Senaste kommentarerna i forumet

Va modigt av dig att söka hjälp!
Vi finns här för att hjälpa varandra!

Pulshöjande aktivitet är svinbra mot ångest! Fortsätt så ?

Mirtazapin är nog SSRI, dvs antidepressiva. Du behöver kanske höja dosen? Ibland slutar de funka efter tag.

Förstår att du trodde att allt skulle bli bra när du slutade dricka. Och det tror jag verkligen att det gör. Men för vissa kan det ta längre tid.

Håll ut! Ha tillit för att det blir bättre!

Kram ?

Bra jobbat!!! Imorgon firar vi en vecka!
Sov gott!

Tänk Saskij att imorgon är det en vecka! Bra kämpat av oss!
Andra halvlek det är en bra idé det där med de värsta fyllesynderna. Jag har med råge fler än tre...skäms mest för de jag har gjort i vuxen ålder och när jag haft barn. Jobbigt att tänka på dem! Så ska tänka på dem när jag vill dricka!

Jullan 65 du kan du med! Vet precis hur du känner där var jag i torsdags. Du klarar det!

Njut av den känslan, och se nu framåt istället för bakåt ?

Kram ?

Ikväll överraskade jag mig själv med att laga riktig mat och valde en film och satt ned och såg den. Har inte klarat att se film på flera månader, varit så rastlös och ångestfylld och berusad, så det enda jag kunnat se har varit dåliga amerikanska komediserier.

Men ikväll lockade faktiskt filmerna och jag njöt av att se filmen jag valde; A Royal Affair.
Fantastiskt. Så skönt att kunna vara lugn och fokuserad. Men ledsamt också för det får mig ännu mer att förstå hur jädra dålig jag varit, utan att ens förstå det fullt ut, hur mycket alkoholen förstörde.

Du kan inte påverka nu hur mötet går då. Försök att inte oroa dig i förskott. Gå dit och tänk ”det blir som det blir”.

Det du kan göra är att vara förberedd på vad du tycker att era möten ska handla om, dvs er relation. Den misstro han känner mot dig grundar sig i ditt drickande förstås, men ni får inte fastna där.

Jag tycker också att du ska kräva att ni har ”ordningsregler” på mötena. Att ni båda får prata till punkt, att ni får prata lika mycket, att terapeuterna inte tydligt ”väljer sida”.

Eller hur familjerådgivning nu kan gå till. Be terapeuterna berätta hur upplägget ser ut helt enkelt.

Tänk också på att du alltid utgår från dig själv. ”Jag tycker/tänker/upplever...” istället för ”Du är/blir....” Dina känslor kan ingen ta ifrån dig.

Kräv att han gör likadant - att han inte anklagar dig, utan istället berättar hur han känner och upplever saker.

I bästa fall reder ni ut en massa missförstånd!

Tänk så - om du ska tänka något nu innan. Ni går dit för att få hjälp att reda ut en massa missförstånd och lära er kommunicera med varandra på ett bättre sätt.

Kram ?

Vi ska göra allt vi kan för att peppa och stötta dig i din nykterhet! Det ska bli spännande att följa dig på din resa. Jag är nyfiken på vilken hjälp du får hos öppenvården.

Kram ?

Tack för att du delar med dig. Fast vi ju aldrig setts så kan jag se en lite vilsen, tuff och plirig ung pojke som blev blyg och osäker.
Tänk att du kan bryta det arvet genom att hjälpa din son, genom att se honom. Det går inte att låta bli att tänka på om du hade haft samma blick, för ett halvår sen?
Se klart, helt enkelt ?
Tänker att mina föräldrar (mamma främst, som jag både älskar och gillar) varit så ”stärkande” ungefär på samma vis. ”Det klarar du”, ”bry dig inte om det, du är så stark/smart/tuff”.
Utifrån kan det se ut som om man ger barnen självförtroende men inuti barnet så känner man sig osynlig. Det känns inte starkt och tufft. Alltså syns man inte. Eller åtminstone inte ens riktiga känslor.
Jag har kämpat mycket med att försöka bryta det där med mina barn. Att göra allt jag kan för att se- istället för att själv bestämma vad jag orkar se.
Tror du är något livsviktigt på spåret. Kram till dig, och tack för att du påminner om viktiga saker här.

Läs och skriv mycket här på forumet så ska vi peppa och stötta dig i din nynykterhet!

Förstår att det måste ha varit skitjobbigt att pga finnar helt plötsligt bli paria hos tjejer ?

Dina föräldrar förstod tyvärr inte att de borde ha bekräftat dina känslor istället för att negligera problemet.

Men du förstår verkligen nu när din son är i samma sits - och det är verkligen en gåva ?

Även om det inte går att åtgärda med kanonresultat, så vet och känner han att du tar hans problem på allvar - och det är så oerhört viktigt.

Skulle verkligen önska att världen var mindre ytlig, men tyvärr är den ju inte det. Absolut inte i den åldern åtminstone.

Kram ?

Och fantastiskt andra halvlek hur du hittat förbi suget så konsekvent.
Igår tänkte jag, (någon skrev) om den där trotsiga 3-åringen-= hjärnan som man får fostra vänligt men bestämt. Och insåg att det ju funkar på 3-åringar (nej blir inget godis idag), om om man står fast vid det där med inget godis så slutar även den envisaste av trotsbarn att tjata. Till sist,
Viljornas kamp!

Hunger är min värsta trigger tror jag. Då blir jag helt energilös.

Jag har varit förskonad från sug nästan helt faktiskt. Det kommer automatiska tankar om vin ibland, men de viftar jag bort lätt.

Jag minns tidigare gånger då jag hållit upp typ några dagar och sen tänkt tanken ”vin” och okejat den tanken och tänkt nästa tanke ”när ska jag handla?” Verkligen gett efter liksom. DÅ går suget från 3 till 3000 på två sekunder.

Därför säger jag till mig själv på skarpen så fort jag får en tanke om vin: ”Nej, glöm det! Jag dricker inte alkohol längre.” Ingen prutmån alls, den gränsen är oomkullrunkelig.

Som ett trotsigt barn behandlar jag min hjärna ?

Stor igenkänning vinis, jag kan skriva under på att tiden gör att tankarna börja fara. Det kanske inte är så illa, tar ett glas bara osv. Nu är jag åter på ruta ett, vet inte vilken gång i ordningen. Dag 1 och med den ångest som följer. Känner också igen mig i att vara rädd för att bli lämnad av min man. Men än är han kvar, med mina ups and downs under åren. Kanske jag lärt mig något på vägen, som kan hjälpa mig denna gången gång, mot ett nyktert liv, en dag i taget. Och jag hejar på dig vinis o följer dig tätt bakom.

Huvudvärk, ledsen, trött, jobbigt...
Fortfarande nykter. ?

Nu har även denna dag varit nykter... Trött och magbekymmer i början av dagen men piggnade till fram på eftermiddagen. Blev en långpromenad för att lindra suget ikväll. Bästa tricket för att lura a....djävulen ?

Nu säger jag god natt till er alla
Keep on the good work!

Kram Saskij

Man måste tillåta sig lugnare dagar ibland för att mäkta med att leverera stordåd/smådåd då och då.

Jag älskar de dagar jag hamnar i flow, och ogillar verkligen de dagar det känns som ”kossorna” vägrar flytta sig en mm, eller till och med backa.

Jag försöker mest konstatera ”det här var en sådan dag” utan värdering - och utan att betygsätta mig själv.

Vi vet ju både du och jag att vår ”leverans” beror på antalet hinder på vägen, beslut från andra håll, icke-leverans från något håll - och ändrade förutsättningar hela tiden.

Det känns nästan som man befinner sig i en slalombacke ?

Det är alkoholdjävulen som visar sitt fula tryne och viskar i ditt öra ”se så lätt det gick att sluta, du har nog inte så stora problem, lite kan du nog dricka.”

Jag har en topp 3-lista över fyllesynder att ta fram och slå i huvudet på hen. ”Nähä du, minns du...” Då brukar hen tystna.

gick vidare! Hoppas du hittar stöd och kraft i de gemenskaper du ingår i??
Kram / mt

Hej Vinis. Jag känner igen mig så väl. Om jag dricker ett glas vin, dricker jag upp allt som finns tills jag deckar eller somnar. Eller om det tar slut. Så det är så skönt att hela 6 dagar har gått nu. Amazing! ?
Ikväll nu kände jag ett starkt sug... Men... Nej tack! Tog en långpromenad istället. Nu har det lagt sig och det är lugnt igen.

Imorgon är det en hel vecka!

Ha en underbar kväll nu,

Kram Saskij

Först hoppar en presumtiv vikarie av - så jag hamnar på ruta ett och måste rota mer i mina högar. När det ska hinnas med står i stjärnorna.

Sen hade vi tretimmars-möte i chefsgruppen, och vi var minst sagt inte överens. Sämst av allt, inga direkta beslut togs (sämsta sortens möten).

Efter det fick jag rusha igenom mail och annat absolut nödvändigt för att hinna till ett rehabmöte med en långtidssjukskriven medarbetare och planera för vb:s återgång i arbete. Till sommaren, tjoho! Självklart känns det kanon att vb är redo för det, men lite jobb krävs förstås. När det nu ska hinnas med.

Slutligen fick jag skriva ihop en sak som jag hade lovat att lämna idag. Pliktskyldigt, helt utan glädje och engagemang. Tråkigt nog. Skriver bättre när jag är inspirerad.

Sen cyklade jag till affären och handlade grillad kyckling. Orka laga mat ovanpå detta liksom ?

Imorgon jobbar jag hemma och styr både arbetets innehåll och tidsåtgång helt själv. Och på torsdag jobbar jag bara två timmar (webbutbildning) och sen är det leeeeedigt ?

Sommarrekryteringen löser sig på något sätt. Det gör det alltid. Och det är lååååångt till sommaren ?

Varje gång jag känner mig lite pressad tänker jag på sjukvården - där har de verkligen stora problem med sommarrekryteringen. Om de anställda ens får semester ? Vem hinner jobba med det nu i värsta coronakrisen liksom?

Det är alltid nyttigt att tänka på någon som har det värre när man börjar ynka. Jag säger det till mina kollegor ibland: ”Hallå! Vårt jobb handlar inte om liv och död - vi jobbar inte på akuten”. Då brukar de sluta gnälla.

En del saker blir kanske inte gjorda. So what? Det är bara att erbjuda något annat, eller be om ursäkt. De allra flesta vet inte ens hur vi tänkt, de är nöjda med det de får.

Nykter idag också - stark, klok och målmedveten som en elefant ?

Hej! Det är verkligen inte ovanligt.
Vad har du för plan nu? Berätta så får du pepp och stöd?

Mer än ok, faktiskt, ett litet snäpp över baslinjen. Jag börjar där. Vinner mycket på att starta dagen tidigt, känner mig ikapp. (Orkar inte jobba sent på kvällarna längre, det är som en allergi) Har haft några bra möten- där jag trots distans kände att jag kunde göra nytta, eller skillnad. Jag mår bra av att åstadkomma, inget nytt här.
Men har mycket kämpigare med mina sämre dagar, även om jag inte tror att någon dag iaf numera, är så himla dålig. Jag är inte bakis. Tappar inte tråden, och glömmer inte viktiga saker.
Jag vet att en viktig uppgift för mig är acceptans av mig själv, också när jag inte uträttar stor/smådåd.
(Några stordåd är det inte riktigt frågan om.) Att gilla mig själv även när jag inte orkar fullt ut. Att inte se katastrofer uppenbara sig när jag har en formsvacka. Mitt jobb går inte att utföra på samma nivå, varje dag utan det fluktuerar. Jag måste, behöver, och tror att jag kan bli bättre på att vara lagom.
Ps. Konsekvensen av detta tänk har ju knappast varit att jag levererat så strålande, utan tvärtom riktigt usel, trött, bakis- och då varit tvungen att överkompensera för att vara ok. Så utgångspunkten är mycket bättre nu.

Och det är så jag hoppas att jag kommer ha det i framtiden.. typ.. kanske inte helt.. men nästan!
jag tänker på det du skriver om att du -om du skulle tacka nej till ett glas rött till lasagnen där skulle vara "den med problem". Det där sitter ju i ditt eget huvud och hur du bestämmer dig för att tänka. Det kan ju lika gärna vara så att du tackar ja i bland och nej ibland och så är det inte mer med det! Känner du att du kan tacka nej i de sociala sammanhangen? -eller är det där det blir jobbigt? förstår du hur jag menar?

Det är skönt att du verkar känna dig själv och dina triggers i olika destruktiva beteenden. Det är ju alltid tyvärr svårt och hitta hönan och ägget..

Jag såg att du hade flera trådar här med jämna mellanrum.. hur kommer det sig? (undrar jag i all välmening alltså) jag tänekr spontant att det visar på något slags mönster.. och att du upprepat kommer på att du inte är bekväm/nöjd med ditt förhållande till alkohol eller ditt sätt att leva.. Vad är det som göra tt du inte hittar din långsiktiga lösning?
-det är då jag tror programmet här på sidan kan vara bra. -ta gärna personlig hjälp av en i teamet med!

Allt gott.