Senaste kommentarerna i forumet

Bra tanke att köra en vit period och avstå helt. Sedan kan du ju prova dig fram hur du vill göra med alkoholen. Jag har provat vita perioder varvat med måttlig konsumtion sedan jag blev aktiv på Forumet. Det har gjort att jag fått en helt annan inställning till alkohol. Varför ska man supa skallen av sig? För mig är det något som jag tar helt avstånd ifrån. Lagom kontrollerad konsumtion kan jag uppskatta men inga fyllekalas. En dag i taget ?

Bra jobbat, så glad jag blir för din skull! I dag har jag varit nykter i 31 dagar. Ska ta mitt peth prov imorgon och är jätte nervös över att det inte blir godkänt. Ska bli intressant och se vad jag har i peth värde när prov svaren kommer. Kämpa på du tappra kämpe, Vh Mary-lou

Hej! Jag känner nog mig ungefär som du i dag, fast inte på grund av krångel utan på grund av regn, inget att göra, lite omotiverad. Lite tråkigt helt enkelt. Eller som jag föredrar att kalla det, helt ok?. Men det har vi ju lärt oss vid det här laget, sådana dagar är mycket bättre än dagen efter en ”blöt” kväll.

Ha det bra och glöm inte att vattna fröna?

Kram

Aldrig smugit heller, letar med efter nån sorts balans, jag gillar ju öl och vin i rätt mängd, mitt problem är att jag ibland har svårt att sluta i tid. Bestämt mig för en längre vit period nu för att försöka komma fram till hur det ev konsumerandet av A ska se ut i framtiden

Bra att du är nykter! Bra jobbat! Men du får ha lite tålamod, det blir bättre med tiden. Sen är ju livet utan a inte alltid guld och gröna skogar. Men du slipper all skit som alkoholen förde med sig som bakfylla, krämpor och en kropp som tar stryk. Efter två veckor fick i alla fall jag en period på några veckor med ”lyckorus”. Ta dag för dag, så är du snart där?

Kram

Så skönt att du fixade det!? Jag har alltid tyckt dag 3 är den värsta. Kör vidare nu bara, en dag i taget, inte ge upp.

Kram

Äntligen....

så fixade jag dag nr 3! Det var evigheter sedan...??

Kram?

Idag kl 16 blev jag plötsligt helt slut. Som när man blåser ut ett ljus. Puts väck. Hittar inget som kan förklara det riktigt.

Något undermedvetet kanske. Dels var jag på min arbetsplats idag för första gången på en vecka. (Allt var som vanligt, väldigt glest med folk.)

Dels skulle jag ta emot och handleda en presumtiv vikarie som jag hoppas kunna anställa nu i maj. Först måste jag dock se om hon håller måttet.

Kan jag anställa henne så löser jag många problem på ett bräde, men hon måste som sagt hålla måttet.

Mitt första intryck var okej. Verkar stabil, inte ängslig, kom med egna idéer, kastade sig på uppdraget med liv och lust och levererade okej efter relativt kort tid.

Plus att hon tog emot min kritik på bästa möjliga sätt. Hon ska jobba imorgon också - och går formkurvan fortsatt uppåt för henne så är vi hemma.

Antagligen fanns det en anspänning i mitt undermedvetna, som släppte när hon gick hem idag. Det var verkligen inget jag funderade på medvetet.

Allt blir som det blir brukar jag försöka tänka, men mitt omedvetna var kanske mer oroligt än mitt medvetna jag ?

Vilken tur att jag i dagboksform fick möjlighet att reda ut det!

Huvudsaken är att jag lyssnar på min kropp i de lägena. Packade ihop direkt när jag kände den enorma tröttheten. Det är som om jag blir klubbad i bakhuvudet - jag blir helt väck. Är färdig att rasa ihop i en liten hög.

Exploderande huvudvärk i bilen hem. Nu har jag diskat och ätit och ska ut och cykla strax. När skallen är trött behöver kroppen jobba.

Läser tillbaka i din tråd och har ungefär som du, vid snart 4 månader en liten svacka. Men herregud om jag hade druckit hade det varit en bottenlös damm att halka runt i. Så tacksam trots dessa mindre skojiga dagar (måndag, frusen, stressad) att vara nykter, och har stor hjälp från dig och andra som vet hur det är. Betyder mycket. Heja oss!

Idag är det regn hos mig. Känns som att allt stannat upp. Livet kommer ikapp igen. Varför har jag gjort de val jag gjort. Hur hamnade jag i denna situation? Halva livet är levt nu om jag blir 100 år...

Är det för sent att hitta tillbaka till ett meningsfullt liv, utan a?
Är jag redan förstörd?

Förlåt men stora depptankar har trängts i mitt huvud idag. Men jag är fortfarande nykter... Snart fem dygn.

Vad händer sen?

Längtar efter glädje och ljus igen, att få skratta högt känna förväntans glädjeglitter utan a, vill kunna njuta av livet utan a.

Vill kunna njuta av mitt eget sällskap utan a.

Saskij

Det är fint att ha er som bollplank och stöd när man tappar bort sig själv ibland.
Jag har försökt att ta avstånd och lägga all min kraft på mitt mående och givetvis mina barns under denna tiden som han varit iväg på LVM. Det är snart 3,5 månader så det är lite tid kvar.
Jag känner att avståndet har varit nyttigt för mig. Det har gjort att jag hunnit lära känna mig själv och mina behov som varit undansatta så länge.
Men oron för vad som händer när han kommer hem har jag lite svårt att låta bli att tänka på.
Må väl Kram Azalea

Hej! Gick med pga oro för min bror. Vill också veta hur man konfronterar honom. Har du fått tips eller råd???

Hos mig själv.
En alltigenom stressig och krånglig dag.
Hinner tänka: OM jag hade druckit hade jag velat ha trögflytande rödvin intravenöst.
Nu dricker jag ju inte.
Alla dagar är som ni vet inte roliga särskilt inte känslan av att känna sig jagad för att förutsättningarna att göra sitt jobb bra, inte är de bästa.
Men alla dagar som drickare är inte heller roliga. De är t om sällan roliga.
Sammanfattningsvis är inte alla dagar roliga men förutsättningarna för morgondagen är ljusare så här.
Vara i. Hålla ut. Konstigt att vi, några av oss, ska avkrävas det i så hög grad. Jag tänker att det bör finnas en uppsida. Men inte ens det är säkert. Oavsett vilket, nykter idag. Kanske är det den enkla uppsidan. Kram på er.

Jo, nu känns det bra..Jag söker ju tills jag finner?..Denna relation tror jag mycket på..Vi har intressanta samtal, grejar med hus och hem, och skojar en hel del..Jag tror att detta är äkta kärlek, och hoppas att det är hållbart..Ju tryggare jag känner mig i relationen, desto bättre känns det att tänka på en gemensam framtid..Denna man har även flera vänner som slutat dricka av hälsoskäl..Smarta vänner!! Vilket också gör det enklare att umgås..Kommer att vara less på fylla resten av mitt liv..Varm kram till dig lim❤️Och alla andra forumvänner..???

Idag och jag åkte till jobbet och var nervös. Jobbade hemma förra veckan och efter fredagens panikattacker var jag nog inte riktigt i form. Fick gå hem kl 9.30 för jag började bara gråta. Kände paniken var nära. Mina kollegor är så underbara och kramade mig o sa gå du hem det är ok. Men fan vad misslyckad man känner sig. Varför kan jag inte bara funka som en normal människa. Jag har ju allt.en snygg underbar man 2 fina barn.villa vovve ja allt jag kan tänka mig men jag är inte mig själv. Har tappat mig själv,min lycka,min inre lycka. Alkohol är jah inte ett dugg sugen på så det är väl ett plus men denna jävla ångest. Fy vad jag hatar den. Kan den inte bara lämna mig ifred ngn gång. Oj nu skenade det. Jag jobbade i alla fall hemifrån resten av dagen o det gick ganska bra. Jag o M åkte iväg för att handla. Han i affären o jag utanför. Kände ångesten kom men jag följde ändå med i en mindre butik för att hämta paket efter bara för att jävlas lite med ångesten.Jag gläds liksom inte riktigt lika mycket åt dessa nyktra dagar som jag gjort tidigare men det kommer väl . Funderar på att jobba hemifrån imorgon igen så jag får andas lite och slippa möta alla människor som jagar mig konstant för de mest banala sakerna som jag vet de kan lösa själva men så är det när jag alltid fixat allt. Älskar detta forum och allt vad det ger. Kram?

Jaha, ännu en bedrövlig helg passerad. Han bestämde att dricka fredag och lördag, av erfarenhet vet jag att detta inte brukar gå bra. Han dricker och blir förändrad nästan på en gång, verkar som att han nästan söker bråk. Blir lättirriterad och lättkränk, går inte att prata eller resonera med. Men jag måste ju eftersom huset måste bli klart. Jag kan inte bara dra. Hur gör jag för att hantera detta? Ja, jag försöker att inte bemöta hans elakheter, går iväg för jag orkar/vill inte höra hans kränkningar av mig! Så mycket skit jag får av att gå iväg, ibland slutar han dock. Mycket lättare att bli slagpåse när jag syns... Ibland kan jag tycka att det är skönt med dessa helger för då vet jag varför jag har bestämt mig för att gå. Svårare när vi har bra dagar. Skriver också dagbok för att jag ska komma ihåg hur djävligt det är om jag börjar tveka.

Jag har i alla fall gjort två bra saker för mig själv förra veckan. Jag har inte druckit läsk eller saft och inte ätit godis. Jag tänker att jag tar små steg för att må bättre. Jag tränar också på att få en bättre kommunikation med honom, det känns bättre för mig. Han märker inget men jag känner att det är av mindre betydelse. Jag gör detta för att jag ska må bra. Jag är inte glad om jag är sur, grining och irriterad. Jag försöker släppa den biten och kommunicera på ett konstruktivt sätt med att tala om vad jag vill och uppmuntra honom när jag ser bra saker hos honom. Känner också när jag gör dessa övningar och inte får något tillbaka - är det bara mitt ansvar att se till det positiva och lyfta honom? Har inte han något ansvar, känner att jag blir irriterad vilket gör det lättare att fokusera på mitt mål. Kunna lämna honom bakom mig.

Jag har min bästa vän i vått torrt som stöttar mig. Hon tycker att jag redan skulle lämnat honom, men det tar lite längre tid för mig. Men så himla skönt att ha någon som står bakom mig till 100%. Idag blev hon riktigt förbannad och då inser jag vilket sjuk liv jag lever. I helgen sa maken "Vi har inget liv", i syfte att vi har det så tråkigt eftersom jag inte vill dricka, "ha kul" och normalisera drickandet. Hon och detta forum får mig att gå vidare i min utveckling som redan börjat innan jag lämnar. Och också att se det sjuka som man lever i som på något sätt har blivit normaliserat och som jag faktiskt tillåter! Men nu är det snart stopp på dessa tokerier.

Och chefen har delegerat avtackningen till en annan person. Många säger att min chef är en psykopat och narcissist. Jag är någorlunda rakryggad i att gå därifrån men det känns väldigt orättvist och fult gjort av min chef. Hon annonserade ut min tjänst när jag tog kontakt med facket. Jag klarar mig och vill egentligen inte vara kvar. Men det har varit en väldigt tuff resa. Jag har massor med stöd men blir ändå sjukt sugen på att åka och köpa en flaska vin. Jag som inte ens dricker när jag inte mår bra.....

Det känns bra att va anonym här ,,,jag kör på ett tag själv sen får vi se om jag känner för att berätta för nån helt enkelt ..
Jag har surfat runt och läst i trådar och det känns hoppfullt att så många klarar av det men framför allt ärligheten och att man inte blir dömd om man skulle "trilla" dit ...
Tack igen , ni är fantastiska :) :)

Varje morgon när larmet väcker mig sitter jag sömndrucken på sängkanten en stund och tänker högt för mig själv: ”Idag väljer jag att vara nykter.”

Elva nyktra veckor igår, tjoho!

Stort grattis till två nyktra veckor ?

Keep up the good work!

Våra farhågor är alltid värre än verkligheten. Alltid. När ska vi lära oss det? Fast det beror kanske på dagsformen.

Jag försöker tänka att allt jag ska göra kommer att gå bra. Och går det inte bra får jag hantera det då. Ändå kan jag stimma och oroa mig som sjutton inför vissa saker.

Otroligt bra att du kom iväg på AW! Det spontana blir oftast bäst faktiskt.

Inte så konstigt om du är ledsen om det närmar sig årsdagen. Man brukar väl säga det om sorg, det måste gå ett år innan det stillar sig lite.

Försök att göra något positivt av det. Leta upp bilder på din mamma, snacka minnen med någon annan som minns henne. Låt minnet efter henne blomma ?

Kram ?

? ?

Ny vecka! Försöker fokusera på nuet och dagen som är. Vara till lite nytta & glädje för dem jag kan. Ikväll är det möte! ?

att nå botten kan vara ens räddning. Eller kanske måste man dit ner för att kunna pröva nya vägar. Jag tänker som du gör när det gäller allt man har varit med om, man har lärt sig mycket om sig själv. Eller rättare sagt man har valt att göra det, för det tror jag man väljer. Man kan också välja att vara som ett löv för vinden och vara martyr, tycka synd om sig själv. Men jag har valt att, precis som du, jobba med mig själv. Väldigt klokt av dig att inte störa ditt eget liv med tankar runt ditt ex nykterhet. Hur mycket tid har man inte lagt på såna tankar? Jag lade enormt mycket tid och känslor på det när vi var ihop. Men det ligger ju som vi nu vet utanför vår kontroll.
Jag har köpt mig en hängmatta, en vildmarksvariant. Jätteroligt, man hänger upp den där man tycker det är fint. Vi är några stycken som antagit utmaningen. Hittills har vi gett oss ut i urskogen och haft sjöutsikt varje gång. Underbart! Sist var det helt stjärnklart. Jag låg där och tittade upp på himlen, det var som en ostkupa med stjärnor som omslöt mig. Kände mig liten på ett skönt sätt och kände just då i den stunden att livet är toppen. Försöker samla på såna stunder nu. Så enkelt att genomföra och ger mig massor med energi.
Vad bra att du har fått till stånd en utredning när det gäller Adhd. Kanske jobbigt att få en diagnos? Men samtidigt öppnar sig ju möjlighet för hjälp och stöd.
Ta hand om dig! Och tack för ditt kloka inlägg. Kram

Kände mig starkare idag, kanske var det din kraft som lyfte mig en bit över ytan..? ? skönt är det iallafall ?
Hoppas den håller i ett tag, ska göra mitt bästa för att också själv fylla på den. Lugnt och fint.
Inte ta i för mycket, lagom är bäst.

Sänder en stor kram,? tack för att du finns ??

Bra att du är tillbaka här. Jag minns att när jag läste när du gjorde det där "experimentet" (#138). Shit, hur vågar du.
Och så här i efterhand var det nog inte ett så lyckat experiment. Men gå tillbaka och läs vad du skrev i ditt inlägg # 126. Du skrev att du ville minnas det.

Kämpa på nu, du kommer tillbaka!