Senaste kommentarerna i forumet

Vi kämpar ju på här TILLSAMMANS som du vet! Kram Rosa

Igår var det tydligen 80 dagar upptäckte jag. Fan vad grym jag är! *klapp på axeln*

Firar genom att på lunchrasten gå ner på stan och köpa mig en svindyr orkidé i blomsteraffären ?

tack igen för att du kommenterar! Absolut kan jag tacka ja ibland och nej ibland. Jag försöker känna efter när ett ja är ett så att säga positivt ja, att jag inte t.ex. söker anledningar att dricka pga orolig eller något sånt, utan för att jag tycker det passar i och förhöjer just den stunden. På samma vis säger jag nej till situationer där jag tycker det finns en risk eller om jag bestämt mig för att inte dricka redan.

Mitt absolut största problem med alkohol har varit att jag druckit mycket själv och att jag använt det för att dämpa ångest och för att sova. Det har inte varit "tillfällena med vänner/familj" som varit mitt problem, därför försöker jag ha kvar dom tillfällena men skala bort det andra.

Det kommer inte vidare "naturligt" för mig att ta hand om mig själv på ett sunt och balanserat sätt så därför har jag väldigt lätt för att trilla in i det ena destruktiva mönstret efter det andra. Detta är mitt mönster! Då och då kommer jag liksom "på" att det vore bra/på tiden/absolut nödvändigt att göra ett ryck och styra upp mina vanor. Då har jag som du sett skapat trådar här, exempelvis. Sedan har jag väl tröttnat, något har hänt i livet som gör att jag lägger det helt åt sidan och återgår till slentrian/likgiltighetstänket, låter mina impulser styra helt vilket leder till kortsiktig belöning (dricka för att sova ikväll istället för att reda ut källan till sömnproblemen). Sen går det en tid och jag börjar känna att det byggs på av ångest inför min livshållning och så är jag här igen..

Jag försöker inte försvara mitt val att fortsätta dricka, eller jo, det kanske jag gör? För i nuläget känns det som en väg jag kan klara av att gå. Och en väg jag föredrar före den mer hårda/svåra och absolutistiska.

Jag testar det nu i alla fall. Jag dricker inte ensam, köper inte hem alkohol om den inte ska konsumeras med någon/vid ett visst tillfälle. Begränsar och har helikopterperspektiv på mitt intag, osv.. det har bara gått två veckor hittills, så vi får se hur det går!

hur går det för dig?

tack för din kommentar! Det stämmer, att det är det jag gör, begränsar istället för att sluta :) Tack för tipset!

Jomen det går jättebra! Och, ja, jag struntar i hans tvivel. Fast jag blir förbannad av och till!

Tack rara ni. Jag vet ju att detta forum hjälper en i nykterhet. Det som jag fallerat på är den klassiska förnekelsen, att jag kanske klarar detta själv. Att jag inte har så stora problem ändå... det känns så tröstlöst att återigen hamna på ruta ett. Kan man verkligen bli nykter, på riktigt? Varför vill jag så jättemycket i början för att sedan märka att viljan avtar? Förstår att svaren har jag redan, och även redskapen, ändå faller jag tillbaka i gamla mönster så småningom. Känns verkligen som om jag är helt sjuk i huvudet, än hit än dit. Får bara försöka ta en dag i taget och få hjälp. Och här får jag det. Vilken hjälp jag får på mottagningen får vi se, men tar fan all hjälp jag får. Känns som jag skulle kunna lobotomera mig om jag visste att det skulle hjälpa....nä nu ska jag ut i trädgården som förhoppningsvis får mig bort från alla mörka och tycka synd om sig själv tankar. Idag är jag nykter. Kram alla

Så bra du kämpar, känner igen mig i allt du skriver. En dag i taget funkar, kanske t.o.m. en timme i taget. Jag är inne på dag 2. Styrkekram till dig

Jag förstår att det kommer bli en ansträngande dag. Att behöva gå på ett möte där man känner att man är i ett utsatt läge redan innan är inte enkelt. Tänk så bra det då är att du faktiskt inte dricker nu, och har inte gjort det på flera veckor. Det är bra pytteliten.o.trasig! Det kan du vara stolt över. Du kan åtminstone säga att du har tagit itu med detta problem!! Kram på dig!

Jag tyckte också att de värst perioden var den första månaden. Fick mycket gjort och kände mig starkare än någonsin. I månad nummer två kom tröttheten, jag är mattare i kroppen och orken tar fortare slut men nu är jag inte längre "stissig" eller rastlös, den känslan som jag tidigare har druckit på. Nu kan jag njuta av min trötthet och koppla av i den. Bra jobbat Hambodans!

Jag får inte heller speciellt mycket hejjar-rop från min man, faktiskt i princip aldrig....men han har heller inte vetat hur djupt jag tittat i flaskan heller. Just nu behöver jag inte hans klapp på axeln, jag får så mycket tillbaka här och det kan jag leva på länge!! Kram Rosa

Idag är jag på G!

Kram Saskij

Nykterheten rullar på, dock bara inne på tredje veckan men mår så mycket bättre. Sover oavbrutet hela natten förutom en kisspaus mitt i natten. Har gått ner en del i vikt och har mycket mer energi. Kan dock inte säga att jag har så kul, men det får väl komma senare. Håller benhårt i mina rutiner vilket fungerar bra, förutom på helgen då jag inte jobbar och det är också då de flesta bråken med frun kommer (detta är dock ingen skillnad mot när jag drack).

Har fortfarande inte tagit ett beslut om jag ska dricka i framtiden eller inte, tror ett sådant beslut passar bättre efter ett tags nykterhet och inte nu. Så nu fortsätter jag att vara nykter.

Har det fortsatt gått bra? Om maken tvivlar får han göra det, eller hur? Prove him wrong! ;-)
Så härligt att se att du fått sådan energi. Det inspirerar mig, som är inne på min tredje dag som nykter.

Håller tummarna för att det gått fortsatt bra att avhålla sig från eldvattnet. Om inte...se det bara som en litet potthål i en annars vacker och ängsomgiven väg.
Kram

Har du någon vårdkontakt idag? Är den rätt för dig? Kan du gå privat?
(T.ex. att använda dig av remisshjälpen.se för att bli remitterad. Att kunna gå och stå är ju rätt fundamentalt för måendet minst sagt.)
Håller med "ostrukturerad" här om att du måste gå vidare med att söka stöd för att åtgärda det som orsakar smärtan.
Kram

på att mannen ifrågasätter nykterheten..
Hur reagerar du på det? Jag känner mig både kränkt, ledsen och vansinnig!
Även igenkänning på att suget inte finns. Det är jag tacksam för eftersom min hela tanke här är att någon gång ha a i mitt liv igen men inte som slentrian/vana "bara för att" utan välja de tillfällen som faktiskt har ett VÄRDE.

Du verkar ha gått igenom en del saker, precis som jag.. (som vi alla!) Jag brukar tänka att allt man går igenom under sitt liv MÅSTE sätta sig i oss på nåt sätt.. Vi hamnade tyvärr här på detta forumet, men jag slås av likheterna i inläggen på tex viktväktarna. Där mår många också oerhört dåligt psykiskt men har istället tagit mat som dövning..
Det viktiga är nog att man tillslut drar i sin handbroms. Då kan allt bara bli bättre.

Har läst hela tråden...snacka om årslånga cliffhangers! ;-)
Jag har väl i grund och botten samma fråga som du, vad "gör" man istället, men läser många klokheter i din tråd, bland annat din egen reflektion om att drickandet skulle kunna ses som tidsfördriv och beroendet att man inte VILL göra annat - att det är själva beroendet. Att träning och bio är vardagsthrills som också kan ge ett antal lustpromille vardera i en rastlös kropp.

Kanske blir det inte så att alkoholberoendet byts ut mot fiske och tyllgardiner, utan att bygga drakar av Postnordskartonger eller samla på buteljer från Andra världskriget. Kanske att barfotaspringa, trimma vattenpudlar eller hoppa fallskärmar från olika höjder? Men vad vet man om det - så länge hjärna och kropp uppehåller sig i kassan till Systembolaget?

Fortsätt gärna att skriva här.
Jag är både läs- och skrivsugen och skulle tycka det var ökentorrt med tystnad på forumet.
:-)

Efter diverse trådläsande insåg jag att jag nog hörde hemma här! Nu snart inne på fjärde veckan och fortfarande inget sug! Livet rullar på och jag har insett att det är bara JAG! Min man tvivlar på att jag är nykter - jag måste ha spelat bra - och kommer inte med uppmuntrande tillrop som jag kan känna att jag behövt! Men jag har bestämt mig och är enveten som få, så det SKA gå!

Har läst igenom hela din tråd och elva veckor är fantastiskt bra gjort av dig. Det är lite också som att det är två personer som skriver. I början var du nästan som person som var lite uppgiven och i sig själv i de första inläggen och svaren och nu de senaste lite mer öppen mot andra och snällare mot dig själv. Du verkar mycket mer positiv. Så mycket starkare, mer närvarande.
Jag inspireras av den resa du gjort redan här och hoppas att du kan hålla i detta nu. Jag är själv på dag tre och är lite mer oklar ännu i vart och hur denna resa ska ta mig, så tack för att jag fick ta del av ditt inlägg.

Grattis till 7 dagar! Det märks att du är rejält på G nu!

...välkommen hit. Jag är på samma plats som du, tvåbarnsmamma med alkoholen först som medicin, sedan som trigger. Jag har också varit mobbad som barn och har en situation just nu av kränkningar på arbesplatsen vilket gör det lite extra motigt att kunna stå emot behovet av alkohol. Mina föräldrar drack däremot ingenting alls. Jag har stort behov av kontroll på olika sätt, men fick verkligen en insikt i att jag faktiskt använder alkoholen på samma sätt som dina föräldrar, att jag släpper mer på "strukturen" på helgerna, precis som dina föräldrar. Det är alltså det som jag ger mina barn just nu och det har jag inte sett tidigare, så tack för den insikten.

Mitt alkoholberoende tog en ny nivå i söndags och det skrämde själen ur mig, så nu har jag i alla fall hållit mig nykter sedan dess. Det här är, och ska förbli, min tredje dag nykter.

Slutligen vill jag skriva att jag tycker att du redan verkar ha kommit långt i dina tankar kring varifrån du kommer och var du befinner dig i förhållande till alkoholen. Den "sköna" stämningen som barn, som medicin mot måendet, att det övergått till ett beroende. Du antar även dina barns perspektiv, hur de kan tänkas se på dig själv (kanske kan det bli din största vapendragare i kampen....att verkligen försöka sätta dig in i hur dina barn ser dig nu. "Om han/hon skulle komma in och se mig nu, vad skulle han/hon tänka/känna?" "Hur påverkar detta jag gör nu, det mina barn kan tänkas göra mot sig själva och de omkring sig i framtiden?"

Jag såg helt plötsligt mig själv hur mina barns ögon i måndags morse, när jag vaknade upp från den hemska söndagen och det ska jag försöka använda i mina tuffaste stunder, för när självföraktet sätter in och jag känner att jag inte är VÄRD något bättre, så kan jag använda mig av att MINA BARN är värda något bättre.

Hur känner du inför Valborg, röd dag på Första Maj (samtidigt fredag)? KÄnner du att det utgör någon utmaning för dig?

Kram

Tack för de stärkande orden! Jag kan! Jag vill! Jag ska!

Men... Tar en dag i taget!
Idag väljer jag att vara nykter!
Idag har jag vaknat vacker!
Idag känner jag mig stark!
Idag känner jag mig klok!

Klok som en uggla!
?

Kram Saskij

Heja er, vad bra kämpat. Jag följer och tänker att det är ett så himla bra stöd att ha en ”dagskompis”.
Igår gick jag tillbaks i min egen tråd för att minnas dag 6,7 och allt som hänt sedan dess. Den stora vinsten är orken, tycker jag. Och att leva utan skam i kroppen.
Nu siktar jag på 4 månader nästa vecka, vi gör det här ihop!
Kram.

såklart mycket bottnar i att jag druckit.. men det är så mycket mer.. gammalt.. jag undrar om jag hade levt med mig själv ibland. Men det gör jag ju varje dag. Och har i perioder tröttnat nåt vansinnigt!!
Kan heller aldrig förklara varken för mig själv eller honom varför det blir som det blir. Och det är hyffsat jobbigt för han vill ju ha SVAR! Men precis som att hans hjärna drar upp gammalt och automatiserat tar vissa attack-grepp så antar jag att min hjärna har automatiserade försvarsställningar!
Jag hoppas det inte äter upp all min energi och att jag verkligen blir lyssnad på. Jag tycker själv jag har ett helt annat tankesätt än för bara några veckor sen. Men det är helt beroende på hur mycket gammalt som ska geggas i.

Ha en fin dag! Alla dagar blir vad man gör dom till. <3

Anders Hansen är superbra. Sett både dokumentären och läst hans bok ?

Fick förlängd sjukskrivning i en vecka för Corona och inte för mig som person. De kan inte sjukskriva psykisk ohälsa över en app. Vilket jag kan förstå. Fick order om att höra av mig till vårdcentral, så det gjorde jag. Fick prata med en psykolog över video och grät mig igenom hela samtalet.
Sen ringde de tillbaka och sa att jag inte får läkarkontakt eftersom mitt mående är på grund av arbetsmiljö. De sa att jag ska gå tillbaka på måndag... så jag tänkte att nu är det lixom kört. Hej psykakuten! Skrek i en kudde, länge sedan jag skrek rätt ut i luften. Det var ifs väldigt skönt att lätta på trycket genom att skrika ut ångest. Tips.

Sen reste jag mig ur hålet och tänkte att nej. Jag förtjänar att träffa en läkare. Jag behöver en ordentlig utredning på mitt mående. De ska lyssna på mig. Så jag sa nej. Mailade tillbaka att det är
Mitt mående som jag är orolig för. Att jag varit där förut, att jag känner igen mina tankar och beteendemönster. Att jag behöver hjälp. Sen ringde jag en till doktor och han hänvisade tillbaka till vårdcentralen...

De ska ta upp mitt ”ärende” på dagens rond igen. Annars är det faktiskt bara för mig att pallra mig till psykakuten för att få prata med en läkare fysiskt. Vilket suger så hårt och jag vill verkligen inte behöva vara där.

Tur att man är en envis jävel.
Ska jag behöva bryta ett ben för att bli lyssnad på?... ska jag behöva hota om att ta livet av mig för att få leva? Så mycket oklart.
Tänker nog byta namn till murphy.

Är vid gott mod ändå. Eller relativt. Bättre än igår. Kunde inte sova i natt. Håller mig ifrån alkoholen iallafall. ??

Fridens ☀️

det var verkligen längesedan.

Jag såg att du uppdaterat din egna tråd, och att du haft det tufft med A. Jättebra att du sökt hjälp och tar ett omtag med nykterheten.

Som du ser så är min aktivitet här inne mycket låg. Senaste egna inlägget var i höstas.
Däremot är jag in och läser runt lite i trådarna någon gång i veckan.

Men som sagt, jättebra att du tar ett omtag och börjar leva nykter igen. Gå inte runt och gräm dig och ha för mycket ångest över det som varit p.g.a. alkoholen. Det som varit och skett kan vi inte ändra på. Däremot kan vi genom att undvika att sträcka ut handen efter glaset, radikalt ändra vår framtid. Dag för dag.

Välkommen tillbaka Jullan65!

Styrkekramar!

Grattis till 7 nyktra dagar, hurra!

Ha tillit för att det blir bra, både med nykterheten och utmattningen. Känn ingen oro för hur du ska klara av det - du klarar det! Du har tagit kommando över ditt liv ?

Att skriva funkar som självterapi för mig också. Jag tvingas sätta ord på vad jag tycker, tänker och känner.

Kram ?