Senaste kommentarerna i forumet

Haha....ja-a...du har HELT rätt. Jag måste vänta in honom, jag kände det efter samtalet.
Men...ändå så var det något som ändå lättade hos hela honom efter vårt samtal. Det får ta den tid det tar.

Det är ju så lätt att nu vilja ta nästa och nästa steg...ja-a....nästan göra "hoppsansa-skutt" framåt, men det går ju inte förstås.

Tålamod ja! Tack för påminnelsen.

Ha en riktigt fin söndag!
Kram

- - ?

Gott att du är nykter! Det borde vara lättare med dag 3 nu tycker jag. Vet inte själv faktiskt, för när jag väl
började dricka efter en veckas uppehåll så fortsatte jag dricka dagarna/veckorna efter. Så du är
väldigt stark som tar tag i saken igen direkt. Grymt bra gjort!

Ha en fin dag, och som sagt det är sol ute☀️

Kram

Oj... Tack för att du delar Vinäger. Vilken kamp det är att befinna sig i a. träsket. Nyttigt att bli påmind om hur eländigt livet kan te sig när a. ?styr.

Idag skiner solen och jag väljer att vara nykter.

Kram Saskij

Bra jobbat Nystart!

Ja hur planerar man lagom och när går det överstyr? Använder du allt som medicin? Socker, kaffe etc? Egentligen borde du kanske lyssna lite på alkispodden där de beskriver beroendet, som går över i beroende av träning, möten etc och se om du känner igen det. Ett ”beroende” kan ju vara att ”nolla” allt. Det finns en slags besatthet i det. Å andra sidan så är det ju väldigt motiverande också att lägga av med alt. Tänker att vi båda behöver en lååååååång paus från alkohol i alla fall. Du kanske kan släppa på det andra pö om pö till att börja med.

Märker att livet stabilt rullar vidare i nyktert tillstånd. För varje dag som går blir det mer och normalt. Jag och kompisen var på underbara yogan i går. Därefter tog vi en promenad hem till mig. Delade på en flaska a-fria Richard Juhlins bubblor och nötter i solen. Pratade om allt mellan himmel och jord. Sedan när jag skulle göra det sista med maten, så kunde göra det UTAN snurr i skallen och UTAN önskan om att fort sätta fram rödvinet på bordet så jag skulle få mer. Jisses vad skönt att kunna dricka och äta gott utan att a-djävulen börjar skrika MER, MEEEER! Till kompisen hade jag inhandlat en 3,5 öl. Den var hon mycket nöjd med och jag blev inte triggat öht. FAAAN VAD SKÖNT DET ÄR MED DETTA STABILA TILLSTÅND! Vi pratar ju mycket om våra känslor. ska de försvinna nu när vi inte dricker mer. Jag kan säga att NU, Äntligen, kan jag känna ren och skär lycka över att jag tog det där beslutet 22 december 2019 och att jag med ER fantastiska hjälp har tagit mig igen dessa månader. Jag känner lycka över min egen närvaro till livet, att kunna föra ett ärligt opåverkat samtal under en hel kväll med en god vän, att jag inte behöver skämmas över mig själv inför min 15-åring som bor hos mig på heltid just nu. Det är bannemej värt allt. Att dricka ett enda glas finns inte på kartan nu. Vill inte förstöra någonting av allt det bitvis mycket tunga arbete vi gör som arbetar på nykterheten. Vad bra vi är!

KRAM!

Nä, har faktiskt inte talat om det med honom ännu, grejen är att jag av någon anledning klarade skolan
helt galant. Hade näst högsta betyg på hela skolan när jag gick ur gymnasiet (snitt 4,6). Vet inte riktigt
hur jag ska tackla detta. Jag har börjat prata med honom om alkohol och så, och han vet ju om att jag har
haft problem, men än så länge sköter han skolan jättebra och det finns ingen direkt tendens att han vill
testa att dricka. Hmm, tack för input, jag får fundera på detta helt klart.

Såg att du blev besviken i går, men att det har lagt sig. Fullt förståeligt att du blev besviken, särskilt eftersom
det kom oplanerat. Tyvärr är det väl sådana smällar man får ta lite då och då, huvudsaken är att man inte dövar
det med alkohol. Och det finns ju inte på kartan för dig nu. ??

Kram

God morgon

En ny dag. Sovit hårt och tungt inatt. Huvudet är tungt. Men jag är nykter...

Solen skiner idag och ger mig lite hopp.
Funderar på hur jag ska fylla denna dag på bästa sätt.

Behöver strategier idag... Kommer ihåg dag nummer 3 förra gången... Var jobbig på alla sätt... Hoppas det är lättare idag.

Funderar på hur kroppen och hjärnan påverkas efter ett återfall en kväll? Får man börja från scratch igen med hela processen?

Först ska jag njuta av mitt morgonkaffe.

Kram Saskij ☕?☀️

Jag & min sambo lever tillsammans & så även gjort det en längre tid. Vi har även 2 barn tillsammans.
Det är bara en sak som gnager i mig!
Drickandet, detta eviga drickandet.

Kan ta gårdagen som jag har färskt i minnet..
jag jobbar 3 skift vilket innebär att jag ibland är borta under kväller/nätter.
Igår var en sådan dag då jag slutade 21:30, hon är alltså ensam med våra 2 barn.
Ringer när jag slutar & jag hör DIREKT att det är druckits en del. Talet är osammanhängande, det pendlas i humör & saker upprepas.. jag bokstavligt talat slänger plattan i mattan hela vägen hem där jag möts av rödsprängda ögon, vinglandes fram & tillbaka & vidbränd mat på spisen, saker ligger överallt & vår äldsta son ligger & sover i byxorna han haft under hela dagen.
Jag blir så in i norden arg men vet att det inte tjänar något till att brusa upp!

Flaskan är undangömd & kvar står flaskan från föregående dag kvar som jag tänker ska visa på att hon inte druckit.. trots att det bara osar vin..
Nu på morgonen så säger min äldsta son att mamma druckit vin på kvällen & kräkts 3 gånger!
Jag menar varför hitta på en sådan sak?
Hittade även systembolagspåsen gömd bland filtarna på ett ganska udda ställe där 1 flaska kvarstod.. rolig kväll jag går till mötes...

Hon skuldbelägger mig då jag letar efter alkoholen, att jag inte ska bry mig att hon dricker tills hon kräks, att hon minsann är en ”vanlig” person & att man gör så..

Jag har valt vid 1 tidigare tillfälle att flytta ifrån henne då detta beteende var & när det blev bättre & hon var på en bättre plats i livet med sitt drickande så valde vi att flytta ihop igen & det har hållt i sig tills för en tid sedan (vad jag vet om iallafall)
Hon har blivit tagen för rattonykterhet vid 1 tillfälle tidigare.

Jag blir så jävla orolig för mina barn & vågar inte separera för att då ej ha kontroll över mina barn.. litar inte ett dugg på henne när det kommer till alkoholen.

Rörigt jag vet men snälla någon hjälp mig!?

Oj, vilken igenkänning. Helt sjukt hur man höll på, och det du skrev "Alltså, inget fel på 3,5:or, men mängden" det gick ju bra med 3,5: or men jäklar vad många det behövdes, och vad man pissade!?

Något jag har tänkt på som är lite annorlunda om hur du haft/har det är att du inte verkar har några problem de första dagarna. När jag har gjort uppehåll så är alltid de första dagarna värst. Du har alltså ingen abstinens att tala om alls? Det kommer på något sätt först efter ett par veckor för dig verkar det som, eller det är ingen abstinens utan mer ett otroligt starkt sug verkar det som. Kanske är det som gör det extra svårt för dig att lägga av, att du inte mår så där vedervärdigt dåligt de första dagarna. Men det har du väl gjort några gånger förr har jag för mig.

Ja-ja, alkoholen är ett helvete oavsett. Hoppas verkligen att du kommer i från skiten en gång för alla. Det
är du värd och du vill ju så gärna.❤️

Kram

Det är en process som tar den tid den tar. Eller två processer snarare. Först bygger man upp drickandet och toleransen. Sen påbörjar man processen till beslutet att sluta dricka. Förhoppningsvis.

Det här forumet är svinbra för att formulera sina tankar och känslor, komma vidare istället för att stå och stampa.

Jag tänkte som du gör nu i kanske 15 år - och riktigt illa blev det först de 2-3 sista åren. Jag fyllde 50 år i höstas.

Idag har jag varit nykter i 12 veckor, tjoho! Ett av de bästa besluten jag har tagit ?

Har du berättat för sonen om när du började dricka och hur det utvecklade sig tills du valde att sluta helt?

Tänker att han ju är i exakt den åldern nu. Om han själv inte dricker så har han ju kompisar som gör det. Så han funderar säkert massor på det.

Jag var 14 år när jag började dricka. Jag har alltid öppet pratat om mitt festande och hur jag sket bort skolan inför äldsta dottern.

Jag tror att hon såg mig som ett avskräckande exempel och gjorde precis tvärtom - började aldrig dricka alkohol och skötte skolan exemplariskt.

Kram ?

När människan man har lämnat är som två personer. Och också att problemen är orsakade av en vätska han väljer att hälla i sig. Det gör ju att man hoppas så mycket. Du verkar hantera saknaden så bra och sunt. Den finns där, kommer till ytan ibland men du sitter lugnt i båten och accepterar hur det är. Ja tiden gör sitt. Det är snart tre år sedan jag började lämna mitt ex. Saknaden kommer fortfarande över mig ibland. Inte lika ofta längre men det händer. Dom bra sakerna och stunderna. Men jag har precis som du accepterat hur det är. Kram till dig och bra jobbat ☀️

Tack för ditt svar på min fråga... även om jag fortfarande inte förstår varken dig eller mig själv. Lättare att förstå dig förresten... jag har ännu mindre att ”skylla på”, ingen panikångest eller så. Läser ditt februari2017inlägg och blir trött av bara tanken. Tänk att vakna sådär med fullt fokus på att planera... Eftersom jag många gånger har druckit sambons alkohol så har fokus varit på att återställa det så att det inte syns. Jobbigt, jobbigt! Tidskrävande, tankekrävande. Och om man tänker på lättnaden som finns när man inte druckit, inte måste ”tömma och gömma ” så blir det än mer obegripligt. Vad håller jag på med? Och när jag återställer köper jag lite extra att dricka... ond cirkel.

Du njuter inte heller när du dricker, eller hur? Så man kan verkligen undra vad vi håller på med. Hoppas du slutat med starksprit. Det är alldeles för farligt tror jag. Måste finnas nåt bättre sätt att åstadkomma det vi söker. Du blev hastigt nedstämd häromdagen.., då kan man undra vad som ”dippar” . Jag kan också få de där tvära kasten, de går oftast över ganska snabbt, men häller man på alkohol då, så kan det fortsätta och fortsätta. Alkoholen triggar för mig (inget unikt) oro, ångest. Å så är det igång. Är just nu på ”av” och inlägg som de du gör om hur jobbigt det att vara inne i karusellen är ju så sanna. Precis så är det. Inte konstigt att man måste dricka för att orka med att planera, gömma etc. Tror inte jag orkar mera ”på”. Borde tvinga mig själv att skriva igenom en ”på” period. Men hoppas förstås att det inte kommer nån mer sådan varken för mig eller för dig.

Godmorgon!? Ja Se klart, det är otroligt coolt det som vi åstadkommer. Tänk att det bara är ett par dagar kvar tills vi har klarat 4 månader. Fyra månader utan att ha druckit någon alkohol överhuvudtaget. Känns overkligt på något sätt. För min del är det den överlägset längsta perioden sedan jag fyllde 15 år. Jag har ju av naturliga skäl aldrig varit gravid, så det har ju gått och dricka "hela tiden". Jag vet inte hur det är för dig och andra här av det kvinnliga könet, men jag vet att min fru drack inte en droppe under sina graviditeter och amning.

Skriver nu vidare på min lilla historia om hur jag hamnade där jag gjorde. Från det att jag fyllde 15 år och hade upptäckt att alkoholen gjorde susen mot min blyghet och osäkerhet så blev det alkohol mer eller mindre åtminstone 1 gång per helg. Aldrig på vardagar, det fanns inte på kartan. Ibland gick det nog två helger på rad utan alkohol, men det var väldigt sällan. Så här höll det på under ca 7 år och livet var bra, massor av roliga fester och tänkte absolut inte på att jag hade problem med alkoholen, snarare tvärtom. Jag älskade alkoholen som gjorde att jag vågade träffa tjejer och ha det "skönt" (ni fattar vad jag menar va ?) Jag höll på med mitt fiske och det var inga större problem med bakfylla mm. Inga större skandaler inträffade. Sedan träffade jag en tjej som jag blev i hop med, det gick bra några år och alkoholen var kvar på helgerna. Nu var det standard med alkohol både lördag och söndag + högtidsdagar mm. Jag hade byggt upp ett beroende av alkohol. Sakta men säkert, men helt klart hade det varit svårt att lägga av redan då. Vi förlovade oss och allt såg väl egentligen bra ut, men med tiden började jag få det tråkigt. Mitt jobb på den tiden var enformigt och jag började tycka att min tjej var jobbig. Hon utnyttjade nog min snällhet, och min rädsla för att börja om gjorde att jag drack mer och mer för att "stå ut".

Det tog slut mellan oss efter ca 10 år, egentligen bra, då jag inte älskade henne mer på grund av hennes
dominerande sätt. Nu drack jag förutom varje helg även på vardagskvällarna. Inte så mycket och inte varje dag
men jag var "fast". Jag träffade min nuvarande fru ganska snart efter och det rullade på, vi fick barn,köpte hus. Det var underbart att få barn och jag var lycklig. Med fru och barn blev det inte så mycket festande mer, men det ödesdigra smådrickandet på vardagskvällarna fortsatte av ren gammal vana. Jag var då starkt beroende av alkohol har jag insett. Nu var det alkoholen som bestämde och styrde mitt liv.

De sista 3-4 åren fram till jag äntligen blev fri från alkoholen kallar jag "förfallet" och ska skriva om det
i ett kommande inlägg inom kort.

Tillbaka till i dag. Det är söndagsmorgon och jag är glad och pigg och ska göra lite frukost nu. Övriga i familjen
sover som stockar.Frun hade några "tjejkompisar" här i går kväll och det dracks vin och skvallrades. Dottern hade 4 kompisar här, varav två sover över här hos oss. Jag och min son "flydde" fältet och det blev en fisketur i går kväll igen.?

Ha en bra söndag nu alla fina! Kram /Torn

Har gått sådär, höll mig undan skräpet Jan och halva feb. Men är nu igång på helgerna igen när man grejar. Var hos en kompis igår och hjälpte till att flytta. Såklart blev det massa öl. Frågade frugan. "vem kör idag" ville innerst inne att hon skulle säga "du kan gott köra, du dricker ju så mycket på helgerna annars. Men det sa hon ju inte... Så hon körde och jag blev full.
När jag tänker på mina närmsta kompisar/bröder så känns det som alla dricker för mycket. Är väl förmodligen därför ingen säger till varandra att man tycker den ena dricker för mycket.
Tycker iaf frun borde reagera och säga till att hon tycker jag dricker för mycket.
Är väl egentligen enbart pga barnen jag tänker som jag gör. Se pappa glansig på ögonen, högljudd osv på lördagar.
Men men
Letade upp min gamla tråd, när jag vaknade och tänkte på gårdagen.
Får se hur jag skall attackera problemet.

Kl 6.30, kl 6.40 igår och idag kl 6.47. Kanske landar jag på omkring kl 7 så småningom.

Idag är jag inte ledsen längre. Tvärtom tänker jag njuta av varenda minut jag får ihop med äldsta dottern. På hennes villkor. Förstås. Att hon vill hänga med mig är jag bara hjärtinnerligt glad för.

Och jag behöver inte oroa mig ett dugg för henne. Hon utbildar sig till psykolog för fan. Plus att hon är den smartaste jag känner. Både streetsmart och skolsmart.

Hon är mycket väl medveten om varför hon agerar som hon gör. Hon har alltid varit en ”extramorsa” både för sin pappa och pojkvän. Jag tror att hon både brås på och är influerad av sin farmor.

Och det blev förstärkt när jag flyttade från huset, då hon var 17 år. (Pojkvännen träffade hon när hon var 14 år.) Hon är lite som Malin i Saltkråkan, på ett positivt sätt. Hon är ”extramorsa” till sin lillasyster också.

Det mest positiva i sammanhanget utifrån min synvinkel är ju att hon inte känner att hon behöver ”morsa” mig. Hon vet att jag klarar mig själv.

Jo, hon gör vissa framstötar. ”Jag kan putsa dina fönster imorgon”. Öh, varför det? Det gör jag själv när jag har fått nog av att se dem. Jag vet att mina fönster är otroligt smutsiga.

Som psykologstudent får man själv gå i terapi. För att få patientperspektiv och göra upp med sitt eget bagage, så man inte riskerar att projektera det på sin patienter.

Utan att hon har berättat några detaljer så vet jag att hon har diskuterat detta med att agera ”extramorsa” MASSOR med den psykolog som hon gick hos. Så hon är väl medveten om det.

Inför sin lillasysters student för snart ett år sedan, då äldsta skulle komma hem typ en vecka innan och styra upp typ ALLT med maten, så snackade de om det igen.

Psykologen sa då ”Varför gör du det? För att du känner att du måste, eller för att du vill göra det?” Hon kom då fram till att hon vill göra det. Hon vill göra det för att hon tycker att det är kul - och av kärlek till sin lillasyster och oss föräldrar.

Hon vill åka hem till huset och fixa trädgården och styra upp utrensningar och renoveringar. Hon gör det av kärlek till sin pappa eftersom hon vet att han saknar förmåga och intresse. Eller snarare att han blir inspirerad av att ha sällskap i dessa projekt, annars blir de inte gjorda.

Av samma anledning fixade hon ett överraskningskalas till mig i höstas när jag fyllde 50 år. Jag hade valt att fira på spa med en kompis, men när jag kom hem från det ”tadaa”! Mat, ommöblering och dukning var fixad - och släkt och vänner ramlade in på löpande band. Kärlek ❤️

Så vi ska inte prata om det alls idag. Hon vet varför hon gör som hon gör, och jag ska inte bidra till att hon känner ens ett yttepytte dåligt samvete gentemot mig. Tvärtom.

Det är som sagt svinbra att det här forumet finns så att man steg för steg kan bena ut vad en känsla och reaktion egentligen står för. Tidigare drack jag bara vin på alla typer av känslorna utan att försöka dissekera dem ett dugg.

Kram ?

PS. Gällande lillasysters student så försökte jag allt jag kunde att få henne att tycka att catering var en svinbra idé. Nope. Det gick inte. Både jag och hennes pappa har gång på gång poängterat att hon inte behöver vara ”extramorsa” till sin lillasyster. Det går sådär. Det är bra för äldsta att hon normalt bor 30 mil ifrån oss.

PS2. Fick precis ett sms om att hon kommer hit strax efter kl 8. Lovely ❤️

Tack för nyttig info ??
Kram ?

Jag håller lugnt i rodret och styr mot en nykter framtid ⛵?
Just nu är det lugnt och jag njuter av stillheten. Inga orosmoln på himlen, bara en vacker☀️?

Så försöker jag ladda batterierna i stunden. Hoppas du kan göra detsamma Fibblan❣️
Ha en fin söndag??

Kram ?

Tack för varma kramar ? och omtankar, Charlie, Varafrisk och Vinäger ?

Det känns som ett lugn har infunnit sig och jag har inte tänkt på en droppe alkohol under hela helgen??
Nu är det läge för en rejäl omstart och jag ser framemot en nykter tillvaro.
Hoppas ni gör detsamma ?
Kramar ???

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, jag är 28 år, bra utbildning, bra jobb, bor på den finaste adressen i Stockholm, Fin familj.
Men jag har ett stort problem med alkohol. Jag dricker en gång i veckan ordentligt. det fungerar i veckorna och på lördag och söndag mår jag skit. men fredag, det är som min dag. Oftast börjar det med 1 flaska vin och sedan avslutas det med några öl, är livrädd att jag supit sönder kroppen. Pratat mycket med min man men han verkar inte förstå, han tycker inte det är någon fara, alla gör det tycker han osv, kan tillägga att han inte dricker speciellt mycket, 1-2 öl då och då. Jag vill verkligen ändra mitt beteende men jag vet inte hur, jag har försökt gång på gång, ibland kan jag hålla upp, oftast inte, tycker liksom att jag ”förtjänar” att bli packad på fredagar.
Jag vill faktiskt på riktigt bli helt nykter men vet inte hur jag ska göra.. har alldeles för svag karaktär. i veckorna ( onsdag, torsdag ) tycker jag inte att det är någon fara, längtar till fredag men lördag, söndag undrar jag vad fan jag håller på med.
Finns det någon annan som mig som vill prata och hjälpas åt?

Jag förstår precis vad du menar.. Jag har också försökt otaliga gånger att dricka måttligt, ibland går det men oftast slutar det som för dig - alldeles för mycket, somnar och vaknar med minnesluckor.. Det är hemskt! Just nu är jag inne i ett väldigt dålig period, med både en påsk- och valborgshelg med alldeles för mycket alkohol! Fy, va dåligt jag mår.. :(

Nu för en 20min sedan. Och längtar efter kaffet. Tänker jag dricker det och slötittar tv sen kan jag somna om kanske. Sov i soffan inatt för när M har druckit så snarkar han som om någon dragit in en ångvält och jag måste ha tyst när jag ska sova. Kanske därför jag vaknar så tidigt. Ovan plats. Men men dubbelsiffrigt idag. 10 dagar. Det är något att hålla i?? kram

Hej Carross,

Ser att ingen kommenterat din fundering. Jag är ny här på forumet och detta är det första jag skriver här.
Det du säger är ett problem, och ingenting annat! Att din man bemöter din oro på det sätt som han gör visar att han har problem som han inte vill ta in eller erkänna :( Om han inte vill inse det så är det nog inte mycket du kan göra åt det nu, tyvärr.

Du måste tänka på dig själv och hur du vill ha det. Vill du ha det så här? Nu är jag lite "hård"... och vet inte hur din familjesituation ser ut i övrigt. Barn t.ex?

Men det är den väg som jag nu håller på att välja ;) - Tänka på mig själv!

Ta hand om dig!

Dagen har gått bra! Ingen a men ett enormt sug på eftermiddagen. Har verkligen sett nu när det är som mest risk att dricka: på eftermiddagen när jag är lite uttråkad och ledig vid tre fyra tiden. Ett glas vin så gott!!!! Så har jag tänkt. Men jag slutar aldrig efter ett glas det vet jag ju. Så jag klarade att låta bli!
Nu ska jag sova!

Min man skickade ett sms med orden jag skäms och jag mår inget bra. Ringde upp honom, han var nykter och jag blev så förbannad och elak, han bara grät. Jag var stenhård, och det var så jävla skönt att säga massa sanningar som självklart gjorde ont. Att jag inte ville leva med honom, att han kunde ta hjälp från sin sms drottning, att han skulle ta ansvar över sina barn. Flytta hem. Att flera visste om hans fyllkörningar och alkoholproblem. Hur ont det har gjort, all ilska, alla dumheter... och att imorgon ska jag åka förbi för att prata om praktiska saker. Han intygade att han är sjuk och jag kunde säga att det var hans problem att lösa. Och om han nånstans ville få oss hela så låg ansvaret på honom och om det skulle gå att lösa så kommer det att ta tid. Behandlingshem och anhörigvecka. Åh gud vad skönt att få säga allt utan att behöva vara rädd för att få 1000 gånger värre tillbaka. Lite rädsla att jag gick för långt, det klassiska tänk om han gör sig något. Men jag sa det till honom, att jag kan ju inte förhindra och att jag har varit så rädd för det flera gånger men det är inte mitt ansvar. Utan
för åtminstone för sina barn leva och göra rätt.Påminde om ett tfnnr till någon inom AA han har och som han kan ringa för stöd... han har inte nyttjat det än på 3 månader. Usch, jag blir arg bara jag skriver ;) han berättade även att han vet inte varför han skrivit med kvinnan, att det inte är riktat mot mig utan mer för att skada sig själv, det där självdestruktiva. Kvinnan är portad på min mans kompisgängs lokal, pga av deras stormiga förhållande och hans söner har uttryckt ogillande över henne, och då är det som om att han gör detta så bevisar det hur dålig han är. Vilken otroligt sjuk sjukdom. Detta med självföraktet, skammen.