Senaste kommentarerna i forumet

Ser att många skriver om rastlösheten o tips hur man ska undvika. Har funderat ibland att vad är det, är det något man kan äta? ?

Givetvis har jag känt av det innan men man glömmer sjukt nog känslan! O det här jag gjort fram till idag nämligen!
Käkade lunch, la mig i soffan o pillade på luren o då slog det mig. Man kände sig lite uttråkad o rastlös o för bövelen sugen på en öl. Nä du tänkte jag fort för mig själv o började fundera på annat att göra, 1 minut senare var jag ute på min dagliga promenad ?

Otroligt skönt o KALLT ? 35 minuter senare är jag hemma, helt död! Dricker lite vatten o återhämtar mig!! Fanns inte en tanke kvar att dricka öl ?

Verkar som att rastlösheten infinner sig en vecka efter för mig, när man glömt hur man mår av för mycket A. Att nu är det ju lite tråkigt, måste hitta på något, blir ju som roligare med öl, det är helt ok med öl, man har ju ändå inget annat att göra. Så dum är hjärnan. Men mig lurar du inte så enkelt tänker jag lite nu ?

Min dotter som bor i en annan stad dricker periodvis ohejdat.
Hon är ensamstående med ett barn i förskoleåldern.
Barnet har varit omhändertaget enligt LVU tidigare men är nu tillbaka hos sin mamma.
Nu har jag märkt att min dotter börjat dricka igen. Hon gömmer alkoholen och ljuger ständigt om det.
Jag är helt bedrövad, försöker allt jag kan att hjälpa henne, men inget fungerar, känner mig hjälplös.
Jag har försökt förklara vilken risk det är för barnet, jag har försökt att motivera och stötta henne att sluta,
jag har försökt skälla och hota. Inget hjälper.
Finns det någon som har goda råd?

Skönt att du mår bättre! Och belåten och hoppfull är gott att vara. Visst kämpar vi alla ensamma, men jag är överraskad över hur givande gemenskapen här på forumet känns!

Ännu en dag och jag är nykter. Det är inte svårt på vardagarna det är till helgen det är värst! Men med bakiskänslan och ångesten i färskt minne ska jag klara denna helgen. Men en dag i taget och snart ska jag lägga mig är dödstrött!

Tonåringar har inget konsekvenstänk. Den delen av hjärnan mognar först i 20-21 års ålder. Samma del av hjärnan tar skada när man dricker alkohol.

Men man ska aldrig ge upp hoppet om sin tonåring. Man får tjata, tjata, tjata, tjata tills tungan ruttnar. ”Det är ditt jobb som mamma” sa min dotter när hon var tonåring och jag beklagade mig över att jag alltid fick tjata.

Det är svårt att tjata på sig själv men repetera, repetera, repetera är också en form av tjat faktiskt.

Kram ?

Väldigt bra tips du fick av din terapeut. Att hitta en ”sandstrand” i närheten. Dit du kan fly när känslorna blir övermäktiga.

Har du provat mindfulness eller meditation? Det är ett svinbra sätt att hitta sin ”sandstrand” nära.

När mitt hamsterhjul snurrar på lite för snabbt och jag upplever att jag nästan får sugrörsseende brukar jag fly till vilorummet på jobbet. Lägger mig ner och djupandas långsamt med sångmantra på låg ljudnivå. Otroligt vilsamt.

Är lite för dålig på att göra det när jag mår bra bara. Man ska träna på det när man mår bra för att ha nytta av det när man mår dåligt.

Bra jobbat med träningen!

Kram ?

Det är verkligen en befrielse när man både kan tänka och känna fullt ut att man inte kan påverka allting. Man kan bara göra så gott man kan och jobba med det man har, resten får man bara släppa.

Kram ?

Jag känner inte sorgen som du bär inom dig O struktur men jag känner dina tårar som rinner. Oförståelse från omgivningen (nära och kära), samhället och hela det genomruttna systemet är nått som jag börjar lära mig om och varför jag känner så. Redskapet som jag klamrar mig fast i och som håller mig uppe så att jag inte faller handlar om att kunna våga känna kärlek och respekt för alla och allt även dom värsta idioterna, för dom finns det gott om, här i vår underbara värld.

Det finns "nått" där hos dig som börjar växa fram nu. Ta tag i det! Kom igen....och igen, du klarar "det" din resa har börjat, tro på dig själv, du fixar det

Er konversation är verkligen spännande. Man undrar vartåt den ska barka ? Det finns onekligen olika sätt att hjälpa varandra.

När du Vaken 2020 beskrev din målbild som pensionär så kom jag att tänka på min tidigare relation.

Jag såg framför mig hur vi skulle åldras ihop. Hitta tillbaka till varandra ”efter barnen”, resa och uppleva saker ihop. Återvända till den närhet som vi upplevde som nykära när jag var 20 år och han var 26 år.

Så gick det inte. Efter 24 år ihop separerade vi och vi kommer aldrig att åldras ihop. Min dröm tvärdog. Men vi har fortsatt bra kontakt och har utvecklat en ny typ av relation. Vi är mer som syskon idag. Vad som än händer i våra liv kommer vi alltid att stötta varandra.

Jag vet inte vad livet har i åtanke för mig, men jag tror på ödet och jag tror att det som ska hända faktiskt händer när tiden är mogen. Just nu är det tid för mig att bli nykter och fokusera på det.

Utan att drömma om framtiden är jag i alla fall övertygad om en sak. Det finns en anledning till att vindrutan är större än backspegeln. Att man ska titta mer framåt än snegla bakåt.

Så därför lägger jag mitt fokus på att utforska det nya nyktra livet. Vad gör det med mig? Vad gör det med min omgivning? Får jag nya intressen?

Nyfiken som sagt, men några direkta drömmar har jag inte. Jag tar det som det kommer, det har gått bra hittills.

Kram ?

Åter tack för kommentarer och att ni läser❤️❤️❤️
Jag läser era trådar lider och glädjer mig med er, men har svårt att kommentera just nu för orden låter tomma och råden blir korta.

Min tacksamhet är att jag är nykter denna tid med kaos och sjukdom på alla plan. Funderade i kväll på hur det hade gått om jag inte nyktrat till, troligtvis hade jag försökt dricka ihjäl mig och bara flytt.
Känslan av att ändå har kontroll mitt i kaoset gör mig så tacksam och att det blir som det blir. Dvs påverka det jag kan och sen acceptera det jag inte kan styra, låter lätt men först nu känner jag det självklart.
1år och två månader gått sedan jag ställde bort glaset och började min resa, är så tacksam för er, terapeuten, min grupp och min vilja.
Så fortsätter framåt med en dag i taget // kram Strulan ?❤️?

Att gång på gång tvingas uppleva samma sorg efter sin man. Och du blir samtidigt påmind om att du förlorat din pappa, och på ett sätt din mamma också ?

Lider verkligen med dig ❤️

Kram ?

Vi är blandmissbrukare du och jag, Ostrukturerad. Jag har träffat andra missbrukare genom åren som gått och lyssnat på deras klagosång förr. Du är inte elak, då skulle jag be dig dra åt h-vete. Du är öppen och ärlig med dina känslor och det är det som triggar mig får mig att vilja skaka om dig.

Du ropar på hjälp, blir besviken när du inte får nått som passar dig och ger slängar till höger och vänster om hur illa behandlad du blivit i ditt liv. Kom igen! Ta tag i dig! Jag gillar dig!

Jag tittade in här och började skriva till dig kring lunch men så laddade mobilen ur och så var det med det.
Ville säga att jag inte är det minsta bekymrad över att du ska bli happy-go-lucky i form av ytligt livsstilsskryt. Jag tänker lite såhär; när jag hade småbarn läste jag mkt om utvecking/psykologi och just det där att vi är ”programmerade” att utvecklas genom små språng, mellan sprången vilar vi lite, är lite nöjda med dit vi har kommit. Kan det vara lite så med oss nu?
Och att hela livet verkar vara så. När det är lugnt och enkelt så vet vi - i den här åldern- att det inte alltid kommer att vara så. Så det gäller att njuta och vika tält och rengöra stormköket. Lite flummigt detta men tror du förstår vad jag menar,
Jag glädjs med dig och med oss. Och att vi får kika in i varandras liv med så mycket öppenhet som vi orkar med. Det är ju något mycket fint. Vi håller ihop framåt, behöver dig på resan och vill göra sällis. Hur skulle det annars gå, och hålla räkning på dagar gör du ju så bra ? Ha en fin kväll och tack för din omsorg, kram ?

Jag har också dämpat alla mina känslor med alkohol. Och förhöjt stämningen med alkohol. Tills det inte funkade längre, mer än typ de första 20 minutrarna.

Jag tänker väldigt ofta: ”Den känslan brukar jag dricka vin på.” Det kan vara trötthet, ilska, irritation, upprymdhet, nöjdhet osv.

Se Klart brukar ofta skriva: ”Men jag dricker ju inte längre.” Så man får göra något annat istället, eller bara vänta tills känslan klingar av.

Känslor är bara känslor och tankar är bara tankar. Inget av det är farligt och det går över efter ett tag. Ju mindre du bryr dig om dem desto snabbare klingar de av.

Det är okej att känna sig låg. Det är till och med väldigt vanligt när man precis har slutat dricka. Alkoholen höjer serotoninet (må-bra-hormon) och dopaminet (igångsättnings-hormon) och när man slutar dricka störtdyker dessa hormon.

Det tar ett tag innan de hormonerna stabiliserar sig. Håll ut!

Kram ?

Nu och hädanefter har du min totala Respekt, för nu snackar du så att även jag fattar läget, tack Ostrukturerad.

Det är kombinationen abstinens och medicin som dövar min ångest, skam, skuld och oro som sluddrar. Jag gick verkligen igång igår kväll. Tror jag har bett dig om förlåt, skickat kärlek och skällt ut dig helt öppet, bara så där, av sig självt på nått sätt. Det jag måste jobba med just nu är att inte låta mina tankar styra utan istället stilla mina tankar, finna ro i mig själv.

Idag har jag klipp mig, vi var ensamma i salongen och jag fick ur mig en hel del. Hon/frisören alltså häpnade ibland men ställde frågor och det tyder ju på ett visst intresse i alla fall.

Jag har även träffat en Gestalt terapeut, vi klickade och jag kommer definitivt träffa honom till höst igen. Den öppna formen av terapi när man är som man är för stunden och får aha upplevelser, sånt gillar jag.

Som innehåller juice blandat med mineralvatten. Gott är det, men nog skulle det vara skönt med lite rött i solen och tänka smarta tankar istället för som nu (åttonde dagen utan alkohol) känna sig ganska tom, tråkig och tankfull...

Tråkiga minnen dyker upp om vartannat från ingenstans, och jag känner avsky och skam. Jag anar att det är på grund av dessa tankar som jag har druckit istället för att plocka fram dem en efter en... ska man tänka igenom dem, förlåta och slå på något hårt när de kommer? Jag måste komma på något sätt att omfamna dem...

Ha en fin kväll alla! ?

Men du... du är en riktig kämpe och du fixar det här ! Och du har många ess i ärmen. Vi började hänga här ung samtidigt tror jag. Tror inte att du bett din husläkare om kemisk hjälp att inte dricka ? Kan det vara en väg framåt ?

Jag sökte hjälp på Beroendecentrum på Riddargatan 1 för att få hjälp med mitt perioddrickande. Jag kvalade inte in som beroende men jag fick remiss till EWA-mottagning för att utredas vidare. Där får man stöd av proffs. Jag är inte helvit men jag dricker inte var 10:e dag längre utan kanske 1g/6 veckor ( ja, jag vet, jag hade ett mycket konstigt mönster ).

Så även om du inte vill skylta med ditt hälsotillstånd i din stad, finns det fler vägar..

Hastar att tillägga att jag har stor sympati för din panikångest - jag har själn haft det. Det var jobbrelaterat, precis som det stoora alkoholintaget jag hade 2015-16.. fick byta först jobb, sen land, sen jobb och sen chef... Nu är jag lycklig på jobbet men jag tar inget för givet.

Jag tror du har mer val att utforska. Tror stenhårt på att du kan må bättre. Vet hur det känns att få de där planerande rösterna i huvudet som säger ’jag hinner in till Bolaget medan dottern är på H&M och köper 2 st 14%-are och lägger i handväskan’. Jag tog åt mej så av situationen du beskrev häromdagen. Och sedan när du inte fick chansen att komma iväg och handla var det som att besvikelsen skulle ut på något sätt. Du grät.

Du har inget att bevisa för någon utom dej själv. Jag hejar så på dej fast jag inte skriver så ofta.

Kvinnorna på Riddarg 1 och på EWA är otroligt duktiga. Varför inte lätta sitt hjärta ?

Styrkekramar ?

Det betyder mycket att känna att man inte är ensam i sin situation. Är precis som dig en skötsam sjuksköterska som tar hand om mina patienter på ett vad jag hoppas bra sätt.
Sen att jag inte kan ta hand om mig själv på ett bra sätt är en annan femma....
Det här suget efter alkohol varje helg som oftast inte går att stå emot.... bara ett par glas vin.... sen är plötsligt hela flaskan slut.
Trillar dit varje helg fast jag tänkt innan att det inte ska bli så, det är som att det sitter en djävul på axeln och säger åt mig att dricka.
Har börjat ta tag i mitt problem och gick med här för ett par veckor sedan men har redan misslyckats med mina förutsättningar två gånger, bra jobbat eller hur.
Första gången jag svarar eller skriver i forumet men har läst en del av vad som skrivits, förstår att jag inte är ensam.
Kram o lycka till Milo??

Jag tror att den typen av alkoholtankar är rester av gamla vanor. Du är så van att tänka hur du ska planera, göra, gömma.

Tänk dig de tankarna som en flygande ballong som du plötsligt får i din hand. Du tittar på den, helt utan värdering eller rädsla: ”Stor och blå med vita prickar.” Sen släpper du bara taget om snöret och släpper iväg ballongen/tanken.

Att reagera starkt och bli rädd för den typen av alkoholtankar tror jag bara gör det hela ännu värre, dvs att det nästan blir framtvingade tankar.

Jag tänker nästan aldrig på alkohol. Tror jag inte i alla fall. Om jag gör det är det så oladdat för mig, som smulor i knät typ, så jag kan inte ens erinra mig det.

Kram ?

Va?? Vad sluddrar du om?

Vilket underbart inlägg JoYo! Du är verkligen lycklig i ditt nya nyktra liv, som du har jobbat dig fram till på ett strålande sätt ??

Gudomlig hjälp eller inte så har du verkligen gjort ett hästjobb och det ska du vara otroligt stolt över!

Och du har så rätt - man får aldrig sluta välja nykterheten eller sänka garden. Det måste vara ett medvetet val varje dag.

Stort grattis till 133 nyktra dagar!

Kram ?

Alkohol är helt galet beroendeframkallande. Näst mest efter heroin, värre än nikotin.

Det handlar absolut inte om karaktär. Just nu skriker din hjärna efter alkohol - och det är skitsvårt att motstå. Det har ju varit ditt sätt att dämpa alla starka känslor tidigare.

Antabus vore kanske bra för dig? Då KAN du inte dricka. En bra krycka att ha till hjälp i början.

Misstag är bara mänskligt. Huvudsaken är att man lär sig något av dem. Ytterst få lyckas bli nyktra utan några dikeskörningar.

Kram ?

Gillar också Rebecka Åhlunds bok massor. Hon verkar så galet extrovert - och verkar lyckas vara likadan som nykter.

Nykterheten förändrar inte vår personlighet. Tvärtom. Det tycker jag att Annie Grace är tydlig med i sin bok ”Tänka klart” också. Hon verkar också vara väldigt extrovert.

Rebecka har varit gäst hos Malou också, finns på Yotube. Två andra intervjuer som finns på Yotube, som jag har sett med god behållning, är Robert Laul i Nyhetsmorgon och Hanna Hellquist i Skavlan.

Hanna har även skrivit en grymt bra långkrönika om sin alkoholism i DN. Där har jag också läst en jättebra artikel om Rebecka Åhlund.

På bilden till artikeln sitter Rebecka i en bar med ett stort glas mjölk framför sig. Det har liksom fastnat hos mig - jag vill också gå in i en bar och beställa mjölk. Precis som Fantomen ?

Kram ?

Tack själv Sara och tack detsamma Vinäger ?! Och kram tillbaka till dig Stormenlilla ?!

Helgen blev intensiv, med högt och lågt blandat om vartannat. Lite samma visa som helgen innan; trött och väl hård mot mig själv, för att jag är just det..?. Heltokigt. Jag vill mer än jag orkar, det är väl det som händer helt enkelt. Men jag är ändå väldigt nöjd förstås, att jag avstår från att ta till det där förrädiska bränslet..?! Och när jag nu blickar tillbaka på helgens "bravader" kan jag stolt konstatera att jag ridit ut ännu en storm..?⛵??! Jag ska minsann inte ge efter, utan försöker i dessa lägen mer än andra, påminna mig om hur det kändes att vara i den negativa spiralen..?️. Just detta tycker jag är lite svårt. Vet att du är grym på detta Mirabelle, och flera med dig, med lång nykterhet. Hur gör ni? Jag är tacksam för att minnena bleknar allt eftersom på ett sätt, men kan samtidigt känna mig orolig att jag i.o.m det, hamnar närmare och närmare ett återfall (?) Någon som förstår hur jag menar, eller låter det bara knäppt ??! Hade mer tankar i helgen, än på länge att "kasta in handduken". Bara för en stund..som sagt förrädiska tankar, som jag helst inte alls vill ha. Även om de bara kom som viskningar, finns en rädsla att de ska växa sig starkare?.Tack o lov är de som bortblåsta igen nu?️?!
Så, ja - så är läget just nu med mig☺️! ?Just idag är jag stark, just idag mår jag bra?! En dag i taget.
Stor kram!
/Fibblan ?.