Senaste kommentarerna i forumet

Så impad ska du inte vara, det hackar rejält. Ikväll orkade jag inte stå emot, jag hade kunnat stuckit till gymmet men vet att hon spårat ur då. Nu tappade hon iof humöret ändå, denna gången på ungarna. Ska va helt tyst i huset kl 19 när hon sätter sig fram för teven för att äta (ensam förstås eftersom inget får störa henne).

desto mer får du gjort. Jag har just läst denna pärla utav Tommy Hellsten.

Uppe med tuppen och skjutsat dottern. Sonen har blivit sjuk men honom har jag ju skjutsat varje morgon kl 06 senaste månaden. Det betyder mycket för mig.

Jag kan avslöja att jag går kursen i Sundbybergs kyrka. Jag tror inte den informationen röjer min anonymitet. ?

Har nog inte så många råd att ge just nu men en STOR kram kommer här ?
Förstår din känsla av att skämmas men försök att stoppa den känslan där den hör hemma... i soptunnan!
Du är bra och du ska vara stolt över dina insikter om ditt eget förhållande till alkohol.
Kram igen ?

Hej Louise! Önskar även dej lycka till ?
Grattis till 6 dagar ??
Jag är väldigt glad över att ha hittat hit. Skönt att ha en plats att skriva av sig på.
Du är också stark ???

Hej och tack för att du delar med dig! Känner igen så mycket av det du skriver, man kämpar inte bara med sitt eget drickande utan även med sin partners. Och allt himla bråk som uppstår och barnen som kommer ikläm.. så tufft. Men vi är många här inne som står tillsammans. Känns som ett tryggt rum där man får massor av kärlek och inget fördömande. Alla trillar vi dit och reser oss igen och ibland funkar det som tåget och ibland är vi på dag ett igen. Men många härinne skriver att de lyckats ta sig vidare till ett liv utan alkohol. Det ger sån tröst och hopp.
Stor kram ?

Hej Hannah !
Är också ny här !
Vi skrev inlägg ca samtidigt ?
Ville bara säga hej, önska dig lycka och säga att du är stark som skriver här och att du varit nykter i 10 dagar . Jag är på min 6:e dag nu efter ha " restartat " om

Hej! Är ny här på forumet.
Är långtidssjukskriven sedan 2016 pga nervskada i ländrygg och ben samt fibromyalgi.
Har sedan ca 2 mån tillbaka druckit ungefär 5 dgr i veckan. Har liksom inte slutat när jag börjat. Går upp nästa morgon och bara fortsätter... den stora anledningen till att jag dricker är att jag lättare kan hantera min smärta, eller rättare sagt skiter i att det gör ont. Det gäller både den fysiska smärtan och den mentala.
Har nu varit nykter i 10 dgr. Hade antabus hemma så har tagit hjälp av det.
I lördags morse var första ggn jag kände sug efter alkohol men jag tog snabbt som attan en extra antabus vilket gjorde att jag helt enkelt inte kunde dricka.
Har nu en helt förjävlig fysisk smärta och jätte-mycket ångest som jag helt enkelt måste lära mej att hantera utan alkohol.
Det känns både bra och dåligt på samma gång.
Skönt att kunna skriva av dej lite här dock ?

Jag har traglat mig igenom att jag ÄR alkholist , besökt AA men fastnade inte för konceptet men vill prova igen . Förut drack jag mig full 4 ggr / vecka i snitt. Har ändå jobbat heltid och pluggat på distans , har 4 barn o sköter det mesta i hushållet. Lyckats hålla den polerade fasaden uppe.
Har druckit 4 ggr detta ÅR varav senaste var på en arbetsrelaterad fest och blev full. Så full att jag ej minns resten av kvällen . Jag har haft så mkt ångest över detta och gråtit floder ! Jag orkar inte dricka mer och jag har börjat förstå att jag måste gå ut mer att jag ej kan dricka för risken är att jag gör det i sällskap där de ej vet om mina problem som mina vänner och familj gör men jag skäms! Jag vet att jag inte ska skömmas men jag behöver råd , och tröst .. tror jag. Känner mig så otroligt sårbar ,misslyckad och utlömnad . Tar tacksamt emot tankar och funderingar från er i samma sits eller som varit i samma sits.

Nu när du avstår alkohol och onyttigheter och hantverks- och Internetgudarna är emot dig, har du några bra belöningar på lager? Tror det är viktigt att unna dig på någon front till och från för att hålla modet uppe. Hantverkarna och det andra eländet kommer lösa sig, så håll huvudet över ytan och testa några hallonbåtar täckta med choklad (på en ”fuskdag”).Eller nått annat lika bra (även om jag inte kan komma på vad det skulle vara?)

Jag beklagar det som hänt och att du behövde hitta honom så. Verkligen tragiskt och kan tänka mig att det kan ta lite tid att bearbeta. Hoppas du har mycket stöd runtomkring dig. Jättebra att du skriver här och berättar vad som hänt och hur du mår, det ger oss chansen att ge dig stöd.

Du försökte stötta honom på alla sätt du kunde komma på. Nu var det att flytta ifrån honom och jobba med att försöka lyssna mer på dig själv och ta till dig av råd du fått utifrån. Du har verkligen jobbat bra med dessa, trots att det kanske var svårt emellanåt.

Klokt det du skriver att han kämpade mot sina demoner och att detta kunde hänt mycket tidigare än just denna gång, han var i sin process och du är i din. Du är också väldigt insiktsfull och det hörs i ditt andra inlägg här; ”Jag levde inte själv. All min energi gick till att försöka rädda honom.” Kanske känner du nu att du behöver lägga extra mycket energi till att rädda dig själv och att ge dig chansen att verkligen leva ditt liv. Du får lite tips här om att söka stöd för egen del, vad tänker du kring det? Kanske är det något helt annat du tror skulle vara hjälpsamt för dig, det känner du såklart bäst själv.

Fortsätt såklart gärna skriva och läsa här.
Önskar dig en så fin vecka som möjligt, ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag lyckades inte bli osams med en enda kotte på jobbet. Inte enns någon av dem som vanligtvis är game för en redig urladdning. Det gjorde iaf gott att ha familjen slarv ur syn ur sinn ett tag. Nu är de förlåtna. Till nästa gång, uppskattningsvis om sisådär ett kvartal, när irritationen lagts på hög...

Jag hittade din tråd när jag var ny här på forumet och har sedan dess följt dig. När jag läste vad du skrev fick jag en aha upplevelse. Trodde jag var ensam om att tänka och fungera som jag gör men har förstått jag inte är det. Du skriver ned saker som jag ofta oxå funderar och reflektera över. Ska jag vara ärlig läser jag inte varje vecka nuförtiden. Jag är nämligen inte lika aktiv på forumet längre.
/Mrx

Jag är också grymt impad av att du håller dig nykter och tar hand om dig själv med träning. Bra. Du behöver bygga styrka och självförtroende, för att orka tackla framtiden och driva igenom en förändring. Min värsta skräck är att bli/göra som din fru. Jag känner mig ungefär lika galen mellan varven. Men all galenskapen pågår inne i mitt huvud. Faaaen vilka elaka bindgalna tankar jag kan tänka, i all hemlighet. Utåt blir jag sammanbiten och tyst. Har man inget snällt att säga så ska man hålla tyst. Visdomsord man borde brodera med korsstygn och rama in. Kram på dig!

Mitt varmaste deltagande i din stora sorg! Så tragiskt, så onödigt, så hjärtskärande ? Jag hoppas du nånstans i djupet av dig själv med tiden kan acceptera det som hänt, han utkämpade sin kamp och du utkämpar dig egen. Jag rekommenderar också att du tar kontakt nånstans där du får prata av dig och att du har stöd omkring dig! Massor med styrkekramar till dig ?

Vill bara skicka dig styrka och mina tankar! Har också en tuff dag idag och kämpar också med att stå emot. Men vi ska klara det! ❤️

Ja, det kändes bra men också enkelt och naturligt. Men som sagt värre idag. Men i kväll ska det bli fokus på tvättstugan och pepparkaksbak med mina tonårsbarn ?

Har också anmält mig till programmet här på sidan. Det ska bli en förändring nu!

Lantliv- När är ditt möte med kommunen? Skickar dig all styrka och värme inför det! ❤️

Heja dig!
Det är starkt att kunna stå emot när andra dricker.

Stress på jobbet kan trigga en hek del. Har du verktyg för att stressa ner? Träna mindfullnes eller annat som kan hjälpa?

Tack Miomi för ditt svar! Det låter som att du har haft det tufft en lång tid. Så bra gjort att du hållit upp 15 månader. Jag känner mig stärkt av ditt svar att det är rätt av mig att ta detta på allvar nu. Precis som du berättar har ingen av de jag vågat berätta för hållit med mig. De har sagt att jag oroar mig för mycket (vilket i och för sig är sant) men i denna fråga är nog oron befogad ändå.

Fint att höra av dig men jobbigt att du har ångest. Så bra att du håller fast vid att antabus-köra barnen! Om du är i den kyrka jag brukar besöka och erbjuden samtal av de prästerna vill jag verkligen gratulera? Annars också, det låter bra att få en samtalskontakt med ’rötter’ i Livsstegen! Önskar och hoppas att du har skapligt bra dagar, helst ångestfria men åtminstone uthärdliga! / mt

Drack i fredags men resten av helgen har gått bra. Var iväg hos kompisar där det bjöds på alkohol i lördags men inga problem att avstå. Känslan kring veckans läkarbesök pendlar lite men mest känns det fortfgarande bra att jag kan få hjälp.

Är inne och läser mycket här och det känns bra men just precis nu (stressigt på jobbet och en stressig känsla för saker att göra innan jul) får mig att tänka på att det vore skönt att få dricka vin ikväll. Men det ska jag inte!! Ska inte!!

Vad modigt av dig att du överväger att komma till träffen i februari och trotsa ångest för nya sociala sammanhang och en lång och dyr resa. Det känns viktigt och spännande för dig och kan vara värt prövningarna. Anmäler dig gör du på vår mejl kontakt@alkoholhjalpen.se, så att vi kan samla alla anmälningar på ett och samma ställe, men än så länge finns ju gott om tid kvar att fundera.
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

...så klarar jag allt. Just nu verkar kosmos vara emot mig och min familj på alla fronter. I vanliga fall hade jag hanterat detta med ett par glas vin när barnen lagt sig men inte nu. Jag måste ta mig igenom detta helvete på andra sätt :-(

Gjorde precis som du! Alkohol för att varva ner och alkohol för att få energi...Efter tre perioder av sjukskrivning för utmattningsdepression så var alkoholen det största problemet...
Nu är jag nykter sedan nästan 14 månader och för 8 månader sedan kunde jag även fasa ut mina antidepressiva, som jag tagit i många år...
Jag önskar dig inte samma resa. Den varade i 15 år. Bra att du redan nu är medveten om att det är ett problem. Självmedicinering är ju tyvärr inget ovanligt, och ändå var det INGEN som frågade mig hur jag hade det med alkoholen. Inte ens när jag själv tog upp det fick jag något gehör för mina tankar...

Jag tror att kaos hemma föder mer kaos. Det är stökigt så vad gör lite mer stök osv.
Men när man bara är två vuxna är det nog betydligt lättare. Men även att man har tid till att göra saker tilsammans.

dig ???