Senaste kommentarerna i forumet

Skrev några rader till dig i min tråd, men peppar här också. Du är så grym! Stora kramar

Hoppas verkligen att du slipper få ont igen, men jag hoppas också för din skull att du fick ett rejält wake-up-call.

Processen fortgår!

Kram ?

Tack för peppen och tipsen. Ska söka och kolla på honom på YT när jag känner mig faktamottaglig. Är fortfarande på någon typ av känsloresa och utforskar mig själv i allt detta. Men så fort det har lagt sig och lusten efter fakta och statistik vaknar (vilket det kommer att göra om jag känner mig själv rätt) så ska jag kolla.

Hittade ett program "world of dance" som jag suttit slaviskt och kikat på i dag, älskar danstävlingar. Så det har inte blivit mycket gjort. Men i morgon ska jag tvätta så då kommer det mer naturligt att jag fixar här hemma samtidigt.

På midsommarafton ska jag till mina päron som är i torpet. Det är egentligen mitt torp men de har fått ta över det mesta ansvaret då jag helt enkelt inte har ork. Såsom med allt annat i mitt liv. I vilket fall.. skönt med midsommar med dem, det blir nyktert. De brukar dricka några glas eller en öl ibland men inga stordrickare. Jag själv ska ju även köra hem så, förutsatt att jag fixar att inte besöka systemet i morgon, vilket jag inte har någon tanke på, så kommer jag vara nykter till måndag nästa vecka. Gudars så skönt!

Nu ska jag lägga mig och försöka slumra till, det tar på krafterna att inte göra någonting. Det blev ingen promenad i dag, ska försöka ta en tidig i morgon bitti om jag vaknar tidigt.

Drabbades av hemska magsmärtor för ett par dagar sen. Så illa att jag ringde 1177. På telefon var det såklart omöjligt att avgöra orsaken, sköterskan (som var mycket professionell) föreslog typ hela spektrat från förstoppning till äggstocksinflammation och det vi kom fram till var att jag skulle åka akut till sjukan om det inte gick över.
Nu gick smärtorna över tillslut, så inget akutbesök behövdes.
MEN jag började googla mina besvär, inom hela spektrat lika som sköterskan. I nästan alla beskrivningar av orsaker, stod att läsa "...långvarigt alkoholintag..." , ...alkohol försämrar..." , "...stor alkoholkonsumtion..." . Ja ni fattar.
En tankeställare, jag är ju frisk! Jag som börjat motionera och gått ner 5 kg i vikt. Med berått mod, med flit försämrar jag mina kroppsliga förutsättningar. Så att jag blir sjuk, om det nu är förstoppning, äggstocksinflammation eller nåt helt annat inom eller utom spektrat.
Tankeställare på ett bra sätt. Resultat: rädd? ja självklart! sparkad-i-rätt-riktning? absolut!

Nu har du knäckt den demonen! Hädanefter är husbilen INTE förknippad med alkohol alls. Toppen!

Grattis till dina tre nyktra månader! Sträck på dig och var stolt som en tupp ?

Kram ?

Aldrig första glaset ✅!
Repetera - komma ihåg det ✅!
Prio 1 - nykterhet ✅!
Kram!
/Fibblan ?.

Så härligt att läsa!

Ska tänka på dessa rader??

??

..såg på ett avsnitt av det där, "Intervention", återigen då när du rekommenderade någon annan, i någon annans tråd. Det var förfärligt och gav verkligen en stark och sann inblick i hur illa det kan gå..?. Som sagt, ännu en påminnelse om vikten av att stoppa i tid, medan tid finns..

Du kan det här! Du behöver bara bli duktigare på att repetera, repetera, repetera regelbundet.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

..för du skriver Andrahalvlek ?!
Inte världsbäst på att ge tillbaka just nu. Har rätt mkt att stå i med mig själv..Kostar på att vända en skuta av denna kaliber..?..?. Men jag "roddar" med det, och ni som varit med mig ett tag och följt min resa, vet att det är en kapten med rättså mycket erfarenhet..??, vid detta laget. Jag fixar det??☺️!
Kram!
/Fibblan ?.

Som du säger Andrahalvlek, det ÄR en progressiv sjukdom och jag har ca 10 år minus dina, i ålder, men det spelar verkligen ingen roll i sammanhanget☺️. Ingen vet hur länge man får leva, men vi VET med säkerhet att alkoholen inte gör oss yngre, utan snarare förkortar livet..

NU är tiden att stoppa! Det är ALLTID rätt läge att STOPPA! Oavsett NÄR poletten trillar ner, oavsett HUR långt man gått in i fördärvet/missbruket/riskbruket -whatever, man väljer att kalla det..! Är man här och skriver är det väl en signal att ta på allvar om något. Varför hålla på att stöta och blöta, älta och välta huruvida man kan dricka sig eller så..hur länge man "behöver" hålla uppe för att någon annan gång i framtiden kunna dricka mer normlat (tidigare förhoppning, från min sida när jag började skriva här..?) Nä - UT med skiten, så slipper man lägga tankemöda och energi på det ÖVERHUVUDTAGET?! Som sagt, vi vet ej hur lång tid vi har här på jorden och istället för att tänka att summan av lasterna är total och att man därför lika gärna kan unna sig lite berusning då och då, så är det väl desto större anledning att leva denna odefinierade tid, med alla sinnen skärpta och i behåll, denna stund vi fått äran att uppleva livet, som människa, som mamma, som vän, som fru, som dotter, som syster etc etc..
Så tänker jag nu..☺️ och hoppas vid moder jord och all kraft och gudomlighet inom- och utom mig, att jag ska få behålla denna tanke och känsla, levande i mig, för resten av mitt liv??❤️!
Kramar!
/Fibblan ?.

Vad härligt att läsa, så bra och medvetet snitslat genom en snäv bana. Hoppas du känner dig både stolt och glad.
Varken midsommar eller jul är några superknepiga högtider för mig heller. Ofta barn med av något slag och har för det mesta haft någon sinnesnärvaro att inte bli för full då. Eller vita knogarnas kontroll.
Ha en fin ledighet som jag förstår börjar nu! ?

Ja, kaveldun, att hitta dit till sist och få vara där och inte stå ut, utan omfamna, både kilon och lathet- eller vilan, som du föreslår.
Det är någonting.
Jag tror även att självhatet har klingat av, jag ägnar iaf mindre tid åt att tänka på mina tillkortakommanden och brister.
De finns där helt klart.
Jag är ju människa, Som alla andra.
Att se sina brister i vitögat är inte heller dålig terapi.
Dvs att varken förstora upp dem till groteska mått, och inte heller dricka sig tillfälligt fri från insikterna att man inte är duglig i exakt alla lägen.
Kanske- inser jag när jag skriver, är detta mkt viktigt för mig.
Alla gör fel, har jag sagt.
Alla andra är bra nog, har jag sagt, också till mig själv. Men jag tror inte på allvar att jag har accepterat det, utan jagat på mot de där ”andra” reglerna som gäller just mig, de är strängare. Som att ha prästen från Fanny och Alexander på insidan.
Det är dock alldeles tyst i huset, det jobbas och sovs.
Jag korkade just igen en kvarts vinflaska och ställde högt upp i skåpet.
Så mycket vin (3/4 flaska) har familjen - 3 vuxna - konsumerat under tre kvällar. Jag fattar ingenting och tänker; varför dricker de inte lite MER när de KAN dricka, och det är väl just det som är skillnaden...
Nu ska jag gå ut och spana på sjön för att fördriva lite rastlöshet.
Ha en skön kväll, nyktra I hope. Allt annat är sämre, idag och imorgon.
Kram ?

För mig (nykter alkoholist) tog det mer än sex månader att hitta en naturlig livsglädje, jag tror det var ungefär ett år innan jag kände mig som en riktig person. Första tiden var ett enormt bakslag i mående. Det är så mycket man har sabbat inuti, och det tar tid att lära sig förstå och uppskatta livet som det är. Så det är ju möjligt att han behöver ta sig igenom och hittar ett sätt att uppskatta livet och relationen. För mig var det så, men jag var iofs hundra procent motiverad att må bättre...
Jag håller med ovanstående, att det är dina behov som är viktiga nu. Det låter som att du har tagit tillräckligt. Önskar dig all styrka och kraft att lyssna på dig själv och hoppas du når det kärleksfulla liv du är värd.

.. skriver så bra och har mer erfaren än jag av det du beskriver.
Men jag kan helt odiagnostiserad känna igen de starka aversionerna mot självet- när kraften tar slut, och det stora starka drivet när det toppar. Jag önskar dig så att vara rädd om dig, att hitta omsorgen om hon där inne som behöver och att ta hand om henne på sånt sätt att hon får vila och läka. Tänker på dig.

Hemkommen efter semester i husbilen i drygt två veckor. Det har fungerat hur bra som helst utan alkohol! Jag var ju lite osäker eftersom just husbilssemester blir nåt glas på kvällen - eller många. Inte en droppe på 3 månader och inget sug alls! Min man och jag har pratat mycket och grälat ibland, men han kan inte bara smita när vi åker bil! Nu blir det midsommar, också utan alkohol och det ser jag fram emot!

Inte planerat något alls, känns lite konstigt och väldigt skönt.
Besök av barn och småttingar här, men allra mest ser jag fram emot ledig ”vardag” när det precis som ni beskriver inte händer så mycket.
Em ovanlig sommar för oss, på så många sätt. Jag har de senaste åren oroat mig över mitt vindrickande just på semestern. Ibland har det gått bra, ibland inte. Som lösa patroner eller vad det kan heta. Nu väntar en annan sorts sommar. Ser också fram emot att få följas åt här och höra hur livet framskrider! ?

Att hitta på ett standardsvar när maken är full och vill diskutera, så smart!!
Ja, jag vet precis var min frizon ska vara.
Den otrevlighet som finns när han är onykter vill jag inte umgås med.
Jag ska fundera...på mitt standardsvar.
Jag är mån om att ge honom uppskattning när han är nykter. Just ikväll är han det, så överraskad Jag blir!
Så nu kan vi småprata och ha trevligt ?
Tack också ensam84 och se klart. Fint med respons! ?

Vi är så många här med den problematiken. Växla mellan hyper och självdestruktion har varit mitt liv. Lärt mig ganska mycket om det. Alkohol vänder ofta hyperaktiviteten och håller mig sedan kvar i de låga perioderna. Tills jag fick något nytt maniskt infall, ofta t.ex börja tokträna, tokstäda, m.m och drickandet upphörde tillfälligt. Älskade också hyperenergin, man känner sig som en ostoppbar maskin.
Problemet med det, enligt min psykolog är att ett sånt levande aldrig kan fungera. Pga att vårt sinne fungerar ungefär som en pendel. Ju högre och längre toppar vi når ju fortare och djupare blir bakslaget och utmattningen. Det går inte att få balans med alkohol till vardags om man har dessa problemen. Jag närmar mig mirakulöst ett mer och mer normalt liv nu. Minimalt med alkohol, träning och avkoppling. Avkopplingen är a och o och med träning så får du avkopplingen nästan per automatik efteråt. Problemet med hyper/depressiv är att när man är hyper kopplar man aldrig av och när man faller ner gör man plötsligt ingenting och det är inte avkoppling utan ett högt stresspåslag för vardagen faller samman på ett kick.
Bromsa i tid, hitta nya njutningar att koppla av med (ofta tyvärr ett av de större och första problemet för en missbrukare då all njutning är kopplat till drogen under väldigt lång tid, men det går om man öppnar sina ramar igen!) Sen gasa lite lagom igen när energin är påfylld.

Har aldrig heller kunnat prata med mina föräldrar om dessa problem, du är långt från ensam där också. Det är nog nån typ av skam att uppleva sina barns "misslyckanden" tror jag, kanske därför många lossas som det inte finns. Funderingar...

Klart du ska. Klart du vågar. Det gjorde jag. Vad du *inte* ska våga, det är att inte göra allt, absolut allt för att räta upp ditt drickande och din psykiska ohälsa.

Du förtjänar att må bra !

Styrkekramar

?
Ikväll har jag varit på ett underbart möte, fullt av sinnesro. Ibland är vi många och det är roligt men idag var vi bara 10 och den lugna, stilla stämningen genomsyrade hela mötet. Det var så rogivande och andaktsfullt att man kunde känna att Gud var med oss. ?

Lite knäpp är du allt ? Men jag gillar knäppt! Så länge den utgår från entusiasm och engemang.

Många timmar i bil blir det. Lyssnar du på musik eller ljudbok?

Jag lyssnar nästan jämnt på ljudböcker eller poddar. När jag går, cyklar, kör bil, diskar, lagar mat. Många böcker och poddar blir det!

Vilka firrar har du kryssat nu då? Jag vill veta, kan knappt ingenting om fiskar.

Kram ?

säga att jag känner igen mig i din situation. När mitt ex drack var han kärleksfull, känslosam, glad och mycket mer. Även om det förstås varvades med dåligt spritsinne, svek och många dåligt beteende. När han hade nyktra perioder (framtvingade från mig och andra) var han typ ointresserad av mig, hyperaktiv med osociala saker, dryg attityd. Själv hade jag gått där och trott att bara han slutar supa får vi det stabilt och bra. Och så blev det nästan värre faktiskt. Tror dom saknar sin "bästa vän" alkoholen. Kanske har din man inte slutat dricka för att han själv innerst inne vill utan mer för att du ska stanna kvar. Då blir du underförstått den som är "skyldig" till att han inte får dricka. Fortsätt läs och skriv. Bra sätt att dokumentera och förstå sig på framför allt sig själv. För det är nog det som det handlar om. Man måste vända fokus till sig själv och börja se till sina egna behov. Försök ställa frågor till dig själv och också hitta svaren inom dig. Tex är det så här jag vill leva? Och svara utifrån hur det är här och nu. Jag insåg att jag levde i framtiden på något sätt där jag hade "fått ordning på mitt ex". Men förändring kanske aldrig händer. Då lever man i något man egentligen inte trivs med och accepterar. Ta hand om dig! Kram

Känt mig som ev Zombie hela dagen. Inte vanlig trötthet, det är mer en slags tung känsla och energilöshet. Som att jag släpar tegelstenar efter mig när jag går, fötterna som av bly. Riktigt obehaglig känsla, haft den många gånger förut och HATAR att känna mig så här. Föredrar att vara hyper, det är den bästa känsla jag vet. Växlar ofta mellan de två lägena.

Lyssnat på Alkispodden, hängt med min dotter som har sommarlov och min mamma (på behörigt avstånd utomhus). Önskar jag vågade tala med min mamma. Tror att hon vet, min kille har ringt henne några gånger. Senast i mars då jag fick ett riktigt psykbryt efter att jag druckit, bråkat och han hotade att lämna mig. Högg mig själv i låren med en kökskniv jag vet inte hur många gånger. Jag vaknade helt blodig i sängen med stora öppna sår på benen och väldigt vaga minnen - extremt obehagligt och skrämmande. Var i chock.

Jag pratade själv med henne häromveckan då jag var bakis och hade ångest - sa att jag tror att jag dricker för mycket. Hon sa att det tror hon med.
Ändå säger hon inget mer, frågar inget mer! Hon är så medberoende redan, trots att min pappa gått bort (söp ihjäl sig) och min lillebror numera är ”ren” sedan iaf två år efter ett långvarigt missbruk av både alkohol och droger.

Samtidigt är det jobbigt att prata med någon, tänk om jag vill dricka igen? Då blir det ju svårare. Så tänker min sjuka del av hjärnan, försöker motarbeta mig själv.

Bara lite tankar en onsdagkväll i juni...

Kram på er alla!