Senaste kommentarerna i forumet

Så just nu hatar du dig själv för att du är en sån usel människa som tog ett återfall....
Och på toppen av det så kritiserar du dig själv för att du är en sådan som ältar saker.....

Vill du prova en löjligt enkel sak? Klappa med ena handen ovanpå den andra armen, från handleden och ned mot handen 3 ggr samtidigt som du säger: - Du ÄR okej.....
Ibland är det inte andras kärlek som läker ens självhat utan det är du själv som måste locka fram något försonande ur ditt inre och ge dig kärleken helt på egen hand <3
Kram

Tack Strulan! Jag har läst här på sidan och ser att det finns mycket bra och värdefull information. Känns så skönt att veta att jag inte är ensam om detta problem. Jag ska verkligen försöka vara utan alkohol under en lång tid nu. ?

Jag menade att du flyr till alkohol och kanske behöver hjälp, för jag vet själv hur svårt det är att bryta det beteendet.
Men helt klart är ju att ni inte kan fortsätta så här.
Har du möjlighet att åka bort någon dag och försöka få ordning på tankarna

Jag vet inte om jag är sugen på någon terapi för att hitta tillbaks till henne, och utan henne tror jag att jag får kontroll på livet. Idag har varit en djövlig dag igen då hon klagat och påpekat varje liten grej igen jag gjort fel eller inte tillräckligt. Jag har bönat och bett henne sluta men hon gör det inte ändå. Jag vet inte hur det kan vara så svårt för en människa att respektera andra. Om jag inte lämnar snart så kommer jag att bryta ihop totalt, det är totalt nere på botten och det känns som alkoholen är det ända som får mig att klara av att stå ut.

Försök inte hänga med i svängarna, fokusera på ditt välmående och så finns han i utkanten, annars dras du in i virrvarret så lätt. Kram kram kram

Bra steg att gå in här, här finns en massa härliga människor som stöttar och ger råd. Flera av oss har hamnat i fällan att vi tror vi kopplar av med alkohol, finns nog inget som stressar hjärnan och kroppen så.
Tipset är väl att göra ett uppehåll och se hur du mår efter det.
Det finns ett riktigt bra självhjälpsprogram här som ger en bra insikt vilka alkoholvanor man har.
Så dela och läs och du kommer få flera råd// kram Strulan

Jag är en man som har ett arbete 2 mindre barn och en fru som jag älskar mest av allt, mitt problem är att jag alltid dricker på helgerna och alltid för mycket. Nu vid långledigt har det blivit alkohol flera dagar i rad. Jag är helt slut och så trött på att alltid vara ”bakis” när jag är ledig. Alkoholen får mig att bli avslappnad och glad ( en stund) sedan övergår det i att jag sitter själv och dricker till jag somnar.Måste ersätta alkoholen med något annat som inte skadar någon! Vad föreslår ni? ?

Jag är en man som har ett arbete 2 mindre barn och en fru som jag älskar mest av allt, mitt problem är att jag alltid dricker på helgerna och alltid för mycket. Nu vid långledigt har det blivit alkohol flera dagar i rad. Jag är helt slut och så trött på att alltid vara ”bakis” när jag är ledig. Alkoholen får mig att bli avslappnad och glad ( en stund) sedan övergår det i att jag sitter själv och dricker till jag somnar.Måste ersätta alkoholen med något annat som inte skadar någon! Vad föreslår ni? ?

Känner fler igen sig i det? Hur gjorde ni för att återfå en hälsosam kontroll?

Ja, jag känner mig oerhört privilegierad som får vara en del av detta forum. Hm, har jag möjligen sagt det tidigare... Nåja, det kan inte sägas för många gånger.

Alltså, ni är ju bara för underbara. Så många fina hälsningar. Tack för det alla. Lite extra kul att få några ord från mina gamla vapendragare Skillnad och Jasmine. Så glad att få höra något från er. Och du, Skillnad, dina ord betyder mycket. Nu, som då. Tack!

Femina och Fibblan, vi ger aldrig upp!

Mrx, vi ses på träffen, ska mycket till för att jag ska missa den.

Stormenlilla och Strulan, tack.

Soffi, har haft förmånen att tidigt i livet bestämma att julen alltid är vit, liksom allt som har haft med alla barnen att göra, som födelsedagar, dop, avslutningar, studentfirande... Det är så hårt inpräntat att det aldrig skulle gå att ändra på. Som jag skrev tidigare, tack och lov, allt som förenklar kampen är välkommet.

Tänkte på en sak när jag skrev i någons tråd om hur jag är här vs det riktiga livet. Då slog det mig igen:

Det riktiga livet = det verkliga livet = det utanför forumet?

Nä, det tycker jag faktiskt inte. Tvärtom!

Det är väl här som vi är i det riktiga livet. Den ärliga, avklädda, filterlösa verkligheten.

Här törs vi vara den vi egentligen är. Här behöver vi inte vara rädda för att bli bedömda och dömda på fel grunder. Här kan vi vara oss själva. Här hittar vi igenkänning och förståelse. Här finns den starkaste gemenskapen. Här... här... här...

Det känns som att det finns hur många superlativ som helst att lägga till. Med all rätt. Men nu måste jag avrunda. Ska fira fredagskvällen med Cola Zero. Det känns bra.

Räknar inte längre, skriver inte bara om de dagar som inte funkar. Just nu tar jag tillvara på de som gör det - funkar alltså. I dag är en sådan dag.

Ha ett fint avslut på året, var du än befinner dig och hur livet än ser ut omkring dig. Kom ihåg att du är värd att må bra. Att vi mår bäst utan alkohol behöver jag inte påminna om. Det vet vi alla.

Kram

Jag är dig tätt i hälarna. 2 veckor vitt i morgon?Nya tag nästa år Frissan och en dag i taget! Vi kämpar på så gott vi kan?Kramar! ❤️

#Antonia, jag anmälde mig också till studien på Karolinska och fick en app med 2 sidor att välja på att läsa?Mejlade dem men fick inget svar. Inser nu efter ditt inlägg att jag också kommit med i kontrollgruppen. Men vill nog inte vara med nå mer. I o med att jag genomför program här och tar hjälp på andra ställen så känns det inte som att mitt resultat kommer vara så tillförlitligt vad gäller den appen. Antar att det bara är att strunta i att svara på mejlen från Karolinska som ska komma?

Du är ju sjukt bra som bara kör på - vad som än händer, liksom...

Så himla imponerad och inspirerad av dina underfundigheter upblandade med allvar. Älskar sarkasm och galghumor, så då kan du ju förstå att jag trivs i din tråd... Visar det nog själv sällan här, vet inte varför, men har alltid svar på tal i vanliga fall. Jaja, jag läser, begrundar, förundras och njuter av all gemenskap här.

Tack för att du finns.

Önskar dig en fin kväll. Kanske med lite grönkålschips och Cola Zero. Tror att jag ska fylla på med det, sämre fylla kan man välja.

Kram till dig

Vill bara skriva några rader och berätta att jag tänker på dig. Förstår att du har det kämpigt, men vet ändå att du kommer att fixa det här till slut. Vi är ju här för att vi aldrig ger upp, eller hur?

Hoppas att du får en fin avslutning på året.

Kramar i massor

Alltså, det är så inspirerande att läsa allt från dig nu. Du låter så positiv på ett självklart sätt. Precis dit jag själv vill komma - igen.

Och du, du gör så rätt som tar steget till "Det vidare livet". Det är ju där du hör hemma.

Tack för att du finns här för så många.

Massor med kramar

Inget ont som inte har något gott med sig... Självklart önskar jag inte att du är sjuk, men minns en gång i början av min tråd att jag var tacksam över en magsjuka - för då kunde jag inte dricka. Hoppas att du snart blir piggare och orkar ta tag i de bra saker du föresatt dig. Du är så bra och kämpar så mycket.

Kram till dig

Du har kapaciteten, passa på att plocka fram den nu när vardagen funkar hyfsat. Hoppas att du känner att du är värd det nyktra livet. För det är du.

Så fint att läsa om kärleken från din dotter.

Önskar dig allt gott.

Kram

Som vanligt håller jag lite extra på dig. Du vill så gärna och känner dig misslyckad när det inte funkar. Gode värld, vad jag känner igen mig.

Tycker att du gör det så bra, går verkligen in med allt du har och försöker helhjärtat. Önskar av hela mitt hjärta att du orkar rida ut ångesten utan alkohol - den där skiten som bara gör allt hundra resor värre i förlängningen.

Jag håller tummarna. Hoppas att mötet blir bra.

Kram

Jag har läst delar pga väldigt lång tråd men du är en sån otrolig inspirationskälla. Du är så noga med att sätta fingret på precis rätt saker. Suttit och nickat och fått aha-upplevelser för att det är så rätt. Det här måste vs vilja är en sak som är skrämmande när man känner att man måste men viljan inte hunnit ikapp riktigt, även om den finns där i en svagare form. Idag har jag vacklat för att sen känna mig starkare än någonsin i att vilja välja det helnyktra framför något annat. Mycket förstärktes via dina senaste visa inlägg. Jag har t.o.m. tagit printscreens för att kunna läsa och påminna sig själv när man känner sig svag. Ett sånt tillfälle kommer att komma imorgon och då känns det bra att ha läst det här.

Du är så viktig och vi är många som behöver dina tankar.

Stor kram

Skönt att höra att man inte är ensam. Bra jobbat ? av dig. Jag lever med fru och snart två barn. Dessvärre är det min fru som stressar mig värst. Hon har panikångest och fobi mot sjukdomar som tar upp hennes liv mycket. Jag får skuld . Blir skällde på. Och div otrevliga saker när hon mår dåligt. Det i sin tur gör att jag inte får ro varken på jobbet eller hemma. Så jag har druckit i panik när jag inte vet vad jag ska ta vägen. Ansvar för jobb,hus,hund,barn, och till stora delar min sjuka fru. Det finns inte tid för min återhämtning och då har jag supit för att få ro. Och det vet ju alla hur bra det går.
Kram

Du får bena ut det hela och vad du kan påverka.
Ditt drickande är ditt ansvar och där får du lägga din energi,.
En alkoholterapeut kan hjälpa dig hur du skall hantera ditt liv.
Att bli vårdare i sitt förhållande blir aldrig bra, hennes ilska bottnar säkert i något som brist på tillit osv. Men där behöver hon hjälp och få läka.
Önskar er allt gott och hoppas ni hittar hjälp// kram Strulan

Tack för dina ord svagis.
Och grattis till dina dagar!

Just nu är jag inne i ett mörker av självhat. Känner mig så bortgjord. Så förnedrad. Så liten. Mår riktigt psykiskt dåligt.

Jag önskar jag var mer lättsam. Som kunde göra lite blunder ibland men sen gå vidare med mitt liv. Jag är tyvärr inte sån. Ältar allt till förbannelse.

Hör om folk som gör bort sig på firmafester och sen går dit på måndag med lite ågren. Jag hade sagt upp mig. Aldrig kommit tillbaka. Så allvarligt tar jag på allt.
Varför är det så och varför är jag sån?

Det har blivit värre och värre. Förr fick jag sån här ångest när jag riktigt gjort bort mig. Nu kommer den oavsett.

Varför ligger denna ångest och drar i mig och varför blir den alltid tusen ggr värre när jag druckit. Önskar jag slapp detta. Och det kan jag ju om jag helt släpper alkoholen.

Det är bara det som måste präntas in i hjärnan.

Vad bra att du kom tillbaka hit och skrev i forum för jag undrade vart du tog vägen efter den 4 nov......jag är ny här och läste alla dina inlägg och blev så inspirerad av ditt nykterhetsbeslut <3 så det var skönt att höra hur det har gått och att inget värre hände.

Mina barn är 29 och 32 nu och de har sett mig "glad och rolig" många gånger under sin uppväxt...och de hatar det!! Men inget av dem klandrar mig för något som hänt utan de förstår att detta är en sjukdom, en kronisk sjukdom. I mitt fall så har jag alkoholistgenen i mig precis som du och det var när jag började på ett nytt och krävande jobb med mycket representation runt millenieskiftet som min sjukdom bröt ut. Jag har alltså varit alkoholist i 20 år snart men har fortfarande svårt att säga orden....
Imorgon ska jag på AA-möte kl.9.30, mitt första på många år (tack Janus för peppningen). Jag behöver sitta runt ett bord med andra som förstår, precis som ni härinne, och stärkas av den sortens vänskap och kamratskap som kan fås på AA - förra svängen när jag gick på AA så lyckades jag intala mig själv till slut att jag inte "passade in" på AA...att jag inte var alkoholist som de andra.....vägen till hållbar nykterhet har för mig varit en jävligt lång process...det handlar om självbilden.
Kram och lycka till - du kommer klara detta återfall också och nu har du ju testat, du kan inte dricka en droppe A om du inte vill trilla dit igen.

Idag är det Dag 7 för mig :)

Blev genomförbannad på julen men lyckade på nåt sätt hålla minen inför barnen. Det hade inte blivit bättre av att jag ballat ur också.
Jag kämpar för att hålla kvar känslan av ilska men nu ringde han igår och allt var dom vanligt i hans huvud. Jag skulle komma hem och hjälpa till med granen och en massa annat. Va fasen tror han??!! Nähädu, i helsike , det kan han själv göra. Berättade för honom hur mycket han sårat barnen med sitt uppförande under julafton. Visst de är vuxna men det tar lika hårt på dem ändå.
Låter som din man också hoppar mellan känslorna lika mycket. Det är helt makalöst och man kan inte förstå något om vad dom försiggår i deras omtöcknade och svängiga,av sprit, hjärna.

Önskar också att vi kunde ses i verkliga livet men jag är så oerhört glad över att ha dig och de andra så nära ändå??
Kram Azalea

Tack! ❤️ Det är skönt att kunna skriva av sig sin frustration, rädsla och alla övriga känslor som svallar inne i envist nu....hopp, förtvivlan, glädjer sorg you name it!
Men det är också första gången jag Verkligen verkligen känner att d är nog, att det verkligen inte går mer det här livet vi lever...och det är en känsla av frihet, den känslan är ny för mig. Det kanske är den sista tråden som släppt som gör att det jag känner är inte sorgen över att behöva lämna honom utan sorgen över att mina barn troligtvis inte kommer ha nån mer pappa närvarande. Känslan att faktiskt börja ta steget bort från honom, d är den som befriande....eller?