Senaste kommentarerna i forumet

Tja vad ska man säga? Det är som det är och hör väl närmast till med återfall. Men en gång är den sista gången. Det är inget mönster som måste upprepas. En dag är man färdig med alkoholen. Okej, vi vet ju alla att det inte händer över en natt och det blir en del kämpande men det går. Och då kampen är över är man fri. Ja fortfarande efter snart åtta nyktra år känns det fantastiskt. Särskilt inför större helger då jag inte behöver tänka på att köpa hem tillräckligt. En sån lättnad.

Nu Rolf tror jag du är färdig med detta. Du kan reglerna. Det där med en dag i taget kan väl kännas ok för en del men min uppfattning är att det ger möjlighet till förhandling. Och nu är din nykterhet inte förhandlingsbar. Inse att du slutat dricka alkohol och acceptera det. Du klarar inte att dricka. Du hör till den skara som utvecklat ett beroende. Det går inte att träna bort. Alkoholhjärnan är permanent om man säger så. Det fina är att det går att leva alldeles utmärkt utan. Bara du aldrig nånsin börjar förhandla med alkoholdjävulen. Med tiden blir detta helt naturligt. Så här i efterhand känns det inte som att det tog så länge.
Vi är trots allt många som klarat att bli nyktra. Det behöver inte bli nån stor sak. Egentligen borde det vara det normala tycker man. Det finns inget jag saknar. Kämpar ännu ibland med skam och skuld över den tid jag slösat bort på missbruket. De misstag jag gjort. Det känns så otroligt dumt så här i efterhand. Men man har säkert lärt sej av det också.
Ge aldrig upp och ge inte efter för suget, no matter what. Så enkelt kan det vara. Svårt men egentligen enkelt då man bestämt sej. Du kan också.

Även om känslan av besvikelse över att känna sig ”bortvald” av dottern inte är helt ny för mig, så är det nytt att uthärda den känslan nykter åtminstone.

Jag vill dessutom inte spä på hennes inre konflikt - att välja mellan mig och sin pappa. Även om jag tror att pojkvännens ord väger tyngst. Han gillar att dricka öl och whisky ihop med dotterns pappa - och då bör ju hon finnas med i bakgrunden åtminstone.

Och det gör mig nästan ännu mer ledsen. Att hon tar hänsyn till 1) att pappan plötsligt bestämde att skjuta upp sin resa en dag, 2) att pojkvännen föredrar att de stannar kvar i huset en natt till. Om hon sover här måste han sova hos sina föräldrar, och det vill han helst inte.

Om hon hade utgått från vad hon själv vill till 100 procent så tror jag att hon hade velat sova här och glo på Netflix ihop med mig. Vi hade även planerat att vi skulle laga kroppkakor ihop. För första gången.

Varför är det så att kvinnor alltid tar hänsyn till andras behov i första hand? Beror det på uppfostran eller biologi? Varför går det i arv till våra döttrar? Måste de göra samma misstag som vi har gjort?

Hennes pappa är inte mer ”ensam och hjälplös” än vad jag är. Hon behöver inte åka dit och fixa trädgården för att han inte orkar göra det. Hon behöver inte åka dit och styra upp utrensning och renovering. Han är vuxen.

Utan det här forumet hade jag nog aldrig insett att den här ledsenheten har en djupare botten än jag först trodde.

Men jag ska som sagt inte spä på den inre konflikten hos henne. Hon vet att jag blev besviken och ledsen. Även om jag inte sa mer än ”jaha, så du ska inte sova hos mig ikväll som vi hade planerat?”

Kanske vill hon prata om det imorgon. Kanske inte. Men ska vi prata om det är utgångspunkten hennes vilja att göra andra nöjda istället för att stå upp för vad hon faktiskt vill själv.

Min egen ledsenhet är nog snart borta. Jag tänker medvetet utforska hur den beter sig när jag inte dämpar den med alkohol.

Just nu känns den som en pytteliten klump i halsen som inte går att svälja ner. En riktig ”gråtfilm” lättar kanske på trycket.

Rätt trött är jag också efter att ha traskat över stock och sten i jakt på kontroller - och den stunden fick vi ihop i alla fall.

Även om yngsta dottern gjorde sitt yttersta för att förpesta stämningen genom att pusta och stånka och skälla på oss ?

Men det är vi vana vid - alla hennes känslor hänger liksom utanpå. Hon kan inte ”skärpa sig”, ”bita ihop” och ”bjuda till”. Det ingår inte bland hennes färdigheter ❤️

Åh, herregud, vad är klockan? 03.37 bara. Vad hände i går? Vad f-n hände? In i hjärnans minnescentrum och leta. Få se, hm... Just det, skyllde på huvudvärk för att lägga mig tidigt. Det vill säga, stänga in mig i sovrummet och halsa i mig riskfritt från gömman i garderoben. Självklart somnade jag "helt naturligt" redan vid 21-tiden. Hoppas bara att jag inte spillde så att jag lämnade några lukt- eller färgspår. Tror i alla fall inte att jag vaknade och sluddrade en massa när M kom och lade sig. Svammel jag måste bortförklara i dag.

En snabbkoll på telefonen. Tack o lov, har varken ringt, sms:at eller gjort en statusuppdatering på Facebook.

Gode värld, vad jag mår illa. Tänk om jag måste kräkas. Snälla, låt M hinna i väg före i så fall. Jäklar, nu var det nära...

Måste kolla hur mycket - eller lite - det finns kvar. Har för mig att jag öppnade även andra tetran. Nej, det kan inte vara sant, knappt hälften kvar av den. Helvete... En och en halv liter 14-procentigt vin på bara ett par timmar. Varför varför varför? Jag skulle ju bara ta ca hälften av den första. Inte undra på att magen är i uppror.

Just det, i dag är jag på kurs hela dagen. Samåkning = inget besök på Systemet. Hur f-n löser jag det? Det enda som ligger i närheten stänger 18.00. Alltså, inget fel på 3,5:or, men mängden... Det blir snudd på omöjligt att kunna komma hem senare än M och ha chansen att gömma alla.

Om jag skyller på att jag ska byta något i köpcentrat kanske kollegorna går med på att svänga förbi. Måste komma ihåg att ta med ett klädesplagg för låtsasretur. Köper jag Explorern i plastflaska får jag plats i den stora handväskan. Får bara inte glömma att byta till den innan vi åker. Starksprit är ju å ena sidan perfekt, då ruset kommer snabbt redan vid liten mängd. Å andra sidan lite för snabbt, betydligt svårare att kontrollera. Får verkligen skärpa mig i kväll...

Eftersom M alltså är hemma före mig måste jag göra mig av med de tomma tetrorna. Hinner jag förbi papperskorgen vid J-parken? Där har jag inte slängt något sedan i onsdags. Helt klart mindre risk att någon ser mig där.

Jag borde sluta dricka så här mycket, men inte just nu. När jag mår så här dåligt och är så stressad är det nog fel tillfälle. När nästa konferens jag håller i är över borde det funka att ta tag i mitt drickande. Så får det nog bli. Precis som jag tänkte för ett par månader sedan. I och för sig gick det inget vidare, men kanske den här gången...

Åh, vad är klockan nu? 04.53. Snart dags att gå upp. Planeringen för dagen börjar i alla fall bli klar. Det kommer nog att funka att inte bli avslöjad i dag med. Puh!

-----

Ja, så såg en typisk dag i mitt tidigare liv ut. I princip all vaken tid gick åt till att planera för A.

Hur kan jag ens tänka tanken på att utsätta mig för risken att ramla tillbaka dit...

Är nog mina minst kunniga områden. Vad gäller fisket är det dock väldigt kul att läsa om dina utflykter och just som du beskriver så låter ser häftigt. För att inte tala om abborre. Så gott!
Min mammas familj kommer från Västergötland men där var det mest åar som jag minns, i vilket fall inget fiske. Har fiskat en del i skärgården men utfallet har varit skralt. Min svåger som fiskar mycket kommer hem med en gädda varannan gång så har sällan sett charmen... Att dela något så häftigt med sina barn kan jag däremot längta efter. Stora nu och prat är centralt liksom middagar och spela spel.
Lägger snart ytterligare en helg till de nyktra, är det inte smått coolt vad vi åstadkommer på den här resan? Önskar dig en härlig kväll. Kram!

Men han har varit borta på jobb, jobbar som deltidsbrandman här i byn. For hem en sväng till huset för att känna in, vill jag bo där, ska jag kriga. Det känns som hemma och för mina barn skulle det nog vara bra. Känner in mer. Såg en tömd flaska vin, antagligen urdrucken igår kväll när han blev påkommen. Hade knappast bytt bort jour, el så var han ledig för det var en tuff brand. Vinet var 1 av 3 som vi fick i bröllopsgåva, 500-600:- vin, som skulle öppnas på bröllopsdagen i 3 år. Kollade i trälådorna och alla 3 var urdruckna. Sms honom nu med frågan varför han måste göra mig så illa, den han sa att han älskade mest. Och att jag såg vinet var urdrucket. Det gör så satans ont, varför blanda in andra kvinnor? Får skjuta på det jobbiga tills imorgon. Och som pricken över i:et spyr min äldste son. Hoppas ni får en trevligare kväll ?

Att dämpa det lilla sug som kom så tog jag bilen och åkte o tvättade den så nu skiner den. Tog bilen genom stan och tänkte fan vad kommit långt i mitt psyke. Det här hade jag aldrig gjort för några veckor sedan. Åkt själv och fixat. Njuter av den känslan. Wow säger jag bara. Snart köra hem och mysa med familjen????

Jag önskar dig detsamma? / mt

Inte okomplicerat trots att de växer upp och blir stora. Det slår mig när jag läser det du skriver att kanske du inte hade tillåtit dig den där känslan om du fortfarande hade druckit? Att det är en del av tillfrisknandet som iaf jag tycker jag närmar mig, besvikelse dessutom en tabu-känsla. Inte minst i relation till våra barn. Ha en bra kväll, helt säker på det! ?

..., blir ju, inte konstigt alls, majdag på autocorrect. ?
Igår lyssnade jag på Lana Del Ray samt gamla Bowie-låtar bla a Five Years med den för mig betydelsefulla strofen, I never thought I’d need so many people.
Människorna finns kvar, dem har inte vinet tagit med sig. Och musiken. Nu har jag lyssnat på Mayday vilket är ny musik för mig (”mamma, lyssnar du på P2?”.) så denna dag fick en ny och oväntad silver lining, ett uttryck jag inte vet om det är töntigt eller bra, så jag testar.
Ha en bra kväll K, och tack för tips och vilken tur att just du är här och hänger med oss ?

Just nu känner jag mig stark och fri och upplever mig lugnare och öppnare än när jag drack vin.
Jag har trott att jag är introvert men nu babblar jag på och blir förvånad att det går utav bara farten att uttrycka mig.Jag känner mig mer säker nu.Lätt som en plätt?.Jag känner mig tacksam och ärlig i mötet med andra.Det är mäktigt.Tänkte igår på hur jag kände mig gentemot min make då jag drack vin okontrollerat.Jag kände mig dålig och värdelös.Jag var inte den jag ville vara.Allt detta positiva i min personlighet har jag fått i gåva och det enda jag gjort är att inte tagit det första glaset än?
Kram Pilla

Perfektionisten är ensam och jag vill iaf inte tro att jag närmat mig martyrskap, Ah, men det vet man kanske inte själv, men om jag gjorde det så är jag påväg åt ett annat håll nu. Att dra ner på krav är enkelt i skallen men om det sitter i vårt dna att kräva mer av oss själva än av andra för att vara bra nog. Så är det inte utan viss möda.
De halva glasen. Tack för påminnelsen och tack för att slippa vakna till dem.
Jag får då och då minnesbilder från november 2019 som verkligen var min värsta månad. Mörkt. Dystert. Regn och nästan varje dag skulle jag dessutom plocka upp något helvetes paket jag betställt (julklappar eller nån antik julgrej) och minns att jag faktiskt kunde se mig själv utifrån och hur eländigt det här var. Jag var inte stupfull varenda kväll, det är inte grejen men hela min genomtrötta, stressiga dag tog slut när jag äntligen fick hälla upp det för glaset vin. Som blev 2,3,4,5 tillräckligt för att slockna och sedan samma lika nästa dag. Jag vet att jag redan då längtade till den 1 januari (som blev den 6:e) för att jag skulle få vila. Den där nåden jag längtade efter hade flyttat från vinglaset. Nåden var att slippa.
Jag behöver påminna mig då och då och om någon tycker att jag tjatar så välkommen till omtagets tråd. Ta om. Argument och minnen. Igen, och igen.
Men inget är tjatigare än förhoppningen om vilan i det där glaset.
En mittemellandag. Lördag är inte som tidigare, finns ingen förhöjning när kvällen närmar sig, inget räkna ner, inget ”snart”, ingen belöning och ingen lång utandning. Flödet i livet rinner jämnare. Veckodagarna mer lika ändå. Kvällarna kortare, där slutar dagen istället för att börja om. Och huruvida jag föredrar det ena eller andra är en icke-fråga, för jag har för avsikt att fortsätt vara nykter och inte en enda dag ångrar jag mig.
Igår gick jag och la mig samtidigt som en liten 6-åring som hade fått stanna uppe sent. Ett litet filosofiskt samtal innan vi båda somnade var min belöning om jag nu behövde någon. Ha en fin kväll alla som kämpar. Jag är nykter idag, utan att tveka.

Ja separationen från barnen är smärtsam, mina är numer stadgade och har ett eget liv, där jag får glädjen att delta ibland. Lyckan är mina barnbarn som är den äldstas. Där får jag utlopp för mitt pysslande och kärleken är enorm. Ha en fin kväll

Ha en fin lördagskväll du me, tänkte följa dig en bit på vägen. Tycker att känslorna blir mer intensiva den första tiden. Man går liksom igång på det mesta, åtminstone jag. Kram jullan

Skickar här en liten lördagshälsning till er alla med förhoppningen att ni är rädda om er och tar hand om varandra. ?

Idag kommer dag nummer två??

Så himla skönt att jag inte har köpt alkohol fastän det är lördag.
Vaknade tidigt men långtifrån utvilad som många beskriver här utan jättetrött i hela kroppen ...tror det beror på spänningar i kroppen samt snarkning...hade väckt min man? Jag tänkte några gånger på alkohol men det blir en likadan natt igen så blir den definitivt inte bättre m alkohol.

Tog en promenad m vår hund.. satte mig en liten stund vid vattnet. Så underbart! Hem och drack kaffe och åt äggmacka. Ut på cykeltur .. det blev två mil...härligt att orka??
När jag kom hem var dottern hemma en liten sväng, problem m kedjan på cykeln. Alltid så mysigt att sitta och prata m henne ....hon berättar mycket om relationer m vänner och killar...jag är så glad att hon ger mig det förtroendet. Det har ju funnits perioder då hon har dragit iväg och varit arg. Sen skjutsade min man henne hem och jag satt ute i solen. Köksrenoveringen pågår. Jag klippte gräset ..vi har ingen stor gräsmatta men gräset var så tjockt! Nu blir det duschen och ikväll blir det grillning för vi har jättefint väder här hemma hos mig☀️?

Ha en fin lördagskväll?

...du hade sett fram emot en stund med dottern och så blev det som det blev.
Jag hade min fjortonåring sovandes borta i förrgår. "Messa mig någongång under kvällen, bara en kortis, så vi kan säga godnatt". Näerå....det blir visst jag som får messa henne vid 23.00, när jag själv ska lägga mig. DÅ svarar hon. "Godnatt älskade mamma, jag ska nog inte sova på många timmar än. Love you!". Klick.
Haha...

Alltså...ungar ibland!
Hoppas din besvikelse tunnas ut snart.

Ha en riktigt fin lördagskväll!

- - ?

...den som allierar sig med beroendehjärnan.
Strongt att vara nykter så länge som du var, nu vet du att du inte ska utmana dig själv igen.

Jag är på Dag 6 nu, men har nu bestämt, efter några turer liknande dina, att jag ska leva resten av mitt liv helt alkoholfritt.

Hur tänker du själv nu?

Förstår din besvikelse ?

Å man får vara ledsen?när det ledsna har försvunnit hoppas då det positiva kan överväga hela dagen. Och, såsom jag känner dig här via forumet så kommer du plocka fram det??men först ledsen.

Ha en fin lördagskväll?

Ibland kommer det viktigaste i ett samtal först på slutet. Och han har helt rätt. Han är chockad och känner skuld och skam, förstås.

Ni kommer att ta er igenom det här. Bra att du initierar ett samtal, men han behöver kanske sova på saken lite, landa i sina känslor.

Du får ha tålamod med att processen tar den tid den tar, och du får ha tålamod med att han måste få en chans att hinna ifatt.

Kram ?

Bilturen med maken till återvinningscentralen idag.
ICA-kassen med de tömda vinflaskorna.
Kassen med tomma lådvinskartonger.
Annat bråte som skulle slängas, men det rituella i att själv få gå till glasåtervinningskuporna med den tunga kassen.
"Hej hej, tidigare granne"
"Hej hej, ordföranden i den gemensamma styrelsen"
"Hej, hej, mamma och pappa till sonens klasskamrat"
...här kommer jag och mina tunga glasflaskor. Ni får gärna undra, men ni kommer aldrig se detta igen.
Och baduns....där landade papppkassen med kartongvinerna i containern för wellpapp, ovanpå ett tomt emballage för en våg. Jag log åt damen som kom bakom mig, hon med lite för mycket make-up och den flackande blicken. Hon tittade hastigt bort och kastade sedan lika hastigt i sin egen kasse. Kanske var även den skamfylld för henne av någon anledning? Jag ville nästan krama om henne, ropa "VI ÄR INTE ENSAMMA. Känn ingen skam längre, det här var första steget!"

På vägen hem känner jag mig märkbart lättad. Vill prata med maken om hur de närmaste dagarna har varit.
Han är kort. Undvikande. Men jag pratar på, om att hur jag känner det, att jag beslutat att helt avstå från alkohol. För resten av livet!!
Då bemöter han mig nästan med motargument för varför jag inte skulle göra det och det gjorde mig upprörd.
Väl hemma på uppfarten så satt vi kvar i bilen och pratade..(nåååå...JAG pratade). Om hur viktigt det var att prata, att inte låta det tystna. Att jag varit så ensam, men att jag inte ville vara det längre.
När jag frågade honom om hur jobbigt han upplevde avslöjandet om alkholen var så benämner han det som 9 av 10 möjliga. Han undrade också hur han skulle förhålla sig till detta själv, att det är som i början när vi träffades, när han inte drack alls och jag drack pyttelite. Att det nu är han som är tvungen att förhålla sig till mig i detta. "Jag är ju också indirekt tvungen att sluta dricka helt nu, även om jag inte dricker mycket alls". "Är det DET som gör att du tycker att det är jobbigt?" frågade jag. "Att DU också är tvungen att förhålla dig på ett annat sätt till alkohol?". Det höll han väl lite med om, men ändå inte. Jag sade att det är detta vi måste ta ställning till från gång till gång. Fråga mig, så löser vi det därifrån. Idag skulle det vara ok om du knäckte en öl bredvid mig, för jag känner mig stabil och stark. Efter måndagens jobbiga eftermiddagsmöte hade det kanske var mer utmanande, men då kanske du hade kunnat avstå eller att jag eller du går till annan plats om det känns viktigt med ölen". Då såg han bara ledsen ut.

Jag sade också att jag inte kan vara stark ÅT honom i detta. Han höll med om att det var jag som lyft möjligheter, sett framåt, alla fördelar gentemot familjen etc. i detta samtal. "Men...det är otroligt viktigt att du låtsas stark i detta, för jag behöver min energi och mitt fokus till att hålla alkoholen på avstånd, den kan jag inte använda till att trösta eller stötta dig i detta, förstår du det?"
Det gjorde han, men sade då något viktigt som jag verkligen tar med mig.

"Vet du, vi kommer från olika perspektiv i detta. Du, som har varit ensam i detta, känt skuld och skam, kan känna glädje nu när du kan ta stegen vidare till slut. Jag, som inte sett dig som beroende alls, känner dels skuld och skam för att det är jag som köpt åt dig, men också att jag är i chock och inte alls mår särskilt bra just nu. Jag tänker på detta nästan hela tiden".

Sedan gick vi runt i trädgården och konstaterade att vi behöver gräva om en av rabatterna.

- - ?

Och grillen är igång. Summer Lounge musiken på högtalarna. Står och gör sallad och tar en afri öl medans mannen dricker sina "riktiga". Kan ibland bli avundsjuk och nästan lite förbannad på att han aldrig har ångest oavsett hur mycket eller ofta han dricker. Nu dricker han ju inte så mycket men ändå. Jaja ännu en nykter Lördag väntar. Ska vakna ytterligare en dag och må så bra jag bara kan:) även om detta är andra helgen nykter så mådde jag för dåligt förra så därför känns denna mer på något sätt. Men jag vill inte ha. Älskar att sjunka ner i sängen och slötitta tv innan jag somnar. Ha en fin Lördagskväll? kram

Vilken fin reflektion du har gjort, verkligen spot on.

Kram ?

Hungrig, Arg, Ledsen, Trött = HALT. Fyra triggers att ha lite koll på.

Jag har inte heller känt något svårt sug. Jag får automatiska tankar ibland ”Nu brukar jag dricka vin” men jag avbryter direkt med en medveten tanke: ”Jag dricker inte alkohol, jag får göra något annat istället.” Det funkar.

Keep up the good work!

Viss musik går rätt in i mig - och kan locka fram känslor.

I samband med vår separation hösten 2013 var jag väldigt lösningsorienterad. Från att vi började prata om separation tills jag flyttade till lägenhet tog det 1,5 månad.

Visst var separationen sorglig. Vi skulle ju bli gamla ihop ? Men det var något som jag bara sa till alla, jag kunde inte känna det riktigt.

Tills jag efter några månader spelade ”Its must have been love” med Roxette, den låt som var ”vår” låt när vi blev ihop 24 år tidigare. Då fulgrät jag i flera timmar och kunde riktigt frossa i känslan av hur sorgligt det var att vi inte lyckades hålla ihop.

Sen spelade jag den låten då och då under ett halvår kanske, och grät varje gång, och sen kunde jag gå vidare. Vi har byggt upp en helt ny relation, nu är vi mer som syskon.

Skönt att din tystnad på forumet betyder att allt rullar på som det ska.

Ja, corona påverkar oss alla på många sätt. Jag hoppas inte att de avbokade besöken ställer till det för dig alltför mycket. Använd oss som samtalshjälp i så fall!

Kram ?