Senaste kommentarerna i forumet

Det är det som gäller, men det vet du ju redan. En Dag i Taget. ?
Kram,

Vad fint att du hittat hit. Jag vet egentligen inte vad jag kan säga som hjälper dig just nu. Jag har själv ingen sådan erfarenhet av abstinens. Vet bara att jag vill höra av mig efter att ha läst om din situation. Försök somna så fort du kan. Du behöver nog det. Vila åtminstone med hjälp av nån tablett och be till Gud om hjälp. Det spelar ingen roll om du är troende eller inte. Bara be direkt ur ditt hjärta. Jag ska be för dig nu.
Kram, ???

Odette, Får jag fråga hur länge du varit nykter? Hoppa självklart bara över frågan om det inte är något du diskuterar här.

Jag vet faktiskt inte. Skyhög på sjukhuset.
Men har definitivt gått ner under dagen. Darrningarna är nästan helt borta, så det mesta av det fysiska har faktiskt släppt idag.

Det är det psykiska jag inte står ut med. Men så var det förra gången också. Ja, bortsett från kramperna då.

Jag har mycket ångest och en del panikångest i vanliga fall, så när jag får abstinensen blir det som det dubbla. Eller det vet ju inte jag, eftersom jag inte vet hur andra har det, men jag gissar att det är så.

Jag har inte varit bland människor på två månader förrän idag. Är väldigt introvert och likadan är min sambo så vi undviker människor till varje pris, vi köpte till och med ett hus som låg granne med oss för att inte behöva ha grannar.

Men idag skulle jag till jobbet och märkte hur bilen ville dra mot systemet för att handla en bag -in vin ... och jag fick för första gången under dessa 11 dagar ta ett snack med min hjärna om fördelar med ett glas vin efter en hård arbetsdag.

Men jag klara det!!! Jag vann kampen. Denna gång!

Kram från ?

Vad ligger du på för vilopuls?

Tala om HUR jag ska ta tag i mitt liv och mig själv, inte bara ATT jag ska göra det! ATT jag behöver göra det har jag fått göra till leda, men någon behöver berätta HUR!!! Du har fått tillräckligt mycket info om mig för att skriva "jag gillar dig", jag är trots allt bara en text på din dataskärm men ändå berör jag dig med det jag skriver... Jag har lyckats nå fram till dig genom bokstäver på en skärm, det är stort om man tänker efter! Min första impuls när du skriver "jag gillar dig" är att slå ifrån mig och ta avstånd, för gud ska veta att jag är livrädd för den typen av närhet... Men jag rodnar lite nu och skruvar mig lite, och de oundvikliga tårarna börjar rinna.. Att jag påverkar dig så starkt- Tack så mycket!!! Äh nu blev det för känslosamt, nu stänger jag ner forumet för idag!

Och hela fem sömntabletter, inte tre blev det ☺️

Ska iväg ett ärende men skriver snart igen sen.. du e inte till besvär ❤️❤️❤️

Hurra för dig idag, du har skött det här svinbra!!!

Jag tror som Torn att du inte ska tänka så mycket på framtiden just nu, det där löser sig helt naturligt.

Min första tanke var ”Vadå? Klart man kan gå på bröllop nykter!”

Du har ingen redovisningsplikt gentemot någon. Du dricker alkoholfritt. Punkt.

Men jag vet också att jag tänkte på det massor i början, vad ska jag säga liksom? Nu är det en icke-fråga.

Dels blir jag inte bjuden på fest i dessa coronatider, och dels skulle jag känna mig helt bekväm med att fråga efter ett alkoholfritt alternativ, precis som allergiker och veganer får göra fast med maten.

Kram ?

Moster lämnade Immovane för sömnen. Alvedon för jag har haft feber. En ljudbok. En blomma hon plockat på vägen. Och ett kort där hon skrivit en fin uppmuntrande text.
Och en Mazarin - men den får väl vänta pga det där med socker. ☺️

Fina människa. Tur att man inte förstört alla relationer. Eller snarare jag har nog varit nära att förstöra den också - men vissa förstår bättre. Och då talar jag inte illa om de som inte förstår, men bara att människor är olika.

Ni får bli tokiga på mig som skriver inlägg efter inlägg om just ingenting. Men det hjälper, så det kommer nog fortsätta...

Tänk hur dagen kan ändra sig, trodde jag skulle dö imorse och jag mår fortfarande hemskt pga ångesten främst, men nu finns det hopp bara en knapp dag senare.
Får försöka se på nykterheten så. Att den inte är bestående. Eller nu blev det fel. Den ska vara bestående, men plågorna av den kommer inte vara bestående utan positiv. Att allt kan hända.
Ha, nu var jag bra kaxig. Så kommer det inte låta om ett par dagar. Men då är då.

Ska vänta med tabletten till kvällen - även om jag vill sova nu. Men rätt dygnsrytm är också viktigt.

...till 50 dagar!
Följer din tråd och din kamp. Och detta med tid verkar ju avgörande.
Själv tampas jag en hej del med sug från och till. Däremot tänker jag inte så mkt på vad nära och kära ska tycka om att jag är nykter....
Men hur jag ska hantera kommande resor ( när de nu blir av) och middagar osv....det funderar jag på.
Men stort grattis till dig!

Alltså, jag har varken något intresse av honom som man eller människa, jag älskar en annan man, och jag är inne på en påfrestande inre resa som gör att jag MÅSTE få vara ensam!
Jag inser som du skriver att han är fucked utan mig, men som Rosette skriver: Han har ansvar för sig själv! Han är inte mitt ansvar! Jag har offrat 5 år av mitt liv bara för att jag inte haft hjärta att slänga ut en trasig människa på gatan..Men hur många år till ska jag låta honom stjäla av mig?? Vi har en son, och även om mitt ex inte är intresserad av sonen så är jag det! Mitt ex tar så mycket energi och kraft att jag inte orkat hälsa på vår son, så ledsen över det!

Härligt! Så fint tiden går fort. För mig brukar det vara ett tecken på att jag mår bra... så för dig med kan jag tro?

Medans tiden går kommer det alla möjliga tankar. Känns igen! Tycker du skall tänka igenom dem aktivt, ge dig själv motivation till varför du inte skall dricka.
Heja oss, kram??

Hej, se klart och andrahalvlek - tack för era kommentarer, det värmer mycket. Jag kämpar på och försöker att få till psykolog samtal men det är inte det lättaste i vården tyvärr... i vilket fall försöker jag att hålla i mina rutiner, kliva upp, äta nåt, jobba, lunch, ta en lång promenad i skogen. Sen är det resten av dagen kvar som ska fyllas med nåt. Jag gör det nykter nu, och det har jag ju klarat tidigare så fattar inte varför jag gör det till ett problem? För mig tror jag det viktigaste att inte börja dricka igen är att inte göra det när jag mår bra igen, just nu är det inte ett alternativ överhuvudtaget.
Hoppas alla har det bra!

Tack för att du finns här idag. Och tack för att du får mig att känna mindre skuld för min moster.
Tänker att det är knappt två kvarter i friska luften och sedan upp i en hiss...Och hon kommer inte in utan lägger i brevlådan.

Det är precis som du också känt - jag känner mig desperat och panikslagen över att inte få sova! Har också alltid haft svårt att sova, sedan barnsben konstigt nog. Men det har ju inte varit som nu, några timmar på 2 dygn.
Man klarar inte det - om jag får tycka lite synd om mig själv. Fast jag har väl inte gjort något annat här på forumet idag. Men nu ska jag inte känna skuld över det, för det har du sagt ?

Jag pratar med några. Är skild, så saknar en man...
Men jag pratar mycket med min mamma och en vän ibland och min moster. Har ju dock förlorat många pga av det här och de flesta vet ju inte hur det står till, plus att jag är antisocial till naturen och ännu mer när jag mår så här.
Fast jag vet att det är så viktigt att prata. Det var ju t.o.m. mitt yrke...

Förresten är ju det nästan det jag gillar bäst med alkoholen - att jag blir social och söker kontakt.

Men mest pratar jag med min vuxna son som bor i New York. Varje dag pratar vi faktiskt och det har ofta varit en räddning. Han är väldigt fin och förstående. Finns alltid där. Och då är ju skammen tillbaka. Att jag ska finnas där för honom och inte han för mig. Men försöker tänka att han vill finnas där för att han älskar mig. Vi är nära - trots allt detta.

Jag håller med dig - måste jobba på det här med att göra detta för mig och känna att jag är värd det. Måste börja i terapi igen.

Lustigt att din familj också bor i Spanien. ?

Tack för att du tittar in, vill inte ta din tid, men det är väldigt värdefullt för mig.
?

50 dagar är ju grymt bra! Härligt jobbat! Märkligt, jag kollade just bakåt i min tråd och när jag var på dag 49
hade jag liknande tankar som du har nu. Dom är helt väck nu, det blir bara bättre och bättre ju längre tiden går.
Bara så du vet, kan jag så kan du, det är SÅ mycket värt att kämpa vidare!

Kram

Kära du... känner igen så mycket i det du skriver.. man mår ok ena stunden för att sen på panikångest från H-vete... tror du gör rätt i att avdramatisera... jag tycker det funkar bra för mig i alla fall... vi är också hemma båda två ( jag och min man).. jag har blivit en expert på att få i mig A utan att han märker även om vi båda e hemma.. men jag gör inget sånt nu.. har ingen lust och är tacksam att jag inte håller på med smusslandet.. det ger styrka.. imorgon dags att börja träna igen.. slappat till mig senaste veckan och faktiskt bara njutit av att lata mig och laga en massa mat.. jag vet att jag borde göra allt för fosterland och ställa upp överallt ( för det e sån jag är som person och min tid går ofta åt till att se till vad andra behöver och känna ångest för att jag inte räcker till)... men det e också en av anledningarna till mitt drickande.. så jag har bestämt mig att det är OK för mig just nu.. att vara lite självisk.. att inte prestera... att acceptera att min kropp och själ behöver VILA. vet inte om du kan känna igen dig i det jag skriver... men du verkar också vara en person som vill så väl och är så mycket för allt och alla... underbar egenskap och jag kan tänka mig att du är oerhört älskad av dina nära och kära.. men det kan ju också " backfire" när man inte hinner med sig själv... hur som.. jag beundrar din styrka kära Vinäger.. och jag finner själv styrka i att gå in här och läsa dina ärliga och ofta vansinnigt humorfylld inlägg... :) skrattade gott åt " avsugningen"... även den senaste... " VIN- Äger"... haha jag skrattade så jag tjöt.. underbart. Sänder dig varma tankar denna " vinterdag" .. här i Stockholm haglade det vid 14.. heeeelt galet... nu ska jag ställa mig och laga saffrans-grädd-chorizo pasta till mig och maken för en tidig middag.. med svartvinbärssaft.. :) KRAM till dig och jag hoppas att du kommer må bättre för varje dag som går.

Ha inte ångest för det vi dömmer ingen här inne. Du ÄR INTE EN DÅLIG MÄNNISKA. Du är desperat. Det är skillnad. Släpp den ångesten nu. En sak i taget.

Jag blir GLAD att du ska få hjälp med sömnen. Detta med sömn är nått jag är expert på då det varit och är ett av mina största handikapp. De gånger jag hamnat i sömnstörning av den graden du beskriver så har jag till och med kollapsat av desperation många gånger... det blir ren panik.... REN PANIK ATT inte få sova.. och då är det mycket enkelt att döva med alkohol eller vad som helst man kommer över... då när jag istället fått den hjälp jag behöver... har det varit som en gåva från GUD... glädjen av att få slockna och sova ikapp.... få kraft igen... är gudomlig...SÅ JAG VET faktiskt exakt hur lättad du är nu... och det ska du vara... känn lättnaden och lugnet att DU KOMMER FÅ SOVA inatt... drick mycket vatten... försök andas frisk luft en stund och sen ska du sova... jag är så glad för din skull. Detta med din dotter... gör ont att höra och jag förstår att du känner som du gör... men jag vågar påstå att detta kommer gå att lösa.. jag förlät min mamma... och jag var lika arg som din dotter är nu.... detta är ingen lätt sits jag fattar det... det har gått 20 år sedan hon gick bort.. och numera är hon ett fint minne som jag har med mig.. det jag vill säga.. är att jag förlät... och det kommer din dotter göra med.. när hon känner att hon kan lita på dig igen.. dit kommer du... men en sak i taget nu... först.. sova... utan sömn kan man inte tänka klart. Börja där... har du någon i din närhet som du kan träffa? prata med? har du kontakt med familjen i Spanien ( min familj bor också i Spanien :)).. jag vill hoppas och tro att allt ska gå din väg.. du skriver att du endast vill sluta för andras skull och inte för din egen... den biten är något som måste jobbas på ... för ditt liv är värt lika mycket som andras. Tänk på det en stund om du orkar.. fundera på hur du själv hade resonerat om någon i din närhet mådde som du gör nu... detta är inga krav jag ber dig bara vända på det.. försök se saken ur en annans perspektiv.. jag vet för min egen del att förlåtelse är det finaste som finns.. jag har förlåtit många i mitt liv.. och jag har blivit förlåten.. det finns inget finare tycker jag. Stor kram igen din väg... / Odette ( jag kikar in igen sen ;))... du är inte ensam.

Nu får jag ist ångest över att ni ska tycka att jag är en hemsk människa som får en gammal människa att gå ut. Men hon textade och erbjöd sig och jag kunde inte stå emot. Hoppas ni förstår.

Jag har försökt med serier, men det kryper i hela kroppen och jag har sådan panik att det inte går. Jag KAN inte dricka igen för så här har jag aldrig känt när jag slutat.

Äter som tur var inte sött, men tänkte unna mig något om några dagar. Nu när du säger så om sockret hoppar jag det.

Om man känner sug och det sedan går över, har man då blivit avsugen... ?

Nä, skämt åsido.

Herregud, vad jag pendlar mellan ned och upp. Likt aprilvädret i maj med hagel och sol, kyla och värme, mörker och ljus, vått och torrt, svänger mitt mående.

Dividerar och förhandlar inte alltför ofta med A-hjärnan, men det händer. Än så länge nykter och känner stor tillfredsställelse för att det är så.

Avdramatiserar för tillfället. Märker att det blir lite mindre fokus på alkoholen då. Framför allt på eventuella misslyckanden. Kan jag hålla det som jag gör nu känns det bättre.

Passar på att utnyttja Coronasituationen. M jobbar hemma helt och hållet, vilket verkligen försvårar smygande och smusslande. Jag jobbar hemma till och från, vet hur lätt det brukar vara att svänga förbi Systemet och fylla (!) på gömman.

Men inte nu...

Njuter av alla långpromenader, påtandet i trädgården, kaffet i solstolen. Visst, de stunderna fanns tidigare också, men nu ligger fokuset på att må bra i vardagen, inte ha det som ett sekundärmål.

Det är längesedan jag drack nu. Ja, allt är relativt, men med mina mått mätt... En eventuell dikeskörning knäcker mig inte. Vill inte kalla den ett litet hoppsan, men ändå inte stanna världen på grund av det.

Jag mår bättre, har gjort det några dagar nu. Glömmer lätt hur illa det är när jag mår som sämst, glömmer panikattackernas kraft.
Kanske för att det går över hyfsat snabbt.
Kanske för att det kan liknas vid ett A-uppehåll, då vi snart inte kommer varför vi inte vill dricka.
Kanske för att jag i grunden är en så otroligt positiv person.

Jag klarar inte allt, men är inställd på att fixa det jag måste. Så måste det vara.

Alternativet är inget alternativ.

Kram på er

-----

Tack Honungsblomman, FinaLisa, Varafrisk, Stormenlilla och Odette för stöd, pepp och kramar.
Kloka Nurture, blir lika glad varje gång jag får ett livstecken från dig.
Obstinat, glömde säga att det var kul att få påhälsning här.

Dina ord betyder så mycket. Och det hjälper att veta att du inte klandrar din mamma. Jag beklagar hennes bortgång ❤️

Jag hoppas så innerligt att du har rätt och att tiden ska läka såren. Men min dotter säger att hon aldrig kommer förlåta mig och att hon inte tycker det spelar någon roll att jag slutar ”för du kommer ändå börja igen”. Hon är bara 12. Tänk att hon redan får känna så. Att jag fått henne att känna så.

Kanske längre fram att jag inte kommer känna skuld och klandra mig själv, men just nu är det i princip allt jag känner. Men ska försöka tänka på dina ord ❤️

Såg du att jag ska få några sömntabletter! Snacka om skam igen. Men jag kan inte låta bli att känna mig lättad samtidigt ??

50 dagar utan alkohol! Jag är väldigt stolt över det och kan inte fatta att det bara är 10 dagar till 2 månader (men en dag i taget). Tiden går faktiskt rätt fort just nu.

Samtidigt så har lite tvivel och sånt börjat nästla sig in i hjärnan. Mest om framtiden och framtida scenarion där jag måste välja att dricka eller inte att dricka. Jag vet, helt onödigt och destruktivt att tänka på men ändå. Mitt beroende vill inte bränna alla broar (typ vänner och familj), min man vet ju att jag inte dricker men ingen annan. Oroar mig lite för ett bröllop som kommer upp i sommar... och när allting öppnar upp och jag måste jobba igen. Det ger mig ångesten och ångesten gör att jag vill dricka. Fin balansgång mellan att leva i nuet och planera inför framtiden.

Ha det bra! Idag är jag självklart nykter ?