Senaste kommentarerna i forumet

Mardrömmar kan vara riktigt jobbiga. Att vakna skräckslagen... ? Trots att man kanske snabbt inser att det inte är på riktigt kan känslan sitta i länge.

Önskar dig en fin natt med härliga drömmar. Glömde du plocka sju sorters blommor i midsomras kanske det funkar nu ändå. ???

Många kramar till dig, du fina kämpe ?

Kommer snart tillbaka, jag tillbringar min semester en camping och gymanläggning. Jisses vad fort det händer saker med kropp och knopp???kram

Gillar dina inlägg, ofta skrivna med glimten i ögat. Allt känns lite lättare om man vågar/orkar se det allvarliga på det sättet. Sedan har vi förstås perioder när det inte funkar, men då kanske vi får lite kraft av att läsa tillbaka på de mer positiva.

Du är på rätt väg. Ha det fortsatt gott.

Kram

Jag läste din tråd först nu, alltså de senaste 8 inläggen.
Jag har begränsat antalet trådar jag följer för under våren blev jag så stressad av att hålla mig uppdaterad om alla hela tiden ....?
Det jag reagerade mest på i det du skrev var att din man och son inte gillar att du tränar!!?? Hur då, varför då? Det låter helt sjukt i mina öron.
Att träna är ju bland det mest hälsosamma man kan göra.?

Så kämpa på, du måste göra det som du mår bra av. Du är en värdefull människa och försök att inte ta åt dig av sonens missnöje. Han är frustrerad men som du säger kan man inte skriva om historien.
Det bästa du kan göra är att bekräfta och beklaga hans besvikelse men att det inte gick att göra annorlunda vid den tiden.

Kramar
???

Och självklart en önskan om att du får en fin sommar, trots allt. Insikten om och erfarenheten kring din sjukdom har du ju. Tror stenhårt på att du fixar det den här gången också. Förhoppningsvis den sista.

Kram till dig

...har andra före mig skrivit.

Åh, var rädd om dig, du fina. ?

Massor med kramar

...är bättre än alternativet. Försök fånga känslan när du vaknar på morgonen och inser att du faktiskt inte drack kvällen före.

Du är bra som du är, glöm inte det. Men kom också ihåg att du är värd att må bättre.

Många kramar till dig

Blir så glad över att läsa om att du kom ur din tankefälla. Det är ju annars dessa som brukar fälla oss. Men du stod rak i ryggen och boxade tillbaka det dåliga alternativet. Du valde ett bättre liv.

Håller med om att du är en inspirationskälla. ? Tack!

Kram

Vill bara säga att jag tycker att det är bra att du är tillbaka och skriver igen. Själv har jag blivit lite dålig på att kommentera andras inlägg, orken finns helt enkelt inte, men den kommer förhoppningsvis snart åter.

Håller med Strulan om att du måste bromsa. Kanske försiktigt börja sätta ned foten och på så sätt börja minska även de krav de runtomkring dig har på dig. Vilka sätt som kan tänkas funka vet bara du. Kan du på något sätt få fram till familjen att du inte riktigt orkar och att om du skulle krascha inte alls kommer att kunna finnas till hands? Det sistnämnda har jag själv förklarat för en (äldre) närstående som då förstod på ett helt annat sätt varför jag sa nej ibland.

Inte vet jag, några tankar jag fick bara...

Var rädd om dig!

Kram

Vad bra att du berättade här om hur du mådde, det krävs en hel del för att kunna sätta ord på hur man mår och berätta såhär tydligt, ärligt och öppet här för oss. Starkt gjort av dig.
Kanske kändes det snarare nödvändigt än starkt, att du söker lite efter vad som kan vara hjälpsamt för dig. Oavsett är det något väcker omsorg och ger oss här chansen att försöka finnas här.

Du valde att berätta sätta ord på vad som hänt och att du tagit mera hjälp för att skydda dig själv när du mår som sämst. Klokt, du känner dig själv och vet hur det kan bli i stunden när du mår som sämst och kastar därför ut flera krokar. Bra!

Du var själv det största nappet och genom att jobba med att förändra dina alkoholvanor ger du dig själv ännu mer förutsättningar att kunna vara det mer framöver.

Utöver stöd kring självmordsförsök har du också bett om mer antabus för att ytterligare skydda dig själv från kortsiktiga val i stunden. Jättebra.

Fortsätt gärna skriva och läsa här, berätta gärna hur det går nu med alkoholen och hur du mår. Du har gjort det förr och erfarenheterna av det har du med dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

har lyssnat mycket på podden min nyktra resa idag och blev lite nedstämd av det känner jag. Jag har aldrig trott att det här kommer bli en enkel och rak resa men jag har börjat förstå att det förmodligen kommer bli mycket värre än jag förstått. Det känns som att jag aldrig kommer känna att jag har roligt på middagar och annat utan alkohol i glaset och gå på en fest förstår jag inte ens hur jag någonsin kommer vilja gå på igen! Tråkigt tråkigt tråkigt känns det som det kommer bli. Vad säger ni som varit nyktra en tid, ändras det tänket när hjärnan börjar friskna till?

Hälsningar en Liten men iaf nykter tjej ikväll ?

Tack gros19 för dina förslag. Ja medberoende är verkligen plågsamt.Hjärnan är konstant påkopplad. Jag ska få följa med en god vän nästa vecka på ett alanon möte och se om det kan vara något för mig. Det är skönt att få åka och jobba så man kan koppla av några timmar med andra tankar. Men när jag är hemma blir min tillvaro lite okoncentrerad. Det är skönt att gå in här på den här sidan, Tankarna är så knäppa att man önskar nästan att mannen ska ta sig en fylla så blir det lättare att ta steget att bli särbos istället än att stå upp för sig själv och säga bara att nu flyttar jag. Fast han har sårat mig så många gånger så kan jag inte såra tillbaka . Helt sjukt!

Grymt med en vecka, stort grattis ?
På frågan om att sluta med nikotin och alkohol samtidigt, jag slutade med snus och alkohol. Har haft några återfall på snart fem månader. Just idag har jag varit nykter i två veckor. När jag har haft mina återfall med alkohol, så har jag givetvis snusat med. Men inget snus i övrigt! Kör hårt och kämpa ?

Tack Miss Hyde!
Orkar och orkar, det är mer för att få tiden att gå och när jag är ute så tänker jag inte på alkohol. Utan jag är bara ett med naturen utan att tänka så mkt, det är skönt.
Å jag vill hitta positiva sidor med att va nykter: träning , kondition, hälsa och viktnedgång är nästan det mest positiva ?
I övrigt är jag inte så pigg som det kan låta som, är i princip trött hela tiden.

Ledsen att det dröjde med svaret! Vi har diskuterat och anledningen att vi sagt nej till att inte tala om vilka platser man är på för att kunna mötas etc är för att vi värnar så om den anonymitet vi förstått att användare här vill ha.

Däremot har vi kommit fram till att det är skillnad på exempelvis en mottagning där alla identifierar sig, att det kanske blir mer tokigt att lägga ut det eller delge kontaktuppgifter som exempel. Men att AA är en plats där man är anonym och själv kan välja vad man berättar och inte, anonymt precis som här bortsett att man då träffas.

Så vi släpper det, gör som ni vill med detta, dock vill ändå bara värna en extra gång om att vara försiktiga och ta hand om er.

Vi menar inte att vara tjatiga och komma med pekpinnar utan försöker ha ramar som vi uppfattat att majoriteten uppskattar. Ibland är det svårt att veta när gränserna är lite mer gråzoner. Tack för du/ni kommunicerar med oss om tankar kring detta och hoppas det blev ett svar du och ni andra blev nöjda med.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jogging är nog universalmedicin mot det mesta här i livet. Jag beundrar dig som orkar ge dig ut! Kämpa på & lycka till.

Det gick inte att springa 2,5km utan att stanna/gå ?
Men klarade kanske 1,5km. Har stålkondis när det gäller att promenera långt, men att springa va något annat. Men har sprungit mkt i mina dar, så flåset kommer fort. Nytt mål, springa 2,5km om två veckor.

jag har inte så mycket att jämföra med när det gäller litteratur kring alkohol då jag precis börjat läsa om det. Jag tyckte skål ta mig fan var bra då jag kände igen mig i en hel del. Jag återkommer om vägen ut då jag inte kommit så långt ännu. Jag har snöat in mig på alkispodden samt min nyktra resa och inte hunnit med så mycket mer. Jag känner att det inte hade varit helt fel att vara lite ledig nu och ha tiden att läsa på massor för jag känner att det ger mig mycket. Nu ska jag genast gå in och läsa om din resa?

Vad dina ord värmer VissenRos. De får mig att tro på att det är värt mödan.
Att du också haft det så här och att det blev bättre. Det blir kanske bättre för mig med då! :)

Idag kände jag mig starkare i cyklingen. Så du har förmodligen rätt.

Du har naturligtvis rätt i att ge kroppen det den behöver. Det är svårt tycker jag. Min vardag tillåter inte att jag sover 2 tim mitt på dagen, går hem från jobbet efter 4 tim, tränar 5 gånger i veckan (eller varje dag) eller går ut och träffar vänner några gånger i veckan och ekonomin tål inte de behandlingar (massage, kiropraktik mm) som min kropp gillar och mår bra av.
Det är svårt att kompromissa. Särskilt för "allt eller inget" personen här.

Jag vill inte gnälla men ändå gör jag det. För det är svårt och jag är öite rädd för att låtsas motsatsen efter att bränt ut mig just genom att "fake it until you make it".

Bara att tugga i sig och göra det bästa möjliga av situationen som den är och jobba -lagom- på att få till en förändring.

Hoppas ni hade en trevlig midsommar! Min var helt ok. Visst fanns det sug, omgiven av adrickare men det gick bra.

Kram på er så länge

Hej "klibb", välkommen hit! Du har startat en tråd här på anhörigstödets forum med rubriken "hjälp". Du får gärna berätta mer kring din situation och vad det är du funderar på. Kanske har du redan hittat det du funderat på genom att du läst runt eller liknande och då är det såklart också helt ok att inte skriva, men om du vill skriv gärna så är det lättare för oss att stötta dig.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vinäger!
Tack för dina ord<3 Och ja, vi fungerar nog rätt lika även om vi lever olika. Att vara ärlig här är en förutsättning, annars hade jag inte stannat här, det är mitt enda andningshål...
Idag vaknar jag sent, för sent. Skulle ju upp och ta vara på dagen, suck... Men sitter man uppe och tittar på "Breaking bad" till kl 02 får man väl skylla sig själv och sova behövde jag.
Men! Även om det fanns gott om öl hemma valde jag att inte dricka. Det stod en öppnad i kylen som jag stirrade på länge och väl, tog en klunk gjorde jag men ställde sen tillbaka den. En klunk räknar jag faktiskt inte.. Inte idag.
Snart har den här dagen försvunnit och jag har inte gjort något av det jag tänkte men ärligt talat så skiter jag i det. Jag behöver får reda ut några saker för mig själv här först.
Har inte kontaktat VC ännu, skulle ringt igår men det blev inte så... skulle ringt i morse men då sov jag.. Visst jag kan ju alltid logga in på 1177 men då får jag väl en tid 1:a juli 2025...
Jag är egentligen inte en person som skjuter upp saker som är obehagliga men just detta att be om hjälp, hur jävla svårt ska det vara? Alla andra behöver ju hjälp ibland, varför känner jag att jag inte kan räkna med att få någon stöttning? För det är inte det att jag tror att alla ser mig som stark etc, det är snarare så att jag räknar med att bli missförstådd. Att folk inte fattar vad jag säger...
Kan ju ha att göra med att jag har så ini helvete svårt för att vara ärlig. No shit, Sherlock.
Men ok, endera dagen ringer jag och plötsligt sitter jag där med nån kurator som försöker förstå vad den där "super-kvinnan" EGENTLIGEN behöver hjälp med.
Ska jag då berätta att jag hela mitt vuxna och halv-vuxna liv befunnit mig, mer eller mindre, hängandes över en avgrund som hela tiden drar i mig? Hur min hjärna är som en målsökande missil, inställd på sådant som gör mig illa, sånt som låter mig få veta att jag befinner mig utanför allt? Att de tankar som gör ont är de som får ta plats.
Jaha, och där kom make och svärmor inrullandes... Jag får avsluta min monolog senare.

Adde, ja det stämmer nog att jag inte har en chans att påverka. Känns så förbannat sorgligt att han inte fattar. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man (han) kan göra så mot sig själv.

Hej. Såg att du spelar wordfeud, får man utmana dig? Brukar spela random motståndare, men det vore ju kul att spela med dig ?✌?️

Mina föräldrar skilde sig när jag var 2,5. De har missbruk på varsitt håll. Pappa dricker för mkt och har alltid haft svårt att behålla jobb och relationer. Min mamma har däremot varit väldigt uppskattad på sina jobb och har mkt vänner. Hennes missbruk tog fart när jag var 10 år (idag är jag 30 år). Då uppdagades det att hennes nuvarande man haft en affär med en annan kvinna under flera års tid. Det kom fram eftersom kvinnan blev gravid och bestämde sig för att behålla barnet. Några år senare kom det fram ytterligare otrohetsaffärer men min mamma fortsatte att vara kvar i relationen. Jag minns att hon bad hennes läkare skriva ut Antabus vid ett tillfälle men idag säger hon att hon inte har eller har haft något missbruk. Jag vet dock att hon fortfarande tar starka sömntabletter (även andra mediciner, t ex blodtryckssänkande), äter dåligt (alltså lite), röker och dricker för mycket vin (ibland även sprit). Hon smsar mig ofta i påverkat tillstånd och skriver saker som hon sedan inte minns eller erkänner att hon skrivit.

Efter oändliga bråk valde jag att bryta helt med min pappa men mamma har jag (och vill ha) fortfarande kontakt med. Däremot vet jag inte hur jag ska förhålla mig till henne. Inte till pappa heller. Jag kastas mellan olika känslor och har så dåligt samvete.

Borde jag ha kontakt med pappa trots att han sårar mig så mycket när han är full? Borde jag se det som en sjukdom? Är jag för ”hård” som inte vill ha kontakt med honom så länge han dricker? Min storasyster har kontakt med honom och är väldigt duktig på att ”fokusera på hans positiva sidor”.

Mamma tycker jag väldigt synd om samtidigt som jag också känner att hon borde tagit ansvar för sig själv (och oss barn). Hade hon lämnat hennes nya man från början har jag svårt att se att hennes missbruk skulle ägt rum. Som ni kanske redan listat ut lägger jag enorm skuld på min ”låtsaspappa”. När jag bodde hemma såg jag ofta mamma gå upp och klunka vin från en box och det hände att hon tog bilen och körde iväg trots att hon var full. Detta gjorde mig såklart rädd och just rädslan för hennes hälsa är en annan känsla som finns inom mig. Nu blev det här långt och rörigt, men det är just vad det är: rörigt!

Finns det fler vuxna barn här inne med missbrukande föräldrar?

Å herregud, läste precis vad jag skrev när jag va på sjukhuset. Sida 1 i tråden, va ju helt neddrogad av alla mediciner. Gud vet vad jag fick i mig där, skrev ju helt rörigt och bokstaverade som en kråka ?
Jaja tur man inte skäms. Det skrämmer mig faktiskt, vill inte hamna så långt ner i avgrunden igen!!! Ska läsa det nästa gång jag blir törstig