Senaste kommentarerna i forumet

Är 2,5 verkligen skyhögt? Har för mig att jag låg nånstans där under en period då jag drack måttligt.. Kan medfödda njursjukdomar höja värdet i tester? Är född med cystnjurar nämligen.

GW är smart, han fattar vad saker handlar om! Dessvärre hjälper det ju inte att man VET, när man saknar lösningar.. :(

Du verkar dock ha svårt att förstå att alla inte upplever sitt nynyktra tillstånd såsom du gör. Efter det du skivit till mig. Jag gråter när jag läser detta och önskar att jag också fick känna så som du beskriver ovan! Jag har häromåret blivit medveten om trauman tidigare i barndomen, jobbat stenhårt med en healer att bli medveten om varför jag känner vissa saker och reagerar på vissa sätt. Jobbar med självläkning varje dag. Men, bara för att jag blir MEDVETEN om vad som skaver i mig, så FÖRÄNDRAR det inte hur jag mår och känner! Det verkar som att det gör det för dig och andra dock, eller har jag fel? Trots allt inre arbete jag gjort och gör, sitter jag ändå här med tårar och en tyngd i bröstet för att jag inte kan känna som du utan alkoholen!

Jo, det stämmer. Det är ett bra resonemang och tankesätt.

Okej. Det låter som att ni hittar på roliga aktiviteter med varandra vilket är bra. Jag önskar dig lycka till på din fortsatta resa!

Svårt att svara på när man inte vet vad som har hänt. Vilka gränser är det du har överträtt?

Hungrig, "Alone", var jag. Då ringde maken (numera särbo). Han var full igen. Ja, det är synd om honom, men jag var blev Ledsen... Trött, Dvs HALT! Jag sa:" jag vill inte prata med dig när du har druckit. Återkom när du är nykter." Punkt. Jag fick sinnesro, för jag insåg min maktlöshet och det enda och bästa jag kunde göra var – precis det jag nu gjorde.

Jag själv ligger mest och gråter utan alkohol och droger, och tycker att livet är ett helvete. Jag tror/hoppas det inte kommer vara förevigt; nu har visserligen jag mått skit hela mitt liv (är 40), och "bara" varit missbrukare sen jag var i 25-årsåldern, men om din sambo haft det skapligt ändå i sitt liv och/eller besitter starka psykologiska och sociala resurser så behöver du nog inte va orolig och ha tålamod för det blir bättre! Han är i en fas just nu, hans kropp och psyke håller på att ställa om sig ifrån det han är van vid. Att han åkte till Ryssland för behandling visar vilken kämpe han är! Heja er!!

Ikväll har jag varit på stegmöte. De flesta möten jag går på är just stegmöte men det finns ju många andra möten: praktiska möten, gruppsamvetsmöten, talarmöten, traditionsmöten osv. Eftersom jag ännu inte börjat jobba med stegen så väljer jag ibland att bara tacka för möte & service och fortsätta lyssna på de andras delningar.

Några regler för alla möten är att man ska tala i "jag-form", inte avbryta varandra eller kommentera varandras delningar och helst hålla sig till dagens ämne. Man ska också försöka fokusera på lösningar istället för problem. Men det är förstås fritt att dela vad helst som ligger en närmast hjärtat men det ska ju stå i relation till A. Mycket att tänka på! ?

Starkt av honom!!
Ja tyvärr är det nog vanligt! Du får nog bara försöka stå ut ett tag till, det blir förhoppningsvis bättre!

"Kräver" var fel ord, "uppmanar" är kanske bättre. Och ja jag förstår att du inte menar att döma, men jag vet inte hur jag ska uttrycka mina känslor för sånt som sägs och skrivs om mig, så att det blir rätt!

Först skriver du: "Hitta ditt sanna jag, då slipper du ta till alkohol och droger..", bla bla bla. Senare i tråden skriver du: "Jag vet inte heller vem jag är, håller på att ta reda på det.." Du "kräver" alltså att jag ska klara något du själv ännu inte klarat?! Verkar vanligt dessvärre att folk gör det! Så lätt att döma andra, trots att man inte är bättre själv!
I övrigt tycker jag du skrivit mycket rappakalja här i tråden utan att ens ha en aning om vem jag är!

jag ber om ursäkt om jag lät beskäftigt eller som ngn sorts coach ( bevare mig för det ordet)
Men förstår precis vad du menar med att vara den vuxna i rummet ...mot charmiga och fina - men inte enkla - föräldrar).
Och tänker att detta med att bli nykter nog också är att våga släppa taget om kontrollen ...och att få vara helt vanligt och med behov .

Hej!

Jag som ska börja internetbehandling är nyfiken hur ni andra haft kontakt med vården? Dvs kolla olika värden mm.

En annan faktor har varit vikten ...är det ngn som har gått upp i vikt pga alkoholen...för det har jag gjort...en hel del?

Se Klart - om en vän kom till dig och berättade att hen varit nykter i fyra månader och att detta beslut föregåtts av ett problematiskt drickande - då skulle du finnas där. Kanske även känna glädje över förtroendet.
Du skulle inte döma. Det är jag rätt säker på.

Jag tror inte man kan förändra sig i grunden ....i denna ålder ( tänker att vi båda är runt 60?) Men tänker att
vi ( jag) kan bli bättre på att släppa in.
Och vad det gör - i meningen förändring - vet nog ingen.

Sitter nu på balkongen och sammanfattar dagen. Har varit ute och cyklat samt gått en promenad. Träffat en kompis, läst bok, sett film ätit god mat... Gjort litet röj hemma också.

Men på kvällarna blir jag ofta trött och rastlös... Då kommer gärna suget också.. Men inte blir nån a ikväll inte.

Känns skönt att ha gjort en hel vecka nu..

Ska försöka läsa lite till ikväll..

Stor kram till er alla

Saskij ?

Ja ta en dag i taget, vi är många som varit här flera gånger. Kram

I tio år bodde jag ihop med en människa som jag från första början insåg att mitt val att leva tillsammans var ett enda stort misstag. Under denna tid letade jag efter en lämplig bostad där jag kunna tänka mig att leva, det tog som sagt 10 år. Under denna tid accelererade mitt drickande då detta var den enda flykt jag kunde åstadkomma under de outhärdliga omständigheter jag hade.

När jag så småningom flyttade efter tio år hade jag grundlagt mitt beteende att: Känns livet väldigt obehagligt/outhärdligt är det enda jag kan ta till alkohol. Så har det nu varit ytterligare sju år. Det verkar som jag grundlagt mitt beteende under denna tid och fastnat. Har haft kontakt med kommunens alkoholrådgivning som inte resulterade i någon förbättring. Kan absolut inte tänka mig att gå till AA av olika anledningar. Kan tillägga att jag idag dricker 3 flaskor i veckan och det mår jag inte bra av. Nu i Coronatider kan jag inte längre köpa det jag har tänkt att dricka för kväller utan måste gör större inköp. Detta resulterar i ett ännu högre intag per gång!

Tar tacksamt emot eventuella tips!

Lycka till. Jag hade supermotivation de första dagarna. I dag är det bara tomt - tröttsamt - svart! Men kämpa på! En dag fixar du det, och varje nykter dag är en dag att vara stolt över!

Tvekade först vilket ämnesområde jag skulle sortera under och valde till sist detta. För hudrafemtielfte gången har jag slutat / skurit ned drickandet. Den här gången känns det annorlunda. Någon frågade mig: varför har du slutat? Jag svarade: därför att jag blir deppad av att dricka, får sömnsvårigheter, inte har tid..., tappar aptiten, förlorar pengar. Jag ser dessutom inget attraktivt med a längre! Saken verkar vara biff. Men som de visa säger: en dag i taget!

Jag har skrivet ett brev till mannens mamma, hon vet, han har berättat men hon säger bara åh vad tråkigt, styrek kram ;) Så jag har skrivet vad jag tycker, gruvar mig för att trycka på knappen för att skicka. Tror inte att jag får något stöd men det kanske du får, påminner om vad psykologen sa, det är bra att berätta, då får missbrukaren respekt vid tillfrisknandet eller så kommer du få en förståelse, avlastning från dom som vet. Jag har sagt att det finns problem med spriten och då inte under festen utan under vardagen, sen har folk fått räkna ut resten själv om dom inte frågat. Har varit jätteskönt att berätta och en känsla av att lämna över ansvaret en del till den beroende. Läser boken som Craig skrivit, som flera rekomenderat men som jag inte kommer på titeln. Det är under kapitlet tillfriskandet, beskrivs det elaka som beroendepersonligheten har och det är ganska träffsäkert. Förklarar personen med Jaget och beroendepersonligheten och det tycker jag är exakt som det känns, Dr jekyll och mr Hyde. Har du läst den?

Usch vilken dag hittills. Vaknade redan 08. Sen somnade jag om och somnade om varje gång jag vaknade till. Det dröjde ända till 14.30 innan jag lyckades komma upp. Det var för att det ringde, Försäkringskassan. Massa frågor jag svarade på. Hoppas verkligen inte att något skiter sig där nu för det kommer stressa upp mig än mer än jag redan är sjukskriven för. Just nu när allt börjar lösa sig med bedömning på psykiatrin om en vecka. Låt livet bli lite bekymmersfritt åtminstone.

Vad har jag fått gjort i dag då? Lyckades få in momsdeklarationen. Tydligen ska jag betala till Skatteverket men ansökte om anstånd. Lär väl inte beviljas men får lösa det där i morgon i sådana fall. Får ringa till dem helt enkelt - men i dag är jag på tok för trött för det. Kan det verkligen vara Stesoliden som gjorde mig så dåsig i dag? Inget jag märkt av tidigare åtminstone. Annan skit som t ex Mirtazapin och Propavan har kunnar få mig i zombie-mode dagen efter. Stesoliden brukar inte göra det. Nå väl, jag har lyckats sova utan för många uppvaknanden. Tidigare så har jag ju kunnat vaknar 30 gånger på "en natt" som varat i fyra timmar, och då är det snarare en underdrift än en överdrift. Så får försöka se det positiva i kråksången.

Annars är jag inte alls laddad på något i dag. Mest deppig och nere. Vill inte promenera, vill knappt ta mig ur sängen, vill inte dricka, vill inte städa och ingenting annat heller. Att fixa till maten känns bara jobbigt och omständligt. Varför ska jag göra det tänker jag? Vet inte hur mycket oro från Försäkringskassan spelar in här, de har ju varit bra hela tiden fram till nu. Problem, problem, problem! Orkar inte mer! Låt mig få lite flyt nu från alla håll och kanter tack!

Så just nu suger allting känns det som. En polare jag hoppades kunde följa med ut sover (jobbar natt) och orkar inte ringa någon annan. Så dagens schema får bli följande... ut med en massa skräp som finns i rummet. Vad som sker efter det får stundens ingivelse bestämma. Något jag dock blev sugen på var glass! Jättebra att bli sugen på det i dag när jag tänkte börja med LCHF! Känner mig svagast i världen för att stå emot det där också!

Nej, jag visste det, det var för väl att kunna ha ett par "bra dagar" i rad! Även om jag är värd det så verkar det inte kunna hända.

Mina känslor just nu är irritation, oro och stress!

Hoppas att du mår bättre nu. En minut i taget... Det hjälper mig...

När det är jobbigt försöker jag att inse att jag måste ta nya tag, små steg... Men att vara förlåtande och ha tålamod med mig själv.

Hoppas att det ordnar upp sig med din sambo...

Styrkekramar från Saskij ?

Hoppas att du mår bättre nu. En minut i taget... Det hjälper mig...

När det är jobbigt försöker jag att inse att jag måste ta nya tag, små steg... Men att vara förlåtande och ha tålamod med mig själv.

Hoppas att det ordnar upp sig med din sambo...

Styrkekramar från Saskij ?

Hej!
Tack för svar! Det går bra tack! Dag 9 och jag måste erkänna att helgen va lite tuff... mellan kl 17-20 då vanan att laga mat och ta ett glas till.... men sen klingade det av och lyckokänslan då är obeskrivlig... jag saknar känslan efter andra glaset men inte det som händer sen. Besattheten och smusslandet är bara jobbigt och det känns som nån tar över min hjärna...
Jag kämpar på och läser allt jag kommer över... både trådar här men oxå böcker.
En dag i taget?