Senaste kommentarerna i forumet

God morgon.

Nu är vi hemma från semestern. Känns lite tomt måste jag säga. Eller väldigt tomt. Både jag och barnen grät lite igår av vemodet. Så är det alltid för mig när resor och semestrar tar slut. Jag blir väldigt sorgsen.

Önskar jag hade bokat en vecka till. Det hade faktiskt varit skönt.

Kanske jag känner så extra mycket för att mannen ville komma hit till mig sent igår. För att vara med mig, inte barnen. Han kände sig ensam. Men eftersom att han tydligt "gjorde slut" för några dagar sedan så kände jag att jag ville säga nej. Dels ville jag gå och lägga mig och dels så borde han kommit flera timmar tidigare och träffat barnen.

Mitt gamla jag hade sagt ja ändå för att jag tycker synd om honom när han är ensam. Men sedan tänkte jag att han kunde varit med oss hela veckan som var men han stack hem. När jag sa att han borde kommit tidigare svarade han att han varit ute då. Jag ska alltså vara redo när HAN vill. Om det är kl 22.30 spelar ingen roll.

I alla fall så sa jag att jag inte orkar. Och han blev väldigt stött. Han skrev igen att nu är det slut mellan oss på riktigt. Jag svarade inte utan stängde av ljudet på telefonen och lade mig. Som tur är hade han inte smsat mer sedan.

Han kanske kommer hålla på såhär ett tag nu. Men jag tolkade det som att vi redan har gjort helt slut medan jag var på semestern. Och tack vare att jag fick den veckan där så orkade jag stå fast igår vid att säga nej när han ville komma hit.

Direkt efteråt började jag förstås tvivla igen. Kände mig elak som avvisat honom när han sa att han kände sig ensam. Kände mig dum som kanske startat en konflikt. Osv osv. Men nu känns det rätt såhär dagen efter. Han kan inte hålla på och leka med mig längre. Det är inte elakt att avvisa någon sent på kvällen när man vill sova. Men han lyckas alltid få mig att känna mig just elak.

Om han väljer nu att inte vilja träffa mig så ska jag verkligen försöka att inte skylla det på mig själv.

Han har ju själv sagt att jag inte får bli arg nu om han träffar en ny tjej? Varför ska han hem till mig jättesent på kvällen då för? Helt ologiskt. Tur att jag har semester nu så att jag slipper gå igenom det här sista uppbrottssteget samtidigt som jag försöker jobba.

Önskar att det fanns en knapp när det gick att stänga av sin empati ett tag. Orkar inte tycka synd om honom just nu när jag försöker bygga upp mig själv efter ett helvetesår.

Läser denna tråd för första gången och jag klarar inte att läsa alla kommentarer nu. Det är en mycket bra tråd. Jag har just blivit utredd för adhd och har fått syn på så mycket om mig själv, från min barndom till mitt vuxna liv. Jag förstår att jag valde min alkoholist och jag förstår allt jag behövde lära mig för att bli fri.

Idag är jag fri från medberoende. Däremot så har mitt ex och jag tagit upp kontakten igen efter kanske 6 veckor som jag hade sagt upp kontakten. Corona kom och jag tog ett samtal från honom. Jag märkte då att allt jag förstått genom detta forum gjorde att jag kunde vara rakare och säga att nej, nu vill jag inte prata med dig mer och om vi ska ha kontakt så får du respektera när det är dags att avrunda osv. Han kan nämligen prata i timmar och han kan ringa när som helst på dygnet så därför har jag alltid stör ej på.

Jag kastades tillbaka till mitt liv med honom. Jag förstår inte ens att jag kunde ha det så. Och välja bort barn. För ett stort alkoholiserat barn.

Genom dig så kan jag få en större förståelse för hans föräldrar. Han flyttade nämligen från mitt "hotell" där jag försörjde honom i många år till sitt pojkrum och där har han bott i 2,5 år nu.

Jag gjorde ett försök att prata med hans far, men han sa inget till svar. Hans mamma sa inget heller. Nu förstår jag helheten. Beroendet dem emellan och de är försiktiga med alkohol. Jag menar, att nu förstår jag deras beroendesituationer till varandra.

De är tysta. Det gjorde mig vansinning. De pratar om den andra lyckade sonen som både är läkare och tandläkare. Fast han gjorde ju ingenting när jag var med och firade jul i hans hem med hans lyckliga familjen där frun också är läkare och barnen är jättefina.

Jag skulle inte velat ha någon av dem som läkare. Eftersom de agerar nämligen inte som läkare, när det gäller en familjemedlem och det finns en yrkesetisk kodex. Detsamma gäller föräldrarna. De har jobbat med personer som hamnat fel som deras son, men de sopar allt under mattan gällande sonen.

Det värsta av allt är, att de är inte ensamma om detta. Så här ser det ut i hela samhället. Det är inte deras fel. Jag dömer dem inte. Jag tycker inte heller synd om dem.

Jag tycker att de behöver lära sig. För det är vad livet handlar om. Vi ska lära oss och vi ska utvecklas.

Tanken på att det sitter människor på stolar och bestämmer i vårt samhälle, som agerar på det här sättet i det privata. Ja, det är det ju inte konstigt att vi har den vård vi har i Sverige!

Men om ingen berättar om hur en ska göra, vem ska då göra det?

Skam måste vara det farligaste som finns. För ett helt samhälle. Det är det ju också. Det drabbar den som redan är på botten.

Modig är den som vågar utvecklas.

Bestemor, du är modig. Du har börjat. Skriva här och prata med din man.

Fundera gärna på, för dig själv, "Hur vill jag ha det för mig själv just nu" .

Ta hand om dig. På alla sätt.

Tycker så mycket om att läsa dina inlägg. Dina inlägg är så ärliga och verklighet. De visar att det är inte alltid så enkelt att bli nykter. Det är viktigt att förstärka det positiva men det behövs även peppning när det inte går så bra.

Allt gott till dig!

Kram?

God morgon miss lyckad ♥️

Beklagar också det som hänt på jobbet.

Semester med barn och barnbarn låter mysigt. Och kompakt förstås. Men mest mysigt ❤️❤️ kanske du landat i det efter ett par dagar och kan vila där med. Omställningen från jobb till ledigt tycker jag kan bli som en kulturkrock nästan ibland.

När du skriver om oron för din kärleks eventuella berusning tänker jag automatiskt på våra barn som varit nära drickande föräldrar. Att det är samma sak för oss vuxna. Lukten av alkohol från nån man ska känna sig trygg med är ju så triggande när man har massa otrygga minnen kopplat till lukten av alkohol.

Jag tål inte ens lukten av det om det är någon nära mig som druckit bara ett enda glas vin. Trots att jag rent logiskt vet att inget otryggt kommer att hända.

Det är ju ett trauma. Så ser jag det i alla fall. Det är ingen småsak. Även om de flesta som dricker lite då och då inte kommer att skada en så finns ett bagage av såna upplevelser och erfarenheter som inte är så lätta att glömma bort. En oro kopplat till alkohol helt enkelt, som ligger i ryggsäcken.

Jag blir ju stressad bara någon i min närmaste familj nämner alkohol. Trots att de aldrig skadat mig.

Hoppas du får en underbar semester och kom ihåg att dina känslor är viktiga ♥️

Massa kramar ♥️

PS. Jag inser att jag är en av de väldigt skadade av anhörigas drickande så därför kanske min kommentar blir lite extra djup och allvarlig.

Tycker om att läsa i din tråd, dina beskrivningar. Det inspirerar??

Kram❤️

Härligt att höra, Torn?

Det behövs vuxna som är tillsammans med våra ungdomar och leder in dem på nya vägar, nya intressen??

Ha en fin dag?

Kram?

Jobb i dag igen och jag kommer ha mer att göra än i går så det blir mindre häng här. @Fibblan, så bra att vi kan lära oss av varandra. Lite jobbigt bara att du fick vara försökskanin så jag lärde mig att absolut inte vilja få ett återfall.?

Måste bara berätta om en sak från i går kväll som gjorde mig väldigt stolt och glad. En mamma till en av min sons kompisar hörde av sig och var så otroligt tacksam för att jag har bidragit till att hennes son har avbrutit sitt umgänge med ” fel” personer. Grabbar som dricker, stjäl och använder cannabis. Nu har hennes son fått upp ett brinnande intresse för fiske och är själv överlycklig för att ha kommit ifrån de ” dumma” kompisarna. Hans mamma sa att det är tack vare att hennes son har varit med mig och min son och fiskat ett par gånger.? Den senaste veckan har killarna och några till likasinnade varit och fiskat nästan hela tiden. Finns inte en tanke på droger där, gäddorna och abborrarna står för spänningen.?

Ha en bra söndag!

Kram

Vilken härligt respons jag fick av er andra på mina tankar om BiB. Det gjorde mig glad. Och Fibblan, utan att säga mitt exakta yrke så handlar det om att agera vägledare för andra, ungdomar i detta fallet. Och dessvärre är jag ensam på min arbetsplats att göra det. Man kan ju göra hur mycket som helst såklart, men vissa saker bara måste göras och det finns ingen annan som kan tas in för att fixa det dessvärre. Men ska inte tänka på det nu, det är redan så mycket annat. Inväntar utredningen och tar nästa steg utifrån den.

Nu ska jag fixa i ordning lite och åka till päronen och vara hundvakt. Det är alltid mysigt att vara med hundarna, men lite jobbigt när det inte är självvalt. Men ingen direkt fara, det fixar jag :)

Annars inget sug, åt dock popcorn till middag i går och drack 2 alkoholfria öl. Var slut efter att ha åkt i timmar i ösregn, men fick min subway-macka till lunch i vilket fall ;)

Väljer att inte dricka i dag, istället gosar jag med hundarna och vilar

Och jag har varit nykter ända sedan midsommarafton. Första 10 dagarna var hemsk men det känns faktiskt lite lättare under den här veckan som varit.

Jag har varit ute och ätit på restaurang och drack då coca cola, jag har också varit bland folk som druckit men då såg jag till att ta bilen dit.

Det känns skönt detta, målet nu är att försöka vara nykter hela semestern sen tar man och sätter upp ett nytt mål efter det.

Den värsta perioden för mig var när jag var inne i perioden att jag innerst inne ville sluta helt med alkohol... du vet när man vaknade bakis och tänkte "aldrig mer". Om och om igen.

Man minskade. Köpte små äckliga tetror med rödvin. Fick aldrig nog och lät alkoholen ta över, körde på "utan bekymmer" mådde superdåligt (precis rätt ord?) vaknade bakis och skakis och försökte se pigg och rask ut inför familj och vänner.
Huvva?

Sedan jag tog beslut att sluta har det däremot gått "lätt". Visst har jag sug ibland, som liksom anfaller. Det tar jag med humor och ro. Bara att gå igenom, en del av processen för att vara nykter.

Glömmer ibland att alkoholism är en sjukdom. Så hemsk och lurig. Den drabbar hela ens familj obönhörligt.

Men det går att sluta om man har sjukdomsinsikt, kunskap och vilja. Det har jag. Sedan är det bara resten kvar: att inte dricka igen och det är det jag förbereder. Att ha en strategi är avgörande tror jag.

Kram ?

Något som jag känner igen hos mig själv, och kan läsa om hos andra ny-bestämda/nyktra, är den vad jag upplever är mkt höga krav på nykterheten, ofta redan från början.
Jag minns att jag var så irriterad på, eller snarare frågande kring om livet skulle bli roligt- och mysigt igen. Allra helst ville jag ha skriftliga garantier. Fanns också en känsla av att ”om inte, så skippar jag nog det här nyktra”...
Mina erfarenheter nu är ju snarare att jag är mkt ödmjuk inför det nyktra livet. Att det är både roligt och mysigt är helt sant, men framförallt är ju inte nykterheten en dejt att ställa krav på. Nykterheten är en YNNEST att få uppleva, om man, du, jag, har sån tur och skicklighet att lyckas hålla oss från alkoholen.
Det finns en viss sorts otålig gubbe som jag har mycket svårt för, en sån där som står och lite slår i disken på baren eller i en reception, egocentrerad och otålig. Så kunde jag känna mig i början.
Idag är mycket annorlunda och det beror på forumet, alla ni här. Det beror på mig själv, jag har kämpat varje dag med denna utveckling. Och avgörande- avsaknad av alkohol som gör livet, som Kaveldun brukar beskriva det, som aska. Ur askan- skott som gror.
Var snäll mot dig själv, och var tålig, bara några veckor, ge nykterheten en chans att formera sig, att gripa igenom livet, att visa upp sig lite i lugn och ro. Jag vet att just otåligheten är ett alkis- drag, desto större anledning att försöka förändra.
Idag vaknar jag utan baksmälla och jag kommer att vara nykter, med både tålamod och ren glädje faktiskt. Mys kommer garanterat finnas med, roligt också. Kram och kämpa, alternativet är så deppigt så det orkar vi inte ens tänka på. ❤️

Hej,
Jag läser dina inlägg och funderar på vad jag kan bidra med. För mig var just detta med ”myset” nästan panik, att behöva avstå. Skulle livet bli roligt mer? Svar; livet blev bra och roligt bortom min fantasi.
Låt tiden gå, ha tålamod. Nykterhet handlar så himla mycket om det. Tid och tålamod. I efterhand känner jag mig irriterad på mig själv, nästan som att stå och slå i ett bord och förvänta mig att nykterheten ska showa loss dag 1, om inte så ”struntar jag i de. Man får kämpa, kämpa sig UR det beroende och felkopplade trådar i hjärnan. Men man får enormt mycket tillbaka, oväntat mycket. Mys också, det lovar jag! Kram på dig.

Bra jobbat. De första stegen är värst att ta. Inse att man har problem och ta tag i dom. Starkt jobbat.

Vad härligt att läsa om ditt lugn. Jag känner igen mig i det, att komma till ett beslut som inte är stressigt eller panikartat utan just lugnt, och i någon mån tryggt. Jag hade en sån upplevelse på nyårsdagen när all alkohol var slut. För första gången någonsin kände jag; nu får jag vila.
Det går upp och ner sedan men så jävligt som att vakna med den baksmällan du beskrivit- så blir det aldrig igen. Jag är, eller var, som du. Kände hur drickandet tog egentlig fart senaste 2-3 åren. Det verkar gå att bli alkis när som, uppenbarligen. Jag håller på dig och tror på dig! Kram.

Tänker på några olika saker när jag läser det ni skriver. Har också ljugit och gör det fortfarande ibland vid den där typen av frågor. Särskilt om de ställs när jag har druckit och är påverkad. Det är ju så jäkla pinsamt. Och det är så jäkla pinsamt att ljuga. Men ändå den första instinkten är att göra just det. Tycker Nordäng67 resonerar klokt. Varför ställer man frågan? Du visste ju att han hade tagit dem? Eller finns det någon som helst möjlighet att det var någon annan? Det är skitjobbigt att bli ställd mot väggen på det där sättet när det blir en konfrontation. Vad händer om han svarar ja? Skäller du? Tycker att alla ni som tror att någon har druckit ska konstatera just det helt enkelt. Typ ”nu ser jag att du har druckit”, skulle ni någon gång ha fel... då jäklar får ni en extremt utförlig argumentation. Så då vet ni att alla andra gånger har ni gissat rätt. Sen finns det många av era alkoholister som kanske helt saknar insikt ändå men jag tycker att det är en bättre taktik. Sen kommer säkert många att tycka att man borde erkänna direkt, men ja... jag kan bara konstatera att det gör för ont just då att göra det. Och är jag berusad så tror jag nånstans att det ska gå vägen... otroligt pinsamt även det. Men jag erkänner oftare och oftare. Jag vill sluta.

Sen kan jag bara konstatera att det känns lite dubbelt.. du försöker sluta dricka eller i alla fall dra ner på drickandet, du upplever din mans drickande som ett problem och så köper du två liter rosé? Det är svårförståeligt och kanske onödigt.

Kommer ihåg dig ”träningstanten”, och önskar dig välkommen tillbaka. Tror att du gör klokt i att fundera över situationen du har omkring dig också som du gör nu. Bra med lite perspektiv.

Har ju massor med bevis från mitt eget liv om att det nyktra livet är bäst. Glömmer inte känslan jag hade när jag tog beslut om att sluta. Det gick inte mer. Varken då eller nu?

Det är bra också att läsa vad de nya här skriver! Ångest, minnesluckor och skam.. Vill aldrig mer dit. Dricker jag igen är jag obönhörligen där, kanske inte på en gång men så småningom.

Det kostar så lite i tid lite att påminna sig. Så mycket värt?

Ja vi får ge oss själva det som är sunt som avkoppling. Tack till er fina ❤
Kram

Blir inspirerad att campa- (och att fortsätta vara nykter förstås). Det som är bonusen med nyktra livet är att det ju bara blir bättre, roligare och härligare att leva, varje dag. Heja dig och njut. Kram.

Godmorgon, sista dagen som det är ensiffrigt. ? Älskar att se resultat och att det går framåt och det gör det. Räkneverket säger sitt, kroppen säger sitt den uppblåsta svullna alkohol-magen är borta, rundheten och mosigheten i ansiktet är borta. Knoppen säger sitt, den mår bra och noll ångest MEN då och då dyker det upp händelser och obearbetade saker som svider i min själ... men nu flyr jag inte. Jag antar att jag behöver läka mentalt och fysiskt... det kommer ta sin tid. Min kraft framöver kommer fortfarande riktas mot att hålla mig nykter, inte så mycket mer. Jag får se alla spöken i ögonen och påpeka att jag står kvar stadigt oavsett vad ni skickar fram! ??

Ytterligare nåt från Alikispodden och Holknekt, dricker du när du varit nykter länge (i hans fall 9 år och 9 månader) då är du tillbaks på ruta ett inom 72 timmar. Han tog ett glas vin på en balkong i SAN Fransisco, efter det höll han sig nykter i 72 timmar och sen brakade det totalt igen... eller han drack, smög och gömde. Sen var det utförsbacke rakt ner i katastrofen igen. Usch och fy. Ska ha med mig dessa lärdomar genom min egen resa. Den intervjun berörde mig djupt.

Nu har jag vaknat i tältet igen. I natt har jag sovit bra! Inget skyfall, ingen storm. ? Det är mysigt som tusan faktiskt. Ska bara lära mig grilla oxå, då blir allt perfekt! Ut från min trygghetszon! Jag ska göra mer nya saker och utmana mig själv helt enkelt! ?

Nu kör vi dag 9, jag väljer att vara nykter och se räkneverket slå om till tvåsiffrigt i morgon. ??❤️

Nu prommis med älskade vovvis. ❤️

Ledsamt att läsa om din verklighet på lördagskvällen. Och så bra att du bra, så starkt att du har rest dig och lämnat misären på nedre våningen. Bra, tror jag, att du sätter ord på vad du ser och hör - det hjälper en att distansera sig själv. Åtminstone har det varit så för mig. Jag önskar dig en skön söndag med besök i nån helgedom som ger vila och sinnesro. / mt

Så för många av oss! Många tar en dag i taget. Det kan du göra, beslut om att sluta för gott växer fram för man mår så bra!

Tack! Det här är första gången jag slutat för gott. Tidigare har jag försökt dricka mindre, det går bra ett tag och sedan är jag på ruta noll igen. Inte ens ett!

Tog beslut på det den 30 dec som jag håller, vill inte dricka. Vill disponera mitt liv själv, inte styras av alkoholgiftet. Så skönt, det är ett sådant lyft.

Du fixar detta! Läs på! Få och ge pepp här på ah. Heja dig!! Kram??

Vad bra du är som varit nykter i 6 månader. Har du haft långa uppehåll förut? Vad har du för mål? Jag har varit nykter under långa perioder förut då jag varit gravid och en gång för länge sedan i ca:2 år. Men Så fort jag börjar dricka lite igen så börjar upptrappningen till ett jäkla kaous. Jag vågar inte riktigt säga det men aldrig mer i mitt liv borde jag dricka alkohol. ☀️

Tack för den här sidan, tack för att ni svarat på mitt forum inlägg, tack för att ni delar med er och att jag får möjlighet att dela med mig. Tack för att jag klarat att inte dricka denna helg.
Jag är 100% säker på att jag är bäst helt utan alkohol. Jag klarar inte en droppe för då vill jag bara dricka mer. Jag är helt fantastisk utan alkohol. Jag måste hitta något annat sätt att ta itu med mina känslor. Med hjälp av den här sidan, programmet, med hjälp av psykiatrin och med hjälp av min fantastiska sambo.
Tack för att jag fortfarande har kvar mina barn och min sambo och att inget fruktansvärt har hänt. Jag ska göra allt för att behålla dethär livet. Men jag vet att motgångarna kommer att komma. Därför tänker jag inte slarva, jag tänker kämpa varje dag så att jag ska klara av att möta dem. Kämpa med kost, motion och psyket. Jag har fått köplats för adhd utredning och det gör att allt känns ännu mer hoppfullt. Ett år utan alkohol är mitt första mål. Sen får jag se vad nästa mål blir. Just nu 7 dagar.
Utan alkohol är jag fri

Dag 11

Hej dag 11, du väckte mig tidigt, idag verkar du ge strålande sol, det verkar som du kommer vara lite blåsig, men det gör inget.

Idag har jag vilodag från träning, jag ska ”bara” ta någon/några långpromenader i skogen.

Huvudet maler av en trött känsla. Jag blir nog mer o mer övertygad det på morgonen (visste jag ju) beror på nikotinbrist. Nåväl, får ta tag i det senare, inte nu, det är för riskabelt då humöret blir riktigt galet utan nikotin.

Jag är ganska nöjd av gårdagen, jag var med mig själv hela dagen, det är inget problem de flesta gånger, och nu när jag tycker om mig själv lite mer går det lättare. Jag måste inte fylla på mitt inre hela tiden, i alla fall inte lika mycket som förrut. Framförallt behöver jag inte ”väga upp” de kvällar jag supit bort med något jättebra dagen efter.

Idag går det inte dricka, tack gode Gud att vi fortfarande har lite restriktioner här i landet och bolaget faktiskt är stängt en dag. Det blir ju lugnare i huvudet de dagar man inte ens behöver bestämma sig. Jag minns ju från förr hur viktigt det var att råka åka iväg och göra ärenden i tid på lördag, för att bolaget stängde vid 15. Tänk om alkohol skulle införas nu, inte skulle vi väl tillåta försäljning ens i den omfattning som görs? Utan kanske t.o.m med motbok. Vore nog klokt för folkhälsan, för barnen, vännerna, partnern.

Lite ofattbart jag snart har låtit bli i två veckor :-) Det är väl inte givet jag klarar det, för det är lätt hitta en ursäkt vid fel tillfälle, inte för att jag vill det just nu, men för jag vet ju hur jag snubblat så många gånger tidigare. Fortfarande gäller en dag i taget. Och lek inte med tanken som kommer flygande och vill sätta sig i håret och viska.... säg nej är det enda som gäller till de luriga löften som hjärnan vill ge mig.

Nåväl, ha en riktigt fin dag ni alla.

Precis som jag visste att jag skulle så har jag sovit direkt uruselt inatt. Är alltid så efter en nykter dag. Då låg jag i sängen och läste trådar här. Så nyttigt och inspirerande.
Även om jag är trött så kan jag på något sätt känna ett visst lugn i att jag har bestämt mig.
Jag har ju bestämt mig tidigare och det har hållit några dagar, men nu känner jag ett annat lugn i mitt beslut.
Slutade dricka alkohol för ca tio år sedan och drack då ingenting under två år. Vad det var som gjorde att jag tog mitt första glas vet jag egentligen inte, men det gjorde jag. Har ändå lyckats hålla mig till en någorlunda normal konsumtion fram till för ca ett och ett halvt år sedan. Då började min man resa mer i jobbet och jag fick mer egentid som för mig gjorde att mitt drickande skenade iväg. Ett litet glas vin skadar ju inte och så fortsatte det. Känslan är ju så skön och man kan känna sig lite lyxig när man öppnar en flaska bubbel.
Det som skrämmer mig nu är att jag börjat dricka starksprit på ett helt annat sätt. Tidigare har jag ”nöjt” mig med mitt vin som jag pimplar på kvällarna, allt från tre-sex dagar/ vecka, men oftast varannan dag. Så gårdagens uppvaknande kom efter en kväll sprungen ur starksprit.
Idag är det dags att ta itu med dag 2. Maken kommer hem och jag vet att han då kommer att vilja ha lite alkohol så mitt första eldprov blir redan idag, men har tänkt på det ni skrivit, Torn och Kennie, att jag skall prata med honom. Tänker inte göra någon stor grej av det. Bara mer att jag nu skall avstå en tid.
Berättade faktiskt om mitt beslut för två av barnen i går kväll och de tycker att jag gör helt rätt. Som den ene sa ”du har ju avstått tidigare och mått bra av det” inget drama, ingen kritik, ingen skuld. Kändes bra.
Nej, dags att starta dag två!
Ha en bra dag alla ni andra kämpar!

God morgon Azalea. Det är en väldigt bra tråd det här. Jag älskar hjärnan och prövar förkovra mig på flera sätt, men har inte riktigt orkat ta reda på vad som sker i hjärnan under missbruk. Tacksam för mer insikt genom att läsa i den här tråden!

Jag tog upp mina långa meditationer igen. Väljer att svara när mitt ex ringer ibland och han har verkligen gått tillbaka till den berusning som är allvarlig. Eller den har nog varit där hela tiden, det var bara det att jag bröt all kontakt med honom under en tid, tills jag svarade en dag då han ringde. Efter att han ser hur corona krävt många dödsfall i Sverige. Det gjorde att jag pratade med honom igen och igår så sa jag "nä nu vill jag inte prata med dig faktiskt. Jag tänkte berätta en sak för dig, men det går inte" och han frågar varför och jag svarar därför att du är för påverkad och han svamlar om så märkliga saker. Han skrattar åt knäppa saker.

Jag skrattar inte.

Han har berättat för mig om en vän till honom som är mycket sjuk i missbruk, psykiska diagnoser. Och som har begått en mycket avskyvärd handling mot en kvinnlig vän. Jag har fått höra hela storyn och hur utgången blev. Hur advokat och rättssystemet i det landet agerade när denna kvinna råkade illa ut.

Jag ville höra hela storyn då jag skriver om den, som en fiktiv story. För att lyfta vissa viktiga frågeställningar i en text jag arbetar med.

Nu känner jag att jag inte vill höra mer. Jag sa "din vän har begått en avskyvärd handling och du har bjudit hem honom till dina föräldrars hus, det förstår jag inte. Din vän har farliga vänner och du tar en stor risk när du umgås med honom".

Han tycker synd om sin vän. Fast det är inte därför som han låtit honom komma över.

Hans hjärna är fucked up. Han behöver ett socialt liv och genom att han väljer att dricka så väljer han också att umgås med vänner som är lika nere i skiten som han själv.

På något sätt så fick jag en påminnelse hur snett det går för människor som hamnar i fel umgänge, när alkoholen tar över och jag minns min egna tid då jag flydde från mig själv med att dricka. Jag sökte hjälp och förstod att jag behövde sluta träffa mina sk vänner, byta jobb och bli lite tokig själv för att sedan reda ut det under flera år.

Nu förstår jag mer och är redo att läsa mer om hjärnan, egentligen mycket samma böcker som jag redan läst, bara det att jag inte förstått allt eller orkat ta till mig just vad det är som sker i hjärnan.

"Hjärnan blir kidnappad" har jag hört ett uttryck som jag tycker är bra, fast det är i sammanhang då jag själv har varit hög i ett hypomaniskt skov. Jag har ju varit sjuk i en bipolär sjukdom och jag är inte sjuk längre, sedan flera år. Skriver om den resan och förstår mer och mer. Hur farligt det är med mediciner. På riktig. Förmodligen lika farligt som det är med alkohol och droger.

Jag skriver bara nu. Läste din rad "Jag har en eller två veckor kvar till LVM är över och jag tänker använda varje minut till mig själv för att orka sen."

Då vill jag skriva och gör det "Azalea, du har hela livet kvar. Skit i LVM och din gubbe. Du har eget boende, du har din yoga och vandringar, din dotter i Usa och sonen närmare. Du har så mycket i ditt liv som du kanske inte ser, inte orkat se eller ännu inte upptäckt. Upptäck det! Lev det liv som du vill och ställ inte upp för din snart exman."

Nu väljer du förstås själv, vad du vill göra, men jag skriver även till mig själv. Jag ska inte ställa upp att prata med mitt ex så mycket som jag gjort de senaste veckorna, för han är så förlorad och jag kan inte hjälpa honom.

Jag vill inte hjälpa honom. Jag vill hjälpa mig själv. Att hitta en balans i relationen till honom, till det liv jag lever idag.

Jag ville berätta för honom att jag har mött en man som jag vill lära känna. Och jag är så tacksam för coronatiden som kräver distans och tålamod. Tid. Tid att lära känna.

Men mitt ex var så full att han inte kunde lyssna ens.

Det får mig att tänka. Att han är så förlorad i sitt missbruk och jag accepterar att det är så för honom. Och att jag har den märkliga kontakt jag har med honom. Fast jag vill ändå ha kontakten. Just nu. Just nu har jag tid. Och jag lever vidare. Känner så stor nyfikenhet på en annan man. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Och så här har jag inte känt det sedan jag var tonåring. Fast det är en stor skillnad. Det är en sund man. Jag är frisk. Vi har båda arbetat med oss själva. Mycket. Och kan välja själva.

Allt är så naturligt. Dialogen. Hur vi möttes.

Vardag. Corona. Sommar. Lust och hinder. Övningar. På tålamod. Att vänta. På närhet. Så jäkla fint. Att känna fjärilar igen. Trodde aldrig att det skulle hända. Trodde aldrig att jag skulle få känna mig så vacker och kvinnlig igen. Från en sund man.

Azalea, utan att ha sett dig så vet jag att du är vacker.

Gå ut och var vacker idag.

En låt som hjälpte mig under en tung tid var "Gå ut och var glad" med Ulf Lundell.

Lyssna på den!

Kram!