Senaste kommentarerna i forumet

Ja det känns som att jag har ett ansvar mot mig själv o mitt barn.
Det känns som en självklarhet att försöka få stöttning, då jag bevisligen inte klarar av detta själv. Kul att det har fungerat för dig ?

Du har gjort ditt första steg på din förändringsresa genom att skriva inlägget. Här på AF stöttar vi varandra genom att dela med oss av våra tankar och funderingar kring alkohol. Vi är många som kämpar med överkonsumtion och ångest. Jag har haft och har enormt bra hjälp av att läsa och skriva här inne.
/Mrx

Jag har varit nykter i en vecka. Ett rekord typ.

Hej! Min första tråd här.

Har igenom åren börjat missbruka Drack inte mycket mellan 17-27 men sen så, Aldrig haft problem att jag måste köpa o dricka När jag arbetar eller är med mitt barn, men när det väl är helg o man har införskaffat alkohol så dricker man givetvis, men det slutar inte där, finns det alkohol kvar! Ja nog ska det oxå drickas.
O det slutar ju givetvis med att man dragit i sig 1 platta halv liter 2 vinare på 3 dagar! Värst är när man har lediga veckor då jag jobbar skift. Då blir det nog 4 dagar i rad med säkert 15 enheter per dag. Nu börjar det bli problem, man har börjat få ångest, kroppen har börjat säga ifrån. Man är 35 år gammal. Det värsta är att man blåser den lediga tiden på att dricka o ingenting blir gjort, menar då mina fritids intressen. Och det ger oxå ångest. Lider även av mild hjärtsvikt, flimmer. Något som oxå borde få mig att lägga ner totalt. Däremot säger läkarna att det är ingen fara med alkohol då och då. Går rätt ofta till sjukan o har uppföljning, så lever o njurprov tas ofta. Läkarna har sagt att mina prover ser bra ut. Men det är sjukt hur man kan bälja i sig så mycket gift o sen inte förstå varför man mår som man gör. Jag menar, jag vet att jag är bakfull som attan, men hjärnan o ångesten kopplar det till att jag kanske håller på att dö.

Kan säga att efter 2 dagar o för mycket alkohol så får jag en del symptom! Ont i skuldran o diffusa smärtor i armar. Svettningar, illamående, oro, ångest, kan inte sova, yrsel, kalla händer och fötter. Stickningar, allmänt öm i kroppen. Risig mage.

Vita 2 veckors perioder har jag haft o vita månader, kändes grymt bra men nu har det gått för långt.

Så nu är det bara så, lägga av med skiten.
Men måste finna motivationen.

Nu är det slut på dumheterna- punkt!
Vi tuffar vidare och fortsätter
på det vita spåret ???! ☑️

Nu; trött, irriterad och rastlös på samma gång. Ingen bra kombo ?, men inget som ruckar min plan att hålla helvitt heller ?! Så det är bra ändå. Huvudvärk också. Är väl nattens sömnbrist som ger sig till känna nu..men är ändå för uppe i varv för att kunna komma till ro redan.. Typiskt sinnelag som jag tidigare skulle druckit på. Men som sagt, inte nu. Inte längre.

På tal om systembolagen..skämskudde på den, men känner igen vad du beskriver PimPim..?. Jag har de tidigare dryckesvanorna till trots, ett ganska ungt utseende, så blir allt som oftast leggad. Inte så kul när hon i kassan glatt konstaterar att hon inte behövde be mig om mitt leg eftersom "jag känner ju igen dig nu.." Tror ni jag undvek just det stället ett tag sedan eller..
Usch ja. Skönt vi är ur det nu! För så måste man ju ändå se det..?. Vi är ur det, till motsatsen är bevisad. Och jag ska bevisa dag för dag, en dag i taget att jag blir allt mer ur det. Längre och längre ifrån den perioden i livet när alkoholen höll på att sluka mig och sakta men säkert började vittra sönder det jag kämpat så hårt för att bygga upp.
D.v.s mitt fantastiska liv??!
Det är alldeles vanligt och enkelt, men unikt för så vitt vi vet har vi bara ett. Och jag är nu mer besluten ön någonsin att ta hand om mig och de mina och göra mitt bästa för mig och dem, resten av den tid jag/vi har här på
jorden ??❤️!
Amen☺️.
Kram och snart god natt från
/Fibblan ?.

Läser och läser olika trådar och det jag bara undrar är varför börjar och fortsätter man dricka? Det blir bara så och ja, det är ju roligt. Jag får alltid höra att jag måste vara med på alla fester, aw mm. Kan t.o.m. vara så att man ringer mig innan man förslår en datum bara för att man vill veta att jag säkert kommer för då blir det en kul kväll. Men själv börjar jag bara känna mer och mer ATT JAG ÄR FAN BÄTTRE UTAN ALKOHOL, men ändå dricker man. Nån skrev så bra att man ångrar inte en nykter dag. Såklart inte! Jag tycker det är så svårt att bara slå fast att jag dricker helt enkelt inte längre. Behöver typ en ursäkt, fast jag är egentligen ingen mesig person. Kanske är rädd för att misslyckas och börja dricka igen... känner nog att jag skulle behöva ta steget, utan att det ”hänt” nåt...
Hur gör man?

Hittar inte några bra ord hade vart bättre med en kram! Fruktansvärt måste det kännas både för dig och för din son. Hur i all sin dar kan dom skriva ut honom? Tänker på dig♥️

Kul jag kunde göra någon nytta trots ganska ny här. Dock inte som medlem men i skrivandet! Där har vi ju oxå en sporre. Våra barn? hoppas ni hade trevligt idag med grillningen? nu somnar vi nyktra åter en natt?

Tack för svaren. Antar att jag borde kontakta en VC för en koll.. men är osäker på om det kommer hända.

Sitter just nu mer 3:e vinaren för dagen. Vaknade vid 5 i morse och gick genast på en vinare.. sov lite sen vaknade man vid 17 å några nya vinare.
Vet inte ens om VC skulle kolla mig (kollar dom upp friska människor?), funkar 100% i vardagen, är alltid på jobbet i tid och gör det jag ska (och lite till) Chefen bad mig specifikt att inte söka ngt nytt jobb i år.

Men kanske och förhoppningsvis är denna helgen den sista med drickandet.

Hej Charlie! Efter att du hittade till mig gick jag in o läste lite hos dig! Himla bra av dig att du siktar på nyktert liv, vi alla med problem vet mkt väl hur det är att sluta o att det INTE i slutändan funkar att dricka "lite" eller bara ibland. Men din story var ej vad jag trodde den skulle bara efter kommentarer hos mig, inget ont alltså! Men jaa, jag reagaerade lite på det ni skrev om att allt ni upplever från "föräldrar" sidan. Förstår varför ni undrar om exempel papporna, ni flesta här inne just verkar mer verkar vara mammor. Men jag är varken en mamma eller pappa, jag hade en pappa som va alkolist, även farfar. Har en syster o mor med problem dem aldrig kommer erkänna. Men har mer eller mindre aldrig växt upp med någon av dem. Jag idag är 31 (februari) haft alkoholberoende sedan jag va 11år även droger (3år drog fri nu) men ja jag har adhd, autism, tvång. Långtids sjukskriven för deprition o ångest. Går på medicin, fått diagnoser i vuxen ålder o är ett såkallat institutionsbarn. Men vill kanske skriva här nu för att faktiskt komma in som en annan sida av alla våra storys. Jag är barnet i denna tråd känns det som o så så många gånger min mor bland annat haft mig som en "orsak" till att dricka, röka eller bete sig på ett visst sett vill jag ej ska va okej, därför vill jag säga utan att ni ska tro jag gör detta för peka finger eller annat utan jag skriver för att vi ska kunna hjälpa varandra, för det är la därför lite vi är här? Dela våra storys, öppna oss o stötta o peppa varandra?

Styrkekramar!
Vilken vidrig situation du är i. Vet du var han är nu?
❤️

Du är på väg till ett liv på dina villkor. Det är en stor vinst! ❤️❤️❤️

Ja, då hade vi ju inte hängt härinne allihop! Jag känner igen mig själv väldigt mycket i det du skriver. Jag har också ”allt” och ett bra och lyckligt liv. Men det var länge alldeles för stort fokus på alkohol. Jag såg fram emot att ”få” dricka på helger och semestrar. Jag ”unnade mig” de tråkiga vardagarna, ”tröstade mig” när det var kämpigt och tyckte ärligt talat att goda middagar utan vin liksom var helt ovärda. Bortslösade. Tyckte synd om mig när jag av någon anledning inte fick dricka, till exempel om jag skulle köra. Och så många morgnar vaknade jag upp och lovade mig själv att det skulle ändras. Och ”ikväll ska jag inte dricka”. Men sen skulle jag det ändå.
Så mycket energi som lades på det där ältandet. Fy tusan.
Nu när jag äntligen är på andra sidan känner jag tvärtom. Alkohol är onödigt, bortkastat och får en att må skit och få ångest.
Kan du inte ta en vit januari till att börja med? Skriva härinne, läsa bloggar om alkohol, lyssna på poddar, läsa böcker..? Och utvärdera hur allt känns sen?
Så kul att se dig här. ? Kram!

uttrycker sig! Jag har också börjat "vit" månad. Dag 4 avklarad. Precis som du om jag förstår rätt.
Ja en dag i taget är det "som gäller" men det kan vara svårt nog, jag vet.
Känner också igen det där med att jobba och bakis där och kanske ångest men så kommer man vem och...ja...
Så det är tydligen kvällarna vi får förbereda oss inför och kanske aktivera sig....?
Jag skriver en 0=nolla för varje dag jag inte har druckit A. Det är kul och sporra de att "se" att jag klarar det och snart är det 1 vecka!!
Du är på rätt väg Så fortsätt så så kan vi fortsätta sporra och stötta varandra både vi och alla fina och inspirerande människor som finns på detta forum!
Lycka till!

... som lyder:
”Stig in och säg godafton så de vet att du är här.”
Så jag gör det nu. Kanske äntligen.
Läst här under några, kanske 2-3 år, oftast just den här tiden. imponerad av så många. Tack. Jag tänker försöka börja med 66 dagar utan alkohol. När jag tidigare hållit upp 2-3 veckor har jag ofta känt mig ”lätt” i livet, och att det har varit relativt lätt att avstå. Men sedan dras jag så snabbt in/tillbaka i överkonsumtion: varje fred/lörd/sön, sedan ngn kväll i veckan, eller 2-3 kvällar. Sedan- varje kväll. I månader. (Aldrig okontrollerad, men ibland tycker jag att det är värre, för det går alldeles för bra eftersom det inte märks så mkt.)
När jag läser inlägg här inser jag att allas resor är individuella men det är ngt mkt stort med det stöd som ni ger varandra.

Jag är en högpresterare som Aldrig Ber Om Hjälp.Jag ”klarar allt”.Not.
Jag har inte svårt att på ett professionellt sätt ”kliva in och säga godafton” men så tror jag att det finns ngt blygt och skört i mig som jag inte riktigt står ut med.
.
Men nu är jag här iallafall.
66 dagar till att börja med. Eller förresten- en dag till att börja med.
Ps. Knytets sång heter visst Hemulernas kalas, men strofen är rätt.

Vet inte vad hag ska säga men lider såå med dig! Vilken fruktansvärd situation ni är i. Det är ju just det du upplevt nu som är det värsta man jan tänka sig. Hur kunde de skicka hem honom?? Han är ju verkligen en fara för sitt eget liv. De måste ju tvångsomhänderta honom. När jag ringde soc o talade om att min bror hotat att ta livet av sig blev han tvångsomhändertagen. Är han hos dig nu? Tänker på dig ♥️

A kanske är en stor orsak klart men också en ännu "större" orsak till att jag lever o faktiskt orkar just nu. Hur sorligt det än låter. Mig själv o livet är tyvärr inget jag känner ger mig mer glädje eller trygghet än vad A gör just nu? Jag vet det är skevt, men mitt alkohol beroende o dem problem som kommer med det har funnits i 18år men mitt dåliga mående, ångest o deprition några år.. Att jag förlorat så mkt 2019 har inget med A att göra, men jag försöker överleva o hantera just nu. Ja jag är så otroligt vilsen, men så svårt att "bara" göra mig av med min enda nära o trygghet jag känner jag har kvar här i livet.. Jag önskade verkligen jag bara kunde göra mig av med det, men följderna av det är mer än ett tomt barskåp.

Bara gör det. Säger inte att det är lätt. För det är det inte. Har läst din tråd. Förstår att du inte mår bra och att a är en stor orsak till det. Välj dig själv och livet i stället!Kram!

Att göra sig av med något man verkligen vill behålla, visst?
Hur tänker ni när ni "tvingar" er till att slänga, göra er av med A?

Min son har försökt ta sitt liv, men tåget han stanna. Åkte i ambulans till psykiatrin, men är utskriven trots att han sa att han fortfarande önskade att han inte överlevt

Nope, inte känt något sådant. Inte ännu :-). Kommer kanske? Men, jag är trött, har en utmattning och är nog väldigt nöjd med att slippa känna det ständigt underliggande pirret av stress just nu. Just det lugnet kan kanske inte förenas med välbehag utan är bara precis - lugnt. Får vara nöjd med det. Låter härligt med din promenad!

Mina råd: Släng ut flaskan bums. Drick en liter vatten. Slötitta på TV. Gå och lägg dig. Du kommer att ångra dig om du öppnar den. Det vet du. Skit i den nu och gör det rätta.
Styrkekramar i massor/Charlie

Stötte på det i en FB grupp som handlar om nykterhet. Blev ganska provocerad och bad honom respektfullt att backa ett par gånger då jag inte bett om hans råd. Hans svar var då att han inte kommer kommentera nå mer på mina inlägg?Helt ok för mig men det känns inte sunt på något sätt. Allt eller inget och verkligen inte lyssna in var den andra personen är. Denna typ av hjälp håller jag mig långt ifrån.

JA! Låt oss drömma härliga drömmar framöver???

Kram?

Jag är på dag 13 och känner mig också tröttare än jag borde. För min del tror jag det är mentalt, så många tankar som far runt i huvudet och bearbetas. Säkert i det undermedvetna också. Men det blir bättre dag för dag så kämpa på och ta INTE första glaset! Tänk så skönt att slippa bakfylla och all ångest

Två glas nere.. (det är ju lördag?) Men vi vet alla att dem två glasen hade gått ner vilken dag eller tid på dygnet som helst, så vem försöker vi lura? Men nu vill jag bara öppna nästa flaska som står i köket, jag försöker hitta anledningar till att "få" öppna den men också att inte öppna. Där är la kanke skillnaden på då o nu, förr fanns inte ens tanken på att hitta en anledning till att faktiskt INTE öppna. Men vem är jag? Vad har jag blivit? Hur fan kommer det sluta, idag, om en vecka, månader, år? Jag tänker ska jag behöva tvinga mig själv till att "somna" nu, fly "suget" för att vakna till en annan dag? Men vem säger att det inte skulle vara värre imorgon?