Senaste kommentarerna i forumet

Hej Återfaller ofta,
Jag har läst igenom din tråd och säger bara att igenkänningsfaktorn är slående hög!
Självklart finns där olikheter men jag känner så väl igen allt du berättar och målar upp.
Menlösheten som slår till över livet där absolut ingenting spännande händer. Vad är meningen liksom?

Kopplingen till att göra "roliga" saker ännu roligare med alkohol, som att renovera och bygga på huset med ett gäng starköl innanför västen. Kan precis som du köra på hur länge som helst och alkoholen gör mig ännu mer speedad och impulsiv. Är faktiskt som du beskriver, kreativ och noggrann även på fyllan. Får saker gjorda, allt för många saker kanske?
Får precis som dig sjuk ångest av att dricka, fast först när nykterheten kickar in.

Att resa utan att dricka är väl otänkbart?
Jag ska faktiskt iväg på en 6 veckors upptäcks resa med ryggsäcken i februari, snorkla, dyka, springa och annat. Hur ska jag klara det utan att höja spänning och upplevelse genom att dricka? Jag ska långt bort, för tristessen här hemma har slagit sina klor i mig. Men det har faktiskt börjat gå bättre efter tre månader utan dricka. Känner mig långt ifrån på säker mark för precis som du tycker jag det är kul och upplyftande att dricka. Jag mår också bra i den stunden, avslappning och enkelhet. Dagen efter är svår, mycket svår.
Jag är ute på tunn is, helt klart.

Jag tar mig för massor av saker när andan faller på och ingen förstår hur jag hunnit, kan eller orkar?
Själv tycker jag det blivit allt för lite gjort och kunde vara så mycket mer och bättre.
När folk säger att jag måste lära mig vila och ta det med ro är min respons "Vilar gör jag väl jämt och ständigt?"
Antingen dålig självkännedom eller så är folk i stort bara slöa och långsamma?

Jag springer också mycket och det är min andra självmedicinering. Har jag kört ett långt pass är jag nöjd och belåten hela dagen. Men redan dagen efter måste jag på det igen eller göra något annat kreativt skapande som ger mening till livet.
Tror det stavas prestation?

Jag har många dråpliga historier i mitt bagage som också är rätt komiska när man fått lite distans till det hela.

Vad jag funnit i min nykterhet är att det finns massor att leva för, massor att upptäcka bara man är nyfiken. All den energi jag lagt på alkohol måste få utlopp i något annat. Jag söker efter det intensivt, kanske det är där problemet ligger?
Att ifrågasätta allt för mycket, fundera för mycket över det banala i våra liv? Oftast finns det kanske mitt framför oss, det vi söker? (En klyscha, eller?)
Det gäller bara att förstå vad det är vi söker.
Det är för mig i vilket fall som helst extremt svårt att veta många gånger, vad är det jag söker?
Definitivt inte någon Gud som gjort många andra saliga. Tänk så lätt det vore att lägga allt i Guds händer och bara saligt leende flyta med i ekorrhjulet?
Vad skulle han där uppe fylla mina sinnen med?
Naivitet och självgodhet?
Äh, jag vet inte.

Det låter kanske som jag är otacksam och gnällig? Till protokollet ska bara tilläggas att jag sett mycket elände och fattigdom i världen och jag är extremt tacksam över att leva där jag gör. Så otroligt privilegierad i precis allt runt omkring mig.
Visst finns det tragedier i mitt liv också men jag är tacksam.
Lik förbannat skaver den här känslan av att inte räcka till, tristessen, menlösheten och det oändliga sökandet efter något annat.
Inte nödvändigtvis något bättre, bara "annat" som skänker mening.
Tror att hjälpa andra människor i nöd eller utsatthet kan skänka mening, men inte på ett egoistiskt vis.
Det är i alla fall något jag kommer sträva mot och utforska framöver.
Fast först lite gränslöst alkoholfritt(?) äventyr på andra sidan planeten.
Vi får se hur och var det slutar.

Ursäkta ett långt inlägg här i din tråd, kunde inte hejda mig själv när jag läst om dig och precis som du skrev längre upp, så skrev även jag utan filter eller större eftertänksamhet, det flödade fritt liksom.

Ha det gott och ta hand om dig.
Varma hälsningar

GP

Jag har varit på julkonsert ikväll och la märke till att ALLA köpte något i baren innan konserten började. Det blev så tydligt att det var arrangörens plan. Man skulle komma en timme innan föreställningen började. Det tog 5 min att hänga in jackan och hitta platsen. Vad ska vi göra resterande 55 min? Köpa något i baren! Alla gjorde likadant. Vi också och jag tog alkoholfritt. Men om jag inte tänkt till innan hade det blivit vin av bara farten. Jag blev inte sugen så det är väl ingen fara egentligen men jag blev så irriterad. Det känns som om ”någon” försökt lura in mig på fel väg. Det är bäst att jag är på min vakt!

Gissar att han redan har en kompressor om den går på tryckluft? Annars blir det än tyngre släpande för att han ska bli riktigt glad :)

Tack för du delar med oss, skrämmer mig men visar samtidigt hur farlig denna sjukdom är// kram Strulan

Så är du fortfarande goa Fibblan ? Inget balla ur låter bra. Det här med helvitt blir gärna ett självändamål som överskuggar allt annat... Vi slutar ju dricka för att eliminera risken att det ballar ur. Du har inte ballat ur. Gott så. Fortsätt att inte balla ur ? Kram

Tack ...

Krya-Kram och fin lugn jul önskar jag dig

MM

Har ätit flera Alvedon idag, har konstig huvudvärk och feberkänning.
Hmm, vill inte bli sjuk och smitta min sambo som är mycket infektionskänslig beroende på sin grundsjukdom.
Men ska inte måla fan på väggen ännu..
Hoppas få vakna bättre imorgon.
???

Det är många gånger ett större problem att jag inte dricker än det är för mig att de dricker.

Kram och god jul

Tack för att du finns och skriver här i forumet.
Du är en klippa kantad av små violer
?????
Kram ?

Så bra skrivet och så bra hjälp till självhjälp dina ord förmedlar!
Får memorera inlägg 1562 i Vinägers tråd?
God jul och Gott nytt år???

Ngn här inne tipsade om en bok som jag laddade ner o började lyssna på : skål ta mig fan av Torbjörn Åberg , rekomenderar denna ! Tror du kommer förstå när du läser /lyssnar om du ej redan gjort dvs : )

Älskar dem mer än livet, skulle aldrig missa något med dem...

Nurture... från 2l vin till 0,5dl, jag är nog trög som vanligt...

Vi blev helt bortvalda av vänner som vi ”hängt’ med i ett gäng. Det var en förunderlig upplevelse. Dvs det var en i gänget som slutade bjuda oss. Vi fick lov att inse att det inte var vi som var viktiga utan alkoholen. En del av dem träffar vi fortfarande och har ärlig o bra relation med men när de samlas är det utan oss. Så länge sen nu så jag har distans men det var en stor besvikelse. Jag och vi har hittat andra sammanhang där samvaron inte störs av att nån är nykter.
Kram och God Vit Jul till er???? / mt

Jag vet inte så mycket om hur det medicinskt är bäst men undrar om du kan trappa ner med 1 cl/en halv dl, per dag. Du är ju i en ohållbar sits och letar själv efter vägen ut. Kramar om dej. Vill dej väl.

Styrkekramar ?

Hej Frissan?Så tillvida att jag håller mig borta från alkohol går det bra. 4 dagar?Jag känner verkligen igen den ständiga dialogen, den pågår. Inte så mycket sug idag. Mest irriterad och arg på min man. Funderar på hur det ska gå att fortsätta hålla mig borta från vinet? Ska jag verkligen aldrig dricka vin igen? Guuud vad tråkigt?Ja så där pågår det. Kommer också på mig själv att tänka att det är mannan som har de verkliga problemen, inte jag, varför ska jag straffas? Sen påminner jag mig själv om att jag pimplade titt som tätt. Jag vill njuta av livet utan alkohol. Misstänker att det kommer ta tid att komma dit men dit vill jag?Hur går det för dig Frissan? Kramar?

Här finns många kloka människor som vet vad du går igenom.

Om du på allvar tycker att du nått botten och inte orkar leva som du gör längre rekommenderar jag att du lägger ut frågan här vart du ska vända dej. Sökte mej själv till Riddargatan 1 där jag inte riktigt kvalade in men har kommit vidare via en mottagning som specialiserar sej på kvinnor.

Fick själv tipset här att läsa boken ’Skål ta mej fan’ av Torbjörn Åberg och det var hög igenkänningsfaktor på den.

Var rädd om dej och fortsätt vara modig. Du behöver inte ha det så här.

Styrkekramar ?

Ja nykterheten är ganska okomplicerad. Tack Mirabelle. Små små bra val.
Jag ska ärligt erkänna att även om jag inte tycker att själva "inte dricka" är så
problematiskt längre så börjar jag mer och mer inse hur mycket jag har också
isolerat mig med anledning av detta. Jag har fått välja bort människor i mitt liv som
dricker för mycket och det påverkar mitt sociala liv. Vill inte/blir inte medbjuden längre.

Men okej då.
Hellre nykter och isolerad/tråkig än stupfull och rolig (?)
Nykter och jag mår ganska bra i det. Är det alltid skitkul? Nope.
Jag får helt enkelt köpa att det inte skitkul jämt.

Kram

MM

Kämpar de sista jobbdagarna nu....! Hur kan det vara så att bara för att man ser mållinjen så känns allt så sjuuuukt jobbigt? Om det hade varit fyra veckor kvar skulle jag nog bara ha kört på som vanligt. Men bara för att jag vet att det snart är ledigt är det som att hela min kropp (och knopp) SKRIKER efter det. Jag pallar inte en sekund till. Ett möte till och jag spyr! Så känner jag. Men eftersom jag är vuxen och vettig (hehe) får jag så klart leverera ändå. Men fy satan vad skönt det blir på fredag.
Ett typiskt sånt läge då jag i vanliga fall hade firat (lite för mycket) med drinkar och vin. Och kanske glögg. Det är ju jul. Men inte på fredag.
Minns förresten förra året hur jag använde vintersolståndet som en ursäkt för att bli full. Kan hålla med mitt fylle-jag om att det är värt att fira, men i år ska jag hitta på något bättre än att dricka mig berusad.

Tack för fina ord i min tråd.
Att vara stark Vinäger.....
Faktum är att jag tänkte på dig när jag läste texten.

Utan "heja o peppa-rop" och den eviga duktifieringen så är du faktiskt stark.
Jag har nog lärt mig att ge goda råd till en person som håller på att sluta dricka hjälper inte.
Lika lite som det går att skriva till en medberoende att denna ska lämna.

Personen kommer inte att lämna/sluta dricka innan tiden är 100% mogen. Gör si. Tänk så. Det funkar inte.

Att stötta en person som arbetar på sin nykterhet är en annan sak.
Att stötta en person som håller på att lämna en skadad relation är en annan sak.
Det är som att hålla någon under armarna och att finnas till.

För precis så som i texten så blir min reflektion att det är inte att vara helnykter som är starkt.
Det är att komma till insikt.
Styrka är att våga ta steget att förändra. Även om det är små steg.
Att våga kika ut på omvärlden efter ett totalras.
Att våga be om hjälp.
Att ha styrka att våga vara ärlig.

Att trots att man faller oavsett hur många gånger VÅGA och orka ställa sig upp igen.

Jag vet att du är stark för du gör allt det där. Du är så medveten om dina alkoholproblem.
Jag är faktiskt imponerad av att du lyckas hålla ditt alkoholintag som du gör. Det är starkt.
och det är

Good enough liksom.

Kram och en riktigt fin vit jul

önskar

MM

styrkekramar ?

Nu sitter jag här igen. Med glaset som ständigt fylls på. Jag har läst här i ca tre år och stundtals tagit åt mig, ibland kunnat inse att jag har en viss tid att arbeta med. Men nu är det, eller känns det som vägs ände. Jag har under de sista åren druckit i stort sett dagligen. Jag har fru och barn, innehar en chefsposition i ett stort företag i Sverige. Jag tjänar pengar så att vi kan göra det som vi önskar i våra liv, utifrån rent ekonomiska perspektiv. Men, jag kan inte sluta dricka.. För att backa bandet en tid så var vi i våras på en resa utomlands. Jag hade som vanligt grundat min flygrädsla(?) med ett par glas alkohol. Under resan så fyllde jag på med mer A. Väl framme så var de all-inclusive så då måste man ju få valuta för pengarna så då dracks det mer och mer. Till slut fick jag en kollaps. Fick åka till ett lokalt sjukhus där inget egentligt fel konstaterades mer än att mina levervärden inte var bra. Detta var en väckarklocka, nu skulle jag inte dricka mer. För fan, jag har ju fru och barn. Har ju allt i världen.
Kom hem, åkte till lokala sjukhuset för nya prover. Där konstaterades att en hel del värden inte var bra. Jag lyckades övertyga läkaren att det berodde på mitt stressade arbete och att därför min kropp börjat reagera. Men bestämde än då att en " vit månad" skulle kunna vara bra. Sagt och gjort, tävlingsmänniska som man är så var en vit månad inget problem. Framförallt visade den ju för både mig och min fru att jag inte hade problem med A. För inte kan en alkis vara utan en hel månad! Återbesök en månad senare, värdena var på väg mot riktigt bra. Inte fan har jag problem!! Varit spritfri en månad och lever och njurar håller på att repa sig. Nu kan jag börja dricka igen!!!...
Detta var i maj, nu är det snart jul. Min fru har sagt att om jag inte slutar dricka så drar hon. Jag kryper för henne och barnen. Inte menat som i en underlägsen ställning utan de är allt jag har. Jag har bett henne att hjälpa mig men hon tycks se min dragning till a som en svaghet hos mig. Jag har försökt förklara att jag inte är spriten... Jag är jag och jag vill inte vara full hela jävla tiden!!!!!

Vad fan är en slagskruvdragare med nåt luft-tjosan och massa hammarslag??? Jag har i vart fall köpt en sån till min man i julklapp. Blir han glad? Den såg ju väldigt bra ut... men vad exakt gör den? Det stod inte på förpackningen? Drar ut skruvar? Trycker in skruvar? Hamrar? Kan den borra? Den var tung som ett jävla as att släpa hem iaf... Jag köpte en elektrisk värmekrage för nacke och axlar också. Som komplement liksom. Han använder astunga maskinen - får ont i axlarna - tadaaa! Briljant, eller hur ?

Du tänker så rätt. Var stolt över det du åstadkommer. Du har kommit lång väg ändå mot en helt vit framtid. Och nu står en vit jul inför dörren. Toppen! Stor kram till dig fina vän ❤️

Precis som andra här skriver till dig blir jag och vi på alkoholhjälpen också berörda av ditt inlägg. Du har verkligen försökt otaliga gånger på så många sätt att försöka påverka honom att förändra sig. Det finns inget som fungerar om han inte är beredd på att ta emot det, bollen ligger hos honom. Det hörs att det gör ont i dig att barnen far illa av hans beteende och detta gör att du får mer kraft. Du talade om för honom där och då precis vad du tyckte, tyvärr eskalerade hans vrede då och inte heller det du sagt hade effekt. Du är verkligen mån om att vara en bra förälder det hörs. Det hörs också att du har fått nog av hans drickande, konstanta oron inför stora helger och hans hotfulla och elaka beteenden mot dig och (indirekt) barnen. Utifrån det du beskriver låter det verkligen som ni far illa och det du är inne på att bo isär låter väldigt bra. Det har du tänkt många gånger och försökt. Vet inte alls om du tänkt så men en möjlighet är ju att söka ett skyddat boende via en kvinnojour eller kontakta kommunen. Tills dess att han tar tag i allt och väljer att göra en förändring, bara en tanke. Vad tänker du om det?
För att höra mer kring det går det alltid att ringa anonymt till socialjouren eller kvinnofridslinjen, 020-50 50 50.

Hoppas du känner stöd här inne och fortsätter att läsa och skriva här också såklart!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

är bara förnamnet Adde..

De senaste veckorna har vi haft en bra relation. Igår tror jag dock han kände att jag mådde lite för bra just nu så då behövde han skapa lite mer ångest igen..

Han kom hem till mig för att slå in julklappar tillsammans (eftersom jag köpt allt och han inte hade en aning om vad det var). På något sätt spårade det ur till att han berättade att hans nya tjej fick missfall för två veckor sedan.. "det är ju något mellan henne och mig men ville du skulle veta om det".. varför i h*****e behöver jag den informationen.. mår jag bättre av den? inte ett skit.. det adderar mer stress och tankar.. så tack X för att du så stilfullt sparkade ned mig i ångestträsket igen.. Vi har valt att ha korta intervaller med barnen hittills men vi märker att de inte mår bra av det så vi kommer byta till varannan vecka efter jul. Minsta tjejen är ledsen och kontaktsökande på förskolan så de har reagerat.. Stora tjejen är som ett plåster på mig vilket gör att jag tappar tålamodet och blir frustrerad.. Jag misstänker att hon någonstans tänker att om mamma kan lämna pappa så innebär ju det att hon även kan lämna mig.. Hon får fullskalig panik om jag går till ett annat rum.. tar max 2 sek innan hon ropar efter mig och måste alltid veta var jag är.

Jag kämpar just nu med extrema skuldkänslor för mina utbrott mot framförallt min stora dotter.. Jag har lärt mig att behålla lugnet med mitt ex men av någon anledning så tar jag ut frustrationen mot barnen. Jag börjar lära mig behärska detta också men jag går sönder inombords när jag inser hur jag pratat med dem.. Min stora tjej har börjat ta efter allt jag säger och det låter inte trevligt alls.. hon snäser och fräser och styr och ställer.. Jag blir förkrossad när jag inser att det är så jag låter.. Det är mitt ansvar att ta tag i det här men just nu känner jag mig som världens sämsta mamma..

Gällande mitt ex alkoholvanor så fortsätter han att bryta alla löften han gett. I måndags hade han barnen. Han hade ett par vänner på besök som jag inte hade träffat på sjukt länge så jag svängde förbi dem för att gratulera till förlovningar och bebis på väg.. Jag märkte på en gång att han hade druckit.. den släpiga läspande rösten.. glansiga ögon och lite stevie wonder gung med huvudet.. alla tecken på att han hade druckit redan.. när jag kom drack de dock bara en kopp kaffe men det var nog sjukt medvetet.. Dagen efter sa han att han hade gjort ett undantag eftersom hans polare var på besök.. så det blev enligt honom två glas vin och två öl.. van av erfarenhet så dubblar jag det per automatik..

Så från att gå från en flaska vin varannan och ABSOLUT ingen öl eller whiskey. Han skulle ABSOLUT inte dricka en droppe när han har barnen.. Det tog 2 veckor.. alla "löften" är brutna och jag kan inte göra ett skit åt det förutom att vara lyhörd mot barnen..

Jag kämpar på men det är otroligt tungt att jag aldrig får slappna av.. Har diskuterat sjukskrivning med min terapeut vilket är sjukt främmande för mig.. Jag är konstant trött. Måste i princip sova varje dag. Har svårt att ta mig iväg till jobbet och om jag kommer iväg så åker jag hem vid lunch och sover 1 timme.. Utbrändhet eller PTSD.. svårt att avgöra men min terapeut sa "det är ju inte konstigt att du är trött när du arbetar 100 % på privata planet och ca 50 % med jobbet" . Vi har sagt att vi ska låta julen passera så får vi se hur jag mår efter lite längre ledighet.. Vi firar julafton tillsammans och sedan åker jag till min familj i södra sverige i mellandagarna. Jag har barnen i princip hela julen men har backning av min familj vilket är skönt.

Tack för ert stöd här inne. Värdesätter er så otroligt högt.. Kriget måste utkämpas av mig men det underlättar att ha en armé bakom sig..