Senaste kommentarerna i forumet

Skönt att du lever! Kämpa på så gott det går, det är aldrig försent.?

Kram

Två stora sorger på kort tid... så ledsamt och tungt. Lätt att förstå att den som redan är inne i att söka lugn i alkoholen väljer det som är bekant.
Även jag, som Rosa ovan, har i tidigare yrke som sjuksköterska, vårdat patienter med delirium efter alkoholmissbruk, även hallucinerande (sinnesvillor) efter cannabis. Det är inga roliga saker att genomlida. Inte heller att se från sidan. Jag har läst din tråd Torn och du får all min djupa respekt! Du valde livet! Allt gott / mt

Grattis till 60 dagar?, följer dig men lite bakom sas.

...Blev även en kväll med vatten och sen ett glas cola? Fick mig ett asgarv där i går kväll, tack!
Men sånt är ju viktiga saker för oss, skönt att det verkar hjälpa med att skippa "vinliknande" drycker och
kanske glas också. Kul om jag kan inspirera dig lite, själv har jag faktiskt blivit extra inspirerad av dina
fröer och plantor.Köpte en rejäl packe frön i söndags. Men dom kommer jag så rätt på friland, förutom
några squashfrön som står på tillväxt inomhus.

Ha en fin kväll!

Kram

Nä, snus ska du låta bli. Ruskigt beroendeframkallande ?

Det är väldigt bra att undvika snabba kolhydrater för att minska sötsug. Och alkohol triggade suget, och det slipper jag ju nu ?

Ska försöka hålla igen, utan att fokusera stenhårt.

Blir peppad av läsningen hos dig och dina följare! Så goa pepp och tack för att du skrev i min tråd. Mannen vill inte se mitt problem, förmodligen för att slippa se sitt egna A problem. Men just nu får de va så, han dricker för mycket totalt sett men har långt ifrån det destruktiva drickandet som jag har! Kram och lycka till i din kamp! ?

Lyssnar, och ser fram emot att öka på denna lista som nu har två spår ?
Idag är det vår här Kaveldun, hoppas hos dig med. För mig väcker den årstiden nytt hopp istället för som jag trodde, rädsla över att sakna vinet. Jag tar forfarande en dag i taget men himlen har verkligen lyft vid horisonten och jag vågar se lite längre. Önskar dig en dag med fri sikt och uthållighet om den behövs!

Då är även jag tillbaka!
Ni kämpar på och jag läser o läser era trådar! Det gör mig först väldigt glad att de flesta finns kvar, samtidigt som det gör mig oerhört ledsen. Varför kan vi inte bara sluta dricka? Min dag 1 igen... Kram till er och jag behöver er!

6 dagar nykter. Jag tackade nej till alkohol i helgen när vi grillade med vänner. Kände mig så stark.
Men det swishar förbi tankar hela tiden,"har jag förstorat problemet", "kanske kan jag lära mig att bara dricka lagom, i sällskap med andra", "fan vad tråkigt med en nykter sommar och semester".
Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det.
Jag vill aldrig mer uppleva den ångesten som bakfyllan ger mig, känslan av misslyckande att inte ha kunnat stoppa i tid m.m.
Det känns läskigt att bestämma att jag -aldrig- mer ska ta en droppe. Som bäddat för misslyckande.

”Röker ff men inte officiellt” Haha ? Så gjorde jag i 15 år innan jag gick över till snus.

Tack och lov är spel en sak som aldrig gripit tag i mig. Jag har ingen vinnarskalle alls. Spelar för sällskaps skull just sällskapsspel, men vägrar kortspel. Kan inte ens bli hooked på mobilspel. Spelar några gånger, men tröttnar snabbt.

Kram ?

Samma sol här Vinäger och samma här vad gäller barn (många) barnbarn (inte lika många än :)
Det är fint att känna igen sig och i någon mening blir vi alla mer filosofiska här, det är ju inga enkla frågor vi avhandlar.
Men har också blivit bättre på fiskar tack vare Torn, (på gång med aktiehandeln?) och lyssnar på Kavelduns klassiska musiktips.
Som en bonus, och apropå vänskap. ❤️
Just idag är alkoholen en icke-fråga.Jag är säker på att det inte alltid kommer att vara så, men livet är jobbigt vare sig det är baksmälla eller sug som ska hanteras...
Back to work, nykter idag och mycket som ska hinnas med efter arbetsdagens slut (trädgården främst) fattar inte hur jag hunnit dricka så mycket som jag gjort. Tack varje dag för insikten om att sluta med det.

Herrejösses den banemannen vill man inte möta eller önska sin värsta fiende. Vad modig du är som vågar dela det. Jag har haft som flimmer i ögonvråna, som att nåt far förbi liksom. Har förknippat det med a och dålig sömn. Nåt förstadium till delirium.... riktigt otäckt. Fick ändå en bra känsla av din berättelse, att vi faktiskt kan välja bort det där och aldrig hamna där igen. Lugnt och försiktigt, en dag i taget.

Tack för kommentarerna! AH, Frugan märkte såklart, barnen var nog såpass vana.
Men jag kände mig inte direkt full, det var som om inte alkoholen bet mera, jag kunde dricka sjuka mängder på slutet. Ha-ha, ja honom skulle jag inte ens önska min värsta fiende att se IRL.

Att förlora sin pappa och lillasyster alldeles för tidigt pga sjukdom måste ha varit en enorm sorg, verkligen knäckande.

Jag förstår att du tog alkoholen till hjälp för att slippa känna mer än nödvändigt.

Alkoholen var det du kände till då, som du visste skulle dämpa det hemska åtminstone litegrann. Nu däremot vet du att alkoholen skadade dig enormt mycket - och du är väldigt stabil i din nykterhet.

Jag tror inte att du skulle ta ett återfall pga dödsfall i familjen, men det är ju inget man ens ska behöva sia om överhuvudtaget.

Med de mängderna alkohol i kroppen är det helt otroligt att du ens fixade jobb och familj. Menar du att din familj inte ens märkte att du var full varenda dag?

Toleransen man kan dricka sig till är helt otrolig. Kusligt.

Spännande att du har fått se Alkoholdjävulen IRL ?

Kram ?

Dille "hallis" hjärnspöken,
har jag haft och det är riktigt otäckt. Tack för din berättelse du ser vi är dom som super så hårt att hjärnan kollapsar ihop på riktigt. Det drömlika tillståndet som du beskriver är så nära verkligheten och drabbar så stort så att minnet av upplevelsen aldrig försvinner utan sitter i för alltid. Jag har haft tur som klarade mig. Det finns dom som blir levande "Zombies" för resten av sitt liv. Tungt medicinerade och helt borta i huvudet.

för ditt inlägg. Jag blir stressad bara jag läser inlägget kring "inköpen av a". Jag har arbetat på precis samma sätt. Jag betalade inte ens med kort på bolaget för att det inte skulle synas. Två plastflaskor med vodka rymdes i min fina jobb-handväska utan att det syntes. Alla gånger man har fått åka akut och handla för att fylla på flaskorna hemma som man snyltat på.

En gång hade jag tömt en flaska vaniljvodka och fyllt på med vatten (i väntan på att jag skulle återställa med rätt innehåll) Detta glömde jag så klart bort...Några veckor senare skulle mannen bjuda vännerna på drink och fram åker vaniljvodkan..
SHIT......jag låtsades som inget och alla skålade i vatten/sprite och limeextrakt....ingen märkte det.
Det finns hur många idiotiska berättelser som helst. Tror att vi behöver påminna oss om det! Kram på dig och så fortsätter vi framåt tillsammans!

och en promenad! Kram på dig!

Hej, hej...nä, tyvärr hjälper det sällan med a. Jag vet också det av erfarenhet. Ibland tror jag bara att det är "flykten" man söker. Hoppas att du får med dig mannen denna gång! Kram!

för att du delar med dig av detta. Det är verkligen känsligt att skriva om och att blotta för andra, tack! Jag har i mitt tidigare yrkeskarriär som sjuksköterska träffat på människor som kommit in med delirium. Obehagligt och väldigt verkligt för de som drabbas. Jag ska ärligt säga att jag var livrädd för att få dille när jag slutade dricka. Den sista tiden kunde jag dricka en halvflaska starksprit och någon öl varje kväll, utan att de runt omkring märkte något. Den mängden oroade mig när det sedan blev ett tvärstopp av intag. Jag klarade mig..

Jag kommer precis som du skriva av mig allt pö om pö , jag behöver det, för att påminna mig om hur "sjukt" mitt beteende var. Jag får aldrig glömma, aldrig förminska problemen!
Nu tar vi en dag till! Kram!

Vet du inte?
Alkoholen gör att du säckar ihop, långsamt men säkert. Alkohol är uppåt och ger energi under ruset men när alkoholen lämnar kroppen så mår man dåligt.

Det har tagit mig 40 år att frivilligt söka hjälp. Jag har blivit sviken förr och vågade inte. Det är ett samarbete mellan kommunen (socialtjänsten) och regionen. Kallas öppenvård och håller på i 8 månader. Ta kontakt med socialen (om du törs) och sen får du fylla i en blankett det går att föra via internet. Typiskt svenskt och typiskt byråkratiskt sånt där tjafs som jag aldrig ville utsätta mig för tidigare.

Blanketten heter "Ansökan om bistånd enligt Socialtjänstlagen gällande missbruk av narkotika och/ eller alkohol. För min del är det Alkohol som är min huvuddrog men när jag dricker så tar jag både uppåt och nedåt i en salig blandning. Jag tänker inte tjorva till det för mig utan bara ta tag i alkoholen nu. Drogerna ställer inte till det för mig och därför skjuter jag upp den beroendeproblematiken till framtiden. En sak i taget!

Vad bra att du kunde ta tag i ditt alkoholbruk i tid ändå. OM det skulle hända något av dina barn något i framtiden är du förhoppningsvis så vaccinerad så att du inte behöver ta till flaskan.

Stor kram!

Hmm, jaja då är jag tillbaka här... Min första dag igen, hällt ut slatten från både Rosé bagen o röda bagen. Jag kan inte fortsätta dricka, kommer förmodligen aldrig att kunna dricka normalt igen, måste kanske acceptera att göra slut med Alkohol-djäveln. Känner mig ganska pepp och vet att jag kan få stöd här! Tänk att få en nykter sommar och kanske tom tappa några alkohol-pluffs-kilon?! Kram till er från mig ?

Jag vet inte heller vem jag är. Håller på att ta reda på det. Tidigare brydda jag mig inte.

Så var tiden mogen för att skriva ner vad som egentligen fick bägaren att rinna över i mitt liv. Det som gjorde att jag äntligen kom i från mitt alkoholberoende och en särskild händelse som utspelade sig på vad som jag kallar för"Ground zero". Jag har av olika anledningar valt att inte skriva om detta tidigare. Förklaring till varför kommer sist i denna text. Det kommer för mina mått mätt bli en lång text, och det är främst för min egen del jag skriver detta. Men om du orkar läsa igenom det är jag glad och tacksam, och det kanske kan hjälpa dig, eller någon annan i kampen mot alkoholen.

Det började med ett besked om att min käre far helt oväntat, 68 år gammal åkt på en obotlig cancer. Han som var hälsan själv, aldrig legat på sjukhus, drack nästan inget, aldrig hade rökt eller snusat och var i toppform
konditionsmässigt. Det gick fort, bara efter ett år var han död. Min fru sade efter detta, att hon hade märkt att jag började dricka mera, och det stämde ju såklart även om jag inte tänkte så mycket på det själv. Jag dränkte helt enkelt sorgen med ännu mer alkohol. Nu började ett storskaligt gömmande och smusslande, och jag drack både ensam och i sällskap. Dock utan större skandaler, jag hade kontroll och kunde sköta både jobb och familjeliv.
Men det blev sakta fler och fler öl och på fler och fler dagar. Visste redan då att jag var alkoholist och försökte sluta massor av gånger, men det höll som längst 18 dagar.

Bara någon månad efter min pappas begravning fick jag besked om att min lillasyster hade fått bröstcancer.
Detta gjorde inte saken bättre, nu började jag fantisera om att jag själv hade cancer. Googlade, kände efter symtom och japp, jag hade säkert cancer. Gick tom till läkaren ett par gånger och kollade upp saker och ting,
men det var ju ingen cancer. Började tänka att ,skit samma jag kan lika gärna supa ihjäl mig, hellre det än
att få cancer.

Min syster blev fri från cancern, jippi! men efter ett år som frisk kom den tillbaka med besked. Hon var sjuk ett
år, sedan dog hon. Min älskade lillasyster som liksom min pappa var familjens renlevnadsmänniskor. Ingen alkohol att tala om, aldrig rökt och en superfit kropp. Hon lämnade en son på 6 år efter sig. Hon blev drygt 40 år gammal.❤️ Vi hedrade henne på 1-årsdagen för ett par veckor sedan.

Det sista året som gick innan jag slutade med alkoholen hade jag nästan gett upp, Fick stötta min stackars mor som förlorat sin man och dotter inom loppet av ett par år. Sköta jobb och familj, det fanns inget annat att göra än att dricka ännu mer för att orka. Det sista året drack jag i princip varje dag, mer och mer, mådde sämre och sämre. Fick massa konstiga kroppsliga symtom såsom en ständig värk i levertrakten, gikt och konstiga nervryckningar. Mitt stora fiskeintresse orkades inte med, jag bara drack och drack. Alkoholen var det viktigaste av allt. Till slut fick jag nog och tänkte: fan, jag har ju allt jag kan önska mig, fru, underbara barn och jobb.
Det ska jag inte supa bort, och jag ska inte dö av alkoholen. Jag lägger av på nyårsdagen, en gång för alla!

Julhelgen kommer jag knappt ihåg, jag drack dygnet runt. Det fanns inte en chans att lägga av tvärt
på nyårsdagen.Insåg turligt nog att jag var tvungen att trappa ner. Den sista dygnet drack jag 19 burkar 7,3 procentare öl och okänd mängd rödvin. Har räknat ut att det blir ca 1,5 liter sprit. Trappade ner ett par dagar och det var under den nedtrappningen som jag upplevde en väldigt märklig och otäck sak.

En kväll när jag skulle lägga mig hörde jag en sång, det var den ljuvligaste sången jag någonsin har hört. En melodislinga som sjöngs om och om igen av en barn/kvinnokör. Kan inte beskriva riktigt med jag hörde den på riktigt. Det var väldigt otäckt men samtidigt härligt på något sätt, då melodin var så otroligt vacker. Jag kunde ju naturligtvis inte somna pga detta. Testade att hålla för öronen och då tystnade sången, så jag hörde den liksom inte i huvudet utan på riktigt. Var tvungen att kolla ut i trädgården, gick ner i källaren, men hittade ingen som sjöng. Till slut fick jag ta ett par öronproppar för att få tyst på sången, och kunde då sova någon svettig timma då och då.

Hade ju läst att man kunde både se och höra saker pga abstinensen så jag förutsatte att det var det som hände.
Nästa natt hände nästa grej. Jag vaknade upp och behövde gå på toa, när jag tände ljuset så stod det en vidrig varelse i mitt rum (hade lånat dotterns rum, för jag behövde vara själv) Jag såg det klart och tydligt, det såg ut som ett vidrigt monster. Han hade en glödande kedja i handen och måttade för att slå mig. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det var så extremt verkligt. Jag blundade, vågade inte öppna ögonen på flera minuter, men när jag gjorde det så var han borta.

Detta var alltså en synvilla som man också kan få. Sista kvällen, den femte januari tog jag bara 4 folköl.
Jag låg och tänkte på vad jag hade sett och hört och kunde inte låta bli att få det till att det var en änglakör jag hörde och djävulen själv jag hade sett. Jag har aldrig varit troende, är det inte nu heller. Det var syn och hörselvillor pga abstinensen. Men jag vill aldrig uppleva det igen, därför är jag såpass stark i mitt beslut att aldrig dricka igen. Men jag kom nog ett kliv närmare att bli troende.

Anledningen till att jag inte skrivit om detta förr är för att jag velat ge nykterheten en chans och se om min sorg
efter min far och syster dykt upp med tiden, det har den inte gjort, jag har bearbetat klart detta, det gick med hjälp av alkoholen. Det är därför jag är osäker på om jag kommer klara av att inte dricka om ett av mina barn
nu plötsligt dör. Men mitt mål är att klara av även detta, men hoppas på att aldrig behöva uppleva det.

Angående syn och hörsel upplevelserna, så har jag inte velat skriva om detta för att inte skrämma upp
någon för vad abstinensen kan medföra. Men har nu kommit fram till att det kan vara bra att veta vad som kan hända och att det är bäst att söka hjälp om man har druckit väldigt mycket länge och dygnet runt.

Pust, detta tog sin tid att skriva. (jag är inte så snabb?) Men det var viktigt för mig att få ner det i skrift.
Nu är det gjort och jag ser fram emot att gå ut i solen och njuta av mitt nya liv, livet som nykter!

Ha en bra dag alla som kämpar! Ge aldrig upp, det går till slut.

Kram