Senaste kommentarerna i forumet

Om du läser runt här på forumet så märker du snabbt att vi är många här som inte vill kalla oss alkoholister, vi har ”bara” problem med att dricka.

Och de flesta av oss har jobb och sköter oss (tror vi) och ytterst få i vår omgivning vet hur illa det faktiskt är/har varit med drickandet, och därför kan vi knappt prata om det med någon IRL.

Du har med andra ord hamnat helt rätt - välkommen hit!

Jag försökte seriöst att begränsa mitt drickande i höstas. Det gick åt helvete. Nu har jag varit nykter i tio veckor, tjoho!

Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka ”lite”, tycker jag.

Skriv mycket här på forumet så ska vi peppa och stötta dig ?

Det låter inte som att det finns så mycket du kan göra. Du skriver själv att han inte vill bli hjälpt.
Men, om det bor småsyskon hemma tycker jag att du ska skicka in en (anonym?) orosanmälan. Inget barn eller ungdom ska behöva leva med en alkoholist. Det är inte din uppgift att få honom nykter - du kommer slita ut dig långt innan han kommer dit och du har din egen familj att tänka på. Förstår att det smärtar oerhört för du älskar ju honom. Börja gå på Alanon och fokusera på dig och hur DU kan må så bra som möjligt i denna situation - det är det enda du kan påverka. Stor kram

Hej VaknaVacker
Det har varit en jobbig dag. Drack 3 glas vin igår inte alls så mycket som jag gjort tidigare men jag har inte mått så bra idag. Kan ju ha olika orsaker. Har oro för framtiden och mina barn bland annat. Ibland blir livet för mycket. Vet inte hur mycket jag ska skriva här... Lite ovan ännu med detta forum.

Det är så otroligt mycket att läsa här i forumet. Vilka människoöden.

Ha nu en skön kväll! ☀️

Hej!
Idag är dag nummer 2 för mig. Jag är inte alkoholist, men jag har ett skevt förhållningssätt till alkohol. Den får mig att må skit men ändå kan jag inte hålla mig ifrån den.

Jag är 32 år gammal och som längst har jag hällt upp i 3 månader. Det var för 10 år sedan. Jag dricker inte mängder och jag kan sköta mitt hem, jobb & vanliga liv, trots det är det någonting som inte känns rätt. I perioder festar jag på lite mer & är på krogen 1-3 dagar i veckan eller dricker 1 flaska vin i soffan. Jag går alltid till jobbet dagen efter & har nog det som lite mask att då kan det inte vara något som är fel.

Jag vill inte sluta dricka helt och hållet, det är väl det som gör att jag inte kan lösa det, dvs jag håller upp ett par dagar för att sen dricka igen. Det ger i sin tur mig ångest för jag VET att jag inte mår bra av det och så är cirkeln igång.

Jag vet inte vad jag vill komma fram till eller vad jag letar efter. Jag vill nog bara lätta mitt hjärta för någon & få ut allt det jag känner för min historia är så lång och tung att bära.

Lakrits var 7 år när han kom till mig och han skulle bli 11 år när jag pga tumör var tvungen att låta avliva honom. Det var en chock minst sagt, en pudel kan lätt bli 14-15 år.

Sorgen och saknaden var så stark och överväldigande att jag nog aldrig har upplevt något liknande tidigare - och det var bara att ta sig igenom.

Det tog en månad innan jag plockade bort hans bädd bredvid sängen. Då tänkte jag inte ”han är död” varje morgon längre när jag såg bädden.

Det tog nog två månader innan jag kunde öppna ytterdörren utan att tänka på att jag inte skulle få ett översvallande välkomnande.

Men hur stor sorgen än är så var det lätt värt det - för varje minut som vi fick ihop var så värdefull.

Vi två var en match in heaven ❤️

Just därför kändes det extra fint i morse att jag helt utan sorg faktiskt nästan såg honom i ögonvrån. Som om han följer mig på den här nyktra resan också. Min pappa och min hund har slagit följe ?

Vad fint du skriver om morgonpromenaden och ?-pojken. Jag saknar fortfarande min barndomshund, växte upp med honom. Får ont i magen av att tänka på att min lilla hund vi har nu inte kommer leva för alltid. Men det är värt det ❤️ älskar hundar mer än människor.

Hej, hur har du det ikväll?
Ge inte upp! Kram?

Du behöver absolut inte be om ursäkt. Du behöver bara vara ärlig, och aldrig ge upp att försöka sluta dricka.

Vet du vad som fick dig att dricka igår och idag? Gammal vana? Kunde du ha gjort på annat sätt?

Kram ?

Torn, åh vad du är omtänksam? Tack snälla! Härligt du också mår bra. Och vilken fin dag det varit??? Kram!

Saskij, det finns andra dagar att Vakna vacker på så satsa på det? Har hittat dikten så jag skall dela den här snart. Ta tag i nykterheten för det är ju det du vill eller hur? Ge dig inte?Kram

Mimolino, tack och vilket mysigt nick du har?
Ja livet ändrar verkligen sig när man slutar dricka och det utan tankar om att dricka igen! Man får livet tillbaks! Så skönt. Skall kika in hos dig o kolla din story. Kram

Hej:)

Nu var jag där igen att inte skriva...att inte skriva förrän jag lyckas att vara nykter...tja typ fyra, fem dagar ...då skulle jag skriva...och jag tänker att det handlar om...återigen bekräftelse. Men nu skriver jag ändå...det blev inte bra igår...och inte idag...men den här gången vill jag inte ge mig...
Idag var jag och tog blodprov...leverprov...hade bokat en tidig tid 7.40 före jobbet..för att kunna vara tillbaka i tid på jobbet..på tisdagar har vi alltid "team"...dvs vi lyfter de patienter som är aktuella för oss...men på vårdcentralen hade man missat mig så jag var tillbaka på jobbet 8.40...fast nu har jag tagit leverprovet och nästa vecka ska jag träffa läkare...Så himla skönt!
Då kan jag även diskutera om läkaren tycker att jag ska arbeta el inte pga att jag är en riskzonspatient...för budskapet är att jag ska jobba....och jag vill jobba!
Onsdagar är de dagar då jag väger in mig på nytt hos Viktväktarna...fast nu väger jag mig hemma och följer workshopen via mobilen..hemma!..Absolut inte lika bra som träffarna och att väga sig tillsammans med ledaren..men det funkar! Onsdagar känns alltid som en "nystartsdag" ...så jag tänker att det ska vara så imorgon.
Köpte fyra nya böcker igår på Åhléns som jag vill börja läsa...och det funkar allra bäst utan att ha druckit alkohol..fick tips av en kund som stod bredvid mig och tittade på böcker!

När jag tänker att jag inte dricker alkohol...äter bra..gör saker som jag tycker om ...då känner jag ett lugn inom mig...

Jag måste säga att det känns gott med att skriva här...att som du skrev Andrahalvlek...att tillhöra gemenskapen...för vem kan jag dela min berättelse med om inte med er?? Har berättat för tre vänner..å de frågar aldrig...å jag tänker att de förstår inte. När min man blev sjuk i matstrupscancer för fem år sedan (är frisk idag)...då när all behandling och operation var över...när alla trodde att det var över...så kände jag att då behövde jag en samtalskontakt...för alla i min närhet tänkte att det var bra men jag tyckte att det var så tufft!! Jag träffade en kurator då och jag berättade om mina känslor..om att det var få som hörde av sig..och jag var så förvånad..för jag tyckte att jag var tydlig med att jag behövde stöd av vänner...då sa kuratorn..."nej...det förstår inte...för de har aldrig varit där"...och jag tänker samma sak med mina vänner nu...de har inte en susning om hur det är när alkoholen styr ens liv!!

Det känns nästan som om jag vill be om ursäkt för att jag inte klarade av måndag och tisdag...men jag gör inte det...jag tar ett nytt tag imorgon... och jag vill bli nykter!!

Stor stor kram till er alla:)

Ännu en fantastisk dag i välmåendets tecken. Jag flyger, jag svävar fram Låt det aldrig ta slut.........

Andrahalvlek, japp jag tar med skyddsmasken i morgon?

Har upptäckt en sak de senaste veckorna. Jag bryr mig inte särskilt mycket om pengar numera. Förr kunde jag bli irriterad över mycket som rörde pengar. Tex om frugan handlade onödigt mycket kläder eller om man fick en parkeringsbot. Eller om något dyrt gick sönder. Nu är det liksom ”no big deal”.Det är annat som är viktigare, att jag och familjen mår bra och att jag är nykter. Ska tillägga att vi är inte rika på något sätt, men har så vi klarar oss. Förr drömde jag ofta om att vinna en massa pengar, jag tänker inte så mera. Det här är kanske en känsla som kommer ändras i framtiden, men det känns väldigt bra just nu. En sak mindre att oroa sig för.

Ha en bra kväll!☀️?

Hej Boink! Såg att du hade varit inne i min tråd och kommenterat, så jag hälsar på här i din. Grattis till dag 38, Det är ju bra! Jag startade min tråd här just när jag var på dag 38, hade läst massor innan, men var inte riktigt redo för en egen tråd förrän då. Jobbigt med panikattacker, hoppas det blir bättre. Det är ju skit att ens jobb kan vara orsak till en massa elände. För min del var jobbet en stor orsak till att jag började dricka, men min anledning var att jag tyckte jobbet var för tråkigt. Nu trivs jag med mitt jobb, men är noga med att inte låta mig stressas pga jobbet. Har sett så många som gått i väggen, blivit utmattade, börjat dricka mm pga jobbet.
För mig är jobbet mest en anledning till inkomst. Såklart viktigt att man trivs, men det ska inte få förstöra mitt liv igen. Därför håller jag mig cool, och tar bara på mig lagom mycket. Går endast kurser mm som ger mervärde osv. Kanske kan du försöka att inte ta jobbet på riktigt lika stort allvar? Folk är olika, jag vet det, så jag talar bara om vad som funkar bäst för mig. Och det är lagom eller tom helt ok när det gäller mitt jobb, men det får inte vara tråkigt.

Ha det bra!

Har du startat en egen tråd? Gör det annars.

Det är bra att skriva dagbok. När man skriver tvingas man sätta ord på det man tänker och känner.

Och vi andra kan peppa och stötta och gratta!

Hur kunde jag vara så fruktansvärt rädd för att ”tvingas” sluta dricka? Som om livet skulle ta slut då typ, så kändes det.

Och jag förstår min nyktra äldsta dotter till fullo när hon säger: ”Jag föredrar dig som du är när du inte har druckit.” Det gör jag också.

Hennes diplomatiska skills är verkligen enorma, liksom hennes hjärta ?

Ditt liv är upp och ner och denne man är en stor anledning till det. Om han någonsin tillfrisknar kommer du hunnit att bli ett vrak. Han respekterar inte dig, han lyssnar inte på dig, han struntar i vad du tycker, han är troligtvis otrogen, han kontaktar andra kvinnor när han är full, han ljuger, han tar inte ansvar som förälder....need I go on.
Jag VET att det är svårt men det finns INGET en man kan göra för att väga upp dessa saker. Han kan vara Mr Perfect för övrigt men det hjälper inte. Jag råder dig till att lägga benen på ryggen och flytta hem till dina föräldrar, vänner eller liknande. Du har troligtvis redan hunnit bli så avtrubbad att du inte förstår vilken sjuk sits du är i. Och DET är den farliga delen - när hans beteende normaliseras. Och för guds skull - bli inte gravid med honom, snälla. Det förändrar ingen alkoholist till det bättre -låt dig inte luras.
Nä, snälla fina du - gör upp en plan och lämna honom, Skit i vad alla tycker. De lever inte ditt liv och har ingen rätt att tycka. Du ska omge dig med människor som är 100% på din sida och månar om dig och ditt mående. Alla andra kan du ignorera.
Lycka till <3

Det är lätt att förväxla kärlek och förvirring. Själv kände jag att för varje gång han svek mig så gnagdes det av en smula från kärleken och respekten till honom. Tillslut hade jag inget kvar. Jag ÖNSKADE att det skulle vara annorlunda men även i fall man på något magiskt sätt kunde garantera att han var forever nykter hade jag inte kunnat fortsätta. Allt var bränt och förstört. Kände i bland som att han hade en otrohetsaffär och att jag ständigt blev sviken och bortvald.
Nu vet inte jag har gamla dina barn är men kan tänka att det är spridda åldrar och att du har ngn som kanske är tonåring...de behöver inte detta i sitt liv, INGA barn ska behöva genomgå detta.
Vår plikt som mammor är att skydda våra barn och se till så att de är trygga. Jag vill, när barnen är vuxna, kunna stå rakryggad och veta att jag gjorde ALLT för att barnen skulle ha det så bra som möjligt trots en alkoholiserad pappa. Säger inte att det ska vara allas mål men för mig är det viktigt. Min mardröm är att något av mina barn kommer att hamna i samma skit och jag ska se till att göra ALLT jag kan för att deras pappas problematik inte behöver komma att bli deras öde. Jag vill vara deras trygga hamn där de alltid kan söka skydd, trygghet, värme och kloka ord. I bland har jag knappt något kvar av något av det men jag är baskemig skyldig att ta mig samman och finnas där.
Det hade enkelt att fortsätta leva med deras pappa men jag inser nu i efterhand att det var mitt livs smartaste beslut att lämna honom. Det var kanske den jobbigaste och tuffaste vägen att gå men jag vann mitt liv och har sedan dess vuxit och utvecklats så mycket.

Jag tycker personligen att han har fått sina chanser och att du ska söka tack å hej, ta barnen och säga att ni får prata när han har sitt shit together. Det räcker nu. MEN; jag vet att det mer lättare sagt än gjort. Vill bara säga att det GÅR och är en möjlighet.

Kram

Tack.. ❤️

Tack för era pepp!?
Härligt att du dansar nykter Seklart??
Vi surfar på! Skönt väder dessutom!
????‍♀️?

Hej,

Ja, detta slår till hos vem som helst, även oss "normala". Jag kopplade inte att min fd hade problem för jag har växt upp långt från alkoholism och annat missbruk, Han berättade det själv när jag kom på honom vara full när han nattade barnen på en semester i Thailand. Barnen var då 7 månader resp 2 år. Då berättade han för mig och plötsligt föll alla bitar på plats...alla nätter han inte vaknade trots att 2 barn skrek - varför han tyckte jag skulle köra bilen på helgerna, att han alltid somnade i soffan på kvällarna, varför han alltid åt Fisherman´s Friend-tabletter etc. Det var mitt livs chock. Vi hann gå många turer innan vi särade på oss ca 3,5 år senare. Inte förrän jag lämnade honom peakade hans missbruk och han halkade långt ner. Usch - det är tufft att tänka tillbaka.
Jag är så nöjd med mitt beslut att lämna - trots att det varit jobbigt, Jag är nu nygift, har en "god relation" med mitt ex, har barn som verkar må bra (förutom just NU när deras pappa tog återfall i går).
Jag kan dock relatera till att andra inte märker att han är full. När jag val visste om allt så kunde jag se om han så bara hade druckit en öl/drink. Det ingen annan såg noterade jag i små miner, sättet han uttalade ord, rörde sig etc. Folk tyckte jag överdrev och var "bitchig" när jag bad honom sluta dricka på tillställningar etc.

Hrmmmm, strategi...svårt. Jag tycker främst att du ska prata med någon som du litar på och som är 100% på din sida. Jag började, alldeles för sent dock, gå till Alanon - en systerorganisation till AA men för anhöriga. Där fick jag fint stöd och fick prata ut. Jag grät så jag inte kunde prata första gången. Där fick jag tillbaka mitt egenvärde - att JAG räknas. Men det var flera år efter allt kom upp till ytan.
Jag vill inte att du ska bli så medberoende som jag länge var, Det gagnar ingen. Jag har spillt så mycket energi och tid som jag aldrig får igen.
Om du vill skriva privat kan du maila till. [personuppgifter redigerat av admi]

/Sandra

Har tänkt mycket på det senaste dagarna, kanske för att jag läser många inlägg från nya medlemmar där detta ofta finns med, centralt liksom att hitta ett sätt att ”överlista” beroendet så att det SKA gå att dricka de där två glasen vin, champagne, drinkar.
Ju längre jag är nykter, ju mindre tänker jag på det och är så o-sugen på att dricka ö h t, känns som cigaretter som jag slutade med för ca 20 år sedan.
Dricka lagom kommer inte tillbaka, ens om man bemästrat det en gång i tiden. Jag har det, har inte alltid druckit för mycket. Ofta klarat balansen. Men:
Att köpa igen vin jag druckit upp hemma.
Att ramla i en trappa.
Att somna i soffan utan att borsta tänderna.
Att skära mig på en glasbit när jag diskade.
Att glömma vad min man och jag bråkat om.
5 sätt att passera gränsen för dricka lagom. Och den gränsen går aldrig att dra tillbaka, tror jag.
Idag fattar jag inte att min största skräck i livet (typ) var att dricka mig tlll ett beroende som skulle tvinga mig att bli nykter. Vad har jag trott om nyktra människor? Och hur ”rolig” har jag trott att jag själv varit- berusad? Skäms. Och är stolt. Lagom mycket.
Hoppas ni njuter av denna helt ljuvliga första riktiga vårdag!

Inte så mycket klokt att skriva idag men tankemaskinen snurrar alltid och funderar på allt mellan himmel och jord. Känns som jag befunnit mig i någon slags mellanmjölksland ett bra tag nu där dagarna pendlar mellan att kännas uttråkande och tomma till små stunder och ögonblick av glädje och frid. Jag försöker att acceptera det men känner att den här tomheten är ganska jobbig bitvis. Stirrar bort mot horisonten och försöker känna en mening med att fortsätta putta hjulet framåt men ibland är frågan svår att besvara.

Läste en artikel igår om hjärntrötthet och känner igen mig i mycket. Risken är väl antagligen att ett långvarigt alkoholintag har satt sina spår. Jag kan känna mig pigg och fokuserad en stund på morgonen och förmiddagen men många eftermiddagar blir till lång plågor att ta sig igenom sista timmarna på arbetsdagen, jag förmår helt enkelt inte att tänka mer.

Väl hemma kommer nästa skov av familjen som vill ha uppmärksamhet på olika sätt, barnen har långa berättelser från dagen och frun vill socialisera. Jag biter ihop och försöker verka engagerad men mina intetsägande autosvar lyser igenom och framstår istället som ointresse, egentligen är mitt huvud i akut strömsparläge.

Funderar bara för skoj skull om mitt öde hade varit annorlunda. Om jag levt ensam, kanske hade jag varit ett skygg kuf som bara stängt in mig och funderat. Eller hade jag funnit en ro, utan krav och förväntningar från andra. Såna fantasier är lugnande ibland

Jag har ADHD och det är verkligen ingen superkraft! Snarare en supersnabb väg ner i graven! Jag har Aspergers och ADHD och kan inte kontrollera mina impulser. "Sök hjälp då" säger alla, men jag har nästan inte gjort annat sen jag var 16-17 år! Är så less på att söka hjälp och bli avsnäst med: "Du har ju ett EGET ansvar!" Vad är det tänkt att jag ska göra? Kan inte leva varken med eller utan droger! Hur ska man klara av att leva när man har ADHD??

Hej. Hur har det gått med allt? Jag lider med dig och känner igen mig från tidigare relationer jag haft när jag var yngre. Jag har kämpat mycket med dåliga relationer som präglats av ångest, besatthet och svårt att sätta gränser. Jag vet inte om det här är en enstaka person som det blivit så för med dig eller om du ofta hamnar i destruktiva relationer och har svårt att fokusera på dig själv och annat än killen som inte är bra för dig. Här är i så fall ett lyssnartips. Det är en podd som tar upp medberoende och detta avsnitt handlar om att vara kärleksbesatt. Som sagt jag vet inte om det är så för dig men jag fick en känsla av att du kanske kan ha hjälp av att lyssna på detta avsnitt. Hoppas allt löser sig!

https://podtail.se/podcast/medberoendepodden/kar-i-karleken-med-agnes-n…

Upplevde lite jobbiga automatiska tankar här, det är superfint väder i Stockholm där jag bor, och min automatiska tanke som blixtrade förbi snabbare än fasen var alkohol. Rosévin, en kall öl. Fest, dricka. Jobbigt, första gången sedan jag slutade dricka som jag känt sug på riktigt. Men det går bra, ringer kanske en kontakt på aa för att ventilera lite. Sjukt hur betingad man är.