Senaste kommentarerna i forumet

Hej,

Din situation låter inget vidare. Har du konfronterat din man? Resultat?
Det är uppenbart att han har missbruk - kanske både alkohol och spel och det kommer att ta tid för honom att ta sig ur - hur lång beror nog på var HAN är i processen. Om ha inte ens erkänner sina problem är det lååååång tid.
Så frågan är egentligen om du vill vara en del av denna process? Orkar du? Kan du? Vill du?
OCH, framförallt - hur påverkar det barnen om ni fortsätter bo i hop? Vet inte hur gamla barnen men de märker oavsett att allt inte står rätt till.

Mitt råd är att inte slösa bort livet på någon som orsakar så mycket elände och kaos.
Du har bara ett liv och dina barn får bara en barndom.

Kram

Alldeles ny här på forumet och ramlade in på ditt inlägg. I går kväll kontaktade min 12-åring mig och berättade att hans pappa drack (vi är skilda sedan över 7 år och barnen bor varannan vecka). Jag åkte genast och hämtade mina två söner och allt var odramatiskt - tack gode gud. Jag och deras pappa har en "bra relation" och kan prata om hans problem. Det innebär inte att jag litar på honom överhuvudtaget och har slutat hoppas på att han kommer att vara en av de som lyckas ta sig ur. Hans återfall kommer "sällan" men de kommer och det räcker för mig. Poängen med mitt inlägg är bara att det gör såååå ont att höra hur dina barn har det - att de "vaktar" sin pappa, letar flaskor etc. Mina barn fick uppleva det i går och min äldre skickade sms på flaskan som hans pappa gömt. Barn ska ALDRIG ALDRIG behöva leva så. Jag vet bara inte, liksom troligen du, hur jag ska hantera detta framöver. Ska jag säga att from nu bor barnen hos mig 100%? Ska jag starta en vårdnadstvist? Ska jag låta barnen bestämma? Ska jag ha barnen hos mig en period för att se att deras pappa gör förändringar? Ska jag låta dem bo hos sin pappa, som vanligt? Är fullkomligt rådvill men vill fatta ett beslut som gör att mina barn på 11 och snart 13 år för vara barn och inte oroa sig över sin pappa. Till saken hör att han varit nykter 90% av de senaste 7 åren och är en jättefin pappa som nykter MEN, bara faktumet att han fortfarande tar till flaskan betyder att han inte kommit någonstans och jag tycker inte han har rätt till sina barn pga att han äventyrar deras säkerhet, påverkar deras barndom negativt och är en sjukt dålig förebild.

Dina barn skulle aldrig behövt se sin pappa svinga mot sin mamma - jag hoppas att du anmält honom. Han kommer träffa dig nästa gång. De signaler du sänder till dina barn genom att fortfarande beblanda dig med honom efter en sådan incident är inte gynnsamma. En dotter ska aldrig tro att det är så det får gå till, att det är okej att bli slagen. En son ska aldrig tro att det är okej att slå en kvinna.

Jag hoppas du lyckas bryta. Det kommer aldrig bli bättre så länge du tar hand om honom, städar upp, ringer in pappan, daltar och engagerar dig. Tro mig - har varit där själv och det har bara sänkt mig mer och mer. Samtidigt vet jag att det är en process - svårt att vända på en natt och jag minns att jag tyckte att ingen förstod mig och att det bara var jobbigt att höra att jag gjorde fel hela tiden när jag gjorde det jag DÅ tyckte var bra och rätt. Så, detta är ingen kritik utan bara några ord från en som varit där. Jag kämpar fortfarande men nu är jag betydligt mer saklig i frågan och lyssnar inte på pappans ursäkter eller offerkofteprat. Nu är det BARA barnens mående jag fokuserar på.
Stor kram,
Sandra

Grattis till dina 8 nyktra veckor! Men allra mest grattis till den glädje, lättnad och nyfikenhet på det nyktra livet som verkligen har infunnit sig hos dig ?

Jag tycker att de är typiska stockholmare - självupptagna, priviligierade och okunniga om hur andra lever i resten av landet. Så fördomsfull är jag ?

Men jag håller med om att de poddavsnitt där de har gäster är allra bäst, om gästen inte är lika självupptagen.

För mig är Alkispodden viktig för att det var det första forumet där jag hörde någon säga ”jag är stolt tillfrisknad alkoholist”.

Första avsnittet jag lyssnade på tidigt i höstas fick jag stänga av för att igenkänningen blev för stark och jag kunde inte förlika mig med sanningen.

Jag har en man och ett hus och två barn ihop. Väldigt nyligen har jag fått veta att min tagit flera Blanco lån bakom min rygg under minst tre år, han har investerat på börsen eller ”spelat” som jag tycker det är, förlorat oh lånat mer för att försöka få tillbaka pengarna, det är flera hundra tusen närmare miljonen. Dessutom dricker han för mycket, mest på kvällarna då barnen märker inte så mycket men ändå. Jag kan hitta öl flaskor i hela huset, alldeles nyss i ett badrumsskåp som vi inte använder, fyra tomma ölflaskor. Han kan dricka tio stora drake en fredag utan problem och samma på lördag. Vi har skilda sovrum så han dricker i smyg på kvällar och nätter. Jag vet inte vad jag ska göra, livet är kaos. Jag vill egentligen inte skilja mig men jag vägrar leva såhär.

Hej, alltså nu har jag kanske en lite konstig fråga. Jag är ju inne på min 8:e dag som alkoholfri, innan har jag druckit mer eller mindre varje dag sedan årsskiftet, och innan dess flera gånger i veckan under hela mitt vuxna liv. Igår kväll och i morse har jag stått och tittat på mig själv i spegeln och tycker jag ser annorlunda ut! Kan det verkligen stämma???? Eller inbillar jag mig? Jag tycker jag har mindre porer på näsan, och att ansiktet ser smalare ut, liksom runt kinderna och käken. Och jag har inte gått ned i vikt så det är inte det. Kan att sluta dricka verkligen ge en sådan effekt så märkbart så snabbt??? Positivt är det i alla fall :-)

Hej!
Nej det ska inte vara så! Det har fått alldeles för långt och du har bara ett val och det är att lämna honom, tyvärr! Jag förstår att det är jobbigt men här måste du sätta dina barn i första rummet. Först när din man bevisat att han ändrat sig kan det finnas en chans för er, det räcker INTE att komma med rosor. Jätteviktigt att du har ett eget boende tycker jag.

Swishig dag idag med besök i stan och middag. Ska bli spännande att se sig själv i en helspegel...
i övrigt jobb, jobb. Jag är Nykter idag apropå att se sig själv i en helspegel. Glad för det och att mitt sug efter vin tagit långledigt. Ha en fin dag!

Grattis till att du varit nykter så länge, fantastiskt bra jobbat ju!! Visst är det härligt när man känner att livet är fullt av upplevelser och att man är aktiv? Jag är fortfarande inne i aha-upplevelse om att livet blir så mycket mer aktivt utan fylla varje dag, man får så mycket mer tid och energi och klarhet!

Härligt nystart! Hoppas veckan plussats på med ett par dagar till nu!?
Även om andra saker strular är nykterhet enda vägen nu!??

Min mamma lever ännu och har bokat en vän/präst till sin begravning men tycker om möjligt att prästen inte behöver nämna gud...vi har en pågående och ganska spännande diskussion. Saknar henne i denna tid av karantän för mammor.
Så Klart- det är ju Petter och väldigt långt från mitt naturliga habitat ha har. Å andra sidan befinner jag mig i den nyktra halvan av livet, något överraskande. Så vem vet.
Din morgon. Skönt med kaffe och lugn. Skaka hand var en bra analys. Ja man måste liksom bli vän med nykterheten och så småningom se den som den räddningsflotte den nog är, för oss som inte kan dricka lagom. Ha en finfin dag!

Ibland kan det vara en idé att fundera över sig själv och sina egna reaktioner. Varför man reagerar som man gör. Handlar det av erfarenheter eller tolkningar, kanske egna signaler man sänder ut. Så länge man rör sig kring och interagerar med andra människor får man räkna med att få reaktioner. Positiva och negativa. Man har oxå rätten att välja att stå utanför men då får man oxå ta de konsekvenser det innebär. Det är inte alltid lätt att vara i sociala sammanhang och jag kan absolut förstå känslan av att vilja dra sig undan. Det gör jag själv titt som tätt när jag behöver pausa. Och då gärna med mina egna hundar som jag har adopterat från Spanien och Serbien.
Djur är fina vänner men även de är känsliga för signaler och de budskap man sänder ut, mer än vad människor är. Och de är mycket lyhörda för om vi är i balans eller inte!
Kanske är det en bra sak för dig att ägna dig åt hundarna ett tag och att komma undan det du nu tycker är svårt och påfrestande. Men det betyder inte att du inte behöver ansvaras för egna reaktioner och bemötande hos de människor du kommer att möta även där. För jag antar att det finns medmänniskor även dit du tänker åka.
Och en tanke som Är viktig och som jag önskar dig att ta med på din färd är att, de allra flesta människor vill väl?

Jag skulle så gärna vilja veta var den dikten finns....med Vakna Vacker i. Det är vackra ord. Säger så mycket med bara två ord. Idag har jag dock inte vaknat så vacker.

Kram och tack för att du finns.

Nej, jag tycker att gästerna om de är bra, gör programmet. Däremot tycker jag att programledarna inte ens är kvasifilosofiska utan mkt självupptagna, vilket är helt ok tom meningen att vara i en egen tråd på ett forum, mindre charmigt i en podd.
Corona-avsnittet tycker jag exellerade då de pratade om sina aktier och hur lite rädda de var för att bli smittade. De har en publik av lyssnare som hade behövt konkreta råd och tips om hur denna första tid i karantän skulle genomlevas- nykter.

Idag 8 veckor nykter!!!
Helt otroligt????

Och nu börjar tiden med att kunna sitta ute och njuta.
Jag ska ta tillvara på ljusa kvällar med alkoholfritt bubbel i glaset?☀️
Bara tanken på att jag kommer att komma ihåg vad jag upplevt gör att jag kan knappt vänta!!??

Åh vad jag önskar att alla som kämpar ska hitta den där sista, inre viljan att sluta dricka!! Det gör det så lätt faktiskt ?
Kanske det kommer en dag när jag börjar vackla men då får jag ta det då.
Just nu njuter jag bara av mitt nya, nyktra liv???

Kämpa på därute och hoppas det går bra för er och att ni oxå får vara friska!❤️

Samma visa varje dag tydligen. 14-åringen bor hos mig på heltid just nu. Den stackaren missar första lektionen i dag också. Jag tog upp med honom att vi behöver hjälpas åt med väckarklockan eftersom det uppenbarligen inte går att lita på mig nuförtiden. När jag har flickan här går jag och lägger mig med henne 20.30. När hon inte är här sitter jag uppe till 22. Det fungerar uppenbarligen inte när jag ska väcka 14-åringen i tid...

I dag vaknar jag inte pigg som jag brukar. Oftast brukar jag trilla framåt eftermiddagen. Då vill jag gå och lägga mig igen oavsett om jag vaknar pigg eller inte. Att ha så lite ork är bannemej frustrerande. Detta är ju inte alkoholens inverkan längre utan ren och skär utmattning. Inte det egentliga ämnet för detta forum. Jag vet. Samtidigt hör allt ihop på något sätt. När jag pratade med min kontakt på beroendekliniken i går, tog vi upp farhågor inför framtiden. Jag har sådana i hög grad eftersom jag ser att jag levt ganska länge i en skyddad verkstad. Jag har ingen jobbstress, jag blir inte bjuden på kalas (det blir ju ingen nuförtiden iofs), det blir inga förslag om AW, jag bjuder inte själv på middagar (har försökt som ni vet). Jag kan fokusera nästan helt och fullt på mitt tillfrisknande både från alkoholen och utmattningen. Men, det kommer ju en dag när jag ska upp och hoppa igen. Kanske redan från 1 maj. Fattar inte hur jag ska klara det faktiskt. Kommer jag att falla dit igen då eller har jag hunnit vaccinera mig tillräckligt till dess? Vet inte. Men, jag känner stor tilltro till min egen förmåga att hålla mig ifrån alkoholen. Det har jag gjort hela tiden hittills med ett fåtal undantag. Jag måste helt enkelt klara det. Finns ingen annan väg att gå.

Kram!

Hej!
Hoppas det går bra för dig
Fick fick återfall för den 20/3-24/3.
Så är jätte orolig vad provet ska visa.
Vet bara det kan bli vilken dag som helst nu.
Hur mycket drack du ca per dag under din 6 veckors semester?
Hoppas på svar...

...och läste mitt inlägg och roligt att jag kallar Se klart för Så klart!
Ingen blir väl någonsin helt klar..,i denna gren.
Men din tråd andas rejäl förflyttning...

Sitter i den gamla vackra fåtölj som jag ärvt av min mamma och har mitt kaffe på ett litet rangligt bord med snidade ben ( mammas).
Det är en hörn i mitt vardagsrum som jag ofta sitter i - läser, äter. Här känner jag mig bekväm och har liksom kontakt med historien.
Andrahalvlek ...ja, vi känner igen oss i varandra. Det är ( äntligen:-) så skönt att inte vara unik. Och ju äldre jag blir ju mer ser jag att vi alla hör samman ( även de som inte dricker får vara med på ett hörn..)
Så Klart - även jag lyssnade på det avsnittet av Alkispodden och tyckte om det...Min mamma var också ateist ( och undervisade i religion!)
Hon var samtidigt god vän med flera präster och lät sig begravas av en....men betonade med viss kraft...in i det sista att hon inte var troende.
Jag tror på att det finns ngt - kalla det gudomligt - inom oss alla och att något som handlar om synergier uppstår när människor möts och öppnar sig. Låter som en riktigt dålig roman kanske, eller självhjälpsbok. Förr i tiden brukade jag säga att jag inte tror på gud men på KG Hammar....och jag tycker att han kan verbalisera en tror jag känner igen mig i.
Drömde om alkohol i natt..jag var på ngt sorts hotel/bar med andra människor. Först beställde jag inte vin ( i stora glas), sedan beställde jag ändå...men drack inte. Tror att mitt undermedvetna har mkt jobb i dessa dagar....bearbeta..hinna ikapp.
När jag läser i era trådar och andra där nykterheten varat lite längre så tycker jag att j ser ett mönster. Först är det ett stort avstånd..sedan kommer en period av köpslående...och kanske bara lite...osv och därefter känns det - i några trådar - som att en ro infinner sig. Den medvetne och den undermedvetne skakar hand - lägger ner argumentationen.
Men den där nyktra soldaten ( som du beskrev så fint Se Klart) ...hon måste vakta. Men verkar göra det alltmer avspänt ( om än ständigt) och i civila kläder.
Ha en fin dag! ??

Idag valde jag den vanliga morgonrundan på väg ”till jobbet”. Totalt tog det 20 min och jag lämnade av dottern på vägen.

Jag och älskade pudelpojken var sambos i nästan fyra år. Under de åren gick vi tillsammans just den här morgonrundan många hundra gånger i ottan innan jobbet.

Att just morgonrundan är densamma är speciellt viktigt för hundar. Då kan de noga kolla upp vad som har hänt sen sist. Man brukar säga att de ”läser tidningen”.

Den rundan tog inte 20 min i sällskap med honom, ytterligare minst 10 min gick åt till att lukta och kissa överallt.

Jag vet precis hur solen står på himlen efter varje årstid i jämförelse med träden. Jag vet hur månen står på himlen också under den mörka årstiden.

Jag vet exakt var jag ska spana efter olika blommor, buskar och träd. Jag vet hur det känns varmt inombords när björken har slagit ut sina blad från den ena dagen till den andra.

Jag vet precis hur jag ska gå på vägbanan för att älskade pudelpojken ska nå sina favvo-spots. Hur jag ska gå i den lilla backen som alltid är så uselt snöröjd och sandad.

Jag vet precis i vilka hus det bor andra morgonpigga hundar med människosällskap - vilka hundar man kan hälsa på och vilka som ska ignoreras.

Jag vet precis hur tyst och stilla det är och hur den kyliga luften verkligen piggar upp. Hur måsarnas parningslek låter och jag njuter av ”körsången” när koltrastar, starar och talgoxar sjunger ikapp.

Jag vet hur det låter och luktar när lindträden blommar och hela trädet låter som en enda stor bisvärm. Jag vet precis hur en gräsklippare låter i fjärran när ljudet förs över idrottsvallens stora gröna gräsplan.

Det var 1,5 år sedan jag gick den rundan senast och det kändes som att ta på sig en mjuk och go favvotröja.

Bäst av allt - jag hade hela tiden sällskap i ögonvrån. Det kändes som om älskade pudelpojken sprang bredvid mig - alltid som en skugga, alltid i närheten av sin matte.

En kopp kaffe, sen kan arbetsdagen börja.

Återfall igår kväll. Vaknade inte så vacker. Drack mindre än jag gjort tidigare men ändå. Besviken på mig själv. Jag är inte stark nog.
Dag ett igen. ?

?? (ni vet vad det betyder)

Jag fick igår hem en bok jag beställt från SCAA som heter "Var morgon ny". Det är en liten bok med dagliga texter särskilt riktade till kvinnor som fastnat i ett beroende. SCAA är ju också dem som säljer medaljer, smycken och lite annat.

Solen skiner idag igen! ?☀️

Det påstås att det är vanligt att man drömmer att man dricker. Hjärnan behöver väl bearbeta sannolikt.

Att drömma och tänka att man dricker är ofarligt. Du bestämmer - inte alkoholdjävulen!

Har du omprövat Alkispodden? Eller vant dig kanske vid deras ”kvasifilosofiska babbel” ?

En sak i taget och här och nu kommer man otroligt långt med faktiskt. Närvaro i nuet är dessutom så betydelsefullt för att kollegorna ska kunna göra sitt bästa jobb.

Att varva ner en timme på kvällen när resten av dagen gått i 190 knyck är svårt. Man behöver få ner farthållaren på 120 åtminstone.

Onödiga möten kan man skippa också. ”Måste jag verkligen vara med på det mötet” kan man fråga både sig själv och andra.

Om man har något som man ska redovisa på ett möte kan man kräva en bestämd tid då man kan ansluta en kort stund och sedan avvika.

Kämpa! Kram ?