Senaste kommentarerna i forumet

Börjar bli allt svårare att hålla reda på dagarna... ? Nu när de blir fler och jag inte är inne och skriver varje dag längre. Det finns liksom inte så mycket att rapportera - vilket ju är toppen!
Jag njuter av mina sista lediga dagar nu och har varit duktig med en massa fixande på hemmaplan och flera springrundor. Har precis börjat med meditation och avslappning igen för att få ett vapen mot stressen nu när jag snart börjar jobba igen. Jag har försökt med det tidigare, men aldrig lyckats hålla i det... men nu ska jag försöka igen.
Tack alla fina för grattis och hurra-rop igen. ???
Jag funderar på att ta mig till träffen i februari men vet inte om jag vågar. Just sånt kostar så enormt mycket energi för mig att palla med, och det känns så blottande på något sätt. Samtidigt som det vore SÅ kul att få ansikten på några av er. ? ❤️❤️❤️

Över sju månader?! Herregud. Det är ju fantastiskt! Så fantastiskt bra, hurra för dig! ?

Så bra gjort av dig, Strulan. Du är en riktig klippa! Tänk vilken jäkla resa du har gjort som har kommit hit att du kan vara den stabila, som ser och hjälper. Wow alltså. ??

Eller 8 av 9. Känns bra sovit riktigt gott i natt som en stock. Har tyvärr lite jobb jag måste göra idag ? hoppas en timme eller så räcker. Sen då? Sambon brukar säga att min adhd hjärna väcks till liv framåt dagen o då ska allt göras samtidigt ? kanske lite så. Tror seriöst att alla människor har en släng av (minst) adhd annars skulle vi inte komma upp på morgonen utan ligga kvar. Har lite tankar vad man kan fylla dagen med (sambon är lyckligt ovetande än haha ?
Först jobb sen annat! Hittade ett recept på en ostkaka som jag tänkte göra yngste sonen är barnsligt förtjust i ostkaka minns när man var liten att det kändes som det var ganska billigt att köpa - det är det verkligen inte nu! Lite pyssel var det i receptet så lär ta tid...blir det en hit kanske jag ångrar mig om det är för mycket bök ??
Ha en härlig lugn söndag härliga vänner! Styrkekramar till den som behöver!! ??

Så klokt av dig att lägga upp det på ett bra sätt. Och att köpa en inflyttningspresent! Hoppas nu bara att han får ändan ur.... Och att det dyker upp en passande lägenhet mycket, mycket snart. ❤️

Vlkommen tillbaka, även om du aldrig riktigt lämnat. Jag hoppas du kan lösa det här nu, jag försöker också fortfarande men även om det går sådär känns det som jag har en förändring på gång. Ja du har ju läst och kommenterat i min tråd så du vet ju hur det ligger till. Lycka till nu och hoppas som sagt du kan lösa detta nu när du även tar hjälp.

Jättebra att prata om fördelar med separationen..Det är ju så man gör med barnen..Vi vuxna brukar få tänka efter själv, men ibland behövs hjälp på traven.Det är en balansgång tiden innan flytt..Hoppas ni hittar något boende åt honom snart??Kram?

Igår var en väldigt bra dag, min fru var glad och alla trivdes tillsammans. Jag var och tränade och på en promenad med ena dottern, allt fint. Imorse tog det hu i helvete direkt, orkar inte gå in på detaljer men hon skapade ett bråk och projekterade på mig att jag tyckte fel och hade gjort fel, allt helt i hennes huvud för att dra igång ett bråk. Dottern gå med på min sida och säger till min fru att hon har fel men frun säger bara att hon inte förstår - och nej klart hon inte förstår eftersom vad som hönde endast existerar i hennes vrickade hjärna. Jag kokar verkligen av ilska nu, precis detta som jag inte skulle ta åt mig av.

Ledsen för ännu ett rant.

Hej Sisyfos också, tråkigt att du fortfarande inte fått detta under kontroll. Samma som mig alltså. Vet inte hur mycket jag kan skriva om andras situation då jag inte ens verkar kunna skriva om min egen.

är ju "uppväxt" med aa och blir ledsen när jag hör/ser människor som ska marknadsföra sin egen person. Bekräftelsebehovet hos en sån person är gigantiskt och skadar mer än gör nån nytta.

Hela aa bygger ju på att jag själv ska upptäcka och göra nåt själv för min egen skull, inte för andras. För mig har det varit så viktigt med mina aha-upplevelser som har fört mig framåt i nykterheten och där jag lärt mig att jag måste vara mogen för att ta emot nya saker.

Alla möten har inte varit så bra men jag har alltid gått därifrån med nån liten guldklimp i hjärtat. Vissa möten har varit överväldigande och gett mig styrka att gå vidare. Ibland har jag haft svårt att förstå vad de menar men efter ett tag har pengen ramlat ner....kanske en dag, en vecka eller rentav månad efter.

Tröttheten jag kände i början kan jag ibland sakna idag !! Känslan av att kunna sova stående, eller som i lumpen, i närmaste dike när "Rast-Vila" anbefalldes :-)) Kroppen återhämtar sig efter all smörja som runnit ner i strupen och tröttheten är en sund reaktion ! Njut !!!

Jag minns dej mycket väl, alltid uppmuntrande. Så bra att du nu tar steget. Det tar sin tid innan man är klar att släppa men nu är du redo.
Jag hänger kvar här men är periodare, på forumet alltså. Långa perioder läser jag inte och skriver sällan. Sen tittar jag in. Jag gjorde flera försök med nykterheten innan jag slutligen var klar. Gick in stenhårt från nyår 2012 men återföll och hade en riktigt djup backe neråt under våren. Nådde botten i juni 2012 och sen dess är jag nykter. Det är egentligen otroligt hur svårt det kan vara. Hur många fall, bokstavligt talat också, som det behövs. Fast man vet ganska tidigt att man inte kan hantera alkohol. Alkoholen är verkligen listig, stark och falsk.
Jag önskar dej allt gott!

inte det första man tänker på men att börja träna på Friskis kan vara en bra idé. Inte bara det att kroppen får jobba lite och må gott men även för att det är stor social närvaro där. Det är väldigt lätt att prata med folk där framförallt på morgonen då många sjukskrivna och pensionärer kommer dit.

Jag kan inte annat än att skriva under på allt svagis skriver ovan. Det har varit ungefär samma sak för mig med undantaget att jag byter "dåligt självförtroende" mot "otillräcklighet". Den känslan lever jag ständigt med. Att vara Otillräcklig för både NPF-barnet och det andra barnet. Jag pratar gärna vidare med dig här om dina upplevelser, Uddda.

Dag 13 i dag. Sitter här med mitt te som vanligt. I dag ska jag vara nykter. Har sovit gott. Lite piggare i dag än de andra dagarna. Ledigheten kanske börjar ge resultat trots allt?

Att huvudvärken är över PimPim.
Bra jobbat! Ligger en dag efter dig så idag är det dag 4 för mig. ?

Inatt sov jag som en katt. Så skönt inför jobbet som kör igång på tisdag.
Behöver återhämtning och vila.
Dag 5 - nykter.
??

Jag är också lite ”introvert” och svårt med att slappna av bland folk jag inte är ”trygg” med.
Sist vi var ute mådde jag först så jobbigt, handsvett, rodnad mm men det syns ju inte ute på krogen. Och alla andra hade stärkt sig redan så de märkte inte hur jag mådde. Jag slappnar av när jag märker att andra dricker... då är de ändå inte skärpta och kan döma mig med klara ögon ?
Jag beställde alkoholfritt rödvin i smyg så de trodde jag drack. Nu känns det lättare inför nästa träff.
Ett annat sätt är att hitta på en aktivitet. Där man inte sitter och bara dricker och glor på varandra. Testa yoga, bowla. Fysisk aktivitet gör att jag slappnar av.
Det bästa vore ju såklart kbt terapi mot social fobi. Tror Anna Kåver skrivit en del om det. ”Leva ett liv, inte vinna ett krig”.

?

Ja, och nu pratar vi inte om 10 år nykter utan om 10, under vilka jag har funderat på mitt drickande. Hamnade på alkoholhalpens sidor säkert runt 2009 första gången... Hade lite svårt att identifiera mig då eftersom jag inte drack så mycket, och heller inte så mycket på en och samma gång.
2015 skrev jag mitt första inlägg och under något/några år var jag rätt aktiv. Ett beroende mot ett annat. Beroende av att svara på alla inlägg, beroende av att alla skulle få svar, att ingen skulle känna sig utanför, ansvarstagande... exakt samma problematik som ledde fram till alkoholismen. Lyssnade på alkispodden häromdagen och trots att jag har svårt att identifiera mig med de som har älskat att vara fulla så kan jag ändå känna igen beteendet de beskriver när de går ”all in” på annat i livet nu.

Hur som helst... sent ska syndaren vakna... Dricker inte dagligen idag. Har inte haft några längre sådana perioder sedan 2016 och har inte haft någon abstinens eller fixering vid alkohol när jag inte dricker...
men använder alkohol som medicin OCH har istället utvecklat detta absurda ”periodar” drickande som var mig helt främmande tidigare. ”En progressiv sjukdom” - ja, jag kan nog verkligen instämma i det. Kan hälla i mig minst 1 liter vin då och då och inte fatta att jag är full. Måste göra det i smyg eftersom jag officiellt inte dricker hemma och det går ju sådär med det smygandet som ni säkert alla härinne förstår.

Så efter 10 år har jag nu tagit steget och bokat en tid på en beroendeklinik. Just nu känns det såklart som jag klarar det själv. Gillar inte att vara full och några dagars välbehövlig vila räcker väl? Och jag har ju ”egentligen” inget beroende eftersom jag kan hålla upp i flera dagar i sträck....
Men snart snurrar livet på igen och då är det så lätt att medicinera med alkohol. Så självklart har jag ett beroende och hur det faktiskt har utvecklats under de här åren och hur fort det stundtals går utför gör mig livrädd. Man blir ju helt dum i huvudet av att dricka (om ni inte visste det). Så 2020 blir mitt år. 2020 får bli insiktens år och året när jag tar hand om mig själv.
Jag läser många av era trådar och tycker att jag ”känner” er. Får se om jag vågar dyka upp på träffen i februari. Jag skriver sällan numera. Eftersom jag aldrig slutat och inte har några svar så blir det lite förljuget. Och eftersom jag söllan skriver i min tråd så är det inte så många som kan min historia. Och jag har ju också lite beroendetendenser vad gäller forumet.... så jag tror att det får vara lite sporadiska inlägg från min sida.
Stora kramar till er alla som skriver, beskriver, peppar, engagerar er. Ni har gett mig så många insikter och så mycket motivation. Önskar er alla en liiiite snabbare insikt än jag.

Tack knaskatten ❤️❤️

Igår gav jag mannen en inflyttningspresent i förskott. En sak han ska få ha i sin egen lägenhet sedan. Han blev glad! Och under kvällen pratade han om saker kring sitt kommande egna boende. Jag vill ju det men samtidigt blir det en svår känsla när jag ska bemöta det neutralt. Vill inte verka för glad åt hans flytt men heller inte det motsatta. Så att köpa en sak han verkligen vill ha kändes bra. Och som en liten knuff. Men på ett positivt sätt.

Igår sa han att han tycker det är konstigt att han ska flytta för han kommer ändå vara här mycket. Vad blir skillnaden undrar han? Åter igen sa jag att hos mig är det helt alkoholfritt. Då sa han typ "Just det!". Som att han glömde den detaljen. Och direkt jag sa det så var han inne på rätt spår igen.

Senare under kvällen pratade han med folk i telefonen. Han ska åka till dem snart och frågade om de vill ha nåt särskilt av honom. En person bad om en flaska vodka. Då pratade de om ölsorter och sånt ett tag.

De gånger mannen tvivlar på vår separation ska jag lägga upp det på följande sätt: om du flyttar får du ett ställe där du kan göra vad du vill. Du kan bjuda dit vem du vill vilken tid som helst. Ni kan dricka öl och kolla på fotboll utan att jag är sur i rummet bredvid. Du kan ha helt egna regler där som jag aldrig kan lägga mig i. När du känner dig ensam (och är helt nykter förstås) kan du komma hem till mig. Det kommer att bli bättre än vad det är nu. Båda kan vara nöjda med hur det är hemma hos en själv.

Jag måste starta på det sättet. Få honom att inse fördelarna. Och jag själv tycker sådär också. Vi får en varsin egen plats att vara oss själva på.

Mitt hem ska inte bli hans reservhem dock. Jag ska också fritt kunna bjuda hem folk. Precis som han kan i sitt nya hem utan att jag ska dyka upp oanmäld i dörren.

Jag förutspår att jag kommer att sjukskriva mig en vecka när han väl flyttar. Det kommer nog vara påfrestande för hela familjen och dessutom ska barnen klara av skolan. Så en vecka utan jobb behövs nog då. Jag är så rädd för att krascha emotionellt om jag bara rusar på. För det är lite lika på mitt jobb där många kraschar av bördan där. Jag ska se till att vårda min psykiska hälsa så gott jag kan.

Ha en fin dag!

ni är underbara <3

Det känns bättre idag och jag är fortfarande stark i mitt nykterhetslöfte. En dag i taget, dag 16 idag...tror jag?

För mig verkar det vara perfekt att kombinera AA-möten med aktivitet här i detta forum. På så vis har jag AA-känslan runt mig 24/7 och det behöver jag under en lång tid. Jag är så glad för AA-mötena men ibland är det också lite tungt för en sådan som jag. Jag är känslig, särskilt i ett sådant sammanhang, och igår blev jag förvirrad av flera små saker som de andra gjorde. Då måste jag bearbeta känslorna för mig själv efteråt så att de sjunker undan.

PimPim - det är därför det heter ANONYMA alkoholister :-D Du får inte berätta vem du träffar på möten, eller vad de berättar. Förresten, vem har med det att göra? Vad menar du att de skulle kunna göra dig om de visste? Själv bor jag lyckligtvis i en storstad. Men du kanske kan gå på möten i en närliggande stad? Kram

Janus!! Vad glad jag blev att se ditt inlägg :) Har undrat hur det går för dig och blir superglad att läsa att du också håller ditt löfte till dig själv - att vara NYKTER <3 Nej då, jag inbillar mig ingenting när det gäller alkohol, har inga som helst illusioner om att kunna dricka A nu eller i framtiden. Är också trött men mår bättre och bättre.

Idag ska jag se den spännande upplösningen i Tour de Ski :) Men först ska jag ta en promenad och lyssna på "Gomorron Världen" i lurarna. Känns som en bra dag på gång <3
Kram alla som skriver i min tråd

Har läst din tråd och förstår din vilsenhet...som någon annan skrev här inne: "Vem är jag utan alkohol?"....det är skrämmande att leva nykter men man vänjer sig, en dag i taget...

Har du funderat nåt på AA-möten? Du kanske skulle må lite bättre av att gå på möten just nu och känna gemenskap med andra i samma situation?
Jag går varje lördag morgon och "tankar" lite stöd i de andras delningar. Men det väcker ju känslor också så det kan även vara lite jobbigt med AA-möten. Det känns bara som att du behöver en kram, fysiska människor omkring dig ibland.
Kram
svagis

Kan du inte få hjälp för din sociala fobi? Tänker en kontakt som hjälper dig på vägen. Tycker jag läst mycket om att just social fobi går att träna (kanske inte bort helt) men så man kan hantera den i alla fall. Strongt av dig att hålla dig nykter i 4 dagar?

Nu blir det ännu bättre när du kommer in i diskussionen Uddda :) Tack för att du vågar ifrågasätta lite!
Du skriver "Jag är barnet i denna tråd känns det som o så så många gånger min mor bland annat haft mig som en "orsak" till att dricka, röka eller bete sig på ett visst sett vill jag ej ska va okej" - jag håller helt med dig där. Om min vuxna dotter skulle läsa att jag "skyller" min alkoholism på hennes funktionshinder så skulle hon bli heligt förbannad.

MEN om man är förälder, måste gå på en massa möten med olika instanser där man dessutom blir ifrågasatt hela tiden, utredd av myndigheter osv. så tappar man självförtroendet bit för bit. När självförtroendet minskar eller försvinner blir man mer sårbar för sina svaga sidor, socialt arv och ohälsa. I mitt fall har jag beroendesjukdom i släkten, flera alkoholister (pappa, morbror söp ihjäl sig, morfar) och för mig blev alkoholen en flyktväg från mina känslor av mindervärde som förälder.

Så jag ser det mer som att livets omständigheter + socialt och genetiskt arv = gjorde att min alkoholism utvecklade sig i 35-årsåldern. Alltså INTE barnets fel utan omständigheter som livet erbjuder och som jag inte kunde hantera så bra. Detta hjälper mig att lyfta en del av skuldkänslorna från mina axlar.

Hoppas du förstår att vi inte menar att lägga skuld på barnet, däremot har vi diskuterat varför mammorna är de som drar tyngsta lasset! Det tycker jag är fel.
Skriv mer om du orkar <3
Kram

Behöver inte vara sista försöket. Ett försök till går bra.
Du kommer att lyckas till slut.

Låter hoppfullt Nystart. Vi har båda hängt härinne så länge så länge och det känns som att du nu verkligen tittar på och försöker göra något åt grundproblematiken även om du har skrivit om det tidigare.

Låter fantastiskt bra att du sätter gränser och fokuserar på att du och barnen ska ha det trevligt och inte dras in i fruns värld. 2020 kan bli vårt år. Jag tar hjälp nu, vet inte om jag behöver det. Just nu känns det som om jag grejar det ändå, men kan inte/vill inte ha fler misslyckade försök. Minns att jag tycker att vi har haft lite liknande förhållande till alkohol och det känns inte som att du heller får någon som helst positiv kick av att dricka. Det är bara medicin för att slippa tänka och känna. Roligare kan vi ha!

Hoppas att du kan skapa det liv du är värd nu, med eller utan din fru. Med tanke på vad du skrivit så känns det som att hon är i stort behov av att få hjälp hon också. Hoppas att du kan vara stark och sätta gränser för er båda.

Tänkte skriva ner hur det är att inte ha druckit någon alkohol på 37 dagar.

Jag har haft en kväll, och det för några kvällar sen, där suget efter alkohol blev starkt. Jag går alltid förbi en bar på vägen hem från jobbet. Den kvällen var jag mest glad och ville fira min glädje med alkohol. Så som jag alltid har gjort innan. Fira glädje, sorg eller uttråkat. Då kom alkoholen in. Jag gick förbi baren och sen ut på en rask promenad. Det hjälpte.

Jag har kommit igång med träningen och trots min kropp på +40 och år av alkohol så börjar jag se väldigt frist och pigg ut. Jag känner mig otroligt frisk. Nästan som att jag tagit en drog. Nykterhetsdrog. Jag drömmer fortfarande väldigt märkligt men det har jag läst att man gör såhär i början.

Jag har börjat plugga utöver mina arbetstider och det för att mitt intresse för mitt jobb har kommit tillbaka, och det sysselsätter mig på kvällar och helger. (Helgerna håller jag mig hemma då jag inte vågar gå ut med mina vänner än).

Jag söker rätt mycket inspiration på folk som valt ett nyktert liv och dess fördelar, eller läkare som förklarar faran med alkohol. Jag är ändå rädd om min kropp (ja det låter märkligt), men jag är, förutom mitt problem med alkohol, väldigt mån om min kropp.

Lite kort om fördelarna så sover jag bättre, jag är mycket piggare i huvudet men har en bit kvar för att känna mig "klarare" i skallen. Vet inte om jag dragit på mig någon hjärnskada efter alla år men har fortfarande lite svårt att koncentrera mig.

Jag fungerar faktiskt bättre socialt (drack innan för att lyckas vara social) vilket är märkligt. Min ångest och den konstanta oron är nästan helt borta (drack ju alkohol för att bota min ångest och oro).

Kroppen, min hy och hår ser mycket bättre ut. Känner mig lättare också (har ingen våg men känner att jag gått ner i vikt).

Plånboken har dock blivit tunnare då jag shoppat saker jag önskat mig tidigare och hälsomat men det är ok såhär i början :D

Hoppas det här är en morot för er som precis börjat ert nyktra liv, eller som funderar på det. Efter bara 37 dagar så mår jag väldigt bra. Det är inte lätt alla gånger men det är det, eller att fortsätta bryta ner sitt värdefulla liv som man bara kan leva en gång.

Trevlig dag

Hur det känns med panikattacker. Fy fan det är inte ngt att leka med! Lyckades igår åka till en affär och verkligen gå in med hela min familj utan panikkänsla i kroppen att "tänk om" Det var STORT! Så jag kan säga dig att medan man konsumerar alkohol med den grundläggande ångest det ger plus den man kanske redan har gynnar inte panikattackerna. Har märkt stor skillnad bara på nästan en vecka utan och visst ör det individuellt hur snabbt man når ett hyffsat lugn. Men jag tror verkligen det kommer komma även för dig. Ge det lite tid bara. För två veckor sedan
Ett par dagar efter en ordentlig kväll kunde jag knappt gå ut med hunden utan att känna panik så det finns hopp. Ta hand om dig själv. Var snäll mot dig själv. Sök hjälp innan det går för långt med dessa attacker om du inte känner du kan kontrollera dem. Jag är nybörjare på det,men vi fixar detta. Du fixar detta?? kram