Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Har följt din tråd och tycker du är fantastisk. Har en släkting med alkoholproblem och skulle verkligen vilja läsa resten av din historia, det du kallar förfallet. Tror det kan ge en del insikter.
Håller tummarna för att du ska fortsätta att må så här bra, ger hopp att läsa.?

???

Idag har första suget kommit, inte bara efter dryck men att bara falla igenom, mat eller dryck eller vad som helst. Har nog varit på gång ett tag då frugan verkligen malt ner mig sista dagarna. Vad jag än gör så klagas det och hon försöker hela tiden få mig att få dåligt samvete. Tar jag en kopp the klagar hon på att hon inte haft tid att ta en kopp the, går jag ut och går så klagar hon på att hon inte haft tid att gå ut och gå...... Orkar inte mycket mer av att hela tiden ha någon som påpekar att något skulle gjorts annorlunda eller inte alls. Nu vill jag gå ut och ta en riktig långpromenad, men känner att hon vakar över mig som ett svart moln och så fort jag skulle ta på mig skorna kommer det klagas på hur jag kan ha tid att gå ut och gå. Men det som fick suget att verkligen slå till är att ungarna hade kvar en korv efter att de ätit tidigt, jag åt den och hela kroppen gick in i ett sug efter att äta eller dricka, fort. Har gjort mig en kopp the men kommer behöva gå ut och gå så fort den är uppdrucken.

Paraoxetin är bra mot just ångest. Och Venlafaxin som jag bytt till pga viktökning. Det är största problemet ? Vet inte vad det är i medicinen som syns direkt på vågen.

Men som jag brukar säga: ”Hellre vara tjock och må bra än att vara smal och må förjävligt”.

Men det är en tuff fas inledningsvis. Oftast mår man sämre när man sätter in, sätter ut och höjer/sänker dosen.

Men utan den medicinen hade jag aldrig fixat mitt mående. För mig var det som gips på ett brutet ben.

Men jag hoppas som sagt kunna sluta med medicinen nu när jag har slutat dricka alkohol.

Pulshöjande aktiviteter är bra mot ångest också!

Kram ?

Det känns som om känslorna i nykterheten smyger sig på lite sakta, men när de väl kommer blir de väldigt kraftfulla. Och stannar längre. De känns mer genuina.

Kram ?

Min sorg
är förlusten över Alkohol. Att jag aldrig mer kan dricka. Sorgen är djup. Alkoholen har gett mig fantastiska upplevelser. Jag är hyperkänslig och kan känna av människors magnetfält (Aura) i redlöst berusat tillstånd på gränsen till medvetslöshet. Alkohol öppnar upp min själ så att jag får kontakt med och känner av närvaron av universum (helheten att allt hör ihop). Alkoholen har fått mig att förstå saker jag aldrig annars skulle förstå. Jag sörjer förlusten av min kärlek till alkohol och att jag aldrig mer i hela mitt liv kan dricka inte ens en droppe mer.

Ryggsäcken blev för tung till slut. Jag som trodde stenhårt att jag skulle kunna dricka livet ut. Efter 18 dagar i nykterhet är jag fortfarande skakig/fladdrig men vet att det går över med tiden. Tiden läker alla sår (eller rättare sagt så börjar man tänka på annat). Det är när jag varit nykter en längre tid som jag börjar om igen. Då känner jag mig stark, så stark och jag är övertygad till 100% att jag kan börja om. Så stark som man blir när man gått igenom helvetet med abstinens, skuld och skamkänslor. ångest, nerverna på helspänd.

Tack för att jag får möjlighet att tömma mig själv här i det här forumet och att ni förstår.

Så glad att jag baxade mig upp tidigt i morse och hann liksom fånga dagen innan den överföll mig.
Fin morgon, trött nu. Stolt och glad över det jag kämpar med och åstadkommer. Både nöd och lust. Både när det kommer till jobb, men också med min nykterhet. Rena och klara känslor som en fjällbäck.
Skam och skuld är stillastående och unket vatten. Stor skillnad.
Jag undrar om vi kan ens är förmögna att känna oss stolta över någonting när vi dricker?
Så stolt som jag är idag har jag nog inte varit på många år, vilken häftig känsla!

Jag hade träffat en ny man å blivit kär, vi har sett i 2 månader å jag har sett att han dricker öl och jag har berättat att jag var haft ett problem. Efter min skillsmässa började jag dricka och det var mängder å mina barn fick ta hand om mig. Men jag kunde sluta men kände när kan jag ta ett glas igen. Men göra en historia kort, jag har inte druckit nu på ca 1 år och det har gått bra men så träffade jag denna man och i lördags kunde jag inte säga nej till en öl som blev 3 st å sen gick vi ut på krogen. Där jag tog en grogg som blev 3 st, min kille lämnade mig ensam. Jag var jätte full så jag fick hjälp av snälla människor å ro gå taxi så jag kunde ta mig hem, men min 16 år son fick hjälpa mig in och sen igår blev det utskällning från mina 4 barn som har tagit avstånd nu. Vet ej hur jag ska få dom tillbaka men jag har tagit hjälp nu så jag inte ska dricka mer så jag kan få mina barn tillbaka.
Å killen jag var kär i har jag dumpat. Nu förblir jag singel å ska bli bra.
Tack för mig

Läste den också, alldeles nyligen på rekommendation från Kaveldun.
Hans citat ”En dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi leva” är verkligen en bra påminnelse.
Ett annat liv är också en titel som många av oss kan relatera till.
Och Charlie, ditt samvete kan ändå vara vitt som snö då det var en nykter försovning. De andra har iaf jag upplevt och de brukade sitta i hela dagen.
När vi lägger oss energin på det vi kan påverka blir vi inte bara simpelt gladare utan också kraftfulla. Det ordet gillar jag, så jag övar mkt på att hålla mig inom ramen för det.
Ha en fin kväll!

Jag förstår att du har en svår sits. Jag har varit gift med en som utvecklade mycket allvarlig alkoholism, som nyligen tog hans liv. Han vägrade erkänna och vägrade ta emot hjälp. Han körde sin kropp i total botten på ca 10 år. Levern och allt tog slut.
Jag skulle nog råda dig till att börja med att söka dig till anhörigstöd i din kommun. Jag väntade själv alldeles för länge med att göra det. Jag var rädd för vad som skulle hända om / när maken fick reda på det. Du har rätt till dels ett antal privata samtal samt att delta i anhöriggrupp /kurs, där du får kunskap om hur alkoholism utvecklar sig, vad som är bäst att göra för alla parter. Så här kan du INTE leva och verkligen INTE dina barn. Det kan vara tuffa beslut nu, men de kommer nog tacka dig när de blir stora. De far illa av detta, som det är nu. Tror du inte att du får vårdnaden om dem, när det kommer fram hur det är ställt med mamman?
Har du någon anhörig som du kan anförtro dig åt?
Jag hoppas verkligen att det ska gå bra för er!

Ja, det finns massor av ilska hos mig också. Jag har gått anhörigkursen Craft här på alkoholhjälpens sida. Handlar om att kommunicera med en som har alkoholproblem. Mycket nyttigt för mig att göra alla övningar och då få mig tankeställare vilket liv jag har. Varför ska bara jag anpassa mig, är det så jag vill ha det? Jag tror på en ömsesidig kommunikation där båda hjälper till med att ge och ta. För mig blir det inte rätt när bara jag ska anpassa mig och ge. Det värsta är att han inte ens märker det. Vi har fått bättre kommunikation enligt mig men han märker inte det och anstränger sig inte. Offerkofta på.

Jag tänkte bara säga, ta ut din ilska och försök också göra något av den. Det finns många sätt och du behöver hitta ditt. Så att du inte förtärs av ilskan och blir bitter, hitta en väg framåt för dig. Du måste bestämma hur du vill ha ditt liv och det är tufft.

Tänker på dig idag, blev det något samtal?

har passerat. Valborg dessutom som är så tråkig utan alkohol - enligt maken. Vi hade en sammandrabbning hemma när dottern fick utbrott! Hon berättade precis hur hon kände och att hon märker att han dricker och att hon mår dåligt av det och varför gör han henne så illa? Jag stod upp bredvid henne och vek inte undan som jag ibland gjort eftersom maken blir så förbannad. Men nu fattade han och det gick in och han har extremt dåligt samvete. Inte för att det kommer att ha betydelse, han kommer att dricka igen. Så frustrerande att han inte fattar!!!

Så nu fokuserar jag på att må bra. Flytta in i huset och mysa till det. Samla kraft till sammandrabbningen som kommer inom de närmsta veckorna. Vad kan jag göra för mig själv så jag ska må bra. Jag har bestämt mig att försöka packa upp så fort jag orkar. Men kommer att unna mig tid att vara i skogen, att ta en cykeltur och att fika.

Leva kvar och vänta är inte mitt långsiktiga alternativ. Det är något jag gjort nu i två månader och kommer att göra någon vecka till. De långsiktiga alternativen är bara två. Leva ensam och släppa alkoholisten eller leva kvar och han jobbar med sin alkoholfria process på egen hand. Känns skönt att beslutet som jag fattade för några veckor sedan växer sig starkare. Med allt som händer gör det mig bara starkare i min övertygelse. Med allt material jag läser och lyssnar på och pratar om känns det som att jag har vänt på varje sten och bygger samtidigt upp mig själv. Vem är jag, vad vill jag, vad vill jag ha ut av livet, hur har jag hamnat här och vad kan jag göra? Alkoholisten är tvungen att nå botten, men det var nog jag också, jag hade inte varit klar om inte vi hade gått igenom detta också. Känns också skönt, för då kan jag förlåta mig själv. Jag vet att jag har gjort allt i min makt, om han väljer att fortsätta dricka så är det hans val. Jag och dottern ska inte följa med ner. För nu ligger allt mitt fokus på vad som blir det bästa för henne. Det är inte inte leva med en pappa som dricker.

Hej du
Jag känner igen mig i dig. Jag har inte druckit på lite mer än ett år å så träffade jag en man å han bjöd på öl och jag kunde inte tacka nej. Vi tror att vi ska klara det men det gör vi inte, det är alkohlismen som gör detta.
Vi måste vara starka å stå emot ?

Hej SIsyfos, du skriver i många andras trådar och ger väldigt kloka råd. Du är en värdefull vän här på forumet. Men, hur går det för dig? Har du allt under kontroll? Mår du bra? Hoppas ju det förstås.

Kram från mig.

Har man inte ångest innan man läser den här tråden så får man garanterat det på vägen. Jag skulle själv bara döva känslorna på valborg. Nu inne på femte dagen och jag undrar, va fan hände. Sen är man ju rädd för att sluta också :( Men jag har vunnit många kamper innan så ska nog kunna segra en till! Ta hand om er alla där ute i världen!

Sluta i tid! Tre liter på nio dagar är ingenting för de som super "på riktigt". Ge dig inte in i de nivåerna. Det är inte värt det, jag garanterar. Jag ligger på knappt en liter om dagen när jag väl dricker. Har tagit så många jävla återfall i vår så jag undrar vad som är fel i huvudet på mig. Ta hand om dig!

Det är en vecka sedan du startade din tråd och ibland tar det lite tid innan man får respons, jag tror även att du skulle få mer svar om du valde att starta en tråd i forumet för anhöriga. Vad tror du om det?

Det är ett gott tecken att din partner själv vill söka hjälp och det finns saker du kan göra för att påverka samtidigt vill jag gärna be dig reflektera över vad som är rimligt för dig att ta ansvar för. Kärlek är en stark källa till motivation och det kan vara svårt att veta hur det egna beteendet påverkar den andra. Du vet i alla fall hur din partners drickande påverkar dig och det är en tuff och viktig insikt.

Som du skriver är ett utvecklat beroende en sjukdom och det är den som dricker som behöver ta ansvar för sin vård. Att du uppmuntrar till just vård låter som en bra start. Din omtanke och ditt ickedömande sätt är nog hjälpsamt för din partner men glöm inte bort dina behov, de kommer först. Det är ofta ett bra sätt att vara en förebild på också. Att ta hand om sig själv, att visa att ansvaret för den egna hälsan är just en själv.

Vänligen och som sagt, starta gärna en tråd i vårt forum för anhöriga:

https://alkoholhjalpen.se/forum/anhorigstodet

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Charlie, hade precis läst ut "Ett annat liv" när beskedet om hans död kom?
Jättemärklig känsla att ta in just då när han varit så nära mig ett bra tag som det tog att läsa boken.
Håller med dig om att det var berörande läsning om hans alkoholberoende.
Ska också titta på alkohol dokumentären som du tipsade om.
Ha det gott?
Kram ?

Det är ett tag sedan du startade din tråd och fler helger har lagts till handlingarna. Utifrån de du skriver gissar jag att du har lång erfarenhet av att alkohol kan leda till negativa konsekvenser och att det färgar även de nyktra dagarna?

Tufft att leva med en ständig anspänning.Fint att du hittat hit och klokt av dig att sätta dina tankar på pränt, blir ofta tydliga då. Ibland tar det lite tid innan en tråd får fart. Skriv gärna igen om det känns okej. Du är inte ensam och jag hoppas att vi på något sätt kan lindra din oro eller vara hjälpsamma nu när du söker stöd.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & anhörigstödet

Jag vet inte om jag eg är glad eller ledsen över coronahysterin. Det som är bra är att man inte ständigt utsätts för frestelser vid restaurangbesök mm. Det som är sorgligt är att alla andra aktiviteter också är nerlagda. För mig som sysslar med sång, spel och dans blir livet jättetrist! Och det är aktiviteter där nykterhet är det vanligaste. Nej. jag har inget sug och jag hoppas verkligen att -Sverige kan öppna snart så jag kan börja leva mitt nya liv i verkligheten!

Vinäger❣️
Vi kämpar och vi ger aldrig upp, vi reser oss igen och igen.
Jag tycker vi är fantastiska??
Speciellt nu när allt är upp och ner ... ?
En dag i taget och vi gör så gott vi kan.
Kram ?

Tack för era glada tillrop, har verkligen en fantastisk dag idag :-) Så glad!

Ja... jag har testat antidepp förut. Lexapro och Effexor (vet inte om det heter samma på svenska?). Jag gick till en psykiatriker. Det gick inte så bra, antingen var det ingen skillnad eller så mådde jag sämre. Med Effexor mådde jag så dåligt att jag hade självmordstankar och efter det hade ingen lust att pröva någon annan även om jag vet att det kan ta ett tag innan man hittar rätt. Sen fick jag testa Ritalin istället, och det gick åt helvete. Jag mådde för bra (blev hög av dem alltså), tog mer än jag skulle och sen var krascharna hemska. Jag har alltså inte ADHD men hon tyckte att vi skulle testa det mot ångesten av någon anledning. Jag slutade efter 3 månader för att jag höll på att bli beroende. Det var dumt... saknar fortfarande den känslan jag fick av dem också.

Har du tagit kontakt med facket? Om inte, gör det!

Din arbetsgivare har inte rätt att varken tvinga dig att jobba eller tvinga dig att säga upp dig. Tvärtom har din arbetsgivare skyldighet att se till att du får behandling för din alkoholism.

Den typen av samtal ska ni ha imorgon, och du ska ha någon från dig från facket med dig. Du ska inte gå dit ensam.

Jag tror att du behöver en bra och ordentlig behandling. Ihop med din egen vilja och styrka så kommer du klara av att vara nykter.

Fortsätt skriv här varje dag och berätta hur det går!

Kram ?

Du kanske behöver SSRI för ångesten? För att höja ditt serotonin. Det har jag sen många år tillbaka. Utan den har jag sjuk ångest ? Hoppas dock kunna trappa ut nu när jag inte dricker mer.

För jag har ju äntligen fullt ut fattat att det är alkoholen som skapar ångesten!

Kram ?