Senaste kommentarerna i forumet

Här har vi alla kommit olika långt på vår nyktra resa - och vi ska peppa och stötta dig på din resa!

Jag firade min nyktra dag 100 i måndags och jag valde att skriva ner några farhågor som jag hade innan jag slutade dricka, och hur jag känner inför dessa nu.

Kopierar in delar av mitt inlägg nedan. Originalet skrev jag i måndags, under fliken ”Förändra sitt drickande”.

Kram ?

”Farhåga: Ska jag aldrig mer få dricka alkohol?

Jag har inte lovat någon, eller mig själv, att aldrig någonsin dricka alkohol igen. Jag vill inte dricka just nu, eftersom jag upplever att jag mår mycket bättre när jag inte dricker. Jag sover bättre. Min psykiska hälsa är stabilare. Jag är lugnare inombords och inte lika rastlös. Mina känslor även för små saker i vardagen är mycket starkare och känns mer genuina. Varje dag är lika värdefull. Tidigare kändes det som många av veckans dagar var transportsträckor till nästa dag som jag ”fick” dricka. Varje morgon tar jag ett beslut - idag ska jag inte dricka. Vad som sker i framtiden står i stjärnorna.

Farhåga: Hur ska jag kunna gå på kalas utan att dricka?

I dessa coronatider har jag inte fått träna så mycket på just detta. Vid ett tillfälle, på en jobbmiddag, avstod jag medvetet vin till maten och bad att få en alkoholfri öl istället. No big deal för någon. Ingen påpekade det, ingen verkade ens notera det. Några middagar har jag varit bjuden på, men då har jag kört bil och sluppit ta diskussionen. Till sommaren kommer jag att bli bjuden på kalas där jag brukar dricka. Jag tänker nu att båda mina döttrar (21 och 23 år) går på kalas, oftast samma kalas som jag, och de dricker inte alkohol. Självklart kan jag avstå också. Vatten finns alltid att välja på om inget annat gott alkoholfritt alternativ finns. Jag tänker också att jag bara ska svara ”nej tack, har du något alkoholfritt alternativ?” Jag har ingen redovisningsplikt för någon. Har jag lust att berätta om någon frågar så gör jag det. Har jag inte lust så svarar jag nog bara det ”ursäkta mig, men jag har inte lust att prata om det just nu.”

Farhåga: Ska jag aldrig mer få sitta på en uteservering och njuta?

Även här har corona gjort att antalet tillfällen till just besök på uteserveringar är noll hittills i år. Jag lever inte ett ”festande” liv annars heller, så antalet tillfällen i normala fall är minimalt också. 4-5 gg/år kanske tillfälle ges. Antalet tillfällen sittande i kvällssolen på ett trädäck med grillos omkring sig är desto fler i mitt liv, och jag tror att känslan är ungefär densamma. Att sitta på trädäck i kvällssolen har jag hunnit prova, med en alkoholfri öl i glaset. Känslan av njutning var exakt densamma. Kanske ännu bättre faktiskt eftersom jag blev så glad över att jag kunde sitta där och njuta utan alkohol i mitt glas. På uteserveringar måste det funka lika bra. Många uteställen är duktiga på att göra alkoholfria drinkar, så det känns inte som ett problem alls längre faktiskt.

Farhåga: Hur ska jag nu kunna somna?

Nu har jag lärt mig att det är alkoholen som fördärvar sömnen. Man sover inte riktigt, man blir typ halvt medvetslös. Under sömnen har hjärnan normalt fullt upp med att sortera och katalogisera intryck vi fått under dagen. Ibland drömmer man, eller rättare sagt drömmer gör man oftast men ibland kommer man ihåg det när man vaknar. Allt detta förstör alkoholen. Efter en vecka som nykter började jag sova bättre. Somnar snabbare, vaknar oftast inte för toabesök. Är mer naturligt kvällstrött, och vaknar kl 6-7 naturligt när jag är ledig. Och då blir de lediga dagarna mycket längre ?

Farhåga: Hur ska jag nu gå ner i varv?

Här har jag inte hittat något som funkar lika snabbt som vin. Än. Men jag fortsätter att ta med mig temuggen till tv-soffan istället för ett glas vin och jag hoppas och tror att det kommer funka precis lika bra på sikt. Kanske ska jag kombinera det med en kortare andningsmeditation också? Ja, det ska jag bannemej göra. Precis när jag sätter mig ner i soffan efter en lång arbetsdag, innan jag ens sätter på tv:n. Andas lugnt in och ut. Jag kommer ju ner i varv till slut även utan alkohol, och jag märker att tröttheten känns tydligare. Jag går och lägger mig tidigare och tidigare på kvällarna, vardag som helg. För att jag känner mig trött och behöver sova. Och bättre avkoppling än sömn finns ju faktiskt inte.

Farhåga: Ska jag bli en tråkmåns nu?

Tråkmåns har jag kanske blivit i bemärkelsen att jag inte har lust att ränna på krogen. Men det var många år sedan som jag hade behållning av det. Annars är jag lika babblig och skrattig som vanligt. Tillfällena är ju tyvärr få att få tjöta och skratta med folk IRL just nu, men när jag får chansen så tar jag den verkligen! Ser faktiskt fram emot nästa brakfest, för jag tror verkligen att jag får lika roligt. Kanske ännu roligare. Jag brukar alltid framhålla att de två roligaste personalfesterna minns jag väldigt tydligt. Jag var nämligen gravid och därför spik nykter. Alla andra personalfester minns jag som ett töcken. Jo, på en personalfest minns jag hemresan. Jag fick nämligen be min sambo att stanna flera gånger för att jag behövde spy. Mindre trevligt minne alltså. Något från festen minns jag inte.”

Tack, hamsterhjul heter det! Här har hjulet börjat snurra för fullt nu. Dottern filmar och lägger ut på Tik tok.? Jag har förmedlat henne det du skrev om. Bara att vänja sig.

I morgon blir det en kort artsatsning i gryningen, sedan ska vi åka och möta upp svärföräldrarna ( tillhör riskgrupp) och äta lunch utomhus. Dom bor i en annan stad så vi möts halvvägs för att inte överskrida restiden på 1 till 2 timmar. Allt enligt Tegnells rekommendationer.?

Jag ska hålla öronen öppna för västergökar.

Kram

Du ska verkligen vara glad och stolt över att du stod upp för dig själv och gjorde din åsikt hörd.

Nu har du gjort det en gång, nu är det bara att fortsätta så ?

Önskar dig en fin och härlig Kristi Himmelsfärdsdag!

Kram ?

Och fyller på med kramar och omtanke från mig till dig ??!
Hör av dig när du orkar, kan, vill och behöver!
/Fibblan ?.

Oerhört tacksam och glad över att du tar dig tid och hälsa på och berätta om din nyktra dag 500.

Kram ?

Till den runda fina siffran förstås men framförallt till att skammen är borta??! Att äga sin nykterhet och stå stolt i det beslutet och den övertygelsen - det är verkligen värt att fira??✨! Skål i något läckert bubblande som är helt fritt från alkohol ????!
Kram och fortsatt lycka på vägen ?!
/Fibblan ?.

Hoppas att ni får en riktigt fin och varm Kristi Himmelsfärdsdag! Själv ska jag dra till skogs och lyssna efter göken.

Kram ?

Min sambo tar alla lediga tillfällen i akt att dricka. Det vill säga fredagar o lördagar, och som ikväll när det är helgdag imorgon. Vet inte riktigt hur mycket han dricker, har lite dålig koll. Dock så pass mycket att han kisar med ögonen, får förändrat tonfall och småraglar. Jag blir så besviken när han dricker för mig är det ett sätt att inte sätta familjen först utan alkoholen/vinet. Han å sin sida tycker att jag också borde dricka med honom, för alla dricker på helgen. Det är bara jag som inte gör det. Att han dricker är för att han då känner att han är ledig och att det blir roligare. Mitt argument att hans och vårat liv skulle bli roligare om han inte dricker går inte hem.
Vet inte vad jag vill med detta, men kanske om ni tycker att han verkar dricka för mycket eller jag som överreagerar då han är nykter i veckorna.

Jag är så trött på att folk tjatar om ”ekorrhjul”. Det är ju hamstrar som springer i hjul. Ekorrar springer på trädstammar och hoppar i träd.

Önskar dig en trevlig kristi himmelsfärdsdag! Jag hoppas att vi båda hör göken i väster. Här i söder har man ”gökotta” imorgon bitti. Går ut i ottan och lyssnar efter göken.

Brukar dock inte själv orka upp så tidigt, och imorgon hoppas jag sova till kl 8 åtminstone. Jag hoppas göken håller igång vid lunchtid också!

Kram ?

Jag tror inte bara att igenkänning gör att man svarar, även om det kanske är vanligast.

Ibland vill man nog bara bekräfta: ”Jag ser dig, hör dig, lider med dig” osv. Ibland vill man nog förstärka det positiva: ”Heja dig, du tänker/gör helt rätt, fortsätt så” osv.

Jag tror att man även kan svara för att man känner att man har något att tillföra ”diskussionen”.

Fakta, alternativa åsikter eller något som kan fördjupa tänket hos den som har skrivit inlägget. Vara ett ”bollplank” helt enkelt.

En riktigt fin Kristi himmelsfärdsdag önskar jag dig!

Kram ?

Alkoholen är ju ofta symtom på något annat, och det är nog viktigt att komma tillrätta med grundproblemen. Om det är möjligt på ett konstruktivt sätt och framåtsyftande.

Jag har själv bara gått i KBT-terapi. Passar mig som är så gräsligt lösningsorienterad.

Vet inte om jag hade haft nytta av psykodynamisk terapi. Jag kan ju inte göra så mycket åt min barndom och uppväxt i en dysfunktionell familj.

Förstår förstås att det har präglat mig massor - och till exempel gjort mig enormt lyhörd för andras känslor. Mer än mina egna känslor tror jag.

Ja, någon gång kanske jag provar den terapiformen också. Det är kanske det jag behöver?

Ha en riktigt fin Kristi himmelsfärd!

Kram ?

Tack för kramen, den behövde jag ❤️
Kram ?

Har inte glömt bort dig finaste .... skriver så fort jag e hemma och har lugn!

... Jag springer också och går en hel del och försöker mata in såna saker och annat i vardagen. Jag har märkt att en bra grej är att "dra ut på kvällen" - hellre vara hemma/färdig med jobb lite sent, umgås med någon nära inpå middagstid, och sen äta middag lite senare, kanske vara klar runt 8-8.30, slökolla lite nyheter och hänga på internet (och här), sen förflytta mig till sängen strax efter 22 och spendera 1-2 timmar med någon serie eller annat innan jag är sovredo. Det som skapar störst rastlöshet är att sitta vid 19 och ha ätit middag, det är ljust i flera timmar till, och "kvällskänslan" är långt borta. Vet inte om detta är logiskt för någon annan än mig, men jag har kommit på det rätt nyligen så ska nog försöka lägga upp kvällarna så framöver. Detta passar mig som lever utan barn eller sambo.

Imorgon är det röd dag och sen en långhelg för många. En "kul grej" är att jag annars är väldigt medveten om helgdagar p.g.a. systembolagets öppettider. Typ om det är stängt torsdag och även lördag så måste jag handla på onsdagen/fredagen. Den här gången har jag missat det.

I övrigt är dagarna lika varann och jag kommer inte så mycket "längre" i mina tankar om min relation till alkohol.. Jag tycker verkligen om att dricka, på olika sätt och vid många olika tillfällen, men tycker också väldigt mycket om att leva majoriteten av mina dagar utan att dricka, åtminstone HELT säkert utan att dricka som jag tidigare gjort. Jag söker ju en kombination av dessa två saker men vill inte heller att det uppstår en för stark dikotomi mellan dom. Vill inte hamna i ett läge där vardagen är en "väntsträcka" tills helgen när jag "får" dricka exempelvis. Eller att varje glas jag tackar nej till bygger upp energi (i form av känsla av duktighet, press, förväntan från mig själv/andra) som sen måste laddas ur för att jag ska må bra. Den är lite klurig.

du har helt rätt. Att dricka alkohol är som att (bokstavligt dalat) dränka allt i ett hölje som är svårt att orientera i. Jag har säkert varit rastlös innan, liksom ledsen, otålig, och andra känslor... men till slut kanske man alltid nollställer sig i samma känsloläge med hjälp av alkoholen? X antal glas in så mår man väl ungefär likadant kanske? Dämpad och loj typ. Hur mår du?

Är det 4 veckor sedan jag drack. Känner mig stolt! Idag kom ett litet sug smygande. Ett glas rött i kvällssolen. Nej jag tog alkoholfritt bubbel som mannen hade köpt. Ganska gott men efter 3:e glaset blev det lite väl sliskigt så bytade till citronvatten. Vi grillade och sen tog jag bilen på en lång tur. Jag körde även ut hela familjen till stranden nu för 30min sen för att se hur solen började gå ner. Magiskt vackert. En av fördelarna att inte dricka är just att man kan göra dessa spontana härliga saker!i Hoppas ni har en fin kväll? kram

När jag har mina ensamveckor är jag helt oinspirerad vad det gäller mat. Och jag gillar egentligen att laga mat, men inte enbart till mig själv.

Lagar fortfarande mat för minst fyra, det sitter i ryggmärgen, så det blir alltid matlådor. Då räcker det att laga mat en-två gg på en vecka, perfekt!

Ha en toppenhelg, och jag hoppas att vi båda hör göken i väster ?

Kram ?

Jag förstår att det måste kännas jobbigt och att du blir ledsen. Sedan att du själv har bott i det huset i 14 år måste ju väcka gamla minnen och känslor.
Hoppas du får sova gott och kanske lite längre än vanligt i natt.

Kram

Nu känner jag att jag blottar mig helt otroligt men....jag undrar vad är det som gör att ngn svarar på ens inlägg/kommentarer?

För egen del så är det kanske ngt som liknar min egen historia..

Kram?

Hittade just din tråd och läste igenom den. Känner igen mig i en del av det du skriver! Om urladdningen, att bli besatt också av nykterheten, att vara en allt-eller-inget person... Sen verkar vi ha lite olika typ av beteende vad gäller själva alkoholkonsumerandet (jag blir inte akut-full då och då utan är mer av en varje-dag-slentrian-drickare). Jobbigt med din sambos besvikelse och pressen som kommer därifrån. Kanske bra som motivation också, jag lever ensam och då är det ju fritt fram.. Men tycker han också låter för hård och kontrollerande, som är inne och rotar i ditt privata? Dock verkligen inte min ensak.

Varför känner du att du inte kommer förbli nykter i helgen? Och har du satt som mål att ha 3 månader nyktert eller hur planerar du? Skriv gärna om du vill :)

Inte konstigt att du blir rastlös, alkoholen är ju bra på att dölja sådant. Men det finns ju andra sätt att tas med rastlösheten som tur är. För mig är det att vara ute i naturen. Gå i skogen, pyssla i trädgården, jogga. När jag är rastlös och irriterad är ovannämnda det sista jag vill göra, men när jag tvingar mig ut mår jag alltid så mycket bättre sen.

Tack för omtanken, den värmde ❤️

Kram ?

Vissa kvällar är det värre än andra att lämna den yngsta dottern hos sin pappa och åka hem till en ensam lägenhet efter den gemensamma middagen.

De gångerna sammanträffar ofta med att äldsta dottern är där också. 3/4 av ursprungsfamiljen är samlad och den sista 1/4 åker hem till sitt hem.

Förnuftet säger mig att jag är löjlig. Storasyster har sitt ursprungliga rum kvar hos sin pappa i huset. Här hos mig får hon sova på soffan eftersom Lillasyster har ärvt hennes rum. (Jag bor i en trea och tidigare delade jag och yngsta dottern rum).

Jag vill inte ens visa den äldsta att jag blir ledsen när jag ska åka därifrån. Jag vill inte lasta henne med mina känslor. Istället åker jag hem och gråter i min ensamhet.

Det känns nästan som hon är längre ifrån mig när hon är två mil bort i huset (som också var mitt hem i 14 år) än när hon är 30 mil bort. Saknaden blir liksom mer påtaglig när hon är så nära geografiskt.

Hon flyttade direkt efter studenten och jag har tydligen inte bearbetat det ordentligt än. Saknaden första hösten var så enorm att det kändes som hjärtat slets ur kroppen.

Sannolikt ännu en känsla som jag sen har supit bort. Nu som nykter kommer den tillbaka med en oerhörd kraft.

Det är något speciellt med den förstfödda tror jag. Jag minns så oerhört väl hur lycklig jag var den första tiden. En känsla som var så stark att jag fortfarande älskar förhösten (hon är född i september).

Snart 24 år senare minns jag den oerhörda kärlek som drabbade mig nästan direkt, inom bara några timmar efter födseln. En kärlek som går utanpå allt. Hon är någon jag skulle offra mitt eget liv för.

En kärlek som inte mattas av med åren, tvärtom nästan. Hon är som en förlängning av min egen kropp nästan, som en extra arm. Som jag saknar. Som fantomkänslor.

Med yngsta dottern var känslorna helt annorlunda inledningsvis eftersom hon föddes svårt sjuk och tillbringade sina fyra första månader inlagd på sjukhus.

Det tog minst ett halvår innan kärleken växte sig riktigt stark. Den känslan fick liksom inte plats bland all skräck, oro och vanmakt. Beskyddarinstinkt kände jag, men den villkorslösa kärleken lät vänta på sig.

Den kärleken är också enormt stark, men på ett annat sätt liksom eftersom hon alltid kommer att behöva mig på ett helt annat sätt. Yngsta kommer alltid att vara en stor del av mitt liv.

Men som sagt, alla känslor är okej. Mer än okej. Känslor är bara känslor. Att jag är trött och sliten förstärker nog ledsenheten också.

Men jag känner inget sug efter vin så L i HALT (ledsen, lonely) tillhör inte mina värsta triggers.

Kram ?

Nordäng ❤ skönt att höra. Var inte beredd på bakslaget riktigt. Kram

MalmMia

Klart du ska. Igenkänning är allt. Det är så galet läkande. Kram ❤

Jag ska acceptera min ilska. Och jag ska skrika ut den nästa gång den väcks. Lite kändes den som en snuttefilt för mig. I min oro för allt det nya. Och jag kämpar på med att trampa vidare. Vidare mot nytt.

Jag klarade över 100 nyktra dagar med start för nästan ett år sedan. Det var då när jag kände mig trygg i nykterheten som jag valde att "dricka måttfullt" i sällskap. Gick galant några gånger, sedan åkte jag dit igen. Långsamt men säkert. Och nu står jag här igen, med hjärtat i handen och ångrar mig djupt. I dag var jag hos min terapeut. Jag hade stålsatt mig inför att bryta kontakten. Men så skedde något. Han förstod att jag inte klarar av krav och måsten just nu. Mitt mål är att landa i mig själv, vara närvarande och våga känna utan att agera på känslor som kommer. Vara snäll mot mig själv och fylla på med sådant jag behöver och mår bra av. Det gäller nog för många av oss. Det är så lätt att låta invanda, självdestruktiva beteenden ta över. Jag åkte med mina tonårsbarn på en utflykt. Vi hade det mysigt tillsammans. Jag väljer att inte dricka vin i dag, har inte köpt något. Kärleken vågar jag inte riktigt prata med om mitt beroende än, det känns just nu för skam- och skuldfyllt. Men jag vet att han kommer att stötta mig helhjärtat och att vår relation kommer att fördjupas när jag väl tar steget och blottar mig. Att visa svaghet är bland det modigaste man kan göra, tycker jag generellt. Men det är svårt, så svårt att genomföra i praktiken.
Kramar i massor till alla som kämpar?