Senaste kommentarerna i forumet

Naturreservat nummer 28 i mitt hemlän fick besök idag, när jag hade promenaddejt med en kompis. Efter den skogsrundan blev det ett besök i en närliggande helt underbar kustby.

Trots att där var mycket folk så fanns det ändå gott om fikabord att använda och vi fick en skön stund i solen medan ladusvalorna tjattrade runt våra huvuden. De flög så lågt så att det tyvärr känns som om dagens fina väder snart är ett minne blott.

Någon gök hörde vi inte, men det berodde nog mest på att vi tjattrade värre än svalorna ? Efter den här våren med mycket hemifrånarbete och glest kontorslandskap kändes det som om vi båda hade ett visst uppdämt behov av att just prata. Göken får jag lyssna efter en annan gång.

På vägen hem var jag bara tvungen att stanna och njuta av rapsfälten en stund. Den gula färgen är otrolig, liksom doften och lärkans sång ?

Nu känner jag mig blossande röd i ansiktet av solen och lagom mosig i skallen efter all frisk luft.

Jag känner mig också påfylld med energi igen, tack vare besök i naturen och flera timmars prat med min kompis. Åh, vad jag behövde det ❤️

Kram ?

Lyft luren och ring till någon!
Man kan ringa till Alkohollinjen om du inte vill/kan ringa till någon du känner.
Du måste be om hjälp nu.
Jag förstår att precis allt är nattsvart för dig nu - men det finns hjälp att få.
Vänta med att fatta några som helst beslut och prata med någon istället!

Tack, har dock bestämt mig för att dö. Hejdå

..jag blir så rörd av att hitta ett inlägg..när jag varit tyst några dagar.
Läst lite i andra trådar.
Tänker att även jag har ett lite knepigt förhållande till arbetet. Jag är ju en beroendeperson. Det är både en för och nackdel. Jag ger allt och kan prestera bra med tidspress ...blir helt uppslukad. Men balansen balansen..,
Jag ser på min son...han är precis likadan och även han i en bransch med absoluta deadlines ( vilket på ngt sätt också är en förutsättning)
Jag kan inte göra om mig själv i grunden....men jag kan öppna upp för utveckling...genom att inte dricka.
Och en grå storpudel:-)
Tycker att pudlar ..när de inte är klippta sådär fånigt är fantastiskt fina.
Kloka lär de också vara.

Har samlat ihop Oxycodone och Zolpidem, har massor orkar inte kämpa mer. Farväl.

Jag vill bara dö.

Kämpa ❤

Har varit dålig på att skriva. Skyller på jobbet ( men rätt dålig ursäkt) men det har varit mkt...
Kom hem ganska sent i går och i dag har jag bara vilat, läst, legat i sängen.
I morgon arbetar jag igen men sedan ledig över helgen.
Tack för att du kikar in här även när jag är tyst Se Klart.
Jag har restauranger runt hörnet...men tycker att det låter så härligt med landet och täppan ( laxen och kycklingen i frysen till trots).
Jag tänker mkt....och har tänkt vidare på det du - och andra - skriver om projekt.
Att fylla livet med saker som ger lust.
När man dricker handlar det mesta om att ’klara av’ och hålla skenet uppe.....några större projekt är svårt att hinna med.
Men nu..... jag är likdom i en mellanperiod. Litar inte riktigt på nykterheten än....men märker ju hur huvudet lättar och att jag tar hand om mig själv och mitt hem bättre.
Ibland är det lite tråkigt och i går kväll när jag slutligen landade hemma så ville jag så gärna försvinna in i den där varma alkoholdimman.....som för några timmar ger ro....och kemisk mening.
Men istället såg jag på Falsk identitet ( omöjlighet att hänga med...men den är bra ändå - jag gillar karaktärerna) och somnade.
Det blir till att semestra hemma i år ( har jag förstått nu) och stugorna ( de som ligger fint) är redan uthyrda...
men jag har nu satt igång projektet ’Sova ute’....har en vän som är bra det och kan allt om vindskydd och trangakök och sånt. Det ska tydligen bli en riktigt varm sommar igen ...och jag lockas av tanken att sova i naturen och vakna av soluppgången och koka kaffe på transaköket.
I teorin:-)
I verkligheten är jag en ganska bekväm ’tant’ som uppskattar mjuka hotellsängar....men inte bara! Jag ska bejaka den där sova-ute-sidan och testa det i sommar. Mindre bekvämt mer äventyrligt.
Och kräver absolut nykterhet (!) ...att jag är vid god vigör och alert så att inte vilda djur(?) tar mig.
Är upppiggad av dessa planer ( och tror jag lyckats få med mig både en vän och min särbo på idén)
Det kanske blir min nya livsstil:-)
Från hotelloungerna till den öppna himlen.
En liten hund på det så....
??

Min kamp ligger framför allt mellan att känna den där lättnaden och till viss del ”glädje” som jag får i början när jag dricker - och på andra sidan kampen; ångesten den skapar och att göra barnen besvikna och sorgsna.

Det borde väl vara ett enkelt val när man älskar sina barn och lever för dem. Och ändå är det inte det. Jag har ju gjort fel val förut.

Jag känner dock att jag aldrig igen kan dricka kring mina barn. Den besvikelsen min dotter har visat det senaste halvåret får inte fortsätta eller upprepa sig. Allt framöver handlar om att läka vår relation och även att hon får läka.
Jag vet också att man aldrig ska säga aldrig. Men hennes sorg och ilska är en stark motivation.

Tyvärr iom det har jag märkt de senaste dagarna att jag tänker i banor av ”vi blir ju antagligen återförenade i juni”, då borde jag passa på att ta ett återfall, bara i några dagar, typ veckan innan de kommer till Sverige/jag kommer till Spanien.
Det är en både sjuk och sorglig tanke, jag vet det. Men likaså ploppar den upp. Precis som tanken ”vad gör några dagar för skillnad”. Fast jag egentligen vet vilken skillnad de gör i verkligheten.

Ja, jag har många barn. Det jag alltid drömde om. Och så är jag ändå inte lycklig eller ens nöjd över det, det är svårt att förlika mig med. Och kommer med mycket skam. Samtidigt vet jag ju att depressionen är en sjukdom och att jag inte väljer att må så här eller känna så här. Men ofta känns det så ändå.

Har tänkt på hunden ni väntat att få besked om, så roligt att höra att ni nu kan få henne! Gör det! Jag tror också hon kan hjälpa i mörka stunder/perioder, såväl som vara en glädje generellt.

Till ön vi bor på går dessvärre inga flyg ännu. De blir bara inställda gång på gång.
12:e juni är då min mamma och barnen har fått boka en resa hit, men det kan ändra sig till att flyget inte går.
Den senaste biljetten jag hade bokad dit blev inställd, liksom den innan, så jag har försökt några gånger.
Det blir lättare att ta sig hit verkar det som. I Spanien verkar det som att inreseförbudet kommer att vara mycket längre.

Ang mediciner/sjukvård i Spanien håller jag med dig! Jag har fått utmärkt vård i Spanien omedelbart när jag behövt den, oavsett om det gällt psykiatriska behov eller annat.
Vi säger ju ofta att Sverige är så bra och välfärden är bland den bästa i världen. Jag tycker (och tyckte innan jag flyttade också) att det blir alltmer tydligt att det inte längre är så.

Jag tycker det är bra med olika typer av trådar, och jag känner igen mig mycket i vad du skriver om obstinat. Jag tror att det viktigaste är att bestämma sig för en förändring - är det jag gör just nu värt det eller ska jag göra på något annat sätt? Tyckte jag läste nånstans att de flesta ”minskar sitt drickande” med ca 80% när man gör det (dvs i samband med det beslutet). Det svåra för mig har varit att hålla i förändringen över tid och inte glida tillbaka i det man inte ville. Det finns såklart exempel på folk som ändrat sitt drickande. Just nu dricker jag ingenting och det går rätt bra men jag tänker mer på att jag har haft en problematik heeela tiden. Sen vet jag att när jag började tumma på ”mina regler” dvs dricka mer än vad jag tänkt eller att undantagen blev för många - men jag tror som sagt att vissa kan klara det precis som vissa väljer att bli helt nykter. Jag vill bara önska dig all lycka till och bra att du valt att förändra :) hoppas vi hörs mer här!

Tack för fin och ärlig text ... du har många barn inser jag .. vilken lycka ändå .. din dotter kommer vilja prata med dig .. det kommer ... ❤️? vi har ju inga barn men ska imorgon ta beslut om att skaffa oss en liten hund .. vi har fått erbjudande om en liten hemlös vovve .. stora beslut men vi ääääälakar hundar och har planerat för en i 10 år nu. Dags att komma till skott nu .. behöver nån att ge kärlek till förrutom varandra . Allt gick så snabbt och fick besked imorse att hon är vår om vi vill.. så vi sitter och diskuterar här hemma idag för fullt . För och emot .. jag tror att en hund kommer stabilisera mina ibland mörka perioder .. ge ett annat fokus ! Hur som nog om mig ... tycker det e sjukt att du inte får hjälp med din ångest ! Blir galen på sverige. I Spanien hade det gått på två sekunder ! Min far får alltid kanonbra sjukvård där han bor i Södra Spanien . Fråga : du kan inte försöka åka dit ? ( hörde att vissa har kunnat flyga nu igen ?).. tänker att du skulle må bra av att träffa dina barn ? ❤️❤️?

Har vovvsingen så mycket jag kan. Nu när jag varit hemma har jag haft honom i flera månader. När jag jobbar heltid så har jag honom på helgerna. Exmannen har ett mer flexibelt arbete så han har kunnat åka hem på luncherna för att promenixa. Vi har testat hundfröken också men det är dyrare än vanligt dagis, tyvärr. Men det går ingen nöd på honom ❤️

Jag tror jag mår bättre när jag är med vovven, eftersom jag behöver gå ut varje dag och han är beroende utav mig. Så det skapar väl någon typ av meningsfullhet för mig med. Samt att man utsöndrar oxytocin etc när man myser. Han är verkligen ett lyckopiller ❤️

Annars inte mycket nytt på taket här hemma. Gjort lite arbetsintervjuer och några antagningsprover inför eventuella studier. Går mer i tanken om att lära mig nytt och byta bransch. Chefen har lite dödat passionen för mitt yrke. Samt att han är ”kungen på lekplatsen” där. Alla känner honom och det blir lite maktspel oavsett om jag jobbar för honom eller inte. Vill inte gå omkring med den oron ?‍♀️

Så håll tummarna att mina betyg och Antagningsprov varit tillräckligt för att få möjligheten att omskola mig ??

Det hade faktiskt varit jävligt kul ?

Hoppas du också får en riktigt fin vecka och helg! (Och ni andra som läser detta också?)

Fridens ☀️

Jo, första steget är insikten och nej, du bagatelliserar inte det hela. Vi är många "vinkärringar" här som har beslutat oss för att sluta. Jag är en av dem. Känner du att du har ett problem, då har du ett problem. Dags att ta dig själv på allvar? Jag har mycket hjälp av forumet. Vissa klarar sig med det, andra tar också hjälp av beroendeklinik (det har jag gjort). Internetbehandling finns ju också.

Är så ledsen på mej själv. Jag bevisar gång på gång att jag INTE kan hantera alkohol och att jag VARJE gång har samvetskval och ångest av drickandet. Hade bestämt mej för att avstå sen pågår det inre pratet och jag faller och köper hem, sitter i min ensamhet och dricker mitt så goda vin. För visst dricker jag för att det är gott? Eller......

Hela min livsstil kantas av detta eviga drickande. Jag står i ett vägskäl på riktigt och jag behöver verkligen hjälp men vågar faktiskt inte ta hjälp på orten. Skammen är för stor och min yrkesroll här skulle verkligen bli sargad om detta kom ut. Så groteskt hemskt är det.

Så nu idag sitter jag här ensam och funderar på livet igen. HELVETESJÄVLASKIT att jag föll dit igen igår. Jag pratar om mitt sjuka beteende med min syster, med en nära vän. Är öppen med dom om hur jag själv anser att mitt drickande är ett problem. Kanske de bagatelliserar för att de själva har samma beteende. Vinkärringar deluxe.

Kan någon tala om för mej hur jag ska göra nu.....hur går jag tillväga? Är inte första steget insikten? Att viljan finns eller är jag knäpp? Har jag förstorat det hela eller är jag verkligen så illa däran att jag måste ha hjälp?

Hur gör du?

Tack ?
Ja, vad ska jag säga. Svårt att hitta orden och upprepar mig mest.

I terapi har jag gått i många år. Det är ju mitt yrke, så det har fallit sig naturligt. Samt att min pappa alltid gick i terapi under min uppväxt, så det har varit ”naturligt” i min familj.
Jag känner inte att det skulle hjälpa mig just nu. Kanske har jag fel, men det kommer ju också med väldiga kostnader när man inte är skriven i landet.

Det är ledsamt att höra att du också ser svart och ofta känner meningslöshet. Men det glädjer mig att höra att du också har framtidstro. Det är ju skillnaden sägs det - när hoppet är borta hos människan, så är det början till slutet.

Min historia med medicin är inte speciellt märkvärdig, ja, på så sätt att jag inte missbrukat mediciner (förutom för mycket Immovane) och det kan de se i mina gamla svenska journaler - att jag inte missbrukat ångestmedicin menar jag.
Så jag tycker inte det är rätt att inte ge mig mediciner nu. Inte med dessa omständigheter. Jag har fått mediciner när omständigheterna varit mycket bättre och jag också mått mycket bättre. Men jag har kommit att acceptera att det är så här nu. Inget att göra åt.

Idag känner jag ingenting. Den vanliga sorgen bara. Det är svart, jag skulle vara nöjd med grått, t.o.m mycket nöjd med det. Jag drömde om det inatt.
Dag 12, inget sug ännu. Dricka kommer jag inte göra idag, oavsett om suget kommer eller inte.
Jag har sovit hela natten, men pga Theralen. Jag tog den för 20 år sedan och det är precis som jag mindes, den är värdelös mot ångest (provade igår på dagen), men sover bra på den gör man. Men det är inte lika viktigt för mig som att lindra ångesten dagtid. Dessutom sover man lite för mycket och känner sig groggy i flera timmar efter man vaknar upp, så jag vet inte om jag fortsätter att ta den till natten.

Min dotter vill inte prata i telefon denna vecka...hon ignorerar mig. Men jag pratar med mina söner och min andra lilla dotter. Mest med min son i New York. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. De flesta dagar pratar jag inte med någon utöver honom.

Jag kan inte komma på något jag konkret skulle kunna be om, men jag är tacksam för att du frågar ??
Många Kramar ❤️

Vilken härlig dag! Jag började med gökotta i kyrkans trädgård imorse och lite senare närvarade jag på friluftsgudstjänst i en annan kyrka. Vi hade vädergudarna med oss denna vackra försommardag! ☀️

Önskar er alla en fortsatt fridfull dag! ?

Tack för att NI finns
?✨?!
Frustrerande som sagt med alkoholtankar som gör sig påminda..? Men skönt då att forumet finns, och vackra människor som er i det ❤️!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

..att slösas bort med alkohol!
Jag vill inte förstöra min kropp och mitt sinne med en drog, som bara gör mig tröttare, mer ångestladdad och än mer missnöjd med mig själv!

Jag förtjänar att må bra!
Jag gör det rätta genom att jag tar hand om mig! Här kommer inget gift in..☠️

Bara en liten påminnelse till mig själv..?! Helgerna är fortsatt en utmaning. Frustrerande. Men något jag absolut kan påverka! Och jag har modet att förändra det jag kan..??!
Heja alla tappra kämpar, inkl. mig själv!
Vi vinner!
Nu gör vi denna helgen till något att vara stolta över ??!
Är ni med??
Kramar!
/Fibblan ?.

Det är ju inte tänkt att vara lätt, utan utmanande och utvecklande. Så har jag fått lära mig att leva, med mig själv. Och när mina barn lockas av illusionen av att andra verkar ha det enklare så kan jag bara säga att det KAN vara så, vilket vi sällan vet. Och om det ÄR så, är det ändå inget som går att påverka. Att vara i sitt liv. Så som du är, är att vara kraftfull.
Jag kan just nu inte tänka mig något värre än att behöva vakna lätt bakfull och med oro i själen. Oron har jag ändå min dos av. Jag hanterar den bättre nykter.
Jag har inte som du testat särskilt många andra strategier, varken haft regler eller uppehåll, men som sagt upplever jag inte att jag har tid. Att jag iaf just nu känner att det här är det bästa sättet jag kan komma på att ta tillvara mitt liv! Kram.

Du får gärna ta upp hur mycket plats du vill i denna tråd, det roligaste är att logga in här och se att jag fått svar från er :) förstår vad du menar med att inte orka/ha lust att söka nya vägar längre och att du är "klar" med det (vinet tex) och att det blev tjatigt. Så känner ju jag med. Men precis som du är inne på vill jag inte lägga mig platt fall än utan min envishet säger mig att det finns alternativa vägar för mig... Det kan såklart visa sig att jag har fel, kanske bränner jag mer tid på att göra såhär, kanske måste jag ta en eller flera till vägar ner i mörker för att komma till bättre insikter. Men jag tar den risken för att jag vill leva så insiktsfullt och fritt som jag kan. Om jag väljer att bli 100% nykter "resten av livet" så vill jag veta att jag testat andra saker först. För då kommer jag kunna vara mer lugn i det valet, så som jag känner mig själv.

tack också för komplimanger, känns lugnade att någon tycker man resonerar lite vettigt (eller iaf inte helt galet) hehe <3

Ang rastlösheten igen ja det är nog en vanesak. men också kanske något inneboende. Jag har fattat att jag gärna söker lite spänning och fart i livet och är glad i att testa gränser, lite svårt att nöja mig med "det konventionellt goda". Det blir mer att jag längtar efter det när jag ser att mitt liv är i ett lite kaosartat läge. Och då kanske jag börjar jobba mot att få till det. Som nu. Jag levde ett liv för några år sedan med stadig samborelation, bra jobb, bostadsrätt (samma som idag visserligen så den är ju kvar) m.m. Men sen sabbade jag allt det. Något kliade liksom inombords. Nu har jag fått städa upp det kaoset som ledde till en rejäl livskris för mig, och börjar komma ut på andra sidan. Och nu längtar jag tillbaka till ett liv med sambo, rutin, kanske skaffa barn etc....

Man gör det inte lätt för sig :)

Du har så rätt. Solen skiner, naturen grönskar.. Det är aldrig försent att börja njuta av livet på riktigt. Nykter & tacksam. Kram!

Du är så klok. Att se det som en jobbig försäljare som vill tvinga på dig ett värdelöst abonnemang med livslång bindningstid, snåriga regler och det finstilta går inte att läsa. Hen lovar att jag inte kan leva utan det.... Men.. Det kommer bli dyrare och jag kommer att behöva ta ett större abonnemang framöver.... För att få samma underbara upplevelse.....

Så.. Nej tack! Jag väljer att vara nykter idag!

Förlåt jag inte skrev mer igår. Kom hem sent så det blev att gå och lägga sig direkt. Usch min vän som du kämpar ... det som du skriver gör mig ont och jag undrar hur vi ska göra för att få dig att se ljuspunkter i livet. Jag vet också om att är man depprimerad så hjälper det inte att folk säger " gaska upp dig" det gör bara saken värre. Hur ska människor kunna veta hur man känner inombords.. hade det vart så enkelt så hade man ju gaskat upp sig... men finns det inte där så är det ju så :( .. jag tänker att tanken på dina barn.. kanske kan vara en väg till att i alla fall så något ljust.. undrar vilken privatklinik du gick till som behandlade dig så illa.. visst det är starka mediciner.. och jag vet inte hur din historia ser ut riktigt med detta... så svårt för mig att veta om det är rätt eller fel att du ska hålla dig helt borta från detta... tror du det kan bli bättre av att gå och prata med nån ? som verkligen kan lyssna och ge dig den hjälp du behöver för att komma ur detta? Alltså en terapeut ? Lider så med dig... jag ser också mycket mörkt... men skillnaden är nog att jag innerst inne längtar efter att känna den där glädjen och tilltro till livet.. jag har stundtals väldigt svårt för det.. meningen med livet alltså... har lätt att se allt svart... men jag tänker inte ge mig... det finns så mycket att vara glad för om man tittar efter... små saker.. solen lyser och det ser ut att bli en väldigt vacker dag... nått så enkelt som att laga nått gott att äta.. kanske läsa en bok du tycker verkar intressant... och öppna fönstren... låt solen komma in och luften.. andas... ring din dotter kanske? ja det e bara små förslag... du bestämmer ju själv vad du orkar med... Kära spegel, hur kan jag bäst hjälpa dig? finns det något konkret jag/ vi här inne kan göra för att hjälpa dig se ljuset?.... jag finns här det vet du. varmaste kramen till dig. Berätta för mig hur du mår idag.. jag kikar in om en stund. KRAM

Håller med Tummetott. Det är oftast en nedåtgående spiral, om inte din man inser i tid, och själv vill förändra sitt drickande.
Lita på din magkänsla, att det inte är ok att dricka så mycket.
För mig tog det nästan 20 år. Trodde det skulle bli bättre om jag bara pratade med honom, då skulle han förstå. Om jag visade hur ledsen jag blev, då skulle han förstå. Om jag blev arg, om jag kollade hur mycket han drack......
Men det gick inte. Till slut gick det inte att vara kvar i äktenskapet. Han tyckte också att jag var tråkig som till slut inte tyckte det var kul alls att dricka.
Och till slut kände jag ingenting när han drack. Blev som en zombie. Han kunde ramla i fyllan, och jag tänkte, jaha där ramlade han.
Vill bara dela med mig av min erfarenhet. Och önska att du tar hand om dig själv. Sätt tydliga gränser, och gör saker du tycker om. Inte så lätt alla gånger, men det är bara sig själv man kan förändra.