Senaste kommentarerna i forumet

När jag har abstinens blir jag på fruktansvärt humör. Jag kan skälla ut nån efter noter och med eftertryck så att hela universum skakar, så visst, jag är med om det just nu. 56 år och missbrukare i 40 år i år, 2020 men vaken är jag på allt som händer och sker med mig och andra i min närhet.

Jag är nykter av egen fri vilja, är din negativa gubbe det eller tror han att han ska dö om han dricker och är rädd för döden? Jag är inte rädd för att dö. Jag är rädd för allt som finns och ingenting på samma gång.

Hej Dinosaurie, det verkar som du fått insikt i din systers missbruk nyligen. Jag tänker att det kan vara bra att du sätter dig in i vad ett missbruk innebär. Vad kan du göra för att hjälpa eller stötta. Hur väl känner du hennes nya man. Finns det barn i hemmet.
Ställ dig själv frågan, vilken relation vill du ha med din syster? Jag utgår ifrån min erfarenhet där jag kämpade i 6 år med att bli av med mitt medberoende sedan jag upptäckte det och då levde jag totalt i 12 år med mitt ex.
Idag är jag fri från medberoendet och jag förstår att jag behövde lära mig mycket genom denna resa, där mycket handlar om mitt beteende att jag satte andra före mig. En insikt som förändrat allt. Jag tar hand om mig på ett sätt idag som jag inte visste om att jag kunde, har bara sett andra göra det och har önskat nå dit utan att veta hur.
Mitt engagemang hjälpte mig att hjälpa mig själv istället - till slut, efter att jag fått syn på allt och genom bra samtal med psykolog.
Oavsett vad vi går igenom i livet, så lär vi oss av våra erfarenheter och det är bra att ställa sig frågor som, hur vill jag ha det? Vad kan jag göra. Hur vill jag att vi ska ha det inom familjen.
Det måste vara upp till henne att vilja förändra, men det finns förstås många sätt att pröva påverka den processen och det finns inga garantier för att det blir en förändring.
En sak är att prata med hennes nya man och jag funderar på hur pass hjälpsamt det är för henne.
Hoppas att du utforskar vidare och ett tips är att inte ha så bråttom. Pröva att inte vara dömande, utan observera och fundera på vilken roll du vill ta. Lycka till.

Det går framåt!
Skön dag idag, tyvärr halsont så mitt sjukhusbesök imorgon ställdes in, o min dagliga promenad likaså. Men så typiskt så försvann det onda ikväll ??
Men jag överlever ändå fram tills nästa tid ?

Träffat vänner idag, ätit ute! Ingen fara, eftersom det är Coronatider så var vi dom enda där! Annars hade det blivit hämtmat ?

Tröttheten finns kvar ännu, Den är bra när man ska lägga sig! Väldigt dålig när man ska göra något ? men man orkar ju umgås iaf som tur är ?

Fick även ett jobberbjudande idag, sånt boostar en, att det finns folk som vill ha en att arbeta med ?
Bara det ger en bättre känsla än alkohol någonsin kan ge ?

Förlåta sig själv är jobbigare för mig än att förlåta andra. Jag har nog hela mitt liv varit långsint, om någon eller något vad som helst gör mig besviken så sitter det kvar, jag kan inte bara släppa taget och glömma. För det tror jag man måste annars blir det för tungt att bära och man går under.

Problemet som jag har är att när jag når botten så bärs jag upp av krafter som jag har inombords och som jag fladdrar iväg med. Abstinensen som jag har just nu är uppåt, tidigare var det nedåt.

När jag går uppåt som nu blir jag nervös och har nerverna på helspänn, känner vibbar från andra och mig själv, samtidigt som jag babblar på, tömmer mig helt och hållet, ett uppskruvat läge alltså och det smittar över till andra som upplever mig, lite konstig kanske, vad vet jag?

Jag vet bara att jag är på väg att förlåta mig själv och du Framtidshopp kommer att förstå att jag till skillnad från dig som verkar vara rädd att gå över gränser, jag vill spränga alla gränser innan jag förlåter mig själv, puust ut med det, en sak i taget, försvinn alla negativa tankar Så gör jag, pröva

Det kan betyda allt att inte känna sig ensam.❤️

Tack för att du säger det!❤️ Jag tror att det betyder mycket för många.❤️

Tack Milo för att du delar med dig. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver❤️

Jag har haft 3.7 vet jag och senaste testet visade 2.8. Han jag pratade med när jag var på BCM senast sade att han hade haft 4.8 nu senast. Allt beror på vem du frågar vad som är högt eller inte. En nitisk läkare tycker ju 0.4 är svinhögt så!

Hej på er❤️
Vilka modiga människor jag ser i er som valt att ansluta er till detta forum.❤️
Det är ingen enkel sak att inse sin egen problematik, och än svårare att faktiskt ta första steget till förändring.❤️??
Det känns inte alls bekvämt för mig att berätta min historia.
I och med mitt yrke som sjuksköterska är jag van att bemöta människor med olika sjukdomssituationer och livsöden. Människor som drabbats av trauman, sjukdom, beroenden, och missbruk, i alla åldrar.
Jag möter och vårdar dem dagligen.❤️
Jag är, och har alltid varit en skötsam sjuksköterska. Skött mitt jobb korrekt, varit uppskattad hos kollegor som en noggrann och ambitiös kollega. Samt som en uppskattad, positiv och omtänksam sjuksköterska hos patienterna.❤️
So far so good.
Det låter ju fantastiskt.
Än mer fantastiskt tycker jag att det är hur VI (för att jag vet att jag inte är ensam) kan leva detta dubbelliv. Kaos på hemmaplan. På jobbet- en helt annan verklighet.
Jag har uppskattat alkoholen för mycket, så länge jag kan minnas.
Har sedan jag var barn alltid haft en stor inre oro. Man behöver ju inte vara spåtant för att förstå att tonåren inte innebar en minskad oro och konfrontationen med alkohol inte kändes motbjudande.??
Sedan dess finns det inget i min tillvaro som har uppfyllt lika många kriterier för; stimulans, lycka, avsaknad av oro och ångest, motverkat ensamhet, rastlöshet, gett mig den energi som saknats (städ/tvätt/vad som helst blir ju liksom intressant), jag blir social (herregud har ju plötsligt missbrukat sociala medier). Alla sociala kontakter blir så lätthanterliga med lite alkohol i blodet. (Herregud vilka har jag inte legat med i kommunen?).
Telefonkontakten med den krävande pappan, eller samtalen när bästa vännen ringer...
Man önskar bara att kunna svara -”Hej hur mår du? Med mig är allt ”toppen toppen”!
Vem vill svara att; - ”För att jag ens skulle svara krävdes en dunk vin. Det är piss.”
Har man problem så svarar man inte så. Man har redan löst problemet. På egen hand. För att inte besvära andra, särskilt inte de närmaste. Det är ju så enkelt. En enkel lösning på problemet. Jag tar ett par glas innan jag pratar med anhöriga. Jag är nöjd och glad- de är nöjda och glada- problemet löst.?

Fast våra närmaste vill ju att vi säger som det är.
Likväl som vi vill att de talar om precis hur de mår.
Så är det ju.
Det fattar vi ju alla.
Dessa tider innebär en ännu större stress och svårare prövning för oss som redan sedan innan har en problematik.
Jag hoppas att ni alla fortsätter att hålla tag i denna tråd/hjälp/samtal med situationer i samma situation osv. Jag vet att vi är flera därute som är i samma situation. Eller en annan. Men nåt som förenar oss, desvärre.❤️
Stor kram på er där ute. Från en ssk (som borde veta bättre än någon annan) ❤️❤️?

Jag är helt uppsluppen i mina egna tankar just nu, här och då finns inte. Ett stilla vakuum av stilla nära att förstå men sen försvinner det lika fort som det kom. Ett babblande, forsande flöde av närhet känner jag till dig, just nu Ostrukturerad, bara så du vet.

Jag öppnar mig och min sårbarhet överlämnar jag också, tårarna och tyngden lättar för mig och det kommer den att göra för dig. Oss alla bara vi vill och gör det.

Grattis i efterskott. Hoppas att du fick en fin födelsedag med familjen! Följer hur det går för dig och så önskar jag påminna dig om att öva på att säga nej.
"Bara" öva på att säga nej till enkla frågor för att öva och hör på ordet nej, känn efter hur det känns och lägg märke till vad som blev istället för att du inte sa ja. Öva öva öva och du ska se att det sker något. Säg ja till dig, till dina barn och till saker du vill göra. Om du väljer att öva, lägg märke till den känslan som uppstår när du väljer dig själv i första hand. Vad händer då.
Jag övade på det länge, nu blir jag inte arg längre (förutom vid pms) och jag lever förstås inte längre med mitt ex. Det är intressant att se på vad jag lägger min tid på istället. Jag går ut och sätter mig i skogen, intill ett träd regelbundet. Mediterar och fokuserar på olika sinnen. Adhd utredningen tar mycket kraft och jag tillåter mig att vara i det som är. Jag hade aldrig orkat med en adhd utredning om jag hade levt med mitt ex idag och jag tänker att den utredningen betyder så oerhört mycket för mig just nu. Jag loggar in här ofta och läser i olika trådar, för att bli påmind om min resa. Jag kan inte förstå att jag levde i nästan 12 år med en alkoholist. Jäklar vad jag har övat bra.
Och det är med övningar som en kommer vidare, dit en vill.
Ta hand om dig!

Lyssnat klart nu. Efter 14 timmars lyssnande berättade Enquist om sina totalt tre vändor in och ut på behandlingshem. Första gången på 80-talet på Huddinge sjukhus, enligt Minnesotamodellen.

Fy så kränkande och förnedrande. Jag blev helt upprörd av att höra om det bara. Bryta ner redan knäckta människor och sen låta dem bygga upp sig själva på egen hand. Hur skulle det kunna funka?

Men det har ju förstås hänt massor med den behandlingen som med så mycket annat. Hoppas jag.

Tredje stället han skrevs in på var den 8/2 år 1990 och efter det drack Enquist inte en droppe. Jag hade velat höra mer om hur han jobbade med sin nykterhet, men då tog boken slut.

Hur han kan minnas allt annat han har gjort ända sen barndomen är helt otroligt. Men det tillhör väl åldern att summera sitt liv.

Min ex-svärfar är inne på sin tredje bok. En bok om företaget han drev i alla år, en om dansstället de drev i 37 år, och nu skriver han en bok om sin uppväxt hemma på gården.

Rätt så tunna böcker i ytterst liten upptryckt upplaga, men det håller honom igång nu när han är 82 år. Nu i coronatider ägnar han sig åt två saker: pussla 1500-bitarspussel och skriva på boken.

Att han minns allt är helt otroligt. Jag minns knappt ingenting från min barndom. Men det kommer kanske tillbaka när jag är 82 år.

Kram ?

Inför natten tackar jag för dagen som varit och ber tre böner: Fader Vår, Sinnesrobönen och Heliga Birgittas bön. Sen somnar jag gott. ?

Hej! Jag håller helt och hållet med om det som Se Klart och Andrahalvlek så bra skriver. Själv har jag varit nykter
i 4 månader och det fungerar att sluta att dricka utan att gå till AA. Det är jag, Se klart, Andrahalvlek och flera andra här levande bevis på. Och på köpet får man många goa "kompisar" genom att hänga här.?

Kram

Vi är ett för det mesta glatt gäng som kämpar ihop. Vi har alla nått olika långt på vår nykterhetsresan.

Själv har jag varit nykter i 3 månader, tjoho! Ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv.

Kram ?

Det går tyvärr inte stadigt framåt, utan nykterhetsresan är väldigt hoppig och svajig. Men det är värt det!

Tänk dig en grusväg med gropar. I början kör du ner i varenda grop eftersom de ligger så tätt. Efterhand blir det glesare mellan groparna, och då kan du till och med hinna väja undan ibland. Till slut blir vägen nästan gropfri.

Det är jättebra att du skriver hur du känner, tycker och tänker här på forumet. Du behöver reflektera varje dag. Planera och reflektera. Det är byggstenarna i nykterhetsarbetet.

Kram ?

Hej,
Jag är inne på vecka sex utan alkohol och det blir bara bättre. Jag får sån glädje av att upptäcka att allt som jag gillat att göra med vin är roligt även med alkoholfritt i glaset, nu när jag bestämt mig. Håll fast i lyckokänslan och ta en dag i taget!

En sån där dag... Ja, jag förstår vad du menar med att det är lätt att hantera känslor när man är stark, men när man verkligen drabbas är det svårt att hålla huvudet ovanför vattnet. Är inte heller så tuff då, men jag hittar en viss tröst i att tänka att jaha, nu är det så här igen, och att jag vet att jag går upp och ned ganska fort, så nästa dag kan jag totalt älska livet och ha energi igen. Men åter till din sega dag; imponerande att ha fått in momsdeklarationen ändå! Har också såna bestyr och vet hur snårigt det kan vara. Hoppas imorgon blir en bättre dag!

Läs och skriv mycket här på forumet är mitt första tips. Mitt andra tips är fakta, fakta, fakta. Läs på hur alkoholen förgiftar din kropp och hjärna.

Sök på ”återfallsprevention alkohol” på Yotube så får du upp en massa bra klipp!

Själv passerade jag tre nyktra månader i lördags. Jag saknar inte alkoholen. Jag vill inte dricka.

Kram ?

Nu har du det tuffaste bakom dig. Se upp när alkoholdjävulen börjar viska i ditt öra bara. ”Det här gick ju lätt, du har nog inte så stora problem, ett glas kan du nog ta.”

Då gäller det att stenhårt svara ”Nej”. Tänk på alkoholdjävulen som en trotsig treåring.

Kram ?

Rastlösheten går snart över. Snart infinner sig lugnet. Stressa inte upp dig över att du är rastlös. Konstatera det bara. ”Japp, nu är jag rastlös men det går över.”

Kan du sysselsätta dig med korsord, pussel, mobilspel, rita? Min dotter började med målarböcker med mönster som var så poppis ett tag, och hon varvar ner med det jätteofta.

Själv stickar jag ?

Kram ?

Alltså, vi är 2 olika personer, det är inte jag som skrev att jag varit nykter i 11 veckor. Jag är uppgiven som fan när det gäller livet och människor, men tror ändå på mig själv när det gäller drogfrihet! (Alkohol är ju som bekant också en drog). Livet suger, bara att inse! Och människor kommer jag aldrig förstå mig på! Skulle du vandra en dag i mina skor skulle du förstå varför jag är bitter och uppgiven! Jag har nu varit drogfri ett dygn, den här gången.

Välkommen hit. Allt du skriver här, kommer med säkerhet att mötas av; precis så är det för mig!
Vi hjälps åt allt vi kan och nästan alltid finns någon som kan svara på frågor.
Mitt bästa tips, utifrån det du skriver, är att testa att ta en vit period. Gärna så lång som tre månader.
Kanske låter det orimligt länge, men mitt andra minst lika viktiga tips är att ta en dag i taget.
Läs, och skriv här.
Jag hade aldrig varit nykter i fyra månader utan detta forum.
Det har förändrat mitt liv, och på något sätt har det just börjat! ?

Men om man aldrig har "levt" då? Om man aldrig tyckt att man haft nåt liv? Jag försöker hitta nåt att leva för, har provat de flesta fritidssysselsättningar och inställningar till livet, men inte hittat min grej. Tänk om man aldrig hittar nåt att leva för!? Vad är poängen då med att leva nyktert och sunt? Bara funderingar, hoppas nån vill bolla med mig lite...

Kära Kaveldun
Vad du gör, be inte om ursäkt för något alls. Jag litar på dig och de som finns nära här och det är utan tvivel. Konstigt men så är det. Absolut tillit.
Jag har haft glosförhör med mig själv idag. Det gav mig lite huvudvärk så jag är helt säkert på rätt väg.
Att föreslås vara en alldeles vanlig med alla vanliga behov av; förståelse, förlåtelse och möjlighet att bara vara. Det är något mkt viktigt och stort, för mig. Trevande som hjälper tankar och känslor på traven.
Att sluta dricka är att släppa alla ledstänger, precis tvärtemot vad en kan tro. Förutsatt att chansen tas.
Att inte gå för fort eller springa igenom allén.
Jag funderar på dessa saker ikväll.
Stora och små saker sker under tiden ömsom hagel, ömsom solsken. Jobbat (intet nytt) och imorgon till stan för lite möten.
Oj, innebär hårtvätt och snygga gångkläder som min pappa säger.
Tack K, T och alla ni andra och goda tankar. Jag som är så skrajsen av mig att jag istället blir kapabel. Ja, här vågar jag vara lite smårädd. Tack. Nykter såklart. Konstigt nog känns det inte svårt. Kram.