Senaste kommentarerna i forumet

Tjo M
Härligt !! Härligt att höra dig här igen, det om ngt är ett tecken på att du vill få till en förändring!!!
Träffen på AF är i februari, jag tänkte ju komma sist (årlig träff) men Sigge valde trolldrycken som nappflaska istället.
TNE behövs inte om du är nykter vid inställelses till en vårdavdelning. Jag har fått möjligheten att göra min ”vård” i en annan kommun p g a att jag jobbat över 20 år inom socialtjänsten i min egna kommun. Tyvärr så tror jag inte du har nått botten i trolldrycksträsket ännu i o m att du inte vill erkänna (du behöver verkligen inte erkänna det för allt och alla) men till dom som förtjänar att få veta det, dina nära och kära. Tråkigt att höra att din man dragit på sig stora skulder (dock lätt idag) med alla jövla ruttna låneföretag som lånar ut pengar utan säkerhet. Men skulderna är privata skulder om du inte varit medsökande.
Man är tryggad även som gift! Dock huset kan ju låneföretagen kräva hans hälft. Skriv över huset på dig pronto.
Kolla med din hemkommun gällande skuldsanering för din man.
Håller inte med om att du fokuserar på barnens bästa (vet att det låter hårt, men jag är en rak jävel, du vet) OM du hade gjort det skulle du ta emot hjälp mot ditt alkoholberoende!! Men din ”kärlek” till trolldrycken är för stor tyvärr. Men det kommer! Fasad är inget att sträva efter, bättre att satsa på en stabil grund!
Tror på dig, underskatta inte dig själv!
Kram Sigge

Har jag helt missat... när?

TNE finns inte i min närhet, men det låter bra... tyvärr är det kört. Dessutom bara kan/vill jag inte erkänna allt för alla... + att min man har dragit in oss i så stora ekonomiska problem så jag vill bara försvinna. Fy fan, dragit på sig skulder för nära 2 mille! Konsekvenserna vem tar dem liksom, jag fokuserar bara på barnens bästa, samtidigt dövar smärtan....

Utåt sett, vilken fasad! Kommer bli en ensamstående skild mamma i en lägenhet (hatar), vill inget av det! Bitter, ledsen, arg. Det är inte Jag.

går det för dig Boston95 ?

:-))) såååå klockrent :-)) Jag skaler hellre potäter :-)))

Hej vännen !!
Fan vad du gjorde min morgon! Att få lösa ett inlägg från dig igen på forumet!!
Så glad!
Men du har förstått att läget är skit, men detta kan du vända till framgång istället!!
Förstår din oro om att ”tända av från alkoholen” och din besvikelse över att du inte var nöjd med läkaren.
Men du varför inte testa att köra Siggerace istället. Du vet det är det bästa sättet att få snabb och bra hjälp fr kunniga ssk och läkare, psykologer mm.
Siggerace = inställ dig på TNE - därefter läggs du in på vårdavdelning där får du hjälp till en säker avgiftning med benzo, som du sedan trappar ur. Avgiftning är inte att leka med, men det kändes tryggt att bli omhändertagen i den fasen. Sedan får du tsm med läkare planera ditt tillfrisknande i mitt fall sjukskriven i över 1 månad blev 2 månader med jullov o semester. Bara få jobba med sig själv är en ynnest. Jag går på återfallsprevention vet i fan om jag tycker det ger ngt ... men det är jövligt gott att få ventilera o diskutera med andra i min sits.
Jag går oxå på samtal och bollar veckan som varit med en go hjärnskrynklare.
Jag har en tät och bra kontakt med läkare.
Testa Siggeracet du är värd det Märthan.
Släpp alla jävla kontroll och sluta med att bita ihop o köra på! Ta hjälp, det finns bra hjälp! Men DU är den som har den högsta kunskapen, det är DU som bestämmer !
Heja heja dig!!
Kommer du till träffen i feb ?
Jag kommer !!
Kram Sigge

Återigen en dålig natt, har vaknat varje gång jag vänt mej i sängen pga smärta.
Och självklart så vill jag bara dricka bort alltihop!
Påbörjade iaf en stillsam aktivitet igår, lägga pussel. Det kändes ok en stund men sedan slår smärtan till, kan inte stanna i samma kropps-position mer än några minuter så det är galet frustrerande.
Så idag blir åter en dag när jag kommer att ta en timme i taget...

Blir rörd av ditt inlägg. Jag sa ja till behandling och det blev inget mer av orosanmälan. Ibland känner jag att jag kan ta mig an hela världen och som i dag är all kamplust borta... Vet att detta förhållande är bra för mig. Hade slutat med självskadebeteendet i många år innan jag träffade honom. Han drar och sliter ut allt det jag inte vill ska komma fram. Och sen får jag sitta där med skammen, själv... Men nu får det vara bra! Jag har mina gullungar och mig att tänka på. Och när jag läser vad du skriver så kommer jag på att jag känner mig totalt misslyckad och värdelös. Hade ingen aning att jag kände så!! Tack söta snälla goa du, för att du fick mig att vakna❤❤ Kram på dig❤❤

Milliemus, vad föreslog de på soc? Erbjuder de någon typ av behandling eller stödsamtal? Kommer det att öppnas en utredning?
Just nu dricker du så klart på din stress och din ångest och du kommer att behöva hjälp med att sluta. Jag hoppas att du även i dag känner att det var rätt att göra slut med killen.
Jag vet att du inte dricker när du har din dotter, men du, DU är också värdefull. Du förtjänar att må bra och det gör du inte nu.
Kram

...min tråd igen! Jag har landat på landet :-) Fåglarna kvittrar och solen skiner, såklart jätteskönt MEN! Min hjärna är kidnappad fortfarande och varje natt smider jag planer hur jag ska gå till väga för att lyckas vilket gör att jag vaknar och känner mig misslyckad. Min man är döförkyld vilket dessutom gör att min sömn blir totalt rubbad och jag blir på dåligt humör så in i he-v--e.

Två kvällar i rad när jag varit ute och gått med vovven har jag stött på en man som heter Kjelle. Kjelle har suttit utanför Svenska Kyrkan och druckit vodka och rökt samt försökt få kontakt med mig. Han har suttit där med sitt handbagage, säger sig ha blivit lurad på pengar. Han är typ 1 diabetiker och mättar sin mage med vodka. Han var oförskämd, sen blev han liten för att sen bli ganska ödmjukt men vips var han jävligt kaxig igen. Jag sa till honom att vara trevlig mot mig eftersom jag ändå tog mig tid att lyssna på hans sorgliga historia. Han bodde inte här nere, han var på väg hem till Sverige. Kjelle skulle kunna vara hur ren och snygg som helst men något att gått helt fel för honom. Jag bad honom ta itu med sitt liv och åka tillbaka till Sverige. Igår när jag gick förbi satt han inte där...undrar så vad som hänt Kjelle. Vilken tragisk livshistoria. Kjelle har gjort intryck på mig men han var en stark personlighet som inte skulle visa tacksamhet över hjälp. Han var en ganska otrevlig människa egentligen eller väldigt otrevlig faktiskt. Jag blir inte rädd när jag pratar med honom, han skulle aldrig kunna göra något men jag tror ändå att han uppskattade vårat samtal. Svor och skrek efter mig när jag var tvungen att gå.

Nåväl...jag kämpar vidare med mitt och Kjelle med sitt. Same same fast väldigt different liksom. Ha en fin dag alla! Kraaam

Förändringsresa, kanske ett slitet uttryck, men det är det ord som kommer till mig efter att ha läst hela din tråd. Du har verkligen gjort en utveckling och delat med dig av den under lång tid. Jag blir framför allt imponerad av din successiva förändring av inställningen till alkohol. Så inspirerande att följa! Jag känner också igen mig i hur du fungerar med stress, alkohol som bränsle och träning som en strategi. Tack för pepp och inspiration!

Åh vad jag känner igen mig!! Har varit medlem i detta forum i ca tre minuter, och ditt inlägg är det första jag läser. Och jag känner igen mig i exakt ALLT. Det är alltid "gamla" flaskor.. "Nej jag har inte druckit, jag sluddrar för att jag är trött" eller "nej det måste vara mitt snus som luktar"... Att veta en nanosekund efter man kliver in genom dörren hemma om det ska bli en sån kväll eller inte... Att tro på nya löften och bli sviken varje gång.. Våra barn är 5 och 13, och jag kan inte överlåta dem till min sambo varannan vecka, därför stannar jag. Och ber till alla eventuella gudar att de inte tar för mycket skada av alla bråka och all tumult hemma.
Du är INTE ensam!

Så imponerad av din framgång! Det är verkligen helt rätt att lägga "dricka måttligt" åt sidan och skippa skiten helt. Hoppas att du får en fin jul! Kram till dig!

Jag saknar dig också! Kraaam i julstöket!

...har jag läst dina inlägg för att förvissa mig om att jag läser rätt???Kära nån, kära du, vilken snäll man du verkar vara. Jag ska inte säga att jag sitter i en omvänd situation eftersom min man verkar väldigt from när jag läser dina rader. Hur som helst så förstår jag dig och ditt velande med precis allt. Ska jag stanna? Ska jag gå? Ska jag dricka vin? Ska jag våga prata?

Jag har verkligen ingen stöttande partner som skulle hjälpa mig att sluta dricka vin eller röka för den delen. Han berättar gärna för alla andra hur dålig karaktär jag har och att jag aldrig kommer kunna sluta med varken det ena eller andra.

Men jag kämpar på med att hänga här inne...läsa och gläds åt andras framsteg och sen får man knyta nävarna och bestämma sig för ett mål med livet.
Lycka till! Kraaam

Nä, det är inte bra och jag vet inte vad jag ska göra... en liten uppdatering;

Sökte hjälp för snart 1 år sedan på VC, totalt värdelös och okänslig läkare som skickade familjen till Soc. Gick därefter till en beroendemottagning för samtal, inga läkare där och ingen medicinsk hjälp. Hade ett par nyktra veckor och superkörigt på jobbet, missade några samtal och vips anmäldes vi till soc igen, utan förvarning.

Mitt alkoholstinna ekorrhjul spinner som aldrig förr, all ledig tid ägnas åt trolldrycken (bästa namnet på eländet Sigge, tack). Jag vill sluta, jag har god lust att bara kasta allt. Men, jag mår sååå vansinnigt dåligt fysiskt och är livrädd för delirium eller att jag bara ska dö typ.

Jag mår gränslöst dåligt och vet inte vad jag ska göra, jag kan inte riskera soc igen, kan därför inte söka hjälp. Hade behövt hjälp med abstinensen och avgiftning, sen kommer jag fixa det, det sitter i min hjärna. Vet inte hur det ska gå till bara.

Så likt mitt tidigare liv. Mitt ex drack mest helger, ibland på veckorna. Skillnaden var att vi hade inga små barn ihop.
Började skriva här för många år sedan. Gjorde sen ett uppehåll. Tror inte jag var mogen för att lämna, då jag förstod att det var enda lösningen.
När jag började skriva här igen, stod det klart, enda var att lämna, för att rädda mig själv. Drickandet eskalerade. Det var till slut bara det som det handlade om. Hur mycket han skulle få i sig.
Bra att du börjar skriva här. Det är som att tankarna reder upp sig när man ser det i skrivande text. Då kan man också gå tillbaka och se hur det var tidigare. Du kan även få mångas goda råd av alla hör som är och varit i samma situation som du.
För det är ju så, du kan inget påverka, mer än dig själv.
Välkommen hit.

Du är inte ensam ❤️ Skulle våga påstå att alla här inne lever mer eller mindre med ångest över den där alkoholen.
Vi är med dig ❤️

Var där i dag... Jag älskar min gullunge och vill inte att hon ska uppleva vad jag har i min barndom. Det är allt jag vill och det har hon inte heller. Ingen misshandel , missbruk, incest, polis eller neglect. Så nu är det en nystart. Gjorde slut med min kille just nu. I fyllan... Men vi har absolut INGENTING gemensamt. Förut frågade jag snällt om han kunde mejla sitt cv till alla som fanns. Men nej... Mitt självskadebeteende gjorde att JAG var sjukskriven... Så varför skulle han söka jobb i en sådan lågkonjunktur????? JAG har ett fast jobb som jag längtar till!!!! Va f.n???? Nej@!!! Nu är det stopp. Vad har jag hållt på med i 4 år? JA, jag är inte 100% nykter, men såpass att detta gör ont. Han vill ha det på nytt när jag vaknar i morgon (om några timmar). Tackar allt jag har av min lilla självkänsla att jag orkar genomföra.
Kram

Var där i dag... Jag älskar min gullunge och vill inte att hon ska uppleva vad jag har i min barndom. Det är allt jag vill och det har hon inte heller. Ingen misshandel , missbruk, incest, polis eller neglect. Så nu är det en nystart. Gjorde slut med min kille just nu. I fyllan... Men vi har absolut INGENTING gemensamt. Förut frågade jag snällt om han kunde mejla sitt cv till alla som fanns. Men nej... Mitt självskadebeteende gjorde att JAG var sjukskriven... Så varför skulle han söka jobb i en sådan lågkonjunktur????? JAG har ett fast jobb som jag längtar till!!!! Va f.n???? Nej@!!! Nu är det stopp. Vad har jag hållt på med i 4 år? JA, jag är inte 100% nykter, men såpass att detta gör ont. Han vill ha det på nytt när jag vaknar i morgon (om några timmar). Tackar allt jag har av min lilla självkänsla att jag orkar genomföra.
Kram

Jag har läst så många andra inlägg och detta inlägg kunde lika gärna ha passat in under flera andra trådar. I snart 8 år har jag med säkerhet vetat om min sambos problem, så många ggr jag har skällt, bönat, ställt krav och bett att han ska sluta dricka, sluta dricka i smyg och sluta ljuga för mig om det. Lika många gånger har han lovat att sluta och massor med gånger har jag trott honom. Brutna löften, lögnerna och skuldkänslorna jag fått känna för att jag ”förstör” genom att fråga har förstört vår relation fullständigt. Han dricker oftast inga jättemängder men han dricker i smyg. Jag vet såklart inte hur mycket det handlar om alls egentligen, det skulle han aldrig berätta och i ärlighetens namn så skulle jag inte tro honom heller längre, lögnerna har varit för många. Jag är dock ganska säker på att han inte dricker varje dag och troligen inte ens varannan. Det har också såklart varierat under åren, uppehåll på veckor har förekommit återkommande. Han försöker sluta, har tagit kontakt med rådgivare (igen). Jättebra. Jag är dock bara arg och ledsen och kan inte längre vara stöttande, det har jag försökt vara i så många år. Frustration över att jag lagt så många år på att vara ledsen och må dåligt för hans skull, och blivit äldre än min ålder på köpet. Det tar så mycket ork och energi. För två veckor sedan satte jag mig ned med hans föräldrar och berättade, mycket, en lättnad men samtidigt en frustration när de tror de kan fixa något som jag kämpat med i så många år bara genom att prata med honom. Men till mig ber han inte längre om ursäkt och ignorerar mig när jag gråter, dels tänkte jag att han kanske ändå skäms tillräcklig gentemot dem för att förändra dels ville jag nog straffa honom/låta honom känna av konsekvenser av sitt handlande. Jag mår dåligt, behöver egentligen stöd såklart men är samtidigt inte villig till det för att det inte är rättvist att jag ska behöva ta hjälp. Han äger grundproblemet. Extremt osunt att tänka så här, jag vet.

Under åren har jag hittat gömda flaskor kontinuerligt, i förrådet, i hans jobbväska, bland kläder etc. Givetvis är det alltid gamla flaskor som legat där länge (ja ironi). Jag har blivit extremt könslig för minsta tecken, analyserat röstläge och uttal, kroppshållning, rörelse. För det mesta dricker han dock efter barnen och jag sover, då slipper han ju bli påkommen (för det mesta).

Jag hade lämnat honom om det inte vore för att vi har barn ihop och de är för små för att behöva ta på sig den rollen jag tar nu, vilket min stora tjej definitivt skulle göra (hon är 9). Hans problem är inte så pass stora att det utåt syns några sociala konsekvenserna och varannan vecka skulle jag inte veta och inte kunna täcka upp för hans tillkortakommanden. Det kan jag inte utsätta dem för så jag stannar, för nu. Har barnen insett att det finns problem, inte vad jag vet så troligen ja. En lysande lösning att stanna i detta? Nej såklart inte, det vet vet jag redan men steget är för stort.

Jag känner mig otroligt ensam.

Jag har läst så många andra inlägg och detta inlägg kunde lika gärna ha passat in under flera andra trådar. I snart 8 år har jag med säkerhet vetat om min sambos problem, så många ggr jag har skällt, bönat, ställt krav och bett att han ska sluta dricka, sluta dricka i smyg och sluta ljuga för mig om det. Lika många gånger har han lovat att sluta och massor med gånger har jag trott honom. Brutna löften, lögnerna och skuldkänslorna jag fått känna för att jag ”förstör” genom att fråga har förstört vår relation fullständigt. Han dricker oftast inga jättemängder men han dricker i smyg. Jag vet såklart inte hur mycket det handlar om alls egentligen, det skulle han aldrig berätta och i ärlighetens namn så skulle jag inte tro honom heller längre, lögnerna har varit för många. Jag är dock ganska säker på att han inte dricker varje dag och troligen inte ens varannan. Det har också såklart varierat under åren, uppehåll på veckor har förekommit återkommande. Han försöker sluta, har tagit kontakt med rådgivare (igen). Jättebra. Jag är dock bara arg och ledsen och kan inte längre vara stöttande, det har jag försökt vara i så många år. Frustration över att jag lagt så många år på att vara ledsen och må dåligt för hans skull, och blivit äldre än min ålder på köpet. Det tar så mycket ork och energi. För två veckor sedan satte jag mig ned med hans föräldrar och berättade, mycket, en lättnad men samtidigt en frustration när de tror de kan fixa något som jag kämpat med i så många år bara genom att prata med honom. Men till mig ber han inte längre om ursäkt och ignorerar mig när jag gråter, dels tänkte jag att han kanske ändå skäms tillräcklig gentemot dem för att förändra dels ville jag nog straffa honom/låta honom känna av konsekvenser av sitt handlande. Jag mår dåligt, behöver egentligen stöd såklart men är samtidigt inte villig till det för att det inte är rättvist att jag ska behöva ta hjälp. Han äger grundproblemet. Extremt osunt att tänka så här, jag vet.

Under åren har jag hittat gömda flaskor kontinuerligt, i förrådet, i hans jobbväska, bland kläder etc. Givetvis är det alltid gamla flaskor som legat där länge (ja ironi). Jag har blivit extremt könslig för minsta tecken, analyserat röstläge och uttal, kroppshållning, rörelse. För det mesta dricker han dock efter barnen och jag sover, då slipper han ju bli påkommen (för det mesta).

Jag hade lämnat honom om det inte vore för att vi har barn ihop och de är för små för att behöva ta på sig den rollen jag tar nu, vilket min stora tjej definitivt skulle göra (hon är 9). Hans problem är inte så pass stora att det utåt syns några sociala konsekvenserna och varannan vecka skulle jag inte veta och inte kunna täcka upp för hans tillkortakommanden. Det kan jag inte utsätta dem för så jag stannar, för nu. Har barnen insett att det finns problem, inte vad jag vet så troligen ja. En lysande lösning att stanna i detta? Nej såklart inte, det vet vet jag redan men steget är för stort.

Jag känner mig otroligt ensam.

Kära Nystart, du är också väldigt stark som klarar av den miljö du lever i.
Du skrev i min tråd och jag blev väldigt glad över dina rader. Jag följer dig här och jag önskar du kunde bli kvitt din hustyrann så du kan börja leva och må bra. Varför ska du stå ut med alla kränkningar och glåpord?
Du verkar vara en extremt snäll och vänlig människa som står ut med lite för mycket.
Jag tror på dig och din plan, ändra dina rutiner innan du går under.
Ta hand om dig Nystart du är alldeles för värdefull för att stå ut med detta.
Du klarar det.
Kärlek från mig.
GP

Håller helt med Adde skyr detta resmål som pesten?
Så han och jag får väl stämma upp med denna sång
https://youtu.be/bj_ybnNSO8U
Ha en fin vecka och vi ser fram emot nästa betraktelse// kram Strulan

Idag behövde jag verkligen lite peptalk och träningspasset mitt på dagen gjorde min tillvaro lättare ?
Men nu under kvällen började jag känna mig lite hängig och huvudet börjar mola lite. Kanske är jag på väg att bli sjuk..?
Har i alla fall tagit en Alvedon och ska snart sova??
Får se hur läget är imorgon.
Godnatt kramar???

.Tittar in och önskar dig lycka till inför morgondagens möte. Du verkar väldigt målmedveten och stark nu. Det är bra. Hejja dig ? ?