Senaste kommentarerna i forumet

Precis så. Stressen och oron kring ens barn slapper ju aldrig. Man kan inte logga ut från det livet helt enkelt. Sedan vår skilsmassa och varannan veckas livet som jag har numera har jag dock fått både öva på att slappa men aven fått otroligt valbehövlig vila. Trist att en skilsmassa ska behövas för att man ska få vila sig. Jag gillar egentligen inte begreppet medberoende, men det var ett nytt anvandningsområde för mig nar du sager "medberoende till sina barns diagnoser". Du får jattegarna utveckla hur du resonerar om du vill vid tillfalle. Jag ar genuint intresserad! Återigen, kanns bra att vara har och tack för ditt svar Strulan!

Jag ar ny har och har last din och andras trådar. Vill bara saga att jag tycker du har en beundransvard installning till hur du hanterar ditt nyktra liv! Mitt mål ar precis som ditt, att vara helt nykter. Jag ar nu på dag 6. Kanns toppen! KRAM!

Tror att det där är väldigt vanligt ibland föräldrar med barn med olika diagnoser och sjukdomar.
Från början funkar ju alkohol så att hjärnan får vila en stund, sen tyvärr gör den hjärnan ännu mer stressad och så rullar det på.
När det är ens barn så släpper aldrig oron och stressen byggs upp.
Träffade många föräldrar i mitt förra jobb, som man skulle kunna kalla medberoende till sina barns diagnoser de fick aldrig någon vila.
Det borde finnas redan tidigt stöd för föräldrarna så de orkar.
Så klanka inte ned på dig själv, utan ett bra steg att du är här. Finns massa bra människor här som stödjer och hjälper, även ett bra självhjälpsprogram // kram Strulan

Vi ar många har inne och jag har last en hel del trådar. Ni ar fantastiska! Jag beundrar er alla som arbetar för ett halsosammare liv och en battre relation till alkoholen. Jag ar numera en av er och har påbörjat min resa. Mitt absoluta mål ar att vara helt nykter. Att dricka lite grand fungerar inte för mig. Jo, det gör det i 99% av fallen men den hundrade super jag till jag stupar. Nu har jag lyckats med bedriften att supa till jag stupar två gånger på samma vecka. Och, inte nog med det. Min 14-åring var hemma hos mig och såg mig båda gångerna. Det får aldrig handa igen. Darför ar mitt mål att vara helt nykter. Jag ar inne på dag 6 nu. Det har gått bra såtillvida att jag inte kant något sug öht. En dag i taget. Jag har mycket jag vill beratta för och bolla med er men börjar med en grej. Ar vi fler härinne som har barn med neuropsykriatiska funktionshinder? Jag upplever att min alkoholkonsumtion ökade markant i samband med att min flicka fick sin ADHD-diagnos nar hon var fem år. Jag hamnade i en kris, därefter oro för hur det ska gå i framtiden, darefter en valdig massa arbete kring skola nya utredningar (hon har flera diagnoser i dag) skolbyten, BUP, habilitering, logoped, försakringskassan, ögonspecialister, LSS... you name it. Som mamma ar jag den som har haft huvudansvaret för samtliga kontakter, undersökt alternativa skolor, fixat ansökningar, telefonsamtal, möten, planer osv. Pappan har alltid funnits dar, men egentligen aldrig drivit några frågor som rör dottern. Nu ar vi skilda sedan 1.5 år tillbaka. Jag har under alla år kant mig valdigt ensam i denna hantering. Det ar jag som har funderat över alternativ och oroat mig. Finns det fler har som kanner igen sig i det, och som har tagit till alkoholen för att få ner tempot i skallen som bara går ut på att göra det basta för sitt barn? Jag förstår att stress oavsett orsak, ar en trigger för många har, inklusive mig sjalv. Men, samtidigt har jag lite svårt att acceptera att jag tagit till alkoholen nar stressen varit kopplat till mitt barns val och ve. Förstår ni vad jag menar?

Bra att du gör en plan och ser farorna:/kram Strulan

att du tar illa vid dig Måttligajag. Jag kan inte se att min kommentar var nedlåtande. Jag är bara ärlig med mina erfarenheter. Risken ÄR stor att måttlighetsdrickandet går överstyr och att man sedan är tillbaks i samma banor.
Att planera att man ska dricka si eller så mycket en viss dag är ett risktagande och ingen som inte har ett alkoholproblem planerar ju på det viset.
Det går säkert att lära sig att dricka måttligt men det är nog bra att då gå i någon typ av behandling med målsättningen att just lära sig dricka måttligt. Då lär man sig om sitt beteende och har någon som kan fånga upp en om det behövs.
Man måste kunna dela sina erfarenheter och påtala risker utan att uppfattas som nedlåtande.
Jag önskar absolut alla lycka till med den strategi de valt, men tänker ändå att det är viktigt att värdera sina beslut och vara medveten om riskerna.

Härligt att du är så beslutsam och positiv ?
Du fixar detta och så bra att du förbereder dig inför jobbstarten.
Lycka till ?
Kram ?

TS frågade efter andra som tänker likadant och jag som avser att lära mig att dricka måttligt tar illa vid mig av era nedlåtande kommentarer. På vilket sätt tänker ni att ni peppar med detta sätt att svara?!

Jag behöver påminnas för att inte bara gasa på och hamna på ruta ett igen. Har gjort flera försök under åren, men detta är första gången jag gör det på riktigt.
Så gör det som känns rätt för dig

och tack till Janus som puffade mig i rätt riktning häromdagen. Jag klarar inte att bli nykter ensam - jag behöver kamrater runt mig.
Jag var på mitt livs första blandade AA-möte idag kl.9.30 i en ny lokal med människor jag aldrig sett förut. Kom sent men slank in och satte mig lite i utkanten av samlingen. Delningarna började och jag fylldes av ömhet inför mina nya kamrater - alla i samma båt som jag, fast med olika bakgrunder. Själv delade jag lite kort om att detta är 3:e gången gillt för mig; först 2008 med beroendemottagning, sedan 2012 med AA kvinnomöten, fastnade redan på Steg 1 som jag höll på med ett helt år och avbröt sen AA. Nu känns det som att jag har KAPITULERAT på riktigt - jag kan känna att jag är alkoholist ända in i märgen, fast det inte syns utanpå - min maktlöshet inför alkoholen är total. En fantastisk kvinna kom fram till mig efter mötet och sa: Det lyser ur ögonen på dig.... Så känner jag faktiskt också - min beslutsamhet är stor och jag hoppas det inte var galenskap hon menade sig se i min blick :-D

Dag 8 går mot eftermiddag och jag är så lycklig för mitt nya nykterhetslöfte - jag somnar nykter och vaknar nykter - tack till er härinne som stärker mig i mitt beslut! Är ledig från jobbet en vecka till....får se upp när jobbstressen drar igång mitt inre. Inga förhandlingar - svaret är NEJ till all alkohol!

Tackar. Insikt räcker det med att man förstår att man inte kan dricka, en del ha långa djupa förklaringar men för egen del vet ja bara att det kan vara lockande att fly iväg lite med hjälp av alkohol men att förr eller senare går det åt helvete jag gör något jag ångrar. Kan de räcka med den insikten?

Kolla noga på symbolerna vid mötestiden så ser du vad det är för slags möte. Här i Göteborg finns det till och med mansgrupper vilket jag tycker känns himla positivt!

Kram svagis

Men just det tänket har fått mig i att hamna i de mest konstiga situationer i livet, så min adhd hjärnan får faktiskt lära sig att bromsa nu// kram Strulan

Tror alla hittar sin väg, det viktigaste är nog att göra jobbet med sig själv och ändra livet så man inte behöver fly eller döva. Fördelen med att ta hjälp tycker jag man tvingas att se när och varför jag flyr in i dimman, får lära sig att hantera livet. Men tror att man kan klara sig med Ah dvs denna sidan och självhjälpsprogrammet.

Det viktigaste är att få insikt// kram Strulan

Nu efter fyra månaders nykterhet har jag börjat fundera över om det finns några faror med att varit nykter en tid och börja slappna av? Jag vill inte börja dricka igen och funderar på om det är något man bör vara extra vaksam på? Jag har inte tagit någon hjälp från vården eller aa, är självhjälps grupper verkligen ett måste för alla för att förbli nykter? Eller kan de räcka med att känna att man fått nog och sluta dricka. Vad är era erfarenheter av detta?

För dina stärkande ord. Jag behöver dem idag då det känns allmänt deppigt och blytung att orka hela vägen.
Tack och lov får jag se barnen imirhon igen då de kommer och hälsar på. De bor långt borta så ensamheten kommer över mig vissa dagar. Min familj är inte stor och spridd över hela Sverige och resten av världen.
Så att få rå om den imorgon känns fint.
Önskar dig också ett mysigt nytt år ⭐
Det var fina och tänkvärda ord som din vän brukade skriva?Azalea

Hej Strulan
Mer pyjamas dagar åt folket ?.
Det är skönt att bara få vara i nuet, i all enkelhet. Pyjamasdagar är livskvalitet.
Garvar (med dig) när jag läser dina tankar kring 2020... ”vilka fällor jag har runt mig” samt ”vad du måste bli bättre på”
Hallå, tänk så här istället:
Vilka möjligheter jag har ??
Fan vad jag är bra, jag ska fortsätta och göra det bra ??.
Så klappa dig på axeln Strulan du gör det så jävla bra!!
Sedan vet du ju att livet och relationer kan man inte styra över. Det är bara och hänga med. älska på alla sätt du kan, älska vem du än kan. Älska så mycket du kan. Oroa dig inte för slutresultatet av din kärlek.
Fridens liljor
Kram Sigge

Det där med att man känner sig ensam och instängd i en bubbla...tror att det är hemligheten att man dricker som avskärmar en från andra.
Jag har varit nykter i 14 månader. Kommer att fira nyår med familjen - ingen fest. Just nyår är ju så förknippat med "bubbel och skålande".
Jag har hittat någon alkoholfri öl som är god. Alkoholfritt vin gillar jag inte men smaken är ju olika. :-)
Fråga på Systembolaget - de kan säkert hjälpa dig välja något alkoholfritt vin.

läsning !
Kram <3

du är så bra Strulan :-)) Och du ! Jag varken kvittrar eller skuttar fram :-))) Jag gubbskuttade (alltså inte graciöst som en hjort :-) ) över eldarna på Eldfesten förra året under livliga hejarop från publiken :-)) Känns som jag haft mina 30 sekunder i rampljuset nu :-))) Kanske jag gör ett nytt försök i mars igen för att få höra lite uppmuntran !! Man ska ju samtidig man hoppar säga : "Min gula nyans [det vill säga min blekhet] ger jag till dig! Din röda rodnad [det vill säga din glöd och värme] får jag tillbaka av dig." ( Finns lite andra översättningar också) Men eftersom jag är man klarar jag ju bara att göra en sak i taget så det är väl därför den magiska önskan inte slår in för mig ??!!

Och det där med middagar ? Absolut inte på krogen för det har aldrig varit min arena. Inte minst för att det ofta är så hög ljudnivå så jag inte hör den jag sitter tillsammans med. Och ställen som envisas med show samtidigt går absolut bort utom en som utspelas på en grekisk taverna för otroliga 4e året i rad :-O Där har de lyckats integrera mat och show !

Du skriver nåt som nog är pudelns kärna : "...börja anpassa mig..." ! Har inte tänkt i de banorna förut och du har helt rätt ser jag ju nu desto mer jag tänker på det. Jag har ju gjort en riktig förändring i mitt liv med fokus på mitt egna mående för att få en nykterhet med sinnesro och det är ju faktiskt min livlina att jag håller i det. Det där tål att fundera på ! Tack Strulan !

Känner en stark längtan efter att få ro i min kropp och själ...att inte behöva fundera på om jag ska köpa alkohol eller inte...utan bara veta att jag ska inte köpa eller dricka alkohol!! Vill inte heller känna mig ensam...vill rikta tankar och känslor på mig själv...inte tänka på att andra firar tillsammans jul och nyår..utan faktiskt vara tacksam över att jag har en man, två barn och en svärdotter samt en jättego liten hund. Det är inte alla som har det...men ibland känner jag mig som om jag befinner mig i en bubbla...att jag ingår inte i den där gemenskapen som finns utanför de som firar tillsammans med andra..och de som kan hantera alkoholen...jag är inte alltid ensam i min bubbla för ibland släpper jag in min man i den...å ibland hela familjen. Men det är jobbigt att befinna sig i den där bubblan..för den triggar lätt till ångest och viljan till att dricka alkohol..men jag jobbar väldigt mycket på att ta mig ur bubblan för att känna..vad vill jag?? Å jag vill ju läsa, promenera, simma, gå till Friskis, lyssna på musik mm Jag vill inte att alkoholen ska förstöra mina intressen..å det är ju bara jag och ingen annan som kan styra detta. Jag klarar en eller kanske två dagar i rad men jag ska klara mer...men så kommer det en lördag..och en nyårsafton...som jag egentligen bör avstå från att dricka något ...men det är så svårt...det hade varit svårt om jag skulle varit på fest men det är även svårt när jag/vi är ensamma för då kommer ångesten....Jag köpte en hummer och en liten bit oxfilé igår till min man och mig som vi ska äta på nyårsafton...men vad kan man dricka för något gott till som inte är alkohol i? Frågan låter kanske ironisk men jag är seriös.

Kram till Er alla:)

Känns som att det var länge sedan jag kikade in här. Julbestyren, jobbet och livet har varit helt överväldigande. Har dessutom fått ett par hemska besked som slagit undan benen på mig totalt, inte död eller sjukdom den här gången iaf.. men de kommer vända upp och ner på mitt liv.

Jag ligger kvar i sängen, borde ta mig upp och inte slösa bort en lördag men kroppen känns för tung. Är inte bakfull iallafall eftersom jag inte drack nåt igår. Har gått lite upp och ner med det. Julafton i princip nykter, två glas bubbel bara. Hade kunnat vara utan dem.

Funderar över nyår, framtiden, min beslutsamhet om ett nyktert liv i höstas. Över allt det smärtsamma jag gått igenom. Det måste finnas en bättre framtid. Tänker på er alla som kämpar härinne, alla med olika svårigheter att hantera. Även om det känns som att min styrka är förbrukad sedan länge så ger det en ny liten gnista att läsa här igen. Det positiva är att jag har mycket att läsa i kapp om er.?

Utan att lova mig själv eller andra för mycket så ska jag kämpa vidare. Har inte lagt mig helt platt heller trots att jag inte varit helnykter. Målet kommer alltid vara detsamma- att leva ett nyktert liv.

En dag i taget, nu ska jag kliva upp och tvinga mig att ta tag i dagen fastän jag skulle vilja dra täcket över huvudet och ligga kvar för alltid.

Funderar mkt i vanlig ordning på livet, vilka fällor jag har runt mig och vad jag måste bli bättre på under 2020.
Sätta mål och göra det jag skall för att komma dit jag vill.
Laddat för nyår och ser ingen direkt risk att falla där, då är kanske tiden efter året bli svårare för det är ju ett målsnöre men det där ger sig.

Håller på att fasa ut sockret efter en helg i frosseri, jag mår bäst när jag lever efter lchf är lite körd på kolhydrater älskar bröd och potatis i alla former.
Tycker jag har mindre ledvärk och blir piggar när jag äter så, så nu åter till ordningen.
Som vanligt är jag en allt eller inget människa, börja jag slarva så vill jag gärna ha allt av allt.

Fick ju rådet att inte inleda någon relation under första året, men tror jag behöver minst ett år till. Svårt att hitta någon som får plats i min fyrkant och med mina regler ingen alkohol, socker och håll på rutiner.
Har gjort denna resa tidigare föll just innan året för han ville fira och jag tog chansen att fly in i dimman. Skyller inte på honom för det var mitt beslut men några år senare ångrar jag så det beslutet det höll på att kosta mig livet. Slutade i en depression och att jag inte ville leva längre, jag jobbade och drack i ett tempo som var helt sjukt.
Måste påminna mig om hur det var och var denna resan startade.

Tacksamhet för någon såg och tog beslutet åt mig att söka hjälp, min terapeut, ni här, min grupp av kloka människor, min chef som stöttat och trott på mig och att jag tog chansen❤️??

Så året har varit början av en otrolig resa och möter nästa år så mkt klokare, ödmjukare och lugnare det blir bra om jag gör det jag skall.

Nu väntar skogen och andas in kraft// kram Strulan❤️???

Har varit så kallad helg alkis från ca 13-15 års ålder och är idag 36 år gammal har alltid jobbat och hållit ordning på livet i det stora hela men för ca 5 år sedan började alkoholen ta allt större plats i mitt liv och kroppen började säga ifrån. Jag har gått på AA möten ganska regelbundet under den här 5 års perioden men inte lyckats få stop på drickandet, kan gå som max 3 månader nykter sen blir det en djupdykning på 1 dag eller 2. Jag vill inte dricka längre och det ger mig inget positivt men jag KAN helt enkelt inte sluta på egen hand. Så jag undrar vad ni i det här forumet har för erfarenheter av medicinering för att klara sig igenom första månaderna kanske åren? Har det hjälpt er?

För att jag är nykter och kan möta tillvaron utan bedövningsmedel.
Har märkt att nykterheten för med sig en vilja att göra saker...jag vill helst göra alla saker samtidigt så det gäller att lära sig att ha tålamod.
Tålamod har jag haft svårt för hela mitt liv, men det börjar bli bättre.
I övrigt så är det en nykter helg, märker att jag inte reagerar så mycket på att det är helt längre...är väldigt skönt att slippa känna stressen över att hinna på bolaget.
Känns helt galet stort att jag varit nykter sedan 18 augusti...valde själv att söka hjälp då och berätta för alla runt omkring mig...det var ett sätt för mig att stänga alla dörrar och minska risken för återfall.
Har också haft ett otroligt stöd från min drogterapeut...han har fått mig att lära känna mig själv på ett helt nytt sätt.
För det är det jag är nu....en helt ny människa, med en viljestyrka som jag inte trodde fanns☺