Senaste kommentarerna i forumet

Detta ska jag på din inrådan använda mig mer av, har då och då känt glädjeruset genom någon eller annan låt de senaste månaderna men metoden ska sättas i system. Och att du sjungit i band, vad kul. Jag är Sveriges minst musikaliska, när det kommer till utövande, men har tröstat mig och väckt och sövt mig med musik hela livet. Du får gärna tipsa.??
Ja, suget kommer och går. Men jag tänker nu, att oavsett det, och alla andra bekymmer som kommer med detta stora och modiga steg i livet, så bara gör vi det. Nu gör vi det, och hjälps åt som det finns så många som är så bra på, just här. Och jag tänker att något riktigt coolt ska man väl ha kvar att göra som 55+ och jag kan inte komma på något större eller coolare heller för den delen, än det här. Faktiskt. Det är ju inget för veklingar, men vi är ju helt klart inte heller veklingar.
Känner mig helt säker på att vi fixar det här. Kram!

Hej! Det låter härligt med en takterrass där man kan plantera så mycket växter. Perfekt när man är lite låg eller rastlös också.

Kram

2 veckor nu, inga större problem med suget, skönt.
Tittar dock in här så gott som dagligen, läser om känslor, förhoppningar och beslutsamhet.
Det hjälper mycket, även om jag kanske inte skriver så mycket själv.

Men kanske man skulle berätta sin historia, när började jag bli så fäst vid a? Jag blickar bakåt..
2007, ett år som innehöll mycket.
Gjorde en gbp, allt flöt på bra. Bodde i hus och var lugn. Men i takt med att kilona rasade, så ökade mitt självförtroende.
Att fara på fest, och ha killars intresse, det var något nytt.
Innan året var slut, så hade jag lämnat min kille och huset.
Träffade en ny, eller flera, levde ett väldigt promiskuöst och destruktivt liv.
Blev gravid och fick min son 2009, relationen tog slut innan han var 1 år.
Fortsatte på samma sätt som förr, när jag inte hade sonen. Drack, pratade med folk på nätet, lät främlingar komma på nätterna.
Övertalades att göra saker. Vet att jag följde en kille på en swingersträff, drack för att klara av det. Så många människor, väljer att inte minnas alltför mycket.
2011 träffade jag min dotters pappa, han var dålig på många sätt, där fanns både a problematik och drag av psykopat.
2013 var jag och barnen tvungna att "fly", och jag flyttade tillbaka till min hemort.
Var en ganska lugn tid rent alkoholmässigt, tills jag träffade en ny man 2015.
Han hade också problem med a, så vi drack på helgerna.
Numera är han mitt ex, men mitt drickande eskalerade efter att jag gjorde slut.
Satt ensam om kvällarna, när barnen lagt sig. Och jag tyckte att det var ett bra tidsfördriv att dricka, som en belöning på min "ensamtid". Skrev med flera, kunde även ta hem karlar när barnen sov.
Har tagit så många dumma beslut i fyllan, och jag skäms.
Mot slutet här, så började jag dricka på veckorna, på helgerna kunde jag börja dricka innan barnen ens lagt sig.
Det som fick bägaren att rinna över, var nu under påsk, drack med en vän och en kille som jag varit med förut, kom förbi.
Dagen efter vaknar jag och minns inget. Världens blåmärke på armen, ont i ena axeln. Tvättstället hängde ut från väggen och min vän säger att jag haft sex. Det är bara mörkt, kunde verkligen inte minnas vad som hänt.
Det var en så skrämmande upplevelse, och jag fick en rejäl tankeställare.
Mina barn, men även jag, är värd så mycket mer.
Jag upplever en stor beslutsamhet inom mig, och jag tror på mig själv. Att kunna välja ett bättre liv för mig och barnen, efter så många bortslösade år i klorna på alkoholen.
Har inte satt upp nå mål, utan låter det vara öppet. Vet inte om jag kör nolltolerans för alltid, eller hur jag känner kring det.
Just nu är jag "här och nu", och det får vara gott nog. ?

Har planterat så otroligt mycket blommor, växter och buskar idag så hela jag känns täckt av jord. Jordgubbsplantor, tomatplantor, bärbuskar, kryddor, olika frön och ärtor, m.m. Så härligt, blev så fint.

Varit lite låg idag så har hjälpt jättemycket att göra något praktiskt. Och just möjligheten att odla är en dröm jag haft så länge. När jag separerade från mitt ex valde jag att flytta till en lägenhet med stor takterrass och även en balkong. Vi hade bara en liten inglasad balkong förut, jag hatade det. Frihetskänsla att kunna ha egen ordentlig uteplats.

Nu ska jag göra mig klar att sova, hoppas ni haft en fin söndag!

Testade att chatta med en jourhavandepräst idag. Rekommenderar, trotts att jag inte är kristen per se så tror jag ändå på något. Ni vet ”ödet”. Jag frågade prästen om det finns någon mening med allt detta och jag fick ändå ett bra svar; ”när ödet stänger en dörr öppnas ett fönster” and i felt that.

Haft bajsmycket ångest sista dagarna men kämpar på. Lättade faktiskt överraskande mycket att få prata med någon helt anonymt. Lite som här men i realtid.
Någon som inte känner mig, eller är insyltad.

Tips tips till någon därute som behöver det.

Ta hand om er och fridens ❤️

Vi detektiver emellan ?️?, har ju redan kommit underfund med den ungefärliga åldersskillnaden oss emellan..?, men det är tydligt att ålder bara är en siffra (exklusive den ovärderliga livserfarenheten då..?). Känns som att vi båda har ett stort register, som behöver få komma till uttryck för att vi ska må väl. Starka och sköra om vartannat..☺️. Och visst mår vi alla som bäst, när vi lyckas tillåta oss att bara vara så, som vi för tillfället är. Det är enkelt att säga, men krävs en hel del för att komma dit och hitta den acceptansen på djupet.. Men jag närmar mig bit för bit. Och tack vare dig och andra kloka själar här på forumet, som är så fina och uppmuntrande ❤️, känns den resan mer möjlig att göra??! Tack för fina ord! Också glad att vi har varandra ?!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Ångesten har jag haft som följeslagare sedan tidig tonår, inga panikattacker dock, men en molande oro över i stort sätt hela dygnet. GAD kallas det visst. Inte roligt alls. Jag känner så med dig Vinäger. Ta omtag bara, fundera inte så mycket o slå framförallt inte på dig själv. Varje dag bjuder på en ny chans, sträck ut handen bara, vi är här. Kramiz

Hej Katten
Välkommen hit, rätt ställe när motivationen finns (och även när den dippar) och för oss som ägnat mycket tid åt att fantisera om vilka sjukdomar vi redan tillskansat oss pga alkoholen.
Läs och skriv här är mitt tips. Att vara motiverad krävs, men det går att få mkt hjälp och stöd från oss som ser detta som ett gemensamt projekt, just här. Men beslut och att hålla i kan ju ingen göra åt en...
Att förtjäna att bli full och få glömma vardagen känner nog alla igen. Tricket är, och blir så småningom att förtjäna att må bra, dvs vara nykter, slippa oroa sig för kroppen, hjärnan och relationer. Men svårt att sammanfatta. Bra steg att komma hit! Här finns gott om både fina och ”fina” människor! ?

...den låten är grymt suggestiv.
Kanske skrev jag lite långt och väl kåserande om musik. Men det är verkligen ngt jag konkret använder nu - för att hålla mig nykter.
Musiken för att förflytta mig - känna.
Andning ( ngn sorts hemmagjord meditation) för att få ro och inte vara så rastlös.
Och så promenader.
Försökte städa garderober ...men det blev inte bra. Triggade igång tristess....
Ha tråkigt är riskfyllt och stress är inte heller bra.
Men nu får det vara som det är! Jag ska inte dricka något. Jag vet att suget och rastlösheten kommer....men den försvinner också.
Och om jag inte håller mig nykter så får jag ju inte uppleva vad som sker med ( och i ) mig på lite sikt....
Det vill jag inte missa....det skulle ju vara verklig stiltje och total återvändsgränd.

...zero tycker jag om. Det är antagligen onyttigt och inte vidare sofistikerat ..men gott. Till maten dricker jag vatten.
Känner igen längtan efter ngn sorts ’frihet’
Rastlös i dag, lite irriterad ...tycker inte att jag får ngt ur händerna!
När jag lagade mat fick jag sådan lust att bara gå ut någonstans och dricka....resa bort! Inte lätt just nu.
Det är snabb förflyttning jag vill åt - men också fördjupning.
Så lägger sig oron....och jag vet att vin är motsatsen till fördjupning.
Skrattade när jag läste om Falsk identitet...och att inte hänga med. Grymt bra serie...men helt hopplös att se när man är halvfull ...och inte helt enkel att följa än som nykter.
Känner så med den kvinnliga chefen Marie-Jeanne...en inte helt sympatisk person jag känner stor sympati för:-)
I morgon drar allt igång igen....men det är inte fransk underrättelse ändå!
Sköt om dig!

Haft en toppendag med båda döttrarna. Promenad x tre (varav en med hitta ut-kontroller) har det blivit. Totalt 18.000 steg och MYCKET frisk luft och sol ☀️

Min mamma fick följa med ut på en av promenaderna också. Hon blev så glad över att få träffa äldsta barnbarnet ❤️ På coronasäkert avstånd förstås!

Sen har vi ätit glass i solen och ätit indisk hämtmat. Nu lite tv och sen sover vi nog gott allihop.

I all enkelhet helt underbart ❤️

Med nykterheten känns det fortfarande lika självklart - 12 veckor idag, 90 dagar på fredag och 3 månader på lördag. Mäktigt många dagar ??

Kram ?

Idag insåg jag att det var långt gånget..Frugan har sagt till mig par ggr då jag hamnat i slagsmål o dylikt att jag bör dra ner..
Idag insåg jag att jag ensam druckit 3 liter vodka på 9 dagar.. Och jag kan säga så, sitter här "nykter" och mår skit!
Denna jävla skiten biter tydligen inte mer på mig.. Jo för att få sämre förhållande till andra.. Men att svepa 3 l på 9 dagar har jag aldrig kunnat förut..

Hej, Se klart! Som du nog vet så gillar jag inte smaken av öl numera, tycker det är för beskt. Det har säkert också att göra med att det var just öl jag drack mest förr. Jag har även druckit a- fritt vitt och rött vin och bubbel. I början tyckte jag det var ok smak, ett rött vin tyckte jag t.o.m. var gott.
Men jag tycker flera andra sorters drycker är mycket godare, så ser ingen anledning att dricka ”a-fria” alternativ. Har också märkt att när jag ser ett fyllt vin eller öl glas framför mig så får jag avsmak och börjar tänka på alkohol. Detta gör att jag ännu mindre vill dricka det.

Om du fortfarande kan känna ett sug efter alkohol så kanske det är skillnad, jag vet inte, men testa att dricka annat, tex cola-zero ? Du slipper i alla fall att det poppar upp tankar om alkohol. Och dom tankarna poppar ju upp tillräckligt ofta ändå.

Kram

Charlie70 för att du svarade och delade med dig!
Jag känner mig mer motiverad än någonsin just nu att förändra mitt drickande.
Jag står inte ut med den här oron och ångesten, jag får sån sjuk hälsoångest efter jag druckit och är fullkomligt livrädd att jag supit sönder min kropp..

...så kommer du upptäcka VARFÖR du drack"

Jag lyssnar på Rebecka Åhlunds bok just nu. Vi är ju många som har hållit upp ett tag nu. Kanske därför våra bakgrundshistorier börjar komma upp i dagen?

Håller med dig Kennie, eller har iaf tänkt så under de här månaderna.
Nu är det ju inte överdrivet många fester ? då det ju känns självklart att sällskapa med något a-fritt i fint glas. Tänker mer att som du skriver, ändå kan underhålla nån illusion. Jag är själv osäker.
Ikväll tar jag ett glas cola zero innan middagen som inte är förknippat med festlighet på något vis. Jag ska testa mig fram.
De som har gjort programmet här (inte jag) skriver just om hur man ska byta triggande aktiviteter mot annat. Och just det där glaset kan ju vara triggande- i förväntan om inte annat! Tack för dina tankar.

Snälla säg inte vad har får och inte får kalla min fru. Du har ingen aning om vilket helvete hon dragit in mig i och hut djävligt det är. Jag förstår att du haft det tungt och att alkoholen är och har varit ditt största problem. Ja jag har druckit för mycket Men helvete jag lever i är skapat av min fru.

För smakens skull tycker jag att det är gott med annat än vatten som inte är sött, till exempel alkoholfritt öl, bubbel och vitt vin. Jag tycker också om det visuella, bubbel i höga glas och vitt i vinglas. Samtidigt funderar jag ibland på om det ändå håller igång något sorts låtsasberoende och vad det kan leda till. Kommer att tänka på The Shining av Stephen King, nån som läst den?
Där leder helt imaginära drinkar till att gammalt alkoholistbeteende eskalerar och går helt över styr... (visserligen med en del övertalning av det mer övernaturliga slaget).
Så jag är lite kluven, men lutar nog ändå åt att alkoholfritt i fina glas kan höja festkänslan på samma sätt som att klä på sig finkläder, duka vackert och ställa blommor på bordet. Och inte bara vara ett substitut för alkohol.

Bra att du skrover Vinäger. Jag blir mer tyst tyvärr.Tråkigt att läsa om din panikattack. Vet ju som du vet allt för väl hur det är. Mina är dock totalt alkoholberoende. Är jag utan alkohol håller sig paniken borta men förstår att det hände som det hände igår. Som du skriver så kan det låta konstigt men ibland behöver man en reminder att det inte var så mysigt som man tänkt sig. Kram på dig ???

Hej!
Har bestämt mig för att vara helvit i 3 veckor och påbörjat programmet här.
Är bara så sjukt rädd för att misslyckas igen då det inte är första gången som jag försöker ta tag i min alkoholism.
Jag vet att jag är beroende och att jag aldrig kommer att kunna dricka normalt.
Vill så gärna få tips och trix för hur ni hanterar det när hjärnan börjar förhandla....
Dag 1 idag men jag vet att på onsdag kommer det bli en utmaning.. första veckan är värst...

Tacksam för tips

Idag har vädret gått från sommar till vår till höst, och tidig vinter. Ungefär lika växlande som humöret under den tidiga vita tiden, men även en bit in i detta så växlar molnigheten.
Idag har jag som så ofta på helgen dragit mig för att jobba istället för att få vara ledig, dvs allt löser sig inte organiskt av att låta bli vin.
Dåliga samveten släpar som en klumpfot i gruset efter mig och jag funderar över varför jag måste iscensätta lägen där det känns just så, och vilka alternativen skulle kunna vara. Det besvärar mig. Som att jag ”hittar på” sätt att skapa missnöje, inte räcka till för mina egna förväntningar.
Det gamla vanliga. På jakt efter nån sorts frihet. Och visst hade två glas vin givit mig vila och tillfällig känsla av att kunna skjuta alla måsten- åt sidan. Jag kämpar med det här. Se mig själv med nykter blick och vad jag åstadkommer. Framåt, med ganska bra takt i ny verksamhet med massor av utmaningar.
Ändå. Inte. Nog.
Pausar nu efter den mindre anstormning av nära, små och stora, matlagning och fix.
Jag och min man pratade om hur svårt det var de första åren, att vänja sig vid ”bara vi” men hur vi vant oss och nu är detta liv både meningsfullt och bra. Jag har nytta av att mitt liv växlat under åren. Vet att det inte alltid blir bra från början, men så småningom. Huvudsaken är att vara i rörelse brukar min man säga och det är jag, och var och en av oss här. Önskar er en fin kväll!

Jag och min fd man separerade i augusti förra året. Min anledning till separationen var hans eskalerande alkoholmissbruk som jag hade levt med under drygt tio år. Eller när jag ser på det med helt klara ögon, så egentligen under vår 19 år långa relation.
Tanken var att våra barn som idag är 13 och 15 år skulle bo med honom varannan vecka under förutsättning att han då skulle vara nykter. Han lovade barnen att söka hjälp för sitt beroende, något som såklart inte har blivit av.
Hela arrangemanget fungerade till september då det spårade ur och en god vän till mig fick åka och hämta dem då barnen inte lyckades få tag på mig. Efter det valde vår dotter att bo hos mig på heltid medan sonen fortsatte att åka dit varannan vecka.
På senaste tiden har jag märkt att min son inte har mått bra när söndagen närmar sig och det är dags att åka till pappan och idag sa han att han inte ville åka dit pga att pappan väljer att dricka när han är där. Han känner sig otrygg. Jag har ju förstått att det är så här han har känt ett bra tag men har ändå peppat honom till att åka dit och försökt att intala både honom och mig själv att det har varit rätt sak att göra fast jag innerst inne vet att det är FEL!!!!
Nåväl, idag tog jag ändå detta med min exman som givetvis blev förtvivlad. Jag försökte bara vara saklig och inte blanda in mina känslor i detta och förklarade att så länge han väljer alkoholen så kommer det att vara så här och att marginalerna minskar för varje gång som det händer och till slut finns otryggheten där vare sig han dricker eller inte.
Efter det här går jag nu omkring och mår så dåligt över att jag har gjort som jag har gjort (sagt att sonen får vara hos mig ett tag nu). Det är på något underligt vis alltid svårare att stå upp för mina barn än att jag gör mitt ex besviken och ledsen. Jag blir galen på mig själv för detta men känslan finns ju där och jag kan inte släppa det.Fattar inte hur jag ska göra för att sluta att ta ansvar över min alkoholist till ex. Fattar också att sannolikheten ökar att han faktiskt tar hjälp om det faktiskt blir konsekvenser när han dricker, men ändå. Rent intellektuellt förstår jag allt det här, men jag agerar ändå på ett annat sätt och går nu här och mår illa. Usch, är så less på detta...

Hej vinäger
Jag har inte dina erfarenheter men i viss mån delar vi ju alla samma. Jag blir mer och mer övertygad om hur komplext detta är med alkoholen i våra liv och vilken lång kamp den kan innebära.
Tacksam att få ta del av dina erfarenheter och tankar. Också mycket fint att du också skriver här i din egen tråd, förstår att det kan ta emot men att vara öppna med hur det är, är som du så beskriver det, verkligen en ynnest med denna plats på jorden.
Här har molnen tornat upp sig på bara några ögonblick och himlen som nyss var hög, har lagt sig som ett lock över oss. Så snabbt skiftar ju även livet, snart skingras skyarna, tror jag. Kram.

Mår bättre nu

Nystart

Känner igen din situation som man i ett förhållande med barn. Det har tagit mig nästan 40 år att komma fram till att Kung Alkohol styr mig och är större än min egen kontroll över mig själv. Jag drack ett par öl första gången tillsammans med äldre vänner som barn när jag var 12 år. När jag var i 17/18 års åldern var jag redan alkoholist och identifierades av socialen som ville tvångsomhänderta mig men mina föräldrar sa nej.

Lobbar och fylleceller har det blivit genom åren. Fyra provtagningsperioder med blod och urinprov för att få behålla körkortet blev det. Vid det femte tillfället sa jag nej och förlorade körkortet och jobbet som Bussförare.

Mitt problem är inte att sluta tvärt för jag har varit nykter i långa perioder med eller utan tvång och provtagning. Problemet som jag har haft är att jag alltid börjar om att dricka igen, så kallat återfall eftersom jag älskar alkohol och har kämpat i hela mitt liv för att få behålla alkoholen som min enda snuttefilt som jag äger själv.

Nu har jag varit nykter i 17 dagar (fortfarande skakig/fladdrig) men kommit till insikt att jag aldrig mer kan dricka. Det är stort för mig och det krävdes tre fall där jag skadade huvudet, rygg, axlar och ett knä tillsammans med tre "skyddsänglar" som sa dom rätta orden till mig vid rätt tillfälle för att jag skulle inse och vakna upp.

Jag klarar inte det här själv utan stöd och hjälp av andra. Tidigare var jag för stolt för att söka hjälp, tyvärr.

Det är bra att du inte ger upp och bara går utan att du gör det du kan för att ni ska förstå varandra. Sluta kalla henne kärring är ett tips. Vi är trots allt bara människor oavsett vilket kön vi har. Tror på dig.

Först av allt, Jasmine! ? Så innerligt glad att få ett livstecken från dig. Saknar dig här, men förstås om du inte vill/kan/orkar skriva. Hoppas att du är ok åtminstone.

Ja, Sisyfos, jag dippar snabbt, mycket snabbt. Från 0-100 på kort tid. Från att vara helt och ärligt övertygad om att inte dricka till att längta ihjäl mig efter ett rus. På frågan om jag gillar berusningen måste jag nog tyvärr svara ja. Det första lullet iaf. Kan oftast dricka någorlunda behärskat och måste ha kontroll för att inte bli avslöjad. Fylla på lite i taget, liksom. Och då är inte starkspriten optimal, hua, mycket svårare att kontrollera. Håller med dig om att vi har ett komplicerat dryckesmönster. Svårt att ringa in och därför problematiskt att förebygga. Vi får klura vidare.

Tack för andningstips, Andrahalvlek. Andas ibland i kvadrat, men tror att det kan vara bra att fokusera på de lite mer komplicerade.

Att inte ha alkohol hemma, miss lyckad. Tjaaa, jag kommer ju inte åt den sedan 2,5 år, så vet inte om det gör någon skillnad. Den jag kan ta av har jag själv smusslat hem och det har jag inte gjort på några veckor nu.

Torn, det stämmer att jag har lätt att sluta. När jag slog i min botten hösten 2018 hade jag druckit från morgon till kväll under någon vecka och hade abstinensbesvär de första dagarna. Fick då också Naltrexon med tuffa biverkningar den första veckan så det var iofs svårt att veta vad som var vad. Annars är det som jag skrivit tidigare: Jag har inga problem med att sluta, däremot betydligt svårare att inte börja igen.

-----

I går kväll anföll ångesten mig med en kraftig panikattack. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. "Klättrade på väggarna" som min olycklige M uttryckte det. Han visste inte vad han skulle göra men till slut bestämde jag att jag ville ha vin. Ja, jag vet... Inte bästa beslutet, men i den stunden kändes det så. Vi drack tre glas, ett före, ett till och ett efter maten. Lite senare även en liten öl. Jag kände av alkoholen, men blev inte full. Var inte heller bakis i morse.

Tänkte låta bli att skriva något alls, därav hur många inlägg som helst i andras trådar, men kom på att jag inte ska fly. Det är ju lätt att bara låta det vara, då skammen bränner. Konstigt nog känns det som att jag sviker er andra. Men det är klart att det är mig jag sviker i första hand. Är också känd för att vara brutal ärlig och det försöker jag fortsätta vara. Att mörka tjänar ju inget till.

Just nu mår jag lite bättre. Tror att urladdningen i går hjälpte till. Visst, ett återfall ger oftast mersmak, men ibland kan det också lugna A-tankarna.

Att vilja låta bli alkohol är en sak, men jag tänker att det är ungefär samma som Nasse säger: Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd.

Översatt till A-språk blir det: Det är inte svårt att låta bli att dricka om man inte har sug.

Tror att det är viktigt att ha det i åtanke. Ödmjukhet är ett av forumets storheter, så det innefattar förstås även detta.

Panikångesten är min följeslagare även i dag. Men jag är nykter och vet att jag kommer att somna vit i kväll. Det känns som att alkoholen var på en snabbvisit i går kväll.

Tacksam, trots allt.

Tack än en gång för att ni finns. Vilken förmån att få tillhöra detta forum. Har läst mångas bakgrundshistorier och fascineras av dem. Vet att jag skrivit en del om min. Ska leta upp de inläggen och dela dem. Kanske kan de hjälpa någon.

Kram kram