Senaste kommentarerna i forumet

Se det som en gåva att det är lugnare på jobbet just nu. Se det som din tid och möjlighet att tänka och göra nykterhet 24/7.

När det blir intensivare på jobbet har du pga din nykterhet mycket större möjligheter att fokusera på jobbet.

Mötet med psykologen imorgon blir kanon. Det känner jag på mig. Och min yngsta dotter brukar säga ”Mamma, du har alltid rätt”. Och jag väljer att tro henne ?

Självklart ska du sitta i bilen och ha mötet. Du måste känna dig helt fri att prata fritt ur hjärtat ❤️

Kram ?

...för väldigt fina rader. Nog har jag läst den men det var längesedan ..
Så många strofer i den dikten jag kan relatera till just nu!
Kom hem från jobbet...sov en liten stund ( inte min vanliga rutin precis)....småstädar - får en kär vän på besök i morgon.
Känner mig gråtmild. Lite märkligt ord - gråtmild ....men det är just känslan. Lite vemodig...går och tänker på barnen ...hur mkt jag saknar dem. Men också glädje över att de flyger nu...på egna vingar. Jag vill så gärna vara vid fullt medvetande nu ...mina sista år i livet ( ja ...snacka om att vara högstämt gråtmild...puh ??) . Men också hinna utforska de där skarvarna och okända djupen som jag lagt en dämpande, bedövande matta av alkohol över...
Mellan städrycken läser jag och hittade i högarna en annan poet som jag läst och älskat sedan jag var ung - Tua Forsström ...och drabbades av en dikt som jag hade uppsatt på väggen med ett häftstift när jag som ung bodde på korridor....
Tänker att man har alla åldrar i sig samtidigt...
’ Som i tillbedjan
står en liten flicka stilla
med lyfta händer
I vattnet, simmar ut. Så förflyter
våra somrar: i skuggan under höga
träd, och andra stranden belyst.
Röken från bastun stryker underbar
längs sluttningen
En dimma driver över vattnet:
Den du väntar på kommer inte
Den du väntar färdas annanstans
Dagg faller, äpplen faller
En flicka leker ännu på stranden
som om hon var liten
’Men ser du inte? Det är ju jag!’
Det börjar snöa häftigt:
Vi försiggår på okända djup
i otillräckligt ljus, men även
det som syns är vackert.
Sprickorna, vattnet. Kärl
av feber och salt.

Jag tänker också att duktigt är bra, redigt, pålitligt, starkt.
Blir arg ibland när ”duktig flicka” används nedsättande. Den här världen lever på att duktiga flickor och kvinnor gör det de ska, och rätt och i tid. Några blir presidenter, inte tillräckligt många. Och inte i närheten så många till antalet som de medelmåttiga mannen (presidenter etc tänker jag på nu).
Men vi ska inte vara så duktiga att vi Inte vågar vara dåliga ibland, och dricker istället. ?

Härligt att du mår så mycket bättre. Släpp inte taget för tidigt bara. Både forumet och AA är en viktig livlina tror jag. Ett sätt att repetera, repetera, repetera varför man har tagit beslutet.

Men det är verkligen grymt bra att du har hamnat så totalt i acceptans.

Det har jag också. Att dricka kontrollerat är en icke-fråga för mig. Jag vet att jag inte klarar av det och det är inte en risk som jag vill utsätta mig för.

Tänker att jag också ska försöka trappa ut min SSRI-medicin så småningom. Kanske till sommaren. Eller så väntar jag ett år.

Just det med medicinen oroar mig enormt mycket. Jag har tagit SSRI i 13 år. Har försökt sluta fyra-fem gånger under årens lopp. Har blivit deprimerad igen inom tre månader varje gång jag har slutat.

Efter några försök vågade jag inte trappa ut igen. För jag pallade inte att sätta in medicinen igen. Min ångest blir nämligen tio gånger värre just under insättningen.

Kram ?

Som du säger Vinäger.
Det har jag lärt mig under tiden jag gått på AA...att jag måste ta itu med det som får mig att må dåligt.
Fick en sån uppenbarelse angående jobb idag, jobbar som vikarie både inom äldrevården samt på en förskola.
När jag jobbar inom vården är jag helt slut både fysiskt och psykist,det finns ingen energi till något annat.
När jag har jobbat på förskolan så kommer jag hem glad,energisk och full av arbetsglädje...fick tanken idag att jag nog skulle vilja lägga min karriär inom vården på hyllan.
Men just nu går det inte...men det är häftigt att få en tanke som är så självklar,och hur viktigt det är för mig nu för tiden att jag får må bra i det jag gör.

Men, jag har inte skrivit idag!
Har inte hänt sedan jag skrev här för första gången. Vad betyder det?
Att jag hade ett himla tidigt möte i morse.
Duktiga Annika har jag aldrig varit, Kaveldun ? inte till det yttre- utan ganska tuff och bestämd. Men på insidan, vet ni ju. En sån där liten tjej med rosa brallor och gul t-shirt, lugg och glugg.
Jag hade så svårt med Pippi när jag var liten. Jag har fortfarande svårt att liksom hylla det där fria, starka, barnet med fötterna på huvudkudden. Känner sån ihålighets-känsla över henne.
Har dock haft en energisk annika-dag även idag, det känns otroligt skönt för periodvis har jag varit så trött av kombon nytt jobb och distabsarbete att jag liksom kämpat på som med ispiggar över en skrovlig is. Nu har vädret varit lite åt skridsko-hållet här så liknelsen inte helt dålig.
Men humöret soligt.
Imorgon fredag och nån liten instinkt i mig ryggar alltid tillbaka. Älskar inte fredagar längre. De känns mer som ett ostyrigt djur som måste tämjas ordentligt för att gå ner på knä och lägga sig i hörnet. Får inte den där pusta- ut- nu-kan-inget-komma-åt-mig-känslan.
Allt kan komma åt mig nu.
Så är det. Men oron är mindre. Ångest har jag faktiskt glömt bort hur det känns. Dåligt samvete försöker jag hålla undan genom att göra allt jag hinner och helst det jag ska. Gör mitt bästa.
Har ingen djup brunn av skuldkänslor på insidan. Apropå ihålig. De har gått över.
Har inte räkning på dagarna längre men jag är nykter idag. Och stolt, om jag känner efter.
En mkt liten mallgroda hörs från hjärttrakten.
Njut av den ljusa kvällen. Kram. ❤️

Idag ångest, usch! Stackars dig som precis som du säger trodde och hoppades att jaget var tillbaka för alltid. För det är synd om oss, vi bad aldrig om det här, den hör ångesten, oron, rädslan ja allt. Och så mitt uppe i alltihopa tycker man synd om dom, fy f... Undra om dom nångång lyfter blicken och tänker, vad jag har ställt till det. Min har ju knappt kontakt med sina barn..

Tack för att ni håller tummarna för mig?
Just nu känner jag mig allt annat än stark. Känner mig så ledsen. Vet inte riktigt vad min ledsenheten kommer ifrån. Beror det på mitt alkoholmissbruk? Jobbsituationen? Coronan? Hur som helst om jag inte dricker alkohol så är det lättare att veta. Är så orolig för att jag inte ska klara behandlingen?men längtar t mitt samtal m psykologen imorgon. Vet inte om jag ska sitta i bilen eftersom vi har en kakelsättare hemma i huset vid den tiden när jag ska ha samtalet. Känns knepigt att sitta i ett rum hemma och prata m en psykolog om mitt alkoholmissbruk när det är en man i köket och sätter kakel?
Ofta är det ju så att om det är tungt privat så behöver det vara lättare på jobbet och vice versa men när det är det på båda ställena blir det oerhört tungt. Som jag berättat tidigare har jag blivit lasad men har ingen tjänst vilket innebär att jag inte träffar patienter/föräldrar ska jobba med lite administrativa saker men det blir SÅ tråkigt och SÅ långsamt och det känns som om jag befinner mig i någon slags bubbla precis som det är med Coronan. Å då är det så lätt att ta till alkoholen...?
Men jag vill så innerligt klara det här och leva mitt liv...vill cykla, läsa, gå längs vattnet, greja i trädgården mm..då tror jag att jag klarar både jobbet och Coronan bättre.

Kram t er alla?

Tack för svar!
❤️

Idag kom två nya böcker som jag har beställt. Orkar faktiskt inte läsa ”Tänka klart” av Annie Grace en tredje gång i rad.

Jag behöver fylla på med ny fakta, eller rättare sagt samma fakta men på ett helt annat sätt.

Markus Heilig har skrivit boken ”Alkohol, droger och hjärnan” med underrubriken ”Tro och vetande utifrån neurovetenskap”.

Det är samma Markus Heilig som håller en bra föreläsning om just alkohol och hjärnan på Yotube. Där berättar han om olika behandlingsmetoder och forskning kring detta.

Jag är beredd på att ta den boken i små portioner, eftersom den är så vetenskaplig och skriven av en professor. Men han överraskar mig kanske och visar sig vara en riktig författartalang också.

Den andra boken heter ”Kärleksbarnet” av Hillevi Wahl. Det är en självbiografi om hennes uppväxt med en alkismamma. Jag är beredd på att gråta massor.

Jag tänker varva dessa två böcker - fylla på helt olika tomrum växelvis liksom. Vetenskap respektive känslor - båda böckerna lär väcka igenkänning.

Jösses, jag kommer att bli amatörexpert på det här. Också. Jag är redan typ expert på vissa hormoner som rör min yngsta dotterns handikapp/sjukdom. Nu ska jag förkovra mig järnet inom alkoholism också.

Jag kan INTE göra något halvdant, det är väldigt tydligt. Suck.

Kram ?

PS. Omslaget till Hillevi Wahls bok har två tydliga ”avtryck” i rödvin, klassiska vinringar som glaset ger när man spiller utanför. Direkt försöker jag torka bort dem med handen. Nästan som en tvångstanke.

Tycker det är väldigt intressant att läsa det du skriver och tycker att du verkligen tillför något till forumet. Jag hoppas kunna dricka på det sättet i framtiden. Inget hemma, utan just ett glas champagne och liknande ute då och då. Såsom jag faktiskt drack bara för fyra år sedan - innan allt kraschade.

Men vi får se vad för väg jag väljer och om jag klarar ”din” väg.

För övrigt har min mamma druckit för mycket sedan sena tonåren. Inte direkt så att jag och min syster märkte av det, men varje dag något efter jobbet. Alltså 5 dagar i veckan plus helgen, så alltid 7 dagar.
Men små mängder, en öl eller ett glas vin - inte två. Men likaså, självklart ett ohälsosamt drickande att dricka varje dag. Och fre-sön drack hon mycket. Detta pågick tills hon gick i pension vid 60 och då började hon dricka mycket på vardagarna också. I tio år så drack hon mycket. Men vid 70 ville hon inte längre pga dåliga levervärden och för att hon inte ville att barnbarnen skulle se detta drickandet. Nu är hon 73 och dricker sedan 3 år bara på fredagarna.

Jag vill inte heller glorifiera detta på något sätt, bara säga att man kan ändra sitt drickande till måttlighet. Även efter så många år.

Jag har bett om tillstånd att skriva hennes ”story” här, även fast det är anonymt. Och hon hade inga problem med det. Men ta självklart bort det om det strider mot några regler. (Ny här och har inte kollat upp hur de ser ut ☺️)

Jag har läst lite andra svar här nu, och kan konstatera att det är så att många andra får svar som: "Sluta klanka ner på dig själv", hurrarop, ryggdunk och en massa kärlek och stöd... Medan många av svaren jag fått i mina trådar är av typen: "VILL du fortsätta ha det såhär?" Plus följt av några råd och välvilliga ord. Även hela inlägg som är stöttande och pushande, till mig. Jag har såklart inte läst igenom alla inlägg i alla trådar, det skulle jag aldrig orka.. Jag är inte ute efter att skapa dålig stämning, jag vill bara bli bemött på samma sätt som alla andra! Jag gör kanske sken av att inte veta vad jag vill, kanske lyser det igenom i mina texter hur splittrad jag är som person? Man får tillbaka det man sänder ut, säger min healer. Jag försöker rannsaka mig själv nu! Eller är det en slump att just jag fått frågor som "Vill du sluta?" osv i mina trådar. Jag har ju bara förklarat vilka hinder jag har i min väg, och det känns inte som att de tas hänsyn till, utan att frågan slungas tillbaka på mig när jag sträcker ut en hand efter vägledning. Det är inte vad jag behöver! Behandla alla lika!

Jag säger som Torn, hade också en hemsk svacka där du är nu. Jobbiga framtidstankar och mycket missnöje med mig själv. Har stretat igenom det, och fortsätter med stretet vissa dagar/ men på ett helt annat sätt nu. Det är faktiskt svårt att beskriva. Men idag har tex varit en så enkel dag sett ur a-perspektiv och jag kan enkelt se fram emot saker utan att fundera över alkoholen. Men såklart är det annorlunda. Acceptansen är det tuffaste. Jag tror att jag är där men känner aldrig mig säker. Hoppas det vänder snart starka Wasabi! ?

Och härligt att du kommit så långt, och mår så bra. Acceptansen är nog det viktigaste vi har att tampas med, de dagar vi känner att den sitter där, är det enkelt!
Fortsätt som du gör, och lycka till! ?

Du får fråga vad du vill ❤️ Jag har inte ännu satt en etikett på det jag ” lider” av.. då jag inte definierat det för mig själv ännu. Jag är en sån som kan dricka ett glas vin utan att behöva mer... samtidigt som jag kan hälla i mig tre flaskor i min ensamhet en måndag eftermiddag... jag dricker ibland för att döva och ibland för att det är gott... ja du hör ju ;) min resa e krokig ... men jag tror mig se hur jag ska göra framöver ... just nu ingen alkohol .. jag räknar inte dagar .. jag har inte fysiska abstinens men den mentala biten e svårare för mig.. meningen med livet ångest osv ... skulle kunna skriva en roman här men hoppar det just nu ;). Vi har olika mönster men mycket e likt. Jag tror på dig!! Och inatt ska du få SOVA min vän ❤️??

Jag tror ni i admin tagit bort mitt senaste långa svar till DetGårBättre..? Synd.
Jag ifrågasätter starkt denna "vad vill du själv"- attityd jag mött hos alla jag sökt hjälp hos och anförtrott mig åt, och mötts av flera gånger även här. Det är ju uppenbart vad jag vill, eftersom jag sökt mig hit! Samma som alla andra här! Jag ska läsa in mig lite mer djupgående nu på vad andra i min situation fått för svar här i trådar, innan jag uttalar mig mer. Men frågan om jag vill sluta dricka eller inte, den är överflödig i såna här sammanhang! Jag tycker, till skillnad från en del, INTE att omgivningens attityder är oviktiga! Att samspela socialt med andra är en av mina svårigheter, så FÖR MIG har dessa diskussioner gett mig nåt! Kan ju bara tala för mig själv dock. Återkommer med jämförelser med andra svar här senare.

Ja, det är verkligen härligt att du har humorn med dig i maj månads både inre och yttre aprilväder..☔?️☀️?️?!
Då kan jag också glatt konstatera att jag blivit avsugen emellanåt?! Trodde det var män förunnat, men vi kan vi också minsann..♀️??!
Sedan var det jäkligt bra formulerat det med att må bra i vardagen! Mycket tänkvärt - det tål att upprepas✨! Att det får lov att vara det primära målet och inte ett sekundärmål, som det ju tyvärr blir när man är inne i alkoholdrickande. När man inte lägger tid på att i huvudet planera för när nästa inköp ska ske, se till att ha kontanter på fickan etc etc, hinner man ju med att stanna upp och verkligen njuta av den där kaffen i solen..☀️☕!
Bra jobbat fina du och tack för dina tänkvärda ord?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Vet inte var denna vecka försvunnit men nu är det redan torsdag!

Idag har jag varit nykter i 1 månad och 1 dag, hurra för mig! Har inte tänkt så mycket på alkohol senaste dagarna, har varken känt behov att vara här på forumet eller gå på AA-möten. Har kommit till acceptans tror jag. Jag vet och accepterar att min kropp har utvecklat ett beroende till alkohol, och det kommer triggas om jag dricker så mycket som en lättöl. Men utan alkohol är jag fri, lätt i sinnet och så lugn. Har t.o.m. börjat trappa ner på min medicin mot ångest och oro. Tycker så mycket mer om mig själv som nykter, är stolt över mig själv. STOLT. Äntligen är jag den jag vill vara.

Kram på er där ute!

Man får vara lite bestämd mot hjärnan, behandla den lite som en trotsig 3-åring som vill ha ”godis”.

Kram ?

Men herregud så trött jag är...gick direkt o lade mig efter arbete och besök på mottagningen. Tror att kroppen behöver mycket vila och sömn just nu och det ska jag försöka ge den. Jag har varit på mottagningen 2 ggr och fick träffa en sjuksköterska och läkare vid första tillfället. Kändes som jag inte hade nåt egentligen att säga, mer än att jag så mycket önskar sluta att dricka a. Att jag är så dödens trött på detta evinnerliga ekorrhjul. Att jag vill vara jag alltid och inte den där andra fulla, pinsamma, skämmiga, aggressiva personen jag blir när jag är full. Jag vill vara fri helt enkelt. Vi bestämde först 2 ggr/ veckan, men med mitt schema ändrade jag idag till en gång/ vecka. Med klausul för att jag kunde ändra tillbaka om jag så kände. Det kommer inte bli någon terapisession, utan kort och gott, antabus och ca 30 min samtal om känslor, tankar som dyker upp i samband med nykterheten. Med fokus på att fortsätta hålla mig nykter och Strategier för att klara mig igenom denna första tid, som jag vet är lurig. Naltrexon har jag oxå börjat med men det är för tidigt att säga nåt om dom än. Hon kanske inte var så dum ändå, tänkte jag när jag gick hem. Hon tipsade mig om, jag nu skulle glömma att ta min andra antabus hemma, som jag ska göra, att jag då skulle fundera på varför jag glömt den, och speciellt om det hände fler gånger....kanske jag ändå skulle fundera på att gå dit 2 ggr/veckan. På det hela känner jag mig lättare på nått sätt, det känns skönt. Kram på er alla kämpar

Vakna pigg och fräsch, fri från alkoholens ångor - det låter härligt?! Glad för din skull att du haft lugna dagar och att du kan hämta kraft från allt som spirar i naturen ???☀️!
De där små ögonblickstankarna, hade man ju som sagt velat vara utan helt. Men vad sjutton, som vi konstaterade i min tråd. Så länge vi inte agerar på dem, blir de bara färre och färre och som små viskningar som man lätt kan blåsa bort ?️?☺️!
Önskar dig ett gott slut på veckan också??!
Kramar!
/Fibblan ?.

Mitt i allt det svåra så har du glimten i ögat?

Tror på dig så mycket????

Kram?

Jag tänker att du skulle må bra av att äta den där mazariner och sen få sova. Det viktigaste först! Just nu är inte läge att prata socker och dygnsrytm. Det kan du ta hand om sedan när du mår lite bättre. ?

Jag vet inte vilket av mina inlägg som ni avpublicerat?
Men jag är medveten om att mina känslor kan gå helt överstyr och ta orimliga proportioner. Har ingen att prata med (som jag VILL prata med) för stunden, men kanske skulle det kunna funka att jag väntar ett tag innan jag svarar, tänker igenom vad personen vill säga, och tänker ut ett konkret svar, istället för att svara direkt efter att jag läst. Jag hoppas att du förstår att jag har jättesvårt att förstå vad andra menar, andra som jag inte känner?
Jag kan inte hitta de meddelanden som ni i Admi skickat.. Var hittar jag dem?
Jo jag mådde extremt dåligt just när jag skrev det, men jag känner inom mig samtidigt att positiva saker håller på att ske med mig. :)
Som sagt, jag vet inte vilket av mina inlägg ni tog bort, så jag kan inte svara för det just nu.
Hoppas du förstår att jag inte vill någon något illa, jag vill bara må bra, men har fått känslan av att andra vill mig illa hela livet. Det kan vara enstaka ord eller fraser som någon skriver, som mitt undermedvetna kopplar ihop med någon som gjort mig illa tidigare i livet.
Idag har jag varit på 2 besök på psykiatrin, ett med en väldigt snäll läkare som uppmärksammat att kombinationen av 2 mediciner jag äter KAN ha negativ effekt på hjärtat. Han vill att jag ska träffa en hjärtspecialist och ta EKG för säkerhets skull. Blir alldeles rörd när psykiatrin bryr sig om mig & min hälsa, jag har aldrig förr upplevt att de gjort det! Direkt efter var jag på bedömningssamtal med en psykolog på samma mottagning, han ställde massa frågor och jag berättade ärligt och öppet. Efter en stund hände något magiskt, det kändes som vi kom nära varann själsligen och att jag nådde fram till honom. Jag är jättenöjd med båda mötena, men ändå åkte jag hem med en klump av gråt i bröstet. Det är påfrestande för mig att vara i centrum så mycket på en och samma dag... Och när man är van vid att bli missförstådd och kränkt..så blir man helt plötsligt lyssnad på och respekterad.. Det blir som en kollission inom mig, jag blir så ledsen och vet varken ut eller in... Det blir nog bra med tiden!! Är bara inte van att bli behandlad bra!

Fint, tack för orden.

När jag var yngre och led svårt av panikångest - ca 20 år sedan - bad jag mycket och skrev mina böner i en dagbok. Minns att det hjälpte. Jag hade faktiskt glömt det tills nu när du skrev.

Får se om det kan fungera igen.

??❤️