Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Läste att du är tom, det går över. Var bara nöjd med läget. Ät ngt gott. Ta en promenad 5 km ute i den friska luften.
Dra till gymmet, låt dig bli trött! Fysisk aktivitet är balsam för en sargad själ.
Kram Sigge

jag känner samma sak

men i alla fall nyktert...jag har så mycket tid nu. Det dröjer nog inte så länge innan jag fyller tiden med annat, men än så länge tillåter jag mig att uppleva tomheten...det är inget positivt i den...saknar inte alkoholen men skulle säkert kunna få för mig att det är den som saknas.
Imorgon firar jag nyår med mitt ena barn som kommer hit och sover över. Vi ska bara umgås, äta mat, äta godis och ha det bra.

Mina bukhinnor (tror det i alla fall) är fortfarande ömma men i övrigt mår jag bättre för varje dag. Kroppen återhämtar sig från att ha varit marinerad med A och aldrig fått riktig vila. Inget riktigt sug ännu men ingen eufori heller, bara en slags tomhet.

Hej! Jag har börjat inse att jag nog är alkoholberoende, älskar känslan när man börjar blir full. Problemet är bara att jag dricker fööör mycket och gör dumma saker. Igår var jag ute och vaknade upp 8 i morse på sjukhuset med dropp, jag fick panik och sprang ut därifrånoch minnsINGENTING ac kväller. Vad ska jag göra? Jag kan inte dricka med måtta och glr alltod pinsamma saker och bråkar med folk, kan bli väldigt aggresiv... nu har min pojkvän fått nog och ttcker inte jag ska dricka mer, vad ska jag göra?

Det är ju jättebra att få samtalsstöd gällande din oro!
Jag förstår till fullo att du känner oro över ditt barn, tänk att få hjälp att hantera den :-).
Och så skönt att få en lugn, mysig och nykter nyår!

Kram!

..på allt utom att jag inte tidigare haft några vita perioder i syfte att sluta.
Jag har druckit utan att få problem eller nå någon botten. Trodde jag...
Nu, efter en period nykter, inser jag att mitt drickande visst haft konsekvenser. Stora konsekvenser...

Välkommen!

De första dagarna är verkligen inte lätta, jag minns...
Att allt känns trist, man vet inte vad man ska göra när man inte dricker - vanan är ju så stark att alltid ta ett glas, suget som kommer och går i vågor.
Smart att skjuta upp ditt beslut om du inte riktigt orkar vara bestämd i ditt nej.
Varför inte unna dig att tjuvsmaka på kakorna tillsammans med barnen? Otillåtet, onyttigt, busigt - men skadar ingen ;-)!

Jag sa till någon häromdagen: Den där botten som man måste nå för att verkligen kapitulera....den ser väldigt olika ut för olika människor eller hur?

För jag har inte gjort bort mig, blivit osams med någon eller ens ställt till med en endaste scen. Jag har inte heller druckit några jättestora mängder. Ändå tog jag också mitt nykterhetsbeslut strax före jul. Jag är alkoholist. En kronisk sjukdom som utvecklats under de senaste 20 åren. Jag har använt A för att få slappna av från ångest och oro. Jag har dragit mig undan för att få dricka ifred.

Så jag tänker också - enough is enough - bättre att sluta nu och inleda ett helt nytt decennium NYKTER. En dag i taget.
Kram
svagis

Det vill du inte. Du har ju bestämt dig.
Kram
svagis

Hatar mitt barn, fast egentligen älskar jag ju honom. Utan kärlek inget hat. Det är mycket som är plågsamt i en nära relation med en person som har ett missbruk, men det allra värsta tycker jag är när man inte längre känner kärlek. Just det är så svårt när man upplever sorg, oro, skräck, skam, skuld, ilska osv. Man måste genomlida alla dessa känslor för att hitta tillbaka till kärleken, vilket inte innebär att allt blir bra, men jag upplever mig hel som människa. Just nu är det så, men det växlar.

Idag är suget här. Förhandlingarna varvas med stenhårda ”nej”. Vad ska jag göra ikväll? I vanliga fall skulle jag dricka vin. Ska jag basta och sätta ansiktsmask? Läsa en bok? Se en film? Allt känns lite trist just nu. Vet att det är en liten stund. Suget går över.
Sista kakorna i ugnen, ungarna dekorer, bråkar och dansar om vartannat. Mitt sug åker bergochdalbana.
???

Så klockrent du skriver: "Man tänker mycket, tänk om jag hade jobbat med mig själv istället för att vara en duracellkanin och ständigt jaga efter det lyckliga livet och på köpet ta till alkohol för att dämpa det jag egentligen behövde få ur mig... känslor och alkohol är big no no!!"

Den tog i solarplexus på mig, på ett bra sätt. Ja, tänk om...
Men du har nog också rätt i att det bästa är kanske att bara släppa...

Tack!

Så glad att se att du är tillbaka!
Och att du inte har gett upp trots alla motgångar.
Blås liv i den där lilla gnistan du fick av att gå in här igen så kämpar vi vidare mott ett nyktert, eller iaf ett nyktrare, 2020.

Styrkekram!

Precis hemkommen efter en helg hos släkten och går direkt in här. MÅSTE påminna mig själv om varför jag inte ska åka iväg till systemet nu på momangen för att köpa mig "lite välförtjänt avkoppling".
Suget är starkt.
VAD ska jag göra för att kunna slappna av efter en helg på helspänn?
Jag är helt slut och huvudet matar på och matar på....
Påminner mig själv om att nu är ju faktiskt årets värsta helg avklarad. Inte ska jag sabba allt nu!
Har släppt räknandet av dagar lite... men räknar igen... på 117 dagen av nykterhet... Vill inte tillbaka till 0...
Andas.
Koka te.
Ska kika in hos er andra lite, har försummat det en period när jag bara fokuserat på att överleva julen nykter själv...

Det låter väldigt obehagligt och tufft med ovissheten och med rykten som säkerligen skapar ännu mer oro. Hur mår du i allt det här? Finns det någon i din närhet som du kan prata med?

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Amanda
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

jag ska vara hemma och ta hand om mig själv - njuta av att vara helt nykter, klar i ögonen när jag går in i ett nytt decennium :)
För första gången på flera år blev jag faktiskt bjuden på fest på nyår men jag avstår den här gången. Det känns som det klokaste jag kan göra just nu.
Vad bra att du får samtal på Hab - det hade jag verkligen behövt på den tiden när min dotter bodde hemma. Precis som du skriver så är den där oron väldigt triggande och jag jobbar fortfarande med att släppa oron. Min dotter är ju 29 och klarar sig själv med det mesta och jag måste visa att jag INTE oroar mig för henne längre så det är bara att fokusera på mig själv istället. Det var säkert så mitt nykterhetsbeslut växte fram också. Hur ser mitt eget liv ut? Vad behövs göras? Så nu sitter jag är, supernöjd på den 10 dagen :)
Kram!

Hej
Jag skulle vara extremt försiktig med alkohol om jag vore dig. Jag känner minst tre personer som utvecklat beroende efter att de gjort en gastric.
Känns inte som läkare informerar eller ens vet tillräckligt om detta och vad som händer i kroppen och hur den påverkas av alkohol efter en sådan operation men var rädd om dig.
/Grådask

Jag är ny här på forumet. Jag är 43 år och har de senaste 13 åren druckit problematiskt.
Jag väljer att säga att jag mitt drickande har varit i gråzonen. Mellan två extremer. Inte ”ett glas vin sporadiskt till en god middag och inget behandlingshem, avgiftning eller minnesluckor".
Jag har sökt hjälp för mitt drickande och vet att jag inte är alkoholist efter utredning, samtal och tester.. men likväl har jag bestämt mig för att sluta dricka. Detta att sluta dricka trots att man inte definierar sig som alkoholist intresserar mig. Jag har plöjt litteratur, poddar, websidor mm och kommit fram till att i Sverige är det fortfarande ganska svart-vitt. Du gör en test för att få reda på ”har jag alkoholproblem?” och så länge du inte får en slags uppmaning att sluta eller i ett frågeformulär trycker på ENTER och får svaret ”jag är alkoholist” så tror jag vi är många som har fortsatt att korka upp. ”Så illa” är det ju inte…
Jag sköter mitt jobb. Min partner klagar inte. Jag har inte fått några fysiska konsekvenser av mitt drickande .. än. Men det jag tänker att du kanske känner igen dig i, är att du - liksom jag
-har försökt sätta gränser för mitt drickande, men misslyckats.. gång på gång
-har inte nått botten.. än
-har svårt att sluta dricka när du väl börjat
-kan ha vita perioder, har börjat och slutat ett antal gånger men glömmer sedan hur det var och tänker att du kan testa igen. Denna gång blir det annorlunda!
-du vet att du inte har utvecklat sjukdomen alkoholism ..än
-du vet inom dig att det kommer inte bli bättre med tiden eller gå över av sig självt
-du känner en sorg över att aldrig mer få dricka men det står dig samtidigt upp i halsen av att försöka dricka måttligt och misslyckas
-när du druckit vaknar du mitt i natten och bannar dig själv varför det blev så här ..igen
-alkoholen ger dig ångest
-du har använt alkohol för att stressa ner eller ta bort ångest i perioder

Jag har börjat och slutat dricka alkohol säkert 30 gånger de senaste 13 åren.
Det längsta jag varit nykter är ungefär ett halvår. Varje gång jag börjar igen är det för att jag tycker
att det gått så bra att vara utan och jag har trott mig ha kontroll över det. ”Denna gång blir det annorlunda!”. Har kommit fram till att det tar mig ungefär två veckor att komma tillbaka i gamla hjulspår. Jag kallar det att ”dricka upp mig igen”. När jag varit utan alkohol några månader smakar det starkt och jag tål inte mycket. Då tror jag att ”nu har jag fått ordning på detta” men gången efter kan jag dricka två glas och sedan rullar det på. Efter ungefär två veckor är jag tillbaka i det stadiet att en halv flaska vin är som att vrida på en kran och jag vill ha betydligt mer. Och så snurrar det på.
Jag har aldrig druckit så mycket att jag fått minnesluckor. Jag har aldrig vaknat nerkissad eller nerspydd. Men jag har problem med ångest och det har förvärrats av alkoholen och bakfyllorna.

Nu har jag kommit till den punkten att nu vill jag inte mer. Den 22 december bestämde jag mig att
’enough is enough’. Hade tänkt vänta till efter jul och nyår, men varför vänta på något jag vet är oundvikligt. Jag vet att det kommer bli tufft men jag ska lyckas. Jag väljer att sluta innan någon i min närhet kommer be mig att sluta.
Känner du igen dig? Dela gärna dina tankar.

Gott Nytt nyktert 2020.
/Grådask

Vad härligt att läsa att den här dagen är betydligt bättre än den föregående! Också fint att du delar med dig av både det som är ljust och det som bär mörkare stråk, det är ju så livet är. Du berättar så levande både om byggprojekt och om inre tankar och känslor, och på så sätt ger du också andra chansen att förstå.

Fortsätt att berätta om hur du har det, i med- och motgång. Vi finns här och vill gärna lyssna.

Varma hälsningar,
Amanda
Alkoholhjälpen

Jag hänger i ?!
Vet att detta också kommer att gå över. Känns något mer hanterbart nu.
Nykter.
Nöjd med det!
Kram
/Fibblan ?.

Tack Mirabelle, tack för ditt fina inlägg. Visst är jag medberoende, har skrivit det förut här på forumet men fick skit för att jag skrev det. Jag har i alla år försökt förändra världen runt omkring oss bara för att se till så hon hela tiden är nöjd. Det misslyckas ju dock ändå eftersom hennes behov ändras hela tiden. Vad som var korrekt beteende ena gången är inte korrekt nästa. Jag har i princip tappat kontakten med min egen familj pga allt detta.

Många skriver att man måste hamna på botten innan man kan sluta dricka, jag är inte där (än). Men jag är på botten med min fru och jag skiter uppriktigt i henne just nu. Hon fick ett utbrott igen på ena dottern så jag tog med barnen ut så nu har vi lugnt ute i lekparken.

Hej brudar !
Gott nytt år på er! 2020 kommer bli ett jäkla bra år för oss 3, känner på mig det.
Nu drar jag iväg till Thailand ?? och får mig en jövla utmaning dels vara nykter på flygresorna samt vara nykter i solen. MEN tänker på Pippi och ”det här har jag aldrig gjort förr, så det kommer säkert gå bra”
Jag ska hålla i! Inget velande!
Ska mata på mina nu 45 dagar vita som snö ⛄️.
Kram på er
Sigge

Tack Sigge önskar samma till dig.
Gott Nytt år!
Kram

Hej,
Jag gjorde min sleeve för 2,5 år sen. Var alldeles för glad i alkohol redan innan op men nu är det mycket värre! Är exakt som du Louise. Häller i mig tills jag är pruttfull får minnesluckor och massa ångerst. Ett glas går inte. Det är stora mängder ja lyckas få i mej oxå. Flera flaskor vin är inga problem. Ja dricker tills jag deckar totalt. Vet inte hur ja ska lyckas ta mej ur det, men något måste jag annars har jag nog ingen familj kvar snart.

Hej
Fan vd du är bra! Bara att du skriver här och sätter ord på ditt sug, visar en jävla styrka!!
Du fixar detta!
Tror stenhårt på dig.
Lycka till med baket och din respekt och självkänsla tackar dig för ditt beslut (inte bara barnen).
Så glöm inte att klappa dig på axeln emellanåt och säg ”fan vad jag är bra”
Kram Sigge