Senaste kommentarerna i forumet

Det är precis det här jag menar med för många kontakter. Föräldrar orkar inte till slut. Det gör mig galen att inte alla kommuner/enheter försöker samordna i den utsträckning det går.

Vilken mamma du är, Charlie. Gäller förstås alla er andra också. Ni kämpar och kämpar. Så mycket extra att ta tag i.

Inte undra på att A kunde kännas som avkoppling ibland. Desto starkare att kunna avstå och hitta andra alternativ. Jag är full av beundran.

Kram

Starkt gjort att berätta för tonåringarna. Nu har du ju verkligen stängt dörren till alkoholen. Det låter som att framför allt sonen kommer att ha koll på dina glas framöver. Otroligt imponerande, framför allt på det sätt du gjorde det. Sedan ditt samtal med mannen också. Nu är du på gång.

Som sagt, imponerande.

Kram

Du är verkligen på gång nu, Jullan. Dina tankar är annorlunda. Att få bort skuld och skamkänslor är inte lätt. Tänker att det bästa är att göra rätt, att i handling visa att du väljer annorlunda nu.

Ha en fin söndag!

Vilken fin stund du fick med dottern. Det betyder så mycket att få förtroende från dem. Tänk att du klarat helgen. Hoppas att du känner ett flyt nu. Det är du värd. ?

Kram till dig

Oj vilken igenkänning

Det låter ju helt hemskt, jag lider verkligen med dig. Men det är tyvärr så samhöllet verkar fungera, vid skiljsmässor och vårdnadstvister är det alltid mannen som är boven. Hade det varit tvärtom och jag varit kvinnan i vårt förhållande hade jag enkelt kunnat lämna och skyllt på misshandel och terror. Men eftersom jag är mannen kommer troligtvis alla hennes lögner (och sanningar) att köpas totalt och jag kommer stå ensam utan någonting. Därför kan jag inte bara gå.

Jag hoppas du mår bättre nu.

Och på återseende!

Kram ?

Det gäller att inte sträcka ut handen till det första glaset, bra kämpat?

Du ska ut

Skrek hon till mig och ringde polisen. Jag var nykter då och hade varit nykter i fem månader. Så började vår skilsmässa 2004 och vi är fortfarande inte vänner. Mitt ex var otrogen när jag veckopendlade för att få ett nytt arbetsliv och göra karriär. Det var då hon började djävlas med mig och tro mig hon utnyttjade sitt övertag som hon hade på mig alkisen som fick återfall på återfall. Ett övertag som socialtjänsten, polisen, myndigheter och hälso- och sjukvård gemensamt har över alkoholisten.

Det senaste hon sa till mig när vi träffades på stan och såg mitt tillstånd var "du håller på att straffa ut dig", "du är inte lojal mot arbetsgivarna och därför får du inte jobb". Jag svarade då "ja jag straffar ut mig och jag kommer att köra till botten".

Vilket jag gjorde. Nu har jag sökt hjälp för första gången i hela mitt vuxna liv, frivilligt av egen vilja. Tidigare hjälp har inte gått eftersom det har varit andra som sagt till mig och tvingat mig att sluta dricka.

Se upp. Kärringen som maler har rätten på sin sida. Hon kan kasta ut dig med hjälp av stöd från samhället och alla vänner hon har som stöttar henne inte dig.

Idag sov jag till tjugo över 10... obegripligt. Somnade framför den rätt så krävande och dessutom franska serien Okänd Identitet som jag snurrat bort mig i tidigare säsonger och känt mig intellektuellt handikappad men jag har väl helt enkelt varit någonstans på skalan full när jag har tittat. ?
Sol här, idag ska jag varva jobb i trädgården med jobb vid datorn, har en rätt tuff vecka framför mig. Kanske visste kroppen det och passade på att bunkra med extra sömn för att orka.
Några saker som väckts i mig i helgen:
* Komma igång med meditation. Eller min löpträning. Helst båda. Se till att serotonin och endorfiner får lite fart, naturens knark. Något fattas mig och det är inte vinet.
* Fråga: Sluta med a-fria ”alkoholliknande” drinkar när andra dricker bubbel/drink? Möjligen gör detta- i vissa lägen- mer skada än nytta. Triggar det kroppen, omedvetet? Och upplever kroppen- omedvetet en besvikelse när rus mm inte sätter in? För vems skull gör jag det? Behöver genomlysa! Är det gott? Vill jag passa in? Inte ge mitt a-fria liv någon uppmärksamhet? Ok i början, men nu?
Fyra månader nykter på onsdag, gissar att vi växer och utvecklas i vår nykterhet, därav nya tankar. Samma tanke som alla andra dagar kvarstår, idag är jag nykter. Känns så skönt att skriva det! Njut av dagen, alla stjärnor!
??✨

Hej Sisyfos! Alltid hedrande när någon skriver att de läst hela ens tråd och funnit den intressant. Du gör många bra frågeställningar och det märks att du verkar vara en tänkare precis som jag.
Har inte gjort några särskilda undersökningar för kroppsliga orsaker till mitt mående mer än blodprov ganska nyligen. Detta för att jag skall få en remiss till psykiatrisk utredning. Jag går hos psykolog nu och pratar ett par gånger i månaden men skall alltså få en remiss för en riktig utredning. Tyvärr tror min nuvarande psykolog att det är små chanser att jag kommer bli antagen för jag "fungerar" för bra. Går till jobbet, tar han om mina barn, är hel och ren till det yttre så att säga. Det är inget snack att mitt mående har stabiliserats väldigt mycket sedan jag slutade att dricka till vardags, men den där förhoppningen att allt skulle bli bra stämde tyvärr inte. Det går fortfarande mycket upp och ner och denna senaste svackan var nog den djupaste sedan sjukskrivningen i höstas men tackvare att jag inte dricker och tränar istället så börjar jag inse att det vänder ganska fort bara jag håller ut och nu har jag mått ganska bra sedan förra helgen!
Idag var första gympasset i maj månad och jag firar att jag hållit i min nya träningsrutin i 4 månader utan ett enda avbrott! Så jäkla stol över mig själv. Bara det tänder en extra lampa över mig idag och jag inser att jag tar steg för steg mot ett mål jag helt gett upp och trodde jag bara borde försöka glömma.

Intressant det du skriver om det där med släkten, har också två väldigt olika släkten på mor och fars sida. Som ni förstår på mitt nick så spelar jag piano... och det är så jag vuxit upp. I nära relation med mammas släkt där musiker funnits i generationer, där det supits och spelats musik långt in på nätterna på varje släktträff. En bild som man som barn såg som ren och skär glädje varje gång och även i tonåren och början på vuxen ålder när man fick börja vara med och skåla.. Detta innan man visste vad alkoholen skulle göra med både min moster och morbror. Nästan min mamma med för den den delen, men hon fick en tumör i huvudet som de lyckades operera bort och hon blev återställd. Efter det är hon helnykterist.

Psykologen påminde mig sist om det som jag egentligen vet och även Andrahalvlek nyss också påmint mig om. Att jag behöver fortsätta "träna" på min ångest. Har man använt alkohol som ett verktyg under väldigt lång tid som inte längre är kvar i verktygslådan så behöver man rota fram ett nytt verktyg och det tar tid.
Berättade också att när jag mår som sämst och inte klarar av kraven jag känner som pappa, Man och familjemedlem att jag har mycket flyktfantasier. Att jag bara tar en väska och åker, sitter på en strand och stirrar ut över havet på andra sidan jorden där inget krav kan nå mig. Hon gav mig tipset att försöka hitta den platsen på riktigt, fast inte på andra sidan jorden då.. utan någon stans i min närhet där jag kan få samma ro.

Ska fundera på detta! Men nu är det dags att laga lunch, sedan fortsätta skruva trall och bli färdig med nya altandäcket. En bra dag idag!

Kram till er alla.

Känner igen mig i det att känslorna tar över. Har lärt mig det den senaste tiden. Har kommit på att när jag t.ex blir kär i någon, så blir jag oftast så kär att jag kan göra allt för den personen. Jag skönmålar personen och han har inga fel eller brister. Det jag måste tänka på om jag ska träffa någon ny, är att jag måste sitta lugnt i båten. Se människan som han är och inte ha för bråttom. Se hur personen är med andra, vänner och släkt.
Tror att för dig Ullabulla och mig, så bara att man har vetskap om detta beteende så har vi kommit långt. Oftast har man då verktyg att ta sig vidare eller igenom känslostormen.

Går för dig charlie? Längesen du skrev i din egen tråd?kram

Jag lyckades somna om. Sov 2,5timme till sen. Underbart. Drack kaffe igen. Fick två mornar i en kan man säga:) hoppade in i duschen och fixade till mig. Så härligt att va riktigt nöjd när man ser sin spegelbild,både mentalt och fysiskt? idag blir det sol hela dagen så fixa lite till i trädgården står på schemat. Kram??

Jag har varit nykter sedan augusti 2019 och känner så väl igen det där med att vilja fly undan...mitt sug brukar vara starkast när något jobbigt händer, men jag brukar tänka att det jobbiga inte försvinner bara för att jag tar mig en fylla.
Det blir nog snarare värre,för då måste man ju handskas med ångest för att man drack också.
Fick lära mig av mannen som höll i öppenvårdsbehandlingen som jag gick,att man ska vara extra vaksam vid 3...alltså,3 veckor,6 veckor och så vidare.
Så det är bara att kämpa på,jag tycker du är otroligt stark!!

Man får en känsla av att en del av en själv (det vuxna barnet) drar iväg, säger saker, agerar. Den andra sidan av en själv (förnuftet) är inte riktigt med på noterna och hamnar på efterkälken. När dom olika sidorna kommer samman igen kan man ha gjort och sagt saker och man vet inte riktigt om det var överilat eller om man "stod upp för sig själv". Är det då andra människor inblandade som tycker till vet man inte vilket ben man ska stå på. För man själv är ju nästan som två personer på något sätt i dom lägena. Som du säger, att hitta balansen är en gåta. Att pausa, ge sig själv tid och utrymme tycker jag hjälper. Då kan barnet "galoppera", skrika och fäkta en stund. Förnuftet kan sitta vid sidan av och titta på. Inget drastiskt har hänt, man har inte agerat utåt. Så småningom lugnar barnet ner sig och kan slå sig till ro vid sidan av förnuftet. Och så kan man komma fram till något. Från att ha varit svart eller vitt, antingen eller så kan man se att det finns något däremellan Vad det nu än handlar om. Bägge sidor har fått utrymme en stund och både förnuft och känsla får komma till tals. Tar ju kopiöst mycket tid vilket kan vara helt utmattande och frustrerande. Varför kan andra bara dra ett djupt andetag, tänka och känna en sekund och sen vet dom? Jag får utstå en inre cirkus, gå 12 kilometer, andas tusen gånger.

Då var jag på banan igen. Känns bättre i dag. Tack för reflekterande ord och tankar.
Det är som ett mönster. Måste ha de här jobbiga dagarna ibland, för att sedan fortsätta på min väg.
Mannen frågade om vi skulle äta pizza ihop i dag. Jag som är sådan att jag ska ha tusen ursäkter, svarade bara nej.
Bra att öva sig. Jag behöver inte förklara. Det har jag gjort tillräckligt i mitt liv. Det räcker med att jag inte vill.
Så skönt att känna att man ändå blir starkare, och då behöver jag även de dåliga dagarna. Det är ju inte farligt att må dåligt. Snart ljusnar det och nya dagar kommer.
Så glad att jag fått lära mig olika strategier hos anhörigstödet. Värt guld.
Ha en trevlig söndag allihopa ?

Har ju ett favoritklipp på youtube där det bland annat sägs att det är bland alkoholister finner man ofta dem som håller på med riskabla sporter. Detta för att vi vill ha dopaminkickar. Då blir det också lätt vi ersätter med mat (och sex också) som är det som ger mest naturligt dopamin och endorfin.

Skippar också det mesta av kolhydraterna. Har hittat mitt sätt? Är också så att det gärna flippar ur med maten annars. Mår bra av det. Lite som med alkoholen... krävs disciplin men det går bra. Kan leva så!

Grattis till nyktra dagar?

Tack för instick, men nej jag överlägger inte med djävulen. Jag måste köra en reset och ändra hela mitt liv, att fortsätta som förut håller inte. Om framtiden inkluderar något drickande eller inte återstår att se, det är ett beslut jag inte är beredd att ta just nu. Men, detta handlar om att få kontroll på livet och för mig att sätta mig själv först. Endast när jag gjort det kan jag börja planera framtiden, just nu är fokus på att fortsätta som jag gjort senaste veckorna.

Tolv alkoholfria veckor nu o det känns bra att sätta in på "framgångskontot". Var dock nära att dricka häromdagen eftersom måendet pga den situation jag försatt mig i är skit. Det jag sökte var givetvis verklighetsflykt vilket jag nu vet med bestämdhet är vad jag använt drickandet till hela tiden. Gör ju inte mig unik men det är en ny och brutal upplevelse nu att tvingas möta/hantera tillkortakommanden, sorg, ilska m m i helnyktert tillstånd. Försöker sysselsätta mig o korta stunder skingrar det tankarna men sen är de tillbaka. Hade en naiv föreställning om att detta skulle bli lättare ju fler alkoholfria dagar jag klarade men sett till dessa tolv veckor så har denna vecka varit värst hittills. Kanhända är det en naturlig fas, vad vet jag? Behöver dock inte bränna så mycket energi när tankar på att dricka dyker upp e-som jag nu upptäckt att de kan komma närsomhelst och i de mest oväntade sammanhang vilket gett mig en form av beredskap vad gäller de tankarna åtminstone.

Funderar kring dina inlägg och ser mina egna funderingar mellan varven och genom åren. Det där med lagom och allt eller inget. Kan bara dela att för mig har det aldrig funkat, mer än ett tag. Och jag har dessutom aldrig varit nöjd med lagom, jag vill alltid ha mer. Att bestämma föralltid nykter, fungerar inte heller. Vem vill binda upp sig på livskontrakt liksom. Jag har egentligen inga direkta råd att ge förutom att vara vaksam....kanske tillhör du dom få procenten som kan dricka kontrollerat, eller så är överläggandet med adjävulen på väg att åter slänga dig i sjön. Ta hand om dig och grattis till dina nyktra dagar. Kram

Alltså - TACK ?!
Kändes magiskt o läsa dina ord! Tack för du hjälper mig att vända perspektivet?! Kanske det jag uppfattat som en brist hos mig själv, i själva verket är en tillgång..?! Något jag helt klart ska ha med mig till nästa gång det händer, för det var varken första, eller nog heller den sista gången det hände..??. Tack för att du valde att skriva dessa rader, och med dina fina, stärkande ord på slutet med ?! Jag bär dem med mig som en skatt ✨☺️!
Varmaste kramar!
/Fibblan ?.

Känner såväl igen vacklandet, tänk om det går, blir det på samma sätt denna gång, ett glas, en gång. För mig är det adjävulen som sakta börjar sina försök att få grepp om en igen.....och ja det blir precis som förut. Skuld, skam och ånger. Det är inte det vi är värda, utan ett liv i frihet. I kropp, knopp och själ. Du kommer ta dom kloka besluten idag, vi går tillsammans så blir det lite lättare, dag för dag.

Så behagligt det låter☀️?!
Fortsätt så!
Och jag gör detsamma ☑️?!
Liten utflykt ut i det gröna med hela besättningen, står på mina agenda ?☀️??!
Önskar dig också en skön söndag ?!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Ja verkligen Andra halvlek. Något att vara uppmärksam på. För min del även glädje och stress. Gick händelsen i förväg igår, så dag 6 nykter är redan gjord?. Nästa vecka bjuder mig på jobb igen och ett besök på öppenvård. Ser fram emot att få hjälp under vägen och har funderingar på att inta campral eller naltrexon som krycka en tid framöver. Vi får se vad vi kommer fram till. Det är lite annorlunda denna gång i nykterheten, känslan av att jag inte vill dricka känns helgjuten. Jag har bestämt mig, för min alldeles egna skull, att välja bort alkohol. Jag kan inte ta ett första glas, och kommer aldrig klara det nånsin. Jag lovar mig själv 24 timmar i taget, bara för att människan ( eller jag ), slår bakut om jag ska lova föralltid. Att skriva här inne, söka hjälp och återuppta kontakten med aa, kommer hålla mig klar och få mig påmind om hur ILLA det var och kommer åter att bli ,om jag väljer att ta ett återfall. Igår var ute mycket och märkte att humöret inte var på topp. Kände mig irriterad och kraftlös på nåt sätt. Min sambo, blev lite fundersam märkte jag, men snäll som han är startades ingen diskussion. Känner både skuld och skam inför min sambo, barn . Hur får man bort den känslan? Har inget bra svar idag på det, men jag vet att det inte hjälper mig att slå på mig själv. Nu går jag ut i solen och är nykter 24 timmar, känns skönt.