Senaste kommentarerna i forumet

Usch stackars dig och din familj jullan65, det är verkligen smärtsamt att förlora sin familjemedlem, djuren som vi älskar så otroligt mycket, det är verkligen en stark sorg man känner vid den förlusten, så ledsen för er skull ☹️ Många kramar och styrka, vet att det inte är någon tröst just nu men det kommer bli bra igen även om sorgen att ha mist er katt är obeskrivligt stor just nu ??

Tragisk händelse inträffade inatt, vår katt blev påkörd och dog. Det är så smärtsamt och vi mår dåligt allihop. Tankarna går på att lindra smärtan med a, men jag vet sen förr att det inte alls hjälper mig, tvärtom det blir etter värre. Så idag kunde jag lugnt resonera med adjävulen, och klev iväg till mottagningen för samtal och antabus. Ledsen, sorgsen och inte alls en bra dag, men jag är nykter 24 timmar till. Kramar

Men jäkelen vad duktigt gjort, stooort grattis

Välkommen in i värmen ?

Grattis t alla dina månader?

Vilken härlig inspirerande lista??

Kram❣️

Känner så väl igen ångesten som tillhör bakfylla? Det känns som att man vill upplösas i molekyler om det bara gick!
Har exakt samma problem som dig, det finns ofta ingen spärr att sluta dricka. Ibland kan det gå bra, men majoriteten av gångerna dricker jag till det är slut eller jag däckat.
Dag 2 nykter för mig idag och även dag 2 på forumet ?
Det finns så många kloka och fina människor här och tillsammans kan vi klara av att starta en ny nykter framtid?
Styrka och omtanke till dig!

Här är du bland vänner, och likasinnade. Läs och skriv mycket, det funkar som självterapi och sen ska vi peppa och stötta dig!

Kram ?

tack för din kommentar och för välmenande ord! Förstår vad du menar och det du skriver är absolut logiskt. Men jag tänker inte som du. Jag har sysselsatt mig i över halva livet med olika destruktiva handlingar, och vet att mitt problem är att jag hela tiden vänder mig till "något" för att, som du skriver, dämpa känslor. Är det inte mat är det alkohol och är det inte alkohol är det relationer eller något annat. Att sluta dricka (bli nykterist) löser inte mitt problem, för även nykterheten lyckas jag göra till något destruktivt (blir extrem). Det är okej om det framstår för andra som en ursäkt för att "få fortsätta dricka", men min absolut svåraste utmaning är att klara av att hantera mitt liv på ett balanserat sätt. Inte att undvika sådant jag har för vana att göra till något destruktivt.

Jag har flera gånger i min tråd bemött liknande tänkesätt att det helt enkelt inte går, för ingen, någonsin, att bli normaldrickare och jag anser att det är fel. Jag förstår att man kan behöva tänka så till 100% för att inte släppa in några tvivel gällande sin egen nykterhet om man har landat i att det är det enda som funkar för en själv, d.v.s total avhållsamhet.

Jag har slutat dricka förut och växlade bara över i en ätstörning, träningsmissbruk, ångest, och sen tillbaka till alkohol bara för att "få slappna av" (som sagt, jag blev extrem i min nykterhet och den i sig självt skapade problem för mig). Min uppgift nu är därför att rycka upp det här med rötterna. Om jag "bara" väljer bort alkoholen så både förminskar/döljer jag mitt problem och skapar mig ett nytt samtidigt. D.v.s. växlar över i något annat (nykterhet).

Förstår att jag utgör en minoritet men det här är vad jag hittills förstått om mitt psyke och mitt förhållningssätt till alkohol.

Min hjärna är inte kidnappad av alkohol. Jag har ingen "alkoholdjävul" i mitt huvud. Jag har ett djupt inrotad beteendemönster som gör att jag aktivt fattar beslut och gör våld på mig själv i tid och otid, med vilka medel som än finns till hands. Dessa senaste dagar drack inte jag för att jag sökte ett rus eller för att min hjärna blev så förvillad av ett första glas att jag bara inte kunde sluta. Jag drack för att jag visste att det skulle få mig att må skit, och det var det jag var ute efter.

kram

Helt rätt det du säger!
Min terapeut har semester, jag är verkligen nyfiken på mitt inre. Vad som triggar mej. Jag har plötsligt börja äta glass....
Tack för din uppmärksamhet och varning. Medberoende är det sista jag vill vara. Inte bitter heller!
Nu släpper jag taget- mitt liv ska fyllas av insikter, kunskap, trygghet, ro, kreativitet och skapande

Nu hörde han av sig och tänkte tydligen komma på mötet imorgon. Han vill inte vara osams. Nej, det har jag inte heller velat på hela tiden. ?

Han har lite hett temperament. Verkar inte vara van att få en tillsägelse, även om det sägs i all välmening. Ja, nu är vi vänner igen på FB och jag är åter med i hans nygamla AA-grupp. Helt ok för min del.?

"Och förlåt oss våra skulder, liksom vi förlåta dem oss skyldiga äro." ?

Känner igen mig i det där med två sidor, att det ibland går bra att dricka normalt i ett socialt sammanhang och ibland blir det fullständigt kaos. Det gör det ännu svårare att sluta tycker jag. Kanske kan du dricka normalt ibland för att du vet att du inte ”kan” eller ”får” dricka mer då trots att du egentligen skulle vilja? Så är det för mig, jag vet att om jag exempelvis delar en flaska min med min man så skulle han aldrig tycka att det var okej att dricka mer sedan. Men när man är ensam eller med andra som dricker mycket är det mer accepterat och då tillåter man sig själv att spåra ur även om det inte var tanken från början. Försök att ta en dag i taget är mitt tips, det är det viktigaste verkligen. Och inte glorifiera alkoholen, så lätt att göra det. Ta den här hemska bakfyllan som lärdom och försök minnas den när du börjar fundera på att dricka igen.

Känner igen mig i det där med två sidor, att det ibland går bra att dricka normalt i ett socialt sammanhang och ibland blir det fullständigt kaos. Det gör det ännu svårare att sluta tycker jag. Kanske kan du dricka normalt ibland för att du vet att du inte ”kan” eller ”får” dricka mer då trots att du egentligen skulle vilja? Så är det för mig, jag vet att om jag exempelvis delar en flaska min med min man så skulle han aldrig tycka att det var okej att dricka mer sedan. Men när man är ensam eller med andra som dricker mycket är det mer accepterat och då tillåter man sig själv att spåra ur även om det inte var tanken från början. Försök att ta en dag i taget är mitt tips, det är det viktigaste verkligen. Och inte glorifiera alkoholen, så lätt att göra det. Ta den här hemska bakfyllan som lärdom och försök minnas den när du börjar fundera på att dricka igen.

Du behövde nog bearbeta det där lesbiska sexet ? Jag är kass på drömtydning, och där tryter min fantasi fullständigt ?

Min värsta mardröm var att jag drack och kaskadkräktes växelvis. Behövdes inte mycket fantasi för att tyda den drömmen!

Stort grattis till fjärde nyktra dagen! Keep up the good work ?

Kram ?

Här igen...

Huva den ångesten jag kände igår var tamigfan monumental. Var så fruktansvärt bakfull att jag inte ens kunde dricka vatten utan att kräkas. Höll i sig till 17.30.

Jag skäms så fruktansvärt, framförallt när jag tänker på vad jag utsätter mina barn för.

Det är som två sidor i mig, en som kan dricka ”socialt”, dela en flaska med min man & vara hyfsat nöjd med det. Men så finns den där andra. Som bara vill ha mer, som dricker tills jag somnar, en skön känsla då men hemskt hemskt hemskt dagen efter.

Har iaf kontaktat en beroendemott nu, måste ta en lång paus oavsett.

Kramar till er därute som också kämpar ❤️❤️❤️

I sådana sociala sammanhang funkar ”nej tack” alldeles utmärkt. Möjligen i kombo med ”finns det något alkoholfritt alternativ?”

Du har ingen redovisningsplikt! Drick inte av artighet, eller för att du brukar göra det. Se det som en utmaning. Jag lovar dig att första gången är magisk. Jag klarade det!!!! Känslan är obeskrivlig ?

Kram ?

Styrkekramar! Du är inte ensam!

Jag läste i en bok att vi ofta inte alls är ”karaktärssvaga” i andra sammanhang, snarare tvärtom. Ofta är vi drivna och duktiga och effektiva... konstigt då att det inte gäller i område.

Ta hand om dig,
C

Tack för tipsen! Ja jag måste ha en plan känner jag också, bestämma innan vad jag ska skylla på så jag inte bara står där och svamlar liksom. Undviker helt situationer där man förväntas dricka mycket, men tycker faktiskt att situationerna när man förväntas dricka något glas eller två är svårare, särskilt med människor som man inte känner så väl. Så typiskt mig att snöa in på att det är jobbigt att förklara sig och göra det till en jättegrej och få ångest. Men jag ska bestämma innan vad jag ska säga och sen försöka att inte lägga så mycket energi på det.

Jag pendlar hela tiden mellan ett lätt sug efter att dricka och total avsmak, fram och tillbaka hela tiden flera gånger under dagen. Är det vanligt? Känner inte så pass att jag på allvar funderar på att dricka (inte just idag i alla fall) men är liksom ändå sugen, lite bubbel, en kanna sangria på balkongen, etc. Kan till och med bli lite triggad av självhjälpsböcker och poddar om alkoholmissbruk trots att det inte alls är budskapet med dem...

Stort tack för tipsen! Det ska jag absolut planera in också. Räknar med att övernatta en natt så jag hinner med en hel del.

Kram ?

Fått tips att använda forumet som en dagbok för att följa mitt beteende och förhoppningsvis min framgång ?
Idag är det dag 2 och ångesten har lättat lite.
Jag var på AA kvinnomöte igår och det var ett skönt gäng så det kommer jag att fortsätta med. Drickandet + andra faktorer i livet har gjort mig asocial och isolerad och det är egentligen inte min grundpersonlighet att inte ha gemenskap, så det känns som en viktig nyckel att hitta nya, nyktra bekantskaper.
Förra sommaren/hösten gick jag också på ACA möten som jag slutade med på grund av praktiska orsaker, men där fanns också en härlig gemenskap som jag vill ta upp, så imorgon tänkte jag gå på ett sånt möte?
Jag tar en dag i taget och idag känner jag mig stark i mitt beslut?

Så klokt av dig att komma tillbaka hit ☀️☀️ Jag önskar att allt det kämpiga tunga svåra du har haft i vår är över nu så du kan lugnt fokusera på att bara vara - ta hand om dig o bli ditt allra bästa jag igen ?? det här kommer gå toppenbra! Skickar lite styrkekramar till dig ☀️☀️

Jag gick och la mig kl 20.00 igår. Så skönt att få sova. Sov lite hackigt men ändå helt ok. Som att kroppen säger ”äntligen får jag vila!”

I går såg jag systemskylten när jag handlade. Fick titta bort och verkligen gå in för handlingen. Förbi hyllorna med öl och cider...

Väl hemma började jag gråta och krama mannen. Jag sa att jag var så ledsen för allt och ville ta tag i det nu. Han lovade att inte bjuda på öl. Sen beter han sig ungefär som vanligt. Gör ingen grej utav det utan flinar mest och klappar lite på mig. Tror att han inte vill göra så stor grej av det. ”Skärp dig bara” typ...

På Ikea ville mannen köpa ett litet sidobord till nya uterumssoffan. Där man kan ställa ett glas. ”Dessa glas..” svarade jag. ”Jamen kaffekoppen då” rättade han sig. ”Avlastningsbord” avslutade jag. Självklart kan man ha allt möjligt i glas, men jag uppfattar ju allt som alkohol nu i början.

Känns bra i varje fall även om jag är trött även idag...

Tycker du ska lägga all fokus på dig själv. Du har vuxna barn och då kan du verkligen fokusera på dig själv. Tror det är lätt att byta från ett beroende till ett annat. Om jag förstått dig rätt så har du själv haft ett problematiskt drickande. Lätt gjort att byta vinet mot att knarka kontroll över din man. Själv är jag medberoende sedan barndomen. Sedan jag kom till insikt och började jobba aktivt med mitt knarkande av osunda relationer har jag haft perioder av annat. I höstas drack jag t.ex. för mycket vin. Börja resan i ditt eget inre istället och släpp makens problem till honom. Du har dragit ner på ditt vin drickande men gå till botten med vad som gjorde att du drack för mycket. Min erfarenhet är att det inte räcker att bara sluta med sin drog vad den än må vara. Man måste jobba med det som gör att man är en beroende person. Läste en intressant artikel om viktminskning för överviktiga (maten är en drog). Jag är själv inte just överviktig men tyckte upplägget var intressant. Dom som hade fått psykologhjälp i kombination med kost-och träningsrådgivning lyckades MYCKET bättre med att att minska vikten och också hålla den jämfört med dom som "bara" tränade och åt nyttigare. Kram

Det är svårt att hålla sig positiv när man har pms...märker av den mycket mer nu när jag är nykter.
Första månaderna efter jag slutat dricka blev jag superdeppig just runt pms och jag förstod verkligen inte vad det handlade om.
Men nu har jag lärt mig att det bara handlar om några dagar, så jag lyssnar på kroppen och matar den med godis..jag är glad för att alkoholsuget är borta.
Det stör mig också att jag har väldigt svårt att vända tillbaka dygnet efter jag har jobbat natt...kan ta flera dagar innan jag lyckas och då är det ju dags att jobba igen.
Tänker som så att nu när det är sommar och barnen har sommarlov och själva sover länge så gör det inte så mycket.
Blir bättre till hösten när skolan börjar...då ska det införas fasta rutiner igen☺

Alkoholen har kidnappat din hjärna. Gör ett break nu och håll dig ett bra tag. Tillfället gör tjuven och det här med att dricka måttligt funkar för vissa ett tag men jag har aldrig hört om någon - någonsin som har gått från problematiskt drickande till normaldrickande.

Jag är ledsen att säga det, men utifrån vad du skriver, så är du inte en sån som "bara" kan dricka i sällskap. Du bör inte dricka överhuvudtaget - precis som jag! Du är destruktiv och dricker för att dämpa varenda känsla, för att någonstans skada dig - precis som jag. Sluta med det - du förtjänar så mycket mer.

Kram

Jag brukar inte planera min semester alls. Det blir som det blir, jag gillar det. Orkar inte planera, vill inte planera, vill hellre gå på infall och spontanitet. Frispejsa på ett ytterst begränsat område geografiskt och tidsmässigt.

Så nu är jag igång. I pytteliten skala. Ikväll blir det historisk stadsvandring i min lilla hemstad, på torsdag lunch och långpromenad i ett naturreservat med en kompis.

Nästa vecka bor yngsta dottern hos mig och då har jag bokat två nätter i en campingstuga cirka 5 mil från oss. En camping precis vid havet, men de har också pool, restaurang och minigolf. Sälsafari om vi har lust.

Tänker att det är ett bra ställe att återkomma till 2-3 gg/ sommarhalvår. Nära men ändå miljöombyte. Yngsta dottern har autistiska drag, där planering och trygga miljöer är viktigt, och då kan detta vara ett bra sätt tänker jag.

Nu första gången lär hon mest ”bo in sig i stugan” och titta på sina filmer (=trygghet). Då kan jag sitta på verandan och njuta av havsutsikten. Sen kan jag bjuda in henne på korta ”utflykter” på campingen till att börja med, utmana hennes gränser lite, för att sedan återgå till tryggheten i stugan.

Jag campade med mina föräldrar i alla år. Först i tält, sen husvagn. Sista åren stod vi på säsong i Halmstad och sen på Onsala. Jag älskar att man nästan hela tiden är utomhus, oavsett väder.

Provade campinglivet som vuxen också. Skulle ta över föräldrarnas husvagn på Onsala. Två veckor var planen till att börja med. Efter en veckas regn, och barnen var 6 och 4 år gamla, fick jag nog och röt: ”Nu åker vi hem.” Och det gjorde vi. Återvände aldrig.

Jag är egentligen för bekväm för campingliv. Jag ser bara jobbet framför mig. Tvätta husvagn, sätta upp och ta ner yttertält, laga mat och diska på minimal yta ?

Samtidigt saknar jag närheten till naturen massor, att i princip bo på en gräsmatta. Så nu tänker jag att en campingstuga två nätter kan ge mig lite av den känslan ?

Funderar också lite över min nästa ensamvecka. Sugen på att besöka Norrvikens trädgårdar utanför Båstad. Kollar upp lämpliga boenden för en natt.

Båda resmålen klarar tvåtimmarsregeln galant. Båda resmålen inkluderar bara mig själv och i ena fallet min dotter. Jag kör egen bil dit. Känns coronasäkert med andra ord.

Nu åker jag till stranden och hoppas på lite sol i alla fall.

Kram ?