Senaste kommentarerna i forumet

Flikar in; du går väldigt sällan upp av hormonplåster då det återställer ö-nivåerna och du slipper så stora effekter (som sjunkande östrogen ger) I princip all vedertagen forskning visar att de flesta går upp ca 0,5 kg pga klimakteriet: däremot tex antidepp är inget roligt för vikten Men för min del handlar det om att jag blir mer hungrig- som för mig som periodvis inte varit hungrig alls - är en fördel. Att många upplever att de går upp (inte alla) visar sig bero på att denna ålder ofta sammanfaller med att barn flyttar/ och vi rör oss mindre. Det var verkligen en bit från ämnet! Vad jag skulle börja med att skriva var grattis till din fina helg, härligt att läsa. Kram!

tack för din kommentar! Ska försöka svara så tydligt som möjligt, för nu är ju detta ett återkommande "tema" i kommentarer jag får, i riktningen "ska du inte bara sluta istället...." eller vad man ska kalla det. Obs att jag inte tolkar just din kommentar som att du säger det, men just det där ifrågasättandet av vad att normalisera sitt drickande ska vara bra för.

1. Hälsa! Jo, jag har tänkt enormt mycket på min hälsa och även varit inne på det i tidigare inlägg här att jag varit och kollat prover etc och oroat mig för det, samt insett att fina prover till trots kan det finnas osynliga skador med mera. Mitt drickande har varit skadligt, så jag försöker låta kroppen repa sig och hålla koll på den nu. Det drickande som jag siktar mot är inte direkt skadligt (ja all alkohol är skadlig som vi vet, men i relativa mått mätt), så därför är det inget jag oroar mig för just nu. Men det har oroat mig enormt mycket så som jag hållit på tidigare.

2. Tiden! Nu är vi ju inne i ett forum som handlar om drickande så här lägger jag ju allt mitt krut på alkoholprat och funderingar runt det. I övriga livet blandas det som tur är ut med andra saker. Men absolut lägger jag mycket tid och energi på det just nu, just för att jag satsar på att vända ett beteende som sitter djupt i mig. En vana som är svår att bryta. Då behöver man nöta, tänka, vända och vrida, göra fel och lära om.

Allt detta pga att jag, som 31 årig person som vet att jag kan klara av att leva sunt och inte destruktivt om jag rikta mina krafter ditåt, och vill kunna leva ett långt liv utan förbud och regler för mig själv (been there, done that), inte vill avskriva mig själv som varken alkoholist eller nykterist förrän jag undersökt alternativet "normal konsumist" (eller vad 17 man ska kalla det?) först. Sen är det precis som du är inne på, att jag tänker att när den nya vanan sitter, så kommer jag inte behöva tänka på det i framtiden. Vara vaksam absolut, det kommer jag behöva vara, så att jag inte hamnar i slentriandrickandet och överkonsumerandet igen. Precis som jag vaktar mina gamla ätstörningar men klarar att äta pizza och sen gå vidare med livet. Så jag ser det här som en tillfällig period där det får ta plats, och förhoppningvis blir "priset" att jag faktiskt klarar att vara en av dom som gått från skadligt till normalt drickande. Är nyfiken på att se om det går.

Sen är det väl lite en personlighetsgrej också det där med planering och strategier, hur man gör. När jag ville bli frisk från anorexi och bulimi satte jag mig (då som 18-åring) och skrev ut ett helt kompendium av excellistor på exakt kaloriinnehåll i all mat och gjorde upp matscheman utifrån hur jag skulle öka på mat successivt. Jag gick runt med en matvåg och det där kompendiet på mig i flera år varje gång jag skulle äta något någonstans (stod alltså och vägde kycklingfiléer och sånt hemma hos folk helt skamlöst). Ett sjukt och extremt beteende såklart, men när jag väl hade lärt mig äta normalt, släppte det, och jag slutade med det där. Inte räknat kalorier på flera år och verkligen inte övervägt att väga mat.

Förlåt för långt utlägg på din korta kommentar, men kanske svarar jag på någon annans (och mina egna) funderingar på köpet :)

Som försvann och som nu besparas dig pga tagit en sömntablett (måste upp mkt tidigt imorgon,) och vill inte skriva när den kickat in.
Jag tycker det är skönt att minnas och även dela de där riktiga skit-minnena. Ger mig en hint om det ANDRA liv som hade kunnat utspela sig om inte.... hinka en flaska vin en söndag morgon och missa viktigt kalas. Tack men jag är klar.
Konstigt nog har jag inga större problem med alkoholromantik.
Tycker det är trevligt när min man tar sitt fredagsglas även om det knappast skulle rendera en låt ?
Nu säger det svagt svirr i mitt huvud så det betyder godnatt. Härligt med altanen, tänkte på dig idag, och vad du planterar. Nåt fint säkert. En bra måndag önskar jag dig och en godnatt dessförinnan. Kram K, tack för att just du finns här ?✊?

Är faktiskt riktigt orolig över hur det kommer att bli.
Väntetiden på skilsmässa är över i juli och det vet han om.
Men han pratar och behandlar mig som om allt ska vara som vanligt ny igen när han kommer hem.
Jag flyttar tilbaka till min lägenhet imorgon och han kommer bli så besviken och förmodligen upprörd.
Jag irriterar mig på att jag bara förväntas finnas kvar.
Jag ska försöka prata med honom imorgon och se hur hans plan ser ut framåt. Han har ju en stor utmaning framför sig, hålla sig nykter och ställa in sig på en nykter framtid. Det kommer givetvis vara svårt och jag hoppas att han klarar det.
Men denna gången måste jag tänka på mig själv och vad jag behöver. Han måste ta sin strid själv .
Tack för att du svarade Nystart?
Det är jobbigt att slitas mellan att vara lite ego och att ha ångest för att man är det.
Kram Azalea

Jag har läst flera inlägg som du har skrivit men har aldrig kommenterat eftersom jag känner att jag har inget att skriva som är till någon nytta för din strategi. Men jag har funderat på ett par saker. Du skriver nu att du märker att din kropp inte mår bra av alkohol. Tänker du inget på hälsoaspekten, att alkohol förstör kroppen i längden? Och sedan att du lägger så mycket tid och kraft på att planera hur mycket, hur ofta och när du ska dricka. Det verkar otroligt jobbigt, är din tanke att det ska sköta sig av sig själv i framtiden utan att du behöver tänka på det?
Jag själv vill absolut inte ”kunna” dricka normalt eftersom jag mår mycket bättre av att inte dricka alls. Men jag önskar dig lycka till och hoppas du klarar av att dricka så mycket som du önskar för att må bra.

Kram

För mig finns det ändå ett värde i att minnas precis hur det var - men också såklart att gå vidare...inte bara stanna och älta.
Men jag tycker att det finns så mycket fylle-romantik....och sånger som romantiserar alkoholen ....som människor i min absoluta närhet haft stora framgångar med.
Jag vill inte vara i den förnekelsen och traditionen.
Söndag kväll och jag har planterat blommor på altanen och tagit en lång promenad .
Kram alla ni som kämpar ??

Vi är alla människor med olika, bekymmer, oro och besvär livet ut med eller utan alkohol. För mig är det som för dig Pilla att mina relationer till andra (inte bara nära och kära) ställer till med "hjärnspöken", jag tror och hittar på vad andra tycker och tänker om mig. Lätt att dra förhastade slutsatser innan jag tänker till.

Nu sex veckor av nykterhet vet jag att det handlar om "mentala spärrar", det är i alla fall det jag kommit på när jag letat efter sanningen. Sanningen kom när jag frågade rakt ut vad tycker du om alkisar? Märkte på alla som jag frågade att dom såg mig som en människa och inte som en person med sjukdomen alkoholism.

Det har gått fruktansvärt fort för mig att komma dit (känns som att komma hem, hem till sig själv), där jag står nu. Anledningen till det är att jag till och från funderat på att sluta dricka i ett och ett halvt år innan jag slutade för gott.

Talar bara för mig själv men nu vet jag att alla "mentala spärrar" löses upp och allt blir synligt för blotta ögat att beskåda i frid och fröjd, så länge jag håller mig nykter i det vidare livet.

Tror verkligen på dig Pilla och när ditt självförtroende växer och blir starkare börjar också självkänslan hamna där den hör hemma, hos dig själv.

Om han dricker igen, kasta ut honom direkt och byt lås i dörren. Tveka inte en sekund. Jag har följt din resa och har man varit så långt ner som din man och om han inte ens kan inse problemet efter att ha varit på anstalt så finns inget hopp utifall han dricker igen.

Hej... tänker på dig... varit en intensiv dag med både det ena och det andra. sprang dock 6 km... det var bra. Hur mår du ? E du ok ? e orolig för dig... ska vi stämma av imorgon förmiddag för att se hur i fixar veckan som kommer? kanske hjälpas åt med lite verktyg för hur vi gör framöver? Jag hoppas innerligt att du e ok trots allt du går igenom... återigen... du är inte ensam... om inte annat ... så finns jag här för dig... det vet du. KRAMAR

hej på er här inne och tack för alla senaste kommentarer, och tips på film m.m.! Så fint att ni är här.

Nu är jag hemma igen efter några dagar på en minisemester. Tanken var ju att köra samma upplägg med alkohol som jag gjort hemma senaste veckorna, men så blev det inte. Jag valde (obs valde aktivt) att dricka alla fyra dagar som jag var borta, inklusive att ta 1 öl på tåget hem idag. Dessutom blev jag spontant medbjuden av andra familjemedlemmar på restaurang redan i tisdags, och drack även då.

Så denna vecka som gått (mån - sön) har jag alltså druckit sex av sju dagar. Det känns..... okej? Inte optimalt, och jag hade kunnat välja andra val, men i varje enskild stund kände jag att jag ville ha det så. Inga regler och sånt, äta och dricka "fritt". I sällskap med andra.

Några tankar som slagit mig under den här veckan:
- Min tolerans är väldigt mycket lägre nu och jag blir påverkad av myyycket mindre och också mer bakfull/att jag känner av det dagen efter. MÄRKBART hur kroppen mår mindre bra med alkohol, den känslan tackar vi för.
- Trots att jag drack mer än tänkt så har mitt beteende skilt sig på andra sätt: jag drack inte ensam, och jag tog inte med egen alkohol som jag gömde i någon väska och hade som "utfyllnadsdricka" eller "sängfösardricka" när alla andra gått och lagt sig. För japp, det har jag haft med mig när jag rest till denna plats med min familj varje gång jag varit där de senaste åren. Den här gången övervägde jag det aldrig men kom på det när jag väl var där. Jag sa också till min mamma vid ett utvald tillfälle att jag dricker inte på vardagar och inte själv utan för mig är det en "helggrej". Känns bra att säga högt och liksom bekräfta också eller vad man ska säga. Sedan små saker som att jag inte drack på tågresan ner, vilket varit en favoritgrej tidigare, att gå till SJ bistron och köpa öl och sitta och filosofera på tåget och bli salongs. Jag köpte glass och kaffe istället.

Osv. Jag var mer avslappnad runt alkohol den här gången men samtidigt var jag absolut sugen på att dricka och tänkte på vad som skulle erbjudas och sånt. Jag passade dessutom på att ta mer att dricka vid ett par tillfällen när "ingen såg" vilket det såklart är röd flagg på.......

Dessutom mer vaksam på mammas drickande som jag vet inte är hundra. Det där är en konstig spänning mellan oss som jag tycker är olustig att ens skriva faktiskt - vi har båda solklart vetat att den andra dricker för mycket under en lång tid men inte pratat om det på något direkt sätt. Hon har frågat vid ett antal tillfällen eller sagt att hon kanske tycker att jag verkar dricka lite mycket osv., och berättar för mig när hon har "sober october" och sådana påhitt för sig. Men inte mer än så. Jag märkte att hon gick och tog mer vin och försökte dölja det för oss andra (han man själv samma knep för sig är det ju väldigt lätt att uppmärksamma...) och sånt gör mig ledsen såklart. Samtidigt kanske jag överdriver, hon kanske lika gärna "smygtar" för att slippa behöva erbjuda andra varje gång man tar ett glas, osv. Men men. Intressant om nån här har en tanke om det där?

En sista positiv sak - nu när jag är tillbaka i min miljö igen så känner jag att min "nya rutin" sitter här. Jag var orolig att jag skulle vilja fortsätta dricka även ikväll (jag drack ju dessutom öl på tåget hem i eftermiddags) och jag har ju som bekant alkohol hemma, men det är inget jag kände för. Här är det min kvällsrutin som gäller, laga lite mat, kolla nyheter, pyssla hemma, lägga en ansiktsmask, dricka te... skriva här. Det bekräftar också att det är enklast för mig just nu att hålla mig från alkohol när jag "rår om mig själv".

Imorgon är det ny vecka och jag börjar på ett helt nytt jobb som dessutom är ganska utmanande. Så det blir fullt fokus på annat och att jag återgår till min "vanliga veckorutin".

hoppas ni mår bra där ute?! har tänkt på er och saknat att hänga här faktiskt : )

Tack för hälsningen Sisyfos. Här går det alldeles utmärkt, sju veckor nykter nu. Hade en liten blipp för 2 veckor sedan då jag fick ett litet sug, men jag höll ut och har inte varit sugen sedan dess. Börjar se lite klarare på saker och ting, men ju länge jag är nykter ju mindre sugen på att dricka blir jag. Jag vet ju precis hur dåligt jag kommer må dagen efter, bara den vetskapen håller mig borta. Jag försöker ända om hela livsstilen så det inte bara är alkoholen, det hoppas jag gör det lättare om det skulle bli av att dricka i framtiden för att isåfall kunna luta mig tillbaks till att allt annat redan är annorlunda. Men så långt tänker jag inte nu, har en lång nykterhet framför mig för att köra en riktig reset. I övrig är det helt värdelöst mellan mig och min fru, jag låter inte det ta överhand och få mig över kanten dock. Håller i och njuter av att fysiskt må så mycket bättre.

Ursäkta om det blev lite rörigt.

Och hoppas du kan släppa de där onyktra dagarna Sisyfos, man mår så mycket bättre utan.

Jag har lyssnat/läst de flesta. Den du nämner var ett tag sen, ska leta fram den. TACK ?

Vilken fin helg du har haft och så positiv inställning du har trots diverse besvär! Det här kommer gå bra tror jag.? Bra att du inte jagar upp dig pga besvären utan har inställningen ” det fixar sig”. Härligt kämpat!?

Kram

Träningen funkar, har t om ökat mängden. Däremot får jag ingen ordning på drickandet. Kunde inte stå emot vädret och grillandet som för mig alltid är förknippat med en flödande kaskad alkohol. Blir rejält full, minnesluckor, trillade slog mig. Imorgon är dag 2 nykter, sätter inga regler, gör som flera sagt... tar dag för dag!!

Hej:)

Så kom jag då till skott med att ta del av första uppdraget i Internetbehandlingen...en hel vecka har gått sedan jag fick det. Anledningen till att jag inte har börjat förrän nu är att jag har druckit alkohol...har ett ganska starkt sug nu vilket jag tänker är så förknippat till att jag behöver sluta dricka alkohol. Jag vill men det är svårt...men nu har jag läst och fyllt i...och min första utmaning är att surfa på suget. I morgon är första dagen...och den största utmaningen kommer att bli när jag lämnar jobbet.

En tanke som jag har haft är att fylla dagen med aktiviteter för att inte ha möjlighet att dricka...många gånger så bråkar ju hjärnspökena med mig...och säger köp alkohol så blir det bra och lugnt...för om jag väljer aktiviteten är det inte säkert att det blir lugnt..och då handlar det om att välja att göra en aktivitet innan systembolaget är stängt. När systembolaget väl är stängt så funkar det bra. Men imorgon tänker jag att jag ska bara surfa på suget hela tiden tills det går över/tills systemet har stängt. En sak i taget...en dag i taget..

Här gäller det att jobba med tankarna...vill ju alltid avsluta med ngt positivt.....men det här är ett jäkla kämpande. Jag vill klara av lika många dagar som ni som befinner er mer i en självklar nykterhet...för jag vill vara nykter...men det är svårt...det är inte lätt...men hur som helst en dag i taget..

Kram t er alla:)

Man får bli lite avundsjuk, jag tror att det är sunt och viktigt att man låter sig vara det ibland.

Ibland försöker jag lägga locket på den känslan, istället för utforska den. Allra bäst är ju om utforskandet leder till att man gör något - ringer ett samtal, bestämmer en träff, skriver ett brev.

Hoppas innerligt att du snart får träffa din familj Wasabi ❤️

Har funderingar igen om maken, vi har separerat, jag har tagit time out. På allas inrådan för att inte försöka undvika medberoende, så har jag försökt sagt nej. Jag bor hemma med sönerna, han har fått ta huset jag hyrde för mig och barnen och som jag bodde i drygt 1månad. Tog beslutet att han fick flytta ut, för att läka och bli frisk. Jag är den som pysslar, har höns, katt med ungar, barn med rum och som dom är hemma i. När han är hemma, ligger han i soffan och orkar inte göra något annat. Förståeligt eftersom han är deprimerad, men logiskt att jag är i huset för barnens bästa. Jag är ärlig och säger att du reder vi ut vi, och får det bra. Han har under den här månaden jag bodde i andra huset, försökt helgdricka som vanliga människor, haft kontakt med andra kvinnor, druckit upp 3 flaskor av fint vin som vi fick i bröllopsgåva. Han fick en oerhörd ångest när jag konfronterade honom med sms med den andra kvinnan så han klappade ihop. Jag fick då kliva in och stötta, bedömningsenhet, ringa till hans chef, ta hand om. Han fick antidepressivt, sömntabletter, jag har hjälpt till med jobb, han sov hos mig.... Men jag har mina sår, och det svarar han bara upp med ilska. Hela tiden... Jag försöker att förklara, men han ser bara sig själv. Han går nu på AA flera gånger i veckan, jag peppade så han kom iväg till en grupp nyktra med samma intresse... Men han försöker inte ens ge mig en gnutta tillbaka, inget förslag på ska vi göra något etc. När jag nu läser så ser jag ju, jag ska bara lägga ner. Men idag kom han förbi, han har sitt jobb här också. Jag bjuder på lunch, jag bjuder in honom med morsdagsfirandet, men nä, han tänker inte sitta där som det svarta fåret. Och jag svara bara att det är hans val. Men, till sak, jag har så dåligt samvete, han mår så dåligt. Han sa han är helt ensam, jag har vänner, familj, barn allt han har inget. Fast det har han, långt bort men han åker inte dit, inte träffat sina barn sedan i jan. Vad råder ni mig till att göra, hur kan jag hjälpa honom? Jag tar hand om mig själv, jag fixar det här. Men kärleken och drömmen finns kvar. Håller tummarna på svar, men förstår om ni hoppar

Tog jag med mitt syskon till mammas grav.Tycker att hen är ännu mer förändrad.Efter många års missbruk finns där hjärnskador idag.Mitt syskon är yngre än jag och är så gammal och trög.Första gången fick jag tycka synd om känslor.Och att jag har allt och mitt syskon inte har nåt.Vi är från samma hem ,föräldrar.Jag är så tacksam att jag tagit tag i det här!/Pilla

Tänk inte ”aldrig mer” utan ta bara en dag i taget. ”Idag ska jag vara nykter”. Allt annat faller på plats efterhand.

Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Tänkvärda T-ord
Jag ska ta till mej dem,
Göra dem till mina...
Det gäller förstås både mot mej själv och andra. Jag tänker ju att alla ska ställa upp på mej, nu när jag gör en omvälvande livsstilsförändring. Åtminstone gubben...
Två fina dagar nu och så trött på kvällen efter all sol och vind, bara att sova. Skön känsla att somna nykter, sova utan halsbränna och vakna utan huvudvärk.
Till veckan ska jag ta div. Prover för att se hur min kropp har påverkats av mitt hm..Ja, faktiskt supande. Under månader nästan varje dag, sista månaden dock minskat rejält.
Så, absolut på rätt väg ändå.
Jag svajjar däremot i min uppfattning om jag verkligen ska sluta HELT med alkoholen. Därför önskar jag nästan ett helande av övernaturlig karaktär, där jag helt tappar intresset.

Tusen tack för era kommentarer Kaveldun, VaknaVacker,Andrahalvlek,Se klart, Jullan och Saskij! Mina fina kompisar här.? Den här veckan har varit helt otroligt bra för min del. Den har liksom varit helt perfekt. Visserligen har jag varit ledig hela veckan och kunnat göra en massa saker jag tycker är roligt, men det har lossnat ordentligt på något sätt. Det är så här jag vill leva, det är så jag vill må. Det är sådana här veckor jag kommer minnas i resten av mitt liv.?

Apropå minnas, jag har upptäckt att jag har börjat bli lite glömsk. Vet inte om det är åldern eller något annat. Men jag glömde att ta med mina badbyxor i dag när vi var vid havet, så det blev inget bad för min del. Men barnen och deras kusiner badade glatt. Hela 13 grader var det i vattnet.?

Nu blir det jobb hela nästa vecka, men det gör ingenting. Veckan kommer bli bra, jag känner på mig det. Alkoholdjävulen är besegrad för alltid.?

Ha det bra!

Kram/Torn

Runt omkring mig börjar Stockholm vakna till liv, lika explosivt som trädens knoppar brast och parkerna återigen blev till lummiga gröna oaser som på något sätt ingav hopp om bot och bättring.
Det känns som att jag är den sista ur idet denna vår och play-knappen plötsligt hakat upp sig till filmen om mitt liv, och att jag nu har tekniska problem med att få igång den filmen.
Jag njuter inte alls för närvarande, utan går runt med tomhet i bröstet och likgiltighet i blicken, och tittar helt oförstående på de fullproppade innerstadsbussarna som rullar förbi mig där jag går gatan fram, passerandes så gott som fulla uteserveringar.
Jag är helt oförstående. När hände det här? När hände våren och när tappade invånarna respekten för sjukvårdens ansträngda situation?

Min försvarsmekanism kanske är att känna likgiltighet?
Det känns som att jag bara har dragit ett rakt vitt kritstreck på marken och sagt till mig själv att såhär ska jag känna för att orka med allt elände jag hanterar på jobbet för närvarande.
Det var ett par vändor nu under maj månad jag allvarligt funderade på om jag dött levande till och med. Det är liksom helt tomt. Jag gråter inte. Jag skrattar inte. Jag tuggar liksom bara på.

För drygt 541 dagar sedan drack jag upp min sista flaska vin, efter att ha förstört en av de finaste relationerna jag någonsin haft med någon. Vi fick inget avslut, jag har aldrig berättat att jag var aktiv alkoholist, för den personen jag är så in åt helvete kär i, som jag egentligen heller aldrig sagt till honom, men när jag sårade honom den sista kvällen vi umgicks, så insåg jag att jag hade sårat för sista gången.
I Maj månad klev han så plötsligt innanför min dörr igen och jag trodde knappt det var sant - han tog mig i sin famn och höll om mig länge. Vi pratade, skrattade och han borrade ner sin näsa i min nacke och plötsligt slog mitt hjärta igen. När han slutligen sa hej då, stängde jag dörren och trodde knappt det var sant. Och jag tänkte tyst att jag kanske förtjänar ett lyckligt slut, jag har ändå hyst känslor för honom i över 2 år nu, och att jag kanske gjorde rätt i att vänta på honom ändå.
Dagen efter fick jag ett sms där han skrev att jag borde ut och träffa någon annan, någon vettig man.
Varför sa han så?

Jag orkar inte riktigt hantera känslor just nu. Jag drack på känslor tidigare. Jag drack för att förstärka dom, släcka dom, tygla dom, för att gaska upp mig, för att höja och sänka, den enda känslan jag aldrig kunde dricka mig till riktigt var likgiltigheten, och nu står jag här med en insikt jag försöker komma underfund med, om den är bra eller dålig.

Tack för alla fina ord och tips på hur jag kan göra för att inte hamna där igen. Det har varit en tuff helg, av någon anledning är helgerna så förknippade med alkohol. Jag har funderat en del över vad jag skulle kunna göra för att byta ut alkohol mot något annat som jag kan förknippa helgen med. Några tips? ?

Idag har däremot varit mycket bättre och jag har umgåtts med familjen hela dagen. Vi åkte ner till stranden för att leta snäckor och fika. Det är så härligt att se de små springa omkring i sanden, de älskar verkligen att vara vid havet och det gör jag också. Det är något avslappnande med att stå och titta ut mot horisonten ☀️

När vi kom hem igen så kom däremot suget som ett brev på posten. Den här gången lyckades jag komma på bättre tankar och gick ut och körde ett träningspass i trädgården. Trots en helg som inte gått som jag tänkt så mår jag ändå ganska bra idag, blickar framåt och tänker att nästa vecka kommer att bli en bra vecka ?

Kram till dig:)

En dag i taget:)

Att minnas hemska fyllekvällar (eller vem lurar jag, det kan vara mitt på dagen) är nog på gott och ont. Visst, om vi inte hade några negativa erfarenheter alkohol så skulle vi ju inte ha en anledning att sluta. Men usch, jag hatar att tänka tillbaka på vissa av dem och om det inte ger något att gå över det om och om igen så tycker jag att man ska försöka släppa det - för sin egen skull. Jag ser hellre det positiva med nykterheten och vad det ger mig istället för att fokusera på det negativa. Fast ibland är det effektivt också, typ mitt i ett sug så kan man ta fram det och säga ”vill du uppleva det här igen?” Nej, för fan.