanhängande. Jag kan även få sammanbrott vid för mig stressade situationer, bland folk kan jag hålla det inom mig, men då kommer det ut sen (eller så dricker jag bort ångesten)

Jag är absolut inte trött och sliten i kroppen, känner att jag fått vila väldigt mycket den senaste månaden, MEN det kan vara så att jag är rätt så trött och sliten på livet. Det är knappt 2 v till jag ska till psykologen för senare delen av min utredning (utreds inom NPF - främst högfungerande autism/aspergers och/eller ADD). Detta är ju ganska kul då jag jobbar mycket med ungdomar med dessa diagnoser och till för ett år sedan så hade jag ingen tanke på att jag kunde ha det. Jag var ju så duktig i skolan och funkar ju trots allt. Jag är ju bara lat och omotiverad till saker som inte ger mig någon tillfredsställelse. Men nu vill jag bara veta, vill få ett svar - så jag kan få den hjälp jag behöver för att komma vidare med mitt liv.

Det är snart 1 år sedan jag gick till doktorn för just detta, jag hade inte varit hos läkaren på 10 år innan det, jag självmedicinerade med A och ville/kunde inte se vad jag gjorde mot mig själv. Det var efter mitt uppvaknande i nykterheten och för detta forumet, ja och speciellt för en användare Mirabelle G-S som stöttade mig och peppade mig till det. Gick dit för att diagnosticera min RLS och fråga lite ang min konstanta trötthet/orkeslöshet och fick medicin mot RLS samt en samtalskontakt på VC. Doktorn trodde dock inte jag led av någon diagnos, jag hade ju ett jobb *pust*. Doktorn frågade om antidepressiva vilket jag helst inte vill äta då jag tappar mina känslor och även om det är jobbigt att vara upp och ner så är det bättre än att aldrig vara uppe. Men samtalskontakten var jättebra. Fick insikt där att jag har problem med relationer, inte att jag behandlar folk dåligt men att jag ser på andra och på situationer på ett annat sett än gemene man. Jag ser världen på ett annat sätt än andra och det har jag aldrig fattat förut. Det är ju jättekonstigt då jag är 35 år men har aldrig känt mig annorlunda, men har aldrig iof. känt mig som alla andra. Det har alltid fattats mig något. Och jag har svårt att förstå varför folk agerar på vissa sätt, alltså jag kan inte förstå... jag kan resonera mig fram till ett svar, jag kan utifrån personens mål se ett svar, men jag kan inte förstå om svaret är helt ologiskt i min hjärna. Håller ju dock för det mesta tyst om sånt, för jag kan se på andra när jag är ologisk och när andra är det. Svårt att förklara, är ändå bra på att läsa av andras uppfattningar av en situation tycker jag. Samtalen slutade dock då hon skickade mig vidare för utredning, som jag nu väntat på i 6 månader. Har inte haft någon samtalskontakt sedan dess, det var även då A tog över igen.

Men nu är jag på väg igen och har inte tappat hoppet, är lite hoppfull om en förändrad framtid. På lite mer livsglädje, på lite mer svar, på lite mer redskap och fakta som jag kan visa andra för att förklara hur jag egentligen funkar.

Långt utspel detta blev. Vet inte varför, det behövde väl komma ut antar jag.

Nu ligger min lilla hund (för han är av den där minisorten) med samma hårfärg som min vid mina fötter och vilar. Han är gosmagad som min kollega brukar säga, men inte överviktig. Han har lite extra bara, såsom sin matte ;) Om en timme ska han få följa med ut på en långpromenad, tar en paus i jobbet. Trots att han är så liten fixar han galant att gå 6km

Han " jobbar hemifrån "
Skyller på dålig sömn.
Inte en kommentar eller reflektion kring händelsen som han orsakade. Ja, jag tror knappt alls att han har " fullt upp med sej själv". Finns ens någon självmedvetenhet hos en alkoholist?
För mej har han blivit en allt mer tydlig alkoholist i alla sina beteenden. Även som nykter.
Som det här med den sociala kompetensen.
Minnet är också klart påverkad.
En fundering, som känns lite ful..
Jag känner/ är bekant med hans företagsläkare. Är det fel att jag kontaktar henne för att be om uppföljning av tidigare hälsoundersökning? Risken är att han då förlorar jobbet är jag rädd. För arbetsgivaren får ju veta det då. Han är relativt ny på jobbet i ett företag som just nu säger upp folk.
Eller finns det en annan " bakväg" att gå?
Kontakta hans läkare? Vi har samma hälsocentral.
Att JAG skulle få honom till undersökning är omöjligt. Han struntade i uppföljning av ett PSAprov i 6 år!!trots väldigt mycket tjat. Nu har han dåliga värden, måste kolla varje halvår, ja lycka till....jag orkar inte tjata
Vem ska sticka hål på hans skal?

Heja oss torrisar!?

Det är så himla rätt att vara torr och pålitlig! Tror ens nära känner mer tillit. Jag gör det själv. Litar på mig själv. Äntligen!
??‍♀️?

Jag minns dig så väl från träffen. Tror jag minns var du satt, vad du hade på dig och delar av din berättelse.

Tack för ditt inlägg...det är precis så som det är så som du skriver??
Jag tror inte heller att att det finns ngn här på forumet som vill såra för egentligen vi är ju väldigt sårbara allihopa.

Jag har upplevt att många skriver här när man varit nykter några dagar då man kanske har bestämt sig. Ibland kan det kännas lite ensamt för jag har inte läst om någon som trevar så som jag gör.
Jag tänker att bara för att man inte lyckas beror inte på att man inte vet, kan eller förstår utan kanske helt tvärtom. Det är som när man försöker gå ner i vikt. Man vet, kan och förstår precis men ändå lyckas man inte. Och eftersom man vet förstår och kan så mycket blir det så himla frustrerande när man inte lyckas och man dömer sig själv hårt. Att hamna i ett beroende är nog bland det svåraste som finns och ska man klara av att ta sig ur det då behöver livet runtomkring vara ganska lugnt osv vilket det inte alltid är. Jag har dock inte gett upp...jag ska bli nykter??

Kram t dig Rosa-vina?

Tack! Har läst både i din tråd och dina kommentarer i andras trådar med stor behållning, gillar ditt raka förhållningssätt till nykterheten. Och ser fram emot att uppleva månad tre till sex, och vidare.
Varma hälsningar,
Den mystiska Kennie (älskar det! )

Oh så fint tänkt, det tyckte jag verkligen om andrahalvlek! Jag vill gärna bidra till non-alcoholic rörelsen, vara dens förfäder, så ska jag tänka att jag är! ???

Dag 19 idag. Fortfarande nedstämd och tom men känner mig tack och lov inte frestad att dricka. Funderar mest över en del sociala aktiviteter som äger rum kommande veckor som jag förväntas (?) dricka vid. Är genuint rädd för vad folk ska tro om jag inte dricker. Är hon gravid? Är hon alkoholist? Vad tråkig hon är! Så går mina tankar...

Att din katt har kommit hem igen. Så orolig man blir över sina djur när något händer.
Håller med Självomhändertagande, ta han om dig idag och mys med katten.
Lägg din kraft på det istället och släpp mannen. Han har fullt upp med sig själv förmodligen och det tar nog mer energi från dig att diskutera med honom än det ger dig.
Mys med kisse och hoppas att du får en fin dag.
Kram Azalea?

Brukar alltid tänka att för mig är suget en del av tillfrisknandet. Det hjälper mig att lägga märke till mina triggers. Och skapa nya tankemönster. Faktiskt så går det även om det inte sker över en natt.

Det viktiga är att suget inte bygger bo i skallen för det är vägen till återfall. Alkoholen är en fiende, aldrig glömma det.

Heja dig! Kram

Så viktigt, medicin ett hjälpmedel men ingen lösning ??❤️❤️❤️

Ja, jag väljer mitt liv så långt det är möjligt.
Jag hoppas kunna vara så stark och trygg i mej själv att jag kan stå kvar. Utan att bli medberoende. Jag skyddar inte honom alls, mina vuxna barn och mina nära vänner vet, och finns för mej.
Nu går jag anhörigkursen på 1177. Rekommenderas.
Jag försöker att inte se långt framåt, bara den närmaste tiden. Just nu vill jag ändå stanna kvar.

Vi såg på mötet i vintras och jag har läst delar av din tråd. Jag blev lite ledsen av de senaste inläggen, som sårat dig. Jag tror inte att någon vill såra, att någon vill illa är på forumet. En av orsakerna till att jag så sällan skriver i andras trådar är just för att jag är så rädd att det ska misstolkas, att jag verkar hård, skarp eller okänslig. Text kan vara så onyanserat, då vi inte kan se varandra som när vi talar med varandra och kan se varandras minik, ansiktutryck. Text kan bli så hårt, platt men också så beskrivande. Hur vi tolkar en text beror på oss. Jag och en annan person kan tolka samma text helt olika, men allt detta vet du ju.

I vårt missbruk och kamp för nykterhet kan vi vara så sårbara, så ömhudade innan vi når befrielsen och nykterheten. Det är en del av sjukdomsbilden, att vi är sårbara, kanske lättkränkta, att det är synd om alkoholisten i oss. Att bli nykter är inte bara att sätta på korken. Det är ett stort arbete och för många livslångt. För många av oss är vägen dit rätt krokig och groparna många. Men vad kan vi göra mer än kämpa på?

Fortsätt att skriv kära Varafrisk. Ta till dig det du vill i min text och strunta i resten om den inte känns bra för dig. Din kamp är din och att skriva är ett sätt att sätta ord, att sortera ens egna tankar.

Önskar dig allt gott <3

Nu gäller det att hamna rätt igen...
Tabletterna skall du absolut inte ta med alkohol, det är farligt. Ta kontakt med kliniken igen! Var rädd om dig

Blir ju rätt mycket känslor och skriver ganska mycket i affekt, men är bra att ha nerskrivet för framtiden om jag behöver gå igenom tråden igen. Läste de första sidorna igen nyligen och jag ser att jag hade exakt samma dilemma och problem för 3 år sedan, kan se att det inte var alkoholen som var det primära problemet även om det var lättare att skylla på den. Skrev precis i en annan tråd om att dricka igen, usch jag kan inte ens tänka tanken på hur full och bakis och hur skit man skulle må om man drack igen efter ett så här långt uppehåll. Jag satte aldrig något mål för hur jag ska göra framöver, ska jag bli nykterist, dricka lite eller när jag ska dricka. Jag var nog ganska inställd från början att jag håller mig nykter några månader sen kan jag dricka igen, kontrollerat. Men, ju längre jag är nykter desto mindre sugen på att dricka blir jag. Även om jag tror att jag skulle klara att dricka kontrollerat (allt beror på hur jag hanterar min fru) vet jag inte om jag ens vill. Min hälsa just nu är så bra, har nog inte mått så hör bra fysiskt på 20 år. Jag har kondition som är hur bra som helst, kan gå en mil utan att ens bli trött nu. Midjemåttet har försvunnit och nu är jag till och med inom gränserna för vad som anses normalt. Nu har jag ju inte bara slutat med alkohol utan med socker också, har inget sug att börja med något av dessa igen.

Till sex månader och en dag???!! Och räkmacka lät gott, det var länge sen??!!

Att dricka igen efter en tids uppehåll är ju verkligen öken. Man dricker oftast som man gjorde innan, men kroppen är inte van så man blir båre fullare än vanligt och får en baksmälla från helvetet.. Just vetskapen av detta är en väldigt bra morot för att inte falla igenom.

Jag följer dig och tycker du är väldigt stark, håll i detta och lycka till med allt.

Härligt! :-) Jag hoppas du ändå tar tag i och målar fönstren, med bättre resultat än med en öl i ena handen.

Visst är det lätt börja halka dit, men forumet hjälper ju oss alla att inte göra det (eller inte lika ofta).

Ha en bra dag !

Så skulle min dotter ha hetat, men hon har ett annat forum-kompis namn.
Friheten- den kommer så småningom, har liksom just börjat. Den är så stor så den inte går att riktigt omfatta! Jag hoppas den känslan fortsätter. Kram!