Senaste kommentarerna i forumet

.

Vinäger och Fibblan ❤️ Jag blir alldeles rörd av era ord... Tack själva för att ni finns och bäddar forumet med så mjuk och varm acceptans för alla och envar. När livet härjar och själen darrar är det så gott och tryggt att veta att ni finns här inne, och lyssnar utan att döma. Och när livet leker och själen strålar är det dubbelt gott att hänga här med er och strössla kärlek över det dråpliga underbara eländes elände som är livet ? Vi fortsätter hänga här allihop va? Grönkålschips ja, det kunde behövas nu efter det traditionsenliga frosseriet... Men jag har ju en ostkaka i kylskåpet ... Hm tough choice... Motar sylten skörbjuggen?

Tänkte tillbaka idag när jag lyssnade på en radiokrönika om decenniet, hur mitt eget decennium sett ut. Kunde se vilket lass jag dragit, stora delar av fler av åren är borta som i en dimma för att man slitit så hårt och de glada stunderna jag försöker hitta att se tillbaka till är uteslutande sånt som bara inkluderat mig och barnen. Mannen finns inte i nåt av de glada minnena. Sorgligt. Men rätt klartänkt att se det så.

Jag är inne på en bättre väg nu, börjar sakta känna igen mig själv och den personlighet jag en gång var, har liksom slutat dra in mig i ett skal för att mannen kanske misstyckt eller kunnat bli sårad eller ledsen för att jag uppvisar egna initiativ och att jag nu bättre kan säga i klartext vad jag önskar och vill för mig själv är nog det största tecknet av en sundare livsstil. Om mannen ska finnas kvar i mitt liv på sikt behöver nog mer förändras än att han bara slutar dricka. Spriten har förstört så mycket annat på vägen, så jag har insett att bara nykterhet kommer inte ens längre lösa problemet. Vi har drivit så långt ifrån varandra under alla dessa år då det inte gått att prata alls om framtisdrömmar, planer eller vad jag själv vill. All energi har gått åt till att överleva, ordna kring hans fyllor på olika sätt och mitt i allt det försöka ge barnen ett okej liv, att drömma och ha roligt har inte haft nån fokus i det livet. Men nu vill jag inte mer slösa livet på att våndas, ha ont i magen inför helger och annars bara tänka på andras behov - nu vill jag själv också få leva! En dag ska jag dö men alla andra dagar ska jag leva, som någon klok sagt!

Bra bra bra - du kämpar och klarar det dag för dag. Läste om din oro för hälsan - den delar vi du och jag - själv noterar jag varje liten förbättring av mina tidigare krämpor som jag vet är alkoholrelaterade: högt blodtryck, halsbränna, gikt är några av de krämpor jag dragits länge med. Nu, efter 9 dagar märker jag hur de klingar av....svullenheten i ansikte och kropp börjar ge vika....

Gott att du använder träning för att mota rastlösheten - superbra att du ser till att komma iväg.

Själv gick jag på ett AA-möte igår vilket var väldigt skönt. Att sitta där i gemenskapen, med andra som vet precis hur det är - en värme spred sig i mig och stärker mitt beslut. Har du testat AA?
Kram
svagis
PS. Jag snusar också och tänker INTE sluta med det på ett bra tag än :)

Tror det var Märta Tikkanen, en finlandssvensk författare, som i boken Århundradets kärlekssaga skrivit nåt i stil med detta om sitt ex som var alkoholist: Det går inte en dag utan att jag saknar honom, men inte för ett ögonblick skulle jag vilja ha honom tillbaka. Tycker jag är en rätt bra beskrivning. Önskar dig 5barnsmamman allt gott för det nya året, gott nytt DITT år 2020!

Dag 8 – Inte en droppe alkohol på 8 dagar. Lite stolt är jag. ? Lyckades somna innan midnatt igår! Inte fullt lika mycket tankar som far åt alla håll och mitt jobb känns mer avlägset. Äntligen lite framgång. Det krävs så mycket tålamod och att komma tillbaka till normala rutiner. Tyvärr vaknade jag lite väl sent för att känna mig helt nöjd, kl 11. Lyckades inte helt övertyga mig själv om att kliva upp tidigt genom att ställa en klocka. Vet att det är det jag behöver men jag är så innerligt less på att inte vara utsövd. Nytt försök imorgon att gå upp 08. Kollade på film igår och belönade mig ostbågar, en chokladkaka och finsk lakrits. Tänker att jag behöver ta en kamp i taget men samtidig har jag svårt att förlåta mig, vill verkligen inte gå upp i vikt. Har någonstans även bestämt mig för att sluta snusa, vilket helt går emot min idé om en kamp i taget. Undrar om det är smart att göra det samtidigt? Vet att jag inte mår bra av nikotinet men undrar om jag verkligen ska stå ut med all smärta det innebär att även känna denna abstinens. Någon som har provat? Är det inte lika bra att ta all ångest samtidigt och sen bli av med den?

Charlie70 - Tack, det hjälper att veta att du läser :)

Låter härligt med tjejmys bara du och dottern på nyår! Önskar dig allt gott in i det nya året, hoppas det blir ett nytt år fyllt med avkoppling, nya insikter och framför allt ett positivt startskott på nästa kapitel i ditt liv! Gott nytt år ?

Det är konstigt, men jag har inget sug. Inte heller ångest. Mer av en tomhet efter 20 år med A. Samtidigt märker jag att jag slappnar av mer nu. Går inte omkring och känner skam för något längre. Det är ju enbart positivt men på ett märkligt sätt även tomt.....jag är aldrig sysslolös precis, har alltid en massa små och stora projekt på gång....

precis som flera av er andra så märker jag att jag får mycket mer tid nu utan alkohol...det är bara underbart men än så länge finns det en tomhet som jag helt enkelt antar kommer sjunka undan så småningom...nå...jag tar väl en kopp té medan jag funderar på allt det här :)
Kram
svagis

Dag 7 - Blir galen över denna rastlöshet som jag känner på kvällarna samtidigt som jag inte finner de sysslor som jag företar mig som meningsfulla. Jag saknar verkligen inte projekt att ta tag i, har ett hus, massa olika hobbyprojekt, det är bara det att de känns så tomt när jag gör dem, de biter liksom inte i min hjärna, belöningen känns fattig. Gör saker ändå, för jag vet att det är bra och att alternativet är värre, d.v.s. att inte göra något. Jobbar verkligen med att försöka fokusera på en sak i taget även fast min förmåga att fokusera inte är min styrka. Mitt liv har alltid varit denna kamp att inte göra tusen saker samtidigt, har alltid oavsett A varit en rastlös själ. Kanske det är därför jag har sökt till A, för att finna den så efterlängtade känslan av ro och lugn. Även när jag är bakfull kan jag känna att min hjärna inte går på högvarv, trots smärtan och ångesten dagen efter så finns ändå lugnet där de fösta dagarna. Jag behöver hitta alternativ och det enda som jag vet hjälper mig att bli bättre på att fokusera är regelbunden träning och regelbunden sömn. Nu är jag här och nu, inte världsbäst på att sova som jag är rätt övertygad beror på abstinensbesvär men jag har börjat ta rätt beslut och rätt riktning. Jag dricker inte, jag tränar och jobbar på att sova normalt. Just nu har jag lyxen av att vara ledig och jag kan släppa massor av krav och måsten. Jag kan fokusera på vad jag själv behöver en dag i taget.

Började känna en alldeles för stark längtan till öl och cider som står i kylskåpet, tänkte på Santorinis råd att inte ha alkohol i min närhet den första tiden. Gömde undan all A som jag vet är mina triggerpunkter så jag sliper få dem stirrande på mig i kylskåpet, min sambo får helt enkelt leva med att det inte står framme.

Strulan65 – Bra liknelse med aprilväder. Humöret är verkligen inte stabilt, får verkligen bita mig i tungan och tänka efter två gånger för att inte agera på alla mina känslor, gäller även när jag känner mig glad. Håller med dig om träning, har nu lyckats sprungit två gånger och varit till gymmet två gånger. Tyvärr är jag lite för otränad för att riktigt trötta ut mig än, men jag tar i mer för varje gång. Har köpt nytt gymkort och bokat in en bunt crossfit pass, dessa kommer att utan tvivel trötta ut mig ?

Den insikten du nått är viktig. Jag tror att man klarar sig med det, men det beror säkert på hur långt gången man är i sitt problemdrickande. Det är nog skillnad på att vara fysiskt beroende och i behov av avgiftning vs att ha använt vin som bromsmedicin/snuttefilt litet för ofta, och glömt hur man parerar på sundare sätt. Den första behöver av rena säkerhetsskäl medicinsk vård. Den andra behöver lära sig bättre strategier att hantera life as it is. Jag är en sån. Jag har varken sökt vård eller varit på typ AA- möten. En livsstilsändring behöver inte vara mer komplicerad än att sluta göra det som inte funkar... Så tänker jag ?

Här kommer kramar och kärlek
i massor till dig ?!
Man faller och reser sig igen!
Kan jag kan du??! Jag tror på dig! Jag anser vi båda kommit långt i våra insikter, bakslagen inberäknade..! Det är jävligt när ångesten river runt! Känner så med dig❤️! Men nu tar du mig i handen och så blickar vi framåt tillsammans! Prata med tonåringen din, och så kommer det göra sitt till för att mildra ångesten, när det är gjort. Tror jag iaf.
Det som händer är en del av tillfrisknandet och nu har vi samlat på oss ytterligare bevis på att vi är sådana som inte ska dricka alls, helt enkelt. Punkt slut.
Vi finns här och hejar på ?!
Låt oss hjälpas åt!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Bra insikter och härligt beslut!
Lägg energin på något positivt. Jag måste ha annat, träning, läsa eller annat som ger energi upptar tankarna. Passa på med en ny hobby/kurs. Jag ska gå en konstkurs i februari:)
Heja dig! Du, vi alla och våra barn förtjänar att få lugn och ro!
Kram

Och grattis till ett mycket bra beslut?!
Jag har hängt här i forumet 1 år snart, och minns att jag kände mkt oro kring abstinens i början. Det är ju inte sällan efter en tids eskalerande av alkoholintag som man kommer till sin brytpunkt. Så var det för mig iaf och smygande precis som västligvind beskriver. Jag upplevde vid mitt s.a.s. första bryt med alkoholen en hel del abstinens, och de fysiska känningarna gjorde förstås oron och ångesten värre. Provade också att trappa ner intaget vid ngt tillfälle för att slippa dessa oroande besvär. Men det är svårare (!) Och nu har du ju lyckats ta dig igenom de första svåra dagarna, och som sagt, ej heller läkare och kan förstås inte lämna några garantier för din del. Men kanske kan det lugna något att jag meddelar att; ja, det känns i både kropp och knopp och själ när man lägger av. Kanske för hurtigt att försöka ta till sig men för min del har det varit till hjälp att se symtomen på att kroppen jobbar för mig! Att härda ut, ibland kanske t.o.m de första 10 dagarna. Symtomen klingar av. Gå promenader när det känns jobbigt i benen. Bli da och slappna av trots att nätterna är sömnlösa. Drick mkt vatten mot svettiga nätter etc. Skjutsa in mineraler och vitaminer. Framförallt b-vitamin och magnesium. De depåerna brukar vara rätt uttömda vid långvarigt drickande.. och magnesium vid sönggåendet kan i bästa fall lindra kryp i kroppen.
Det var lite tips och tankar från mig!
Önskar dig lycka på din nyktra resa?!
Kram
/Fibblan ?.

Tiden går saktare i nyktert tillstånd. Härligt!!
Har varit på badhuset med barnen. Nu ska jag träna lite styrka för egentid. Skönt med söndag. Då ”behöver” man inte dricka. Hoppas jag får behålla styrkan och nykterheten. Nu mår jag bra! Efter bara 5 dagar!! Wow. Men snart kommer en dipp. Kanske redan imorgon.

Bra tanke en dag i taget, ibland bara en stund i taget// kram Strulan

Hej igen Lundgrens - här en till som tänkt på dig, hur det har gått för dig.

Vill bara säga igen att jag beundrar dig, att du har koll på din problematik trots din unga ålder.
Jag skulle ge MYCKET för att ha kommit till den insikten så tidigt i livet som du har gjort. Väldigt mycket...
Tror jag kan lägga till ett antal "tanter och gubbar" här i forumet som önskar detsamma.
(inkluderar mig själv då som "tant" på forumet)

Du har kommit till insikt innan du har skadat dina barn, din kärlek i livet, samt supit bort halva
livet vilket många av oss härinne har gjort. Fy fan vad vi sitter och ångrar oss.

Sen kan det vara så att du behöver hjälp med din problematik. Men du är MEDVETEN om
den och du SÄTTER ord på den. Jag önskar att du förstod vilken styrka du besitter.

Med rätt hjälp så kommer du att komma långt i livet. Att tänka på att ta livet av sig löser ingenting.
Jag / vi (andra på forumet) förstår dock att du har det fruktansvärt jobbigt. Psykisk ohälsa breder ut sig bland ungdomar.
Se till att du får rätt hjälp. Är det inte AD/HD så kan det vara andra saker som trycker som ex. bipolaritet,
depression. Sluta inte söka efter rätt diagnos.

Va inte så hård mot dig själv, visa dig själv medkänsla. Har du en diagnos kan du ju inte rå för det.

Hur har nykterheten sett ut sen du skrev sist? Precis om IW skriver så var det i somras.
(har koll på din tråd)

Kram

Tant MM

Jag gjorde en gastric sleeve för 10 år sen och de senaste åren får jag minnesluckor när jag dricker. Min man säger ”men allvarligt, det där pratade vi ju om igår” och jag minns ingenting. Ibland minns jag inte hur jag tagit mig hem från fester.

Jag gillar vin, och kan dricka en flaska en vardagskväll då och då. Men får enorm ångest dagen efter, det har blivit värre och värre, nu har jag tagit en Oxascand pga bakfyllan de senaste gångerna. Fan jag vill inte vara så här, jag vill ha en sund relation till alkohol.

Nu känns det som om det verkligen är den tid i mitt liv att förändra sina alkoholvanor som blivit värre det sista året..

Jag skiljde mig och flyttade ut för exakt 1 år sedan. En av de stora orsakerna va ju att vi båda drack alldeles för mycket båda två... och min KBT teraupeft sa..
-Om du verkligen vill sluta med alkohol så är det nästan ingen som lyckas.... om man har en partner som också är beroende. Det kan gå, Men det är betydligt svårare!
Där och då insåg jag att det inte fanns något alternativ längre... jag va tvungen att ta steget att lämna min dåvarande man.

Kanske lite naivt trodde jag att bara om jag flyttar ut så kommer jag förändra mina alkoholvanor... allt kommer bli mycket lättare. Men se... ett beroende upphör ju inte bara från en dag till en annan. Det blev mycket värre... det sista året har jag druckit minst 5 flaskor vin i veckan (även när barnen varit hos mig) dolt, ljugit, sjukrivit mig för att jag varit för bakis.. planerat hela tillvaron efter alkoholen... det värsta har nog varit ändå... när man sett i sina barns ögon.... att de förstår att mamma dricker alldeles för mycket... och jag ändå inte kunnat sluta... fruktansvärd känsla.....

Så i förrgår stod jag i baren med en bekant... tittade mig omkring och tänkte...... shit... jag är snart 47 år.... och står och hänger i baren en kväll.... Jag vill inte ha det här livet längre... jag är så jääädrans trött på det. Har jag verkligen gått igenom en skilsmässa och låtit mina barn gå igenom den, för att sen hamna i en sist där alkholen styr mitt liv?? Fy Fan... vad jag är dum. så himla jädrans korkad.

Har varit inne här förr... då klarade jag mig i 3 veckor i nykterhet.... nu är målet uppsatt i kortare tider.. nu ska jag klara hela denna vecka när barnen är här... utan alkhol... sen blir det ett nytt mål.... kan inte tänka för långt fram.. testat det förut.. och då blir jag så grymt besviken och går in i "gamla vanor" igen.

nä Vänner... nu är det fasiken dax... att lägga av med den här skiten och få se en mer positiv framtid... vilket jag tror kommer komma.... 2:a dagen nykter...

Kram till er!

Tack Charlie70! Verkligen vinlandet, och bor i turistområde så här dricks det överallt hela tiden. Men det går bra att bara sitta vid havet och njuta av solen också även om suget finns där?Verkligen jättebra med att ha detta forum att gå till?

Jag ska ge min kropp en nyårspresent i form av en 14 dagars Detoxkur. Har redan köpt en kur från alpha plus. Tror på själva idén om att rensa kroppen på alla gifter vi får i oss. Är nybörjare och det här blir min första kur. Är det någon som har erfarenhet och vill dela med sig av dessa?
/Mrx

Är bra att bara vara och hänga här, ladda dina batterier// kram Strulan

Jag blir inte så lätt överrumplad. Bara glad att det hjälper någon annan att skriva här. Men det är inte rakt igenom altruistiskt, det hjälper mig att minnas också. Den akuta fasen av att sluta börjar blekna något. Det är rutin att vara utan nu, men ändå nära till hands att falla dit. Inte så svårt att stå emot men då och då börjar jag ändå förhandla med mig själv. Då är det bra att vara här och ge och ta lite motivation så jag är kvar. Som sagt så har jag ju försökt sluta länge men det var inte förrän alla planeter var uppradade som det gick (bättre). Det var väl nån form av botten som sagt. Men nu har jag nästan glömt hur det kändes och det är mer ”sundheten” som driver mig. Att inte vara fast i ”det”. Att försöka var fysiskt lite yngre lite längre. Att inte ”snabbspola” livet med alkohol. Fast det kanske bara är jag som tycker att en tillställning på fyllan är över innan man hinner blinka, men på en nykter hinner man prata om allt och sen ursäkta sig när man är klar.
Men jag önskar dig också ett toppen 2020 (låter futuristiskt) och kom ihåg att vara hårdsnäll med dig själv. Jag tycker inte att man behöver skämmas eller ursäkta sig här oavsett hur många gånger det går åt skogen innan man lyckas (bättre). Ärligt talat fattade jag nog när jag var 20 att det skulle gå åt skogen. Så 21 år tog det mig men kanske 7-8 med mer aktiva försök. Allas kamp och anledningar är olika. Men bara att vara medveten är en vinst och leder till färre tillfällen/mindre mängd än det skulle gjort annars. Mitt liv är inte perfekt för att jag slutade, men det är i alla fall mitt liv, inte den bedövade reptilens liv. Fortsätt komma hit till oasen du med så ”ses” vi här. Kram

Vilken konstig vinter 9+ och fuktigt dvs slätten ligger i dimma. Är ju ingen snöälskare då det betyder skottning, men behöver sol och ljus.
En bekant ringde och behövde skjuts, mannen ifråga hade blåst rött på en bakfylla.
Tanken slog mig att det kunde varit jag, ödet eller tur har räddat mig där.
Nu är han fortfarande i chock och vidhåller att det måste varit fel på apparaten.
Lyssnade och försökte visa att han kan få hjälp och hur.
Men är inte bra på det där, har noll tålamod när människan ljuger för sig själv. Men han fick skjuts och ett nummer han kan ringa om han vill ha hjälp, till en klok man som har tålamod men ingen man dribblar med.

Vi har alla svagheter och detta var en av mina, får väl jobba på det nästa år.

Så fortsätter dagen med en sväng i dimman, i morgon måste jag ta mig till gymmet innan jag blir en soffpotatis?
Ha en fin dag med val som passar era liv, mitt val är nykter vad som än händer/: kram Strulan?❤️??

Var i somras du skrev senast. Nykter drygt en månad men märkte ingen förbättring i psyket. Minns att du testat kbt och en uppsjö mediciner. Kanske kan det vara ADHD eller något liknande som spökar. Håller tummarna för att du kanske är på rätt spår då.

Önskar dig detsamma.
Detta året ska vi få våra drömmar.
Gott nytt år?