Senaste kommentarerna i forumet

Jag har tänkt på dig och undrat hur det gick. Kul att se dig igen! Det här är ju klart bästa stället att hänga när det behövs skärpas till ?? Kram!

Du gör det superbra! Det är helt okej att dippa i humöret, tänk på att du är ”gravid”. Då får man vara lite som man vill. ?
Jag tycker också att det är bra med lite vardagsvanor. Inte sitta med ett glas rosé i solen på lunchen osv. Nope, här är vi duktiga och jobbar på och tar hand om oss själva.
Hur har du haft det idag? Blev det någon träning?

❤️
Kram/Dee

Så himla HÄRLIGT att få era fina hälsningar Lennis, FinaLisa och Fibblan. Tack!

Jag väcktes tidigt idag av ett litet barn med en mardröm. Och precis då drömde jag så himla intensivt och läskigt jag med: att jag var hemma hos en bekant på en tillställning och det bjöds på vin. Och jag kunde verkligen HÖRA alkoholrösten inuti som vacklade. Som tänkte att ”vad är det värsta som kan hända” ”vadå ska jag ALDRIG mer få dricka?” ”Ett liiiiitet glas är ju ingen fara herregud. Det är ju inte som att jag är en parkbänksalkis”.
Och jag vaknade med en så sorgsen känsla i kroppen. Har känt mig så himla stark och säker de här dagarna. Så positiv i nykterheten, inte berövad. Men nu kände jag att ja, just det. Det är såhär det kommer att kännas och låta i huvudet när det har gått lite tid. När nyhetens behag har gått över.
Det är så typiskt Knaskatten att slänga sig in i saker alldeles för intensivt. Och sen tröttna några veckor senare.
Det får inte hända den här gången.

Eftersom jag ändå var vaken vid 5:30 bestämde jag mig för något väldigt ovanligt: att sticka ut och springa.
Och passa på att börja lyssna på Home Podcast som handlar om nykterhet.
Så. Bra. Beslut.
Kände mig helt ny när jag kom hem. Vilken bra start på dagen!

Jobbet flöt på och kändes bättre idag. Puh. Igår var det tyngre!
Och nu på kvällen iskall Ramlösa till middagen. ✌?
På ett sätt var min dröm en otroligt jobbig påminnelse om hur det brukar vara, men på ett annat sätt var det bra att få den där påminnelsen. Jag kommer att få dippar. Jag kommer att känna mig svag. Och då behöver jag göra precis det jag gjorde i morse: använda olika strategier för att bryta gamla vanor, bygga upp mig själv och bli starkare i mitt beslut.
Jag är en person som inte dricker alkohol.

Girlpower ment to be :) Kul och se er också!

Härligt att du är så på banan FinaLisa! Du känns så bergsäker. Skönt! ?

Åh Fibblan. Bra att du är ärlig!
Jag tror att de flesta av oss som är här inte VILL sluta dricka. Jag skulle jättegärna fortsätta dricka om jag kunde ta bort allt det negativa med alkohol. Men det kan jag ju inte. Jag är inte så säker på att det handlar om viljestyrka eller om att ”vara stark”. Alkohol är beroendeframkallande. Ett gift. Det är inte en svaghet att bli beroende eller att ha svårt att sluta dricka.
Jag tror att det handlar om att försöka flytta perspektivet. Istället för att känna sig berövad på något ”fantastiskt”, få sig själv att förstå, på djupet, att det är en himla GÅVA att ge sig själv friheten från ett gift. Se det positiva: så härligt att vakna utvilad och pigg, att veta vad man säger och gör, att leva livet till 100%.
I morgon är en ny dag. På det igen! Nu är vi nyktra ihop. Bestäm dig för att klara minst 30 dagar och ta ett beslut NU som du sedan inte ifrågasätter.
Stor kram! ?

Och på en och samma gång,!!!??
Det blir bara bättre och bättre??

Kramar, nu blir det många hjärtan ?
???????

Säg Inte upp dig!!
Du har så mycket hjälp du kan få av /via sin arbetsgivare! När en känner att det inte fungerar med den läkaren en fått kan en antingen byta vårdcentral. Det går på en dag om du har bank id och kan logga in på 1177 s hemsida. Där kan du även spärra/läsa din journal, om du anser att det läkaren skrivit inte stämmer. På en ny vc får du på det viset både en ny läkare och en ny "chans". Börja om från scratch. Detta går även att göra via telefon.
Ett annat alternativ är att be din arbetsgivare att få hjälp via företagshälsovården. Då får du också en ny läkare.

Sextett, hurra! Strålande nyheter. Skriv så mycket eller lite du vill eller behöver. Huvudsaken är att vi håller oss nyktra.
??????

Haloj tjejen.... det var inte igår. Ska vi köra liten stund hand i hand och hjälpas åt..? Har inte läst hela din tråd, men det som varit kanske inte spelar så stor roll. Alla börjar ju från noll ändå. <3

Om det var så enkelt att det bara var att bestämma sig och sedan trava vidare på spikrak väg hade ingen av oss behövt det här forumet. Vacklandet, velandet, trevandet, snubblandet... Allt hör till processen och hör hemma precis just här. Så det är helt klart här du ska vara ?

Ibland önskar man att man hade facit på livet... att veta på förhand hur olika val faller ut... Tyvärr omöjligt. Vi får famla oss fram, lära av våra erfarenheter och lita till processen. Förstår precis den där känslan av att vara i ständig beredskap för bästa katastrof. Tror det tar lång tid att skaka av sig den om man utvecklat ångestproblematik till följd av trauma (vilket ju psykisk misshandel definitivt är). Men en dag ska även vi leva trygga i förvissningen om att livet på det stora hela vill oss väl. Gratulerar till 9 månader!

En eloge till dig som stått ut i väntan på nykterhetens positiva effekter. Det gick mer än lovligt trögt, men nu är du äntligen ute på andra sidan tunneln ? Härligt!

Men ååååh det var bästa nyheterna på länge! Fina Vinäger ❤️ Jag har saknat dig ❤️

Nej säg inte upp dig! Vi har anställningstrygghet här i Sverige av en anledning. Arbetsgivare är skyldig att utreda möjligheter att flytta dig till andra uppgifter när du pga sjukdom (alkoholism) inte kan utföra dina ursprungliga arbetsuppgifter, eller så får de omskola dig. Arbetsgivare har även ett rehabiliteringsansvar. Alternativt kan du komma överens med arbetsgivare att de köper ut dig med x antal månadslöner istället. Men säg INTE upp dig och ta ekonomisk smäll!

Jo känns rätt bra att få berätta om mitt helheten men rädd för totalt bryta ihop när vi ses...

Värre blir mötet med läkaren sen, han som sa efter att han gjorde anmälan : oroa dej inte och förstora detta och få panik, ta det lugnt det ordnar sig.
Det var ingen allvarlig anmälana?
Där ser man min oro för anmälan besannades
Konsekvenserna har ju blivit ett helvete...

Han har knäckt mej och min familj totalt...
Tänk att en läkare kan ha sådan makt.
Vid ett möte anklagade han tom för att jag kunde kringå ett alkolås, fråga om hur msn hör det.
Han svarade bara att han visste att jag kunde kringå det.
Jag blev helt tyst sen så han bara hejdå, vart så chockad över detta uttalandet..
Tog upp det vid nästa möte men då vägrar han svara på hur han kunde säga så...sitter alltså bara och stirrar på mej helt kallt.. Så något svar på det här jag ännu inte fått...

Begärt ny läkare men kan ta flera månader innan jag få en ny säger dom på mottagningen ?

Så känner jag mig nu.

Hade tänkt avvakta med att ge mig tillkänna igen, men kan inte vänta.

FinaLisa, Lennis, Knaskatten, Pellis och - vad glad jag blev - Fibblan, er fina kvintett har varit en sextett några dagar nu, utan att ni vet om det. Jag blev så inspirerad och peppad av er kämpaglöd så jag hängde på av bara farten.

För alla som vill veta kan jag berätta att jag tänker annorlunda den här gången. Lite ärrad av alla försök testar jag att verkligen ta en dag i taget.

E n d a g i t a g e t

Ska försöka komma ihåg att klappa mig på axeln när det går bra. Tror att det är den bästa strategin. Tidigare har jag ägnat mig mer åt skuld och skam, vilket i och för sig säkert fyller en funktion, men, som den pedagog jag är, vill jag trycka mer på belöningsknappen.

Ännu har mina senaste veckor inte inneburit att något gått överstyr, men jag vågar inte ta risken att falla tillbaka helt.

Vet inte hur mycket jag orkar skriva nu i början - min panikångest har tyvärr inte haft semester under samma tid som jag - men vill ändå att ni ska veta att jag tänker på er alla som på olika sätt och i olika grad kämpar mot A-djävulen.

Ni är bara bäst, glöm inte det. ?

E n d a g i t a g e t

Kram på er

Som strulan redan skrivit så finns ett stort rehabansvar hos arbetsgivaren. Ge inte upp. Vara bara helt ärlig skulle vara mitt tips. Du har ju inte misskött ditt jobb/gjort något fel.
Hejar på dig

Heja, skönt att sömnen börjar ordna sig. Verkar ju onekligen funka bra för majoriteten med sömnproblem att vara vita länge.
Se upp för a-hjärnan framöver nu bara, den kommer säkerligen snart börja övertala dig om att ”det var väl inte så farligt... nu kan vi köra igång igen”.
Grattis till dina framsteg!!

Gå bra, måste ju vara ärlig och känns som min nya chef ( kvinna som själv varit sjukskrivien för utbrändhet) och kommer först min sits.
Men hon kommer säkert få en chock av min historia då jag aldrig misskött eller varit sjukskriven.

Valt att träffa henne ute på ett fik, för på arbetsplatsen finns det ju många öron och nyfikna.
Och jag vill ju att min frånvaro stannar mellan oss.
Och jag tror jag kan lita på henne...iallafall hoppas på det...

Den 27/ 8 ska jag träffa denna hemska läkare igen.
Men kommer då vilja att han sjukskriver mej ett tag men han så redan i juni när jag så att han borde sjukskriva mej efter allt han gjort mot mej med denna anmälan och fick då till svar: det tänkte han minsann INTE alls göra...
Så underbart att bli av med körkort, jobb och inkomst.
Nä detta känns som en mardröm som aldrig tar slut...

Och banne mig så börjar det nog vända på riktigt. Massor av energi, ok sömn och INGEN lust att dricka en endaste droppe rävgift. För nån vecka sedan ganska uppgiven eftersom det bara var dimmigt och trögt i skallen, men nu tror jag faktiskt att det löser sig. Bästa beslutet någonsin tog jag för 29 dagar sedan, och nu kommer belöningen äntligen. Inte helt 100 än, men jösses vilken skillnad mot bakfylleångest och ständiga tankar på att dricka för att leva. Det är ju tvärtom - lever gör man när man inte dricker.

Googla på Greger alkohol eller nåt så kommer det nog fram...

Vilken sits du sitter i, du behöver inte säga upp dig. Finns ett rehabansvar hos arbetsgivaren, som skall se till att du får hjälp.
Det gäller även om du aldrig misskött arbetet.
Ta med dig någon när du skall prata med dem, facklig eller någon annan.
Så styrka till dig

Kontaktat min sköterska på spy och frågat om hon kan hjälpa mej att få en kontakt på missbrukenheten, jag orkar inte själv just nu, energi fattas total. Och ännu verkar det som många har semester tyvärr och paniken stiger inom mej...
Bara lust att försvinna just nu...
Kan inte äta eller sova och tankarna bara rusar i huvudet.
Vet hur inte hur jag ska fixa detta men har iallafall bestämt tid på fredag till arbetsgivare för att förklara Läget, det blir tufft eftersom dom inte vet något om detta och som sagt , aldrig misskött mitt jobb..