Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner mig just nu förvånansvärt stark ändå. Jag håller en dialog med honom men jag har flyttat och har varit tydlig med varför och att det är så det är.
Känner att jag vill inte strö salt i såren och vara en bitch eller skapa bråk och han har hållt sig sansad också.
Tänker bara vara noga med mina gränser och bara göra det jag vill och som känns rätt.
Hmmm låter bra... hoppas jag klarar att håll mig till det.
Vad gäller hans körkort och varför han lyckats komma hem tidigare har jag tänkt släppa. Inte lägga energi på det och bara låta det vara det de är. Hans bekymmer och val ungefär. Det är ändå inget jag kan påverka och det kostar mig mer energi än det ger och rota i det.
Just nu tar jag dagen som den kommer och försöker hålla mig till besluten jag har tagit.
Hoppas att det går bra för dig Inuet och jag är få glad för all input och för att ni alla finns där?
Betyder mycket och msn känner sig inte så ensam.

Kram Azalea

Tack Jullan, Se klart och alla ni andra!
Det där om att ta 24h i taget känns mer överkomligt! Jag har klarat dag 6 nu!
Så klokt sagt om barnen. Allt har inte varit skit genom åren och de är självständiga och det går bra för dem. Men just nu, eller kanske just därför, så måste jag fokusera på mig själv. Hoppas det är som ni säger, och som kanske jag också innerst inne tror, att om de ser att jag menar allvar så möts vi i ett samtal igen. Usch, nu börjar jag gråta.
Kram på er alla och tack för att ni finns!

Det stillar min oro och ibland längtan efter lugn, avkoppling, idag snuddade tanken vid alkohol då den långa arbetsdagen övergick till kväll, middag, pusta ut lite.
Gick ut och njöt av min trädgård, att röra på mig och gräva upp nässlor, lyssna på fåglarna, se när solen försvinner ner bakom träden.
Sug: nej, skulle inte kalla det sug, mer en längtan bort.
Vin: absolut inte.
Sitta länge vid matbordet; nej, jag har inte riktigt ro. Blir lite rastlös.
Ordningen i rabatterna; bättre än nånsin.
Livets temperatur: bra nog.
Godnatt alla som kämpar med dag ett, sju eller femhundra. Allt blir bättre. ?

Det är väl himla bra att checka in här, läsa och få tips och råd av andra. Jag var hemskt blyg i början och osäker på om jag hade något att skriva om, såg det mest som min dagbok. Med tiden och med nykterheten så blir man starkare och kan till och med heja på nya medlemmar, som jag gör nu.
En dag i taget är perfekt dos att börja med. Kram.

Tack Se klart för ditt svar!Är just nu väldigt glad att jag tog detta steget och gick med i forumet.Ska kolla programmet du pratar om.Nästa vecka ska jag gå på mitt första AA-möte om jag blir insläppt.
Jag är lyckligt lottad i detta fallet har bara 10 min. promenad dit.?
Nu återstår att klara av helgen den första utan alkohol på länge.....

Vissa gillar fest, andra tycker mest om att dricka ensamma. Vissa dricker konstant på helger, andra lite varje dag. Det är inte så stor mening att reda ut varken det eller hur det ska bli om en vecka. En dag i taget, framförallt i början när sug och annat sätter in, är mitt bästa råd.

Välkommen hit, du låter målmedveten och som att du är helt på det klara över vad som gäller, så himla bra! Det som är det häftiga med detta forum är att ju att ingen av oss är proffs på annat än oss själva, men det finns också handledare och terapeuter som är tillgängliga. Jag tycker du ska kolla på programmet här på AH som många har nytta av. AA har jag själv ingen erfarenhet av men stöd och att dela med sig är ju centralt och där tror jag AA är väldigt bra.
Ta en dag i taget, läs och skriv här: stressa inte upp dig över hur det ska bli på midsommarafton utan försök att vara här och nu. ?

Hej! Jag har precis hittat det här forumet och även om det heter alkoholhjälpen förstod jag det som att det även kan gälla drogmissbruk?

Anledningen till att jag skriver är att jag har ett treårigt barn med en man som varit nykter från sitt amfetamin/blandmissbruk sen i september då ha var på behandlingshem i två månader. Under hösten var allt kaos och jag hade en depression på grund av vår familjesituation, dock hade vi separerat redan 1,5 år innan han sjönk som djupast i missbruket.

Sen han kom hem i slutet av november såg jag en ny person, han hade missbrukat i perioder under hela vår 3-åriga relation. Han har hela tiden sagt att han inte ska dricka för han vet att han kommer vilja ha droger då. Men så för ca två veckor sen sa han att han börjat dricka under ”kontrollerade former”. Vi har (typ) delad vårdnad och idag hade han inte hämtat från förskolan. Först sa han att han var sjuk men när jag sa att jag inte skulle bli arg bara han berättade vad som verkligen hänt så sa han att han tagit återfall på amfetamin. Jag har vår dotter här nu så allt är lugnt med henne, men det jag undrar är hur gör jag nu??? Vill skydda vår dotter och sen tidigare vet jag att han hellre tar henne hög än erkänner att han missbrukar. Finns det någon som har tips på hur man ska prata med en anhörig med återfall? Hur vet jag om det bara är en engångshändelse? Jag litar ju cirka noll på honom på grund av år med lögner, han försökte ju även ljuga och ta dottern idag. Jag vet inte ens när eller om jag borde kontakta honom, känner mig totalt maktlös och ensam just nu... om någon har tips att dela med sig av eller hur ni har hanterat återfall vid delad vårdnad får ni gärna dela med er!

Jag hejar på oss alla som vill sluta,ge inte upp!

Det är fantastiskt att känna att vi är många som känner igen sig och vill varandra väl här! Jag har precis gått och satt ett litet kryss i rutan för idag på min egen gjorda ”min vita månad” kalender! Första dagen döpte jag dagen till, jag hoppas att det kommer bli så många fler av den här sortens dagar! Och med stöd och kraft från alla här tror jag att det kan gå!

Hej Amandal tack för ditt svar tror vi är många som har problem i dessa tider.Jag kommer att uppdatera tråden
efter hand skriv gärna du också hur det går kanske kan vi peppa varandra.
Skönt att inte vara ensam.

Jag såg och läste era kommentarer om skammen och jag håller verkligen med om att den är så hemsk och fruktansvärd, jag skäms också otroligt mycket över mitt alkoholbeteende, vad jag gör och säger när jag är full. Det är så fruktansvärt pinsamt att vakna upp när allt snurrar, mår illa och behöver kräkas och minns (om jag har tur) vad jag gjort och sagt, känslan av att helt ha mist kontrollen över mig själv. Jag är 32 år och kvinna lever ensam och har festat alldeles för mycket för att ha kul med folk men det leder alltid till ångest dagen efter då jag egentligen vill träffa någon men det inte går eftersom jag oftast blir för full med alla jag träffar. Ville bara tala om att ångesten och skammen finns även om man lever ensam, jag skäms inför mig själv..

Hej zavic! Jag kan inte direkt ge dig något råd då jag själv också beslutade mig för idag att nu får det vara nog! Jag är också alkoholist och känner precis som du att jag vill ha hjälp och stöd härifrån att hålla min motivation uppe så att jag kan hålla mig borta från alkohol. Jag ville bara säga hej och välkommen och berätta att precis som du sitter jag nu hemma i min soffa och vill inget hellre än att fortsätta leva mitt liv nykter, välmående och stolt! Du är modig och stark som kommit hit ?

2 helger irad det är inte flera helger irad? Innan dess drack jag inget på 3 veckor, nu inget på en månad o kommer inte dricka något innan proverna är klara.
Kan ha alkohol hemma utan problem, har aldrig någonsin fått abstinens, kan dricka en öl eller ett glas vin tex o inget mer, föredrar läsk till mat framför alkohol så är jag på middag/ute o äter beställer jag cola medan vänner beställer alkohol.
Fick barn ung, levde i ett förhållande i 12 år o drack inte alkohol på många år. Nu är jag singel o tycker det är trevligt att umgås o dricka lite när jag är barnledig varannan helg. Är arbetslös o går hemma i veckorna o dricker aldrig en vardag. Om det är att ha alkoholproblem så blir jag fundersam. Har nämligen vänner med jobb, man o barn där de dricker en öl/cider i stort sätt varje kväll o dom är inte alkoholister. Så nej är mitt svar.
Jag kommer inte dricka en droppe innan proven är avklarade men ville fråga då jag inte kan något alls om såna här tester. Om jag hade haft problem med alkohol skulle ju knappast mina barndomsvänner o familj blivit lika undrande som jag över detta prov, dom jag pratar med flera gånger om dagen o träffar regelbundet. O även läkaren som jag gått till i 3 års tid.

Grattis till 70 dagar , stort är det. Du är en kämpe.

Hej!
Jag är en 54-årig ungkarl som druckit alkohol i 35 år,de senaste 15 åren alldeles för mycket.I början drack jag ungefär varannan helg men numera är det alla helger.
När coronapandemin startade blev jag likt många andra korttidspermiterad.Detta var i början av april och slutade i fredags.Denna vecka är således min första fulla arbetsvecka på länge.
Under dessa 2 månader slutade veckan 11:30 på torsdag, det har gjort att jag kunnat dricka tre dagar i veckan.

Och det har jag gjort,dessa helger har jag konsumerat 2 helrör whisky och 12 sjukommatvåor plus någon 6-pack folköl mitt i veckan hemma framför datorn.Men nu får det vara nog,denna veckan drack jag folköl plus 18 cl rom på måndagskvällen efter arbetet vilket ledde till att jag tvangs ringa chefen och be om att få jobba kväll dagen efter.

Som ni förstår är jag alkoholist,själv har jag nog vetat det i ganska många år men vägrat inse fakta.
Sitter nu med darriga fingrar och skriver detta och vet att jag aldrig kommer att kunna lära mig att dricka lagom.
Har markerat 2:e juni 2020 som startpunkt för mitt nya liv.

Mest troligt kommer jag inte klara att sluta på egen hand,kommande helg blir en första prövning.
Sen är planen att gå med i aa.Ni andra här på forumet kanske har några tips för att dämpa suget tar tacksamt emot alla råd jag kan få.
Tack för att jag fick skriva av mig.

Det låter som du har det tufft just nu, vilken kämpe du är som klarar nykterheten så fint. Du ska se att du kommer på råd gällande allt annat oxå, jag hejar på dig.

Hej! Hur är läget,är allt lugnt?

Kram

Jag har läst så många trådar idag och det är så skönt att se att så många har eller har haft det precis som jag. Ångesten tycker jag är det värsta, att inte känna igen mig själv och mina värderingar. Men herregud det har gått en dag tänker jag sen, hur ska jag klara detta?! En dag bara, jag är så orolig för att om en vecka sitter jag där igen.. jag har svårt att lita på att jag tar bra beslut för mig! Är det någon som har något tips på hur ni får dagarna att bli månader? Eller det handlar bara om att säga nej helt enkelt ???‍♀️ Mitt största problem är att jag tycker det är ”roligt” med fest och att festen aldrig får ta slut. (Och då är det fest för mig en måndag med en vän över)

Det är verkligen kanonbra att kika in här på forumet varje dag för peppning och motivation ? Här finns det alltid någon som lyssnar och du är aldrig ensam ?

Jag har följt dig tidigare RosaVina, och har läst om ditt liv..Jag ser en otrolig styrka i dig, men även en viss risk att du ger för mycket och glömmer dig själv..?..Vi brottas mot beroende och missbruk..Någon skrev på Forumet om att bryta den ärftliga kedjan av missbruk..Det är svårt, men det ger en stolthet när vi lyckas..✨??✨

En dag i taget har fungerat utmärkt för mig än så länge. Som sagt, 1 dag känns mer överkomlig än till exempel 1 månad. Det är som när man tränar, tänker man sig att man ska springa 30 minuter på ett löpband så kan det kännas sjukt tungt men om man tänker att man springer 5 minuter i taget så känns det lättare ?

Kram

Ja jag är fantastiskt glad över att jag hittade hit, ska försöka gå in varje dag så jag behåller motivationen uppe :) tusen tack för tipset, ska gå in och kika på ditt inlägg direkt :)

Hej, jag halkade in här och förstår lite hur du har det. Jag tog bort mina inlägg från ett par trådar jag skrev tidigare, så du kan tyvärr inte läsa dem idag.

Under ett par år så självmedicinerade jag med alkohol. Orsaken var att jag åt litium och blev apatisk. Jag hade insjuknat i en bipolaritet och medicinen gjorde mig tom. Alltså fick alkoholen mig att "leva" igen, vilket inte var sant, alkoholen höll på att ta mitt liv, jag råkade illa ut, men jag överlevde och för 2 år sedan bearbetade jag ett trauma som jag var med om pga att jag inte var rädd om mig själv.

Idag är det mer än 11 år sedan jag drack senast och jag ser alkohol som en väg till för tidig död. Jag var aldrig beroende, men jag valde att fly istället för att bearbeta.

Nu är jag stabil och medicinfri sedan många år, då jag valde att arbeta med mig själv. Jag utbildade mig till mindfulnessinstruktör och började se på mig själv och på det liv jag levde. Jag levde med en alkoholist i 12 år och vi skaffade inte barn pga min diagnos och hans alkoholmissbruk.

En sak slog mig när jag läser om dina 23 dagar nyktra minus 1.

Du kan!!!

Bra att du fokuserar på mat. Om det hjälper dig att vara mer hälsosam så hejar jag på dig!

Skriv på, laga mat, ta bilder på maten om du vill, kanske du ska blogga eller starta ett instagramkonto (nytt) om du redan har det och skriv om din resa. Eller skriv här.

Gör det som passar dig. Det låter däremot som du har funnit ett verktyg som får dig i hälsosamma spår och allt som är hjälpsamt är bra.

En resa till ett hälsosammare liv går inte på en dag. Men ta en dag i taget. Fokusera på en sak. Affirmera det du vill ska hända.

Kanske din situation att du blev strandad en stund i Sverige är positiv. Du tvingas på ett sätt till att ta tag i detta.

Jag önskar dig all lycka. Om du inte har rätt till vanlig vård pga du är utflyttad, så prata med en präst. Du behöver varken betala. De skriver inte journal och de har tystnadsplikt. Du behöver inte ens vara troende. ;-)

Kyrkan ordnar också meditationer och liknande och jag som inte är troende har ändå sökt mig till ett par aktivitet inom kyrkan eftersom jag ville bli sedd som en människa och inte bara som en patient i psykiatrin under en tid som kändes utmanande.

Jag har fått jättebra stöd i vården och jag skulle rekommendera att söka vårdcentralers kuratorer eller psykologer. Det skadar inte att chansa och ringa de välbeställda kommunerna.

Det gjorde jag för att få psykologhjälp för mitt trauma. Nu är jag skriven i Sverige, men jag har också varit utvandrad och behövt vård i Sverige så jag vet vad du går igenom.

Kämpa på!

Ta hand om dig!

Man kan ju undra om du verkligen inte har alkoholproblem? Du har festat flera helger i rad, högt pethvärde samt verkar ha svårt att hålla dig undan alkoholen trots att ganska mycket verkar stå på spel? Bara min tanke.