Senaste kommentarerna i forumet

Hej.

Jag ska in på avgiftning för tredje gången i morgon bitti. Senaste gången var 2009.
Jag var idag på Nordhem i Göteborg och de ville lägga in mig direkt, de såg hur dåligt jag mådde. 0,68 promille fast jag trodde att det var 0.

Men dessvärre var min tankar på att dricka en sista gång starkare, och valde att komma i morgon.
Självklart köpte jag 8 burkar starköl 7,5 för att trösta mig med.
Dumt jag vet, men jag är så rädd. Hoppas det går bra i morgon och att jag inte säckar ihop.

(Jag är en gubbe på 57 år som bor tillsammans med min underbara sambo som inte alls dricker alkohol.)

För uppmuntran och tips!
En del som jag redan tagit del av, men som jag absolut skulle kunna göra igen☺️. Craig Beck, är ny för mig, så honom blev jag genast nyfiken på och även de andra YouTube-klippen.. ska fylla på i helgen tänker jag. Tror också på repetition! Men också givande att ta del av något nytt?, så stort stort tack?! Jag fortsätter skriva av mig också, även när jag inte själv riktigt vet vad jag vill ha sagt..?☺️! Som du säger FinaLisa, det i sig är också ett sätt att hantera stiltjet??!
Stor kram och fortsatta lyckönskningar till er alla ????!
/Fibblan ?.

Varför inte bara säga att du avstår alkohol av hälsoskäl, träning, att du ska springa ett lopp eller vad som helst. Skulle sedan dejtandet leda till mer så kan du alltid berätta sanningen senare. Grattis till dina 4 år också!

Jag tror inte jag har blivit särskilt vis, men jag har börjat se väldigt klart på saker och ting den senaste tiden.? Nu ska jag sova, för jag ska gå upp kl 03.00 i morgon och åka ut på en heldags fisketur på havet tillsammans med min son. Det ska bli härligt!

Ha det bra!

Kram ?

Hej,
Grattis, så starkt av dig, och du är just där, där så många av oss vill landa. Att vara ung och ta den typen av beslut är modigt och insiktsfullt.
Tänker på en sak du skriver och som jag kan förstå men ändå reflekterar över. Du behöver själv inte alkoholen i ditt liv, men det förenklar dejtande och annat.
Det blir ju himla mkt någon annans villkor som styr- och som kan styra åt vilket håll som helst.
Många av oss kämpar för att just återta kontrollen i våra liv, och när vi väl gjort det är det så otroligt skönt!
Att riskera att alkohol bestämmer våra val, relationer, är inget att längta efter. Det kan bli hur illa som helst. Allra mest; starkt av dig, och smart att fråga runt!

Vore jag du skulle jag inte börja dricka igen. Har man haft problematiskt drickande hamnar man på den punkt där man slutade på en gång. Man riskerar att fastna igen och så blir problemen värre.
Alkohol är ett gift. Finns inget bra med det för oss. Läs på om det, och fortsätt stark och vit??

Jag tror att man lurar sig själv, har man problem med alkohol så tror jag inte att de försvinner som någon påpekade här ovan.
Det är väl egentligen inte hur ofta man dricker eller hur mycket som avgör ifall man har problem, utan hur man reagerar på alkoholen.
För mig (och förmodligen för typ alla här inne) blir ju hjärnan besatt av nästa glas hela tiden.
Jag hade aldrig övergett 4 år, jag var nykter ett halvår men hade då tidsbestämt det, och jag föll i princip direkt tillbaka till samma gamla drickmönster.

Jag tror du har svaret själv. Du har druckit ohälsosamt och känner att det varit bra år som nykter. Varför utmana ödet, tänker jag. Har du problem med a, har dessa inte försvunnit under din nyktra tid, utan ligger bara och lurar, för att ganska snart utvecklas till samma situation som du var i då, med för mycket drickande och svårigheter att stoppa. Idag är det oxå mer vedertaget att inte dricka a alls, och borde respekteras på samma sätt som om man inte röker. Jag tror inte på att anpassa sig till andra som dricker och vill diskutera saken, eller att man ska börja försvara eller förklara varför man inte dricker. Sånt kan man möjligen tala om i ett senare skede av ett förhållande....ett moget beslut verkar du redan ha tagit, för 4 år sedan. Jullan

Jag har verkligen försökt stå på mig men sen rinner allt ut i sanden och jag trycker undan mina känslor och vi kör på ett tag till. Ibland tänker jag att han inte förstår vad jag menar...vad kan man egentligen kräva av ett förhållande och en annan människa???
Jag kvävs här hemma! Och snart är det semester...
Börjar känna mig deprimerad och är så rädd att jag tar ett återfall. :-(
Velar hit och dit men oftast slutar det med att jag kommer fram till att vi måste hålla ihop för sonens skull...

Det är väl inte så att alkoholen är något som behövs introduceras igen. Är väl mer av en "lättnad" för vissa sociala situationer. Försöker träffa nytt folk och börja dejta mer, och då har hela grejen med att introducera att jag inte dricker varit en antingen varit en "turn off" eller en rejäl frågestund. Jag har inga problem med att prata om varför jag slutade. Men börjar kännas ganska repetitivt att alltid prata om det. Så har nu på senare tid tänkt att det hade varit lite "enklare" med det hela om jag skulle börja dricka igen. Kanske bara jag som inbillar mig att det är så. För det blir att jag "måste" försöka hitta människor som är okej med att jag inte dricker. Jag vill absolut inte att någon annan ska känna sig tvingad till att inte dricka i min närhet. Jag har jobbat som bartender när jag var nykter och har absolut inge problem med att vara kring folk som dricker.

Men med att sluta dricka var nog det bästa beslutet jag någonsin gjort. Har ingen riktig "längtan" efter det alls. Så mycket saker i mitt liv har blivit så mycket bättre. Tror inte att mina 4 år hade fungerat bättre om jag hade försökt fått kontroll över drickandet. Men känns som att det kanske vore ett mognare beslut att försöka få en hälsosam relation till alkohol.

Få som klarar det på sikt! Men det är upp till dig och din vilja och det krävs nog mycket disciplin samt att omdömet inte blir så kasst så du tappar kontrollen ifall du börjar igen. Måste du börja igen då? Alkoholfri öl är i mitt tycke lika gott och man slipper känna sig seg. Men visst, saknar man de där stunderna när man vill varva ner eller bara försvinna för att man inte orkar tänka eller vad det nu beror på - då "krävs" ju alkohol. Hur tycker du de här fyra åren har varit då? Är alkoholen verkligen något som skulle förbättra den bilden?

Halli hallå!
Vet inte hur många som läser på detta forum. Men jag är lite efter råd. Jag har nu varit nykter i över 4 år. Jag bestämde mig för att sluta dricka alkohol för det tog över mitt liv. Jag kunde i princip inte vara social utan alkohol. Vilket förstörde mina relationer, plugg och hälsa. Jag gick "cold turkey" när jag slutade dricka, då menar jag att jag bara slutade utan någon övergång eller liknande. Men nu efter 4 år så har jag tänkt mycket på att kunna ta en öl eller ett glas vin till maten eller vid sällskap med vänner och liknande. Men har rädslan att det kommer bli som förr. Jag har väl en ganska dålig relation till alkohol, var alltid något jag såg framemot och var alltid höjdpunkten för mig. Vilket var nog därför jag drack så mycket innan jag slutade. Men nu vill jag bara framstå som en normal hälsosam person som kan ha ett moget förhållande till alkohol. Vet inte riktigt hur jag ska börja.

Som du säger fibblan är det nog upp till var och en att hitta sin metod att dra ner eller sluta. Jag tror mest att jag kan bidra med (ännu ett) exempel på att det funkar bra att vara nykter och blir lättare och bättre. Men ju längre nykter desto hårdare fall tänker jag mig. Har i alla fall tröttnat på mina egna ”tips”.Glad att kunna vara till hjälp för dig!

obs

Min upplevelse efter några månader här på forumet är att ”all in” är en gemensam nämnare hos många av oss.

Vad det beror på vet jag faktiskt inte. En inneboende rastlöshet, nyfikenhet på nya saker kanske. Och det är ju inte negativt.

Negativt blir det först när vi häller alkohol på det beteendet för att stanna upp ett tag. Vi måste hitta andra sätt att stanna upp.

Jag har varit hjälpt av yoga och mindfulness, att bli bättre på att vara här och nu. Men jag lever inte alltid som jag lär, ibland snurrar hamsterhjulet på lite väl snabbt. Som nu typ.

Jag behöver bli bättre på att säga ”jag hinner/klarar inte av allt det här, jag behöver er hjälp”. Och sen behöver jag acceptera att jag inte hinner allt. Jag är bra ändå.

Man kan bara göra sitt bästa, och det är alltid tillräckligt. Skriver det hos dig som en påminnelse till mig själv.

Plus och minus. Vågskålarna måste väga hyfsat jämnt.

Kram ?

Många är ju kassa på att hantera alla sina känslor och då är dricka ett bra alternativ. Vi är även många som är allt eller inget här inne! Hamnar vi rätt är vi oslagbara, men vi är även oslagbara i att dricka, om vi nu inte träffas allihopa här då lär bara en vara bäst :) Jag har sökt balans hur länge som helst men det är nog inget man bara uppnår utan måste kämpa med hela livet ut!

Jag har också erfarenheter av tidigare terapi, men aldrig med fokus att förstå vad som ligger till grund för mitt drickande.
Så det är verkligen viktigt att det personliga mötet känns bra.
Har ett exempel på en psykolog som tyckte att jag mest var en härlig människa, när jag berättade om min impulsivitet, kreativitet och att gå " all in" i allt.
För mej är det ju ett problem, att det blir för mycket av det mesta som jag tar mej för.
Perioder av träning, shopping, äta onyttigt, dricka alkohol, fritidsintressen ( olika över tid )
Så, jag hoppas förstå...
Kan det vara känslor som jag flyr ifrån?

På tal om hamsterhjul, hur mår du? Snurrar ditt hjul fortfarande i 200 knyck, eller har du till och med ramlat ur hjulet och ner i diket?

Vi saknar dig ❤️

Kram ?

Har varit utmattningsdeprimerad två gånger (2007, 2018). Blir aldrig lika tålig som jag har varit innan dess, och det vet jag. Och jag känner igen symtomen. Tidigare och tidigare tack och lov ??

Tror inte att det är någon större fara, jag behöver ”bara” dra i handbromsen lite. Sakta ner tempot på hamsterhjulet. Imorgon bitti ska jag prioritera hårt - vad måste absolut göras?

Ingenting egentligen. Allt löser sig på något sätt. Och gör det inte det är det också en lösning.

Folk runtomkring misslyckas med att leverera i tid hela tiden, och skyller konstant på ”har inte hunnit”. Det svarar min chef hela tiden.

Men jag ska piska mig själv. Tvinga mig mot en deadline som det bara är jag som känner till. Att jag ens sätter upp egna deadline i mitt arbete är ju för att det inte ska hopa sig mot slutet.

Men min hälsa är viktigast. Och min nykterhet vill jag inte riskera. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Ja Charlie, det gäller att vara beredd på suget. Det är här jag kan bli rädd för mig själv eftersom suget kan uppstå plötsligt ur tomma intet, även om det ofta kommer i samband med en viss situation när jag brukar dricka, tex efter jobbet. Jag är så tacksam över att jag inte längre kommer åt nån alkohol hemma så där är jag safe.

Ikväll ska jag på aa igen. Börjar kännas bekant och tryggt. Ingen skam eller osäkerhet. Alla i samma båt och alla vill sluta dricka. Hjälper mig verkligen att hålla mig borta från a.

Det låter verkligen som att du behöver en timeout. Många varningssignaler som ska tas på allvar.

Tinnitus är ett helvete. Själv har jag bara ett hanterbart ljud som brukar öka under vissa perioder som jag kopplar till stress. Min sambo har innan sina utmattningsdepressioner alltid fått en tinnitushöjning som han beskriver som outhärdlig. Kroppen säger uppenbarligen ifrån...

Tror det är viktigt att du tar ett steg tillbaka och sätter ditt välbefinnande först och inte riskera nykterheten som du lyckats så bra med?

kommer när det kommer, ibland måste det få verka ut. Jag brukar försöka med så bara 5 min ibland att göra något för mig själv, ibland bara på sängen surfandes. Sen råkar jag nog också bara köra över honom, bestämmer och så blir han sur, besviken, kränkt och det är så skönt att strunta idet, han kan väl sms nåt gammalt ex och beklaga sig tänker jag. Så nu ska jag lämna bort hunden på sommarkollo, föll inte väl ut, han blev kränkt, men han orkar ju inte ens gå ut med honom knappt utan jag måste be. Sonen allergi har blivit värre, så jag tänkte han ska få vila lite. Finns det någon möjlighet att du kan bo kvar i huset? För din skull, det är jobbigt att flytta känslomässigt med barn, som man får känslan att det är en själv som förstör när det i själva verket är alkoholisten.

Nej, det går inte. Jag kan inte tvinga mig att jobba mer när hjärnan skriker ”nej”.

Att vakna kl 5 av att hjärnan är igång och faktiskt jobbar är en varningssignal. Det vet jag. Ibland är inte lösningen att jobba mer utan att jobba mindre.

Idag har jag varit på ett läkarbesök på sjukhuset. Ett efterlängtat läkarbesök eftersom det är svårt att få tid. Ett läkarbesök som alltid känns som ett lotteri eftersom det är olika läkare varje gång. Olika bra läkare. Ett läkarbesök som jag nog haft större anspänning inför än jag trodde. Undermedvetet.

Läkarbesöket gick bra. Jag kände mig lyssnad på, tagen på allvar. Allt var så bra som det kan vara, och jag fortsätter på utstakad väg och får ett nytt läkarbesök om ett år.

*baaam*

Efter anspänningen, som jag inte ens visste att jag hade, är det som om jag blir klubbad i bakhuvudet. Återgår inte till jobbdatorn när jag kommer hem, stupar i säng istället.

Ligger fortfarande kvar i sängen och funderar på om jag ska jobba några timmar till eller inte.

Ännu ett varningstecken har gett sig tillkänna. Jag har alltid tinnitus, men nu har den ökat i volym några snäpp.

Tinnitus är ett märkligt fenomen. Tonen är så hög att den bara borde höras i hela rummet liksom. Samtidigt känns det som alla andra ljud också har förstärkts. Bussarna utanför fönstret, ungar som skriker, fiskmåsar som vrålar. Portdörren slår igen väldigt hårt.

Jag hatälskar den här tiden på året. Flera månaders jobb ska sys ihop. Folk är lättretliga och längtar efter semester. Folk glömmer vad de sagt och har plötsligt ångrat sig så nya problem måste lösas.

Själv ska jag klistra på leendet och ta emot nykomlingar på löpande band med start på måndag. Välkomna dem in i gemenskapen, som i år till stor del består av ett mer än halvtomt kontorslandskap.

Jag ska tålmodigt svara på tusen frågor, hantera allt tekniskt strul som jag inte förstår mig på ett dugg och försöka få andra kollegor att bete sig åtminstone lite civiliserat och hälsa på nykomlingarna.

Samtidigt tycker jag om den energi som nykomlingarna kommer med. De har vunnit högsta vinsten på sommarjobbslotteriet. De kastar sig in i allt med liv och lust. Då är det roligt att handleda, även om det är tids- och energikrävande.

Just nu skulle jag behöva ha fyllda energidepåer, men den här coronavåren har tömt depåerna. Problemen har varit för många och för stora, kommit slag i slag.

Just idag behöver jag inte jobba mer, utan jobba mindre. Inte jobba mer alls idag. Stänga av datorn. Senaste tre-fyra dagarna har jag inte ens hunnit kolla igenom alla mina mail, vilket är en stressfaktor i sig.

Solen går upp imorgon också. Imorgon ska jag orka. Idag ska jag vila och hoppas på att tinnitustonen dämpar sig lite.

Kram ?

PS. Tack gode gud att jag inte har ett studentfirande att rodda med den här försommaren också som lök på laxen.

Jag har tänkt så mycket på dig och vad skönt att du är frisk igen!??
Förstår hur jobbigt du haft det, och då är det förståeligt att man vill lugna nerverna med lite alkohol. Har ju precis samma behov...?
Håller tummarna för att du och din man ska få en fin sommar trots coronaläget...
Många kramar ???

Så är det nog....och jag har en strategi....