Senaste kommentarerna i forumet

Nu har du hittat din jävlaranamma ? Doktorn är full av skit. Skit ska skit ha. Dricka på sin fritid får man göra precis hur mycket man vill. Tills man är så full så man inte kan stå på benen. Det är inget brott. Vi vill bara inte längre. Köra rattfull får man inte göra. Det är ett brott. Men det har du inte gjort. Så ingen ska komma och sätta sig på dig. Basta! Ha en fin kväll!

Wow vilken rysare... Men du fixade det! Otroligt bra gjort Respect! ?

Ja, jag håller med. Nya tag, en ny höst. :)

Avundsjuk, men fel sida av landet??????

Starkt att klara det// kram Strulan ???❤️

Era ord betyder så mycket när man vacklar i sin tro på att denna vägen är rätt. För det gör man iallafall jag, men kanske är ovanligt trög. För just nu mår jag bättre än jag gjort på evigheter, min kropp jublar och psykiskt ovanligt stabil för att vara jag. Så vad gnäller jag för, är det så att jag bara inte vill vara vuxen, sansad och klok utan saknar kaos och flykten. För just så är det och det är nu mitt riktiga jobb börjar, att hitta kvinnan som är nöjd i lugnet. Hon som är den jag spelar utåt, som har koll utan stress, njuter av livet och nuet.

Att behålla byxorna på första året, gav Adde som råd i någon tråd och det skall jag göra och hoppas att drömprinsen väntar där om drygt sex månader?
För mig är det en fördel att vara själv, att inte kunna skylla på någon eller göra som jag brukar bli medberoende till någon.
Så lever nu som nunna ingen alkohol, tobak eller män, är väl bara tystnadslöfte som jag bryter för tyst är jag inte?
När semestrarna börjar ta slut och man klarat det, då börjar kräftskivorna så bara att samla kraft igen.
Så väljer idag att vara nykter idag vad som än händer, önskar er en fin lördag med styrka, mod och vilja ?❤️??// kram Strulan

Jag har inte sagt något mer än att jag inte ska dricka mer. Det kom på tal när vi pratade om att vi blev bjudna någonstans varpå mannen sagt att han smugglar med sig öl i väskan. Jag sa att det inte spelar mig någon roll för att jag inte ska dricka. Hon okej, så du ska inte dricka alls? Nej, inget mer. Sen pratade vi inte mer om det. Jag har ju smugit en del med mina problem.

Hej jag är ny här. Jag har mått dåligt nästan hela livet och livet har verkligen varit jävligt mot mig. Varje gång jag gjort ett ärligt försök med behandling etc så har all smärta och sorg kommit tillbaka och gjort att jag inte orkat fortsätta vara nykter. Alkohol och droger gör att jag slipper känna hur dåligt jag verkligen mår! Har sökt hjälp av psykiatrin sen jag var 16, nu är jag 39. Det enda jag fått är mediciner och en uppmaning att "se framåt". Hur ska jag kunna se framåt när jag aldrig får bearbeta allt skit som varit? Jag försöker verkligen, jag tränar, går ut i skogen, säger snälla saker till mig själv... Men denna tomhet, ensamhet och smärta..!? Jag är förtidspensionerad sedan jag var 22, på grund av Aspergers och ADHD. Är uppväxt i en enormt dysfunktionell familj och har inga syskon. Jag är verkligen född med usla förutsättningar och det ser inte ut att bli bättre...

Tack!
Jag har bara fått en känsla som är att jag inte beronde av läkaren längre så vill han få till något med mej.
Men självklart så förstår jag Transportstyrelsen om dom får in en orosanmälan på mej, dom ser alkohol missbruk och jag har självmord försök.

Då skulle jag också regera....
Men hitta på att jag skulle kunna kringå ett alkolås finns ju inte.
Och alltid jobbat, tom börja jag jobba med en gipsad hand.
Så jobbet betyder allt för mej.

Och om jag dricker på min fritid har ingen med att göra igentligen..

Skulle man ta dessa prover på mina kollegor så hade dom varit illa ute...

Kommer anmäla han till patient nämnden för bedömning, för att göra en anmälan utan personlig kontakt på 9 mån är inte ok...

Stor skillnad på självskadebeteende och självmordsförsök. Vilka översittarfasoner den där läkaren håller sig med. Fy! Jag blir extra upprörd eftersom mina barn har diagnoser typ ADHD, Autism osv. En dag ska de klara kontakten med vården utan mig, och då vill man kunna lita på att de blir mänskligt bemötta. Det tycker jag inte att du blir. Du gör helt rätt som kräver en annan läkare! Ang jobbet...Tror du inte transportstyrelsen kontaktar arbetsgivaren och kontrollerar att de har säkra system? Man hoppas ju det... Jag tycker öht det låter konstigt om de skulle straffa dig, dvs ta körkortet, utan att det finns bevis att du begått något brott. Svenska myndigheter lyckas ju för fanken inte enns straffa faktiska brottslingar i dagsläget. Jag har svårt att tänka mig att de kan ta ditt körkort av en så märklig anledning, att du eventuellt kanske skulle kunna köra rattfull. Det vore inte rättssäkert. Bra att du beslutat dig för att sluta självmedicinera din problematik med alkohol. Det kan aldrig vara fel beslut, oavsett vad som händer i övrigt.

Hoppas du ska trivas ?

Hej! Är helt ny här men hoppas detta forum kan peppa mej till något bättre liv.

Jag har under många år druckit mycket och nu får det vara bra.

Ska göra en lång historia kort som möjligt.

Alltid älskat alkohol, det har ju gett mej ett lugn.
Men sen har läkare insett att jag har dags och fick diagnosen för ca 2 år sedan, innan ses satte man diagnoserna borderline, depression bla.

Utreddes för adhd och var helt klart detta.
Har tagit till alkoholen för att koppla av och inte gå på högvarv hela tiden.
Har haft regelbunden kontakt med psykmottagningen sen 2004.
Haft en underbar läkare där men i feb så fick jag en chock, han gjorde en orosanmälan på mej på körkortet.

Och då hade inte läkaren träffat mej personligen på 9 mån, men eftersom jag tar regelbundet prover för adhd diagnosen så ansåg han att misstanke om missbruk fanns. Då sk Peth var högt.
Har ju körkort för buss/ lastbil och i dagsläget kör jag buss.

Försökte förklara för han att jag aldrig skulle köra full eller bak full, då vi har alkolås på våra fordon som är 0,0 på.
Då vräker läkaren ut sig att jag skulle kringå detta, ja en fruktansvärd anklagelse anser jag.
Jag kan ju få blåsa flera gånger under arbetspass ju.
Så nu ligger ärendet hos Trafikstyrelsen och jag har verkligen panik.. mitt jobb är ju mitt liv.
Skulle jag förlora det så är risken att jag super ihjäl mej...

Fråga läkaren om han fattade hur han ställt till det och hur uselt jag mår..
Men han svara inte ens på detta...
Sen inte nog med det, han tar inte rätt prover.
Transportstyrelsen kräver Cdt+Gt prover, detta har han inte gjort och PeTH är ju så känsligt i körkortsfrågor ju.
Hans svar var bara: jag tar vilka prover jag vill..

Hmm... Men hallå, du ska ju ta proverna Transportstyrelsen vill ha.
Så nu vet jag inte vad jag ska göra...
Men konstigt att jag kan sköta mitt jobb men ändå vara alkoholist??

Vad man gör på sin fritid har ju ingen igentligen ingen med att göra eller?
Skulle ALDRIG i hela mitt liv köra med alhohol i kroppen...

Och där ser man, härom dagen blåste 2 st av mina kollegor rött så att hitta på att jag kan kringå ett alkolås är ju bara skit snack...

Men nu bestämt mej att jag ska skippa detta med alkohol ett bra tag men kommer inte vilja ha den läkaren i framtiden.
Även förvrängt min psykiska hälsa.
I anmälan står det att jag har flera självmord försök, detta stämmer inte.
Jag har haft ett självskadebeteende, det är stor skillnad ju eller?

Jag inbillar mig att jag ser bättre, har mer energi och gör hushållssysslor lättare... Är jag på väg att bli sjuk?

Tragiskt och komiskt att man på förhand kommer känna - fattar, har jag också gjort :)

Ett till exempel:
Lämna sällskapet på shoppingtur för att gå på toaletten. Blixtsnabbt smita in på en bar och beställa en shot (eller två) hålla utkik utanför. Svepa. Gå tillbaka :)

Prova du med, Lennis! Kanske är nyttigt för sönerna att få hugga i. Du gör deras framtida partners en tjänst genom att inte serva dem... ?

Ja det finns det. Vet inte hur jag skall beskriva hindret. Fast något åt detta hållet. Många manga gånger I livet har jag varit här förut. I smärtans och tortyrens våld. De gånger jag samlat kraft till att palla söka hjälp så har jag mötts av en kall omänsklig arbetsmänniska som inte förstått mig. De få gånger jag fått den hjälp jag behövt så har jag fått kriga för det. Och att kriga närt man är som svagast för att bli betrodd, tagen på alvar och inte bli dömd av okunnig men samtidigt skolad personal det lämnar än fruktansvärd avsmak efter sig. Och har du inte bekanta eller vänner som mår bra och som följer dig till stället du valt att söka hjälp på, då blir du en munsbit för dem att avfärda. Så visst, jag har gjort fel, jag har blandat alcohol och stecolid en gang I tiden. För detta är jag evigt dömnd känns det som. De vill/vågar inte ge mig Stecolid att trappa ut på. Och de har Inga platser där de kan ha mig under uppsikt under ut-trappningen. Så vården I min stad känns lite moment 22. Som att försöka springa igenom en betongmur med huvudet fora för att försöka ta sig till andra sidan. Enligt mig så har min stad misslyckats totallt I att fånga upp människor med problem som mina. Jag är inte felfri, det påstår jag inte. Fast det jag sager är att jag aldrig någonsin gått in I mitt missbruk för att jag villl vara där. Det som visa sager alla har ett val, det går att diskutera. Låt mig saga så här för att försöka beskriva vad jag menar. Jag tror de flesta människor är fullt medvetna om att alla mäniskor har en smärtgräns. Alla bryter förr eller senare samman ifrån tortyr. Det finns ingen människa I hela världen som kan stå emot en tortyr som inte är begränsad till en fast tid. Visst, visa star emot längre än andra. Så vad vill jag ha sagt med detta då? Jo det är här alkohålen klampar in I mitt liv. När livet gör så ont att man inte vet vart man skall ta vägen. Blunda hjälper inte, sova går inte för oron håller en vaken ovs hur trött man är. Då kan man ibland komma att uppnå en övre gräns av smärta som man inte kan hantera. Öppna balkongen och kasta sig ut och därmed bli av med lidandet, eller köpa och konsumera alcohol för att få några timmars ro I sin sönderstressade Kropp. Jag har alltid valt alkoholen I stället för balkongen. detta för att jag I grunden älskar livet. Men samtidigt som jag älskar livet så vet jag att jag har en smärtgräns. Nu skall jag saga någonting bra ang min situation. Igår pillade jag bara I mig 12 stycken folköl. och jag tog en sömntablett tidigt på kvällen. Så I natt sov jag en hel del. Visst vaknade jag av mardrömmar som hör ihop med abstinens när alkoholen lämnade mitt system. Men jag fick tillräkligt med sömn att ta mig igenom hela natten och vakna utan promille I kroppen. Nu har jag en chans att kriga mot mina demoner. Och den tanker jag ta. Visst jag har sagt detta tusen gånger förut, aldrig mera en droppe alcohol I mitt liv om jag tar mig igenom detta. Nu sager jag det igen. Och jag känner mig stark I det svaga när jag sager det. Det känns som om jag har en chans att hålla mitt löfte. Alla som har alkoholproblem kan bli av med livet I flaskan. Leva friskt och må bra som alla andra. Men manga av oss måste avstå livet ut ifrån varenda droppe för att Klara hålla oss på rätt spår. Jag själv vet att jag skall kämpa emot allt som ger stress. Stress är nästan alltid min accelerator mot vägen till alkoholen. Kan jag välja bort stressen (allt som gör mig orolig) så kommer behovet av att behöva bedöva mig inte existera. Lycka till alla andra som lever sitt liv likt jag gör/gjort.

Rökfri ett helt år - Grattis! ?

Jag tar ett exempel. Jag skulle ut på AW med jobbet, jag vet att det inte är några festprissar och jag har inget vin hemma efter AW så måste införskaffa så jag har när jag kommer hem. För att knappt vara salongsberusad är värre än att vara nykter (jag drack till jag somnade hemma).

Då vi skulle på AW i en annan stad så blev jag erbjuden skjuts, vilket underlättade, var billigare och tog kortare tid. Men då kunde jag ju inte köpa mitt vin, så åkte för mig själv. Köpte vinet. Drack 2 (eller var det 3?) små glas vin på AW och skyndade mig sedan till tåget. Då kände jag knappt något, gick in på toaletten, hällde i mig 0,5l vin och var sedan glad resten av vägen hem... sen drack jag resten hemma och var nöjd och glad...

Alltså då tänkte jag inte att detta var konstigt alls, jag var ju tvungen att göra så bara. För alla andra var ju såna jädra torrbollar. Helt sjukt ju. Detta var gissningsvis 2 månader sen nu. Jag ljög så in i helskotta för andra och för mig själv. Tragikomiskt känns det.

Jag har varit nykter i en månad i dag och har funderat mycket på alla idiotiska saker man intalade sig själv och sätt man fann att dricka i smyg. Alla strageiska små lögner som använes för att komma ifrån, för att gömma den där ölen, eller påfyllningen av glaset. Det är ju så sjukligt nu i dag när jag tänker på det.

Nu tänker jag om ni andra också har sådant, som man i dag kanske kan skratta lite åt, fast det är tragiskt. Om ni vill dela med er.

Tack, ska verkligen pröva på att göra detta själv? återkommer med recension...
Kram❣️

I dag har jag äran att fira 1 månad nykter. Första gången någonsin som jag kan säga det sedan studenttiden startade för 15 år sedan. Det är möjligt att jag har varit nykter en månad några andra gånger då jag inte drack på samma sätt som jag gjort intill mitt stopp, men då var det inte ett medvetet val att sluta dricka för att det skadar mig.

Firar i min ensamhet, men det spelar ingen roll. Är stolt över mig själv. Har haft så många firar-dagar nu på sistone utan att dricka och det funkar så bra. På tisdag så har jag även varit rökfri i ett helt år.

Ska fundera på detta med intressen och var jag kan finna mitt folk. Mitt obskyra intresse har jag och utövar i dag. Men utan att gå in på det för mycket så är det som sådant att det är otroligt ovanligt och man inte har möjlighet att utöva det särskilt ofta pga. olika orsaker.

Funderar på att starta en blogg eller något liknande och skriva om/prata om mina älskade tv-serier, för det är bland det bästa jag vet. Men vill känna mig redo och inte ta mig an något jag kan få ångest av heller... vi får se, försöker bara leva i nuet nu. Vet att jag mår dåligt om jag gör och tar mig an för mycket på en gång. Måste hålla emot när hjulen börjar snurra. Det är en sån snar balansgång, inte göra för mycket samtidigt som jag måste göra något så jag blir utmanad.

Har i vilket fall bestämt mig för att i dag ska jag inte dricka, istället ska jag fira att jag inte vill eller behöver dricka :)

Jag tänker sällan på att jag inte dricker nu för tiden. Mitt liv är ju liksom jobbet, lekparken, gymet. Det är så få situationer jag behöver tänka på att välja.
Igår var jag på begravning, sen minnesstund och middag. Jag hade missat att förbereda mig. Jag var mitt i sorg, kärlek, virrvarr av samtal och ljud, och omringad av vinboxar.
Jag har inte ens sett en box sen förra augusti.
Det var tufft. Och ljudet av kranarna tjatade på mig att jag skulle kunna göra allting lättare. Men det gjorde jag inte.
Idag är jag en ballong av tacksamhet och ödmjukhet och livsglädje.

Hej, vill hålla mig nykter men det gå sådär. Har druckit i en månads tid så kroppen har fått ett fysiskt behov av alkolholen. Idag har jag druckit sex folköl. Suget är enormt och jag får säga nej till mina barn. Igår tog jag kontakt med min kontaktperson på beroendecentrum. Jag måste vara nykter när jag kommer in på måndag. Vet inte hur jag ska klara det. Det fysiska suget är enormt. Kroppen är som i upplösningstillstånd.

Allt som är bättre än vin är intressant!! Ska undvika den naturella för någon magsyra låter inte intressant ??
Börjar med ingefära o citron istället så jag inte blir avskräckt ??
Ha en fin dag - njut av den!!

Jag har bara provat naturell (som var fruktansvärt! Smakade typ magsyra?) och med ingefära/citron, som jag tycker är gott! Lagom motstånd att dricka det, så nästan lite som vin i den aspekten. Men mycket bättre än vin på alla andra sätt. ?