Senaste kommentarerna i forumet

För hälsningar.♥️ Blir så glad och stärkt. Ett riktigt gott nytt år till er alla! Ensamheten kan vara riktigt jobbig att förhålla sig till. Kluvet för jag har blivit så socialt kräsen. Är hellre ensam än i sällskap med såna som jag känner mig "energislukad" av. Och det är några stycken det, såna jag lagt mycket tid på tidigare. Vet varken ut eller in ibland. Är det jag som "skapar" saker eller...inte? Försöker sitta lugnt i båten, bara gå i skogen, läsa och inte ge mig in i diskussioner av något slag. Hålla låg profil helt enkelt och bara vara. Fått två sms som säger samma sak: "varför drar du dig undan?". Slunkit undan och bara svarat att jag har fullt upp. Är jag feg? Eller distanserar jag mig? Inte riktigt trygg utanför medberoendeträsket, vet inte vad som är lagom och friskt. Massor med kramar, så tacksam att vi har varandra här♥️

Efter en totalt psykad dag från första stund så orkade jag inte stå emot igen. Frugan sur för att jag tog ungarna till badhuset, alltid något man gör fel. Älskar verkligen att göra saker med barnen utan henne. Är ju rätt säker på var detta leder, tror jag är redo nu. Då tror jag även att alkoholen kommer under kontroll.

Jag måste ut ur detta. Jag hör alla ord som kommer ur min mun då jag berättar om allt för en nära vän, jag hör hur ohållbart det är. Hur stort egot är på denna man och också hur mina egna gränser har pushats och pushats till att bli obefintliga. Alla hårda ord jag får höra då det inte dansas efter hans pipa.
Jag hör hur allt låter. Jag ser hur det är. Så varför är det så svårt?!
Jag vill inte leva med ett rusande hjärta när hans röst höjs, eller andnöd och tårar av panik då hans ord haglar över mig. Jag vill inte!!

Denna helg har varit så fruktansvärt plågsam med vetskapen av att sonen är där och jag är inte längre del av vår lilla familj. Jag känner mig inte saknad, inte önskad. Jag är bara borta, inget mer med det... Och det är det som gör mest ont i mig

Tack så mycket å önskar alla desamma. Just nu skulle jag ha lust att stämpla ut från mitt liv ett tag.
Konstigt, är samtidigt rädd för vad livet skall ge, har ju vant mig att ordna å fixa för allt å alla
Får bara dåligt samvete när jag skall tänka på mig själv, å kommer på mig att jag knappt vet hur man gör längre eller hur det skall kännas.

Det som är så jobbigt å som jag vill i från är även det som känns tryggt på något sätt, den jag älskar vill jag inte leva med längre, känns som allt är upp och ner.

Om han bara kunde fatta vad han ställt till med, men han gör som vanligt ber om ursäkt å lovar sluta, precis som 1000 gg för.

Önskar all er här inne de bästa.

Tack #Charlie70 ?

Jag tror 100% på dej Rolf!

Idag har jag genomfört mina 5 vita veckor. Det har inte varit svårt alls, det svåra börjar nu. Att hitta och lära mig strategier för framtiden!

Vi har fått tillbaka polisen här på landet, så det har rykt ett och annat körkort under den tiden.
Värst är nog att det är så otroligt mkt droger ibland de unga här.
Föräldrar och skola maktlösa, så insatsen är befogad och välkommen med bypoliser.
Tror att detta att medicinera mot de mesta har tagit bort rädslan för tabletter för de som växer upp nu.
Är en sådan svår balansgång när de som är unga mår så dåligt.
Men vi lever i en tid när allt skall fixas fort och lätt

Kvällstankar blev det❤️

Jag har just kommit till samma insikt som dig. Har också barn och skäms inför dem. Men nu får det röcka! Detta fixar vi! Kram

... fler gånger nu den senaste månaden.

Jag känner igen mig i att knappt båga röra sig för att inte sabba. Men prova nytt o leva lite galet förstärker o förlänger och ffa minskar dippen! Vilket är as skönt! Dipparna blir långsamt (knappt märkbart så segt är det) kortare och grundare. Jag har lärt mig tänka "det kommer inte kännas så här för evigt" även i mörkret. Det hjälper.

Hoppas du står fast vid ditt beslut o kommer på träffen. Det ska jag. Förra året var jag så färsk att jag inte vågade. I år längtar jag efter att träffa "likasinnade"!

Allt gott!!!

... fler gånger nu den senaste månaden.

Jag känner igen mig i att knappt båga röra sig för att inte sabba. Men prova nytt o leva lite galet förstärker o förlänger och ffa minskar dippen! Vilket är as skönt! Dipparna blir långsamt (knappt märkbart så segt är det) kortare och grundare. Jag har lärt mig tänka "det kommer inte kännas så här för evigt" även i mörkret. Det hjälper.

Hoppas du står fast vid ditt beslut o kommer på träffen. Det ska jag. Förra året var jag så färsk att jag inte vågade. I år längtar jag efter att träffa "likasinnade"!

Allt gott!!!

Ingen katastrof! Bra plan med AA. Vi finns har! KRAM

Har last din tråd. Hejar på dig! Kram

Finns här någon som har erfarenhet av att ha vuxna barn med missbruk?
Min son har sedan tonåren rökt cannabis och druckit för mkt då han har haft tillgång till alkohol. Han förlorade sin pappa i en bilolycka när han var liten, han var med i bilen, och har haft det jättekämpigt. Slutade gå i skolan i sexan. När han var 17 försökte han ta livet av sig och det var då som det uppdagades att han rökte. Han fick också diagnosen ADD och "uppförandestörning" Den enda vuxna person som han lyssnat på något sånär är mig. Jag har försökt få honom gå i skolan, sluta röka, skaffa jobb osv osv.
Sedan några år tillbaka bor han i min lägenhet. Själv bor jag och hans lilla syster med min sambo och hans barn. Nu fungerar inte det längre. Lägenheten är för trång och relationen knakar i fogarna. Jag behöver min lägenhet.
Min son fick ett arv efter sin farfar i slutet av sommaren och kort efter straffade han ut sig från den praktik han gick som en del av elektrikerutbildning. Nu är han arbetslös och håller som bäst på att supa upp arvet. Han mår såklart fruktansvärt dåligt. I november hörde han av sig och ville att jag skulle skjutsa in honom till psykakuten. Jag hade inte förstått hur illa de var med honom. Det slutade med att de hänvisade oss till beroendeakuten och där behöll de honom över natten för observation. Sen blev han remitterad till en beroendemottagning. Den tiden missade han. Han vill ha hjälp att må bättre säger han, och han har varit där en gång.
Anledningen till att jag skriver är att jag inte vet vad jag ska göra. Ja är så arg på honom samtidigt som det gör så ont att han mår så dåligt. Och anklagar mig själv för att jag inte har kunnat hjälpa honom mer. För att jag borde ha kunnat förhindra att det blev så här.
Och så behöver jag ju lägenheten. Jag betalar en del av hyran varje månad och har inte varit där på jättelänge. Försöker få komma upp i lägenheten för att se hur det ser ut och hjälpa honom att städa. Men han förhalar det. Vill inte ha min hjälp.
En del av mig vill bara slänga ut honom. (Hur nu det skulle gå till)
En annan vill ta honom i hampan och se till att han får den hjälp han behöver. Men han har aldrig varit en person man "tar i hampan" precis. Och jag vet ju att förändring måste bygga på egen vilja.

Känner mig helt maktlös. Så om nån här inne har erfarenhet, dela gärna med er!

att du inte går in i dimman :-)
Jag har alltid alkoholhjälpens små reklamlappar i bilen för ev behov. Nu finns ju tyvärr inga trafikpoliser kvar annars har jag matat dem med dessa små kort med förhoppning att de förstår att använda dem.

När jag drack nästan som mest (absolut mest var det på slutet) så körde jag runt 5000 mil om året och blev aldrig stoppad i en blåskontroll !!! Tyvärr måste jag väl säga för antagligen hade jag brutit mycket tidigare om jag blåst rött....men det vet jag ju inget om idag...

Och Friskis i morgon :-))

Heja dig! Jag finns också har. Har barn och skams. Det får vara slut på det nu. Följer dig! Kram

Kära Nordäng67,

Härligt att höra att du haft en fin jul!
Kul att få lite inblick i dina sommarstugeplaner.
Hoppas att allt ska bli till det bästa för dig!

Jag passa på att ge en varm hälsning
till er alla som skriver här. ?
Tack att ni delar med er av era tankar.

Önskar Er allt gott inför det nya året. ✨

Så här tänker jag. Först och främst du och om jag fick bestämma och du har möjlighet så skulle jag önska att du kunde genomgå ett vuxna barn program. Finns bl.a. i Höör och då är du där en vecka och deltar från morgon till sen kväll i ett program för personer som vuxit upp under liknande omständigheter som du beskriver. Finns samma program även på kvällstid, ofta där det finns AA grupper och Alanon för anhöriga. Det finns mycket läs på nätet. Googla på AA, Alanon. Du kan även kontakta någon Alanongrupp och även besöka. Där kan du få mycket stöd. Kan också googla på Nämndemansgården och se vad som erbjuds. Finns sorgebarbetningsprogram, för som du säger du bär på en stor sorg och bitterhet. Först du alltså en förutsättning för att kunna hjälpa utan att själv gå under. Vad det gäller din mamma och det du beskriver verkar det vara ett under att hon lever. Jag hade nog i din situation övervägt att göra en orosanmälan till socialförvaltningen. Då avlastar du dig och i båsta fall skulle din mamma samtycka till någon form av behandling. Om du tar hand om dig själv, går i något program kanske Alanon kommer du underfund med vad som är möjligt att göra och vad du orkar med. Har själv mått fruktansvärt dåligt pga en anhörigs missbruk, i mitt fall min son. Idag är det jättestor skillnad. Visst kan jag känna sorg ibland, men mitt liv fungerar, det är inte längre en berg o dalbana där jag helt styrs av hur han mår och av vad han gör. Skriv och läs här och välkommen hit.❤

Du är klok, och stark..Jag har sett dessa steg hos många släktingar till mig, som du skriver om..Vissa tog stegen snabbt. För andra tog det många år..Har förmodligen med respektive beroendehjärna att göra..Gick själv över olika gränser, ett steg i taget åt helt fel håll....Kram..

Hej Vitutanvin! Det var en väldigt bra fråga du ställde. Jag fick liksom ställa mig på bromsen och och tvärnita. Nu har jag saktmodigt funderat ikapp vart det är jag är påväg i sådan hisnande fart... Jag ser fram emot att landa ännu mer i mig själv. Vem är jag nu, med de mest intensiva familjeåren, ett halvt yrkesliv och stora livsomvälvningar bakom mig? Jag ser fram emot att hitta fler sätt att berika mitt liv... Livet så som det ser ut nu, inte så som jag trodde att det skulle bli. Jag ser fram emot att lära känna mig själv igen, mitt sanna jag, inte den jag trodde att jag skulle bli. Låter det flummigt? Mer konkreta saker jag ser fram emot är 1. En resa hela familjen drömt om länge, som går av stapeln i sommar. 2. En ny golfsäsong. 3. En unge vi fick baxa genom hela grundskolan i förtvivlan tar studenten efter en otroligt lyckad gymnasietid. 4. Vi kommer att få ett avslut på en långvarig komplikation i livet, som tyngt ner oss.

Hoppas det nya året bjuder dig mer roligheter än tråkigheter! Att vara nykter är en bra start ?

Jag snusar också och har haft precis samma tanke som du. Lika bra att sluta med det också. Men, jag tror inte jag gör så. Hade varit skönt att bli av med det beroendet också. Å andra sidan har jag aldrig kunnat klandra mig riktigt för snusandet. Någon last kanske man kan få ha. Ja, jag vet inte. Jag ar ofta flexibel och kan komma att byta fot aven i den frågan förr eller senare. Bra att du tanker tålamod och rutiner. Det ar A och O tror jag. Heja dig!

Hoppas du haft härliga dagar på resan med barnen! Vill önska dig ett gott nytt år! ?

Vad underbart med en lugn jul fylld av allt sånt julen ska vara, glädje och avkoppling! Hoppas ditt nyårsfirande kan bli lika lyckat, och när raketerna avfyras vid tolvslaget ska du ge dig själv en eloge för det grymma jobb du gjort under året och se tillbaka med stolthet på hur långt du kommit! Nu är du fri att drömma vidare, vad ska ditt kommande decennium innehålla? Gott nytt år! ?

Läste din tråd och förstår varför du har valt ditt nick. Ser en ödmjukhet inför dig själv.

Jag har inte provat att besöka A.A. Vet att jag har svårt att få ihop mina tider med frisören och att regelbundet gå på A.A. möten är för mig inte rimligt. Detta forum är för mig ett A.A. substitut. Jag förstår att prata ut och att få stöd av andra är något som är starkt och att göra det i verkligheten är ännu starkare. Men det känns lite bra att de finns om jag nu inte lyckas denna gång med hjälp av er och detta forum.

Att vara ensam och att känna sig ensam är två helt olika saker! Låter härligt att du nu kan börja göra en plan istället för att bara drömma! Tänk vad mycket ny energi du finner nu när du inte behöver oroa dig för andra med all din tid och energi! Vill önska dig ett underbart nytt år, fyllt av glädje och nya upptäckter och insikter!