Senaste kommentarerna i forumet

Läste för flera år sedan om en man på Facebook som hade alkoholproblem. Han fick hjälp, kom in på behandlingshem och blev nykter. Nykterheten varade två år å han föll tillbaka in i missbruket. Denna gången värre än den första gången. Han förlorade familj, jobb mm. Hans väg tillbaka igen till nykterheten var att han blev troende. Jag tänker att man kan bli troende eller inte men hans förklaring var att första gången som han mötte nykterheten då var det inte grundat i hans hjärta.
Jag tänker att medicin är bra för att få t en nykter period ( hur lång den nu är). Jag har testat två olika mediciner som varit t för att dämpa suget men inte hjälpt. Önskat antabus men inte fått för jag tror att det skulle varit en hjälp för mig att få till en nykter period. Jag tänker att man kan ha bestämt sig, ta mediciner men jag tror att en viktig faktor är att önskan att bli nykter ligger djupt förankrat i själ och hjärta??❤️.

Min medicin just nu är naturen..och allra mest vattnet?

Kram?

Läser just nu en bok om alkohol och hjärnan av Marcus Heilig. En sak jag läste igår fastnade verkligen.

Han skrev om stigmat när någon har sjukdomen alkoholism. Om någon har högt blodtryck eller diabetes så får de medicin. Om de slutar med medicinen så blir de sjuka igen, och måste börja medicinera igen.

Om någon har sjukdomen alkoholism så sätts i bästa fall behandling och medicin in under en tid. Sen slutar man med medicinen och behandlingen tar också slut, och patienten tar ett återfall. Blir sjuk igen alltså. Då är det individens fel enligt samhället. Feltänkt tycker Heilig, och det tycker jag också.

Vad är vår medicin? Förutom antabus och naltrexon inledningsvis för vissa av oss?

Heilig är för övrigt varm förespråkare för just naltrexon.

Kram ?

Tänk..jag vet inte när jag sov åtta timmar senast?La mig strax före 22 igår kväll och klev upp kl 6. Visserligen klev jag upp två gånger och tyvärr hade jag druckit alkohol men kände mig lugnare inombords. Känner mig väldigt trött...som alltid när jag vaknar...men ändå?
Nu in i duschen därefter lite fixande och trixande m denna 57-åriga kropp så jag känner mig redo att möta jobbet och så småningom läkaren via nätet el som vi på jobbet säger digitalt vårdmöte.

Och nu ska jag testa en annan variant att skriva nu att idag ska jag vara nykter istället för att imorgon skriva att jag drack el att jag var nykter.

Så, idag ska jag vara nykter???

Det är alltid med blandade känslor man välkomnar gamla forumdeltagare tillbaka.

Oftast beror det på återfall, men ibland är det en hälsning från ett fortsatt nyktert liv och det är alltid lika trevligt ? Det ger oss andra hopp om framtiden.

Lapparna på ytterdörren var ett riktigt bra tips!

Läser just nu en bok om alkohol och hjärnan av Marcus Heilig. En sak jag läste igår fastnade verkligen.

Han skrev om stigmat när någon har sjukdomen alkoholism. Om någon har högt blodtryck eller diabetes så får de medicin. Om de slutar med medicinen så blir de sjuka igen, och måste börja medicinera igen.

Om någon har sjukdomen alkoholism så sätts i bästa fall behandling och medicin in under en tid. Sen slutar man med antabus och behandlingen tar också slut, och patienten tar ett återfall. Blir sjuk igen alltså. Då är det individens fel enligt samhället. Feltänkt tyckte Heilig, och det tycker jag också.

Kram ?

Idag firar jag min 500e vita dag!
Vet ni vad?
Jag är fortfarande glad och tacksam mot mig själv att jag valde nykterheten! ?

Det blir bara lättare och lättare!
Både att hålla mig nykter och att prata om det.

Jag tindrar/dejtar lite och har skrivit alkoholfri i min profil. Många frågar och jag svarar, helt ärligt och berättar om riskbruk, självmedicinering och att det här är för livet. Ingen alkohol i mitt hem, ännu iaf. Första gången kändes det jobbigt, lite skam över det korkade beroendet. Men inte längre. Nu är jag stolt över mitt beslut. Skammen är borta!

Ha en härlig dag allihopa!

Hoppas du snart får lugn och ro, många kramar Strulan ?❤️?

Jag är genuint tacksam för din ärlighet och öppenhet i din tråd Vinäger!

Jag är också så glad att få läsa om din fina relation med din respektive. Det vackra och det rena i att dela det mörkaste och mest skamfyllda..... är trotsallt något jag fått uppleva en kort stund för ett antal år sedan. Jag och min man delade några rejält nedsvärtade ärligheter för några år sedan, som känns oerhört avlägsna nu. Det gav åtminstone ett hopp om framtiden då. Att läsa om er får en att minnas att det finns där någonstans bland alla dagar och nätter av jobb, tidigare blöjbyten, sjukhusvistelser, ångestattacker, momsdeklarationer, tårar och ovett... Det fina som faktiskt också klämts in bland allt detta, får så liten plats under de perioder man dricker.. Även efter, för man minns oftast det värsta..

Vad vore forumet utan det mörka, dystra och hopplösa... Det är väl här vi hittar styrkan att fortsätta våra liv irl !?!

Kram till dig och alla er andra härinne, jag glädjs och gråter med er!

Har bara hunnit läsa en liten del men det lilla jag har läst bevisar ju det. Var aktiv här år för ca 2 år sen och vi skrev då och då till varandra. Du var stark då, och du är stark idag.
Ville bara säga hej och skriva det ???

Ja AH och Charlie, det går upp och ner och är ett jobb som måste göras. Något som min otåliga och rastlösa själ inte tilltalas av. Men det är väl bara att bita ihop.

Var på aa-möte idag igen. Fjärde mötet på åtta dagar, men det känns nödvändigt. För att verkligen lyckas har jag förstått att man gör de tolv stegen och har en sponsor. Men bara att lyssna på alla fina människor som delar sina tankar och erfarenheter är så värdefullt för mig. Inser mer och mer betydelsen av att ge upp alkoholen för något annat istället. Jag vill så gärna hitta detta annat. Verkar så mkt bättre än ett liv med alkohol.

Idag hade jag ett starkt sug på kvällen. Jag sänder en tacksam tanke till min sambo som tagit hand om nyckeln till barskåpet. Annars hade det kunnat sluta illa.

God natt alla?

Det var ju inte länge sedan din mor gick bort, och sen corona-krisen. Jag är ingen psykolog, men nog kan det vara tillräckligt för att gå in i en depression. Eller sorg helt enkelt. Kanske behöver du låta den ta sin tid. Men som du såklart förstår själv så bearbetar man ju inte så bra med alkohol. Har ingen lösning, men nånstans låter det som att du har en längtan framåt ändå, barnbarn att krama och en värld efter corona. Ge inte upp.

Hej
Ja var rätt så aktiv här för ca 2 år sen och ja minns det med värme. Gud vilka goa och starka människor det fanns (finns) här.

Jag var rätt så illa därad och hade varit det en lång tid tillbaka. Ibland vill jag inte leva och jag höll på att successivt ta kol på mig. Hade ju redan fått hjärtproblem på grund av alkoholen. På något sätt så hade ja gett upp, jag såg ingen väg ut. Så ja fortsatte att dricka och orkade inte bry mig längre, jag var så trött på att misslyckas om och om igen. Sen kom dagen (som jag hade varit med om förr) , ölen smakade inte gott och jag mådde inte bättre vare sig hur mycket jag drack. Så dagen efter så drack jag inte, jag hade mina dagar av abstinens med hjälp av oxascand och sen efter det så gick dagarna bara. Det var som om jag bara väntade tills det där extrema suget som tar över hela hjärna skulle komma, men det gjorde det inte. Suget fanns där, jag ville i bland dricka men jag kunde inte. Det var som om ett frö hade lagt sig i hjärnan på mig och vetskapen att jag kommer att må sämre av att dricka skrämde mig mer än att inte få dricka. Ja minns alla tårar, maktlösheten och ilska jag hade kännt när jag drack och bara tanken av det gjorde mig rädd och det är därför jag är nykter idag. För jag vet om att jag mår sämre när jag dricker även om jag försöker att inbilla mig något annat ibland. Jag har varit nykter i lite mer än ett år nu och ibland får jag nipa mig själv för att förstå det för det känns så overkligt, men det fick jag även gör när jag hade klarat 1 månd oxå. Varje dag räknas och det tror jag verkligen på. Har det varit lätt alltid? Verkligen inte men det ha inte varit svårt hela tiden heller. Det som är viktigt är att veta sina begränsningar och att man inte ska utmana ödet i onödan. Så om du ha en dålig dag så ska du kanske inte ut med dina vänner på en pubrunda eller även sitta hemma själv, gå hem till en vän eller familjen. Gå till ett café eller till gymmet, för att sitta hemma och ha en konflikt med ditt sug är lönlöst.

Jag har en vän nu som har börjat sin resa med att bli nykter och hon sa till mig häromdagen (ca) - Att aldrig få dricka igen känns tråkigt och lönlöst och även omöjligt. Jag stoppade henne med detsamma. Radera den tanken direkt, om den kommer upp igen tänk på något annat. För just en sådan tanken är för stor för oss alkoholister att ta in, den stjälper mer än vad den hjälper. Det finns ingen chans att jag går in i dom tankebanorna själv och det behöver jag inte heller för idag är ja nykter, imorgon får jag se.

Jag har gjort en del för att behålla min nykterhet men inget överdrivet. Men lite smått här och där. Men det jag har lärt mig är att det finns verkligen inte endast en väg att gå men man måste bara finna sin egen.

Jag har ett stort papper på min ytterdörr där det står - Vad ska du? Är det värt det?
Och andra små lappar med negativa stödord hur ja kände och hur det var när ja var aktiv.
För ibland måste jag påminna mig själv var jag inte vill gå tillbaka till.

Men jag ha jobbat med mig själv detta året men ibland så måste man få vila och bara vara sig själv oxå, ja jag är en alkoholist men jag är mer än det.

Jag har redan kikat runt lite här men får fortätta imorgon, men jag kan bara säg wow. Vilka berättelser och stöttning det finns här, precis som jag minns det ❤

Blivit så förtjust i en person, men vet inte vad det egentligen står för.

Har en tendens att bli tokförtjust i folk, snabbt hamna alldeles för djupt i en relation, anpassa mig alldeles för mycket, för att sedan inte klara att bryta upp.

Vet inte om jag verkligen tycker om HONOM, eller om jag tycker om att han tycker om mig. Att vara omtyckt, och omhändertagen. Inte ensam. Har följt detta mönster i hela mitt vuxna liv. Ett förhållande tar slut, jag har hamnat i nästa inom 6 månader. Oftast fortare. Nu är det ganska exakt 5 månader sedan som mitt ex deklarerade att han lämnade mig, pga. min otrohet tidigare under hösten. Och nu dejtar jag ganska intensivt en kille sedan någon månad tillbaka.

Men desto mer jag tänker på det, desto tydligare blir det att jag går i samma gamla hjulspår. Tur att jag skrev av mig här för det gav insikt och distans; det är inte HONOM jag är störtkär i, det är känslan av att vara älskad, omtyckt, åtrådd som jag är kär i. Sen är han en attraktiv, smart och mysig man, men jag känner faktiskt inte honom så väl att jag skulle kunna vara kär i honom på riktigt ännu, inte på det sätt min hjärna vill få mig att tro.

Gött, nu känns det bättre. Hoppas ni har det bra där ute, heja oss!

Idag har jag gjort ngt ovanligt, tagit en sömntablett. Så därför svarar jag dig bara kort; eftersom sömntablett gör en lite seg i skallen och okokuserad. Så jag skriver imorrn. Kram!

Nu slutar vi med allt det.
Min skam ligger i att jag så väl vet att detta inte är hållbart men ändå kommer lägen som jag inte kan styra över och ofta nya projekt- och våra vanliga produktioner alla med en skarpa klockslag för att vara klar med all information mm.
Bra saker denna vecka:
Pratat länge med min man, närheten från det, förtroendet, bär jag med mig. Jag minns när vi träffades och jag försökte visa hur stökig jag var, hur lite vi passade ihop. Och han sa och tänkte hela tiden tvärtom! Godnatt med er!

hej hej forumet! Känns alltid som man skriver lite rakt ut i tomma intet. Min vecka tuffar på och jag har haft tillräckligt att göra och inte varit så mycket ensam (än så länge) vilket är skönt. Men också varit irriterad, otålig, och sovit dåligt (inatt). Vet inte exakt vad det är som skaver. Är inte sugen på att dricka, vad jag vet, eller jag bjuder liksom inte in den tanken eftersom jag bestämt att jag inte ska dricka av den anledningen/ensam hemma (vilket jag är nu t.ex.). Min syster kom hem till mig för att jobba från min lägenhet då hon har liten bebis hemma och efteråt hamnade vi på min lokala bar, vi gick mest förbi och jag föreslog att vi skulle sitta på uteserveringen som låg i solen just då. Jag tog en läsk och hon en öl. Hade absolut kunnat dricka en öl men tänkte att äh, jag hoppar det. Kan vara bra att testa hur det känns att sitta där (är ett ställe jag alltid annars dricker några öl på om jag hamnar där) och bara dricka en cola liksom. Kändes bra såklart, väldigt odramatiskt. Handlade mat ihop sen och så gick vi hem till oss var för sig. Jag har jobbat ikapp lite och ätit middag... rastlösheten ligger lite kvar men börjar lugna sig. Är nog lite orolig för att inte kunna sova igen eller vakna upp 03 som inatt. Det är enklare att hantera när man inte druckit innan läggdags men fortfarande obehagligt att vara vaken då. Känner mig ensammast i världen dom timmarna och alla mina mest negativa tankar kommer upp och bara går på centrifug.

Undrar om otåligheten är relaterad till alkohol på något sätt? Det känns inte så. Kanske snarare att jag inte märkt av den om jag suttit och slentriandruckit hemma som jag alltid gjort innan? Mina tankar går till andra saker som olika relationsfrågor jag kämpar med t.ex.. så det borde ju vara det och inget annat. Men att jag inte "självmedicinerar bort det".

Alla teorier eller tankar eller egna delningar är varmt välkomna :)

Och välkommen hit? det där med att dricka för att somna känner jag igen så väl. Jag var rädd att gå o lägga mig. Visste redan att jag aldrig skulle sova men jag drog ner ordentligt på alkoholen först. Inget i veckodagarna sen någon vit månad en halv etc. Nu snart 1 mån igen men kan säga om sömn att den blev så mycket bättre utan alkohol. Jag försökte hitta en rutin för min kropp,min hjärna. La mig samma tid varje kväll. Jag lyssnar även på min sovmusik(lätt att söka på Spotify) sen har jag provat lite hälsokost med tex magnesium i vilket har hjälpt. Nu längtar jag till att få sova. Så kan säga funkade det för mig så känns det verkligen som du ska få rätt på det till slut men det kan ta tid. Det där med att sluta tvärt gjorde jag första gången o det gick bra så har inga direkta rekommendationer . Än en gång välkommen och vi finns här o stöttar? kram

Jag tror inte det finns någon som kan irritera en så mycket som mammor. Just mellan döttrar och mammor verkar det vara vanligt.

Känner precis likadant inför min mamma. Ingen får mig att tappa humöret så snabbt som hon. Min stubin är mm-lång med henne, en halvmeter med andra.

Vet faktiskt inte varför, men vanligt är det i alla fall ?

Kram ?

Skönt att du fått ett jobbmöte inbokat, och jag hoppas att läkarmötet blir bra imorgon också. Besök kan man ju inte kalla det längre, eller?

Kram ?

Skriv och läs mycket här på forumet så ska vi stötta och peppa så mycket vi hinner och orkar.

En del av oss här är nynyktra, andra har några nyktra månader bakom sig, och en del praktiserar kontrollerat drickande.

Mitt spontana råd till dig är att du ringer sjukdomsupplysningen och beskriver dina symtom och att du är ärlig med hur länge och hur mycket du har druckit. Lyssna på din kropp ?

Kram ?

Läs runt i olika trådar här på forumet så får du kanske inspiration att ta tag i din nykterhet igen, du har ju klarat det förut!

Först värsta mardrömmen, och sen körigt på jobbet.? Gött att du har lyckats skaka av dig det. Hög musik i bilen är grymt bra i sådana lägen tycker jag.? Märkligt ändå hur djupt rotat i det undermedvetna alkoholen kan sätta sig så man drömmer sådana drömmar. Önskar dig en välförtjänt bättre dag i morgon.

Kram!

Nu tillbaka vid datorn efter att ha ränt runt... pratat med pappa på face time i Spanien i över en timme.. bra att ge honom sällskap och jag älskar att face time finns så man kan se varandra när man pratar.. samt att jag får se vårt älskade hus i Spanien... de små sakerna betyder så mycket..... jag längtar dit mer än någonsin...
Min vän jag har läst det du skrivit ett par gånger nu... jag kan relatera till en hel del... det verkar helt klart som att du skulle behöva få stöd i din depression... alltså nått som hjälper dig komma över tröskeln och att saker slutar vara så nattsvart... blir så ledsen när jag läser hur du känner... att du inte kan se någon ljuspunkt.. och att det då är svårt att skylla på att alkoholen skapar din deppighet då du haft den innan du började dricka.. detta är komplext.. helt klart... och det blir väl ganska lätt att rättfärdiga sitt drickande om det är det enda som gör att man kan känna sig någorlunda vid liv...
överaktiv hjärna känner jag igen... jag fattar vad du menar med att man bara vill tysta ner den...
tyvärr blir det ju så jävla mycket värre i längden bara om man dricka för mycket.. då alkoholen i sig faktiskt skapar en massa ångest...
jag har inte upplevt den där euforiska glädjen som andra pratar om... när man hållt upp helt ett tag... vad jag däremot HAR märkt... är att jag liksom.. "vaknar" ... kroppen känns mindre tung.. och även om jag inte skriker av glädje... långt ifrån... så infinner sig nån form av lugn... svårt att förklara....
jag tycker det e konstigt att du inte får gå till en läkare och få hjälp med din depression... varför vill dom inte hjälpa dig? jag har inte med det att göra men om du vill ventillera så finns jag här.... du är inte ensam. jag önskar så att det fanns nått jag kunde säga eller göra för att få dig att se ljus i tunneln... det finns ju så mycket därute som ÄR fint.. inget man vill höra när man är deprimerad.. jag vet det... men säger det ändå... för jag hoppas så att du ska få uppleva det... tänker på dig vännen... kikar in här igen om en stund ska göra en kopp te .. KRAM

Hej,
Jag är ingen expert, men eftersom du verkar vara bra på att hålla det du bestämt dig för kan du kanske trappa ned nån vecka innan du slutar helt? Önskar dig all lycka, tror, som du verkar vara inne på själv, att ditt nuvarande alkoholintag gör dig mycket tröttare än vad själva sömnlösheten skulle ha gjort.

Bra att du vann den bataljen mot alkoholdjävulen! Det är inte du som vill dricka, det är den fulingen ?

Tänk på ? som värsta, drygaste sortens telefonförsäljare. Avbryt säljsnacket direkt, säg bestämt: ”Nej tack, jag är inte intresserad.”

Jag är också mer kvällstrött och morgonpigg sen jag blev nykter. Lite ovant, men egentligen är det nog det normala.

Kram ?

Tack för att ni svarat och delat med er av era tankar. Behöver det mer än någonsin just nu.
Tack för tipset av böckerna, har varit på biblioteket ikväll och lånat boken och två till som jag fick tips på, har redan börjat läsa.
Är otroligt tacksam för alla här inne som vill dela med dig och svara när man mår som sämst. Tack så jätte mycket.