Senaste kommentarerna i forumet

Nej, det blir ju jobbigare om de får ta konsekvenserna av sina handlingar.
Men jag förstår att det inte var möjligt den här gången.
Jag känner mig bara så trött på att vi som har (eller har haft) missbrukare som partner alltid får städa upp efter dem!
Kram!

Har ett enormt sug nu. Har ju nästan alltid druckit något en fredag vid denna tiden... Vid grillen, vid spisen, till musiken etc... Magen skriker efter giftet... Men jag har inget hemma ändå så synd för dig lille A djävul!

Det är bra du vänder på det. Jag tror alldeles säkert att han hade överlevt även det. Tror ibland nöstan att han vill att vi ska hitta och rädda honom. Sjukt va?
Fast denna gången var hans pappa o syster med och de vill ju ta honom hem. Jag är nästan säker på om jag varit själv så hade han fått ligga där. Visst, det hade blivit fuktigt och lite ruggigt på natten plus en helv..es mass mygg. Men det hade han inte dött av. Lovar att aldrig rädda igen.
Kram ?

Det är nog väldigt svårt att få dem till det. Tyvärr så är det nog så att de själva måste komma dit.

Hur går det? Hur känns det? Jag har en sån liten period just nu då jag är jädrans sugen på en iskall bira. Men nej... Jag ska inte. Hoppas att det går bra!

Hej. Jag har inte skrivit på ett tag. Jag åkte in på psyket igen och fick stanna där i fem dagar. Troligtvis mådde jag så dåligt för att jag fått en höjning av mina antidepressiva mediciner men inget att stilla ångesten med. Så jag fick lugnande och sömntabletter under uppsikt, dvs jag åkte in till beroendeenheten varje dag och fick lugnande och insomningmedicin för en dag i taget. Då fick jag även prata med en sjuksköterska varje dag och det var skönt.

Den 3 juli var jag, min alkoholteraput och hennes chef på Rönneholms behandlingshem för kvinnor. Det var ett bra besök och det blev bestämt att jag skulle spendera tre månader där. Så den 18 juli checkade jag in. Det är skönt att vara här och jag njuter av att vara nykter. Här får jag en chans att andas, reflektera och skapa insikt. Jag pratar flera gånger i veckan om hur jag mår och hur jag funderar. Vi får uppgifter att göra och redovisar dem inför de andra klienterna. Det är faktiskt en ynnest att ha fått den här chansen. Eftersom det här är Nämndemansgården så jobbar de utifrån 12-stegsprogrammet och vi åker på AA och NA-möten. Det är fint att ha den gemenskapen att luta sig lite på.

Jag inser att jag har en chans att få tillbaka allt det där jag har förlorat, om än i annan form. Jag känner mig mer positiv och känner en hoppfullhet jag inte känt innan. Här får jag chansen att förstå hur sjukdomen fungerar och hur den nästan ledde mig i döden. För det var sjukdomen som gjorde så att jag ville avsluta mitt liv. Nu när jag fyller dagarna med mening tänker jag inte längre på det. Det är väldigt, väldigt skönt.

Tack för alla era inlägg, det är fint att ha den här gemenskapen också, och förhoppningsvis kan min berättelse hjälpa någon annan.

Ha en fin fredag!

Har idag pratat med en vän/terapeut som jobbar med tankens kraft. Jag frågade henne häromdagen, varför kan jag inte göra något lagom? Varför kan jag inte träna lagom till exempel? Jobba lagom? Dricka lagom? Äta lagom?
Till svar fick jag att jag är en ängel. En ängel gör inget lagom. Det är allt eller inget. Erkänn för dig själv att du är annorlunda. Det finns en mening med att du jobbar med det du gör. Med människor. För att du har sån kunskap. Att du kom till jorden för att vara en ängel och hjälpa andra. Du har påbörjat en process i dig nu, att få reda på vem du är.
Hon frågade mig hur jag känt mig när jag var yngre. Och jag har alltid känt mig annorlunda. Försökt att anpassa mig efter allt och alla för att passa in. Så även med alkoholen. Har aldrig gillat det egentligen men det skulle ju vara så, att man skulle festa och så vidare. Hon sa att nu när du hållt upp ett år så kommer du kunna dricka lite igen. Du har höjt din medvetenhet till något annat. En högre makt. Jag ska bara inte glömma att jag är i en process hela tiden och att jag förändras. Hela livet. Det kommer att ändras hela tiden. Men en sak finns alltid kvar, universum. Den högre makten. Tron kan försätta berg.
Blev ett långt inlägg. Men har det lite som min dagbok där jag skriver ner mina tankar o känslor.
Ha en fin helg?

För patienter med skrumplever finns det en grupp patienter i Facebook "Cirrhosis is reversible". Idag kan cirrhos botas och vändas, du kan ta reda på allt i denna grupp

Var och handlade och fick syn på alkoholfri öl. Tittade närmre på flaskan och det stod 0,5 %... Nästan alla hade det. Då är det väl inte alkoholfritt? Nej tack. Måste vara 0 % då tycker jag iallafall.

En reflektion, jag har ännu inte kommit igång riktigt idag, men jag har säkert tänkt tanken att gå till bolaget kanske 10 ggr redan i dag, det brukar inte va så mycket. Det som känns bra är att jag hinner bara fundera någon sekund på å vad gott med... ska gå, vad köpa... sen kommer tanken - "är det värt det? seriöst, kom igen... ska du festa själv? Vad är det du ska fira? Om du ska dricka och göra dig själv besviken så får det tusan vara när du ska ha kul och umgås med andra. Om du dricker nu börjar du på noll. Du gör dig själv besviken och kan inte vara en förebild för någon där ute nån gång".

De tankarna kommer så snabbt nu, och det ultimata svaret "NEJ, i dag tänker jag inte dricka" hjälper och framförallt RÄCKER för att jag ska lämna tanken och inte fortsätta tänka och försöka hitta kryphål och undanflykter. Det känns så skönt, tankarna försvinner inte, är lite mindre än i början, men nu efter drygt en månad har resonemanget ändrats. Fasiken vad stolt jag är över mig själv nu. Ska leva på det lite och faktiskt njuta av det, att jag är så jädra grym. Trodde inte det var möjligt.

Är väl medveten om att jag inte har utsatts för någon riktig testning ännu, såsom gå ut med vänner, något jobbig händer, stress osv. Men skiter rent ut sagt i det nu. Jag lever nu i dag och kan inte kontrollera vad som sker i framtiden utanför min sfär.

Tack alla ni som skriver, för det är enbart ni (och jag själv) som har lyckats förändra mig på dessa dagar. Utan er hade jag aldrig fixat det :) Och jag hade nog inte fattat att det faktiskt är värt att leva lite också :)

Fick ett enormt sug i magen efter A vid 13 tiden. Är det tarmen som påminner om att "nu är det fredag"? Gick över efter 10 min. Ska inte dricka om någon läser... Lugnt nu. Skriver mest för min egen skull.

Man får verkligen ta en dag i taget :) Det känns onödigt att planera framtide, utan bättre att tänka idag är jag nykter och det känns så bra. Hur har veckan varit?

Jag vet ju att jag ska tänka på mig och vad jag vill. Men så svårt när vi måste tillbringa tid tillsammans av praktiska skäl. Jag är en människa som gärna vill prata och reda ut saker när det blir sånt man inte är överens om. Men det har varit svårt med mannen från dag ett. Allt eftersom han druckit mer så har det ju inte blivit bättre.
Jag skulle gärna få ett avslut med mannen. Men det går inte. Där ligger min frustration. Så jag skulle gärna få tips Amanda, hur jag ska tänka där.
Jag tycker mycket om att umgås med mina barn och barnbarn. Och mina vänner. Musiken ger mig jättemycket. Så där har jag också aktiverat mig.
Så jag har ju saker som intresserar mig. Bara så svårt att lägga fokus på det nu.

Varmt välkommen till forumet! Du befinner dig i en svår situation och funderar på hur du ska göra. Klokt att be om stöd och råd här hos oss. Här finns många användare med liknande erfarenheter som kan bidra med tankar, även om det såklart är du som i slutändan bestämmer hur du vill agera.
Precis som flera skriver är Socialtjänsten mån om att barn ska få vara tillsammans med sina föräldrar, och det är väldigt ovanligt att barn omhändertas. Utan att kunna uttala mig om hur det går till i enskilda fall är utgångspunkten att se till barnets bästa och att ge föräldern ett så bra stöd som möjligt. Du är fast besluten om att sluta dricka alkohol och vill göra förändringar, och du verkar vara en kärleksfull förälder. Genom att skriva här visar du dessutom att du är beredd att ta aktiva steg mot nya alkoholvanor. Starkt! Oavsett vad du bestämmer dig för att göra är du varmt välkommen hit till oss.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Jag går på semester idag....
Och min särbo gick på semester i måndags... I tisdags så var han jättefull och nu har han blockerat mig. Bra början på semestern

Flytt!

Välkommen till det nya kvarteret. Du kan flytta din tråd genom att gå in på ditt konto, klicka på redigera och byta där. Hör av dig igen om det inte fungerar.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

När jag läser ditt inlägg tycker jag mig ana en stor frustration och besvikelse över hur din relation har varit under den senaste tiden och över den brist på förståelse från mannen som du fortfarande upplever. Samtidigt står du stark i din önskan om att ta hand om dig i det här. Du vet var dina gränser går och gör ett utmärkt jobb med att vända fokus från det du har befunnit dig i till det du vill ha framöver.

När jag går tillbaka till det första inlägget du skrev i denna tråd ser jag följande rader:

”Jag har ju börjat lära mig att ta hand om mig själv. Jag kämpar inte längre för oss utan för mig. Jag tänker att det få gå som det vill. Jag kan inte styra honom, bara bestämma över mig själv. Gör sådant jag tycker om.”

Kloka insikter då och nu!

Vad tycker du om att göra? Vad är viktigt för dig i livet? Dela gärna med dig om du vill. Vi finns här.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Roland och välkommen till forumet!

Alkoholen har varit ett sätt för dig att döva negativa känslor och ångest. Den är ett snabbt och effektivt medel som motar bort det smärtsamma och lindrar i stunden. Samtidigt blir notan saltad, skriver du, och konsekvenserna som alkoholen ger upphov till är en mycket värre smärta på sikt. Helst skulle du vilja bryta mönstret och komma ur den onda spiralen, få till en varaktig förändring. Klokt att du sträcker ut en hand och be om stöd här! Det du beskriver är vanligt och genom att sätta ord på det hjälper du andra som brottas med liknande situationer, samtidigt som du själv kan få ta del av andras reflektioner kring det du berättar. Du delar ärligt och öppet med dig. ”Om jag bara kan ta mig över kullen och ta mig till platsen där Oron och Ångesten låter mig få andas lite, då kan jag nog Klara det”, skriver du. Du har redan tagit ett stort kliv genom att skriva här. Vad skulle nästa steg kunna vara? Berätta gärna, om du vill!

Återigen, varmt välkommen hit!

Vänliga hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

I dag är en sån där dag då jag hade planerat saker, men så blev det inte så för att en annan person drog sig ur. Jag tycker inte sånt är jobbigt, men blir så villrådig och hjärnan bara snurrar, vad ska jag göra nu? Det snurrar bara i huvudet, både fysiskt och spirituellt

Har ingen jag måste göra, saker som jag skulle kunna göra och saker som jag borde göra. Men jag kommer inte upp ur soffan bara. Så här har det varit ett par år nu, men det här fastnande... som handbromsen ligger i. Trodde det skulle bli bättre när jag började käka Levaxin efter att jag fick reda på att jag hade Hypoterios, men icke...

Har i alla fall bestämt mig för att i dag blir den 4:e nyktra fredagen på år och dag :) Det ska firas i kväll med en kall A-fri öl på balkongen.

Ska försöka komma igång och spackla lite nu, fixar köksluckorna :)

Jag tänker så här, det måste kännas jättejobbigt för sig. Och hur mycket man än avskyr och föraktar socialen så har de ju faktiskt en funktion att fylla i samhället. Kan du se det, eller är de för dig bara problem? Problem för dig eller för ditt barn? Eller kan det vara bra?

Jag menar inte med detta inlägg att jag vill gå till attack, men det kanske är en bra sak. Om ditt drickande har negativa effekter, som det säkerligen har vare sig det är direkt eller indirekt, på ditt barn så kan du få hjälp via soc att reda ut det. Ingen tar ett barn ifrån en semi-fungerande förälder i dag, det händer inte. Det ska finnas väl underbyggt bevis för att barnet far illa, såvida det inte är fysiskt. Ja det ligger dessvärre på den nivån för det mesta.

Se det inte som något som är fel, se det som en hjälp. Ingen kommer ta ditt barn och söker man själv kontakt så visar man ju vilja att förändras istället för att få 20 miljoner orosanmälningar från grannar och skolan.

Lycka till, ta ett snack med din pojkvän om denna känsla och kanske be honom följa med som stöttning om du själv kontaktar soc. Jag jobbar inom skolans värd och vet folk som tar emot hjälp och själv kontaktat soc och som fått bra respons och hjälp.

Vilken resa du har gjort! Du slutade dricka alkohol för flera år sedan och är glad och stolt över det beslutet. Fantastiskt! Nu prioriterar du dig själv och barnen och jobbar för att skapa hållbara rutiner som kan ge lugn. Samtidigt blir du påverkad av din mans förhållande till alkoholen. Du drar ett stort lass för att få allt att fungera och känner oro för var han befinner sig när han är berusad. Inte konstigt att det dyker upp mörka stunder och att det finns tillfällen då du känner dig instängd. Imponerande att du trots allt som händer omkring dig håller fast vid dina värderingar och fortsätter att känna in vad du behöver och önskar! Du är ansvarsfull. En fin egenskap som bidrar med trygghet och stabilitet för dig och dina barn. Vad skulle du vilja ha mer av i ditt liv? Vad ger dig kraft och energi? Dela gärna med dig om du vill.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Om du läser runt bland trådarna här kommer du hitta berättelser om föräldrar som fått hjälp av socialen i liknande situationer. Jag har fått pepp av tex Ellan och hennes resa.
Jag önskar dig mod att våga berätta, att försöka se instanserna som "lägger sig i" från ett annat håll. Jag har levt länge i skamblockering och soc-fobi, men försökt bearbeta. Soc finns där om du och barnet behöver hjälp. Det krävs otroligt mycket för att det ska börja talas om omplacering. I första hand blir du erbjuden hjälp och stöd. Om du är beredd att ta emot hjälp tänker jag att orosanmälningen kan vara en jättebra öppning för att hitta sätt för dig att må bättre.
Jag är ensamstående till två små, har berättat om min alkoholism i vården och bara blivit väl bemött, ingen skuldbeläggning.
Mod, styrka, kramar!

Förstår din känsla Ensam1984. Jag släppte någon in på livet och det förstörde mig tyvärr. Men har nu släppt in en ny på livet (det var svårt kan jag lova) och han hjälper mig nåt oerhört! Inte helt lätt när man skulle öppna upp sig för honom då jag tänkte att han kommer göra slut. Men det gjorde han inte. ? man kan vända sitt liv faktiskt. Och att inse att man inte behöver vara perfekt. Att det är mänskligt att fela.
Att komma till insikt med allt.
Jag har ändå en tro om att kunna återgå till måttligt drickande. Men den dagen kommer inte komma än. Inte förrän jag är i balans. Jag vet inte om det är allt jag läser om ämnet som hat gett mig den tron. Har läst om många som kallar sig före detta alkoholister som nu dricker normalt. En av dom hade till och med varit på behandlingshem. Och dricker idag måttligt utan ens tänka på att den dricker. Otroligt tycker jag. Men vi gör alla våra val. Alla har vi vår tro. När jag bestämde mig för ett vitt år kände jag inte så mycket. Inte mer än att ett vitt år är nog bra för mig eftersom det varit lite mkt alkohol de senaste 3 åren. Innan dess drack jag någon gång i månaden. Eller ett par. Inget jag tänkte på så då. Och det var när min kompis sa till mig att strunta i alkoholen så kommer ditt mående bli bättre. Tänkte, ja varför inte. Ta ett år och ordna upp mitt liv efter allt som hänt. Eller börja med ett år. Just nu känns det som att det kommer ta lite längre tid. Fixa 3 år på ett år.. den summan går inte riktigt ihop. Men att göra uppehåll med alkoholen har inte gjort det bättre som jag känner just nu. Men tror ändå att det är bra i längden. Göra ett break med det som inte är bra för en. Samla energi. Umgås med rätt människor. Få kärlek. Ge kärlek. Äta bra. Träna. Fokusera på det som gör en gott. Att må bra i sig själv. Jobba med tankens kraft.
Läste om en som heter Greger. Han bara bestämde sig en dag att nu får det vara nog med alkohol, gick o köpte sig träningsskor på Ica och började springa. Sprang sin första halvmara det första år han gjorde uppehåll med alkoholen. Han hade druckit varje dag i 15 år. Idag är han normalkonsument. Det klart, det dröjde ju några år innan han provade. Han menar på att det är tron på sig själv och kraften i sig själv. Jag tycker ändå det är häftigt även om det inte fungerar för alla.
Man måste komma ihåg att vi är olika. Vi fungerar på olika sätt. Det den ena gör är inte alltid rätt för den andre. Och det är så med allt. Man måste få välja sin egen väg och vad som är rätt för en. Men att ha stöd oavsett är viktigt!
Idag är det fredag, sol ute, sol inne och sol i sinne. Fast i mitt huvud är det mörkt. Jag har sådana katastroftankar. Förstår inte på mig mitt huvud. Jag hoppas jag blir hjälpt när jag kommer till psykolog. Det är jobbigt att ständigt ha en oro, rädsla och dessa katastroftankar.
Jag hoppas att jag en dag ser ljust på allting som jag en gång gjorde. Att allt löser sig.
Nu ska jag ta ett avsnitt av orange is the new black innan jag börjar jobba.
Ha en fin fredag! ?

jag går tillbaka till besök på kliniken och intag av naltrexon.
Har inte lyckats vara nykter under juli, har tvärtom druckit väldigt mycket. Har till och med fått ett anfall av gikt igen för första gången på flera år - vin, whisky och grill i princip dagligen under en månad. Det gick snabbt att komma in i gammalt mönster igen. Men nu blir det inget mer, ser fram emot att leva lättare och sundare igen.

Känns väldigt bra. Ska göra musik idag. Ha en bra dag alla!