Senaste kommentarerna i forumet

Hej, hej...nä, tyvärr hjälper det sällan med a. Jag vet också det av erfarenhet. Ibland tror jag bara att det är "flykten" man söker. Hoppas att du får med dig mannen denna gång! Kram!

för att du delar med dig av detta. Det är verkligen känsligt att skriva om och att blotta för andra, tack! Jag har i mitt tidigare yrkeskarriär som sjuksköterska träffat på människor som kommit in med delirium. Obehagligt och väldigt verkligt för de som drabbas. Jag ska ärligt säga att jag var livrädd för att få dille när jag slutade dricka. Den sista tiden kunde jag dricka en halvflaska starksprit och någon öl varje kväll, utan att de runt omkring märkte något. Den mängden oroade mig när det sedan blev ett tvärstopp av intag. Jag klarade mig..

Jag kommer precis som du skriva av mig allt pö om pö , jag behöver det, för att påminna mig om hur "sjukt" mitt beteende var. Jag får aldrig glömma, aldrig förminska problemen!
Nu tar vi en dag till! Kram!

Vet du inte?
Alkoholen gör att du säckar ihop, långsamt men säkert. Alkohol är uppåt och ger energi under ruset men när alkoholen lämnar kroppen så mår man dåligt.

Det har tagit mig 40 år att frivilligt söka hjälp. Jag har blivit sviken förr och vågade inte. Det är ett samarbete mellan kommunen (socialtjänsten) och regionen. Kallas öppenvård och håller på i 8 månader. Ta kontakt med socialen (om du törs) och sen får du fylla i en blankett det går att föra via internet. Typiskt svenskt och typiskt byråkratiskt sånt där tjafs som jag aldrig ville utsätta mig för tidigare.

Blanketten heter "Ansökan om bistånd enligt Socialtjänstlagen gällande missbruk av narkotika och/ eller alkohol. För min del är det Alkohol som är min huvuddrog men när jag dricker så tar jag både uppåt och nedåt i en salig blandning. Jag tänker inte tjorva till det för mig utan bara ta tag i alkoholen nu. Drogerna ställer inte till det för mig och därför skjuter jag upp den beroendeproblematiken till framtiden. En sak i taget!

Vad bra att du kunde ta tag i ditt alkoholbruk i tid ändå. OM det skulle hända något av dina barn något i framtiden är du förhoppningsvis så vaccinerad så att du inte behöver ta till flaskan.

Stor kram!

Hmm, jaja då är jag tillbaka här... Min första dag igen, hällt ut slatten från både Rosé bagen o röda bagen. Jag kan inte fortsätta dricka, kommer förmodligen aldrig att kunna dricka normalt igen, måste kanske acceptera att göra slut med Alkohol-djäveln. Känner mig ganska pepp och vet att jag kan få stöd här! Tänk att få en nykter sommar och kanske tom tappa några alkohol-pluffs-kilon?! Kram till er från mig ?

Jag vet inte heller vem jag är. Håller på att ta reda på det. Tidigare brydda jag mig inte.

Så var tiden mogen för att skriva ner vad som egentligen fick bägaren att rinna över i mitt liv. Det som gjorde att jag äntligen kom i från mitt alkoholberoende och en särskild händelse som utspelade sig på vad som jag kallar för"Ground zero". Jag har av olika anledningar valt att inte skriva om detta tidigare. Förklaring till varför kommer sist i denna text. Det kommer för mina mått mätt bli en lång text, och det är främst för min egen del jag skriver detta. Men om du orkar läsa igenom det är jag glad och tacksam, och det kanske kan hjälpa dig, eller någon annan i kampen mot alkoholen.

Det började med ett besked om att min käre far helt oväntat, 68 år gammal åkt på en obotlig cancer. Han som var hälsan själv, aldrig legat på sjukhus, drack nästan inget, aldrig hade rökt eller snusat och var i toppform
konditionsmässigt. Det gick fort, bara efter ett år var han död. Min fru sade efter detta, att hon hade märkt att jag började dricka mera, och det stämde ju såklart även om jag inte tänkte så mycket på det själv. Jag dränkte helt enkelt sorgen med ännu mer alkohol. Nu började ett storskaligt gömmande och smusslande, och jag drack både ensam och i sällskap. Dock utan större skandaler, jag hade kontroll och kunde sköta både jobb och familjeliv.
Men det blev sakta fler och fler öl och på fler och fler dagar. Visste redan då att jag var alkoholist och försökte sluta massor av gånger, men det höll som längst 18 dagar.

Bara någon månad efter min pappas begravning fick jag besked om att min lillasyster hade fått bröstcancer.
Detta gjorde inte saken bättre, nu började jag fantisera om att jag själv hade cancer. Googlade, kände efter symtom och japp, jag hade säkert cancer. Gick tom till läkaren ett par gånger och kollade upp saker och ting,
men det var ju ingen cancer. Började tänka att ,skit samma jag kan lika gärna supa ihjäl mig, hellre det än
att få cancer.

Min syster blev fri från cancern, jippi! men efter ett år som frisk kom den tillbaka med besked. Hon var sjuk ett
år, sedan dog hon. Min älskade lillasyster som liksom min pappa var familjens renlevnadsmänniskor. Ingen alkohol att tala om, aldrig rökt och en superfit kropp. Hon lämnade en son på 6 år efter sig. Hon blev drygt 40 år gammal.❤️ Vi hedrade henne på 1-årsdagen för ett par veckor sedan.

Det sista året som gick innan jag slutade med alkoholen hade jag nästan gett upp, Fick stötta min stackars mor som förlorat sin man och dotter inom loppet av ett par år. Sköta jobb och familj, det fanns inget annat att göra än att dricka ännu mer för att orka. Det sista året drack jag i princip varje dag, mer och mer, mådde sämre och sämre. Fick massa konstiga kroppsliga symtom såsom en ständig värk i levertrakten, gikt och konstiga nervryckningar. Mitt stora fiskeintresse orkades inte med, jag bara drack och drack. Alkoholen var det viktigaste av allt. Till slut fick jag nog och tänkte: fan, jag har ju allt jag kan önska mig, fru, underbara barn och jobb.
Det ska jag inte supa bort, och jag ska inte dö av alkoholen. Jag lägger av på nyårsdagen, en gång för alla!

Julhelgen kommer jag knappt ihåg, jag drack dygnet runt. Det fanns inte en chans att lägga av tvärt
på nyårsdagen.Insåg turligt nog att jag var tvungen att trappa ner. Den sista dygnet drack jag 19 burkar 7,3 procentare öl och okänd mängd rödvin. Har räknat ut att det blir ca 1,5 liter sprit. Trappade ner ett par dagar och det var under den nedtrappningen som jag upplevde en väldigt märklig och otäck sak.

En kväll när jag skulle lägga mig hörde jag en sång, det var den ljuvligaste sången jag någonsin har hört. En melodislinga som sjöngs om och om igen av en barn/kvinnokör. Kan inte beskriva riktigt med jag hörde den på riktigt. Det var väldigt otäckt men samtidigt härligt på något sätt, då melodin var så otroligt vacker. Jag kunde ju naturligtvis inte somna pga detta. Testade att hålla för öronen och då tystnade sången, så jag hörde den liksom inte i huvudet utan på riktigt. Var tvungen att kolla ut i trädgården, gick ner i källaren, men hittade ingen som sjöng. Till slut fick jag ta ett par öronproppar för att få tyst på sången, och kunde då sova någon svettig timma då och då.

Hade ju läst att man kunde både se och höra saker pga abstinensen så jag förutsatte att det var det som hände.
Nästa natt hände nästa grej. Jag vaknade upp och behövde gå på toa, när jag tände ljuset så stod det en vidrig varelse i mitt rum (hade lånat dotterns rum, för jag behövde vara själv) Jag såg det klart och tydligt, det såg ut som ett vidrigt monster. Han hade en glödande kedja i handen och måttade för att slå mig. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det var så extremt verkligt. Jag blundade, vågade inte öppna ögonen på flera minuter, men när jag gjorde det så var han borta.

Detta var alltså en synvilla som man också kan få. Sista kvällen, den femte januari tog jag bara 4 folköl.
Jag låg och tänkte på vad jag hade sett och hört och kunde inte låta bli att få det till att det var en änglakör jag hörde och djävulen själv jag hade sett. Jag har aldrig varit troende, är det inte nu heller. Det var syn och hörselvillor pga abstinensen. Men jag vill aldrig uppleva det igen, därför är jag såpass stark i mitt beslut att aldrig dricka igen. Men jag kom nog ett kliv närmare att bli troende.

Anledningen till att jag inte skrivit om detta förr är för att jag velat ge nykterheten en chans och se om min sorg
efter min far och syster dykt upp med tiden, det har den inte gjort, jag har bearbetat klart detta, det gick med hjälp av alkoholen. Det är därför jag är osäker på om jag kommer klara av att inte dricka om ett av mina barn
nu plötsligt dör. Men mitt mål är att klara av även detta, men hoppas på att aldrig behöva uppleva det.

Angående syn och hörsel upplevelserna, så har jag inte velat skriva om detta för att inte skrämma upp
någon för vad abstinensen kan medföra. Men har nu kommit fram till att det kan vara bra att veta vad som kan hända och att det är bäst att söka hjälp om man har druckit väldigt mycket länge och dygnet runt.

Pust, detta tog sin tid att skriva. (jag är inte så snabb?) Men det var viktigt för mig att få ner det i skrift.
Nu är det gjort och jag ser fram emot att gå ut i solen och njuta av mitt nya liv, livet som nykter!

Ha en bra dag alla som kämpar! Ge aldrig upp, det går till slut.

Kram

Och säger hej... Och grattis i förskott! Härligt att du funnit en så bra tillvaro utan a. Jag längtar tills jag är där....

Saskij

Hallå igen där. Så fina ni är som hör av er. Tyvärr har jag ramlat ner i vinträsket några dagar... Så idag är ingen bra dag. Får ta nya friska tag imorgon. Besviken över mig själv...

Kram Saskij

Ska inte uttala mig med "jag förstår" e-som jag vet att de två orden tidvis varit de sista jag velat höra när jag mått skit. Är väl också så, utan jättemycket egen erfarenhet, att kunna vara hjälpt av psykiatrin nästan förutsätter att man motsägelsefullt nog, ska ha en reserv av inre styrka. Just nu har jag tillgång till bra hjälp men som jag tolkar det du skriver: Vem fan vill veta om att/hur/ varför man mår dåligt (egen kryptisk tolkning)? Däremot kan jag förstå utifrån din mening ; "Är det här tacken för...." Kunde inte skrivit/tänkt det bättre själv när jag för en knapp vecka sedan var så nära att skita i min svit av nyktra dagar och veckor. Vet inte vad som hindrade mig från att dricka men kan heller inte känna någon direkt glädje i att jag stod emot. Lyser väl igenom här att mitt svar inte har som första syfte att ge kloka igenkännande råd och reflektioner, utan är mer av egoistisk terapi i skrivande form utifrån att känna igen en hel del av det du skrev. Har trots allt fått en del goda råd vid samtal som att t ex tillåta sig att må dåligt. Är ju ett av de råd jag avfärdat som floskler tidigare, sen återstår att se hur konstruktivt det är när man i någon mån upptäcker vem man är och det inte visar sig vara särskilt upplyftande. Nåväl även om dagen skulle innebära tankemässigt "fritt fall" så har jag ambitionen att falla nykter och med stunder av klartänkthet.

Tack för svar!
Har idag gjort en orosanmälan och ska kontakta familjerätten angående umgänge och vårdnad.
Det svåra är att barnen vill vara hos sin pappa så fort han är nykter. Även om han brutit sitt löfte om nykterhet många många gånger och barnen blir lika ledsna varje gång.

Ja vi är här! Kram??

Hej självomhändertagande. Det var ett bra råd att ringa psykakuten för att kolla. Förutom mig har min vän ett par nära vänner till. Vi pratar med varandra och försöker stötta varandra så det känns skönt. En av dem kanske följer med mig i veckan om det verkar fungera för min vän som mår dåligt. Det skulle kännas bättre för mig. Jag tror dock att han även träffar andra "drogrelaterade" personer som vi inte riktigt har någon koll på och att han skuldsätter sig till personer som potentiellt kan vara farliga för honom. I den stad vi bor finns tyvärr mycket droger. Förhoppningsvis var det bara en "minipsykos" på grund av sömnbrist och att han är mer normal nu om han lyckats sova inatt men han har ju i ärlighetens namn haft ett förändrat beteende ganska länge nu, även om det bara märkts litegrann tidigare. . Vi får se hur det utvecklar sig.

Hej Saskij, hur går det? Hoppas allt är bra såklart, men om inte, tveka inte att
skriva lite här i din tråd. Du vet ju att det hjälper dig, och det är ingen som dömer.
Tvärtom, alla vill att det ska gå bra för dig.

Kram

Vilken pärs du varit med om. Helt galet. Ibland kan jag önska jag hade en annorlunda barndom men man får liksom dras med den vare sig man vill eller inte. Det där att ha debut tidigt, att söka uppmärksamhet av killar kan jag skriva under på. Att inte känna sig trygg som barn är ett fruktansvärt trauma som kommer igen allför sällan inte när man blir äldre. Eller varför man valt de relationer man gjort. Fy för psykisk misshandel. Har varit där.
Hjärnan har ju en tendens att förtränga,glömma,vill inte men så småningom bubblar det upp! Vad stark du är Vinäger. En Fighter ? Många kramar till dig

Jag har hört om några situationer som har fått mig att förstå att det är ett väldigt allvarligt läge när någon är psykotisk och dessutom använder droger. Du skriver att du har erfarenhet av din pappa, även om det inte var på nära håll.

Om du blir rädd eller rädd för att din vän ska göra något allvarligt mot sig själv eller mot en annan människa, så kan du förstås ringa polis eller psykakuten.

Det är bra att tänka på en del förebyggande åtgärder och att vara medveten om vilka risker som finns. Du kanske kan ringa och prata med psykiatrin och rådfråga. I bästa fall kan du få några svar. Ring psykakuten och fråga vart du kan ringa om inte de kan eller har tid att prata med dig. Du behöver inte uppge personnummer, utan du har rätt att ringa och fråga det som du kanske funderar på.

Vilka andra träffar din vän?

Jag skulle råda dig att aldrig träffa din vän med andra som du inte träffat tidigare, om din vän föreslår det.

Tänk på att du är ansvarig för dig och du kanske inte heller hjälper din vän genom att träffas eller ens prata. Var försiktig på alla sätt. Var rädd om dig.

Hamna inte i något trubbel som du inte vill vara i och det är nog inte så ovanligt med trubbel när en människa mår som din vän gör.

Det är värt att påminna sig själv om det, om och om igen.

Din vän är ju förstås inte heller sig själv vid det sjuka tillståndet och det innebär helt enkelt att du behöver vara extra vaksam.

Säger detta med omtanke och jag vet en människa som var för naiv och förstörde sitt eget liv, pga snällhet.

Det finns risker, många risker, då läget är allvarligt.

Ta hand om dig!

Många kramar och styrka till dig?❤️?

Godmorgon! Full sol här hos mig, ☀️ Det där med suputen skrev jag på lite halvt skoj. Det jag vet däremot är vilka överdriva och hemska historier det florerar bland många i området där jag bor. Ett litet rykte kan bli hur stort som helst.
Hade tex en nära granne som drack lite för mycket, och visade det genom att ofta gå runt med en öl i handen. Jag som kände honom lite mer, visste att han var genomsnäll och inte ställde till någon skada för någon annan än sig själv. Men vilka historier jag fick höra från andra? Saker som jag visste var rent påhitt.
Tex, att en gång när jag såg att han hejade glatt på ett barn som gick förbi. Senare fick jag höra från andra att han minsann var en hemsk pedofil pga detta.
Jag var dock väldigt noga med att inte ”skylta” med att jag dra drack, så det är lugnt för min del.

Kram

Tack så mycket för era ord Vaken 2020 och Självomhändertagande. Jag tänker att jag nog ska försöka träffa honom men kanske gå en promenad eller så. Det känns så absurt när någon man känt så länge och är så nära börjar bete sig så annorlunda. Grejen är den att min pappa är likadan. Han har varit nykter i år nu men när jag var yngre hade även han drogrelaterade psykoser och kunde bli helt personlighetsförändrad och aggressiv. Jag hoppas att det kan gå bättre för min vän och att han på något sätt kan få hjälp. Det värsta är att jag inte tror att han sover mycket alls. Då blir man ju knasig. Jag vill visa att jag fortfarande tycker om honom och finnas där men samtidigt är detta oerhört jobbigt och väcker många minnen från hur det var med pappa... Jag bodde inte med pappa utan med mamma men det var ändå jobbigt när han var i sina galnaste perioder.

Dag 9

Jag känner hur jag börjat bli mer törstig. Som att kroppen nu tar chansen att kompensera för alla år av inre uttorkning. Jag känner också hur jag saknar att inte "pyssla med ett glas", bredvid mig. Som nu när jag sitter här och skriver. Det är inte ett alkoholsug jag känner, utan just som en rent fysisk saknad, den nakenhet som kan kännas på ringfingret när man tar av sig vigselringen för att skala potatis t.ex.
Jag tillåter mig att hämta mig ett glas med Proviva. Finns inget syfte med att vänja sig av med även detta, dricka på regelbundna tider etc. Jag inser att jag är helt störd angående mängder, sammanhang och tider.
Jag måste börja lyssna på mina egna signaler och vara snällare mot mig själv.

Idag ska jag beställa kombuchasvamp och göra egen kombucha sedan. Något annat att fokusera på. Ett litet projekt. Det blir bra för min rastlösa själ.

Proviva-skål på dig! Du är fantastisk!

- - ?

Nu blev jag alldeles tagen. Vilken bökig uppväxt du haft och samtidigt imponeras jag över din styrka att hela tiden "komma igen". Det är precis vad du gör nu - "kommer igen" - gång på gång. Hur tänker du kring det?

Kram!

...din dotters kommentar. Det visar så mycket på att ni har en fin relation där hon vågar vara tydlig mot dig. "Jag tycker mycket bättre om dig själv när du är nykter".
Jag kan verkligen tro att det är så för de allra flesta barn (finns nog undantag, där vh är mer "tillgänglig" vid onykterheten, än annars).

Den fråga som kvarstår är ju egentligen hur mycket vi SJÄLVA tycker om oss själva när vi är nyktra!
I alla fall är det något jag själv måste fejsa nu när jag är nykter. Att fortsätta ta steg för steg att ta hand om mig själv, säga vänliga ord till mig, visa mig själv omtanke på olika sätt.

Ha den finaste tisdagen i Maj!

Kram

- - ?

På pricken, det är beskrivningen av din och makens helg kvällar. Att alltid ta lite extra, att se till att det inte är för lite i glaset, att ha överblicken och registrera vad som finns att tillgå, att... att...

Framför allt att alltid passa på. Att inse att man behöver mera för att vara på samma nivå. Att vara livrädd för att kvällen (alkoholen) ska ta slut = sluta serveras/erbjudas.

Puh!

När man läser det blir det förstås uppenbart att det inte är normalt.

Tack för påminnelsen och grattis till nio dagar nu, om jag räknat rätt.

Kram

Tack för ditt gulliga grattis till dag 8. Ja-a..det känns faktiskt fantastiskt hittills. Känner mig ?!

Lutar också åt Cola-Zero faktiskt...och just mjölk. (Klart underskattad dryck ju. Har till och med unnat mig att dricka lite oboy på morgonen. Det känns busigt och smakar tryggt på samma gång).

Kunde inte låta bli att le lite när du beskrev "och så kommer hela området där jag bor veta hur det legat till". "Fy, där bor suputen". Så rart beskrivet på något sätt. Jag hoppas ändå att din oro för vad DE ska se, inte speglar vad du tycker dig SJÄLV se...dig själv som en f.d. suput.
Jag klurar själv på hur jag ska "definiera" mig framöver. Just nu känns det främmande med alla konstiga epitet.Var jag riskberoende, suput, alkis, en kvinna som inte kunde hantera alkohol? Hade jag ett beroende, var jag konstant packad eller hade jag inga "verktyg" att hantera min sjunkande självkänsla etc. etc.
Just nu försöker jag att inte fokusera på det, det är egentligen inte viktigt. Det enda jag kan konstatera är att jag hade ett problematiskt förhållande till alkohol och att jag nu hanterar det genom att inte dricka alls. Det får liksom vara gott nog.

Ha en fin dag, Torn! Solen skiner lite här, hoppas att den gör det där du bor också.

Kram

- - ?