Senaste kommentarerna i forumet

Godkväll,
Vill bara meddela från säker källa att det alltid finns de som har det värre, men trots det så är det okej att bli både besviken, ledsen och arg. Alla känslor tar vägen nånstans om de inte får komma ut. Nej, såklart ska man inte slåss eller skälla ut människor för att man har pms, men sånt där som är viktigt för en själv. Att liksom ge sig rätten att känna efter och att det är okej. I all välmening förstås.
Önskar dig en fin dag imorgon och att det inte blir alltför tuff jobbdag på fredag. Kram ?

Ja, jag tror också att din vilja att må bättre kommer tillbaks. Och som du säger, ibland behöver man kravla runt där nere ett tag för att få lust att gå vidare. Ta hand om dig så gott det går ändå, vårsol och promenader gör gott även när man dricker för mycket.

Hej vänner?

Så lättlurad jag är...spelar ingen roll vad jag skriver här utan det handlar om känslor?att hantera dessa känslor??

Haft ett bra samtal m läkare idag på internetbehandlingen även om det tekniska var lite struligt?Till slut fick vi ha ett vanligt telefonsamtal??
Läkaren tänker att jag ska kunna påbörja internetbehandlingen??
Kändes verkligen skönt??
Fast verkligheten är ju att det är precis lika svårt men jag måste tro på detta????

Under den här rubriken som jag/vi skriver ”Förändra sitt drickande” så de trådar där jag har läst i förutom ngn enstaka så är många inne på ganska många månader som nykter tom kanske upp emot tio år som nykter...jag undrar hur kom du dit??
För mig funkar det inte med...jag har bestämt mig...har läst massvis av böcker... lyssnat på poddar..för det är ngt mer...tänker jag som gör att man slutar..Vill du berätta? El har du berättat i din tråd?

Nu ska jag försöka vila från allt vad den digitala världen erbjuder... märk väl jag sa...ska försöka ??

Önskar er alla en fin helg och en helg som du önskar?❤️

Kram??

Jag är en sån som lagar mat, mycket, inte tjusigt eller dyrt men jag skulle ändå säga att det är ett intresse som jag övat mycket på (till skillnad från min frö-satsning... som vuxit mig över huvudet) Men jag är inte lika intresserad längre. Delvis kan det ha att göra med ett mer begränsat utbud här på landet, dessutom går det inte att varva matlagningen med äta-ute-kvällar. Så det blir mindre lust och mer ”nåt måste lagas”. I kombination med hemskt mycket jobb så har jag hamnat i att det går bra med en omelett, fil och hallon. Mkt olikt mig. Kanske har den där omsorgsfulla matlagningen delvis hängt ihop med vinglaset. Vill inte säga att det varit huvudsaken, men en kombination. Och utan kombinationen blir det något annat.
Jag skulle kunna säga att det är lite sorgligt men det är samma gamla sorg i ny skepnad. Det vill säga ett faktum att förhålla sig till. Snyft och ja, jag får hitta annat.
Nu har jag föst undan jobbtankarna med ett par timmars städning. Älskar att städa, fixa fint, hämta blommor, torka rent överallt, vattna vika, min egna terapi.
Imorgon kommer familjen, delar av. Längtar som till jul när jag var liten.
Skäms inte för jobbet utan är ganska stolt över det jag har orkat och baxat fram genom organisation och strukturer. Jag är innerst inne väldigt glad att få utvecklas och stolt att jag inte slarvar bort chansen. De tankarna känns klara, enkla. Kanske för att det är helg och ledigt nu ?
Önskar er alla här en fin kväll. Om du har en kämpar-kväll, ge inte upp. Allt jobbigt går över, blir bättre, tummis. Livet blir brokigare, mer allvar och mer känslor, och mer värdefullt. Jag är nykter idag men dricker ett glas a-fri vitt vin med is och citron. Gott. Middagen? Vi får se ? Kram alla.

Man måste få sörja och det är naturligt. Men vis av erfarenhet så blir det bättre, i mitt fall såg jag att det var en fantasi jag sörjde och inte mannen. Så ge dig tid, kram Strulan ❤️❤️❤️

Vilken härlig siffra tack för du delar med oss// kram Strulan

Dag 6 som nykter idag. Solen skiner och det är långledigt nu i helgen. Känner att jag inte kommer förbli nykter, kommer inte dricka ikväll (mest för att det inte är något bra tillfälle) men längtar efter att göra det. Trycker i mig godis och läsk för att kompensera, känns lite bättre då. Älskar verkligen att dricka när man är själv, koppla av och känns ron i kroppen. Det är min egentid verkligen. Vet inte hur jag ska komma bort från dom tankarna, måste nollställa hjärnan känner jag. Men hur?

Det var ett meddelande som du skrev som svar till en användare där du uttryckte hur ledsen du blev av det personen skrev som kanske vart lite hårt uttryckt i hur ledsen du blev över det, så inget dumt eller så alls mest att vissa ord kan bli så ”hårda” när de bara kommer i text.

Du är medveten om att dina känslor kan gå överstyr, jättebra att du känner dig själv och kan sätta ord på det, inte alla som kan det. Idéen du har där om hur du kan hantera det låter ju superbra!

”väntar ett tag innan jag svarar, tänker igenom vad personen vill säga, och tänker ut ett konkret svar, istället för att svara direkt efter att jag läst”

Bra också att du sätter ord på att du har svårt att förstå vad andra menar, framförallt dom du inte känner och att du själv är medveten om det. Det kan ju vara hjälpsamt att säga det ibland när du är medveten om det eller bara fråga. Jag tänker att många gör det och att vi alla inte förstår varandra titt som tätt.

Jag får en till tanke kring det, hoppas det är okej att jag delar med mig. Att vara på ett sånt här forum blir ju då fullt med utmaningar. Här är det privatpersoner, alla är här för sin egen skull, gör det man själv är hjälpt av.
Det kanske är så att man får vänta länge på svar, inte får några svar alls, får råd man inte vill ha eller liknande.
Fördelen som finns är nog mer kring att prata med andra i liknande situationer, bli inspirerad av varandra, kanske kunna hjälpa ge råd och tips samtidigt inte samma som att exempelvis gå och prata med en terapeut eller prata med en god vän som man vet vad man kan vänta sig för svar från på ett ungefär.

Vad tänker du själv om det, vad som är fördelar med forum och vad som är svårt med forum?
Kanske är det så att forumet är hjälpsamt ibland och ibland inte och att det är högst personligt. Om du själv funderar på vad du tycker känns bra med forumet, vad du är hjälpt av och när kanske du kan komma fram till när och hur du vill ta stöd av forumet och när du kanske vill göra något helt annat.

Detta är något jag tror många känner igen sig i och har skrivit om, ibland känns det hjälpsamt att vara här, ibland inte och det beror på olika saker.
Angående meddelande vi skickat från admin har vi haft teknikstrul på meddelandesidan men förhoppningsvis ska du kunna se dem nu då det ska vara ordnat.

Fint att du kan känna att positiva saker håller på att ske med dig, att du trots har stunder då du mår extremt dåligt som du skriver kan känna att positiva saker händer. Glädjande att höra.

Du märker vad du är hjälpt av, sätter ord på det och genom att tydliggöra vad som hjälper dig blir det lättare för andra att finnas där på det sätt som passar dig i den mån de kan.

Håller tummar för att du får den hjälp du känner passar dig där via psykiatrin. Ta väl hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Har jag stått upp för mig själv för första gången i detta rena klara till stånd!
Utan skuld och skam har jag satt mig själv i första hand och yttrat mig starkt och tydligt och stått på mig i nåt som påverkar mig negativt.Känner en liten stress just nu och förr hade jag druckigt stora mängder vin på den här känslan....men inte just nu!
Nu skriver jag av mig här istället.Och står kvar i det här för nu vet jag att det går över.
Tack och lov/Pilla

Som du skriver, det var ett tag sedan du var här. Mycket har hänt i ditt liv och nu är det inte bara corona-kris som härjat länge utan även det som Kennie nämner här, att du har varit med om en stor förlust och att även det säkert påverkar ditt mående.

Just nu är det såhär, och det har varit såhär en tid, tufft. Det finns skäl och i detta kommer alkoholen in, får en större plats och på kort sikt kanske dämpar det negativa känslorna och skingrar tankar, samtidigt låter det som du ser den onda cirkeln som uppstår och vill hitta sätt att bryta den.

Att du tar steget att skriva här, trots att du är mitt i allt detta är ju verkligen ett steg i att se framåt, bra gjort! Modigt och klokt att du tittade in och skrev och berättade för oss här. Det ger oss chansen att ge dig stöd. Att sätta ord på det såhär, få lite svar och både läsa dem och det en själv skrivit är många gånger hjälpsamt i sig. Hoppas det är och blir det för dig också.

Vad tänker du och skulle du vilja ha just nu för att må lite bättre, jag tänker kring stöd av vänner, bekanta, oss här, professionellt, vad som helst, du vet ju bäst vad du känner.

Ta hand om dig och fortsätt gärna berätta hur det går och hur du mår!

Varma hälsningar,
Rosette

När jag var helt ensam i mitt stora hus.
Grannarna grillade och exet satt och söp i stugan.
Och där gick jag mol allena och försökte både inför mig själv och omvärlden försöka få det till att det var ok.
Men det var det inte.

Jag känner med dig lim och de där dagarna som så småningom böir till timmar är fruktansvärda.
Du kanske ska se det som att du är som ett stort öppet sår nu och hudflikarna når inte varann för tillfället.

Nykterheten är prio 1 nu. Väldigt mycket har ju blivit så otroligt mycket bättre nu.Tids nog så fixar sig resten också tänker jag.?

Ha en fin kväll du med! Kram

Lite så är det ju alltid, det finns alltid dem som har det värre. Men man måste ändå få vara lite ledsen och besviken för sin egen skull. Ibland. Är man trött förvärras känslan.

På något sätt är det ändå skönt att sätta ner foten och säga till sig själv på skarpen: ”Nej, den här glädjekalkylen håller inte - tänk om”. Jag får spara den semesterdagen tills jag har större glädje av den helt enkelt.

Ikväll åker jag och yngsta till huset och grillar och det ska jag njuta massor av. Imorgon blir det utflykt till skogen med en vän (social distansering krävs). Nytt naturreservat att pricka av blir det. Sen är jag nog pigg att jobba igen på fredag ?

Kram ?

Tack, sådan pepp värmer ?

Nu har dagen passerat. Eller större delen i alla fall.

Jag har pratat med mannen, ett kort samtal. Höll mig till ämnet och önskade honom sedan en bra dag.

Sedan efteråt har det känts så skönt för att jag inte lade mitt fokus på att göra honom glad.

Nu skiner solen och jag sitter ute med en kopp kaffe. Men ångesten smyger sig på nu. Förmodligen just solen och att vi är lediga imorgon. Såna här kvällar då mannen brukade dra ut med kompisar medan jag blev kvar ensam hemma. Grannarna kommer säkert grilla. Men inte jag. Jag måste lära mig att det är okej. Men det gör ont. Så ont.

Så är det.

det är ett hemskt tillstånd att hamna i, vad jobbigt du har det. Du är en fin och älskvärd person som halkat ner i ett destruktivt beteende. Hoppas att du snart kan hitta lite fina tankar om dig själv.
Du kommer hitta fram till en helt annan verklighet om du orkar ta dig ur. Jag minns så starkt första gången jag kände glädje på riktigt, liksom helt producerad av kroppen, typ efter ett halvår nykter, det är ashäftigt. Man pajar ju alla funktioner när man är i beroende, tror att man aldrig kommer vara glad för att man har lärt systemet bara reagera på kemisk stimuli. Det är jättehärligt när det går över.
Det är en aslång och kämpig resa, men för mig har det hela tiden kommit belöningar på vägen som gör det värt det, mat smakar bättre, närhet till andra människor blir mer på riktigt, man blir stolt över sig själv och överraskad av hur mycket man klarar.
Vilket stort steg du tar nu, jag hoppas så att din behandling ska vara värdefull.
Kram och massor av pepp!! Heja heja heja dig!

Det vidare livet, jag är inte där än men vill ändå få positiva kommentarer om det. Jag har gått från druckit för mycket på fester till en alkis. Ska snart in behandlingshem och är livrädd. Fast jag har misskött jobb, skrivit åtskilliga dumma mess och har noll energi kvar och en vinfetma på det så är jag ändå mest livrädd över att aldrig mer kunna ta den kalla retsinan eller den mustiga ölen efter en dags vandring i Skottland. En sorg. Ni som har slutat helt och ni som har lärt er hantera det, kan ni inte komma med kommentarer och pepp om hur det är? Behöver massor av pepp inför detta. Kran

...är det visst idag.

Hade mitt första samtal med en psykoterapeut på vårdcentralen idag utifrån sjukskrivningen. Hon var rar att samtala med och hon berörde att vi kanske skulle behöva prata om den känsla av utanförskap och ensamhet som följt mig genom livet. Det är faktiskt det jag i förhand kanske tänkte att jag skulle behöva stöttning med, längre fram, så där hade hon helt rätt.

Satt där och funderade på om hon var en person jag skulle lyfta det alkoholberoende jag haft och tillnyktrar ifrån, men kom fram till att jag i alla fall där och då inte kände behov överhuvudtaget. Jag tror inte att jag kommer att behöva lyfta detta med henne längre fram heller, men det jag däremot nog kommer att komma in på är själva tankarna som utlöst behovet tidigare. Min strävan efter något, rastlösheten och ensamheten. Nästa tid är några dagar in på juni så det tar ju en tid innan det är dags igen.

- - ?

Jag tycker faktiskt att du får unna dig lite självömkan. Att jämföra sig med andra är absolut viktigt men här hade du och dottern planerat för en helg och så blir det inte så.... Nej, jag känner med dig.
Kram!

Vad är skumt?

Jag har just läst en massa grejer, relaterade till jobb, som handlar om just längre förhållanden. Man blir inte jätteupplivad av dessa studier men det är som med det mesta annat (tex vara nykter) att det är ganska bra när man inte överblickar evigheten. Jag och min man har snart varit ihop 20 år. När vi träffades kände jag mig urgammal.., vilket betyder att jag nu är bortom räddning gammal. ?? Fast så känns det inte. Jag har ju helt vuxna barn så jag ser ju på dem att jag inte är 32 (och i min spegel). Men jag har ju varit gift tidigare så i jämförelse är jag på en väldigt bra plats i livet. För mig har nykterheten varit prio ett dessa månader, allt annat kommer i andra hand, också min man.. Kram och ha en fin kväll!

Skumt det du säger

Skumt det du säger

Slitit som ett djur på förmiddagen för att hinna ikapp med alla måsten. I eftermiddag sitter jag fast i en videoutbildning. Hela eftermiddagen.

Så till slut gav jag upp. Jag drog in ledigheten som jag har beviljat mig själv nu på fredag. Så får det bli. Jag får jobba. Hemifrån. Och förhoppningsvis känner jag mig lite mer i fas då.

Helgdagar och klämdagar är trevligt som sjutton. Men om det innebär att man får slita som ett djur innan och efter ledigheten så känns det ibland inte värt det.

Egentligen skulle jag ha åkt till äldsta dottern i gbg imorgon och stannat där över helgen. Vi skulle sett musikalen ”Såsom i himlen” nu på lördag. Men så blir det ju inte.

Dottern har kommit hem istället, för sommaren faktiskt. Hon börjar jobba den 1/7 som först, så vi får gott om tid att träffas. Hon bor ju hos sin pappa, men vi är ju mobila båda två.

Jag ska inte beklaga mig egentligen. Jag tänker på vårdpersonalen som kanske inte ens får sommarsemester.

Kram ?

hej igen!! Jag såg inte ditt svar förrän nu, tycker det är svårt att hitta tillbaka till trådar här på forumet... är du kvar här? Det har ju gått några dagar. Något nytt om ditt återbesök till läkaren? Jag fick svar på mina prover - de var helt normala. Antar att det har en del med min senaste månads minskade intag att göra. En dag i taget låter bra. Skriv gärna om du vill prata om ångest eller annat.

Gällande mål, så har jag ett övergripande och det är att nå till en punkt där jag upplever att jag har balans i min livsstil. Där jag varken nekar mig själv en massa saker eller gör för mycket av något. Därför kör jag inte på 100% nykterhet utan kanske 80% (om man säger att jag tidigare hade 0%..). Har du några mål? kram!