Senaste kommentarerna i forumet

Nu är det kväll, hunden och jag har varit ute och gått lite. Har tagit mig ett par kalla A-fria öl och chillar. Lite rastlös måste jag säga men mår bra. Har ätit för mycket godis, men så får det bara vara :)

Trött och seg. Det blev inte mycket av denna dagen. Har så svårt att ställa om när något händer som förstör min rytm/rutin.

Nu är systemet stängt, så även om jag skulle vilja så har jag inte tillgång till A förrän tidigast måndag. Så skönt! Men måste ändå säga att jag har inte varit nära att åka dit Känner såklart att jag saknar något, att jag är rastlös och att känslorna känns så mycket mer nu men har inte varit sådär sjukt sugen ändå. Får ju dricka A.-fria öl, för öl är det jag gillar. Vin dricker jag bara för att bli full, det är ju inte gott liksom. haha.

I morgon är det midsommar. Önskar alla där ute en lugn och fridfull dag.

Misslyckande. Drack 2 glas vin med en vän efter jobbet. Ville gå direkt därifrån till Systembolaget & köpa mer att dricka hemma när dottern somnat, men lyckades iaf styra mig själv rakt hemåt.
Så j-a besviken på mig själv.

10 minuspoäng, minst.

Vad ska jag göra?? Behöver så uppenbart hjälp, klarar ju inte detta på egen hand ?

Det var verkligen på tiden att du fick tag på en sponsor! En erfaren nykterist dessutom ?

Det ska bli spännande att höra lite om stegarbetet, om du vill dela med dig av valda delar förstås.

Kram ?

Vi är ett bra gäng som hänger här, alla är välkomna och alla bidrar efter bästa förmåga.

Det hjälper mig att hjälpa andra också, det ger mig nödvändig repetetion. Så att jag aldrig glömmer. Aldrig tar första glaset.

Kram ?

Jag är så glad!?

Jag har fått en sponsor tack vare "min vän"! Han föreslog denna kvinna för mig och jag fick hennes namn. Vi blev vänner på FB och fick kontakt. Idag har vi träffats för första gången! Känns jättebra!
Äntligen får jag påbörja mitt stegarbete! Hon är nykter och drogfri sedan sju år. Hon var trevlig och verkar ha koll på läget. Jag har fått min första läxa! ?

Tacksam! ?

Så smärtsamt att hela tiden känna oron för din mamma, att vara livrädd för att hon ska dö , vilket händer så din oro är ju realistisk. Du verkar ha insett din maktlöshet och den är förfärlig, men samtidigt är det befriande när man väl kan ta det till sig. Tror säkert din mamma vill följa dig i livet och se vad som händer, men beroendet styr hennes beteende. Läs gärna Craig Nakken, Missbrukaren och jaget så får du förhopppningsvis mer insikter och förståelse, men det är grymt och förfärligt hur ett beroende raserar människors liv och orsakar en så stor smärta för alla inblandade. Något anhörigprogram och alanon skulle du nog ha nytta av. Anhörigprogram brukar kommunen erbjuda och lämplig alanongrupp kan du leta efter på nätet. Vad du kan göra är i stort sätt bara att berätta för din mamma var hjälp finns att få och det är socialförvaltningen som ansvarar för missbruksvården.
Ta hand om dig.❤

Pratade med en vän om fenomenrt människor som jämt är besvikna. Förväntningar som ingen kan leva upp till. Suckar kring hur det skulle ha kunnat bli. Ett förstadium till bitterhet.
Vill aldrig hamna där.
Vill som nu glädjas åt varenda dag, arg eller sur eller till och med besviken kan väl hända. Men det går ju över.
I grunden; ett mirakel att få finnas,
Att få vara del av gemenskaper, här och med vänner, familj. Livsviktigt för människan, för mig.
Att tro på läkningen, som nykterheten, och som med min mamma- är inte där än, det skaver och brusar ibland men också fina stunder när vi kan prata och hon orkar vara mamma istället för den som behöver.
Att få njuta av det som växer, allt som blommar men också att se sina barn bli föräldrar- klara av livet, och relationer, knyta an till små knytten och trösta- så som jag önskar och hoppats att de ska.
Få vara där när allt inte är som det ska vara, i förtrolighet över livets oundgängliga smärta. Samtal och råd, plåster på själen, sjunga och vagga och kunna lova: det blir bättre. Så är livet beskaffat.
Luktärterna, de dyra, deras små kronblad, upp och iväg. Jag petar dem åt rätt håll, knyter med små snören- hit ska ni. Och så får de fart, upp och iväg.
Allt är tyst och stilla, och snart börjar allt igen.
Njut av den ljusa kvällen!
Nykter idag, tack så mycket. ??‍♂️?

Busat med hundarna efter en avslutad arbetsvecka. Promenerade hem i strålande solsken och tanken om ett glas vin i solen slog mig. Konstigt egentligen hur jag har programmerat hjärnan till det egentligen. Tänkt en del den senaste tiden på hur jag hamnade där jag är. När jag var yngre var jag extremt försiktig med alkohol, drack sällan och lite för att jag alltid ville ha koll på vad jag gjorde. Några år senare kunde jag inte bry mig mindre om vad jag sa eller gjorde och koll var det sista jag hade. Hur alkoholdjävulen kunde få det greppet om mig kan jag inte helt fatta men en sak vet jag, hans grepp har lossat, jag har slingrat mig ur det och jag tänker inte låta honom fånga mig utan vidare.

Så när jag promenerade hem med alkoholdjävulen viskandes från systembolag och uteserveringar så kunde jag leendes tänka "Snyggt försök men du vinner inte över mig idag heller din jävel" ?

Imorgon firar jag midsommar med de jag älskar mest med alkoholfritt i glaset och en stor dos tacksamhet ?

Hoppas att ni andra grymma människor kämpar er igenom midsommar. Håll fokus, välj smart och som kloka personer här på forumet brukar säga, ta aldrig första glaset ?

Kram på er!

Och jag läser dina inlägg med intresse och iver, du syns insiktsfull och klok. Min resa mot klokheten har nyss börjat och jag behöver förebilder, tack för att du delar med dig till mig, till oss.

Vilken klok partner du har, som ser bakom din fasad. Att en kan vara högpresterande och välfungerande trots hög konsumtion, det är svårt att förstå - jag är likadan. Fint jobb, stora barn, min yta är polerad, min fasad kanske liknar din?
Att du är här - att vi är här - tyder på att självinsikten finns där bakom fasaden, att vi ändå se behovet av att förändra. Att ta tillbaka sin tid.
Vi gör det tillsammans, hoppas du vill! Idag är dag 4 för mig, få se om jag klarar den.

Grattis till dina iprickade små arter, Torn, ska ta och googla! Roligt att lära mig något nytt. Min odling och nu trädgård har verkligen fått mig att tänka på annat än alkohol, och samtidigt ha fullt upp! En otroligt viktig del av nykterheten.
Träffade en dam idag på trädgårdsbutiken (ja det tar aldrig slut vad jag behöver...) som rådfrågade mig om ett och annat och jag tipsade lite om vad som kan passa i kruka och vad som växer till sig, fast de kan se lite skruttiga ut nu. Lill-Ernst, alltså jag, stegade sedan ut med stolta steg. Jag kan något nytt! Jag lär mig! I bilen hem när min man stått i kö till Systembolaget pratade vi en del om denna min nya nykterhet och hur jag upplever livet så himla starkt. Han är bra på det sen gammalt men försöker förklara hur mkt jag dämpat och höjt mig med vinets ”hjälp”. Nu har jag spring i benen och vill ut ut men ett par timmar till framför datorn återstår.
Ha en fin kväll, Torn, tänk om nån sagt till dig för ett halvår sedan att du skulle dygna nykter. Kram ?

Nidingen känner jag inte till. En ö? Trodde det var en sjö ?

Tyvärr har vi aldrig haft båt. Inte heller stuga. Mina morföräldrar bodde i ”nya” Vallda, halvvägs till Vallda Sandö. Fina barndomsminnen ? Min morfar hade en båt förresten som hette Mojje. Älskade att åka båt ❤️

Min pappas släkt har alltid bott i ”gamla” Vallda, ungefär i höjd med Smarholmen, och min familj hade själva husvagn på säsong i Rörvik i 20 år.

Minns somrarna då jag cyklade mycket, framför allt på kvällstid. Dofterna, svalornas pip högt upp i skyn, värmen från asfalten, vindstilla.

Visst var väl somrarna generellt mer väderstabila förr? Nä, jag minns många regniga somrar i husvagnen också ?

Tyvärr är alla band med Onsalahalvön brutna nu, men det är en härlig plats på jorden ? Hoppas inte att man bygger året-runt-hus på varenda öppen yta bara, för det skulle förta charmen.

Tänk vad världen är liten ändå. Gemensamma nämnare med andra dyker upp överallt.

Kram ?

Hej jag förstår precis vad du menar men för mig är det tvättom. Vi har skild oss för ett år sedan o båda var med på det. Nu känner jag att jag ändå saknar honom o behöver stöd att kommer ur den här skiten. Vet inte var jag ska börja. ?

Förstår precis hur du känner, jag känner likadant. Som att livet bara skulle bli en lång, grå dimma även om jag vet innerst inne det inte är så. Kanske handlar det om att lära sig att hantera sina känslor, hantera stress och uppskatta den ”tråkiga” vardagslunken?
För precis som du är jag så trött, så trött, orkar inte mer.
Vi får peppa varandra här!
Inne på dag 4 utan alkohol - tror inte att jag varit nykter så länge på 6 år (förutom en gång när jag var extremt sjuk i en vecka).
Så bra ändå att din man stöttar dig och är beredd att leva nykter med dig, det är fantastiskt! Verkligen inte alla som är beredda att göra det för någon annan.

Stor kram!

När det som varit i skuggan kommer fram. Och urjobbigt.
Du har en man som vill hjälpa till här. Det är bra, kommer underlätta, men jobbet ska ändå göras på egen hand, beslut fattas.
Jag skulle vilja säga att du är med om en av livets bästa dagar om du bestämmer dig för att sluta dricka.
Börja med att skriva, läs här. Vi är så himla många! Precis som du. Duktiga och dugliga tills vi en dag faktiskt inte orkar mer. Eller så säger kroppen ifrån.
Jag hoppas du kan ta en enda dag i taget, och veta att det blir så mycket enklare efter bara några dagar. Kram.

Välkommen Nicka, vad bra att du tagit första steget. Klokt att försöka vara nykter en längre period. Tankar man har när man dricker, skiljer sig mycket från när man är nykter. Jag ser det som kroppen är belägrad av adjävulen. Dvs, allt pekar på att man vill och ska dricka när man är igång. Tiden gör att man ser lite annorlunda på sig själv och andra bättre tankar kommer i ens väg. Man återfår sitt förnuft, helt enkelt. Det som är svårt och inte särskilt roligt, är att lova forever nyktert. Men att ta en dag i taget brukar fungera. Själv har jag inte lovat någon att jag ska klara nykterheten i all framtid, bara att jag är villig att försöka, en dag i taget. Nu springer jag in i 8veckor om några dagar, så tiden går. Och jag kan lova dig en sak, även när det är jobbigt, så kommer dom små belöningarna ganska fort, och du kommer tänka på dig själv och ditt liv på ett annat sätt än du gör nu. Ge det tid, en dag i taget. Kram Jullan

Håller med dig miss lyckad, hobbies eller intressen är jättebra att ha när man slutar/slutat med att dricka. Det underlättar mycket att ha något som man tycker är kul,givande, spännande mm att syssla med. Saker som man ser fram emot och som ger en glädje och som sagt får tiden att gå. Jag har mitt fiske, Se klart har sin odling, Andrahalvlek har naturreservaten för att ta några exempel. I början av nykterheten kan det vara lite svårt att "komma igång" men man får tiden att gå. Jag brukar också skriva här en del på arbetstid, särskilt när jag jobbar
sent skift och allt är lugnt på jobbfronten.?
@VaknaVacker! kul att du hälsar på här. Tänkte faktiskt på dig häromdagen och hoppas det
ordnar sig med medicinen och magen.?
@Andrahalvlek, jag har tillbringat väldigt mycket tid på Onsalahalvön genom hela livet, även nu. I en sommarstuga som varit i familjens ägo sedan jag var 7 år. Vi ska dit några veckor nu i sommar också.
Har du varit ute på Nidingen? Magiskt fint där ute, jag brukar åka dit med min båt några gånger varje sommar.
Har du vägarna förbi Onsala i sommar kan jag köra ut dig dit en sväng om du vill. ?

Ha en fortsatt bra dag!

Kram

Välkommen hit till detta forum!
Va bra att du tagit första steget till förändring.
Du är inte ensam här finns många olika personer med en sak gemensamt.
Hur gör man?
Jag tror inte det finns en väg som passar alla.
Jag har gjort programmet här med stöd av rådgivare,kan det passa dig?
Jag tycker det är starkt av dig att skriva ett så ärligt inlägg.Det vågade inte jag i början.Då trodde jag att det bara bara jag som levde i skam,skuld,och denna tuffa kamp.Jag ville sluta dricka men ändå drack jag.Hoppas du också finner stöd här ,Nicka.
Den här dagen är väl nr 2 för dig, så bra!
Kram Pilla

Igår var min första nyktra dag sedan jag vet inte när. Jag har druckit mycket väldigt länge, men de senaste månaderna/året har det trappats upp allt mer. Från att dricka ett antal glas de flesta dagar så dricker jag nu aldrig mindre än en flaska om dagen, oftast närmare två.
Jag är gift, har två tonårsbarn och en som flyttat hemifrån, samt ett chefsjobb. Jag är uppskattad som chef och anses vara duktig, men på sistone har jag dock gjort vissa misstag, vilket inte är likt mig. Jag är så fruktansvärt trött och det är så jobbigt att dricka så mycket som jag gör nu.
Igår morse konfronterade min man mig, Jag tror att polletten ramlade ner när han noterat att jag de senaste dagarna druckit 1 flaska en kväll och 1 ½ flaska nästa (sannolikt hade jag druckit mer, jag är ganska bra på att gömma flaskor.) Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. På sätt och vis kändes det väldigt skönt när han konfronterade mig, jag orkar helt enkelt inte längre. Han var inte anklagande på något sätt utan konstaterade att det inte är långsiktigt hållbart att leva som jag gör, att han vill att vi ”ska kunna gå på fjället när vi är 70” och det kommer inte funka om jag inte tar bättre hand om mig. Och att han tror att vi ska leva nyktert.
Jag har nu sagt att jag kommer vara nykter fram tills att jag går på semester om en månad (hur nu det ska gå?) och att jag under den tiden ska fundera på hur jag vill dricka framöver. Han tror inte att vi ska dricka alls framöver. Jag vet ju att han har rätt, men det är en otroligt skrämmande tanke. Känns inte som ett liv värt att leva. Men det är ju inte som att det är första gången som det har blivit tydligt att jag dricker för mycket. Jag har haft vita månader förut, jag har gjort upp schema för hur mycket och hur ofta jag kan dricka, och sen efter ett tag har jag slirat och börjat dricka mer. Druckit ett glas framför min man och tre när han inte ser….
Känner mig så otroligt vilsen och ser liksom ingen väg framför mig. Jag inser logiskt att det inte funkar att fortsätta som jag gör, och jag är sååååååå trött. Å andra sidan kan jag verkligen inte förstå hur jag skulle kunna leva nyktert långsiktigt. Det känns som att livet bara skulle bli en lång grå dimma. Hur gör man?

Två nya låtar har flyttat in på min AH-låtlista. Båda känns i fas med mina känslor just nu:

”Lazy Song” med Emilio Walter

”Det kommer en tid” med Linnea Henriksson

Kram ?

Hej Spegel,

Jag vet inte alls hur du har det med erfarenheter kring psykisk ohälsa och svåra tankar.

Du har uttryckt att du hade det svårt för inte så länge sedan. Jag, Kristoffer och Odette har uttryckt vår oro.

Jag vill dela med mig av några punkter från min krisplan som jag levde med under åren då jag var sjuk i min bipolära sjukdom. Den finns så inarbetad hos mig idag och jag plockar fram momenten för min egen del, vid eventuella behov.

1. Ta alltid dina svåra tankar på fullaste allvar och sök hjälp - alltid, av en närstående eller psykakuten

2. Sök hjälp tills du får hjälp. Byt vid behov ut läkare, vårdcentral eller landsting.

3. Samla de som du tror kan och vill hjälpa dig i ditt nätverk och upprätta en slags krisplan, gärna med en eller flera anhöriga/närstående/vårdgivare.

Du vet det säkert redan, men tankar är inte sanna. Tankar kommer och tankar går.

Jag har pratat med min psykiater många gånger då jag känt att livet blivit övermäktigt och jag inte haft lust att vara kvar i livet. Det har varit allt från tankar till att få obehaglig impulser där jag känt att det kan ske när som helst.

Då förstod jag att jag inte fick utsätta mig för platser där jag inte kunde lita på mig själv. Så jag pausade kollektivtrafik under perioder då jag var i psykisk obalans.

Idag händer aldrig det. Efter många års arbete efter att förstå mitt ansvar att ta hand om mig.

Det som händer i din tillvaro idag är utmaningar.

Du kan inte styra över dina barns tankar och vad de kanske ordnar.

Däremot så kan du styra över dina tankar. Och du kan bestämma dig för att ta hand om dig först. Om dina barn går vidare med fosterföräldrar så är det deras vilja och sak nu.

Det är förstås inte bara att acceptera och släppa taget. Det är en process oavsett. Däremot så kan du välja att använda denna tid att ta hand om dig på alla sätt. Just nu. I detta ögonblick.

Processer tar tid. Deras och din.

Låt din process ta den tid det tar. Du är värdefull.

Ta hand om dig!

Han är också en problemdrickare, det är tydligt. Föreslå att ni ska se några Craig Beck-klipp ihop. Ni gör den här resan dubbelt så bra ihop!

Fläka ut är fel begrepp tycker jag. Du har stort behov av att ventilera olika frågeställningar, och det är helt rätt sätt att använda forumet!

Kram ?

Bannemej att jag inte tänker stå i maratonlånga köer till bolaget idag för att köpa Oddbird Spumante. Det får bli God Dryck no 2 rosé från Ica istället.

Lyllos mig som slipper stå i kö till bolaget idag!

Kram ?

Det är ju sånt som kommer... men jag läste så bra inlägg från dig igår och minns nu inte var. Om AA- boken, som jag är nyfiken på. Tänkte höra om du beställt den eller köpt nånstans?
Det var tants fråga för idag.
Njut av ledigheten nu! ?

Hm ja den skammen gick över fort, nu är jag här och skriver av mig igen ?

Funderar mycket över min partner. Han är 15 år äldre än mig och har haft problem med alkohol förut, på så sätt att han blivit alldeles för full när han festat och gjort bort sig/åkt fast för rattfylleri. Inte alkoholist enligt honom men inte kunnat hålla koll när han väl dricker.
När vi träffades för 1,5 år sedan hade han varit helt nykter i 9 månader.
Nu dricker vi i princip alltid när vi är ihop, dock dricker han inte ensam utan mig. Jag blev jättearg när han en gång (!) drack vin till middagen med sin vän, han var inte ens full men jag blev omotiverat arg, ångestfylld och orolig ändå. Det har alltid varit så med mina män och pojkvänner sedan tonåren, står inte ut med att de dricker om inte jag är med.... antar att det är kontrollbehov/relaterat till min pappa.

Dock så har han behövt stå ut med att jag ”försvunnit” när jag varit ute eller hemma hos vänner, inte svarat i telefon, taxichaufför som ringt upp honom etc... ni fattar. Inga som helst problem att dricka med andra och såklart själv (allra bäst!)
Inte ok med andra ord, ingen logik.

Han har flera gånger sagt att jag måste sluta dricka och föreslagit paus.
Ändå är det han som köper vin när vi ses, dyra viner han vet att jag gillar. Han pratar om att vi ska köpa Vingård utomlands när barnen blir stora.
Förra helgen när vi träffade hans kompis så berättade han att vi hade haft tequilarace hemma och blivit jättefulla ihop, de skrattade de gott åt. Själv minns jag inte det - tänkte att han skojade, jag dricker nämligen aldrig sprit och han vet att jag absolut inte vill bli bjuden på det när jag är full.
När jag kom hem såg jag dock att den fina flaskan han fått i julklapp av sin pappa var nästan tom, så det måste ju ha hänt! Troligtvis efter massa vin, så jag minns det inte.
Jag försöker absolut inte skylla på honom. Snarare misstänker jag tyvärr att det är jag som drar ner honom i min skit.